”Omg Justin vad håller du på med?” skrattade jag fram när jag såg hur Justin satt baklänges på Hero. Hero är då en av alla mina hästar som jag tagit ut ut för att Justin skulle lära sig att rida. Hero är en utav dem snällaste hästarna som vi hade på gården och hade ett väldigt tålamod. Vilket är varför jag använder honom när jag ska lära barn att rida. Eller i det här fallet lära Justin rida. Men just nu tror jag att det är en svårare uppgift med tanke på att han inte ens kan komma upp på hästen ordentligt.

  Justin kollade frågandes runt sig innan hans blick föll på mig ”Jag vet inte hur det slutade så här men jag kom i alla fall upp den här gången” sa han och försökte se ljuset i det hela vilket bara fick mig att skratta ännu mer. Vi hade vart här ute i säkert en halvtimme nu och Justin hade inte förs än nu kommit upp på hästen. Dock kom han upp åt fel håll och jag tror ärligt talat att det hade vart bättre för honom om han inte kommit upp alls. I alla fall för hans ego som jag nästan är säker på sjunk just nu. Grejen är att jag inte vet hur han hamnade så här heller. Jag hade lämnat honom i typ fem minuter för att gå och hämta Apollo så att han var redo för när vi väll satte igång. När jag sen kom tillbaka så satt Justin där och helt ärligt så tror jag inte att jag skrattat så mycket på väldigt länge. Vilket var väldigt skönt, allt från häromdagen var som bort blåst. Vilket då var exakt vad jag behövde.  

  ”Justin det där är inte en fördel. Det hade vart bättre om du inte kommit upp alls. Jag menar kom igen Justin, hur tänkte du? Jag sa ju åt dig att om du står på vänster sida om hästen så är det höger benet som du slänger runt. Det kan inte vara så svårt”

  ”Jo tydligen så är det svårt för jag har ingen aning hur jag hamnade så här”

  ”Haha okej, men hoppa ner från Hero nu så att du kan sätta dig åt rätta på Hero så att vi kan sticka iväg någon gång. Vi har inte hela dagen på oss för jag vill gärna komma ut innan det blir mörkt”

  ”Okej jag ska försöka” skratta Justin smått fram innan han hoppade ner ”Och jag ska försöka komma upp åt rätt håll den här gången” 

  ”Ja det skulle underlätta en hel del om du faktiskt satt åt rätt håll. Det underlättar en hel del då man faktiskt ser var man rider någonstans” skrattade jag fram och drog med mig Apollo bort till där Justin stod vid Heros sida men han såg ut att tveka en aning ”Det kommer gå bra Justin, se bara till att sätta rätt fot i så att du hamnar åt rätt håll”

  ”Det är bara lätt för dig för att du vet det här. Jag slår vad om att du också hade problem med att komma upp på hästen innan du kunde”

  ”Ja jag hade lite problem att komma upp hästen då jag var typ fyra, fem år när jag lärde mig att rida”

  ”Sluta håna mig, det är inte kul. Jag skulle vilja se dig göra dem grejerna jag gör när jag uppträder. Jag skulle vilja höra dig sjunga”
  ”Det där är inte okej. Du kan inte jämföra rida med att sjunga. Man föds med en bra röst så att man sjunga. Rida lär man säg”

  ”Okej jag ger dig det, men jag skulle fortfarande vilja se dig göra dem andra grejerna som jag gör när jag uppträder”

  ”Du menar flörta med en massa tjejer och klä av dig halvt naken” frågade jag och höjde ett menade ögonbryn mot honom vilket bara fick honom att skratta innan han tog ett steg bort från Hero för att sedan göra sin väg till mig.

  ”Hur gärna än jag skulle vilja se dig klä av dig så skulle jag inte vilja att andra skulle se dig göra det. Du är min och jag håller dig gärna för mig själv” jag kände hur mina kinder började hetta till utav Justins ord vilket fick honom att skratta smått när han såg effekten han hade på mig. Jag ville kolla bort från honom så att han inte skulle se det men det var ju uppenbarligen försent. Plus Justin hade greppat tag om mitt ansikte för att hålla mig på plats så att jag inte kunde kolla bort från honom ”Du är så himla vacker Adria. Så  himla vacker” mumlade Justin och rodnaden på mina kinder blev ännu värre vilket Justin också verkade märka då hans läppar drogs upp i ett ännu större leende innan han pressade dem mot mina. 

  Mina armar lindades runt Justins midja för att dra honom närmre mig då jag än en gång kände dem där fyrverkerierna som jag kände varje gång Justin kysste mig.  Det fick mig att känna mig vacker och älskad. Som att någon ville ha mig och uppenbarligen så ville Justin  ha mig med tanke på hur han kysste mig just nu. Hans läppar kysste mina hungriga och hans händer släppte sitt grepp om mitt ansikte för att istället greppa tag om mina höfter för att dra mig närmre honom.

  Jag kände Justins tunga dras över min underläpp och jag skulle precis öppna munnen för att ge honom tillträde men hoppade istället ifrån honom när Apollo gnäggade till högt bakom mig. Justin log roat åt mig när jag satte en hand över hjärtat för att känna hur min puls gått upp och försökte lugna ner mig.

  ”Borde du inte vara van med att hästar gnäggar och låtar?”

  ”Jo men jag var inte beredd  just nu. Jag var lite inne i något annat för att tänka på det”

  ”Och vad kan detta andra vara då?” frågade Justin med ett stort leende på läpparna när han drog in mig i hans famn igen. Men den här gången puttade jag undan honom från mig och han kollade chockat på mig med ett ögonbryn höjt upp i hans panna.

  ”Du vet mycket väll vad det var men vi har inte tid för sådant nu. Ni ska ut och rida så om du skulle kunna  vara så snäll att hoppa upp i sadeln så skulle vi kunna ge oss av”
  ”Som du vill ers majestät” han buggade lite smått innan han gick bort till Hero igen och jag kunde inte låta bli att skratta högt åt honom.

  ”Kom bara ihåg att sparka över med rätt fot” var det sista som sades mellan oss innan Justin satt sig i sadeln, den här gången åt rätt håll innan vi började rida bort mot skogen för att ta en tur.

  ”Gush Justin din stora klant” stönade jag fram klagande och rullade runt så att jag hamnade på mage istället. Jag kollade bort mot Justin som låg liknande som mig men hans blick låg istället på hästarna som nu sprang längre och längre bort från oss.

  ”Vad hände?” frågade Justin efter ett tag när hästarna inte längre var i vårat synfält. Han blick landade istället på mig och jag kunde nu se rivsåren som han fått när han ramlat.

  ”Du skrämde Hero, som i sin tur skrämde Apollo”

  ”Jag skrämde Hero? Det var ju ormen som fick Hero att stegra”

  ”Ja och du skrek vilket fick honom att kasta av dig. Vilket gjorde att du skrek ännu mer så att du även skrämde Apollo”

  ”Det är väll inte mitt fel att dem är lätt skrämde. Jag trodde att du tränat dina hästar väll och att dem var helt pålitliga”
  ”Vilket dem är men dem är inte vana att rida med folk som skriker som stuckna grisar” sa jag och gav honom en menande blick vilket bara fick honom att skratta.

  ”Har du tänkt på att varje gång vi ska någonstans så händer något och vi slutar med att inte ha något att ta oss hem med”

  ”Det är för att du är världens klant och sabbar allt”

  ”Hur kan allt vara mitt fel?” frågade Justin och kollade nästan sårat på mig vilket bara fick mig att skratta då jag kunde se igenom hans lilla mask. Han var road precis som jag var och hade det inte vart för den smärtan som jag kände i höften som jag ramlat på hade jag nog dött av skratt just nu.

  ”Det var du som såg till att hästarna sprang iväg och när vi fastnade med bilen så var det du som satt bakom ratten och styrde. Alltså så var det du som körde på stenen som gjorde så att vi inte kunde åka vidare”

  ”Okej så jag kanske är en stor klant, det är nog bäst om du vänjer dig med det. För ju snabbare du vänjer dig med desto bättre blir de”

  ”Jag ska försöka” skrattade jag smått fram innan jag kollade bort från Justin för att istället kolla runt mig. Jag kunde inte se något som skulle avslöja våran specifika plats och jag suckade. Jag antar att det bara är att röra sig tillbaka och se hur lång tid det skulle ta för oss att ta oss hem. För låt mig säga att ta sig någonstans med häst går så mycket fortare än att ta sig fram för fot.

  Jag reste mig lite tvekande upp och kände av höften lite medan jag gjorde så. Men det verkade inte vara något problem, inget stort problem i alla fall. Visste jag kände av den och den gjorde ont med det var inget jag inte klarade av. Jag kollade bort mot Justin som han lika så började resa sig upp. Han stönade klagande när han kommit upp ordentligt och drog en hand genom hans hår för att får bort håret som fallit ner i hans ögon.

  ”Är du okej? frågade Justin och gjorde sin väg över till mig. Han haltade lite smått förmodligen pågrund utav fallet och jag gav honom ett litet leende.

  ”Jag är okej Justin. Lite omskakad kanske men jag är okej. Dock är du skyldig mig en massage när vi kommer tillbaka för  min rumpa och höft är alldeles öm”

  ”Jag har inget emot att ge dig lite massage” sa Justin och flinade stort mot mig. Jag himlade bara med ögonen men kollade bort från honom då jag kände hur mina kinder hettade till av någon anledning. Men jag antar att det inte behöver vara en speciell anledning till att jag ska rodna när Justin är runt mig för han kan få mig att rodna bara av dem minsta grejerna. Men jag antar att det bara är den effekten som Justin har på mig och förhoppningsvis har jag en liknande effekt på honom.

  ”Du är så söt när du rodnar” sa Justin och jag skakade smått på huvudet. Jag som hade hoppats på att han inte skulle ha sett det, jag borde ha vetat att med min tur så var det nästan självklart att han skulle se det ”Du måste sluta gömma dig varje gång du gör det bara. Jag hatar när du gömmer ditt ansikte, jag ville se dig och det är hela tiden”

  Ju mer Justin pratade desto värre blev rodnaden på mina kinder och han verkade märka det också. Hans leende blev om möjligt större och när han greppade tag om mitt ansikte hade jag inget annat val än att kolla upp på honom. Inte för att jag egentligen klagade. Justin var så himla vacker och jag skulle inte ha något emot att kolla på honom under en längre period. 

  ”Jag vet att du inte gillar när jag kallar dig vacker men Justin jag skulle ljuga om jag sa att du inte var det. Och innan du säger något. Nej det är inte bara tjejer som är vackra, killar kan också va det. Det är bara ni killar som är så fåniga och säger att det är en tjej grej. Men om jag in kan beskriva dig som vacker vet jag inte vad jag ska beskriva dig som”

  ”För dig baby kan jag vara vad som helst”

  ”Till och med vacker?”

  ”Till och med vacker baby” sa Justin och jag skrattade smått. Han skratta smått också men våra skratt dog ut efter ett tag och vi hamnade istället där tysta, bara stirrandes in i varandras ögon. Det var en av dem där fåniga stunderna som finns i alla kärleks filmer, som alla tjejer drömmer om att ha. Och låt mig säga, det är till och med bättre än vad filmerna får det att framstå som. Kanske för att vi faktiskt hade riktiga känslor för varandra och inte bara spelade.

  ”Hur långt är det kvar?” frågade Justin när vi gått i säkert två timmar och jag skakade smått på huvudet då jag inte hade någon aning. Vi hade ridit rätt länge med hästarna och med tanke på att dem är snabbare än vi så lär det ta ett tag för oss att komma hem igen. 

  ”Jag vet inte Justin, det är förmodligen ett tag kvar och det skulle underlätta om du inte klagade var och varannan minut om att du har ont eller att du inte orkar mer. Du kanske borde ha tänkt på det innan du såg till att hästarna sprang iväg”

  Justin kollade chockat på mig efter mitt utbrott och jag antar att mitt ansikte hade ett liknande uttryck. Jag hade inte menat att hugga på Justin, jag är inte ens sur på honom. Så varför jag hade gett mig på honom var ett mysterium även för mig. Men jag antar att orken också kommit ikapp mig och hungern lika så. För just nu kurrade min mage som jag vet inte vad och jag önskar verkligen att vi hade ätit som pappa sa åt oss att göra innan vi gav oss av. Men envis som jag är sa jag nej till pappa vilket jag nu ångrar.

  ”Förlåt Justin jag menade inte, jag är också bara trött och jag har tagit efter min pappa när det kommer till mat. Får jag inte min mat så blir jag på dåligt humör och mitt tålamod hamnar på noll. Det var verkligen inte meningen att hoppa på dig så där”

  ”Det är lugnt baby, jag är bara lite chockad då det var lite oväntat. Men jag måste säga att du är rätt sexig när du är arg”
  ”Åh nej du sa inte just det där. Det värsta du kan säga till en tjej när hon är sur eller arg är att säga att hon är sexig eller het just i det tillfället. Det får oss bara att bli ännu argare då det betyder att du lägger mer vikt på det än det faktiska problemet” 

  ”Så det menar du?” frågade Justin och höjde ett roat ögonbryn åt mig.

  ”Ja det gör jag”
  ”Så du menar att du är mer arg på mig nu än du var innan?”

  ”Jag var inte riktigt arg på dig innan men ja, det skulle jag säga att jag är”
  ”Då måste vi nog ta hand om det tycker du inte” sa Justin med ett stort flin på läpparna och jag kollade frågandes på honom. Han såg ut att sprida någon slags plan i hans huvud och jag vet inte varför men det gjorde mig lite orolig. Den där killen kan komma på dem knäppaste grejerna så man vet aldrig vad som kommer komma ut ur munnen på honom när han ska förklara dem.

  Efter att vi stått och kollat på varandra ett tag, utan att prata eller egentligen göra något började han göra sin väg över till mig. För varje steg han tog tog jag ett bakåt då jag kunde se Justins blick och bara genom det visste jag att han hade en plan. VI fortsatte så ett tag, han tog ett steg fram och jag tog ett stag bakåt ”Det kommer bara att bli värre om du backar undan från mig baby så varför gör du inte det enkelt för oss båda och kommer över till mig” sa Justin men jag skakade smått på huvudet. Jag visste att Justin lilla ‘plan’ skulle göra något mot mig och med tanke på hans utåt sträckta armar skulle det kunna vara att han skulle kittla mig. Och låt mig säga en sak, jag hatar att bli kittlad. HATAR.

  Men innan jag hann reagera hände något som jag verkligen inte hade väntat mig. Justin böjde sig ner för att plocka upp något och i nästa sekund hade jag lera över min vänstra arm. Jag kollade chockat på Justin som log roat åt mig men det leende försvann lika fort som jag kastat lera på hans vita tröja som nu inte var särskilt vit längre. Han kollade lite chockat på mig men det varade inte särskilt länge innan det ansiktsuttrycket bytes ut till ett lekfullt ett. Han böjde sig ner för att samla upp mer lera och slängde det mot mig. Den här gången träffade det mitt bröst och jag kunde känna hur leran rann in i tröjan och innan för min bh. Jag borrade in min blick i hans och han skrattade bara högt.

  ”Du ska få du” sa jag och kastade ännu mer lera åt hans håll. Tyvärr missade jag då Justin ganska lätt hoppade undan och jag skrattade högt när han istället hamnade på rygg i leran. Han hade när han hoppat undan från mitt kast halkat på leran och hamnat i det istället. Han stönade klagande och jag kunde inte sluta skratta åt Justin som nu nästan var helt täckt i lera. I alla fall baksidan på honom. När han sen försökte resa sig upp snubblade han igen och hamnade än en gång i leran som nu hade samma färg som Justins kläder.

  ”Haha du skulle se dig själv alltså, helt prislöst. Jag undrar om dina fans skulle tycka att du var så himla snygg om dem såg dig nu alltså. För helt ärligt så är lera helt klart inte din grej” skrattade jag högt fram och det var nu Justins tur att borra in sin blick i min.

  ”Spring, spring så fort och långt du kan”

  ”Varför ska jag springa?”

  ”För att jag ska få min hämnd för att du skrattade åt mig”

  ”Det var ju du som började” sa jag men började sakta backa bakåt då Justin började ställa sig upp och den här gången lyckades han utan att ramla igen. Han började återigen att styra sina steg mot mig med händerna utsträckta ”Spring”

  Den här gången lyssnade jag på honom och vände mig om för att börja springa åt det håll som vi var på väg mot. Jag kunde höra Justin springandes bakom mig och jag visste att Justin skulle komma ikapp mig. Jag var en hyfsad på att springa men Justin var bättre. Det hade vi kommit fram till senast vi tävlade när vi skulle se vem som kunde komma snabbast från ladan till huset. Justin hade då vunnit och då utan att ta i helt.

  Jag kunde höra hur han kom närmre men han hade ännu inte lyckats komma ikapp och det kanske berodde på att jag gjorde tvära svängar lite hit och dit. Men jag visste att han snart skulle komma.

  Bara någon minut senare kända jag armar runt min midja och jag kunde inte länge känna marken under mina fötter då han lyft upp mig för att sen snurra runt mig ett varv. Jag kunde inte sluta skratta, både för scenen som vi var i men även orolig -vilket är en liten vana som jag har- då jag visste att Justin skulle göra något för att jag skrattade åt honom. Han var ingen som backade undan efter att ha sagt något, han höll fast vid sitt ord och han var envis så han fick nästan alltid sin vilja igenom också.

  ”Jag hoppas att du inte har något problem med smuts och skit”

  ”Justin jag bor på en bondgård med djur, hade jag haft något emot sådant hade det skapat ett problem. Så nej jag är inte som tjejer som du är vana med som får panik när dem bara ser en snigel till exempel”
  ”Vilken tur för dig för du ser ut att behöva ett litet ler bad” sa Justin med ett stort leende på läpparna men innan jag hann reagera på vad han sa släppte han sitt grepp om mig så att jag hamnade med rumpan först ner i en stor ler pöl. Jag kände hur leran splashade upp runt mig och hur lite utav det kom upp i mitt ansikte. Justin skrattade högt åt mig men innan han hann reagera kapade jag hans ben så att även hamnade i leran. Han hamnade dock på sidan och vänstra sidan utav hans ansikte.

  ”Du din” ropade Justin fram och sträckte sig efter mig men jag lyckades glida undan innan han fick tag på mig. Men jag hann inte komma särskilt långt innan jag Justin var ikapp mig igen och med tanke på att ingen av oss hade kommit ikapp och istället kröp fram puttade han bara ner mig på rygg. Justin hamnade över mig med ett stort leende på läpparna och jag kunde inte låta bli att le själv.

