”Jag vet inte om det här är för tidigt eller väldigt opassande” sa Melinda och tog en liten kort dramatiskt paus innan hon fortsatte ”Men jag undrar om du skulle vilja var gudmor till barnet. För jag kan verkligen inte komma på någon bättre, plus så är du nära kompis med både mig och Justin”

”Jag trodde aldrig att du skulle fråga” sa jag och jag kunde se lättnaden i hennes ögon. Hon slog armarna runt min nacke och drog in mig i ännu en kram som jag snabbt besvarade. Jag hade saknat Melinda men jag hade aldrig insett hur mycket förs än jag än en gång fick känna hur det är att vara i Melindas omfamning. Fuck Justin, Melindas kramar är 100% bättre, tänkte jag tyst för mig själv och log smått. Jag hade äntligen fått tillbaka min bästa kompis.

 

---

---

 

Melindas perspektiv

 

”Men hallå du har fortfarande inte berättat för mig vem den här mystiska Josh killen är. Du har bara sagt vad hans namn är. Jag har försökt lista ut vem det ät och den ända jag kan komma på som en ’kandidat’ eller vad man nu ska säga är som du skulle kunna dejta är Josh Hutcherson som jag sett att du vart med några gånger” sa jag och såg hur Selena slog upp i ett litet blygt leende som hon försökte dölja igenom att kolla ner i marken och låta hennes hår falla som ett draperi för hennes ansiktet.

”Omg det är Hutcherson, hur kan du inte ha sagt något om det? Vi har suttit här i vad, två, tre timmar och du har inte berättat för mig att du dejtar Josh Hutcherson” frågade jag och petade henne lite lätt i sidan vilket fick henne att vända sig mot mig.

”Jag vet inte, jag vet inte vad jag ska säga. Det är väldigt osäkert vart vi står någonstans eller i alla fall så vet jag inte vart vi står någonstans”

”Men vad har ni gjort då? Nu får du berätta allt för mig, du vet ju faktiskt allt om min och Justins relation, så nu får du berätta allt om din relation med Josh” sa jag nu uppspelt och vände mig fult mot henne i sängen som vi satt i och suttit i ett tag nu för att bara prata om allt som har hänt medans vi var isär från varandra. Så man kan ju säga att vi har en del att prata om.

”Haha den enda anledningen till att jag vet något om eran relation är för att varenda tidning på denna förbaskade jord handlar om eran relation. Det är ju inte direkt som att du eller Justin har sagt något till mig. Det ända som ni faktiskt har berättat för mig är att du är gravid och att du just ni bor hos hans morföräldrar då dina föräldrar sparkade ut dig”

”Vilket är dom största händelserna. So now, spill” sa jag och hon skrattade.

”Visst som du vill” sa hon och jag slog upp i ett omöjligt större leende innan hon fortsatte ”Vi har vart ute några gånger och jag gillar verkligen honom. Han är jordnära, han får mig att skratta, han får mig att le och framför allt så gillar han mig för mig. Om du förstår vad jag menar” sa hon och jag nickade lite för att berätta för henne att jag förstod vad hon menade.

”Jag tror att Selena är kär” sa jag med en lite retande ton och pickade henne lite i magen vilket bara fick henne att himla med ögonen och sucka.

”Oh du är så barnslig” stönade hon klagande fram och jag skrattade roat åt henne.

”Så du erkänner det”

”Nej jag har inte vart med honom tillräckligt för att veta om jag är kär i honom eller inte. Men gilla honom gör jag definitivt ”

”Okej, okej. Har ni kyssts än?” frågade jag och kände mig som ett litet barn på julafton som väntade på att få sina julklappar. I det här fallet var att prata med Selena julaftonen eller vad man ska säga och hennes nyheter om hennes och Josh relation var mina julklappar.

”Ja, vi gjorde det senast vi sågs. Vi sa hejdå och sen hände det bara” sa hon och kunde inte låta bli att le lite innan hon fortsatte berätta ”Men sen efter det har vi inte prata med varnadra. Det har gått fyra dagar sen det hände”

”Varför inte?”

”Jag vet inte, jag har inte vågat ringa på grund av att jag inte har hört från honom. Jag är bara rädd att om jag ringer honom kommer jag att få ett stort fett NEJ och jag blir återigen ensam”

”Selena gumman, Josh är säkert bara lika rädd som du och vågar inte ringa dig för att han är rädd att bli stressad. Jag kan lova dig att det kommer gå bra” sa jag och la en stödjande hand på hennes lår ”Ring honom” sa jag och räckte henne mobilen.

Hon kollade en aning tveksamt på mig och jag log stödjande mot henne.

 

2 veckor senare: Onsdagen 28 november 2012

 

Josh hade svarat efter typ första signalen bara och även om jag inte kunde höra vad han sa kunde jag se på Selena att det var vad hon hade hoppats på då hennes leende var större än någonsin.

Dock blev resultaten inte lika bra för mig då han vill ta ut Selena igen nästa dag och jag kunde ju inte direkt be henne att stanna. Så så fort vi vaknade dagen efter åkte honom tillbaka hem.

Men jag var glad för henne och skulle aldrig be henne välja mellan mig och Josh. Speciellt inte efter vad jag gjorde mot henne. Hon förtjänar att vara lycklig och Josh ger henne det hon saknat sen Justin försvann ur hennes liv så jag skulle inte hålla henne borta från honom.

Och sen bara dagen efter det fick jag ett samtal om att hon vart på den mest fantastiskta dejt någonsin och hon hade fått sin andra kyss. Och han hade ringt dagen efter.

 

 

Jag satt ännu en gång i Chaz bil  med han och Ryan på väg till skolan och vi alla tre sjöng högt med i låten som spelades på radion som nu råkade vara What makes you beautiful med One direction.  Både Chaz och Ryans röster sprak när dom försökte ta dom höga noterna och jag skrattade lika högt alla gånger.

”Du är bara avundsjuk för att du inte kan sjunga lika bra som oss” sa Ryan och blängde lite på mig.

”Åh ja verkligen, jag skulle dö för att kunna sjunga lika bra som er. Ni är ju till och med bättre än Justin. Det borde ju vara ni som är kända istället. Skapa en pojkband tillsammans med tre killar till från hockeylaget” sa jag roat och kunde se bilden framför mig. Eller nästan i alla fall, jag kunde faktiskt inte föreställa mig dom andra killarna i hockeylaget gå upp på en scen för att dansa och sjunga inför en stor publik. Chaz och Ryan kanske skulle göra det, men dom skulle nog vilja ha med sig en rätt så stor grupp av andra personer som gjorde samma sak.

”Visst, vi skulle så mycket fler och bättre fans än dom där knäppa belieberserna” sa Chaz och jag skrattade.

”Ni kanske skulle kunna få fans för att ni är så dumma i huvudet eller med era knäppa skämt men jag tror faktiskt ingen klår Justins fans, dom är verkligen helt galna”

”Vi är faktiskt inte så korkade” protesterade Chaz snabbt och jag skrattade.

”Det är tur att du är sött och kan sporta för jag kan lova dig att du aldrig kommer lyckas inom något jobb som innebär att använda hjärnan”

”Åh tack så mycket” sa Chaz skämtsamt och borrade in sin blick snabbt i min innan han återigen vände blicken till väggen framför oss.

”Nej jag kanske inte är den smartaste men jag fattar bara inte när man ska använde saker som 2x-4y+6. Jag menar, det är ju inte ens logiskt”

”Kanske inte för er personer som aldrig ens har öppnat sin mattebok” sa jag och Ryan suckade.

”Det är bara för att jag bara blir väldigt uttråkad och får ont i huvudet av att läsa böcker”

”Oh your big baby” sa jag och dom båda skrattade roat åt mig.

 

Vi kom äntligen fram till skolan efter ännu femton minuters argumenterande att skolan var viktig för framtiden men jag börjar inse att det inte gör någon nytta att ens försöka få in det i deras skallar.

”Melinda” hörde jag någon tjuta bakom mig och vände mig om för att se Stella och Helena komma springandes mot mig. Jag slog snabbt upp i ett stort leende och kramade om dom båda.

Stella och Helena var dom två tjejer jag kommit närmast tillsammans med Sam, vilket är dom enda tre om man inte räknar med Chaz och Ryan som vet om att jag är gravid. Dom alla totalt flippat men dom alla hade hållit sitt ord och inte berättat för någon.  I alla fall vad jag vet om och jag tror faktiskt inte att dom har gjort det heller. Dom har seriöst vart världens bästa kompisar när det kommer till mig. Visst så har Helena erkänt att hon från början bara ville bli kompis med mig för att komma nära Justin men det hade ändrats när hon lärde känna mig.

        (På bilden är det då Helena och Sam)

 

”Hej på er, ni verkar om möjligt ännu gladarer än ni brukar” sa jag och krokade ihop min arm med Stella då Helena nu hade Sam i armarna eller vad man ska säga. Jag vet inte riktigt vart dom två står någonstans. Men om jag skulle få gissa så är dom definitivt mer än vänner.

         (På bilden är det då om ni inte förstod Stella och Melinda)

 

”Ja har du inte hört?” sa Stella uppspelt och drog lite i min arm.

”Hört vad? Vad har jag missat?”

”Våran önskan om att ha en bal i vår gick igenom och skolan kommer betala allt. Det kommer bli så fantastiskt. Jag har aldrig vart på bal förut och jag är så peppad. Även om det bara är en bal i skolan så, det är ju inte direkt som att jag kommer få en annan chans att klä upp mig så mycket med en vacker klänning och allt det där”

”Oh kom igen, en skolbal kan väll ändå inte var så roligt. Jag menar, det är väll som att vara på vilken fest som helst med klassen. För om jag inte har fel så är det typ bara max 3-4 låtar som är tryckare och resten är typ dans låtar eller vad det är man ska säga. Då kommer ju klänning bara vara i vägen. Eller har jag fel”

”Nej den kommer inte vara i vägen och det är så klart att det här inte är en sån stor grej för dig. Du får ju fan gå på olika award och galor där du för klä upp dig. Jag skulle dö av att få vara med på en gala eller ett award någon gång. Bara få stå inför alla kameror och känna sig speciell”

”Tro mig det är inte så glamoröst som man tror. I alla fall om man inte trivs inför kamerorna, då blir det bara ett helvete att stå där uppe istället”

”Åå sluta gnäll, jag skulle ge mig högra hand för att få stå tillsammans på röda mattan med någon kändis” sa hon och fick nästan en drömmande blick i ögonen.

”Du får väll följa med mig någon gång. Hålla mig sällskap där upp på den röda mattan medans Justin tar bilder med alla andra kändisar”

”Skulle du göra det för mig, fråga Justin fall det är möjligt?”

”Jag kan alltid fråga. Det är ju bara att han paxar än till plats runt honom”

”Omg du skulle bli min hjälte om du gjorde det. Jag skulle bli dig för evigt tacksam” sa hon och jag skrattade.

”Bra. Men få bara inte för höga förhoppningar. Jag tror inte att det skulle vara ett problem men jag vill inte lova dig något som jag inte kan hålla”

”Bara att du frågar skulle betyda världen för mig”

”Okej men du måste lugna ner dig. Jag frågar Justin i kväll” sa jag och hon tjöt glatt bredvid mig.

 

”Hej baby” sa Justin snabbt när samtalet godkänt på skype och jag slog snabbt upp i ett stort leende.

”Hej babe, vad gör du?”

”Haha inget speciellt egentligen. Sitter på rummet och chillar med Alfredo och Jaden. Du då?”

”Inget speciellt heller, eller jag pratar ju med dig så” sa jag och hörde ett aaaaaaaaaaaaawwwww i bakrunden från vad jag antog var Alfredo och fick mitt konstaterande godkänt eller vad man ska säga när Justin började prata igen.

”Du är bara avundsjuk för att du inte har en egen flickvän Fredo” ropade Justin och jag hörde hur Jaden skrattade tillsammans med mig.

”Jaja ska vi få det här överstökat eller inte?” frågade Alfredo som nu kom in i bild och Justin nickade lite till svar.

”Melinda jag kommer bara stänga av din mikrofon en snabbis medans vi gör en liten grej”

”Visst, men jag ska prata med dig om en sak sen. Vad ska ni ens göra?” frågade jag men fick inte min fråga besvarad utan Justin log bara lite lömskt mot mig.

