---

---

 

 

Adrias perspektiv

  Min värsta rädsla har blivit besvarad. Reaktionen som jag väntat mig kom och det skrämde mig mer än jag trott. Justins ansikte var frånvarande, förvånat. Äcklat? 

  ”Vad sa du nyss?” spottade Justin fram och jag kände hur mitt hjärta sjönk när jag kände hur hans armar tappade sitt grepp om mig. Han höll inte längre om mig och jag kände mig tom, rädd och ensam. Jag hade inte känt så här på länge. Jag brukar försöka undvika att tänka på det här. Visst jag tänker på det ibland men det har aldrig vart så här starkt som jag har reagerat. Jag antar att berätta för någon annan verkligen fick mig att inse att det hade hänt. Jag har blivit våldtagen utan Tomas. Min pappas bästa kompis och min gudfar. Jag litade på honom, han brukade sitta barnvakt till mig när jag var mindre. Han var som min andra förälder. Min mamma försvann när jag var liten så Tomas fanns där för mig. Jag kunde lita på honom, eller det var i alla fall vad jag trodde.

  ”Han våldtog mig” viskade jag i låg röst, osäker på fall Justin ens kunde höra vad jag sa men jag kunde få för mig att prata högre. Det var som att min hals slagit knut på sig själv. Jag kunde inte få ut orden ordentligt.

  ”När? Var? Hur?”

  ”Justin snälla jag vill inte prata om det”

  ”När Adria? När gjorde han det här mot dig? Snälla svara mig” sa Justin och jag kunde höra avskyn och ilskan i hans röst. Han var arg och helt ärligt så skrämde han mig en aning just nu. Hans ögon var svarta, händerna knutna och käkarna lika så. Men vill ni veta vad det värsta är? Han kollar inte ens på mig. Enda sen jag sa dem få orden har han inte kunnat kollat på mig. Precis vad jag förutsåg skulle hände om jag berättade för någon. Dem skulle se hur smutsig jag var, hur äcklig jag var. Jag skulle förlora Justin, han skulle inte längre kunna kolla på mig efter det här. När han visste allt. Hur skulle han ens kunna göra det? Jag är äcklig och helt ärligt så förtjänar jag honom inte. Inte på något sätt. Visst Justin kanske har haft sin player period där han var med olika tjejer men det var alltid med deras vilja. Han har aldrig skadat någon och jag kan slå vad att han aldrig kommer att göra det heller. Hans hjärta är gott och han har hjälpt så många personer.

  Jag har ingen ting att ge honom, erbjuda honom. Justin har allt och jag, jag har inget. Det finns inget jag kan ge honom som han inte redan har.

  Så jag kunde väll lika gärna berätta sanningen för honom. Sanningen bakom varför jag är som jag är. Han förtjänar i alla fall det. Det och mycket mer. Men just nu är det allt jag kan ge honom.

 

Tillbaka blick (varning för jobbiga scener)

  ”Adria kan du komma hit ett litet tag?” ropade Tomas och jag kollade snabbt upp från min bok som jag sen la ifrån mig. Ett leende spreds på mina läppar och jag ropade ett snabb ”Jag kommer” innan jag halvsprang upp för trappan och in i gästrummet där Tomas sov. Han hade ett stort leende på läpparna när jag kom in och jag besvarade det med ett minst lika stort leende.

  ”Okej så du vet att jag har planerat en överraskning till dig ett tag nu va?” frågade han och jag nickade glatt på huvudet. Jag älskade Tomas överraskningar. Han visste alltid vad jag ville ha och presenterna brukade oftast vara från olika storstäder som han har vart i. Han reste runt mycket så därför köpte han alltid olika souvenirer till mig som jag kunde samla på. Jag har själv inte vart någon annanstans än här och i den lilla staden som ligger en bit bort. Men det räknas inte. Anledningen till att jag vart där är bara för att köpa mat eller sälja det som vi fått ihop på gården. Det är aldrig för nöjes skull.

  ”Den här överraskningen är lite annorlunda så jag måste be dig att sätta dig på sängen och blunda. Du måste även lova mig att inte tjuvkika för det kommer sabba allt. Okej?”

  ”Okej jag lovar” sa jag glatt och satte mig på hans säng. Jag slöt mina ögon precis som han bett mig och hörde hur han flyttade runt i sovrummet. 