  ”Du ser hemsk ut baby, lera är verkligen inte din färg”

  ”Tack det samma baby” skrattade Justin fram om mitt leende växte om möjligt ännu mer. Men mer sades inte mellan oss. Eller i alla all inte på ett tag i alla fall. Istället låg vi bara där och kollade på varandra. Våra blickar återigen fast i varandras men den här gången drog Justin sig inte undan efter ett tag. Den här gången gjorde han tvärt om och böjde sig ner för att istället placera sina läppar över mina. Men den här kyssen var annorlunda på något sett, det var som att han försökte säga mig något men jag kunde inte sätta fingret på det och jag skulle helt klart inte klaga. Jag älskade settet han kysste mig på och där av la jag mina armar runt hans nacke för att kunna dra ner honom närmre mig så att jag kunde kyssa honom med mer kraft. En hand lades på min kind och just nu orkade jag inte ens bry mig om att han smutsade ner mig med ännu mer med leran för jag bar ju ändå redan smutsig plus jag ar gör inne i kyssen för att ens bry mig.

  Efter ett tag drog vi oss undan och jag andades en aning andfått vilket även Justin verkade göra. Men han verkade inte särskilt besvärade utav det då han öppnade munnen för att prata ”Adria jag” började Justin men blev avbruten när en annan röst hördes.

 Justins perspektiv

  Jag gick ut till köket där Adria och Alex satt tillsammans pratandes om något. Dem båda skrattade högt och jag kunde inte låta bli att le när min blick fastnade på Adria som fortfarande var helt täckt i lera. Jag var den som hade gått in först för att få bort alla lera och jag måst säga att det var skönt att dra på sig rena kläder igen. Det hade ju vart jätte kul att ha ett litet ler krig med Adria men jag måste erkänna att jag faktiskt föredrar att kunna röra mig utan att det känns som att huden ska ramla av. För låt mig säga er, när den där leras sen torkar blir det helt stelt och det är inte särskilt skön. Så är Alex hade erbjudit oss att vi kunde duscha av oss hemma hos honom innan vi åkte hem till Adria igen så hade varken någon utav oss tvekat. Alex var även den som hade tagit hem våra kläder efter campingen så vi hade rena kläder vi kunde ta på oss. Dock var ja mindre glad över att han avbröt mig när jag skulle prata med Adria.

  ”Jag är klar nu om du vill hoppa in” sa jag till Adria som skrattade högt åt något som Alex sa. Vad vet jag inte men det verkade ha vart något väldigt roligt med tanke på hur mycket Adria skrattade åt det. 

  ”Visst jag tar en liten snabb dusch innan vi går tillbaka till ranchen”

  Jag nickade smått till henne och hon gav mig sen Alex ett litet leende innan hon gjorde sin väg bort till badrummet som låg på andra våningen. Min blick följde henne tills hennes lilla figur försvann ur sikte och jag stod där lite obekvämt då jag inte visste vad jag skulle göra, ännu mindre vad jag skulle säga. Visste jag hade pratat med honom och han var en schyst kille men jag har aldrig vart ensam med honom. Det har alltid vart andra runt omkring som vart med också.

  ”Du kan sätta dig vet du” sa Alex efter ett tag och skrattade smått. Själv log jag bara smått mot honom men gjorde som han sa. Jag satte mig ner på platsen som Adria suttit på vilket var sättet mitt emot Alex. 

  ”Du är lycklig du vet?” sa han efter ännu en liten stund och jag kollade frågandes på honom då jag inte visste vad tusan han pratade om ”Med Adria menar jag. Hon är verkligen något speciellt och det måste du också vara med tanke på att du lyckats få henne att lita på dig. För tro mig det är inte lätt att få henne att lita på henne. Jag har känt henne länge nu och jag måste erkänna att det du gjort mot henne är ett mirakel. Hon är glad när hon är med dig så jag ber dig, såra henne inte”
  ”Ta det lugnt, jag har inga planer på att såra henne. Jag gillar henne verkligen” sa jag och suckade. Älskar henne skulle jag snarare säga men det tänkte jag inte säga till Alex. Jag hade inte ens sagt det till Adria än, jag hade planerat att göra det där när vi låg i leran men då hade jag blivit avbruten så jag antar att jag får vänta ett tag till på att berätta.

  För om det var en sak jag var säker på så var det att jag älskade Adria.

Omg äntliten, äntligen funkar det!!! Har väntat ett bra tag på att lägga upp de thär kapitlet nu. Det är inte jätte mycket som händer i det här kapitlet men tycker att det behövdes ett litet mellan kapitel med tanka på allt drama som vart innan. Så det kommer att vara lugnt ett tag nu men ta det lugnt, drama kommer snart igen ;)

Okej så jag ändrade en hel del i det här kapitlet nu innan jag la upp det och tyvärr så hinner jag inte läsa igenom det så jag gör det imorgon :)

Men snälla kommentera vad ni tycker och tänker. Inte bara om kapitlet men om hela novellen!!!<3

Adrias perspektiv

  Med det sagt pressade han sina läppar mot mina och böjde på armarna så att han kom närmre mig. Mina händer hittade sina väg in i hans hår där jag drog smått i ändorna. Jag kände hur Justins ena hand försvann från sängen där det legat och började dra den längst min sida innan han greppade tag om min midja. Dock stannade den inte där särskilt länge innan den började göra sin väg in innan för min tröja för att sen börja smeka huden som var under den. Jag kände hur min hud knottrade sig under hans händer vilket Justin verkade märka också det ett litet leende spreds på hans läppar.Vilket då sabbade kyssen vilket jag då inte tillät då jag pressade mina läppar hårdare mot hans. Han verkade märka hur desperat jag var för hans beröring och kysste mig med lika mycket kraft tillbaka. 

  Jag hade aldrig känt så här förut, det var som att min kropp bokstavligt talat skrek efter hans. Jag ville känna hans kropp mot min, hans händer smeka min kropp och framför allt hans läppar mot mina. Jag hade aldrig känt så här förut så jag visste inte vad jag skulle göra av det, hur jag skulle hantera det. Allt jag visste var att när Justin var nära mig kändes det bättre. Så jag antar att det här är vad folk kallar lust. Dem säger att man känner det när man inte kan få nog utav någon, när man bara vill ha personen nära dig och inte vill dra sig undan. 

  Men jag har aldrig känt så här förut, så vad visste jag egentligen.

  ”Justin” gnällde jag när han drog sig undan från mig så att han nu inte rörde mig på något sätt. Hans hand låg återigen på sängen och hans läppar var centimeter från mina. Vilket bara gjorde det vara att han var så nära för jag kunde känna hans andetag mot mitt ansikte och jag kunde fortfarande känna hans lukt.

  Jag försökte att dra ner Justins ansikte mot mitt men han vägrade röra på sig. Han kollade bara ner på mig med stora ögon och hans blick brände in i min. Vi båda andades andfått båda två och vi kunde inte slita blicken ifrån varandra. Men det här räckte inte för mig, jag ville ha mer. Jag ville ha Justin.

  ”Justin snälla göra något. Jag vet inte vad som händer men min kropp. Min kropp är jätte konstig och jag behöver dig” sa jag och ett litet leende spreds på Justins läppar innan dem återigen var pressade mot mina.

  Men kyssen blev genast till mycket mer och inom kort var våra tungor i varandras munnar, utforskade som att det vore för allra första gången. Jag kände hur Justins händer började knäppa upp skjortan jag hade på mig, skjortan jag hade fått låna från Justin och jag stelnade smått till. Jag hade ingenting under och trotts att jag ville ha mer så var jag rädd att Justin skulle tycka om mig.

  ”Kom ihåg att du bara kan säga till om du vill att jag ska sluta” sa Justin och drog sig undan än en gång ifrån mig. Vilket då inte funkade för mig.

  ”Justin snälla bara kyss mig och sluta inte” bad jag och hörde hur patetisk jag lät. Men jag kunde inte hjälpa det, jag ville ha Justin men han drog sig hela tiden undan från mig.

  ”Jag slutar inte så länge du inte ber mig om det” sa Justin med ett litet osäkert leende på läpparna innan jag kände hur han knäppte upp den sista knappen på skjortan. Hans händer puttade den lite åt sidan innan han fick det att glida ner för mina armar för att sen få av den helt ifrån mig. Jag låg nu endast i trosor och jag kollade osäkert upp på Justin som hade matchande blick med mig. Hans blick var en blandning mellan osäker/frågan och jag antar att han bad mig om tillåtelse att fortsätta. Han sa ju trotts allt att han inte skulle göra något utan mitt godkännande.

  Jag nickade bara kort till svar då jag inte litade på att min röst skulle hålla. Ett litet leende hittade återigen sin väg upp på Justins läppar och han böjde sig ner för att snabbt kyssa mig innan han drog sig undan från mig.

  Jag kollade frågandes på honom och kände hur besviken jag blev när han inte kysste mig. Jag ville känna Justins läppar mot mina. Fast det verkade som att Justin hade andra tankar.

  Jag kände Justins ena hand började massera mitt bröst medan Justin böjde sig ner så att han sen kunde började kyssa och suga på det andra ”Du är så himla vacker Adria, så jävla vacker” sa Justin men det kom fram lite mumligt då hans läppar fortfarande låg över mitt bröst. Justins ord fick en rodnad att spridas på mina kinder och jag var just nu glad att Justin inte kunde se mig.

  Justins händer fortsatte efter ett tag ner för min midja och slutade precis över kanten på mina trosor som var det enda som jag stoppade honom från att se hela mig. Dock varade det inte särskilt länge då Justin inom kort började dra ner dem och med lite hjälp utav mig så var dem inom kort av mig också. När dem hamnat på golvet tillsammans med resten utav kläderna och Justin var klar med sin behandling av mina bröst reste han sig upp så att han var i samma höjd som mig.

  ”Adria det är sista chansen att dra dig undan, låter du mig fortsätta nu tror jag inte att jag kommer att kunna sluta” mumlade Justin lågt fram, hans ögon hårt stängda och han drog med ena handen över mina kind.

  ”Justin jag är säker” sa jag och kysste honom djupt när han inte svarade mig. Han verkade tveka någon sekund innan han fortsatte och jag kände hur hans hand gjorde sin väg ner för min mage innan jag kände hans hand DÄR. Jag kände hur jag stelnade till en kort stund när minnen från förr kom tillbaka men det försvann fort när jag kunde hur njutning spreds inom mig.

  Ett stön lämnade mina läppar när Justin hand började utforska och jag kunde känna hur ett leende spreds på hans läppar som låg mot min nacke. Min nacke som snart blev dränkt av kyssar från Justins sida samtidigt som en utav Justins fingrar gled in i mig. Ännu ett stön föll från mina läppar när ännu mer njutning sköt igenom min kropp och jag slängde bak med huvudet. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag hade aldrig känt så här förut men med tanke på hur nöjd Justin verkade vara så var det här reaktionen han hoppats på.

  Han stoppade in ytliggare ett finger i mig och trotts det lilla obehaget jag kände utav att ha honom där så kunde jag inte göra annat än att njuta. Det kändes så bra ”Justin” stönade jag fram och han kollade upp på mig med stora ögon. En vis oro i hans ögon då jag antar att han trodde att jag skulle stoppa honom.

  ”Mer, ge mig mer” bad jag honom och ett stort flin spreds på hans läppar innan han började sig ner för att kyssa mig.

  Kyssen höll dock inte särskilt länge då Justins drog sig undan nästan direkt. Jag kollade frågandes på honom när han skiftade i sängen så att han nu var med huvudet i höjd med mina höfter. Men han svarade mig inte och innan jag hann reagera så hade hans skiftat ytligare en gång så att hans läppar nu låg på mig. Fast inte på mina som ni kanske skulle kunna tro, nej hans mun var DÄR nere och skapade magi tillsammans med hans fingrar som fortfarande rörde sig i mig.

  Känslan som jag kände blev om möjligt bättre när han började kyssa mig och jag hade inte längre kontroll över min kropp. Det var som att den rörde sig på egen vilja. Min rygg åkte upp i någon slag brygga medan mitt huvud slängdes bak i kudden samtidigt som flera stön föll från mina läppar. Justin fortsatte att göra det han höll på med jag kände hur någon slags knut började bildas i min mage. Knut kanske inte är det rätta ordet men jag vet inte hur jag annars ska förklara det. Det var som den bästa möjliga tortyren man kan få igenom det. Det är så skönt men det finns inget du kan göra. I alla fall inte jag, Justin hade all makt här och om han inte lät mig komma snart vet jag inte vad jag skulle göra.

  ”Justin snälla” bad jag men var osäker på fall han ens kunde höra mig då min röst var så svag. Men han verkade ha hört mig för i nästa sekund puttade han mig över kanten.

  Han pressade tungan hårt mot mig samtidigt som han pressade ännu ett finger in i mig och det var allt som krävdes för att få mig att ramla över kanten. Min orgasm kom som en chock för mig då jag hade aldrig känt något så starkt förut och jag kunde inte göra något annat än att stöna högt.

  Efter ett tag lyckades jag lugna ner mig och när jag öppnade ögonen igen låg Justin över mig igen, försiktig med att inte lägga någon vikt på mig ”Det där var.. Du..Jag” började jag rabbla fram och Justin skrattade smått mot mig innan han böjde sig ner för att kyssa mig kort innan han drog sig undan igen.

  ”Jag vet baby, du behöver inte säga något”

  ”Hur lärde du dig att göra så där? Det var fucking amazing” lyckades jag få fram lite halvt andfått och Justin skrattade smått igen.

  ”År utav träning baby” sa han men innan jag hann reagera på vad han nyss sagt pressade han sina läppar mot mina. Men den här gången drog han sig inte undan direkt och jag kunde besvara kyssen. 

  Mina armar lindades nästan automatiskt runt hans nacke och mina fingrar flätade jag in hans redan ruffiga och nu ofixade hår så att jag kunde dra ner honom mot mig. Hans tunga hitta snabbt sin väg in i min mun och mötes inom kort utav min.

  ”Det smackar konstigt att kyssa dig” mumlade jag mot hans läppar och han skrattade smått innan han började kyssa mig igen. Hans ena hand lindades runt min rygg för att dra upp mig närmre honom medan den andra låg kvar i sängen för att kunna hålla sig uppe från mig så att han inte skulle krossa mig under hans vikt.

  Justin råkade rulla sina höfter in mot mina vilket fick min kropp att nästan direkt putta tillbaka vilket fick låga stön att falla från oss båda. Men efter det drog Justin sig undan en aning  och när jag öppnade mina ögon mötes jag av Justin som kollade allvarligt in i mina ”Vi borde nog sluta nu innan jag blir upphetsad igen. Jag vill redan ha dig som det är men jag tror inte att du är redo. Inte än. Du verkade en aning obekväm med det vi gjorde nu så vi borde nog inte rusha något. Jag vill inte att vi ska göra något som du ska ångra” sa Justin och jag nickade en aning besviket på huvudet. Men jag visste att han hade rätt. Bara det här var ett stort steg för mig och jag vet faktiskt inte hur jag skulle reagera om vi tog ytligare ett steg. För trotts att min kropp just nu ville ha mer så tror jag inte att det skulle reagera så om vi väll fortsatt.

  Justin böjde sig ner för att snabbt kyssa mig innan han ställde sig upp från sängen för att sen plocka upp mina kläder. Han höll dem mot mig och jag ställde mig inom kort upp för att ta emot dem. Trosorna gled jag snabbt på men innan jag hann börja knäppa igen skjortan igen så greppade Justin tag i mina händer. Hans blick låg på min ett tag innan hans blick föll ner på min överkropp. Greppet om mina handleder släppte han och han drog istället med fingrarna över min nacke, nyckelben och ner till mitt bröst.

  ”Jag menade inte att märka dig” sa Justin och jag kollade frågande på honom innan jag kopplade vad han sa. Min blick föll snabbt ner till mina bröst och mycket riktigt var sugmärken placerade över mina bröst ”Din pappa kommer att döda mig om han ser det här” mumlade han fram vilket fick mig att skratta smått.

  ”Det skulle jag inte tillåta”

  Ett leende spreds på hans läppar och utan att säga något mer så började han att knäppa knapparna på skjortan och hans syn utav mig försvann gradvis  ju mer det knäpptes. När den väll var knäppt som den skulle föll hans blick återigen in i min och jag kunde inte låta bli att le medan jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder. Inte förs än nu hade det riktigt gått in vad vi gjort och jag kunde inte sluta le. Vilket Justin verkade tycka var väldigt roande då han skratta hjärtligt åt mig innan han drog ner mig i sängen. Justin la sig snabbt ner bredvid mig och drog mig närmre honom så att jag nu låg halvt över honom. Mitt högra ben ihop slingrat med hans, en arm runt hans midja och mitt huvud på hans bröst. Hans egna armar låg runt min midja där han drog lätt med tummarna i en lugnande rörelse.

  ”God natt Justin”

  ”God natt Adria” mumlade han smått och det tillsammans med kyssen som han placerade i mitt hår var det sista jag kom ihåg innan jag slocknade. Helt utmatad efter allt som hade hänt idag.

  ”Du ser hemsk ut Justin” ropade jag åt honom när han gjorde sin väg över till mig efter att ha gått bort för att byta om till andra kläder.

  ”Åh tack baby” sa Justin sarkastiskt och jag skrattade smått.

  ”Jag menar inte så. Det är bara det, blåtiran blev till och med värre än jag trodde att den skulle bli. Antar att han fick in ett ordentligt slag” sa jag oroligt och sträckte ut handen för att dra den lätt över hans ögonbryn, ner över hans kind och sen ner till hans läppar som också var en aning svullna. Man kan väll säga att han har en fläskläpp men inte riktigt. Han putade smått med läpparna vilket fick honom att kyssa mina fingrar och jag skrattade smått.

  Han hade vart så här hela morgonen sen vi vaknade. Han hade hållit mig nära, viskat komplimanger i mitt öra för ingen anledning alls och kysst mig hela tiden på de ställen han kom åt. Han var jätte gullig och jag kunde inte låta bli att tro att jag hade världens bästa pojkvän. Han är världens mest pålitliga och gulliga kille man kan träffas. Hur fasen kunde Selena vara så dum och kasta bort en kille som Justin. Han var nästintill perfekt.