Jag satt och kollade oförstående på dom men mina ögon blev säkert dom dubbla storleken samtidigt som jag brast ut i skratt när jag såg vad dom höll på med. Alfredo greppade tag i Justins tröjärmar och slet snabbt av dom och Justin spände snabbt hans biceps innan Alfredo övergick till nästa arm.

 

När han lyckats få bort den andra flamsade dom alla tre framför kameran innan dom lugnade ner sig och Justin satte tillbaka min mikrofon på igen.

”Haha förlåt för det. Men vad var det du vill prata om?” frågade Justin en aning andfådd och jag skrattade lite smått åt honom innan jag lyckades samla mig.

”Haha Justin det är lugnt. Det var egentligen inget jätte viktigt. Det var bara min kompis som började prata om våran bal som tydligen ska bli av nu i vår och vi kom in på award och galor. Så jag typ lovade henne att jag skulle fråga dig om hon kunde följa med någon gång”

”Visst, varför tar du inte med henne nästa helg för. Ni har ju en ledig dag på fredagen så då kan ni ju flyga ner hit till mig och följa med mig på ett award på lördagen. Skaffa några fina kläder på lördag morgonen eller något. Eller om ni fixar det redan innan ni kommer hit”

”Är du seriös, jag kan ta med henne nästa helg?” ville jag dubbel kolla och Justin nickade lite med huvudet med ett leende placerat på hans läppar.

”Ja, hon kan till och med bo tillsammans med oss i huset. Om hon vill alltså, det är ju tillräckligt stort för oss alla om man säger så”

”Oh då kan jag äntligen få se ditt hus, jag har ju inte gjort det än”

”Nej det har du ju inte. Bättre sent än aldrig eller vad säger du” sa han och jag skrattade kort.

”Omg Stella kommer totalt flippa när jag berättar för henne”

”Det tror jag säkert. Men babe jag måste tyvärr lägga på nu. Jag ska iväg och fixa lite små saker innan konserten ikväll”

”Okej, men vi hörs väll imorgon?”

”Självklart, jag klarar inte att gå en dag utan att se ditt vackra leende” sa Justin och jag kände hur rodnaden steg på mina kinder.

”Hejdå babe, jag älskar dig”

”Jag älskar dig också” sa jag och samtalet avslutades.

 

---

---

 

 Så nu är det uppe och jag kände att det här kapitlet var på typ hudra olika ställen men jag hoppas att ni följde med och att ni gillar det. Ska försöka få upp nästa kapitel innan helgen men vi får se. Känns bara som att jag har hundra olika saker planerade. Jag ska försöka träfa tre kompisar, spendera lite tid med min syster, plugga, göra läxor och skriva kapitel. Det känns bara som att jag inte har så mycket tid just nu och där av blir uppdateringen dåligare.

 

Melinda och Justin är snart tillbaka tillsammans igen och då kommer dom gå på ett litet award tillsammans. Det kom även in lite nya karaktärer i novellen och jag valde då personeran från victoriuos då det finns en massa bilder på dom tillsammans.

Dom ska även ha en bal på hennes skola, vem tror ni hon kommer ta som dejt dit?

Kommentera för mer!!!!

                                                            

 

 

Ja rubriken säger väll allt egentligen men jag tror tyvärr inte det kommer att komma upp idag. Min dag har verkligen varit fullpackad med olika saker att göra så jag har inte haft tid att skriva. Och jag ber verkligen om ursäkt för den verkligen usla uppdateringen som jag har just nu, det känns bara som att jag kommer med ursäkt efter ursäkt. Men jag ska verkligen försöka förbättra mig. Har inget annat än träning på kvällen planerat för imorgon så ska verkligen försöka skriva klart kapitlet så att ni kan få det senast imorgon. Men jag lovar inget, för det värsta jag vet är när en novell skrivare lovar att det ska komma upp ett kapitel men så kommer det inte förs än två eller tre dagar senare..

 

Men håll ut så länge och du som frågade om kapitel 27 till "It's a bloody game" så har jag lagt upp det igen så det är bara att gå in på kategorin igen så borde det finnas där ;) Kommentera gärna vad du tycker om den också när du är klar, skulle verkligen uppskatas!!!

 

Jag kysste hennes hals lite försiktigt och hon gav hennes lilla skiss en sista blick innan hon kollade upp på mig.

”Nej det gjorde det inte. Dina småsyskon är helt underbara, får mig att önska att jag också hade små syskon som jag kunde ta hand om”

”Ja du klarade ju av dom här två när dom var som värst förut så ett barn av vårat eget lär ju inte bli så svårt för oss att ta hand om. Du kommer bli en fantastisk mamma” sa jag och Melinda log smått mot mig.

”Och tro mig Justin, du kommer bli en bra pappa” sa hon och pressade sina läppar snabbt mot mina. Men inte tillräckligt snabbt för att Jazzy inte skulle lyckas komma på oss vilket ledde till att hon gjorde något slags ”euw” lätte eller något innan hon vände tillbaka blicken mot tv igen vilket fick Melinda att skratta lite roat åt henne.

 

---

---

 

 

Melindas perspektiv

1 vecka senare:

Jag stod och väntade på att Chaz och Ryan skulle komma och hämta upp mig inför min första dag i min nya skola. Jag stog och pillade lite nervöst på min mobil och började överväga tanken om att följa med Justin på hans turné istället. Men jag slog snabbt bort tanken igen.

Jag hade valt det här för en anledning och jag kommer att stå fast vid det beslutet även fast att var borta från Justins så mycket kommer bli svårt så behöver jag något i mitt liv som bara är mitt. Som inte har med Justin att göra. Egna kompisar, egen hobby och andra saker som inte har en stor Bieber stämpel över sig. Även fast jag vet att jag aldrig kommer ha ett helt eget liv om ni förstår vad jag menar. Jag kommer alltid bli ihåg kommen som *Justin Biebers flickvän* och kommer alltid att ha den stämpeln i pannan vart jag än går. Det kan både vara en fördel och en nackdel.

 

Kasper hade ringt för två dagar sen också och frågat ut mig om det var sant att jag var gravid med Justins barn och jag hade mentalt bannat Stefanie som som vanligt inte kunde hålla sin mun stängd när hon få reda på någon stor nyhet. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om hela min gamla skola redan visste om att jag var gravid. Han hade också slängt i mitt ansikte att han nu var tillsammans med Stefanie och att han hade kommit över mig. Och på sättet ha sa det lät det som att han ville att jag skulle bli avundsjuk och att jag då skulle inse att jag hellre ville ha honom.

Men då säger jag bara NO FUCKING WAY att jag kommer falla för Kasper efter det han gjorde mot Justin och haft sex med alla dom olika tjejerna som han träffat på fester. Så jag antar att han och Stefanie förtjänar varandra då dom är nästan exakt lika dana och dumma.

 

Jag vaknade ut mina tankar när en bil tuttade på mig och jag kollade upp lagom i tid för att se Chaz parkera bilen vid uppfarten. Jag gick bort till bilen och sa snabbt hej till dom båda innan jag knäppte fast mig och Chaz körde ut på vägen igen.

”Så hur känns det nu då? Första dagen i skolan och allt den där skiten” sa Ryan med ett litet roat leende på läpparna när han vände sig mot mig och jag suckade.

”Det suger, jag har världens panikattack och jag skulle hellre stå i mitten av en klunga med Justins fans än ta mina första steg i den här skolan just nu” sa jag och dom båda skrattade.

”Så farligt är det väll inte. Du har väll börjat i ny skola förut?”

”Ja men ingen av dom gångerna har jag vart Justin Biebers flickvän som över halva jordens befolkning hatar”

”Oh kom igen så farligt är det inte, dom personer som bor här i Stratford är inte lika galna som på andra ställen. Plus så kommer du ju ha oss vid din sida under hela dagen”

”Oh vilken lättnad” sa jag skämtsamt och himlade smått med ögonen vilket fick dom båda att skratta.

”Var bara dig själv så kommer det gå bra. Jag menar du har ju redan fått alla oss andra som du träffat på din sida så det borde väll inte vara så svårt. Pattie älskar dig och tro mig när jag säger det här. Hon är väldigt kräsen när det kommer till tjejer som Justin dejtar”

”Jag hoppas bara att den här dagen går fort och inte så där plågande sakta som tiden alltid brukar göra vid jobbiga tillfällen”

 

*

 

Äntligen var första dagen i skolan slut och jag satt återigen i baksäte till Chaz bil på väg hem efter en enligt mig rätt lyckad första dag. Jag träffade många trevlige tjejer där förmodligen hälften av dom bara vill vara kompis med mig på grund av att jag är tillsammans med Justin med det orkar jag inte bry mig om just nu. Jag fick även träffa Justins andra killkompisar som Noel och några till som jag inte kommer ihåg namnen på. Chaz och Ryan höll även sina löften och lämnade mig inte ensam en enda gång. Så nu känns det inte så jobbigt att komma tillbaka till skolan igen. Dock så verkade många av eleverna i min klass inte vara så motiverade när det kom till skolan. Det var flest killar och dom flesta skett i skolan så länge som dom fick hålla på med sin sport. Och av vad jag hört så verkar dom flesta killarna spela hockey vilket inte är så konstigt då det är Canada vi är i, men det var även många som spelade fotboll på sommaren när hockey säsongen inte höll på.

”Tack för skjutsen killar” sa jag och knäppte upp säkerhetsbältet när Chaz parkerat framför mitt hus.

”Det var så lite plutten” sa Chaz med ett stort flin på läpparna då han visste att jag hattade det smeknamnet som han använt på mig sen första dagen jag träffade honom. Jag gav honom en irriterad blick och smällde till honom löst på armen vilket bara fick honom att skratta.

”Haha jätte rolig. Hämtar ni mig samma tid imorgon eller?”

”Det gör vi, syns imorgon” sa Ryan och jag sa snabbt hejdå till dom båda innan jag smällde igen dörren till Chaz bil med en hög smäll för att irritera honom och jag hörde hur han mumla något inuti bilen som jag inte riktigt kunde höra innan han körde iväg.

 

Jag gick upp för den lilla gången som ledde upp till huset men stelnade snabbt till när jag såg att det var någon som satt på trappan med huvudet nersjunket med blicken på vad jag antog var hennes mobil som var placerad i hennes händer. Jag tog lite osäkert ett steg framåt och svor mentalt till mig själv när gruset under mina skor knastrade till. Vilket drog tjejens blick upp mot mig. Jag förberedde mig för att skrika eller springa för glatta livet men blev istället fast frusen där jag stod när jag såg att det var Selena som satt på trappen. Hennes läppar var uppdragna i ett litet osäkert leende och hon kollade lite ovetande på mig.

Jag stod stum, visste inte vad jag skulle göra. Jag ville inget annat än bara slänga mig in i hennes famn och aldrig släppa taget om henne igen men var osäker på om hon skulle tillåta det så jag stog istället som ett stort fån eller något och stirrade på henne.

”Hej” fick jag äntligen fram efter säkert fem minuter av att vi två bara stirrade på varandra.

”Hej” sa hon och ställde sig upp för att sen med små osäkra steg komma mot mig ”Justin berättade för mig att det var här jag kunde hitta dig” sa hon när jag öppnat min mun för att fråga henne hur hon visste att jag var här men hann inte ens fråga för än hon svarade åt mig. Som att hon visste vad jag skulle fråga. Vilket hon tydligen måste ha gjort då hon svarade på min fråga utan att jag behövde ställa den.

”Jag trodde nog det. Det eller att Justins fans spridit det över hela internet eller något. Det skulle inte vara något nytt direkt” sa jag och hon skrattade lite svagt.

”Haha nej inte direkt, hans fans kan vara väldigt jobbiga ibland”

”Så vad gör du här?” frågade jag efter ännu en tystnad då nyfikenheten kröp upp inom mig.

”För att träffa dig. Vi har inte pratat på ett tag nu. Lite mer än fyra månader”

”Jag vet jag har ringt dig typ varje dag. I början i alla fall”

”Jag vet, jag behövde bara lite tid att tänka igenom det som hade hänt”

”Och nu?” frågade jag och kollade hoppfult upp på Selena som nu log stort mot mig.