  Jag hörde hur han rörde sig runt i rummet innan jag hörde ett visst rasslande från någon slags kedja. Men jag la inget vikt på det, det tillhörde säkert bara överraskning. 

  ”Kom ihåg, tjuvkika inte. Det kommer att förstöra överraskningen” hörde jag Tomas mumlade fram och jag nickade smått till svar, för exalterad för att kunna prata just nu. 

  Jag kände hur något kalt och hårt lindades runt mina handleder och rynkade smått på ögonbrynen. Men det var inte förs än jag rycktes bakåt så att jag nu låg ner i sängen som jag började fundera på vad han gjorde.

  Jag försökte dra åt mig mina armar men det gick inte, grejerna runt mina handleder höll dem på plats och det spelade ingen roll hur mycket jag försökte. Jag kunde inte få ut mina armar ur vad det än nu var. Jag öppnade ögonen för att kolla vad det var som höll fast mig och jag kände hur oron steg i mig när jag såg att det var handbojor. En varsin runt varje handled som sen satt fast i en varsin ände utav sängen. 

  ”Tomas vad är det här? Varför har du satt fast mig?” frågade jag och jag kunde höra rädslan i min röst. Och jag är säker på att han hörde det också för han skrattade högt åt mig. Jag kollade runt i rummet men kunde inte se honom någon stans. Vilket bara fick mig ännu mer orolig. Vad planerade han att göra med mig? Vad var det här för överraskning som gör att han behöver sätta fast mig i?

  ”Åh Adria, du vet inte hur länge jag har väntat på det här. Jag har alltid vetat att du skulle bli så här, din mamma var snygg och din pappa ser ju inte helt fel ut heller så att du skulle sluta så här snygg var bara ödet” sa Tomas och i nästa sekund kunde jag se honom göra sin väg in i rummet. Han höll något litet folie paket i handen och det tog ett tag för mig att inse vad det var han höll i. I hans hand låg en kondom och just i det ögonblicket så insåg jag vad hans avsikter var. 

  ”Tomas snälla gör inte det här, snälla säg att du inte ska göra det jag tror att du ska göra”

  Tomas svarade mig inte utan log bara belåtet åt mig. Han la ner paketet på nattygsbordet på högra sidan utav sängen innan han började klä av sig själv. Först hans tröja, sen hans t-shirt och sen hans jeans så att han nu bara stod i underkläder. Han drog en hand genom hans hår innan han placerade båda händerna på varsin av mina lår och för första gången kände jag mig obekväm runt honom. Jag kände hur mitt hjärta stannade och hur mina ögon började vattnas. 

  Tårar började rinna längst mina kinder och jag bad honom ett antal gånger att inte göra det här. Att släppa mig, jag lovade honom till och med att inte berätta för någon. Men då hotade han mig bara om att ingen skulle tro mig och om folk fick reda på vad vi hade gjort så skulle dem dra sig undan. Dem skulle tycka att jag var smutsig och äcklig.

  Jag förstod vad han menade med det men jag kunde inte sluta vädja honom för det. Även fast inget utav det här verkade påverkade honom. Hans leende växte bara mer och mer om jag strävade emot.

  Han hade nu lyckats få av mig allt förutom mina underkläder och han började placera kyssar längst min nacke, ner mot mina bröst. Jag kände hur mitt hjärta stannade när jag även kände hur hans händer började fixa med spännet på min bh vilket han enkelt fick upp. Han drog snabbt upp den så att den inte längre täckte mig men han kunde inte dra av den helt pågrund utav handbojorna som satt fast runt mina handleder.

  ”Du vet inte hur länge jag har väntat på det här Adria. Enda sedan du fyllde 14 har jag velat göra det här med dig men din pappa har alltid vart runtomkring. Sabbat allt det roliga. Men nu är din pappa långt borta och nu är det ingen som kan sabba det här för oss”

  ”Tomas snälla gör inte det här. Snälla jag vill inte. Jag gör vad som helst, bara snälla gör inte det här”

  ”Jag är ledsen Adria. Eller egentligen så är jag inte det men i alla fall. Jag har väntat på det här ett långt tag nu och jag tänker inte låta dig gå nu. Inte när jag har dig så här fastbunden och sexig” mumlade han fram tyst för sig själv innan ett stön lämnade hans läppar ”Got dammit du vet inte hur kåt jag är för dig just nu Adria. Jag har inte vart så här hård på hur länge som helst och jag har inte en gjort något än”