  Jag puttade snabbt bort alla tankar på Selena och fokuserade istället min fokus på Justin som nu stod framför mig då han dragit upp mig på fötter. Hans armar låg runt min midja och mina runt hans nacke så att jag kunde dra ner honom mot mig. Men för att jag skulle kunna kyssa honom blev jag tvungen att ställa mig upp på tå också så att vi skulle kunna nå. Eller i alla fall för att Justin inte skulle få världens nackspärr. 

  ”Jag hatar att jag är så mycket kortare än dig” sa jag och lutade min haka mot Justins bröst så att jag kunde kolla upp på honom efter att vi dragit oss undan från varandra.

  ”Lita på mig, det finns en fördel med det”

  ”Som vad? Vad finns det för fördelar med att jag är så mycket kortare än du? Du måste alltid böja dig ner när du ska kyssa mig och jag måste stå på för att kunna kyssa dig”

  ”Ja men varje gång jag håller dig i mina armar så kan du luta dit huvud mot mitt bröst och lyssna på mitt hjärta slå. Mitt hjärta som just nu slår för bara dig” sa han och jag kände hur mina kinder hettade till. Jag fnittrade smått till och kunde inte låta bli att le stort upp mot Justin som låg belåtet ner mot mig.

  ”Är du alltid så här corny?”

  ”Bara när jag är med någon som jag gillar, någon som ligger mitt hjärta nära” detta fick mina kinder att hetta om möjligt mer och jag borrade snabbt in mitt ansikte i hans bröst så att han inte skulle kunna se mig. Jag brukar aldrig rodna, jag brukar aldrig bete mig så här runt killar. Men det var helt enkelt bara något med Justin som fick mig knäsvag.

  Jag skulle precis öppna munnen för att säga att Justin betydde mycket för mig också men jag avbröts när någon annans röst hördes i ladan istället. En röst som tillhörde ingen mindre än min pappa ”Kan ni två komma in i huset ett tag. Jag vill prata med er båda. Ni behöver inte oroa er för Tomas, han åkte hem för någon minut sen”

  ”Så tänker ni berätta vad det är som har hänt för Tomas vägrar säga vad det är som hände. Han sa bara att det blev lite missförstånd men jag skulle inte kalla det ett litet missförstånd” sa pappa och jag sneglade smått mot Justin. Vi hade satt oss här i köket för något minut sen men ingen utav oss sa något fram tills nu. Jag var för nervös för att prata, för att ens tänka. Men Justins hand som hade ett fast grepp om min hjälpte mig att slappna av en aning i alla fall.

  ”Henrik jag lovar dig, det är inte så allvarligt som det ser ut. Jag och Tomas hamnade bara i bråk över en fånig grej, vi överdrev bara båda två”

  ”Okej, men säg mig. Vad var det ni bråkade om då? Vad var det som fick er att börja slåss?” frågade pappa och kollade strängt på Justin som vred sig på sig lite obekvämt. Hans blick föll på mig och jag kunde se de vädjande glimten i hans ögon som att han bad mig om hjälp.

  ”Dem bråkade om mig” sa jag helt ärligt och Justin kollade chockat på mig. Han hade förmodligen trott att jag skulle ljuga om det som hände. Men det han inte visste var att jag skulle vrida sanningen så att pappa skulle tro på oss men utan att behöva berätta den egentliga anledningen ”Tomas såg Justin kyssa mig” sa jag och såg hur pappa ögon växte en aning innan han vände sig mot Justin.

  ”Du kysste min dotter?”

  ”Ja men det är inte som det verkar” började Justin försvara sig men pappa avbröt honom kort.

  ”Hur är det då? För om jag inte har fel så går du från tjej till tjej och lämnar dem direkt när du är klar med dem. Justin jag gillar dig, du är en trevlig kille. Men med dina rykten när det kommer till tjejer får mig att börja undra om jag gjorde ett misstag att låta min dotter ta hand om dig”

  ”Henrik jag lovar dig att det inte är något sådant. Jag är inte med din dotter bara för att ha sex med henne. Visst jag kan erkänna att det var vad jag var ute efter när jag precis när jag kom hit. Men kan du skylla mig? Din dotter är den vackraste tjejen jag någonsin sett. Och när jag sen fick reda på att hon var lika vacker på insidan som utsidan kunde jag inte få för mig att göra så mot henne. Jag lärde känna henne och hon hjälpte mig att inse vad det är jag egentligen gjort dem här senaste månaderna. Jag har börjat se saker och ting ljusare och det är allt pågrund utav din dotter. Hon är den mest fantastiska tjejen jag någonsin träffat och jag skulle aldrig göra något för att skada henne” sa Justin till sitt förvar mot min pappas anklagelser men Justins blick släppte inte min under hela tiden han pratade ”Jag vet hur jag har behandlat tjejer innan men med Adria så är det annorlunda. Jag gillar henne verkligen och hon gillar mig också. Så vi är typ ihop” sa Justin nu en aning tvekade och vred upp blicken på min pappa som kollade chockat ner på honom. Men min pappas blick for snabbt bort från Justin och landade på mig.

  ”Du är tillsammans med Bieber?”

  ”Ja” svarade jag enkelt då jag inte visste vad jag skulle säga och helt ärligt så behövdes det inget mer heller.

  ”Jag trodde du sa att du inte gillade honom?”

  ”Jag vet men det var innan jag lärde känna honom. Hans riktiga jag som gömde sig bakom hela den där fasaden”

  ”Adria du behöver inte försvara honom. Jag gillar Justin och jag har inget emot att du är tillsammans med honom. Han är trotts allt Patties son så det måste ju finnas lite vätt i den där skalen i alla fall. Jag är bara chockade att en kille helt plötsligt fångade ditt intresse. Du har alltid vart lite anti killar” sa pappa med ett litet skratt och jag kunde inte låta bli att le smått. Inte åt att jag var ”anti” killar men utav att min pappa verkade så glad.

  ”Men bara en liten grej. Det här förklarar inte varför du och Tomas bråkade” sa pappa och vände sig mot Justin igen.

  ”Jag antar att han drog samma förutfattade meningar som du och trodde att jag skulle utnyttja Adria på det sättet. Så han kände väll en viss skyldighet att stå upp för henne”

  ”Det låter vettigt. Tomas har alltid vart lite överbeskyddande över Adria” sa pappa och jag hade lust att skratta rakt ut men lyckades hålla mig. Visste Tomas var överbeskyddande över mig. Eller i alla fall när det kom till andra saker utan honom. För när han gjorde saker så verkade det vara helt okej i hans ögon. Jag önskar bara att någon kunde trycka in i hans dumma skalle att det här är fel på så många sätt. Fast för att kunna få någon att göra det skulle betyda att jag skulle behöva berätta om allt vilket jag absolut inte kan göra. Att berätta för Justin var jobbigt nog. Jag tror inte att jag kan berätta om allt det där igen till någon annan. Det var bara för plågsamt och fick mig att börja tänka på en tid i mitt liv som jag inte ville göra något annat med än att glömma.

  Om det ändå bara vore så enkelt.

Här är det, efter två veckors lång väntatn och jag hoppas verkligen att ni gillar kapitlet. Jag har jobbat jätte myckt med det här och som lite förlåt för den långa väntan blev det lite längre. Nästan 4000 ord hamnade kapitlet på.

Men vad tycker ni nu då? Det är mycket som har hänt i det här kapitlet. Jadria tog ytligare ett steg i deras relation när Justin gav henne njutning och jag hoppas att jag lyckades med den delen. Har inte skrivit om det förut så hoppas att det inte blir alldeled för awkward.

Måste bara säga också att jag vet att den där "jag hatar att jag är kort" delen är väldigt cheesy men kah kunde inte ta bort. Jag tycker att det är så himla gulligt och jag kände att dem behövde det efter allt drama med Tomas.

1, vad tycker ni om "sex" scenen? har aldrig skrivit om just det förut så vet inte riktigt fall det blev bra eller inte. Hoppas verkligen inte att jag gjorde det awkward eller något :P

2, Vad tycket ni om "jag hatar att jag är så mycket kortare än dig" delen? Är det för corny eller vill ni ha mer sådant?

3, Det här har inget med kapitlet att göra men jag undrar om någon utav er var på någon utav Justins konserter och i sådana fall var och när? 

Svar: Okej mitt svar på fråga 3 är att jag sett han konsert två gånger. Jag var på hans första och sista konsert här i Sverige och god dammi han är fucking fantastisk! Det enda som hade kunnat göra konserten bättre är om jag hade sluppit ha ett brutit ben som gjorde ont som in i helvet och om jag lyckats träffa honom!

  ”Vad sa du nyss?” frågade Tomas och tog några steg mot oss. Om jag hade vart Justin hade jag backat undan, det hade vart det smartaste valet att göra. Men just nu tänkte inte Justin smart, han tänkte med sin ilska och det var hans misstag för tillfället. Han började gå Tomas till mötes jag ångrade nu att jag låtit Justin gå. Jag borde ha fortsatt att försöka övertala honom att inte göra det här. Jag litade på Justin, det gjorde jag. Men jag är inte korkad. Jag vet vem Tomas är och hur mycket det än tar emot så vet jag att Justin kommer att förlora. 

  ”Du hörde mig Tomas, du vet mycket väll väll vad jag sa . Du är ett monster, du är en sjuk jävel och du kommer aldrig att röra henne igen”

  ”Så det säger du?” frågade Tomas med ett stort leende på läpparna och tog det sista steget som behövdes för att dem nu skulle stå precis framför varandra. Jag kände hur oron spreds i mig när jag såg hur nära dem var. Haten i Tomas ögon och hans nävar som var hårt knutna. Jag visste att det här skulle slita illa, så varför lät jag honom gå. Jag borde ha hindrat honom. Jag borde ha stoppat honom. Hur vet jag inte men jag borde stoppat honom.

  ”Du vet, jag har stått ut med ditt skit ett tag nu och vet du vad. Jag har fått nog utav dig. Du tror att du är så himla perfekt eller hur. Du tror att allt du gör är okej och att du kan komma undan med det”

  ”Precis som du och våldta tjejer alltså. Säg mig, är det bara Adria du vart på eller är det andra hjälplösa tjejer som du gett dig på? Sårat och ärat för livet?”

  ”Du tror att du är så smart Justin. Men vett du vad? Du är precis som jag. Du hoppar från tjej till tjej och du vill bara ha en grej. Du vill ha sex precis som mig”

  ”Det kanske jag vill förut men det finns en skillnad mellan oss”

  ”Och vad är det?”

  ”Skillnaden mellan dig och mig är jag inte behövde tvinga mig på någon. Jag gjorde inget emot någons vilja och tvingade mig inte på dem. Dem gjorde det frivilligt medan du blev tvungen att binda fast dem så att du kunde ta dem. Du tvingade dem till det och det spelade ingen roll hur mycket dem bad dig att sluta. Du njöt utav deras motstånd vilket gör dig till en sjuk jävel”

  ”Och vad gör dig till en sådan mycket bättre människa? Tror du verkligen att alla dem där modellerna och kändisarna som du legat med skulle ha gjort det med dig om du inte vart känd? Dem vill bara ha uppmärksamheten och du använder det emot dem. Medan jag använder handbojor som mitt vapen använder du att du är känd. Du har inget annat att erbjuda dem än att dem kan få lite uppmärksamhet som ditt senaste ligg. Så varför åker du inte bara tillbaka till vart du kom ifrån och fortsätt att ligga runt med tjejer för här kommer du inte få något. Vi kan se dig för vem du egentligen är och om du hoppas att få ihop det med Adria så kan du glömma det. Du kommer aldrig att mäta dig med mig så varför ens försöka? Du är bara ett barn och du spelar i en liga med män. Plus Adria är ett jävla pris att få och en bortskämd, överskattad kille som du kommer aldrig att kunna mäta dig till det” skrattade Tomas fram och nu verkade Justin få nog för i nästa sekund gjorde hans knytnäve kontakt med Tomas kind och efter det bröt helvetet ut.

Justins perspektiv

  Efter Tomas var klar kunde jag inte längre hålla mig. Jag kokade redan utav ilska och höra Tomas jämföra mig med honom var det sista stråt. Jag var ingenting som honom. Jag kanske har vart med en hel del olika tjejer men jag har aldrig gjort något mot deras vilja, dem har alltid vart med på det. Det var den stora skillnaden mellan oss två. 

  Att smälla till honom fick adrenalin att rusa igenom min kropp och en viss glädje spreds inom mig också när jag hörde hur han stönade smått. Men glädjen försvann lika fort när han kontrade med ett slag som träffade mig i revben. Men innan han hann slå till mig igen gjorde min knytnäve än en gång kontakt med hans kind vilket fick honom att stapla bakåt en aning. Jag tog detta till min fördel och slog honom en gång till. Denna gång satt mitt slag vid hans revben men innan jag hann få in ännu ett slag kände jag ett slag mot min kind. Jag backade undan några steg för att kunna hitta balansen innan jag kollade upp på Tomas igen. 

  Hans blick var fylld med inget annat än hat och han skakade smått utav ilska. Precis som jag och jag visste att ingen utav oss skulle ge oss snart. Frågan var bara vem utav oss som skulle sluta som ‘vinnare’ i slutet.

  ”Kom igen då super star. Vad väntar du på? Jag trodde du skulle ge mig vad jag förtjänade och just nu känner jag inte mer smärta än jag känner när jag var med Adria andra gången. Hon lyckades då få in några slag på mig och helt ärligt så gjorde det mer skadad än det du gjort. Du slår som en tjej Bieber. Jag är besviken, jag hade hoppats på mer” sa Tomas och jag såg helt ärligt rött just nu. Sen utan att tänka slängde jag mig mot honom men jag antar att folk har rätt när dem säger att man inte ska tänka med sin ilska för helt ärligt så tänkte jag inte klart. 

  Jag lyckades bara få in något slag till innan Tomas på något sätt fått ner mig på marken. Han satt gränslande över min mage och måttade slag mot varje kroppsdel han kunde komma åt. Men hans slag mot mina revben var det som verkligen kändes och även fick mig att skrika högt utav smärta. Tomas skrattade smått och fortsatte att måtta slag. 

  Sen efter ännu ett slag mot mitt huvud svartnade allt en kort stund och när jag öppnade ögonen igen var Tomas inte längre över mig. Jag kollade frågandes runt mig men det var inte förs än ett högt skrik fyllde mina öron som jag fann honom. Han stod en liten bit bort med Adria uppressad mot husväggen. Hans hand låg runt henne hals och han såg ut att viska något i hennes öra innan hans läppar låg över hennes. Adrias händer försökte frenetiskt putta undan honom men det verkade inte göra någon skada. Han greppade bara tag om hennes händer för att sen hålla fast dem över hennes huvud innan han fortsatte att kyssa henne.

  Jag kände hur jag blev om möjligt argare och i nästa sekund så hade jag slängt mig på Tomas. Jag vet inte hur det hände men på något sätt lyckades jag få bort honom från Tomas och hade honom nu på marken. Det var nu min tur att gränsla honom och jag började slänga slag efter slag mot allt jag kunde komma åt. Hans mage, bröst och speciellt hans fula ansikte. 

  Jag kunde höra hur Adria försökte hämta andan då Tomas stängt av hennes luft vägar och allt jag kunde se framför mig var hans läppar över hennes. Han var så himla sjuk i huvudet och jag kan inte förstå hur Henrik kunde vara kompis med honom. Med mannen som har våldtagit hans dotter. Visserligen så visste han ju inte om den delan men uppenbarligen kände Henrik inte sin så kallade bästa kompis så bra som han trodde. För han har en hel del mörka sidor som han lyckats hålla bort.

  ”Hej hej hej, vad är det som händer här då?” hörde jag någon ropa vilket fick både mig och Tomas att sluta med det vi gjorde. Jag kollade upp på personen som nyss kommit och till min frukta fastnade min blick på Henrik som kom springandes från hans bil. Jag vände min blick till Adria som kollade panikslaget på mig men jag hann knappt tänka innan Tomas puttade av mig från honom. Jag tappade andan när jag ramlade med en duns till marken vilket gjorde mig en aning förlamad så när Tomas ställt sig upp för att sparka mig hade jag ingen chans att att försvara mig.

  ”Kom igen bara något steg till” sa Adria och jag fortsatte att släppa fötterna efter mig. Vi var nu på väg upp i ladan för att sen kunna sätta oss ner på min säng. Eller jag satt på min säng medan Adria hukade sig framför mig.

  ”Det här kommer bli en rejäl blåtira. Det är tur att det inte finns några paparazzi här runtomkring för det här skulle inte ha sett bra ut i tidningarna” sa hon och vände ner blicken från mitt öga till mina händer som förstörda. Men dem såg i alla fall bättre ut nu än dem gjorde tidigare. Adria hade lyckats få ut allt smuts så att det inte skulle bli infekterat.
  ”Jag bryr mig inte vad dem skulle skriva, vad folk skulle tycka. Han förtjänade det, jag ångrar inte att jag gav mig på honom. Jag skulle göra det om och om igen om jag kunde. Han förtjänar alla slag jag gav honom plus mer. Det enda jag ångrar är att jag lät honom komma åt dig. Jag lovade dig att han aldrig skulle komma nära dig igen och jag svek dig”

  ”Justin du behöver inte oroa dig för mig. Jag mår bra. Det är du som kommer ha blåmärken och sår över hela kroppen så du borde oroa dig mer för dig själv än mig”
  ”Jag kunde inte bry mig mindre om mig själv just nu. Jag bröt mitt löfte till dig, jag lät honom komma åt dig” sa jag och stängde ögonen hårt för att försöka få bort blicken av Tomas med händerna på henne. Med henne upptryckt mot väggen med hans läppar mot hennes ”Adria jag har aldrig vart så arg, känt sådant hat som jag kände när jag såg vad han gjorde mot dig. Jag skakade utav ilska och jag såg rött. Om inte din pappa hade kommit tror jag inte att jag hade stannat på ett bra tag. Jag ville se honom lida, jag ville se honom med sådana smärtor. Jag var så himla arg och det var ett tag där jag faktiskt vill döda honom. Adria jag hade tankar på att döda honom” sa jag, nu en aning rädd för mina egna tankar. Jag var vanligtvis inte en våldsam person men Tomas hade förtjänat det han fick. Men att döda honom? Det skrämde mig en aning att jag hade tankar på att gå så långt.