”Nu saknar jag mest min kompis och skulle inte ha något emot en kram” sa hon och sträckte ut armarna mot mig. Utan att tveka nästan sprang jag in i hennes omfamning och slängde mina armar runt hennes nacke och drog henne tätt intill mig.

Det här var allt jag hade velat ha hela tiden. Även fast Justin har vart med mig till och från så har det alltid varit en bit av mig som saknas. Den biten som tillhörde Selena, den biten som jag trodde att jag hade förlorat för alltid. Jag menar jag skulle inte döma henne om hon inte längre ville vara kompis med mig. Jag gick ju fan bakom rygg p å henne och kysste hennes kille två gångar innan hon kom på oss. Inte för att jag ångrar mig direkt. Justin var det bästa som någonsin hänt mig men att såra Selena var det värsta jag någonsin behövt göra i hela mitt liv. Till och med svårare än att berätta för alla personer att jag är gravid. Och tro mig, det var illa.

”Jag har saknat dig så mycket. Du vet inte hur mycket jag velat sätta mig på ett plan och flyga hem till dig” sa jag och drog henne om möjligt närmre mig, kunde inte förmå mig själv att sluta le.

”Så varför gjorde du det inte då?”

”Jag var rädd att jag bara skulle få en massa skit slängd efter mig. Att du inte skulle vilja träffa mig och att jag bara skulle göra allt mycket värre genom att åka för att träffa dig”

”Det hade det förmodligen gjort”

”Jag har saknat dig så mycket” sa jag och kramade om henne hårt innan jag släppte greppet om henne för att sätta mig ner på trappan istället med Selena bredvid mig.

”Jag har saknat dig också lill red” sa hon och la en arm runt mina axlar. Jag log stort åt smeknamnet som hon alltid har kallat mig som jag inte hört på länge och lutade mitt huvud mot hennes axel.

”Så varför kom du inte hit förresten? Alltså inte för att jag inte vill ha dig här men jag undrar bara varför du helt plötsligt bestämde dig för att komma hit”

”Du har nog Justin att tacka för att jag kom hit. Jag hade nog tagit ännu längre tid på mig om det inte vore så att Justin pratade med mig för tre dagar sen” sa hon och jag kollade oförstående upp på henne. Hade hon och Justin pratat i fredags?

 

Selenas perspektiv

”Du har nog Justin att tacka för att jag kom hit. Jag hade nog tagit ännu längre tid på mig om det inte vore så att Justin pratade med mig för tre dagar sen” sa jag och kände hur jag gled tillbaka till minnet av röda maten till AMA där Justin helt plötsligt kom upp och pratade med mig.

 

Jag stod uppe på den röda mattan tillsammans med tjejerna från Spring breaks och försökte kolla in i så många kameror som möjligt. Efter jag ståt tillsammans med dom ett tag valde jag att ta några bilder själv.

Jag hörde hur alla paparazzon började skrika på någon annan och hur dom började tappa intresset för mig en aning. Jag vred lite på mig för att se att det var Justin som kom upp på mattan med hans mamma vid sin sida. Jag kollade lite förvånat på dom då jag hade vart nästan helt hundra på att Justin skulle ta med sig Melinda. Jag menar, dom är ju fortfarande ihop. Eller åtminstone så tror jag det.

Justin vred sig lite om så att blicken fastnade på mig. Han log ett litet försiktigt leende som jag snabbt besvarade. Han viskade något till Pattie som nickade till svar innan han började komma fram till mig.

"Jag måste prata med dig" sa Justin lågt så att bara jag skulle höra honom och la en arm runt min midja för att ta några bilder med mig.

"Om du är här för att försöka få tillbaka mig så kan jag bara säga dig att du kommer få en helt annan sak" sa jag lite på skämt och la upp min ena hand på hans axel för att sen börja le lite falskt mot kamerorna igen.

"Haha nej det är inte det. Jag måste prata med dig om Melinda" sa Justin och jag stelnade till en aning. Jag har inte pratat med Melinda sen jag kom på henne med Justin. Melinda och Justin var fortfarande ett ganska känsligt ämne för mig men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade dom båda. Melinda hade flera gånger försökt få tag på mig genom att ha ringt eller annat men jag hade bara ignorerat det då jag kände att jag inte var redo för att prata med henne.

”Träffa mig vid toaletten vid pausen sen” viskade Justin lågt i mitt öra så att jag bara skulle höra honom och jag nickade lite smått till svar. Han log smått mot mig och jag log lite svagt tillbaka innan jag släppte taget om honom. Han drog bort sin arm från min midja och gick tillbaka till sin mamma.

 

*

 

Jag satt på en av trapporna som var bredvid toaletterna där jag skulle möta Justin och pillade lite nervöst på min väska som jag hade i knät. Om jag var ärlig måste jag nästan erkänna att jag känner mig en aning rädd. Inte för Justin men att alla känslor kommer rusande tillbaka när jag ser honom och pratar med honom. Jag har ju bara pratat med honom som snabbast när han ringde mig och förberedde mig att Justins relation med Melinda snart skulle komma ut i tidningarna. Då hans mobil och dator blev snodd och att den fanns en massa bilder på dom tillsammans.

Jag hade vart tacksam att han ringde. Det hade nog blivit väldigt jobbigt om jag helt plötsligt fick det slängt i ansiktet på en intervju eller något. Annat än det så har jag inte prata med någon av dom.

Jag drogs ut mina tankar när jag hörde steg komma närmre mig och slog upp blicken för att mötas utav Justins blick som som alltid lös av lycka och glädje.

”Hej” sa Justin när han kom fram till mig och slog sig ner bredvid mig.

”Hej” sa jag och en aning pinsam tystnad spred sig över oss som Justin till min lycka efter ett tag bröt.

”Jag vet att det här inte är något jag inte borde göra då du inte är skyldig mig något efter det jag gjorde mot dig. Men jag ber dig att snälla göra det här för Melinda, hon behöver dig nu mer än någonsin” sa Justin och jag kollade frågandes på honom då han aldrig förklarade vad det var han bad mig om att göra för honom.

”Jag vet att ni inte direkt har haft den bästa relationen på senaste tiden men jag vet att du fortfarande älskar Melinda och att hon älskar dig. Hon behöver en kompis just nu, hon behöver någon hon kan lita på och jag tror inte hon kommer kunna lite på någon lika mycket som hon litar på. Inte ens jag”

”Justin vad är det du pratar om. Jag vet inte ens vad det är Melinda behöver ha hjälp med” sa jag och han suckade en aning innan han möte min blick igen.

”Melinda är gravid” sa han och det kändes som att hela min värld stannade.

”Med ditt barn?” frågade jag och han nickade till svar.

”Wow, ja ni går ju fram fort måste jag ju säga. Med mig ville du inte ens förlova dig med efter nästan två år då du tyckte att det var för fort och för stort steg eftersom vi var så unga. Men news flash for you buddy, ett barn är ett mycket större steg i en relation en att förlova sig. En förlovning kan man bryta medans ett barn är för alltid” muttrade jag fram, irriterad över det jag nyss hört.

”Selena jag vet och jag är ledsen. Men det här var inte planerat, det bara hände”

”Jaha det här bara hände, bara så där” sa jag och ställde mig upp så att jag kunde borra in min blick i hans efter att ha ställt mig framför honom.

”Selena snälla lyssna bara på mig. Det har inte direkt vart lätt för Melinda, hon har haft det jobbigt nu på senaste tiden och hon behöver verkligen dig. Hon behöver en bra vän”

”Och vart var hon för att trösta mig efter att jag förlorat min pojkvän. Oh vänta, det var ju hon som var anledningen till att jag förlorade dig” sa jag nu irriterat. Att Justin ens hade mage att be om min tjänst att trösta Melinda, visst så ansåg jag henne fortfarande som min bästa kompis. Men att Justin kommer och gnäller om att hon har det jobbigt. Hon är ju inte direkt den ända personen som har haft det jobbigt den senaste tiden.

”Selena, Melindas föräldrar sparkade ut henne på grund av att hon var gravid. Dom fick henne att välja mellan dom och mig tillsammans med barnet” brast nu Justin tillbaka vilket fick mig en aning ur balans. Justin har aldrig höjt rösten åt mig, inte ens när vi har bråkat.

”Jag vet att du haft det jobbigt sen du kom på oss men både du och jag visste att vår relation hängde på bara en skör tråd. Jag följde med dig för att försöka få tillbaka flamman men den kom inte tillbaka, jag fick en ny och jag vet att dina känslor för mig inte var lika starka som dom än gång var. Jag menar om du hade älskat mig lika mycket som du får det att framstå som så hade du inte skickat iväg mig med Melinda över allt. Du hade valt att åka med mig och inte bara fokuserat på din karriär. Vi båda visste att våran relation skulle ta slut men tyvärr så tog det inte slut på ett så bra sätt som vi båda kanske hade hoppats på. Jag har sett dig med andra killar och haft det där vackra leende som du brukade ha när jag var ute med dig förut. Så jag tror att ditt hjärta redan är över mig men att det är du själv som vägrar släppa taget för att du vill vara den sårade personen” sa Justin och jag kollade chockat på honom. Han andades häftig på grund av bristen av luft efter hans långa tal och ilskan som rann igenom hans ådror just nu.

När jag tänkte på det hade han sagt så lätt allting så rätt. Våran relation var verkligen ett sjunkande skepp och mitt hjärta hade nog gått vidare bara att jag själv fick mig att framstå som offret. Jag blev alltid bara så svart sjuk när jag ser bilder på Melinda och Justin tillsammans så lyckliga, som att det inte fans några bekymmer i världen. Jag saknade den där känslan att vara ny kär, det är en fantastisk känsla som slår allt annat man någonsin känt. Fast nu när jag tänker efter så har jag ju känt det där lilla pirret i magen när jag runt Josh.

”Du har rätt. Jag är den ända personen som står i vägen för mig själv och vara lycklig” sa jag och Justin kollade chockat på mig vilket fick mig att le smått mot honom.

”Du har aldrig gett någon ett sånt där tal förut va?”

”Haha nej och förlåt om jag var lite hård mot dig. Jag är bara lite stressad och önskar att jag kunde vara där för Melinda. Men jag kan inte och det är jobbigt”

”Jag ska ta hand om henne ska du se. Det är nog ända dags för mig att prata med henne. Jag har saknat min korta rödhåriga kompis” sa jag och Justin skrattade roat.

”Hon har saknat dig också” sa han och jag slog upp i ett stort leende som han snabbt besvarade. Han sträckte en aning tvekande ut armarna mot mig och jag gick snabbt utan att tveka in i hans famn. Jag la mina armar runt hans midja och lutade mitt huvud mot hans bröst. Kände mig än en gång trygg i hans famn som jag alltid brukade känna förut när han kramade om honom. Det spelar ingen roll om man är tillsammans med Justin eller inte, hans kramar är fortfarande lika varma och underbara.

”Tack Justin, jag glömde bort hur bra vän du faktiskt är” viskade jag mot hans bröst och han nickade lite, kramade om mig hårdare lite snabbt innan han släppte taget om mig.

”Om jag ska vara ärlig så har jag saknat dig också” sa Justin med ett litet leende som jag snabbt besvarade.

”Och tro det eller ej så har jag har faktiskt saknat dig också Bieber” sa jag och det var då en liten detalj om Melinda klickade i mitt huvud ”Förresten vart bor Melinda nu då. Jag menar eftersom du kommer hitt och ber mig att hjälpa dig med Melinda som är gravid antar jag att hon valde dig över sina föräldrar”

”Ja det gjorde hon. Så just ni bor hon hemma hos mina morföräldrar uppe i Canada och ska börja i en skola där tillsammans med Chaz och Ryan”

”Oh stackarn, jag måste nog ditt tidigare än planerat och rädda henne” sa jag skämtsamt så både jag och Justin visste hur jobbiga hans kompisar kan var ibland.

”Så jobbiga är dom faktiskt inte. Men vi borde nog gå tillbaka nu, det lär börja vilken sekund som helst nu” sa Justin och jag nickade instämmande.

 

”Och efter det sa vi hejdå och nu är jag här, tre dagar senare” berättade jag och Melinda kollade chokat upp på mig.