  Han lutade sig framåt för att började placera kyssar över mina bröst samtidigt som hans fingrar började jobba på mina trosor som inom kort var borta tillsammans med den lilla styrka jag hade kvar. Jag kunde inte längre stå emot honom, kämpa emot honom. Utan jag brast ihop i tårar och bad honom att släppa mig. Men ingen ting funkade, inte ens mina höga skrik ihop om att någon skulle komma när dem hörde mina skrik. Mina skrik tillsammans med mina försök att komma loss gav mig bara smärta då han örfilade mig eller slog mig på låret varje gång jag gjorde något som han inte gillade. 

  Sen efter ett tag kunde jag inte skrika mer heller. Jag blev bara helt stum. Jag orkade itne kämpa emot längre, jag hade inte kraften längre. Hjärnan sa åt mig att kämpa, att försöka få bort honom men jag kunde och det insåg min kropp också. Jag låg bara där stelt, fast i mina tankar medan han gjorde vad han ville med min kropp.

  Jag försökte att inte tänka på det, att lossas som att ingen ting hände men jag visste att det inte funkade så.  Jag visste att det här skulle sabba för mig ett långt tag, om inte för alltid.

  ”Det här kan göra ont lite med tanke på att du inte är vad med det” sa Tomas efter att även han dragit av sig kläderna och positionerat sig in i mellan mina ben som han tvingat isär då jag försökt att hålla dem ihop. Han gav mig ett leende och jag skull precis be honom än en gång att sluta när han trängde in i mig.

  Han stönade högt utav känslan som han fick men mitt skrik som lämnade mina läppar var av någon helt annan anledning. Smärtan som spred sig i mitt underliv var obeskrivligt och jag kunde inte göra något annat än att skrika utav smärta men Tomas verkade inte bry sig. Han fortsatte bara och det var inget jag kunde göra åt det. Mina händer började leta efter något att hålla i sig i medan han började röra sig i mig snabbare. Lakanen fick bli mitt handtag eller vad man skulle säga och jag bet mig hårt i läppen. Min hals började göra ont och jag kunde inte längre skrika. Det gjorde ändå ingen nytta.

  Jag försökte tänkt på annat men de enda som jag kunde tänka på var smärtan som jag kände.

 

Tillbaka nutid

  När jag berättat klart för Justin kände jag hur tårarna rann ner för mina kinder. Hela min kropp skakade och jag kunde inte sluta. Allt det här var för mycket och allt kom nu störtandes ner på mig. Alla minnen, Tomas återkomst hit, Justin och hans reaktion.

  ”Adria varför har du inte berättat om det här för någon. Han behöver sättas in i fängelset, få sitt straff. Adria det här är så fel av så många anledningar”

  ”Justin du kan inte säga något till någon. Speciellt inte polisen. Jag kan inte ha alla vetande om vad som hände”
  ”Varför? Adria du har inte gjort något fel. Han gjorde felet. Du hade ingen chans mot honom. Så varför kan du inte berätta för någon? Du skulle göra så många en tjänst om du satte in honom. Tänk på hur många tjejer du skulle rädda från att gå igenom samma sak som dig”

  ”Justin jag kan inte berätta för någon och det kan inte du heller. Jag borde inte ens ha berättat för dig om det här”
  ”Varför?” frågade Justin frustrerat och jag skakade smått på huvudet innan jag kollade upp på Justin. Hans låg på mig fast inte riktigt mig. Det var som att han såg igenom mig, som att han kollade på något bakom mig.

  ”Pågrund utav det här”

  ”Pågrund utav vad?”

  ”Den här reaktionen som jag fick. Jag ville inte ha det från andra personer, jag ville inte att andra ska se på mig så här”

  ”Vilken reaktion? Och vad då se dig så här? Hur ser jag på dig?”

  ”Äcklig, smutsig”

 

Justins perspektiv

  ”Äcklig, smutsig” sa Adria kort och kollade bort från mig. Jag kollade chockat på henne, varför skulle jag någon sin tycka att hon var det. Det spelar ingen roll vad hon sa till mig, hon kommer alltid att vara lika vacker i mina ögon.