  ”Justin snälla lyssna på mig, det här är inte på något sätt ditt fel. Om du inte hade vart här hade saker kunnat vart så mycket värre. Du har skyddat mig mer än du inser och det är ju inte så att jag inte haft tankar på att jag velat döda honom också. Men det är skillnaden mellan oss och människor som han. Vi tänker det bara. Vi är inte som dem och gör de saker vi tänker på”

  ”Men Adria du förstår inte hur stark den känslan var. Jag ville inget annat än att se till att han aldrig skulle kunna skada någon igen” sa jag och kollade ner på mina händer. Adria suckade smått och pressade den ena ispåsen som hon fixat mot mitt öga medan hon gav mig den andra så att jag kunde lägga den över mitt skrev.

  ”Lyssna på mig Justin och snälla lyssna noggrant. Jag är tacksam för det du gjorde, du stod upp för mig. Vilket ingen någonsin gjort för mig. Och innan du säger något så nej ingen har haft chansen då jag inte berättat något om det här. Men ingen har haft min rygg lika mycket som du när det kommer till annat heller. Jag har alltid behövt vara stark och hjälpa alla runtomkring mig. Jag har aldrig kunnat falla för jag har vart rädd att ingen skulle kunna fånga mig. Jag vill inte börda min vänner med allt för jag vill inte få dem att må ännu sämre. Dem hade deras problem och jag ville inte lägga till på den högen. Så jag har hållit allt inom mig tills du kom och helt ärligt så kunde jag inte vara gladare. För Justin du har gjort allt så mycket bättre för mig”

  ”Adria jag” började jag men avbröt mig snabbt då jag inte riktigt visst vad jag skulle säga. Men det behövdes inte för i nästa sekund låg Adrias läppar över mina och jag kysste henne snabbt tillbaka utan att tveka. 

  Jag hoppade bak i sängen så att Adria också kunde komma upp och jag greppade tag om hennes höfter för att dra upp henne så att hon nu satt gränslande över mina lår. Hennes händer var i mitt hår och hennes tunga hittade sin väg in i min mun utan att fråga. Inte för att jag klagade då. Mina händer hittade sin väg ner till hennes lår som var bara och jag drog med tummarna över dem. Hon stönade smått in i min mun och drog sig närmre mig. Den här gången var det min tur att stöna för när hon kom närmre råkade hon rulla sina höfter så att hon pressade ner på mitt skrev. Vilket jag i vanliga fall inte haft något emot. Men nu så hade jag för ont för att kunna njuta utav det så mitt stön var utav smärta, vilket även Adria verkade märka då hon drog sig undan från mig.

  ”Omg Justin jag är ledsen. Jag menade inte, jag tänkte inte. Hur är det?” 

  "Det är inte bra. Jag menar vilken fegis sparkar en annan kille mellan benen. Det gör piss ont" sa jag vilket fick Adria att skratta smått men hon försökte hålla det diskret. Det hon inte visste var att jag gillade höra henne skratta. Jag blev själv alltid glad utav det. Efter att hon slutat skrattat, fnittrat eller vad hon nu gjort var det något annat som tog över hennes blick, av vad visste jag inte.

  "Stackars bebisen, vill du att jag ska massera och göra det bättre?" frågade hon och jag kollade chockat ner på henne. Menade hon det jag trodde att hon menade?

  ”Jag..Jag” var allt jag fick fram innan orden fastnade i min hals. Jag svalde högt för bara tanken utav det fick mina byxor att bli trängre. Men jag sa inget för jag visste inte om hon menade det jag trodde -och hoppades smått på- för jag ville inte lede henne till något som som hon inte ville. Plus jag vet vad hon har gått igenom så jag skulle aldrig försöka något. Om vi kommer att göra något måste hon vara den som leder in till det. Jag tänker inte pressa henne till något.

  "Justin problemet är inte att ge njutning utan det är att ta emot det" sa Adria som att hon läste  mina tankar och ett litet leende låg på hennes läppar. Hon skiftade smått så att hon nu satt bredvid mig och med en hand på mitt bröst fick hon mig att lägga mig ner. Hon la sig ner bredvid mig så att hon låg halvt över mig och kastade bort ispåsen som legat över mitt skrev. Hon bet sig löst i läppen och kollade nervöst upp på mig innan hennes hand började dras över mitt bröst, mage -min tröja var redan av, Henrik fick mig att ta av den då den hade blod på sig-  och vidare ner mot mina byxor. Hennes hand gjorde ett fort arbeta på mina byxor men innan hon hann göra något mer greppade jag tag om hennes hand för att kunna stoppa henne.

  ”Adria du behöver inte göra det här”

  ”Jag vet det Justin. Det är ingen fara, jag hade inte gjort det här om jag inte velat”

  ”Jag vet, jag vill bara inte att du ska göra något som du sen kommer sluta upp med att ångra” sa jag och kollade henne i ögonen för att visa henne att jag var seriös.

  ”Justin som jag sa, jag skulle inte göra det här om jag inte kände mig bekväm. Men jag behöver inte om du inte vill” sa hon och jag kollade chockat på henne. Trodde hon verkligen att jag inte ville att hon skulle göra. Got dammit jag blir ännu hårdare bara genom att tänka på det.

  ”Adria det är inget mer jag skulle vilja just nu” sa jag ärligt och jag stängde ögonen hårt gör att inte kasta mig över henne.

  ”Så stoppade mig inte då”

  Efter att tveka en aning i fall Adria skulle backa undan släppte jag hennes hand och hon fortsatte att jobba på mina byxor. Mina byxor som snabbt var nerdragna till knäna tillsammans med mina kalsonger som jag inte ens visste att hon greppat tag förs än hennes hand greppade tag om mig. Ett högt stön lämna mina läppar och jag öppnade ögonen för att kolla ner på Adria som redan kollade upp på mig. Hennes blick var intensiv och jag klarade det inte längre. Jag flätade in min ena hand i hennes hår så att jag kunde dra henne upp till mig. Våra läppar började röra sig tillsammans medan hon fortsatte att stryka mig på det mest underbara sätt. Sen i samband med att min tunga trängde in i hennes mun började hon röra sin hand snabbare. 

  Jag stönade högt mot hennes läppar och kände hur jag fort började närma mig min höjdpunkt. Jag hade inte gjort något sådant här på länge så det skulle inte kräva mycket mer för att få mig att komma. 

  ”Got dammit Adria. Vart fasiken lärde du dig att göra det där?” frågade jag när jag väll fått tillbaka andningen efter det som nyss hänt och jag dragit upp mina kläder så att dem nu satt på plats runt mina höfter.

  ”Jag vet inte. Jag har aldrig gjort det här förut, jag bara. Jag bara gjorde det jag trodde skulle kännas bra” sa hon en aning tvekande och jag antar att hon tvekade fall hon gjort ett bra jobb eller inte. Men hon hade ingen anledning att oroa sig. Det hade känt så bra och för att vara helt ärlig så har jag inte kommit så hårt på väldigt länge. Jag menar var inte mina höga stön bevis nog på att jag njöt utav det?

  ”Jag har svårt att tänka mig att det skulle vara din första, för herre min skapare Adria. Det kändes så bra” jag såg hur en rodnad spreds på henne kinder och jag kunde inte låta bli att le stort. Hon var bara för himla gullig. Jag kupade hennes ansikte i min ena hand så att jag kunde lyfta upp hennes ansikte mot mitt då hon kollat bort från mig. Jag pressade minna läppar mot hennes men det slutade inte där. Jag drog med tungan längst hennes underläpp i en fråga om tillträde in i hennes mun vilket hon snabbt gav mig.

  Jag stönade återigen för säkert hundrade gången bara idag när hennes tunga gjorde kontakt med min och hennes händer hittade sin väg in i mitt hår. Jag pressad mina läppar hårdare mot hennes men det räckte inte, jag ville vara närmre henne. Just nu krävde min kropp hennes. Med en enkel rörelse lyckades jag snurra runt oss så att Adria nu låg på rygg i sängen med mig över sig. Detta lyckades jag göra utan att avbryta vårat kyssande men Adria drog sig inom kort undan från mig för att hämta luft då vi hållit på ett tag. 

  Själv så vred jag huvudet åt sidan så att jag sen börja placera kyssar över hennes hals. Jag hittade enkelt hennes svagpunkt vilket fick ett högt stön att lämna henne perfekt läppar. Jag fortsatte att placera öppna mun kyssar över hennes hals och jag kunde höra hur hennes andetag blev djupare, stönen högre då hennes läppar var precis vid mitt öra. Men när jag kom ner till henne nyckelben kunde jag inte fortsätta längre, i alla fall inte utan godkännande från Adria. jag ville inte pressa henne till något.  

  Jag drog mig undan från henne och placerade mina händer på varsin sida utav hennes huvud så att jag kunde hålla min vikt utav henne. Jag öppnade ögonen och kollade ner på Adria som kollade en aning chockat på mig. Förmodligen chockad till varför jag drog mig undan från henne.

  "Jag vill testa en grej. Men du måste lova mig att säga till om jag går fram för fort. Be mig att sluta så slutar jag, jag lovar" sa jag och kollade henne djupt i ögonen så att hon skulle kunna se att jag menade det jag sa. Vilket jag gjorde, jag skulle aldrig göra något mot hennes vilja. Eller någon annan för den delen.

  Hon nickade till svar men det räckte inte, jag vill ha mer ”Du måste lova mig att säga till om jag går fram för fort. Om jag gör något som du inte gillar” sa jag och fortsatte att kolla in i hennes ögon. För jag måste veta att hon skulle säga till mig, jag behövde den bekräftelsen. För jag var rädd att jag skulle göra något hon inte var redo för annars.

  ”Jag lovar”

Så kapitlet är upp och kom kompesation för den hemska uppdateringen blev det lite längre så att ni har lite mer att läsa. Jag har redan börjat på nästa kapitel så förhoppningsvis så komme det inte att vara lika lång väntan på det.

Men vad tycker ni? Det hände en hel del i det här kapitlet!

1, Vad tycker ni om Justin och Tomas fajt? är väldigt osäker på den biten för är inte säker på fall jag fick till det bra eller inte :/

2, Vad tyckte ni om det som hände där efter då? Adria och Justin tog ett steg fram i deras relation :)

3, Vad tror ni det är Justin vill "testa" Adria?

Adrias perspektiv

  Min värsta rädsla har blivit besvarad. Reaktionen som jag väntat mig kom och det skrämde mig mer än jag trott. Justins ansikte var frånvarande, förvånat. Äcklat? 

  ”Vad sa du nyss?” spottade Justin fram och jag kände hur mitt hjärta sjönk när jag kände hur hans armar tappade sitt grepp om mig. Han höll inte längre om mig och jag kände mig tom, rädd och ensam. Jag hade inte känt så här på länge. Jag brukar försöka undvika att tänka på det här. Visst jag tänker på det ibland men det har aldrig vart så här starkt som jag har reagerat. Jag antar att berätta för någon annan verkligen fick mig att inse att det hade hänt. Jag har blivit våldtagen utan Tomas. Min pappas bästa kompis och min gudfar. Jag litade på honom, han brukade sitta barnvakt till mig när jag var mindre. Han var som min andra förälder. Min mamma försvann när jag var liten så Tomas fanns där för mig. Jag kunde lita på honom, eller det var i alla fall vad jag trodde.

  ”Han våldtog mig” viskade jag i låg röst, osäker på fall Justin ens kunde höra vad jag sa men jag kunde få för mig att prata högre. Det var som att min hals slagit knut på sig själv. Jag kunde inte få ut orden ordentligt.

  ”När? Var? Hur?”

  ”Justin snälla jag vill inte prata om det”

  ”När Adria? När gjorde han det här mot dig? Snälla svara mig” sa Justin och jag kunde höra avskyn och ilskan i hans röst. Han var arg och helt ärligt så skrämde han mig en aning just nu. Hans ögon var svarta, händerna knutna och käkarna lika så. Men vill ni veta vad det värsta är? Han kollar inte ens på mig. Enda sen jag sa dem få orden har han inte kunnat kollat på mig. Precis vad jag förutsåg skulle hände om jag berättade för någon. Dem skulle se hur smutsig jag var, hur äcklig jag var. Jag skulle förlora Justin, han skulle inte längre kunna kolla på mig efter det här. När han visste allt. Hur skulle han ens kunna göra det? Jag är äcklig och helt ärligt så förtjänar jag honom inte. Inte på något sätt. Visst Justin kanske har haft sin player period där han var med olika tjejer men det var alltid med deras vilja. Han har aldrig skadat någon och jag kan slå vad att han aldrig kommer att göra det heller. Hans hjärta är gott och han har hjälpt så många personer.

  Jag har ingen ting att ge honom, erbjuda honom. Justin har allt och jag, jag har inget. Det finns inget jag kan ge honom som han inte redan har.

  Så jag kunde väll lika gärna berätta sanningen för honom. Sanningen bakom varför jag är som jag är. Han förtjänar i alla fall det. Det och mycket mer. Men just nu är det allt jag kan ge honom.

Tillbaka blick (varning för jobbiga scener)

  ”Adria kan du komma hit ett litet tag?” ropade Tomas och jag kollade snabbt upp från min bok som jag sen la ifrån mig. Ett leende spreds på mina läppar och jag ropade ett snabb ”Jag kommer” innan jag halvsprang upp för trappan och in i gästrummet där Tomas sov. Han hade ett stort leende på läpparna när jag kom in och jag besvarade det med ett minst lika stort leende.

  ”Okej så du vet att jag har planerat en överraskning till dig ett tag nu va?” frågade han och jag nickade glatt på huvudet. Jag älskade Tomas överraskningar. Han visste alltid vad jag ville ha och presenterna brukade oftast vara från olika storstäder som han har vart i. Han reste runt mycket så därför köpte han alltid olika souvenirer till mig som jag kunde samla på. Jag har själv inte vart någon annanstans än här och i den lilla staden som ligger en bit bort. Men det räknas inte. Anledningen till att jag vart där är bara för att köpa mat eller sälja det som vi fått ihop på gården. Det är aldrig för nöjes skull.

  ”Den här överraskningen är lite annorlunda så jag måste be dig att sätta dig på sängen och blunda. Du måste även lova mig att inte tjuvkika för det kommer sabba allt. Okej?”

  ”Okej jag lovar” sa jag glatt och satte mig på hans säng. Jag slöt mina ögon precis som han bett mig och hörde hur han flyttade runt i sovrummet. 

  Jag hörde hur han rörde sig runt i rummet innan jag hörde ett visst rasslande från någon slags kedja. Men jag la inget vikt på det, det tillhörde säkert bara överraskning. 

  ”Kom ihåg, tjuvkika inte. Det kommer att förstöra överraskningen” hörde jag Tomas mumlade fram och jag nickade smått till svar, för exalterad för att kunna prata just nu. 

  Jag kände hur något kalt och hårt lindades runt mina handleder och rynkade smått på ögonbrynen. Men det var inte förs än jag rycktes bakåt så att jag nu låg ner i sängen som jag började fundera på vad han gjorde.

  Jag försökte dra åt mig mina armar men det gick inte, grejerna runt mina handleder höll dem på plats och det spelade ingen roll hur mycket jag försökte. Jag kunde inte få ut mina armar ur vad det än nu var. Jag öppnade ögonen för att kolla vad det var som höll fast mig och jag kände hur oron steg i mig när jag såg att det var handbojor. En varsin runt varje handled som sen satt fast i en varsin ände utav sängen. 

  ”Tomas vad är det här? Varför har du satt fast mig?” frågade jag och jag kunde höra rädslan i min röst. Och jag är säker på att han hörde det också för han skrattade högt åt mig. Jag kollade runt i rummet men kunde inte se honom någon stans. Vilket bara fick mig ännu mer orolig. Vad planerade han att göra med mig? Vad var det här för överraskning som gör att han behöver sätta fast mig i?

  ”Åh Adria, du vet inte hur länge jag har väntat på det här. Jag har alltid vetat att du skulle bli så här, din mamma var snygg och din pappa ser ju inte helt fel ut heller så att du skulle sluta så här snygg var bara ödet” sa Tomas och i nästa sekund kunde jag se honom göra sin väg in i rummet. Han höll något litet folie paket i handen och det tog ett tag för mig att inse vad det var han höll i. I hans hand låg en kondom och just i det ögonblicket så insåg jag vad hans avsikter var. 

  ”Tomas snälla gör inte det här, snälla säg att du inte ska göra det jag tror att du ska göra”

  Tomas svarade mig inte utan log bara belåtet åt mig. Han la ner paketet på nattygsbordet på högra sidan utav sängen innan han började klä av sig själv. Först hans tröja, sen hans t-shirt och sen hans jeans så att han nu bara stod i underkläder. Han drog en hand genom hans hår innan han placerade båda händerna på varsin av mina lår och för första gången kände jag mig obekväm runt honom. Jag kände hur mitt hjärta stannade och hur mina ögon började vattnas. 

  Tårar började rinna längst mina kinder och jag bad honom ett antal gånger att inte göra det här. Att släppa mig, jag lovade honom till och med att inte berätta för någon. Men då hotade han mig bara om att ingen skulle tro mig och om folk fick reda på vad vi hade gjort så skulle dem dra sig undan. Dem skulle tycka att jag var smutsig och äcklig.

  Jag förstod vad han menade med det men jag kunde inte sluta vädja honom för det. Även fast inget utav det här verkade påverkade honom. Hans leende växte bara mer och mer om jag strävade emot.

  Han hade nu lyckats få av mig allt förutom mina underkläder och han började placera kyssar längst min nacke, ner mot mina bröst. Jag kände hur mitt hjärta stannade när jag även kände hur hans händer började fixa med spännet på min bh vilket han enkelt fick upp. Han drog snabbt upp den så att den inte längre täckte mig men han kunde inte dra av den helt pågrund utav handbojorna som satt fast runt mina handleder.