”Jag är nog glad att Justin berättade för dig att jag är gravid. Så känslig som jag är hade jag nog börjat gråta om du börjat skrika på mig” sa Melinda och jag skrattade åt henne.

”Speciellt med alla hormoner i din kropp nu också. Har du börjat få humör svängningar än?”

”Haha nej, inte riktigt än men dom lär väll komma snart tro jag”

”Vilken vecka är du inne i förresten?”

”Just nu är jag inne på i början av veckan 8 så det är väll inte så länge som jag ar vart gravid. Men det känns typ som ett år”

”Nej men ändå. Ett bart, det är ju stort. Du som inte skulle ha barn för än du var minst 25 år eller något och hade gått klart skolan” sa jag och hon skrattade lite åt minnet där vi satt i våran äng och pratade om våran framtid. Jag skulle vara jätte stor skådespelare och skulle ha barn vid en ung ålder, medans Melinda skulle bli någon smart person med barn sent så att hon kunde fokusera på sin skola.

”Men du då? Har du någon tur med kärleken?” frågade hon och puttade lite på mig med axeln.

”Faktiskt så har jag en kille som jag har träffat några gånger nu och jag tror att jag börjar gilla honom. Han är helt fantastisk och har en kropp att dö för” sa jag och Melinda skrattade roat bredvid mig.

”Kom ihåg jag måste träffa honom innan och godkänna honom innan du kan bli tillsammans med honom. Jag måste ju se till att han inte är en av alla dom där idioterna”

”Tro mig Josh är inte en av dom”

”Vi får väll se vad resultaten blir efter att jag har fått träffa honom”

”jag oroar mig inte så mycket” sa jag och log stort mot Melinda som kollade upp mot himlen med ett stort leende på läpparna.

 

”Jag vet inte om det här är för tidigt eller väldigt opassande” sa Melinda och tog en liten kort dramatiskt paus innan hon fortsatte ”Men jag undrar om du skulle vilja var gudmor till barnet. För jag kan verkligen inte komma på någon bättre, plus så är du nära kompis med både mig och Justin”

”Jag trodde aldrig att du skulle fråga” sa jag och jag kunde se lättnaden i hennes ögon. Hon slog armarna runt min nacke och drog in mig i ännu en kram som jag snabbt besvarade. Jag hade saknat Melinda men jag hade aldrig insett hur mycket förs än jag än en gång fick känna hur det är att vara i Melindas omfamning. Fuck Justin, Melindas kramar är 100% bättre, tänkte jag tyst för mig själv och log smått. Jag hade äntligen fått tillbaka min bästa kompis.

 

---

---

 

 

Så äntligen uppe men tyvärr inte innan tolv. Tyvärr så funkar inte blogg.se så bra för mig just nu då jag inte kan lägga in några bilder. Men jag tror nog att ni överlever.

Blev även ett väldigt långt kapitel. 5 A4 vilket blev 4069 och ett vanligt kapitel brukar ligga mellan 1500-2000 ord så det blev rätt långt.

I alla fall. vad tyckte ni om kapitlet då? Selena är tillbaka i bilden nu och har gått med på att vara gudmog till barnet. Hon har även hittat en kille som hon gillar, har dock inte bestämt mig fall Josh killen ska var en av alla kändis killar eller bara en vanlig person. Vad tycker ni? känd eller inte?

Kommentera för mer, har än del ideer nu som jag bara väntar tills ni kan läsa.

okej grejen är så här att jag tycker att den här novellen börjar kännas väldigt seg, långtråkig och att jag inte kommer någonstans i noveller. Det känns bara som att jag sitter och skriver en massa skit och att jag får tvinga mig till att skriva varje kapitel för att sen när man kommer in se att man bara fått 3 kommentarer på det senaste kapitlet när jag ser att det är många fler som läser. 

Och då undrar jag fall det har med att novellen är seg eller börjar bli tråkig? Vill ni att jag ska fortsätta på den här novellen ens eller ska jag börja på någon annan och fortsätta skriva på den här efter nästa? Ta en liten paus i den här novellen alltså.

 

Kommentera gärna vad ni tycker, viktigt för mig att veta vad ni tycker.

 

 

”Nej det gör jag inte. Tänk på det, din familj är kristna och rätt hårda på det. Dom tycker att man ska vänta med att ha sex tills efter man är gift och här kommer jag invandrandes. Min hälsning blir alltid något i stil med `Hej jag heter Melinda. Det är roligt att träffa dig. Hej visste du att jag är gravid med ditt barn/ barnbarn/ kompis´ eller vem det nu är jag hälsar på” sa Melinda och jag skrockade lågt.

”Babe du oroar dig allt för mycket. Försök att slappna av lite istället. Kanske ringa till din kompis Stefanie och förklara varför du inte kommer komma till skolan i framtiden och kanske borde du berätta för henne att du är gravid innan hon får reda på det genom medier” sa jag och hon suckade en aning, visste att jag hade rätt. Hon hoppade ur min famn och lutade sig mot fönstret på henens högra sida innan hon lyckade fiska upp mobilen som hon hade i fickan. Hon slog in numret och lyfte upp mobilen till örat för att bara efter två toner besvaras av en pipig röst som jag antog tillhörde till Stefanie.

 

---

---

 

 

Stefanies perspektiv

 

Jag satt tillsammans med Kasper i ett av grupprummen i skolan och höll på att jobba med en engelska uppgift som skulle in i morgon. Och lita på mig när jag säger att vi är långt ifrån klara. Vi hade knappt börjat på den och jag börjar få lite panik att vi inte kommer hinna bli klara med den tills imorgon. Jag förstår inte hur Melinda stod ut med att ha Kasper i sin grupp, han gör ju fan nästan ingenting. Han låter alla andra göra allt jobb åt honom, inte så konstigt att han har så bra betyg som han har då. Han har förlitat sig på Melinda hela tiden som hon vart runt omkring.

På tal om Melinda så har jag inte träffat henen sen hon åkte iväg till Justin för över två veckor sen. Lärarna säger att hon hoppat av skolan och henne föräldrar säger att hon flyttat ut när jag pratade med dom. Men det låter inte som något hon skulle göra. Jag vet att hon älskar Justin väldigt mycket men hon älskar skolan allt för mycket för att ens Justin skulle kunna få henne att hoppa av skolan. Så det måste vara något annat som har hänt.

Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan och drog snabbt upp mobilen för att se att det var Melinda som ringde mig ”haha när man pratar om trollen” mumlade jag tyst för mig själv och svarade snabbt på samtalet och sket i Kasper som sa åt mig att lägga på samtalet. Jag skakade smått huvudet åt honom och tröck mobilen hårt mot örat.

”Hej Melinda älsklingen, det var ett tag sen jag hörde från dig nu” sa jag och såg hur Kaspers uttryck mjuknade en aning när han förstod att det var Melinda jag pratade med.

”Haha jag vet gumman. Jag har haft lite mycket i huvudet just nu bara. Jag har knappt någon ledig tid alls känns det som” sa hon md en liten suck och jag skrattade kort.

”Kör Justin så hårt med dig där borta”

”Haha nej det är inte det. Eh, jag måste prata med dig och du måste lova mig att du inte berättar för någon och att du inte flippar. Okej?”

”Jadå du har mitt ord på det”

”Okej bra, är du ensam? Jag vill inte att någon annan ska höra”

”Nej vänta ett tag, jag ska bara hitta ett ledigt rum” sa jag och gav kasper ett svagt leende innan jag gick ut ur rummet i jakt på ett ledigt klassrum. När jag hittade ett låste jag snabbt dörren efter mig och satte mig upp på en av dom alla bänkarna som stod här inne.

”Så prata nu, du börjar oroa mig. Lärarna säger att du hoppat av skolan och dina föräldrar har sagt till mig att du flyttade hemifrån”

”Eh det är väll mer eller mindre sanningen antar jag” sa hon och jag kollade chockat framför mig men när jag kom på att hon inte kunde se mig skakade jag mig snabbt tillbaka till verkligheten.

”Vad menar du? Melinda vad är det som händer?”

”Alltså jag vet inte hur jag ska säga det här, jag hade nog förmodligen föredragit att säga det här när jag träffar dig istället men det kommer nog att ta ett tag innan jag kommer komma tillbaka för att hälsa på”

”Melinda vad pratar du om? Vad är det som jag har missat?”

”Stefanie jag är gravid”

”Du är gravid?” brast jag ut och Melinda bad mig snabbt att dämpa mig då hon inte vill att någon annan skulle få reda på det här på ett tag.

”Ja och berätta för mina föräldrar gick ju inte särskilt bra det heller.  Dom bad mig att välja mellan dom och Justin. Och om jag valde att stanna hemma med dom skulle jag behöva göra abort”

”Och du valde Justin och barnet?” gissade jag och hon suckade.

”Ja så mina föräldrar valde att spraka ut mig och dra ut mig från skolan. Där av är jag inte i skolan med er. Jag försökte att söka in igen men jag hamnade så klart längst ner på deras vänte listan att komma in i skolan. Så jag har sökt skolor i närheten och tänkte att jag kunde bo hos dig eller någon. Men självklart så var det ingen skola som ville ta in mig. Så just nu har jag bara två val eller vad man ska säga. Ett är att jag följer med Justin på hans turné och har en privatlärare med på bussen eller så flyttar jag hem till Justins morföräldrar och börjar på en skola i Canada som jag redan kommit in på”

”Canada, förstår du hur sällan vi skulle träffas då Melinda. Typ aldrig”

”Stefanie vi kommer inte kunna träffas så ofta om jag följer med Justin heller”

”Jag vet men du kommer fortfarande var i samma land som mig om du följer med Justin. Inte uppe i Canada, det är liksom ett helt annat land”

”Stefanie om jag följer med Justin på hans turné kommer jag att vara i betydligt mer länder än Canada älskling”

”Åh sluta vara så smart hela tiden” sa jag och hon skrattade.

”Jag kan ju inte sluta var mig själv eller hur?”

”Jaja jag måste berätta en sak för dig också” sa jag nu en aning nervöst och bet på mina naglar som jag hade en vanna att göra nu för tiden.

”Eh kan det vänta lite? Vi kom precis fram till Justins morföräldrars hus”

”Eh visst, ring mig sen när du har tid” sa jag nu en aning nästan lättad och la på samtalet efter att ha sagt hejdå till Melinda.

Jag stoppade tillbaka mobilen i fickan och gick tillbaka till Kasper som satt och trummade lite med pennan men kollade snabbt upp på mig när jag kom in i rummet. Han slog upp i ett litet leende och drog snabbt in mig i hans famn efter att ha ställt sig upp och gjort sin väg över till mig.

”Så hur var det med Melinda då? Kommer hon tillbaka till skolan snart?”

”Haha nej hon har flyttat hemifrån och ska börja på en annan skola”

”Okej det var ju plötsligt. Det har säkert något med den där skiten Justin Bieber att göra”

”Kasper” sa jag klagande och kollade nästan stängt på honom. Jag visste att han inte gillade Justin men han är fortfaranade Melindas pojkvän och hon älskar honom mer än allt annat så det börjar bli dags för Kasper att komma över det som stör honom.

”Jag vet, jag vet. Han är Melindas pojkvän men jag tål honom fortfaranade inte för det. Han har någonslags grej om att han är så mycket bättre än alla andra som jag inte gillar”

”Kasper det vet både du och jag att han inte tycker. Det är något som du gör ihop i ditt lilla huvud”

”Jaja whatever. Berättade du för henne om oss förresten?” frågade han nu med ett litet flin på läpparna och lutade sig ner mot mig för att sen kunna pressa sina läppar mot mina. Jag besvarade kyssen kort innan jag drog mig undan och kollade upp på honom.

”Nej jag han inte innan hon la på, men jag fick i alla fall reda på att hon är gravid” orden han lämna mina läppar innan jag hann stoppa dom och Kasper stelnade till framför mig. Hans ögon svartnade och hans käkar spändes ilsket. Det spelade ingen roll hur många gånger Kasper försökte övertyga sig om att han var över Melinda helt, för det här bevisade helt motsatsen och jag suckade högt.

Varför måste jag alltid hamna i skuggan av Melinda och hennes perfekta liv.