  ”Adria jag tycker inte att du är smutsig och absolut inte äcklig”

  ”Hur kan du inte efter det jag berättade för dig. Han våldtog mig Justin”

  ”Och? Det gör inte dig till äcklig för det. Han kanske, eller snarare ja han blir äcklig. Men inte du Adria. Du kunde inte göra något åt det. Han band fast dig och det fanns inget du kunde göra åt det. Om det är något jag tycker mot dig så är det medlidande. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kunna kännas”

  ”Så varför drog du dig undan från mig?” frågade hon och jag kollade frågandes på henne. Hon kollade nervöst upp på mig och pillade smått med händerna framför sig ”Så fort jag sa att han våldtog mig drog du dig undan. Du drog bort dina händer, bakade undan med överkroppen så jag antar att du backat undan från mig helt också om det inte borde så att jag suttit på dina ben”

  Förs än Adria påpekade det hade jag inte tänkt tanken på det. Jag hade inte menat att dra mig undan från henne, jag hade inte ens tänkt på det. Men när hon sa det så hade jag blivit chockad. Jag visste att det Tomas hade gjort mot henne var illa och jag visste att det var mer än vad hon sagt till mig tidigare. Men jag hade inte trott det här. Eller kanske så hade jag det men jag hade hoppats att det inte vore det.

  ”Adria du oroar dig för mycket, jag lovar dig att det krävs mycket mer än ett stort kräk för att få mig att lämna dig. Jag sa det förut och jag säger det igen. Jag är här för dig och jag kommer alltid att vara det”

  Jag såg hur tårar än en gång spreds i hennes ögon och lindade snabbt mina armar runt henne för att sen kunna pressa henne närmre mig. Hennes ansikte begravdes i min hals och hennes händer letade sin in runt min nacke som hon kramade åt hårt. I vanliga fall skulle jag ha bett henne att lossa greppet men inte idag. Jag visste att hon behövde det här och jag skulle inte bråka med henne nu.

  ”Snälla gråt inte, Adria jag hatar att se dig gråta. Den där skitstöveln är inte värd dina tårar. Snälla baby du är alldeles för vacker för att gråta”

  ”Jag är bara rädd” sa Adria och skakade smått på huvudet. Hon var så sårade, på så många sätt och jag visste inte riktigt hur jag kulle sköta det. Men jag skulle inte lämna henne, aldrig. Om hon behövde mig så skulle jag finnas här för henne.

  ”Adria du har ingen ting att vara rädd för. Jag är här för dig. jag lovar att skydda dig från honom. Han kommer inte att skada dig igen. Han kommer inte ens att komma nära dig för jag lovar dig att jag kommer att kapa av hans mest värdefulla juvel om han inte håller sig borta från dig” spottade jag fram och Adria skrattade kort åt det jag sa innan hon fortsatte att gråta in i min nacke. Och även om min avsikt inte var att få henne att skratta så var det ett magiskt läte. Jag älskade att höra Adria skratta, det fick en bara att känna sig glad. Det smittade av sig.

 

  ”Justin snälla gör inte det här. Sälla du kommer bara göra saker värre om du går till honom” vädjade Adria men jag skakade på huvudet. Jag skakade just nu av ilska och jag kunde se rött. Vi hade kommit in på vad Tomas gjort mot henne och det visade sig att han inte bara våldtog henne en gång utan två. Han fucking våldtog henne två gången och den jävel skulle få vad han förtjänade.

  ”Adria jag måste göra det här, jag är ledsen men jag kan inte låta det här gå. Jag lät det andra han gjorde mot dig gå. Jag kan inte låta honom komma undan med det här också”

  ”Justin snälla lyssna på mig. Du kommer bara att göra saker värre. Han kommer att bli arg och det är inte vackert Justin, tro mig. Jag har sett honom arg och jag kan lova dig att du inte vill se honom arg. Plus han är alltid med min pappa och Justin jag kan inte ha honom vetandes om det här”

  ”Jag lovar att hålla det borta från din pappa, han kommer inte få reda på det här. Men jag kan inte låta Tomas komma undan med det här. Adria han har sårat dig djupt och jag ska till att han får betala för det han har gjort. Han ska inte komma undan med det här” sa jag och böjde mig ner så att jag kunde placera en kyss på hennes panna innan jag vände om för att börja gå bort mot huset. Mina saker i campingen kunde jag hämta senare eller be John och Kenny att ta med det tillbaka. För just nu hade jag inte tid att slösa. Tomas skulle få betala och han ska få betala nu.