  ”Du vet inte hur länge jag har väntat på det här Adria. Enda sedan du fyllde 14 har jag velat göra det här med dig men din pappa har alltid vart runtomkring. Sabbat allt det roliga. Men nu är din pappa långt borta och nu är det ingen som kan sabba det här för oss”

  ”Tomas snälla gör inte det här. Snälla jag vill inte. Jag gör vad som helst, bara snälla gör inte det här”

  ”Jag är ledsen Adria. Eller egentligen så är jag inte det men i alla fall. Jag har väntat på det här ett långt tag nu och jag tänker inte låta dig gå nu. Inte när jag har dig så här fastbunden och sexig” mumlade han fram tyst för sig själv innan ett stön lämnade hans läppar ”Got dammit du vet inte hur kåt jag är för dig just nu Adria. Jag har inte vart så här hård på hur länge som helst och jag har inte en gjort något än”

  Han lutade sig framåt för att började placera kyssar över mina bröst samtidigt som hans fingrar började jobba på mina trosor som inom kort var borta tillsammans med den lilla styrka jag hade kvar. Jag kunde inte längre stå emot honom, kämpa emot honom. Utan jag brast ihop i tårar och bad honom att släppa mig. Men ingen ting funkade, inte ens mina höga skrik ihop om att någon skulle komma när dem hörde mina skrik. Mina skrik tillsammans med mina försök att komma loss gav mig bara smärta då han örfilade mig eller slog mig på låret varje gång jag gjorde något som han inte gillade. 

  Sen efter ett tag kunde jag inte skrika mer heller. Jag blev bara helt stum. Jag orkade itne kämpa emot längre, jag hade inte kraften längre. Hjärnan sa åt mig att kämpa, att försöka få bort honom men jag kunde och det insåg min kropp också. Jag låg bara där stelt, fast i mina tankar medan han gjorde vad han ville med min kropp.

  Jag försökte att inte tänka på det, att lossas som att ingen ting hände men jag visste att det inte funkade så.  Jag visste att det här skulle sabba för mig ett långt tag, om inte för alltid.

  ”Det här kan göra ont lite med tanke på att du inte är vad med det” sa Tomas efter att även han dragit av sig kläderna och positionerat sig in i mellan mina ben som han tvingat isär då jag försökt att hålla dem ihop. Han gav mig ett leende och jag skull precis be honom än en gång att sluta när han trängde in i mig.

  Han stönade högt utav känslan som han fick men mitt skrik som lämnade mina läppar var av någon helt annan anledning. Smärtan som spred sig i mitt underliv var obeskrivligt och jag kunde inte göra något annat än att skrika utav smärta men Tomas verkade inte bry sig. Han fortsatte bara och det var inget jag kunde göra åt det. Mina händer började leta efter något att hålla i sig i medan han började röra sig i mig snabbare. Lakanen fick bli mitt handtag eller vad man skulle säga och jag bet mig hårt i läppen. Min hals började göra ont och jag kunde inte längre skrika. Det gjorde ändå ingen nytta.

  Jag försökte tänkt på annat men de enda som jag kunde tänka på var smärtan som jag kände.

Tillbaka nutid

  När jag berättat klart för Justin kände jag hur tårarna rann ner för mina kinder. Hela min kropp skakade och jag kunde inte sluta. Allt det här var för mycket och allt kom nu störtandes ner på mig. Alla minnen, Tomas återkomst hit, Justin och hans reaktion.

  ”Adria varför har du inte berättat om det här för någon. Han behöver sättas in i fängelset, få sitt straff. Adria det här är så fel av så många anledningar”

  ”Justin du kan inte säga något till någon. Speciellt inte polisen. Jag kan inte ha alla vetande om vad som hände”
  ”Varför? Adria du har inte gjort något fel. Han gjorde felet. Du hade ingen chans mot honom. Så varför kan du inte berätta för någon? Du skulle göra så många en tjänst om du satte in honom. Tänk på hur många tjejer du skulle rädda från att gå igenom samma sak som dig”

  ”Justin jag kan inte berätta för någon och det kan inte du heller. Jag borde inte ens ha berättat för dig om det här”
  ”Varför?” frågade Justin frustrerat och jag skakade smått på huvudet innan jag kollade upp på Justin. Hans låg på mig fast inte riktigt mig. Det var som att han såg igenom mig, som att han kollade på något bakom mig.

  ”Pågrund utav det här”

  ”Pågrund utav vad?”

  ”Den här reaktionen som jag fick. Jag ville inte ha det från andra personer, jag ville inte att andra ska se på mig så här”

  ”Vilken reaktion? Och vad då se dig så här? Hur ser jag på dig?”

  ”Äcklig, smutsig”

Justins perspektiv

  ”Äcklig, smutsig” sa Adria kort och kollade bort från mig. Jag kollade chockat på henne, varför skulle jag någon sin tycka att hon var det. Det spelar ingen roll vad hon sa till mig, hon kommer alltid att vara lika vacker i mina ögon.

  ”Adria jag tycker inte att du är smutsig och absolut inte äcklig”

  ”Hur kan du inte efter det jag berättade för dig. Han våldtog mig Justin”

  ”Och? Det gör inte dig till äcklig för det. Han kanske, eller snarare ja han blir äcklig. Men inte du Adria. Du kunde inte göra något åt det. Han band fast dig och det fanns inget du kunde göra åt det. Om det är något jag tycker mot dig så är det medlidande. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kunna kännas”

  ”Så varför drog du dig undan från mig?” frågade hon och jag kollade frågandes på henne. Hon kollade nervöst upp på mig och pillade smått med händerna framför sig ”Så fort jag sa att han våldtog mig drog du dig undan. Du drog bort dina händer, bakade undan med överkroppen så jag antar att du backat undan från mig helt också om det inte borde så att jag suttit på dina ben”

  Förs än Adria påpekade det hade jag inte tänkt tanken på det. Jag hade inte menat att dra mig undan från henne, jag hade inte ens tänkt på det. Men när hon sa det så hade jag blivit chockad. Jag visste att det Tomas hade gjort mot henne var illa och jag visste att det var mer än vad hon sagt till mig tidigare. Men jag hade inte trott det här. Eller kanske så hade jag det men jag hade hoppats att det inte vore det.

  ”Adria du oroar dig för mycket, jag lovar dig att det krävs mycket mer än ett stort kräk för att få mig att lämna dig. Jag sa det förut och jag säger det igen. Jag är här för dig och jag kommer alltid att vara det”

  Jag såg hur tårar än en gång spreds i hennes ögon och lindade snabbt mina armar runt henne för att sen kunna pressa henne närmre mig. Hennes ansikte begravdes i min hals och hennes händer letade sin in runt min nacke som hon kramade åt hårt. I vanliga fall skulle jag ha bett henne att lossa greppet men inte idag. Jag visste att hon behövde det här och jag skulle inte bråka med henne nu.

  ”Snälla gråt inte, Adria jag hatar att se dig gråta. Den där skitstöveln är inte värd dina tårar. Snälla baby du är alldeles för vacker för att gråta”

  ”Jag är bara rädd” sa Adria och skakade smått på huvudet. Hon var så sårade, på så många sätt och jag visste inte riktigt hur jag kulle sköta det. Men jag skulle inte lämna henne, aldrig. Om hon behövde mig så skulle jag finnas här för henne.

  ”Adria du har ingen ting att vara rädd för. Jag är här för dig. jag lovar att skydda dig från honom. Han kommer inte att skada dig igen. Han kommer inte ens att komma nära dig för jag lovar dig att jag kommer att kapa av hans mest värdefulla juvel om han inte håller sig borta från dig” spottade jag fram och Adria skrattade kort åt det jag sa innan hon fortsatte att gråta in i min nacke. Och även om min avsikt inte var att få henne att skratta så var det ett magiskt läte. Jag älskade att höra Adria skratta, det fick en bara att känna sig glad. Det smittade av sig.

  ”Justin snälla gör inte det här. Sälla du kommer bara göra saker värre om du går till honom” vädjade Adria men jag skakade på huvudet. Jag skakade just nu av ilska och jag kunde se rött. Vi hade kommit in på vad Tomas gjort mot henne och det visade sig att han inte bara våldtog henne en gång utan två. Han fucking våldtog henne två gången och den jävel skulle få vad han förtjänade.

  ”Adria jag måste göra det här, jag är ledsen men jag kan inte låta det här gå. Jag lät det andra han gjorde mot dig gå. Jag kan inte låta honom komma undan med det här också”

  ”Justin snälla lyssna på mig. Du kommer bara att göra saker värre. Han kommer att bli arg och det är inte vackert Justin, tro mig. Jag har sett honom arg och jag kan lova dig att du inte vill se honom arg. Plus han är alltid med min pappa och Justin jag kan inte ha honom vetandes om det här”

  ”Jag lovar att hålla det borta från din pappa, han kommer inte få reda på det här. Men jag kan inte låta Tomas komma undan med det här. Adria han har sårat dig djupt och jag ska till att han får betala för det han har gjort. Han ska inte komma undan med det här” sa jag och böjde mig ner så att jag kunde placera en kyss på hennes panna innan jag vände om för att börja gå bort mot huset. Mina saker i campingen kunde jag hämta senare eller be John och Kenny att ta med det tillbaka. För just nu hade jag inte tid att slösa. Tomas skulle få betala och han ska få betala nu.

  ”Justin snälla gör inte det här. Det kommer inte sluta bra för någon utav oss. Justin snälla bara lyssna på mig, gör inte det här. För mig, bara snälla. Lyssna på mig”

  ”Adria jag gör det här för dig. Jag ska ge honom vad han förtjänar och se till att han aldrig skadar dig igen. Jag kommer att se till att han aldrig lägger sina ögon på dig igen” morrade jag fram och såg hur Adria ryckte till från min kalla ton. Jag menade inte att skrämma henne eller såra henne. Ingen utav min ilska var riktad emot henne. Det var bara att, att just nu var jag så himla arg på Tomas. Jag skakade utav ilska och om jag inte kunde ta ut det på honom NU, skulle det gå ut över Adria. Vilket jag absolut inte ville men jag har aldrig vart bra att hantera min ilska.

  ”Adria snälla låt mig göra det här. Det här har inte bara med dig att göra om jag ska vara ärlig. Eller ja det har väll med dig att göra. Jag vill ge igen för vad han gjorde mot dig men även få bort en del av skuldkänslorna som jag fick när han var på dig igen. Jag visste att du var rädd för honom och jag lät honom komma åt dig. Han fucking ströp dig Adria. Jag kommer aldrig glömma känslan jag fick när jag såg märkena på din hals och vetat att jag kunde ha gjort något åt det. Jag kunde ha stoppat honom, sett till att han inte skadat dig mer”

  ”Justin det fanns inget du kunde göra. Du kommer inte alltid kunna skydda mig från allt”

  ”Jag vet det. Men snälla låt mig i alla fall skydda dig från honom” bad jag nu henne fast jag vet inte varför jag bad. Jag skulle slå ner Tomas vare sig jag hade Adrias godkännande.

  Adria skakade smått på huvudet innan hon ställde sig upp på tå för att kyssa mig. Hennes läppar var desperata mot mina och jag besvarade kyssen fort. Jag lindade mina armar om henne och drog henne upp mot mig. Hennes händer låg i mitt hår och hon drog lätt i ändorna.

  ”Snälla var försiktig, jag ville gärna ha dig hel” suckade Adria fram när hon dragit sig undan och hon kollade vädjande på mig. Hon visste att hon inte skulle vinna det här, hon visste att jag skulle göra det här vare sig hon gillade det eller inte.

  ”Babe jag lovar, ingen ting kommer att hända mig”

Adrias perspektiv

  ”Du” spottade Justin äcklat fram när hans blick fastnade på Tomas som kom gåendes ut från huset. Pappas bil var borta så jag antog att han var iväg och jobbade. Det var i alla fall vad jag hoppades på. För jag kunde inte låta pappa få reda på det här, hur skulle han se på mig om han fick reda på allt. Hur skulle han kunna kolla på mig utan att känna avsky. Justin har sett förbi allt det här av någon konstig anledning som jag inte kunde förstå mig på. Han borde hata mig, avsky mig och bli äcklad utav mig. Men det var han inte, vilket jag självklart uppskattade då men jag kunde fortfarande inte förstå varför. Allt jag menar är att hur ska pappa någonsin kunna kolla på mig och känna sig stolt.

  ”Vad vill du Justin? Jag har lite bättre saker för mig än stå att slösa tid på dig”

  ”Viktiga saker som va då? Att våldta unga tjejer? Är det vad som får dig att känna dig stolt? Är det vad som är så himla viktigt så att du inte kan prata?” spottade Justin fram och jag såg hur Tomas stelnade till i sitt steg. Han stod fast frusen ett tag innan han vände sig mot oss och jag såg hur även hans blick hade svartnat. 

  Oh boy, det här kommer inte att sluta bra.

Hahah opsi klockan blev en del, men kapitlet blev längre än planerat. Det här är inte ens allt jag ville ha med och det är ändå nästan 4000 ord. Så det får komma i nästa istället :P

Kör bara en kort efter text nu då jag är trött. JUST FÖRLÅT OM DET ÄR MYCKET FEL: EJ IGENOM LÄST

1, Vad tycker ni om Justin reaktion till allt?

2, Vad tycker ni om henne tillbaka blick där med Tomas?

3, Vad tror ni kommer hände nu? Nu när Justin vill ge Toms vad han förtjänar?

 ”Är du säker på det här?” frågade Justin och kollade tvekande på repet som jag höll i handen. Den andra änden på det här repet var fast knutet i ett utav träden här så man skulle kunna slunga sig ner i vattnet från klippan som vi just nu stod på.

  Jag hade dragit hit Justin för att kunna vara ensam med honom ett tag. Detta på grund utav att vi inte har vart ensamma sen vi var i skogen den där gången som vi erkände våra känslor för varandra vilket nu är tre dagar sen nu. Det har hela tiden vart någon runtomkring oss. Vare sig det är killarna som vill fråga om råd när det kommer till tjejer eller tjejerna som klängde på honom och försökte få hans uppmärksamhet. Vilket irriterar mig jätte mycket.

  Jag menar kom igen, dem vill bara ha honom för att han är känd. Dem är så ytliga och patetiska. Det värsta nu också är att Justin inte är singel längre och det vet dem. Han är min och jag skyddar vad som är mitt. Tjejerna har tur att Justin inte låter mig göra något mot dem. Det skulle inte sluta bra för dem annars..

  Men nu var jag äntligen ensam med honom och jag skulle njuta utav varenda sekund för jag saknar våra stunder tillsammans.

  ”Ja det är säkert Justin. Jag har gjort det här flera gånger tidigare. Om du inte litar på mig kan jag hoppa först så att du kan se att det håller”

  ”Nej jag hoppar först. Men bara en fråga till. Borde vi inte ta av oss kläderna så att dem inte blir blöta?”

  ”Så länge du inte vill klättra upp här igen så får du hoppa med kläderna på” sa jag och gav honom en menande blick då jag visste att han inte skulle vilja klättra upp igen. Det var en rätt jobbig klättring för att komma upp hit.

  ”Okej så det tänker jag inte göra”

  ”Det var det jag tänkte. Så hoppa” sa jag och gjorde en gest med handen att han skulle hoppa också.

  Vilket han gjorde efter en del tvekande. Men han gjorde det tillslut och ett glädjerop kom från honom också. Justins landning fick mig dock att skratta högt då han landade på något konstigt sätt. Jag vet inte hur jag ska förklara hur han landade för jag vet helt ärligt inte ens själv. Han landade snett på sidan på något sätt.

  ”Sluta skratta, det gör ont” skrek Justin när han kom upp över vatten ytan igen,

  ”Jag är ledsen Justin men du skulle ha sett dig själv. Hade du sett någon annan göra den där landningen hade du också skrattat.

  ”Förmodligen men det här gör ont så kom ner nu”

  ”Vad ska jag göra? Det är ju inte riktigt så att jag kan få bort din smärta.

  ”Tro mig baby du ska bara veta vad du kan göra med mig. Bara att ha dig runtomkring mig kan få mig att må bättre och glömma bort allt” Justins ord fick en rodnad att stiga på mina kinder och jag kunde inte låta att bli att le. Jag var inte van att höra någon säga sådana gulliga grejer till mig. Det är bara saker jag läst om i böcker eller sett i filmer. 

  Men helt ärligt så är Justin världens bästa pojkvän. Vi har visserligen bara vart tillsammans i tre dagar nu men jag är lyckligare med Justin nu än jag någonsin vart under en lång period. Han får mig att le, skratta och känna mig trygg vilket är viktigt för mig. Jag kanske verkar som att jag är orädd på utsidan på grund utav vissa grejer men helt ärligt så skakar jag inombords. Jag är alltid rädd om någon kommer för nära mig. Killar specifikt. 

Justins perspektiv

  Adria såg ut att fundera över något men jag kunde inte vara helt säker. Hon var en bit upp och det var svårt att se härifrån. Men efter ett tag verkade hon bestämma sig och bakade bak ett steg. Jag kollade frågandes på henne och hon gav mig ett litet leende innan hon gjorde ett språng framåt. Utan repet, utan hon bara slängde sig ut från klippan. Men innan hon hoppade vred hon på sig för att sen göra en backflip ner i vattnet. Helt klart mer graciöst än det jag gjorde. Jag skyller på att det här är första gången jag gör det här och hon sa att gjort det här flera gånger. 

 Efter ett tag kom hon upp över vatten ytan igen, nu med ett stort leende på läpparna "Haha såg du det där?" pep hon glatt när hennes blick föll på mig. 

   "Haha ja jag såg baby, det var lite svårt att missa"

  "Jag har aldrig landat så där bra förut. Jag brukar landa okej men det här måste helt klart vara min bästa landning"

  "Det såg väldigt bra ut om du frågar mig" sa jag och hon log stort. Hennes leende smittade snabbt av sig på mig och jag log lika stort tillbaka. Henne leende var bara så himla vackert och det skulle kunna få mig att känna mig bättre hur ledsen jag än är. Hon hade ett sådant där stålande leende som skulle kunna få vilken kille som helst att stanna. Hon skulle kunna få dem att göra vad som om hon bara trodde på sig själv. Det är ett under att hon inte har haft en pojkvän tidigare. Killarna måste ha stått köandes för att få henne. Jag har sett alla killarna här på campingen spanat in henne minst en gång var. Dock tror jag inte att hon märker det, hon har sådant dåligt självförtroende som förmodligen kommer från Tomas. Den där jäveln, han har sabbat för Adria på så många sätt. Jag ville slå sönder honom varje gång jag tänkte på vad han gjorde. Han har tur att Henrik alltid är runtomkring. Annars hade jag gett mig på honom. Utan att tveka. Egentligen så skulle det bara vara bättre om hon anmälde honom men jag tänker inte pressa henne. Det är hennes sak att berätta, inte min. Jag står bakom henne vad hon än väljer att göra. 