 

Melindas perspektiv

 

Jag la på samtalet jag nyss haft med Stefanie och vände upp blicken mot huset som vi nu parkerat utanför. Huset var rätt så gulligt och det var tända ljus i nästan alla rum. Jag såg rörelser i både köket och vardagsrummet och räknade till minst fyra personer i huset.

”Justin hur många är det jag ska träffa idag?  Jag trodde vi kom överens om att vi skulle ta några i taget. Att jag skulle ta några idag och sen så skulle jag träffa några till imorgon”

”Ta det lugnt babe det är bara sex stycken som du ska träffa idag. Det är mina morföräldrar, mina syskon, min pappa och hans fru. Inget att oroa sig för”

”Ha lätt för dig att säga. Alla vet ve du är och typ alla älskar dig. Det är ju inte direkt svårt för dig att träffa nya personer” sa jag och han skrattade roat åt mig.

”Sluta oroa dig och hoppas ur bilen bara. Det kommer inte bli bättre för att du sitter här och tänker på det” sa Justin och pussade mig snabbt på kinden innan han räckte pengarna till chauffören och hoppas ut ur bilen. Jag följde efter hans exemplar efter ett tag och hoppade ur bilen för att sen styra mina steg upp mot huset där Justin redan stod med mina väskor i sina händer.

”Kan vi inte åka till någon restaurang i närheten istället och komma tillbaka lite senare?” frågade jag och Justin vände sig mot mig med ett litet skratt.

”Babe sluta fåna dig nu, det kommer gå bra. Dom kommer att älska dig eller i alla fall stå ut med dig” sa Justin med ett litet flin på läpparna och jag smällde till honom lite på bröstet vilket bara fick honom att skratta åt mig.

”Du kan inte säga så, det hjälper mig inte direkt att lugna ner mig om det här”

”Jag bara skämtar med dig. Du oroar dig för mycket” sa han och tryckte upp mig mot sig med hjälp av en arm som han hade placerat runt min midja och kuppade min ena kind med hans fria hand. Jag greppade tag i hans biceps och stödde mig mot dom när jag ställde mig på tå för att komma upp närmre honom.

”Så himla kort” mumlade Justin roat och jag himlade snabbt med ögonen mot honom innan jag stängde öronen för att inom kort känna Justins läppar pressas mot mina. Jag lät mina händer glida upp till hans nacke istället och drog ner honom närmre mig, fördjupade kyssen genom att pressa in min tunga i hans mun.

”Ja ni verkar ju ha det väldigt trevligt” hörde jag någon skratta fram ifrån dörren och drog mig snabbt bort från Justin. Jag ställde mig ordentligt igen och vred blick mot dörren där Jeremy nu stod.

”Hej pappa” sa Justin en aning generat och jag kände hur rodnaden steg på mina kinder. Jag borrade in mitt ansikte i Justins bröst för att dölja rodnaden på mina kinder och dom båda skrattade lite roat åt mig.

”Det är inte roligt Justin. Jag har vart jätte nervös inför att träffa din familj och så är det så här jag träffar din pappa för första gången. Lyckat säger jag bara” mumlade jag fram mot hans bröst och han kramade om mig hårt innan han tog ett steg ifrån mig.

”Hjälper det om jag berättar att det var exakt så här jag träffade Justins morföräldrar för första gången?” sa Jeremy och jag vände mig mot honom.

”Ja lite” sa jag och han skrattade lite smått åt mig.

 

Justins perspektiv

 

Jag tog av mig skorna och jackan fast med blicken hela tiden fäst på Melinda som stod och pratade med pappa och Erin som hade stora leende placerade på läpparna. Dom skrattade åt något Melinda sa och jag gick bort mot dom. Jag lindade mina armar runt henne från bakifrån och lutade min panna mot hennes axel. Hon la sina händer över mina och som vilade på hennes mage och hon började prata med mormor och morfar som nu också kom in i hallen.

Jag kollade med ett stort leende ut över alla och släppte ut en lycklig suck. Jag visste att min familj skulle gilla Melinda men att se det med mina egna ögon var nästan helt fantastiskt. Dom pratade med varandra som om dom hade känt varandra i år och det är allt jag hade kunnat önska mig, att Melinda snabbt kom in i familjen och att dom alla trivdes tillsammans.

”Åh jag ska gå upp och hämta Jazzy och Jaxon” sa pappa efter ett tag och mitt leende växte sig om möjligt ännu större. Jag hade inte träffat mina små syskon på länge och jag saknade dom verkligen något enormt.

”Jag hjälper dig” sa jag och släppte mitt grep om Melinda som kollade lite nervöst på mig.

”Gå in i vardagsrummet och prata med mormor, morfar och Erin så kommer jag strax” sa jag och pressade mina läppar snabbt mot hennes innan jag följde efter pappa upp till mitt rum där mina syskon just nu vilade.

”Hon är sött Justin, väldigt trevlig också” sa pappa när jag kom in i rummet och jag log stort mot honom.

”Ja hon är fantastisk”

”Jag tror att hon kan vara bra för dig. Hon är smart, jordnära, rolig. Något att hålla fast vid”

”Tro mig jag kommer inte släppa taget om henne, jag älskar henne verkligen. Jag skulle ge upp min karriär för henne om det var vad som krävdes för att jag skulle kunna få vara med henne”

”Jag kan se det, jag kan också se in hennes ögon att hon älskar dig mycket också” sa pappa och jag skrattade lite lyckligt och vände blicken mot Jazzy och Jaxon som nu började vakna upp.

 

”Hej på er” sa jag och dom båda vände sig snabbt mot mig.

”Justin” brast dom ut ungefär samtidigt och dom slängde sig båda på mig. Jag satte mig ner på golvet bredvid sängen och drog upp dom båda i min famn så att jag kunde krama om dom båda hårt.

”Jag har saknat er” sa jag och Jazzy skrattade ett gulligt skratt som bara barn kunde få till vilket fick mitt hjärta att värmas ute från och in medans Jaxon bara kramade om min hals hårt, vilket jag absolut inte hade något emot då jag för det första verkligen hade saknat dom och för det andra var han inte så stark.

”Hör ni jag har en person där nere som jag vill att ni ska träffa”

”Är det Selena?” frågade Jazzy och jag skakade smått på huvudet.

”Nej, hennes namn är Melinda och är min flickvän för ett tag tillbaka nu. Kan ni vara snälla?” frågade jag och log stort ner mot dom. Som att min älskade små troll någonsin skulle vara taskig mot någon.

Dom båda nickade glatt på huvudet och jag reste mig upp vilket fick Jazzy att ställa sig upp men eftersom Jaxon fortfarande hade sin armar runt min nacke placerade jag honom bara på min höft och höll honom där. Jag greppade tag om Jazzys hand och började tillsammans med dom gå ner för trappan efter pappa in i vardagsrummet där alla satt.

Melinda hade satt sig i ena fåtöljen och Jazzy som redan hade fått syn på henne började dra mig i hennes riktning så att vi snart stod framför Melinda som kollade med ett stort leende upp på oss med en blick som pendlade mellan oss alla tre.

”Melinda det här är Jazzy och Jaxon. Jazzy, Jaxon, det här är Melinda”

”Din flickvän” la Jazzy till och Melinda skrattade lite roat åt henne.

Jaxon släppte sitt grepp om min hals och vred sig om för att sen sträcka ut armarna mot Melinda som snabbt lyfte bort Jaxon från min famn och lyfte ner honom i hennes knä. Jazzy hoppade upp och satte sig på ena arm stödet och började fråga Melinda tussen olika frågor om allt möjligt som hennes intressen, hår färg och annat medans Jaxon bara hängde runt Melindas hals med en av hennes händer strykande över hans rygg.

 

*

 

Pappa, Erin, mormor och morfar hade bestämt sig för att ta en promenad efter maten så jag och Melinda hade lämnats kvar som barnvakter åt Jazzy och Jaxon. Inte för att någon av dom verkade ha något emot det då Jazzy och Jaxon älskade Melinda och bråkade nästan om hennes uppmärksamhet.

 

Melinda satt just nu och ritade ännu en bild på en tjej som Jazzy hade bett henne om att rita medans Jazzy och Jaxon nu satt och kollade på något barnprogram som gick på tv.

”Se det var väll inte så illa?” frågade jag och gled ner på golvet bakom Melinda och lindade mina armar runt hennes midja. Jag kysste hennes hals lite försiktigt och hon gav hennes lilla skiss en sista blick innan hon kollade upp på mig.

”Nej det gjorde det inte. Dina småsyskon är helt underbara, får mig att önska att jag också hade små syskon som jag kunde ta hand om”

”Ja du klarade ju av dom här två när dom var som värst förut så ett barn av vårat eget lär ju inte bli så svårt för oss att ta hand om. Du kommer bli en fantastisk mamma” sa jag och Melinda log smått mot mig.

”Och tro mig Justin, du kommer bli en bra pappa” sa hon och pressade sina läppar snabbt mot mina. Men inte tillräckligt snabbt för att Jazzy inte skulle lyckas komma på oss vilket ledde till att hon gjorde något slags ”euw” lätte eller något innan hon vände tillbaka blicken mot tv igen vilket fick Melinda att skratta lite roat åt henne.

 

 

 

---

 

---

 

 

Så äntligen uppe och det blev till och med längre är jag hade förväntat mig, nästan det dubbla av hur långt ett kapitel brukar vara.

 

Men vad tycker ni? Det blev lite nya perspektiv i det här kaptilet där vi fick reda på att Stefanie och Kasper är tillsammans och Stefanie råkar berätta för Kasper att Melinda är gravid. Hur tror ni han reagerar på det?

Sen vad tyckte ni om Melindas första träffa med resten av Justins närmaste släktningar. Vad tyckte ni om det? Och vad tror ni kommer hända när hon träffar Justins kompisar?

 

Kommentera för mer!!!!!! (Ge gärna ideer för min hjärna står rätt still)

 

”Du kan ju alltid bli hemskolad. Jag kan hyra in en bra lärare till bussen så att du kan följa med mig överallt” sa Justin med ett stort leende läpparna som visade att han tyckte att han kommit på världens bästa ide och jag skakade smått på huvudet.

Vi satt på flygplanet på väg till Stratford. Jag hade skickat en ansökan igår till en skola och hade redan fått ett svar om att jag var mer än välkommen ditt då mina betyg var höga och dom tyckte att de skulle se lite bättre ut för dom att han en topp elev i deras sista års klass.

Men jag har fortfaranade inte bestämt mig än fall jag vill gå där eller inte. Jag menar, jag känner ju inte ens Justins morföräldrar och jag vill faktiskt ha träffat dom innan jag flyttar in dom. Om det är de jag väljer så att säga. Jag har ju faktiskt fortfarande inte bestämt mig vad jag ska göra än.

”Vi båda vet att jag inte skulle få någonting gjort om du är runt mig. Vi har ju bevisen på att när du är runtomkring mig gör jag allt annat än mina läxor”

”Åh kom igen, det kan ju inte räknas. Jag hade inte träffat dig på länge och jag ville ha dig nära. Jag behövde dig”

”Och kolla vart det lede oss” sa jag med ett litet skratt och Justin himlade snabbt med ögonen mot mig innan han flätade ihop sina fingrar med mina.

”Ja men det skulle ju inte bli samma sak om jag träffade dig hela tiden”

”Så du menar att du skulle tröttna på mig efter ett tag?” frågade jag och höjde lite på ögonbrynet mot honom.

”Nej alltså det är inte så jag menar. Tro det eller ej men jag menat nog mer att du skulle bli trött på mig efter ett tag. Det gör dom flesta som hänger med på mina turnér. Tillslut så blir det tråkigt att lyssna på nästan exakt samma intervju hela tiden, och kolla på ungefär exakt samma konsert nästan varje kväll. Det kan nog bli lite tjatigt. Inte för mig då efter som jag lever min dröm, men kanske alla ni andra som bara får sitta och kolla på hela tiden”

”Ja vad är det för skit, vi som sitter där bakom på dina konserter borde någon kväll få gå upp och göra något. Bara för skojs skull”

”Babe jag är seriös” sa Justin som antog att jag skämtade med mig. Vilket jag kan förstå då han bett mig flera gånger att följa med honom upp på scenen. Men det skulle inte bli samma sak att gå upp tillsammans med dom andra i crewet som inte är vana med det. Man slipper ju liksom då bli utstrålad eller vad det heter av Justin som skulle vara den ända personen i fokus. Så länge någon utav av oss inte helt plötsligt skulle springa upp på scen och smälla till honom. Inte så dum ide egentligen och man skulle nog få en del ögon på sig då. Och en del hat utav Justins fans.