  ”Justin snälla gör inte det här. Det kommer inte sluta bra för någon utav oss. Justin snälla bara lyssna på mig, gör inte det här. För mig, bara snälla. Lyssna på mig”

  ”Adria jag gör det här för dig. Jag ska ge honom vad han förtjänar och se till att han aldrig skadar dig igen. Jag kommer att se till att han aldrig lägger sina ögon på dig igen” morrade jag fram och såg hur Adria ryckte till från min kalla ton. Jag menade inte att skrämma henne eller såra henne. Ingen utav min ilska var riktad emot henne. Det var bara att, att just nu var jag så himla arg på Tomas. Jag skakade utav ilska och om jag inte kunde ta ut det på honom NU, skulle det gå ut över Adria. Vilket jag absolut inte ville men jag har aldrig vart bra att hantera min ilska.

  ”Adria snälla låt mig göra det här. Det här har inte bara med dig att göra om jag ska vara ärlig. Eller ja det har väll med dig att göra. Jag vill ge igen för vad han gjorde mot dig men även få bort en del av skuldkänslorna som jag fick när han var på dig igen. Jag visste att du var rädd för honom och jag lät honom komma åt dig. Han fucking ströp dig Adria. Jag kommer aldrig glömma känslan jag fick när jag såg märkena på din hals och vetat att jag kunde ha gjort något åt det. Jag kunde ha stoppat honom, sett till att han inte skadat dig mer”

  ”Justin det fanns inget du kunde göra. Du kommer inte alltid kunna skydda mig från allt”

  ”Jag vet det. Men snälla låt mig i alla fall skydda dig från honom” bad jag nu henne fast jag vet inte varför jag bad. Jag skulle slå ner Tomas vare sig jag hade Adrias godkännande.

  Adria skakade smått på huvudet innan hon ställde sig upp på tå för att kyssa mig. Hennes läppar var desperata mot mina och jag besvarade kyssen fort. Jag lindade mina armar om henne och drog henne upp mot mig. Hennes händer låg i mitt hår och hon drog lätt i ändorna.

  ”Snälla var försiktig, jag ville gärna ha dig hel” suckade Adria fram när hon dragit sig undan och hon kollade vädjande på mig. Hon visste att hon inte skulle vinna det här, hon visste att jag skulle göra det här vare sig hon gillade det eller inte.

  ”Babe jag lovar, ingen ting kommer att hända mig”

 

Adrias perspektiv

  ”Du” spottade Justin äcklat fram när hans blick fastnade på Tomas som kom gåendes ut från huset. Pappas bil var borta så jag antog att han var iväg och jobbade. Det var i alla fall vad jag hoppades på. För jag kunde inte låta pappa få reda på det här, hur skulle han se på mig om han fick reda på allt. Hur skulle han kunna kolla på mig utan att känna avsky. Justin har sett förbi allt det här av någon konstig anledning som jag inte kunde förstå mig på. Han borde hata mig, avsky mig och bli äcklad utav mig. Men det var han inte, vilket jag självklart uppskattade då men jag kunde fortfarande inte förstå varför. Allt jag menar är att hur ska pappa någonsin kunna kolla på mig och känna sig stolt.

  ”Vad vill du Justin? Jag har lite bättre saker för mig än stå att slösa tid på dig”

  ”Viktiga saker som va då? Att våldta unga tjejer? Är det vad som får dig att känna dig stolt? Är det vad som är så himla viktigt så att du inte kan prata?” spottade Justin fram och jag såg hur Tomas stelnade till i sitt steg. Han stod fast frusen ett tag innan han vände sig mot oss och jag såg hur även hans blick hade svartnat. 

  Oh boy, det här kommer inte att sluta bra.

 

 

---

---

 

 

Hahah opsi klockan blev en del, men kapitlet blev längre än planerat. Det här är inte ens allt jag ville ha med och det är ändå nästan 4000 ord. Så det får komma i nästa istället :P

 

Kör bara en kort efter text nu då jag är trött. JUST FÖRLÅT OM DET ÄR MYCKET FEL: EJ IGENOM LÄST

 

1, Vad tycker ni om Justin reaktion till allt?

2, Vad tycker ni om henne tillbaka blick där med Tomas?

3, Vad tror ni kommer hände nu? Nu när Justin vill ge Toms vad han förtjänar?