  "Haha omg jag kan inte få av mig min tröja" skrattade Adria fram som just nu stod och försökte dra av sig tröjan (vilket ni redan kanske har förstått men ja ja).  Vi stod nu båda uppe på den lilla 'stranden' som var här. Der var väll egentligen inte en riktig strand, det var en liten gräsplätt med lite sand precis vid vattnet. Men jag klagade inte. För eftersom att vi inte har någon filt eller handduk med oss skulle våra kläder bli alldeles sandiga när vi la ner dem och om vi sätter oss här sen så skulle vi också bli alldeles sandiga. Och låt mig berätta en sak för er, jag hatar att bli sandig. Jag föredrar helt klart att ligga i gräset. Det är både bekvämare och mysigare. 

  "Justin hjälp mig. Den har klibbat fast sig runt min mage och mina armar”

  ”Visst” mumlade jag och svalde högt. Jag tog dem få stegen som behövdes för att jag skulle komma fram till henne. Det här skulle bli första gången som jag faktiskt såg henne i underkläder. Jag har fantiserat flera gånger på hur skulle se ut, hon är redan så himla sexig även med kläder på så jag har inte riktigt kunnat få upp en bild utav hur hon faktiskt ser ut. Men nu skulle jag få se henne.

  När jag nu kollade in i hennes ögon såg jag en viss tvekan och rädsla. Hon ville verka stark och opåverkad utav det här. Men jag kunde se på henne att hon var rädd, rädd för att visa sig. Hon har berättat att hennes självförtroende ligger på noll. Tomas har framför allt lät fram till det här men även tjejerna här. Hon sa att hon jämför sig hela tiden med andra. Dock förstår jag inte hur hennes självförtroende kan vara så dåligt om hon jämförde sig med andra. Hon var så himla mycket vackrare än alla här. Om hon bara har kunnat se det själv.

  Jag kollade henne djupt i ögonen och det enda som bröt våran ögonkontakt var när hennes tröja kom som en mur i mellan. Men det varade inte så länge för hennes tröja var nu av henne och låg slängd i gräset. Jag stod emot instinkten att kolla ner på hennes kropp efter att hon nu även tagit av sig shortsen hon hade på sig. Min blick låg i stället på hennes och ingen utav oss verkade vilja bryta det bandet just nu. Våran blick sa så mycket mer än vad ord kunde säga. 

  Adria ställde sig snabbt på tå för att ge mig en kort kyss innan hon räckte sig till änden utav min tröja. Hon började dra den uppåt. Upp över min mage, mitt bröst sen över mitt huvud vilket fick mina armar att flyga upp. Hon slängde den på marken efter att ha fått den av mig helt. Hennes blick låg fortfarande på min och det tog allt inom mig att inte slänga mig på henne. Bara tanken på hennes kropp i bara underkläder framför mig fick mig att bli galen. Jag ville kolla på henne, jag ville känna hennes kropp i mina händer. Känna hennes hud mot min.

  ”Vad är det?” frågade Adria efter att vi stått här ett tag, kollandes på varandra och jag kunde höra på henne att hon var orolig och osäker. Ingen bra kombination om du frågar mig.

  ”Inget” svarade jag enkelt och kollade in i hennes vackra ögon. Trotts att min instinkt sa åt mig att kolla ner på hennes kropp. Jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig då och jag vet att Adria inte är redo att gå vidare. Att ta ett steg till i våran relation. Vi hat har bara vart tillsammans någon dag också så det skulle vara att gå fram allt för fort. Speciellt med tanke på att Adria bara för ett tag sen inte lät någon komma nära henne. Eller ingen kille i alla fall. Hon är rädd för att bli skadad och jag kommer att ta de lugnt med henne. Jag kommer inte pressa henne för jag vet att det bara kommer göra saker värre.

  Men jag är en kille med behov och min flickvän är sexy as fuck så kan ni skylla mig för att vilja göra grejer med henne. Att kolla på henne. Jag vet ju dock inte hur hon ser ut i bara underkläder men jag har försökt att tänka mig hur hon skulle se ut. Fast det var innan jag lärde känna henne, precis i början när jag kom hit. Innan jag insåg vilken douchebag jag egentligen var. För innan jag kom hit så låg jag ju som sagt runt med en ny tjej varje kväll. Eller nästan i alla fall. Jag stack ut med killarna varje natt och det brukade sluta med att jag tog med någon hem. Jag hade mitt lilla roliga med dem och sen efter det var det över. Jag var inte ute efter en relation då, allt jag ville ha utav dem var sex. Och efter ett tag insåg dem det också.

  ”Så varför ser det ut som att du har smärtor eller något?” frågade Adria och jag drogs tillbaka till nuet.

  ”Adria det är inget. Jag fastnade bara lite i mina egna tankar”

  ”Det är min kropp eller hur?” frågade Adria sorgset och jag kollade frågande på henne ”Du ville inte kolla på mig. Jag menar varför skulle du”

  ”Adria vad tusan pratar du om för skit?”

  ”Allt jag menar är innan du kom hit så hade du alla klängandes efter dig. Du skulle kunna få vem som helst utav dem tjejerna. Jag har ingen chans emot vissa utav dem tjejerna. Dem är ju modeller vissa utav dem”

  ”Och det skulle spela någon till för att?”

  ”För att dem är perfekta Justin. Deras ansikten är perfekta, deras kroppar är perfekta. Got dammit allt med dem är perfekt.

  ”Det finns inget med dem som är perfekt. Dem gömmer alla fel bakom allt smink och med hjälp av phototshop och liknande program kan dem ta bort allt dem inte vill ha kvar. Det är knappt någon modell som är lika snygg i verkligheten som dem är på bilderna”

  ”Men dem är fortfarande snygga och jag, jag” började hon mumla men hon avslutade aldrig meningen. Hon började sig ner för att greppa tag i min tröja för att sen börja ta på sig den. Men innan hon hann sätta på sig den helt greppade jag tag om hennes handleder för att effektivt få henne att sluta med det hon gjorde.

  ”Adria du har ingenting att oroa dig för. Du är så himla vacker, tveka aldrig på dig själv”

  ”Så varför vill du inte kolla på mig. Enda sedan jag tog av mig mina kläder har du kollat på allt annat än mig. Det måste ju betyda att det är något fel med mig. Vad är det? Min mage? Mina ben? Mina bröst?” hon fortsatte att ställa en massa frågor om vad det var som var felet på henne och jag kollade sorgset på henne. Hon är så förstörd. Jag har aldrig träffat någon med så lite självförtroende.

  ”Justin snälla svara mig och sluta kolla på mig så där. Jag vill inte att du ska tycka synd om mig. Jag vill att du berättar vad det är som är felet eller felen så att jag kan bli bättre”

  ”Du vill bli snygg?” frågade jag och Adria nickade fort.

  ”Baby om du vill vara snygg stanna dig själv. Du är så himla vacker baby, varför kan du inte se det själv”

  ”För att det inte finns något att se Justin”

  ”För att” började jag men Adria avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mina. Jag kysste henne kort tillbaka innan jag drog mig undan så att jag kunde kolla ner på henne. Hennes blick var fylld med sorg, plåga och rädsla. Det gjorde mig ledsen att se henne så här. Om man ser på henne från utsidan verkar hon som världens starkaste person men på insidan håller hon på att falla ihop. Men hon har aldrig låtit någon kommit så här nära henne förut så ingen har kunnat se det tidigare.

  ”Kan vi snälla inte prata om det här nu. Jag vill gärna ta ett dopp till och det vore väll bättre om vi gjorde det nu medan vi redan är blöta. Tar vi ett dopp till sen så kommer ju kläderna att bli blöta återigen”

”Det låter lite onödigt” sa jag och gav henne ett litet leende för jag visste att det här var ett svårt samtalsämne för henne. Hon ville inte prata om det och jag antar att jag bara måste acceptera det.

  ”Visst, kom här” sa jag och gjorde en gest med handen för att hon skulle komma över till mig men hon stannade kvar där hon stod. Hon kollade tvekande på mig och jag kom på mig själv. Du får ta det lugnt och försiktigt med henne Bieber.

  ”Är det okej om jag lyfter upp dig?”

  Min frågade verkade chocka Adria för hon kolla på mig med stora ögon och jag skrattade smått. Jag tog ett försiktigt steg mot henne och jag var glad att märka att hon inte drog sig undan från mig. För jag hade vart rädd för det efter allt som hon sagt till mig. Sen utan att tveka en sekund böjde jag mig ner för att sen kunna lyfta upp henne i min famn. Detta verkade återigen förvåna Adria men den här gången för det bättre då ett fnitter lämnade hennes läppar.

  God jag älskade hennes fnitter. Hon var så oskyldig och ovetande.

  Jag började gå bort mot vattnet med Adria i mina armar och henne armar lades runt min nacke medan hennes huvud lutade mot min axel. Adria mumlade något mot min nacke innan hon placerade en kort kyss där efter. Jag kunde inte höra exakt vad hon sa men jag tror att hon sa tack. För vad vet jag inte men jag var glad att jag hjälpt henne med något. Även fast jag inte visste vad det var.

  ”Thomas sa alltid att jag aldrig skulle vara bra nog. Att ingen skulle vilja ha mig. Han sa att jag inte var värd någons tid och jag antar att han hade rätt. Jag är inte värd något, jag är inte värd någon” sa Adria när vi kommit upp på land igen och vi nu låg tillsammans i gräset. Hon låg i mina armar med huvudet på mitt bröst. Det är så här det skulle vara varje dag, jag älskade att ha Adria i mina famn. Det var vart hon hörde hemma.

  ”Jag spelar den opåverkade tjejen på utsidan. Jag får det att verka som att ingen kan såra mig. Men Justin jag faller ihop på insidan. Jag tror på vad alla andra säger istället för att lyssna på mig själv. Andras åsikter är mycket viktigare för mig och jag har hört så länge att jag inte är till någon nytta. Att jag bara är en börda för min pappa. Och hör man en sak för länge så början man tro dem. Justin du kan få så mycket bättre än mig. Det kommer alltid att finnas någon bättre som kommer att fånga ditt öga. Varför skulle du nöja dig med mig för?”

  ”För att du är den vackraste personen jag någonsin möt. Du är vacker på insidan och utsidan lika så. Du kanske är för blind för att se det själv men jag ser det och snälla tro mig baby. Du är vacker, så himla vacker” sa jag och placerade mina händer på hennes kinder för att vrida hennes ansikte mot mitt då hon vridit bort det från mig. Men jag kände hur det hög till i hjärtat när jag såg tårarna falla ner för hennes kinder. Adria var så sårad, sårad djupt. Hon är så blind för sin egen skönhet och jag skyller allt på Tomas. Han har gjort det här mot henne. Dock börjar jag tro att det hon berättat för mig inte är allt som har hänt. Att han har gjort mer grejer mot henne. Hon är så förstörd, det måste finnas något mer som hon inte vill att jag ska veta.

  ”Det finns mer grejer eller hur?” frågade jag och Adria kollade frågande på mig ”Jag menar det hände mer grejer än du har berättat för mig?”

  Adria suckade kort innan hon nickade kort. Hennes blick var återigen sårad och jag såg tårar bildas i henne ögon. Men hon lät dem inte falla dem här gången utan försökte blinka bort dem vilket var något som hon inte lyckades med.

  ”Adria prata med mig? Vad är det han har gjort mot dig?” jag ville mer än någonsin veta vad det är som har hänt med Tomas och jag var besluten på att få fram svar på mina frågor. Adria skakade smått på huvudet och kollade ner i marken för att undvika min blick. Vilket hon har gjort en hel del dem senaste minuterna. Jag kollade plågat på henne och greppade tag om hennes höfter för att lyfta upp henne gränslande över mina lår. Därefter lindade jag mina armar runt hennes midja så att jag kunde hålla henne tätt intill mig. Jag vågade inte släppa henne i rädsla att hon skulle försvinna ifrån mig.

  ”Adria snälla prata med mig. Jag lovar att det kommer att hjälpa. Att hålla saker inne hjälper inte, tro mig. Jag vet själv hur det är. Bara snälla Adria, prata med mig. Jag finns här för dig vad som än händer”

  ”Justin Tomas har våldtagit mig” sa Adria i en låg viskning så att jag knappt kunde höra henne. Men hennes lilla viskning fick mitt hjärta att stanna, hela världen att stanna runt oss.

Okej så över två veckors väntat på det här kapitlet, jag är så himla ledsen. Jag har vart borta i en vecka nu och veckan innan det had ejag verkligen ingen tid. Det var så himla mycket grejer i skolan, verkligen helt smockat.

Men här har ni i alla fall kapitlet. Början kanske inte var något speciellt men här i slutat då? Hon berättade för Justin vad mer som har hänr. Jag vet att många redan gissat det men här kom det. Hon berättade för Justn vad som har tyngt henne och det här en bit som jag har väntat på sen jag började skriva novellen. Det här har vart planerat sen nästan helt början så jag hoppas at ni kommer att gilla det :)

1, Vad tycker ni om Adrias osäkerhet? (hon är ju som sagt väldigt osäker på sig själv) Är det bara Tomas som har något med det att göra eller finns det en annan hake?

2, Hur tror ni att Justin kommer att reagera nu när han fått reda att hon blivit våldtagen?

Snälla kommentera vad ni tycker, era kommentarer bertyder nämligen allt så snälla. Ta er en eller två minuter och lämna en liten kommentar, det underlättar så mycket för mig när jag skriver. Jag vet du vad ni tycker och tänker. Vad ni gillar och inte :)<3

  ”Varför följde du efter mig Justin? Är det inte ganska uppenbart att jag ville vara ifred” skrek Adria åt mig när jag väll kommit ikapp henne. Jag hade stuckit efter henne så fort jag fått tillbaka kontrollen över min kropp och letat efter henne ett tag nu. Skogen var stor så det var mycket att kolla. Men jag hade äntligen hittat henne här. Jag var lättad då  jag var rädd att något skulle hända henne. Jag vet att hon kan ta hand om sig själv, det tvivlar jag inte på. Men jag kan ju fortfarande oroa mig eller hur. För jag skulle få sådana skuldkänslor om det hände något med henne.

  ”Jo men jag ville vara ensam med dig”

  ”Varför? Du kommer inte att få något utav mig så du kan lika gärna gå tillbaka till dina två tjejer där borta. Dem verkade inte ha något problem med att ge dig vad du ville ha” spottade Adria äcklat fram och flängde ut med armarna.

  ”Adria det är inte vad du tror” började jag men hon avbröt mig snabbt.

  ”Inte vad jag tror huh? Så du hade inte dem två lindade runt dig, dina läppar på Amandas medan Lisas läppar låg mot din hals?”

  ”Jo men det var inget sådant. Jag ville inte kyssa henne, jag ville inte ens ha dem nära mig. Jag försökte komma bort från dem men dem följde efter mig”

  ”Ja det såg ju verkligen ut som att du inte ville vara med dem. Jag menar, dem ser bra ut och det vet alla. Jag skyller dig inte för att välja dem, allt killar skulle nog välja dem”

  ”Adria du måste tro mig. Jag ville inte kyssa henne, jag kysste henne aldrig tillbaka” skrek jag åt henne och såg hur hon tog ett steg tillbaka. Hon kollade med stora ögon på mig och jag förstod att jag återigen brutit mitt löfte. Fast den här gången så skrämde jag henne och inte på ett ha ha sätt. Utan hon hade faktiskt blivit rädd för mig.

  ”Kan jag fråga en sak?” frågade jag och Adria såg ut att tveka en liten stund innan hon nickade till svar ”Varför bryr du dig ens om jag faktiskt hade kysst dem. För helt ärligt så vill jag inte vara med dem. Men varför bryr du dig? Det kan ju inte bara ha med att du ska göra mig till en bättre människa. Eller?”

  ”Är det inte uppenbart Justin?” frågade hon och jag kollade med stora ögon på henne. Hade ingen aning om vad hon pratade om ”Jag har släppt in dig mer än jag släppt in någon. Jag har berättat saker för dig som ingen annan vet. Jag har låtit dig komma mig närmre än jag någonsin velat ha någon. Jag ville inte vara så här nära någon, det gör en svag och jag gjorde ett stort misstag som släppte in dig. Jag trodde att du hade förändrats Justin men uppenbarligen så är allt det här bara ett spel för dig så att du kan komma hem fortare”

  ”Adria det här är inget spel för mig. Jag har förändrats, du vet det bättre än någon annan”

  ”Jag är inte så säkert längre och jag skyller dig inget. Dem är snygga så jag förstod varför du valde att vara med dem. Det var bara jag som var idioten som trodde att du brydde dig, att det var något mellan oss efter alla kyssar och allt. Men det verkade som att jag gjorde ett stort misstag när jag föll för dig för det visade ju sig att det bara skulle komma tillbaka och bita mig i arslet”

  ”Du gillar mig?” sa jag och kollade med stora ögon på henne. Gillade hon mig? Var det de hon stod och sa?

  ”Ja jag gillar dig. Eller din fasad i alla fall” sa hon och skakade på huvudet innan hon fortsatte att prata ”Jag borde ha förstått att det bara var en fasad för att få mig att lita på dig och släppa på tyglarna. Så grattis Justin, du lyckades göra något som ingen annan gjort tidigare. Du fick mig att lita på dig och öppna upp mig. Du måste vara väldigt stolt över dig själv. Du förtjänar en Oscar eller vad tusan dem där jävla awarden heter för ditt skådespeleri”

  Utan att säga något mer vände hon om och började gå bort från mig. Jag stod chockad kvar och kollade chockat efter henne. Oförmögen att röra på mig.

  Adria hade erkänt att hon gillade mig. Det jag hade gått runt och hoppats och önskat hade nu äntligen hänt, Men det var tvunget att bli sabbat pågrund utav dem där två tjejerna som jag fortfarande inte vet namnet på.

  Efter att bara stått här och kollat efter henne fick jag äntligen tillbaka kontrollen på min kropp. Jag kollade bort mot Adria som nu kommit en bit och satte av efter henne. Jag kunde inte låta henne gå nu, då skulle hon tro att det verkligen bara var en fasad. Vilket det verkligen inte var. Jag gillade Adria, mycket. Jag ville inte ha dem där två tjejerna som klängde på mig. Visst dem var snygg men fasiken vad dem var ytliga. Plus dem var inte Adria.

  ”Adria snälla vänta” ropade jag och såg hur hon stannade till en kort sekund innan hon fortsatte att gå vidare ”Adrias snälla stanna jag behöver prata med dig” Jag fortsatte att ropa efter henne men det är ganska uppenbart att hon inte vill prata om det. Så jag antar att jag måste få hennes uppmärksamhet på något annat sätt.