”Jag också, men vi släpper det här nu och du får fortsätta med det du skulle säga för jag förstod inte riktigt vart du vill komma med det här”

”Jag menar bara att du kommer börja tröttna på allt som händer runt omkring mig så istället för att följa med mig över allt så kommer du att börja stanna hemma och gå klart din utbildning”

”Jag vet inte. Jag skulle verkligen gilla att ha dig runt omkring mig hela tiden men jag vet inte. Jag tror liksom att jag kommer behöva något i mitt liv som inte är handlar om dig och har Bieber stämplar över sig. Om du förstår vad jag menar” sa jag och kollade en aning tvekande upp på Justin som nu kollade lite sorgset ner på mig.

”Alltså Justin jag är ledsen. Jag älskar dig verkligen och det vet du. Men ditt liv kan ibland bli lite för” började men blev avbruten av Justin som pressade sina läppar snabbt mot mina för att få tyst på mig.

”Hej, du behöver inte bortförklara dig. Jag vet att mitt liv kan vara jobbigt ibland så jag förstår dig. Jag är bara ledsen att jag inte kommer kunna träffa dig när som helst jag vill. Speciellt nu också när du är gravid. Jag känner mig som världens sämsta pappa som väljer jobbet framför både dig och barnet” suckade han fram och kollade ner i sitt knä. Jag greppade tag om hans ansikte i mina händer och vinklade upp hans ansikte mot min så att jag kunde kolla in i hans lite sorgsna ögon och lutade min panna mot hans. Jag drog med tummarna lätt över hans kinder och han slappnade av en aning under min beröring.

”Vi har redan pratat om det här och jag har säkert sagt till dig tussen gånger att jag kommer klara mig bra utan dig. Jag kommer ha någon runtomkring mig som kan hjälpa mig med saker. Och dom personerna kommer förmodligen bli dina föräldrar och morföräldrar. Vi båda vet att du inte kan ta ledigt hur mycket som helst och om jag om gissar rätt så föredrar nog både du och jag att du är hos mig när barnet kommit. Har jag rätt?” frågade jag och han nickade lite till svar ”Bra, det kommer lösa sig på något sätt”

Jag pressade mina läppar lite försiktigt mot hans och skulle precis dra mig undan när Justin greppade tag i mitt ansikte och fördjupade kyssen. Han pressade in sin tunga i min mun och jag tvekade en aning innan jag besvarade den då vi just nu satt på ett flygplan med en massa folk runt omkring oss. Jag lät min ena hand hitta sin väg in i Justins hår där jag flätade in mina fingrar i hans hår en aning och lät den andra falla ner till hans bröst.

 

 

 

Vi satt nu i taxin på väg hem till mina morföräldrar och Melinda pillade lite nervöst på hennes jacka som låg i hennes knä då bilen nästan var lika varm som en bastu eller något åt det hållet.

”Melinda det kommer gå bra, dom kommer att älska dig” sa jag och drog med ena handen över hennes lår för att lugna henne en aning.

”Det är inte dina morföräldrar som jag oroa mig för. Jag har en förmåga att få äldre personer att älska mig” sa hon med ett litet skratt innan hon fortsatte att prata ”Det är dina syskon och kompisar jag oroar mig mest för”

”Du behöver inte oroa dig, dom kommer älska dig. Jag lovar dig” sa jag och kysste henne lite snabbt på kinden vilket fick ett litet bedårande fnitter att lämna hennes läppar.

”Hur kan du vara så säker. Jag menar, jag var jätte säker på att mina föräldrar skulle gilla dig och kolla vad som hände i slutet. Du blev slagen av både min pappa och kompis” sa hon och jag skrattade.

”Jag vet. Men både min pappa och morföräldrar har alltid tyckt att jag skulle bli tillsammans med en söt och smart tjej. Vilket du är.  Mina kompisar sa att dom bara har två krav på tjejer vi ska låta våra kompisar ska dejta. Tjejen ska både gillar sport och sitta och spela något skit spel framför tv någon dag. Eller det blir ju faktiskt tre krav, då tjejen även måste vara snygg. Vilket du är. Mina småsyskon har väll inte direkt några krav på en tjej som jag ska dejta och mina mamma älskar dig redan. Du har inget att oroa dig för. Du prickar alla punkter, du är ju liksom hela packetet så du har inget att oroa dig för. Du är perfekt” sa jag och hennes kinder tog en aning röd nyans.

”Åh så perfekt som alltid kommer gravid till dom du älskar första gången jag ska träffa dom”

”Haha Melinda det är lugnt, du oroar dig allt för mycket”

”Nej det gör jag inte. Tänk på det, din familj är kristna och rätt hårda på det. Dom tycker att man ska vänta med att ha sex tills efter man är gift och här kommer jag invandrandes. Min hälsning blir alltid något i stil med `Hej jag heter Melinda. Det är roligt att träffa dig. Hej visste du att jag är gravid med ditt barn/ barnbarn/ kompis´ eller vem det nu är jag hälsar på” sa Melinda och jag skrockade lågt.

”Babe du oroar dig allt för mycket. Försök att slappna av lite istället. Kanske ringa till din kompis Stefanie och förklara varför du inte kommer komma till skolan i framtiden och kanske borde du berätta för henne att du är gravid innan hon får reda på det genom medier” sa jag och hon suckade en aning, visste att jag hade rätt. Hon hoppade ur min famn och lutade sig mot fönstret på henens högra sida innan hon lyckade fiska upp mobilen som hon hade i fickan. Hon slog in numret och lyfte upp mobilen till örat för att bara efter två toner besvaras av en pipig röst som jag antog tillhörde till Stefanie.

 

---

---

 

Så inte speciellt långt eller spänande men det är ett kapitel. I nästa blir det lite mer händelse då hon både ska berätta för Stefnie vad som händer men hon ska äver träffa Justin pappa, syskon och morföräldrar för första gången i nästa kapitel som jag hoppas kunna få upp så fort som möjligt.

 

Men vad tycker ni om kapitelet? Jag själv tycker då lite synd om Justin som tycker att han är en dålig pappa och oroar sig för att inte kunna vara där för Melinda, han kan vara så gullig ibland. Önskar att jag också hade en sån sött pojkvän.

Men i alla fall nog om mig. Kommentera vad ni tycker om kapitlet och hur ni tror att alla kommer reagera när dom får reda på att hon är gravid.

Kommentera för mer!!! <3

 Funkar inte spelaren kan ni gå in på den här länken och lyssna 

 

https://soundcloud.com/badassbieber/you-want-me-justin-bieber

 

Kan också passa på att säga att kapitelet är påbörjat och jag kan med nästan hundra procent lova er att det kommer upp idag. Har två handskrivna sidor så det är väll ungefär 800 ord eller något sånt. Vet ungefär vad som ska hända också så det borde kunna komma upp idag. Det värsta enligt mig är att börja ett kapitel då det är då man ska fundera ut vad som ska hända i resten av kapitlet, sen är de tju bara att skriva och efter som det redan är påbörjat kan jag ju bara skriva.

Omg jag är så ledsen för min total usla uppdatering men jag har verkligen haft fult upp. Jag har en massa läxor och prov i skolan, jag tränar fotboll på fri tiden och vill gärna träffa lite kompisar också. 

Det känns liksom som att bliggen har blivit lite bort glömd i all stres men jag ska verkligen försöka förbättra det. Har börjat på nästa kapitel och hoppas verklien att jag kan få upp ett kapitel imorgon då jag gärna vill få upp ett till i helgen. Grejern är bara det att min fantasi står p 0 just nu och det blir då nästan jobbigt att skriva då man måste pressa sig själv till det. Jag vill ju ge er ett kapitel varje dag om jag hade kunnat men jag kan ju då säga att dom inte kommer vara särskilt låna eller bra.

Men om ni har några ideer snälla skriv dom i en kommentar eller skicka på min mail som står i menyn, vad som helst. Vem vet eran ide kanske kommer upp här på novellen senare.

 

I alla fall så hoppas jag att ni kan hålla ut ett litet tag till och fram tills dess får ni väll lyssna på Justins nya låt om ni inte redan har hört den. Eller han är ju bara med lite då men det som han rappar är SÅ JÄVLA BRA!!

 

 

 

 

 

”För att Melinda har förlorat sina föräldrar, inte precis. Du vet jag börjar faktiskt fundera fall Melinda kanske till och med har det bättre utan er. Ni är egotrippade skitstövlar som bara tänker på er själva. Ni är dumma i huvudet och” var allt jag han säga innan jag föll till golvet med en duns. Smärtan bultande från kinden och ögat där han slagit mig och skakade ilsket på huvudet innan jag reste mig upp. Jag ville smälla till honom, smälla till honom så hårt att han kanske får inte lite vätt i det den där tomma skalen men jag visste att det inte skulle göra någon nytta och jag visste att Melinda skulle bli ledsen. För även om hennes föräldrar sparkade ut henne så älskade hon dom, dom var ju fan hennes föräldrar.

”Vet ni vad? Ni kommer ångra er. Ni kommer stå här imorgon efter vi har åkt och undra vad fan ni har gjort. Men gissa vad? Melinda kommer inte komma tillbaka, hon förtjänar mer än er. Mycket mer” och med dom orden lämnade jag dom kvar medans jag med staplande steg gick tillbaka till Melindas rum.

 

---

---

 

Efter jag spenderat säkert tre timmar med att packa ner alla Melindas kläder i dom resväskor som jag hittade i deras skafferi. Jag hade säkert fått packat om femtio gånger för att lyckas få ner alla hennes kläder i väskorna på ett bra sätt. Jag hade dock blivit tvungen att sitta på alla väskorna för att kunna få igen dom, så det skulle inte förvåna mig om dom helt plötsligt bara sprack och alla kläder flög ut. Men mer än hennes kläder vågade jag inte packa. Jag visste inte vad det var som hon ville ha med sig och vad hon ville lämna kvar.

Jag satt i hennes datorstol och kollade bort mot Melinda som fortfaranade låg och sov nerbäddad i sängen. Jag ville krypa ner med henne, hålla henen tätt intill mig. Men jag vågade inte. Jag var rädd att jag skulle väcka henne och jag ville att hon skulle få sova ut så mycket som möjligt. Hon var sliten, vare sig hon ville erkänna det eller inte. Jag kunde se på henne att hon fått alldeles för lite sömn dom senaste dagarna och det tog på henne.

Jag kollade ner på min klocka och såg till min förfäran att det var dags att väcka Melinda om hon skulle hinna packa hennes grejer innan hennes föräldrar kom hem. Jag ville inte ens tänka på vad hennes pappa skulle göra om han kom hem från jobbet och vi fortfaranade var här. Skulle han slå mig igen. Jag skakade av mig tanken och föll istället ner på knä bredvid sängen framför Melinda som låg vänd mot mig, ihop krypen till en liten boll. Jag pressade mina läppar försiktigt mot hennes och skakade lite lätt om hennes axlar för att väcka och ett litet klagande stön lämnade hennes läppar innan hon vred lite på sig.

”Melinda du behöver komma upp och börja packa dina saker. Jag har packat alla dina kläder men mer har jag inte gjort. Jag visste inte vad det var som du vill ta med dig och vad du vill lämna” sa jag lågt då jag visste hur jobbigt det kunde vara att folk pratade högt när man precis har vaknat.

”Justin jag vill inte, jag vill inte åka. Mina föräldrar borde inte sparka ut mig så här. Dom borde hjälpa mig igenom det här. Varför älskar dom inte mig?” frågade Melinda och öppnade sina ögon en aning innan dom snabbt stängdes igen när allt ljus kom i kontakt med hennes ögon.

”Jag vet inte Melinda. Men försök att strunt i dom. Dom är inte värda det, du är värd så mycket mer” sa jag och ett litet leende spreds på hennes läppar.

”Jag älskar dig Melinda” sa jag och smekte hennes kind lätt med utsidan av min hand.

”Jag älskar dig också” sa hon innan hon äntligen öppnade ögonen för att möta min blick men hennes blick ändrades snabbt när hennes blick föll på mitt ansikte "Justin vad har hänt med ditt öga?"

"Det är inget"

"Justin det där är inte inget. Var det min pappa som slog dig?" frågade hon och borrade in sin blick i min. Jag visste att jag inte skulle kunna ljuga för henne, hon skulle se rakt igenom mig. Jag ville inte ljuga för henne heller. Grejen var också att det inte var så många i det här huset som skulle slå mig heller.

Jag suckade lite innan nickade lite till svar "Ja" sa jag bara och slog ner blicken på mina händer som låg i knät, ville inte möta hennes blick.

"Justin kolla på mig" bad Melinda och när jag inte gjorde som hon bad mig lyfte hin enkelt upp mitt ansikte mot sitt med hjälp av en hand som var placerad under min haka.

"Justin snälla berätta vad som hända. Varför slog han dig, det låter inte rimligt att han helt plötslig bara kom upp hit för att slå dig"

"Efter att du somnade så kom dina föräldrar hem och jag kunde inte bara sitta här uppe och kolla på medans dina föräldrar bara kastade ut dig så jag gick ner för att prata med dom. Eller jag mer eller mindre skrek på dom att dom var dumma i huvudet för att slänga ut dig. Jag sa att dom skulle ångra sig och att det kanske var bättre om du stack här ifrån då du förtjänade bättre än dom och då slog han mig” Melinda skakade lite smått på huvudet när jag var klar innan hon lutade sin panna mot min och möte min blick. Hon drog med fjäderlätta fingrar över min svullna kind och jag stängde snabbt ögonen när henens svala fingrar möte min varma nästan bultande kind som höll på att ta kol på mig. Njöt av hennes beröring.

”Tack för att du försökte men jag tror nog att det är bäst att vi båda inser att mina föräldrar är dumma i huvudet och att dom är inget att ha.  Jag uppskatar verkligen att du gjorde det, även fast det var rätt korkat av dig” sa hon och jag skrattade svagt innan hon fortsatte ”Men jag behöver dom inte längre. Jag har fått en ny familj som faktiskt älskar mig med världens bästa pojkvän som till och med i dom mest hopplösa fallen försöker göra det bästa för mig”

”Jag kommer alltid göra det som är bäst för dig. Du är allt för mig nu” sa jag och en lätt rodnad spreds på Melindas kinder vilket jag tyckte var urgulligt. Det spelade ingen roll att vi vart tillsammans i över fyra månader, jag hade fortfarande samma påverkan på henne. Inte för att jag klagade då, jag älskade att veta att hon fortafarande var påverkad av mig. Vare sig det var av min beröring eller mina ord.

 

*

 

Efter totalt sju timmars resande med både bil och flyg kom vi äntligen fram till den parkeringen som mina turné bussar nu stop parkerade. Vi började gå över den stora parkeringen bort till bussarna tillsammans med alla tussen olika väskorna som innehöll allt som Melinda velat spara. Man kan tycka att fem stora resväskor är ganska mycket men när man tänker efter i det här sammanhanget så var det ganska lite. Det var hela Melindas liv nerpackade i dom där väskorna, i alla fall det som var tillräckligt litet för att få ner i en reseväska.

Melinda gick och släpade på en väska medans jag och busschauffören som var snäll nog att erbjuda sig att hjälpa till gick med två väskor. Vi lyckade ta oss bort till bussen som jag sov i och jag räckte över pengarna som jag var skyldig chauffören plus en hel del till för att ha hjälpt till med väskorna.

”Behåll växeln” sa jag när jag såg att han började dra upp en massa sedlar och han log tacksamt mot mig. Jag gav honom bara ett kort leende innan jag gick bort till bagageutrymmet och slängde in alla utan en väska som innehöll lite av Melindas kläder. Jag gick tillvaka till Melinda igen som stod vid dörren som lede in till själva bussen och såg ut att tveka lite.

Hon hade försökt att sova under hela resan då hon fortarande var alldeles sliten men hur mycket hon än försökte gick det inte. Jag gav henne ett litet leende och flätade ihop mina fingrar med hennes innan jag öppnade upp dörren och gick tillsammans med Melinda in med henens väska skjutande framför mig.

”Oh Justin är du redan hemma, vi trodde att du skulle stanna hos Melinda en natt till eftersom ni nu inte kommer träffas” började Kenny roat men avbröt sig själv mitt i meningen när hans tillsammans med dom andras blickar föll på Melinda som gick lite snett bakom mig.

”Hej Melinda, vad gör du här? Jag trodde att du hade skola nästan vecka” sa mamma och kollade frågande på oss. Jag skakade bara lite smått på huvudet och gav dom en blick som `jag-berättar-för-er-senar´ innan jag drog med mig Melinda in till mitt rum. Jag släppte mitt grep om Melindas hand för att sen pressa in hennes väska under sängen.

När jag kollade upp igen hade Melinda fått av sig allt utan min tröja som hon lånade av mig och satt sig ner på sängkanten.

”Vill du att jag ska berätta för dom eller vill du att vi väntar till imorgon?” frågade jag och hukade mig framför henne vilket fick hennes blick att möta min.

”Du kan berätta, jag tror inte att jag kan prata om det utan att börja gråta just nu. Jag menar vem kan egentligen älska mig om inte ens mina föräldrar älskar mig”

”Melinda sluta med det där. Jag älskar dig, mitt crew älskar dig, dina kompisar älskar dig. Du har en massa personer runtomkring dig som älskar dig för den du är. När ska du inse set?” frågade jag och höjde ögonbrynen lite frågandes mot henne.

Hon svarade inte på min fråga, verkade inte veta vad hon skulle säga. Men hon behövde inte svara, jag visste att det här skulle ta lång tid för henne att komma över. Det skulle det nog göra för vem som blev utsparkad av sina föräldrar.

”Försök att sova lite. Jag ska berätta för dom lite vad som har hänt och sen så kommer jag. Okej?” sa jag och hon nickade till svar. Jag pressade mina läppar mot hennes innan jag gav henne ett litet leende och gick ut ur rummet.

 

Jag gick bort till vardagsrummet/köket där alla satt och pratade lite men tystande snabbt när dom fick syn på mig. Jag gav dom ett halv hjärtat leende innan jag slog mig ner i den lediga platsen bredvid mamma som nu kollade med stora ögon på mig när hennes blick fastnade på blåmärket som täckte nästan hela min högra kind och en del runt mitt högra öga.

”Justin vad hände medans ni var borta och vem är det som har slagit dig?” frågade hon förfärat och jag skakade smått på huvudet, kunde inte fatta dom orden som lämnade min mun. Jag hade hela tiden innan vi kom hit hoppats på att det här bara var en dröm och att jag skulle vakna upp i en värld där Melindas föräldrar tog det jätte bra.

”Hennes föräldrar sparkade ut henne. Dom fick henen att välja mellan mig och dom. Hon valde mig och dom spakade ut henne. Som att hon inte var något, som att hon bara var en påse skräp eller något. Jag kunde höra upp till andra våningen hur dom skrek på henne. Jag kunde inte höra exakt vad dom sa men efter ett tag så gick dom ut ur huset och när jag kom ner hittade jag Melinda gråtande i soffan. Hon berättade allt som dom hade sagt. Dom sa att hon var oönskad, att hon bara var i vägen för deras drömmar, att dom skriver ut henne från henens skolan som tydligen har en jätte lång vänte lista så hon lär inte kunna komma in i den skolan igen, hon fick reda på att dom hade adopterat bort hennes bror som hon inte visste om när hon var mindre än 1 år och dom sa att dom ville ha henne och hennes saker ute ur huset innan dom kom tillbaka från jobbet dagen efter” sa jag, orkade inte bry mig om det var sammanhängande eller något. Dom fattade nog ändå.

”Vänta dom bara kastade ut henne, bara så där?” frågade Scooter frågandes, verkade inte kunna få in det i huvudet. Jag förstår honom, det är inte något man kunde ta in på bara någon minut.

”Och varför kommer det sig att du kommer hem med blåtira i ansiktet?”

”Efter att Melinda somnat kom hennes föräldrar tillbaka och jag var så sura på dom så jag sprang ner till dom och skrek på dom. Hennes pappa blev sur och han slog mig” sa jag kort och mamma kollade chockat på mig.

”Han bara slog dig? Och vad gjorde du då?”

”Ja han slog mig, men jag gjorde inget tillbaka. Han var inte värd det, dom var inte värda det” sa jag och dom nickade lite instämmande.

 

 

---

---

 

 

Så ej igenom läst så hoppas verkligen att det inte är för mycket fel. Är sent nu och ska upp tidigt imorgon för skolan så hinner därför inte läsa igenom det här kapitlet.

 

Måste bara säga förlåt också för att uppdateringen är lite sämre just nu men jag har mycket både i skolan och hemma. Jag har knappt någon tid att skriva och när jag väll har det är det inte så länge och jag är väldigt trött. Jag hoppas att det blir bättre snart men fram tills dess hoppas jag att ni kan ha lite tålamod med mig.

 

Vad tror ni Melinda kommer göra nu då? och vad tror ni Melindas kompisar kommer reagera när hon berättar för dom att hon är gravid? Kommentera för mer!!

 

 

"Och hoppa över din utbildning. Fuck no. Hur har du tänkt att du ska kunna betala för barnet då om du inte har en bra utbildning och jobb?"

"Om det är pengar ni oroar er för så kommer det inte bli ett problem. Justin" började jag men manna avbröt mig snabbt.

"Vi vill inte ha hans pengar. Vi behöver inte hans pengar heller"

"Vad är erat problem, varför blir ni så sura. Det ä ju ändå mitt liv"

"Ja men om vi hade velat ha ett till barn springandes här omkring hade vi ju inte adopterat bort din bror utan att du vetat det eller hur" skrek mamma och jag kollade chockat på henne.

”Va?” frågade jag bara stumt och kollade med stora ögon på dom. Hade hon verkligen sagt det jag trodde att hon hade gjort.

 

---

---

 

 

”Eh” började pappa och kollade på mamma. Visste inte riktigt hur han skulle förklara det här.

”Ni adopterade bort ett barn, min bror och ljuger mig rakt i ansiktet varje gång jag klagar på att jag är ensam barn här hemma. Ni säger att ni är ledsna över det men att ni inte kan få barn. Kunde ni inte bara ha sagt sanningen till mig att ni inte ville ha ett barn till. Kanske sparat mig all den tiden jag spenderade på att be om ett mirakel så att ni skulle kunna få ett barn trotts allt”

”Melinda snälla lyssna på oss. Ni är vi fick vårt andra barn var du knappt 1 år och på den tiden hade vi knappt råd med dig. Så vi lämnade bort honom till ett par som inte kunde få barn. Det blev bättre för oss alla”

”Kanske bättre för er men inte för mig. Jag var bortskämd som barn och hade gått och väll klarat mig bra med hälften av grejerna ni gav mig”

”Vi gjorde det som vi trodde var det bästa för dig. Vi var unga vi också när vi fick dig. Jag var bara ett år äldre än dig och du vet inte hur mycket det är man missar när man är med barn. Man missar fester, tjejkvällar hos kompisar, man kan inte helt plötsligt sticka iväg med sina kompisar för att resa runt på jorden, se olika saker. Skulle inte du sakna det?”

”Nej det skulle jag inte. Jag är inte den personen som går ut och fester varje helg mamma. Det här kanske inte var planerat men jag vara lyckligare än vad jag är just nu. Eller åtminstone var fram tills ni började skrika på mig som vanligt. För varje gång jag kommer till er med något bra  ka ni bara hitta det dåliga i det och tjata om det”

”Oh vände inte det här mot oss unga dam Det är inte vi som går runt och är gravida”

”Nej men du var i min exakta position för bara 18 år sen. Jag trodde ni av alla personer skulle förstå vad jag gick igenom”

”Oh det gör vi. Vi vet också vilket stort misstag det är att skaffa barn i din ålder.  Det sabbar ditt liv totalt” sa mamma ilsket och jag kollade stor med stora ögon på henne. Hon hade precis skrikigt i mitt ansikte att jag var ett stort misstag som sabbade deras liv. Bra sätt att få sitt barn att känna sig oälskad mamma.