  När jag väll kom ikapp henne greppade jag tag om hennes hand så att jag kunde vrida runt henne innan jag pressade upp henne mot ena trädet i närheten. Adria kollade chockat upp på mig och jag kunde se hur hennes blick flickade mellan mina ögon och läppar. Precis som mina gjorde mellan hennes. Så utan att vänta något mer lutade jag mig ner och pressade mina läppar mot hennes.

  Hon stod där stel och orörlig ett tag innan jag kände hur hon slappnade av. I nästa sekund började hennes läppar röra sig med mina och jag kände återigen det där piret spridas i min kropp. Det känns som att det där piret aldrig försvinner när jag är runt Adria. Det minsta lilla kunde få det att vakna. Bara höra henne skratta eller röra mig fick mig att känna mig skakig. Jag hade inte känt så här sedan Selena och inte ens hon hade fått mig att känna så starkt.

Adrias perspektiv

  Jag började kyssa Justin tillbaka även fast jag visste att det var ett stort misstag. Det skulle bara göra saker värre men det kändes så bra att kyssa Justin. Rätt nästan. Jag vet inte hur jag ska förklara det för jag har aldrig känt så här tidigare. Jag har aldrig gillat någon, inte ens kysst någon. Frivilligt då då. Men jag fick den känslan som alla får i dem där kärleksromanerna och filmerna som man egentligen tycker är jätte lama. Men jag kände likadant, kanske mer.

  Justins händer greppade tag i mitt ansikte och drog med tummarna över mina kinder. Själv la jag mina händer över hans och jag kände hur Justin stelnade till smått.  Han trodde säkert att jag skulle putta undan honom. Vilket jag borde göra men jag kunde inte hitta viljan till dit. Jag visste att det här skulle sluta illa för mig men det kändes för bra för att kunna vara något dåligt.

  Efter ett tag drog Justin sig undan för att hämta luft och lutade sin panna mot min ”Vad gör du med mig?” frågade Justin andfått och öppnade ögonen för att möta min blick.

  ”Vad menar du?”

  ”Du gör mig galen, helt och hållet galen. Jag kan inte tänka klart runt dig. Du har någon sorts kraft eller något över mig” mumlade Justin fram och jag skratta smått. Det var inte meningen men det lät så fel när det kom ifrån Justin. Han var killen som inte trodde på kärlek och allt det där. Men här är han och bekänner sin kärlek för mig. Eller åtminstone så tror jag att det är vad han gör.

  ”Adria då måste lita på mig när jag säger att jag inte fejkade något. Visst kanske lite i början när jag kom hit då jag bara ville ha en sak utav dig. Men sen lärde jag känna dig och jag föll för dig. Hårt”

  ”Justin du erkände förut att du inte gör själva ‘relations grejen’ efter det som hände med Selena. Du sa att du aldrig skulle göra det då det var slöseri med tid”

  ”Men det var innan jag träffade dig. Alltså  jag hade ju redan träffat dig när jag sa det men efter att jag lärde känna dig så fick du mig att bli den jag en gång var. Den jag var innan allt skit hände. Jag har vart så förvirrad dem senaste månaderna och det är därför jag har låtit mina kompisar bestämma vad jag skulle göra. Dem tog in mig i det här livet och gjorde mig till den jag var. Visst jag kan inte skylla allt på dem för jag är en egen person och jag borde kunnat ta mina egna beslut. Men jag lät min kompisar ta ratten och uppenbarligen gav jag det till fel personer till jobbet. Adria jag ångrar mycket av det jag gjort dem senaste månaderna, speciellt hur jag behandlade folk. Men på ett sätt kommer jag alltid vara tacksam för det för det var dom misstagen som lede mig hit. Till dig” sa Justin och jag kände hur jag fick tårar i ögonen. Jag skulle inte gråta, jag blev bara tårögd. Ingen killer eller tjej för den delen har någon sin sagt något sådant till mig.

  Utan att säga något mer pressade jag mina läppar mot hans. Jag visste inte vad jag skulle säga så det här var min lösning. Och helst ärligt så gillar jag det här bättre än att prata. I alla fall just nu. 

  Justin började fort kyssa mig tillbaka och pressade mig hårdare upp mot trädet jag stod lutandes mot. Hans händer hitta mina höfter och mina hittade hans hår. Han pressade sig om möjligt närmre mig och han frågade om tillträde intill min mun genom att dra med tungan längst min underläpp vilket jag gav honom utan att tveka. Hans grep hårdnade om mina höfter och jag stönade smått när Justins tunga kom i kontakt med min. Damn det här kändes bra. Jag älskade att kyssa Justins, jag fick en sådan härlig känsla i magen. Som att fjärilar flög runt.

  ”Okej så du har aldrig vart på en konsert någonsin?” frågade Justin och kollade chockat på mig vilket fick mig att skratta. Vilket var något jag gjort mycket utav den senast timmen eller hur länge vi nu suttit här. Efter att vi kyssts ett tag hade vi slagit oss ner här i skogen med trädet vi kyssts mot som vårat ryggstöd. Eller egentligen använde jag väll Justin mer som mitt ryggstöd då jag lutade mig mot honom och vilade mitt huvud på hans bröst. Hans ena arm låg runt min midja medan han med den andra flätade ihop våra fingrar. Det här var annorlunda, men på ett bra sätt.

  Vi har pratat om allt möjligt och jag vet inte hur men på något sätt kom vi in på konserter. Jag tror att vi pratade om att Justin inte njutit så mycket av dem senaste konserterna han hade och då nämnde jag att jag aldrig vart på en konsert i hela mitt liv.

  ”Nej jag har aldrig vart på en konsert. Vi har inte sådant här. Plus vi har inte haft ekonomin för det. Att åka på konserts skulle betyda att lägga ut en himla massa pengar som vi inte har.Jag skulle behöva lägga pengar för att åka fram och tillbaka, mat, hotellet och sen själva biljetterna till konserterna. Det skulle bli alldeles för mycket pengar så jag lyssnar bara musik hemma”

  ”Jag får ta dig någon gång. Jag kan kolla fall det är någon bra konsert här i närheten som jag kan fixa biljetter till”

  ”Verkligen?”

  ”Ja verkligen. Alla förtjänar att få gå på konsert någon gång under sitt liv. Det är något helt magiskt. Jag älskar att gå på konserter, ännu bättre att vara den som har konsert”

  ”Det skulle vara något att se”

  ”Vad då? Jag på scen?” frågade Justin med ett stort leende på läpparna och jag nickade smått ”Okej, jag får väll flyga ut dig till någon av mina konserter någon gång så att du kan se mig”

  ”Yay. Jag har bara sett videos på dig när du har konserter och det låter rätt bra måste jag erkänna”

  ”Rätt bra? Jag tycker att jag låter fantastisk varje konsert. Jag är bäst” detta fick mig att skratta för jag visste att han skämtade. Visst han var skit bra men han var inte så självgod. I alla fall inte längre. 

  ”Vad skrattar du åt då?”

  ”Dig” fick jag knappt fram mellan skratten och Justins leende blev om mjöligt större.

  ”Jag älskar ditt skratt. Det klingar på något sätt. Jag vet inte hur jag ska förklara de med det är ett fantastiskt ljud att höra”

  Detta fick mina kinder att heta till och jag kollade snabbt ner på våra sammanlänkade händer för att dölja det. Men jag har en känsla utav att Justin redan sätt det ”Du är sött när du rodnar. Vet du det? Det är inte så ofta det händer vilket gör det ännu bättre” och jag hade rätt. Vi satt där tysta ett tag, fast i våra egna tankar och jag lekte med Justins fingrar som var lindade runt mina. Men efter ett tag bröt Justin tystnaden och jag kan väll säga att det inte riktigt var vad jag hade tänkt mig att han skulle säga. Inte för att jag hade funderat då men i alla fall.

  ”Jag är ledsen att behöva sabba stämningen men skulle vi kunna gå tillbaka till camping platsen? Dem skulle börja med maten när jag stack efter dig så dem borde vara klara strax och jag är jätte hungrig” sa Justin och hans mage kurrade instämmande vilket fick mig att skratta återigen. Jag har märkt under tiden Justin har vart här att han är väldigt matglad. VÄLDIGT matglad.

  ”Visst men innan vi går” sa jag och satte mig upp för att sen kunna sätta mig gränslande över Justins lår. Han kollade chockat på mig pågrund utav min plötsliga rörelse. Jag log smått innan jag lutade mig framåt för att kyssa honom. Mina händer hittade återigen sin väg in i hans hår och drog smått i ändorna. Detta fick Justin att stöna lågt mot mina läppar och jag kunde inte låta bli att le smått då det var jag som fick honom att känna så här.

  I vanliga fall hade det skrämt mig  men allt var så himla enkelt med Justin, naturligt.

  Mm jag skulle kunna vänja mig med det här.

Justins perspektiv

  Adrias läppar låg över mina och hennes händer var inflätade i mitt hår vilket fick mig att stöna. Jag har aldrig gillat när någon håller på med mitt hår då det sabbar min frisyr. Men helt ärligt så var det jävligt sexig nu när Adria gjorde.

  Mina händer placerade jag på hennes nakna lår och drog med tummarna över dem vilket fick Adria att rysa smått. Damn jag gillar den här påverkan som jag har på henne. Grejen var bara att hon hade samma effekt på mig. Förmodligen mer, okej mycket mer. 

  Jag kände hur jag började bli påverkade utav det hon gjorde mot mig så när Adria vinklade huvudet för att börja kyssa mig över halsen stoppade jag henne. Jag kunde inte låta henne fortsätta för jag vet att jag inte skulle kunna kontrollera mig själv då. Jag har inte haft sex på länge och jag är lite ‘krävande’ om ni förstår vad jag menar. Jag brukade ha det det rätt ofta innan jag kom hit och nu har jag inte haft det sen innan jag åkte vilket är ett tag sen. Jag är väldig lättpåverkad just nu och det hjälper väll inte direkt heller att det är Adria som jag var med. Hon hade en kropp att dö för och jag kände något mer när jag var med Adria. Jag vet inte vad det är men det sägs ju att det ska vara bättra att ha sex för att man gillar varandra än om man bara gör det för att ‘lätta på trycket’.

  ”Gjorde jag något fel?” frågade Adria, chockad till varför jag stoppade henne.

  ”Nej baby du gjorde inget fel. Men om du inte slutar nu så vet jag inte om jag kan kontrollera mig och jag tror inte att du är redo för något sådant än”

  ”Nej” sa hon nästan skamset och kollade ner på sina händer som nu låg vilade i mellan oss. Men det varade inte särskilt länge då jag greppade tag om henne ansikte för att tillta upp det så att hon möte min blick.

  ”Adria det är inget fel med att vara oskuld. Det är många som är det i våran ålder, fler än man tror. Plus, du har haft en jobbig uppväxt som gjort att du inte litar på killar. Så det är inte konstigt att du inte gjort det med någon” men jävligt sexigt måste jag säga. Att veta att ingen annan har rört henne på det sättet. Hon var min, bara min.

Adrias perspektiv

  ”Jag klarar inte av det här längre. Ni två är bara för söta” skrek John fram glatt och klappade smått med händerna. Han hade ett stort leende på läpparna och hans ögon glittrade smått utav elden som vi stod vid ”Min lilla bebis har äntligen skaffat sig en kille. Hennes första pojkvän. Jag är så stolt över dig bebisen” sa han och kramade om mig och Justin innan han stack iväg någonstans. 

  Justin skrattade bredvid mig och jag kunde inte låta bli att skratta jag själv. John lät som en stolt mamma eller något. Men han hade vart överlycklig när jag och Justin kom tillbaka hand i hand. Han hade direkt börjat intervjua oss och när vi berättade vad som hänt var han om möjligt ännu gladare. Han hade då börjat tjata om att det var på tiden att han visste att vi skulle sluta tillsammans för eller senare. Efter det började han bete sig som en mamma och nu var vi här.

  Jag kände allas blickar på mig när vi satte oss ner på en utav stockarna runt elden. Justin la hans arm tillsammans med en filt runt mina axlar. Det hade svalnat en hel del sen jag stack. Justin la filten runt sig själv också och drog mig tätare intill sig. Han placerade en kort kyss på min panna innan han vände sig mot Alex som satt bredvid honom och började prata om något. Jag kunde inte höra vad för jag för glad för att ens försöka lista ut vad dem sa.  

  Allt det här hade ju slutat bättre än jag hoppats på. Justin och jag var ett par. Eller är det för tidigt att säga? Jag menar vi har ju båda erkänt att vi gillar varandra. Men måste man gå på några dejter innan man säger att man är ett par? Gud allt det här är förvirrande.

Okej så jag hoppas verkligen att kapitlet kommer upp nu. Åttonde gången gillt hoppas jag.

Okej så det blev en himla massa perspektiv bytande i det här kapitlet men jag är glad att kunna säga att det är lite längre än dem senaste. Mina kapitel har inte vart särskilt långa och jag är ledsen. Kanske inte händer jätt mycket i dem :/

MEN HALLÅ VAD TYCKER NI?!?! Jadria är äntligen tillsammans WOOP WOOP!!!!! Jag själv är jätte glad för jag har mycket planerat till nu när dem är tillsammans. Vet att många även längtat efter det så här har ni :) 

Det var även Adria som erkände först :O Dem flesta utav er trodde Justin men det var några som även sa Adria så jag ni hade rätt :P Hehe men nu ska jag sluta innan jag helt flippar, händer mig rätt ofta.

1, Okej så nu när Adria är tillsamman, är det något speciellt ni vill ska hända?

2, Hur lång tid tror ni det tar innan dem"har det"? Justin är ju redan påverkad men det är ju en annan historia med Adria...

  ”Sovgott Justin”

  ”Sovgott Adria”

  Jag vaknade av att jag hörde hur folk mumlade runt mig men jag orkade inte öppna ögon. Jag var för trött och mina ögonlock var för tunga. Jag försökte att vrida på mig men kom inte särskilt lång då något låg på min arm. Eller snarare någon låg på min arm.

  Jag gnuggade min fria hand i ögonen för att få ur sömnen ur dem och kikade smått upp för att se hur några kollade ner på mig. Dem hade stora leenden på läpparna och jag kollade frågandes på dem. Jag kände hur Adria skiftade smått i min famn och jag kollade fort ner på henne. Hon låg fortfarande djup i sömn. Huvudet på mitt bröst, min arm runt hennes midja och hennes armar runt min. Jag hade inte tänkt på vad hon hade på sig igår men jag kunde inte låta bli leendet som spreds på mina läppar när jag såg att hon hade på sig en av mina tröjor. Hon har snott ett antal av mina tröjor men helt ärligt så har jag inget emot det. Hon såg bra ut i mina tröjor, förmodligen bättre än mig. Hon mumlade något i sömnen men jag kunde inte höra vad.

  ”Så vad hände med att tjejer och killar sov för sig?” frågade Felix och jag drogs ur mina tankar. Jag kollade upp på killarna som stod över oss och som bestod utav Felix, Duke och någon annan kille som jag inte ens kände. Dem alla hade stora flin på läpparna och jag kunde se hur deras blickar gled över Adrias kropp. Hon hade min tröja och ett par shorts på sig men det stoppade dem inte från att spana in henne. Hennes långa slimade ben speciellt.

  ”Ingen utav oss kunde sova så hon kom in hit och vi pratade lite innan vi somnade”

  ”Och det var allt ni gjorde?”

  ”Ja vad skulle vi annars ha gjort?” frågade jag men jag behövde inte höra dem säga svaret då jag direkt efter min fråga insåg svaret. Dem trodde att något ‘sådant’ hade hänt igår. God dem här jävlarna kan inte tänka på något annat.

  ”Vi gjorde inget, jag menar ni tror inte att ni skulle ha hört om vi gjort något?”
  ”Damm du menar att du får tjejerna att skrika i sängen” skrattade Felix fram och jag skakade fort på huvudet. Den här killen är ju sjuk och det värsta är att han påminner mig om mig själv nu när jag tänker tillbaka. Jag insåg det inte förs än nu men jag var världens största idiot innan jag kom hit. Jag gick från tjej till tjej och kastade iväg dem lika fort. Visst jag gjorde inget mot någons vilja men jag måste tyvärr erkänna att jag använda att jag var känd när jag skulle hitta tjejer.

  ”Nej det var inte det jag menade. Jag och Adria är bara kompisar. Vi kunde inte sova igår, så vi pratade lite och råkade somna” okej så en liten lögn kunde ju inte skada men ja ja.

  ”Kom igen Bieber. Du är den första killen förutom bögparet som jag sett så här nära henne. Ingen utav oss har någonsin kunnat komma så här nära utan att hon smält till oss eller sprungit iväg. Uppenbarligen så har du ju någon hemlighet” 

  ”Jag har ingen hemlighet förutom att jag faktiskt inte försökte komma innanför hennes byxor” eller självklar skulle jag inte ha något emot att ha sex med henne men jag skulle aldrig göra så mot henne. Speciellt inte med tanke på vad hon har gått igenom. Plus så gillade jag henne, mycket och jag ville ha mer med henne. Mer än bara sex, något riktigt.

  Killen jag inte visste namnet på öppnade munnen för att säga något men blev avbruten när Adria stönade smått. Allas blickar for snabbt ner till Adria som nu försökte blinka sömnen i ögonen. Hon skiftade smått och i nästa sekund möte hennes ögon mina. Ett litet leende spreds på hennes läppar vilket snabbt smittade sig av.

  ”Hej” mumlade hon sömndrucket fram vilket fick mig att skratta smått.

  ”Hej sömntuta. Vi har åskodare bara så att du vet”

  ”Åskodare? Vad pratar du om?” frågade hon innan hon kollade runt i tältet men hennes blick stannade när den fastnade på killarna ”Åh hej. Kan jag hjälpa er med något?”

  ”Nej det är lugnt. Vi ska lämna er två ensamma så att ni kan få lite egentid”

  Det var det sista dem sa innan dem gick ut ur tältet. Vi båda kollade efter dem ett tag innan jag kollade ner för att kolla på Adria som redan kollade upp på mig.

  ”Vad handlade allt det där om?”