”Vet ni. När jag började fundera på hur ni skulle reagera när jag sa att jag var gravid så tänkte jag att ni skulle reagera så här och kanske kasta ut mig, är det inte ganska tragiskt att ni är precis som jag hade tänkt mig, att ni inte bevisar att ni är bättre än se. Är det inte lite tragiskt att eran dotter har så dålig bild av er att hon knappt vågar berätta för sina föräldrar att hon är gravid. Att hon faktiskt funderade på att vänta tills hennes mage var stor nog att till och med ni såg det innan hon berättade det” sa jag och möte mina pappas blick som kollade nästan dött in i min.

”Eller så visar det bara att du känner oss bättre än du tror”

”Vad ska det betyda pappa?” frågade jag förvirrat och kollade frågade på mamma för att se om hon kunde avslöja något av vad det var pappa menade.

”Precis vad det låter som.  Du trodde att jag skulle kasta ut dig och det kommer jag. Om du väljer att behålla barnet. Annars är du fri att stanna här om du vill”

”Stefan” brast mamma ut men pappa bara skakade på huvudet åt henne och borrade in sin blick i min samtidigt som han tog ett steg närmre mig.

”Nej, jag är trött på det här. Har du ens tänkt på hur det här påverkar oss. Alla paparazzi och fans springades runt på våran tomt och är på oss så fort något händer mellan dig och Justin. Du kan inte leva två liv Melinda. Du kan inte vara känd ena dagen och normal den andra”

”Jag kan inte styra den jag älskar pappa” brast jag ut med tårarna rinnandes som aldrig för ner för mina kinder. Jag kan inte fatta att min pappa ens funderade på att sparka ut mig.

”Så det är dags för dig att välja. Antingen kan du stanna här, göra dig av med både barnet och Justin eller så följer du med Justin och lever lyckliga i alla era dagar med barnet som ni kommer få”

”Pappa snälla gör inte det här”

”Varför inte, du har ju inte tänkt på oss innan så varför ska vi bry oss om dig”

”Jag har aldrig brytt mig om er. Är du dum i hela jävla huvudet eller. Allt ni har gjort sen jag föddes är att ignorera mig och jag antar att jag vet varför nu. Jag var ju bara ett stort misstag i era ögon hela tiden. Eller hur? Hela tiden i vägen för era drömmer”

”Ibland så” erkände pappa och jag kollade besviket på honom.

”Så vilket blir det. Oss, eller din lilla pojkvän”

”Pappa jag älskar honom och jag kan inte bara göra abort. Jag vill behålla barnet men jag behöver mina föräldrar”

”Vilka föräldrar, du förlorade dom i samband med att du valde din pojkvän över oss”

”Mamma snälla säg något, du kan ju inte bara låta honom slänga ut mig. Mamma snälla” bad jag och vände mig mot mamma då jag insåg att pappa var ett omöjligt fall just nu.

”Melinda jag är ledsen, men din far har rätt. Vi älskar dig men vi klarar inte av all press.  Du kan inte leva ett dubbel liv. Du måste välja ett” sa mamma och det kändes som om hela jag gick i tussen bitar.

Hur skulle jag kunna välja mellan mina föräldrar och den personen som jag älskade och dessutom skulle få barn med?  Jag slöt snabbt ögonen och när jag tänkt ett tag så insåg jag att valet inte var så svårt egentligen. Visste så älskade jag ju mina föräldrar men jag älskar Justin också och det är inte han som ber mig att välja. Det är inte han som skriker i mitt ansikte att jag är ett stort misstag och att jag bara är i vägen. Det är Justin som står vid min sida just nu och det var allt jag behövde.

Jag kollade upp på pappa och möte hans otåliga blick och suckade tungt innan jag öppnade munnen för att ge dom mitt svar.

”Jag är ledsen mamma men jag tänker behålla barnet vare sig ni vill eller inte. Det är mitt liv och jag är trött på att ni alltid ska försöka bestämma över det” sa jag och pappas blick borrade sig nästan äcklat och besviket in i min blick.

”Du väljer Bieber förre oss?”

”Ja, han tvingar mig inte att gå runt och välja mellan saker jag älskar och han är den ända av er tre som faktiskt står vid min sida genom det här”

”Oh vad bra då, då har du någon som älskar dig i alla fall. Du kanske kan få bo hos din älskade Bieber också för här i det här huset har du ingen anledning att vara i längre. Och den där dyra lilla skolan vi betalar för dig varje år kan du glömma. Jag skriver ut dig det första jag gör imorgon. Jag menar din utbildning verkar ju inte vara så viktigt trotts allt” sa pappa och jag kollade besviket på mamma som bara stod bredvid honom och tittade på, utan att säga ett ord till.

”Pappa snälla gör inte så här” vädjade och tog ett steg närmre honom men han backade bara bak, lät mig inte komma närmre honom.

”Nej Melinda du gjorde ditt val. Du valde Justin så jag gör mitt, jag vill ha dig ute ur det här huset när jag kommer hem från jobbet imorgon”

”Pappa” började jag men han avbröt mig snabbt.

”Nej Melinda. Du gjorde ditt val och nu behöver du leva efter det. Så jag vill ha dig ute ur det här huset när jag kommer hem imorgon och om det är något som du har glömt kvar kastar jag ut. Så se till att få med dig allt du vill ha” sa han och med det sagt lämnade han rummet med mamma tätt efter sig och jag blev lämnade ensam kvar.

 

 

Jag hörde hur ytterdörren slängdes igen och när jag sen kollade ut såg jag hur Melindas föräldrar hand i hand fick bort till grinden och sen bort från gården. Jag kollade oförstående efter dom en stund innan jag kopplade att Melinda fortfarande var här. Jag gick snabbt ut ur rummet och så fort jag kom ner för trappan kunde jag höra högt snyftande från vardagsrummet, Melindas snyftande. Med snabba steg gick jag in i vardagsrummet där jag hittade Melinda ihop kurad med tårarna rinnande längst hennes kinder.

"Melinda vad hände?" frågade jag och Melindas blick drogs snabbt upp mot mig. Hennes ögon var röda, hennes kinder var alldeles riktiga efter tårarna och en aning svarta från maskarna hon haft på sig.

Utan att svara mig slängde hon armarna runt min hals med huvudet begravt i min hals och kroppen hårt pressad mot min. Jag la snabbt armarna runt hennes midja och lutade mitt huvud mot hennes.

"Melinda vad hände?" fråga jag igen och hon snyftade till ordentligt innan hon böjde sig en aning bakåt för att möta min blick.

"Dom..tvingar...mig..att...välja..mellan...dom..och...dig" hennes svar fick hela mig att stelna till då en tanke slog mig, den värsta tanken jag kunde tänka mig just nu. Hon hade valt sina föräldrar. Det var därför dom gick, för att låta oss säga hejdå.

"Vad valde du?" frågade jag en aning tvekande, osäker om jag ville veta svaret på min fråga.

"Jag valde dig, så nu slänger dom ut mig"

 

”Vad sa du?” frågade jag ilsket. På hennes föräldrar alltså, inte henne. Hon hade ju inte gjort något fel.

”Dom sa att jag inte kunde leva ett dubbel liv. Så jag var tvungen att välj mellan dom eller dig och barnet” grät hon fram mot min hals nästan ohörbart då hennes snyftningar gjorde det svårt att höra vad hon sa. Jag skakade bara på huvudet, kunde inte få in i min hjärna hur ett par föräldrar kan slänga ut sitt barn bara så där. Som att dom inte var värt något, som att dom bara var skräp. Jag satte mig ner i soffan med henne gränslande över mina lår och pressades hennes skakande kropp om möjligt närmre mig.

”Shhhh, det kommer bli bra. Vi löser det här ska du se” viskade jag tröstande i henne öra och drog handen lugnande över hennes rygg.

”Det känns bara som att alla helt plötsligt bara lämnar mig”

”Melinda jag kommer inte lämna dig. Jag är här eller hur och du vet att jag älskar dig mer än allt annat” försökte jag övertyga henne men hon skakade bara på huvudet och vägrade möta min blick. Jag suckade lite frustrerat och vred upp hennes ansikte mot mitt. Och eftersom hon vägrade lyssna på mig fick jag väll vissa henne att jag fanns här, att jag älskade henne på ett annat sätt. Jag pressade mina läppar hårt mot hennes och torkade bort tårarna som rann ner för henne kinder med hjälp av tummarna som jag smekte över hennes fuktiga kinder.

 

*

 

Efter att ha lyckats övertyga henne om att jag faktiskt var här för att stanna bar jag upp henne till hennes rum istället där hon berättade resten av vad som hade hänt. Hon berättade att dom erkänt att hon bara var ett stort misstag enligt dom, att hon bara var i vägen för dom och deras drömmar, att dom skulle dra ut henne från henne skola, att hon faktiskt hade en bror någonstans. Som hon inte visste vart han bodde eller hette.

Efter att ha berättat allt och gråtit i säkert två timmar i min famn lyckades jag äntligen få henne att somna. Hon var utmattad och behövde en liten paus från allt skit som händer henne. Det var svårt att se henne så här förstörd. Det skar nästan i hjärtat när jag såg hennes förstörda ansikte, kände hennes kropp skaka i min och hennes snyftande som fyllde mina öron.

Jag kollade ner på tjej som låg i min famn med tårarna fortfarande vilandes på hennes kinder. Jag drog henne närmre mig och skulle precis lägga mig ner för att föröka somna jag också när jag hörde hur ytterdörren flög upp. Jag satte mig snabbt upp, försiktig för att inte väcka Melinda och bäddade ner henne ordentligt i sängen innan med snabba steg började gå ner mot hallen där hennes föräldrar stod.

”Vad är det för fel på er? Har ni inga känslor alls. Ni slänger ut er barn som att hon vore någon slags parasit eller något” brast jag ilsket ut, lät ilskan få det bästa ur mig. För ingen skadade min Melinda, vare sig det var henne värsta fiende eller älskade föräldrar.

”Justin vad gör du här?” frågade hennes mamma och kollade frågandes på mig medans hennes pappa bara kollade med avsky på mig.

”Jag är här för att göra det som ni egentligen borde göra. Trösta Melinda efter allt skit ni slängt på henne och kanske insett att ni kanske överreagerar en hel del”

”Oh varför klagar du Bieber? Det är säkert det här du har velat hela tiden, ha henne helt för sig själv”

”Självklart vill jag att hon ska vara med mig men jag vill inte att hon ska förlora dom hon älskar på vägen för ett misstag som vi gjorde”

”Oh buhuh Bieber. Du skuttar säkert av glädje inombords”

”För att Melinda har förlorat sina föräldrar, inte precis. Du vet jag börjar faktiskt fundera fall Melinda kanske till och med har det bättre utan er. Ni är egotrippade skitstövlar som bara tänker på er själva. Ni är dumma i huvudet och” var allt jag han säga innan jag föll till golvet med en duns. Smärtan bultande från kinden och ögat där han slagit mig och skakade ilsket på huvudet innan jag reste mig upp. Jag ville smälla till honom, smälla till honom så hårt att han kanske får inte lite vätt i det den där tomma skalen men jag visste att det inte skulle göra någon nytta och jag visste att Melinda skulle bli ledsen. För även om hennes föräldrar sparkade ut henne så älskade hon dom, dom var ju fan hennes föräldrar.

”Vet ni vad? Ni kommer ångra er. Ni kommer stå här imorgon efter vi har åkt och undra vad fan ni har gjort. Men gissa vad? Melinda kommer inte komma tillbaka, hon förtjänar mer än er. Mycket mer” och med dom orden lämnade jag dom kvar medans jag med staplande steg gick tillbaka till Melindas rum.

 

---

---

 

Så nu är det äntligen upp och typ dubbelt så långt som det del 1. Förlåt för att det tog lite längre än vanligt men har vekligen haft fult upp på senaste tiden.

 

Men vad tyckte ni om kapitlet? Vad kommer Melinda säga om att hennes pappa slog Justin? Tror ni Melindas föräldrar kommer att ångra sig?

Kommentera för mer!!!

 

Förresten hur många av er har biljetter till någon av Justins konserter? Skulle bara var lite kul att veta fall någon av er kommer att gå :)