  ”Inget, dem bara dummar sig. Tänk inte på det”

  ”Haha okej” skrattade hon smått fram och sträckte smått på sig. Vilket fick rysningar att spridas över hela min kropp då hennes hand drogs över mitt bröst. Mitt nakna bröst måste jag lägga till då jag inte hade någon tröja på mig. Men hon slutade inte där. Hon fortsatte att dra med handen över mitt bröst och ner mot min mage. Min hud knottrade sig under hennes fingrar och jag kunde se hur ett leende spreds på hennes läppar. Sen utan förvarning lutade hon sig ner och placerade sina läppar på min hals. Hennes läppar fick ett visst pirer att gå igenom min kropp och för att vara ärligt så är jag svag för när tjejer kysser min hals. Det har alltid vart en svaghet för mig.

  Det enda problemet med det här var att jag inte kunde lista ut varför hon gjorde det. För enligt mig har hon gjort det ganska uppenbart att hon inte gillar mig. Jag menar hon kände ju inget när hon kysste mig, det sa hon ju själv.

  Men jag kunde inte låta bli, jag kunde inte hålla tillbaka. Jag vred på huvudet och vinklade ner det så att mina läppar nu var sammanlänkade med henne. Hon besvarade snabbt kyssen men den här kyssen var ingenting som våra tidigare. Det var ingen tunga inblandad, ingen brådska. Den här kyssen var mjuk, full med känslor och jag kunde inte komma över hur bra hennes läppar kändes mot mina. Jag vill bara ha mer men just nu ville jag inte ta det längre. Jag ville njuta utav det här för jag visste inte om jag någonsin skulle få kyssa henne igen.

  Efter ett tag drog jag mig undan i brist på luft. Vi båda andades lite fortare än vi gjort tidigare och jag lutade min panna mot hennes. Ingen utav oss sa något. Jag vet inte vad Adria tänkte på men jag vet vad jag funderade på. Jag funderade på fall det här var det rätta tillfället att berätta för Adria hur jag kände. Jag menar jag skulle väll inte få så många fler stunder som det här som jag kunde ta i akt. Så skulle jag berätta för henne? Tänk om hon sa att hon inte gillade mig tillbaka -vilket hon förmodligen inte gjorde- vad skulle jag göra då? Skulle vi fortsätta som vanligt då eller skulle vi bete oss annorlunda runt varandra? Jag vill ha Adria som mer än kompis men var det värt risken? Det här kunde sabba min vänskap med henne.

  ”Adria jag” började jag när jag äntligen bestämt mig för att berätta för henne vad jag kände men jag blev avbruten.

  ”Adria kan du komma hit ett tag. Jag fattar inte vad jag ska göra med den här saken” ropade vad jag tror var Kenny och jag suckade högt.

  ”Okej så jag borde gå. Var det något viktigt du ville säga?”

  ”Nej, jag kan ta det senare”

  ”Okej bra” sa hon och pussade mig snabbt på kinden innan hon skyndade sig ut ur tältet. 

  Jag suckade högt och drog en frustrerad hand igenom håret. Varför var folk alltid tvungna att avbryta när det hända viktiga grejer. Jag hade äntligen hittat modet att berätta för henne vad jag kände men det försvann lika fort som det kom.

Adrias perspektiv

  Jag suckade frustrerat medan jag gjorde min över till Kenny som ropat på mig. Jag ville inte vara här, jag ville ligga kvar i Justin varma mysiga famn. Det kändes alltid så bra att vara i hans famn och något djupt inom mig sa åt mig att han försökte säga mig något viktigt innan han blev avbruten. Jag hoppades att det var för att erkänna hans känslor för mig för det är vad vad jag vart på väg att göra. Men jag visste bättre än så. Justin kunde få vem som helst så varför skulle han nöja sig med mig?  Förstörda gamla Adria som det är så himla mycket fel, som är ett vandrande vrak? Men han kysste mig. Det måste väll ändå betyda något?

  Förmodligen inte, han är förmodligen bara sugen. Han har inte fått något på länge så han tog väll första bästa chans till att få ligg. Nej Justin hade förändrats, han var inte så länge. Han brydde sig om mig och det är ju inte så att han inte haft chansen att försöka tidigare.

  ”Vad är det Kenny?” frågade jag när jag kom fram till honom och hon kollade chockat på mig. Förmodligen pågrund utav min ton som lät hård och irriterad. Precis om jag kände mig.

  ”Ta det lugnt, verkar som att någon vaknade på fel sida utav sängen. Eller snarare i fel tält om man ska vara ordagrant. Men jag behövde bara hjälp med vårat tält. Vi får det inte att sitta ordentligt i marken. Det vill bara flyga iväg hela tiden”

  ”Det är för att ni inte sätter i pinnarna i marken ordentligt”

  ”Oh, så hur gör man det då? Alltså så att dem sitter ordentligt?”

  ”Du kan antigen banka ner dem med en sten eller ställa dig lite på dem. Nästan hela pinnen ska vara nere i marken för att det ska vara säkrat”

  ”Okej tack Adri” sa Kenny med ett stort leende och jag kunde inte låta bli att le smått åt smeknamnet. Det var Justin som började kalla mig det och jag antar att dem andra bara tagit vidare på det. Dock var det inte samma sak när andra sa det.

  Jag satt tillsammans med Hanna och Camil som satt och pratade om någon kille som dem träffat på något läger. Jag lyssnade bara med ena örat då min fokus egentligen låg på Justin som satt en liten bit bort. Han hade två tjejer som klängde på honom men han verkade inte klaga särskilt mycket. Dem båda såg bra ut så varför skulle han inte?

  Jag undrar vad han såg hos dem? Vad dem hade som inte jag hade. Var det längden? Härfärgen? Jag har ju hört att han gillade bruneter, svart håriga och sen blondiner. Jag var rödhårig vilket betydde att jag låg sist på den listan. Eller dem men blått, grönt och alla dem där färgerna kanske låg under mig men i alla fall.

  Dem två tjejerna som klängde på honom påminde rätt mycket om varandra. Båda hade långa smala kroppar, mörkhåriga med bruna stora ögon  som nästan åt upp Justin med blicken. Dem hade former som framhävdes utav deras kläder som kramade deras sidor. Korta shorts som nästan visade rumpan och skjortor som dem knutit upp bara en liten bit under brösten. Det var vad dem hade på sig och det var väldigt uppenbart att dem hade på sig det för att få killars uppmärksamhet. Eller Justins rättare utsagt.

  Min blick föll ner på mina händer kort innan jag kollade upp på Justin igen. Fast när min blick föll på honom ångrade jag mig direkt då min blick föll på något jag önskade att jag inte sett. Någonsin.

  Justin kysste nu en utav tjejerna medan den andra kysste hans hals. Slampor, tänkte jag kort innan jag ställde mig för att göra min väg bort till skogen. Jag kunde höra hur någon ropade på mig men jag ignorerade personen. Jag fortsatte att gå och kände hur tårar spreds i mina ögon.

  Jag ville inte gråta, jag ville inte gråta över honom. Men jag kunde inte stoppa det. Jag hade trott att han var annorlunda, att han inte var som alla andra idiotiska killar som fanns på den här planeten. Men jag antar att alla killar är detsamma. Jag borde inte ha släppt inom honom, jag borde ha hållit mitt avstånd som jag gjort till alla andra killar. Men Justin verkade så annorlunda. 

  Men jag antar att jag hade fel.

Justins perspektiv

  Jag hade knappt hunnit ut ur tältet innan dem här två tjejerna hoppade på mig och det spelade ingen roll hur mycket jag försökte komma bort från dem. Dem vägrade att lämna. Dem klängde sig fast och jag börjar känna mig instängd. Jag hatar när folk klänger på mig vilket dem borde veta med tanke på att dem var mina ‘största fans’ som dem kallade sig själva. 

  Jag kollade bort mot Adria som satt en bit bort från mig tillsammans med några tjejer. Hennes blick möte min och hon kollade nästan äcklat hitåt. Fall hennes blick var riktad mot mig eller tjejerna visste jag inte. Kanske båda. Men det var inte mitt fel, jag har försökte gå bort från dem men dem följer bara efter mig. 

  ”Justin” ropade den tjejen på min vänstra  sida och jag vred huvudet åt hennes håll för att kolla på henne. Men det var ett stort misstag ifrån min sida för i nästa sekund låg hennes läppar över mina. Den andra tjejen började kyssa min hals och jag frös. Det här kändes fel, jag kände ingenting när dem kysste mig. Det var inget som att kyssa Adria där jag blev varm i hela kroppen.

  Det här var bara fel.

  Efter ett tag när jag lyckats få tillbaka kontrollen på min kropp drog jag mig undan från dem och kollade snabbt bort mot Adria. Men hon satt inte längre på sin plats och jag rynkade smått på pannan. Vart tog hon vägen?

  Jag hörde hur någon ropade på henne och jag kollade åt det hållet som personen kollade åt. Min blick föll på min Adria som gjorde sin väg bort mot skogen. Hon sneglade smått tillbaka mot mig och jag kunde se tårar i hennes ögon och hur hennes underläpp skakade smått. Hon skakade på huvudet besviket innan hon slet bort blicken från mig. Hon försvann in i skogen och jag kände hur mitt hjärta sjönk. 

  Jag hade sårat henne, av någon anledning som jag inte kunde förstå mig på hade jag sårat henne. Jag hade lovat mig att jag aldrig skulle såra henne då hon redan gått igenom så mycket och hon förtjänar det bästa. 

  Men jag hade klantat mig. Den här gången hade jag verkligen klantat mig.

Här är det och här kom dramat som ni alla frågat efter :P Dock blev det tvärt om och det var Justin som kysste någon annan. Eller blev kysst av någon annan kanske man ska säga ;)

Men vad tycker ni? Var inte jätte långt kapitel men det hände en del i det precis som ni vill. Drama är här och hur tror ni att det här kommer att lösa sig?

1, Vad kommer Justin att göra nu?

2, Kanske har frågat det här tidigare men vem kommer att erkänna sina känslor först?

  I alla fall det här skulle väll bli kul. Eller det hoppas jag i alla fall.

Justins perspektiv

  Vi hade nu kommit fram till stället vi skulle tälta på vilket var en liten äng mitt ute i skogen. Jag vet inte hur länge vi har gått nu men vi hade i alla fall gått ett tag.

  Ängen var inte jätte stor men vi skulle få plats. Det fanns en liten samlingsplats i bortre änden utav ängen med ett antal stockar som låg placerade i en ring runt någon slags eldplats. Jag antar att dem brukar vara här rätt ofta då det även såg rätt gammalt ut.

  ”Så vad tycker du?” frågade Adria som nu stod vid min sida nu med ett leende på läpparna och jag log smått själv. Jag hatade att se henne skadad, att veta att jag inte kunde göra något åt det. Allt jag kunde göra var att få henne att glömma, att tänka på andra grejer.

  ”Det är väldigt fint. Vet inte vad jag hade tänkt mig med det är inte det här i alla fall. Men bara en fråga. Hur kommer vi att sova?”

  ”Vi kommer att sova tjejer i två tält oss killar i tre tält. Du är tillsammans med mig, Alex och Duke” sa en kille bakom mig och jag vände mig om för att kolla på honom. Han var lite kortare än mig med, blåa ögon sen blont kort hår som stod spikat åt alla håll och kanter. Han hade en rätt väll tränad kropp vilket dem flesta killarna här verkar ha. Antar att dem får en del träning ifrån att bara jobba med vad det än är dem håller på med.

  ”Jag är Felix” presenterade han sig och sträckte fram en hand mot mig som jag snabbt tog.

  ”Jag är Justin”

  ”Haha jag vet vem du är dude. Du har tjejerna klängandes efter dig, kämpandes för att få dig” ja inte utav den som faktiskt betyder något ”Jag skulle göra vad som helst för att få gå i dina skor en vecka. Jag kan bara tänka mig hur många tjejer jag skulle kunna få bara genom att le emot dem” 

  ”Tro mig det är inte lika glamoröst som det låter. Man tröttnar efter ett tag på det”
   ”Hur kan man tröttna på att ligga runt med tjejer?” frågade han chockat och jag såg hur Adria skiftade sig obekvämt på fötterna. Uppenbarligen så tyckte hon att det var jobbigt att lyssna på och helt ärligt så ville jag inte prata om det heller. Speciellt inte framför henne. Jag har äntligen fått henne att inse att jag inte är en sådan hemsk person och jag vill hålla det så. Jag vill att hon ska se det sanna jag och inte det som blivit skapat utav alla press.

  ”Tro mig man tröttnar bara efter ett tag. Det finns mycket mörka sidor med att vara kändis”

   ”Kanske men jag skulle inte ha något emot att vara med några utav tjejerna som du har vart med” sa han och log smått mot mig innan han vände sig mot Adria ”Hej Adria” sa han med ett stort leende nu placerat på läpparna. Han blinkade lite snabbt mot henne och jag såg hur hon blev ännu mer obekväm än hon var innan.

  Han låg nästan belåtet och jag antar att han tog hennes reaktion som att hon gillade honom. Fuck off hon skulle aldrig falla för ett sådant missfoster som dig. Hon är min, hon tillhör mig. Om det nu ändå skulle vara så bra.

  Vi satt just nu runt elden och grillade våran korv. Den där Duke killen satt på min vänstra sida och han var helt okej. Vi satt och pratade sport ett tag innan han vände sig mot tjejen som satt på andra sidan utav honom. På min högra sida satt en tjej som jag inte visste namnet på. Hon hade presenterat sig men jag kunde inte komma ihåg vad hon hette. Jag har alltid vart dålig med namn. I alla fall hon var rätt snygg. Svart hår som räckte ner till hennes bröst ungefär, bruna ögon och rätt fylliga läppar. Hon hade en kort kurvig kropp som framhävdes av en tajt kortklänning som absolut inte hörde hemma på en campingen men vad kan man göra.

  Hade jag vart tillbaka i New York tillsammans med Twist och alla dem där killarna hade jag tagit henne utan att tänka två gånger. Men jag är inte samma person som då, jag har inte samma problem då. Jag har tagit hand om dem. Plus så finns det en viss person nu som inte verkar lämna mina tankar. Jag kunde inte sluta tänka på henne, hon var så himla vacker. Både på utsidan och insidan vilket verkar vara svårt att hitta hos tjejer nu för tiden.

  På tal om Adria så satt hon på andra sidan om elden tillsammans men Alex och någon tjej ifrån hennes tält. Hon skrattade högt åt något som Alex sa och jag kunde inte låta bli att känna mig avundsjuk. Jag hade egentligen inget emot Alex, han var en okej kille. Men det var uppenbart att han gillade Adria så självklart såg jag honom som en rival. Jag ville ha Adria mer än något annat och jag skulle göra vad som helst för att få henne. Om hon nu gillade mig tillbaka. Vilket fortfarande var ett frågetecken för mig.

  ”Okej så jag föreslår att vi gör något roligt. Vad sägs som sanning eller konka. Det är jätte barnsligt jag vet man det blir kul” sa tjejen bredvid mig och alla nickade instämmande. Eller nästan alla, Adria kollade istället skeptiskt framför sig och jag tror jag vet varför. Hon är rädd för vad hon kommer behöva göra.

  ”Visst vi kör de, men för att göra det mer spännande. Om man tar sanning så måste man även ta en shot för att få färre att ta det då det är den ‘enkla’ utvägen” föreslog Felix och jag såg hur stora leende spreds över dem flestas läppar. Men mina var inte en utav dem. Jag ville hålla mig borta från dricka, jag vet hur jag blir när jag börjar dricka och det är inte vackert. Jag är väldigt lätt påverkad och jag tappar fattningen. Jag tänker inte på konsekvenserna och just nu är jag rädd för konsekvenserna som skulle följa.

  ”Det låter bra. Vi lägger in alla namn i mobilen så slumpar den namnen istället för att vi kör med en flaska, Vi har ändå ingen stans att lägga den”

  Alla nickade än en gång instämmande och jag kollade bort mot Adria. Hon satt och små pratade med tjejen bredvid sig igen men jag kunde se hur hon pillade med hennes hår vilket hon bara gör när hon är nervös. Åh vad jag önskar att jag kunde hålla om henne just nu, säga att skulle bli bra.

  Några omgångar hade nu gått men varken jag eller Adria hade blivit indragna. Bara två personer hade fått dricka då dem valt sanning. Två personer hade fått kyssas sen så kommer jag inte ihåg vad det andra var. Någon fick sjunga tror jag. Vi hade alla kommit överens om att man inte fick fota eller filma någonting vilket jag genast hängde på då jag inte ville ha några konstiga bilder eller filmer läkta. Jag kan bara tänka mig vad tidningarna skulle ljuga ihop om det. ”Justin Bieber 19 år har gjort det igen, han har plockat ut en handfull med tjejer som han tagit med sig ut i skogen så att han kan ha sitt lilla roliga med dem” den meningen eller något liknande skulle pryda var enda skvallertidning.

  ”Okej Justin vad väljer du?” frågade någon och jag vände mig chockat mot personen. Alla kollade frågande på mig och jag förstod att det var min tur att välja. Mitt vall var dock väldigt lätt att ta då jag absolut inte ville dricka så jag hade bara ett alternativ.

  ”Konka”

  ”Oh okej. Hm se vad vi kan göra med det här. Vi har ju ett antal tjejer här som skulle vilja göra ett och annat med dig” skrattade han fram och kollade runt på alla tjejer som satt i våran lilla cirkel ”Jag kan inte komma på något bra just nu så du får kyssa Miranda kort” sa han och viftade lite med handen som att det inte vore något.

  Jag reste mig fort upp och gick bort till tjejen som ställt sig upp då jag antog att det var hon som var Miranda. Jag greppade tag om hennes vänstra kind och pressade mina läppar fort mot hennes för att få det överstökat. Det var inget fel på henne, hon var rätt sött men det kändes bara fel eller rättare utsagt så kände jag inget. Det var inget i jämförelse med dem kyssar som jag haft med Adria som bara lämnar mig till att vilja ha mer. 

  ”Omg jag kan inte fatta att jag kysst Justin Bieber” pep hon glatt och jag hade nästan lust att rulla mina ögon åt henne men höll tillbaka. Jag antar att jag skulle kunna ge henne det lilla.

  Ännu några omgångar hade gått och nu blev Adrias namn nämt. Hennes ögon spärrades fort upp och jag gav henne ett litet leende när hennes blick föll på mig. Hon verkade slappna av en aning men inte mer än så.

  ”Justin du ska kyssa Adria. Och Justin ingen kort kyss nu, vi vill ha en ordentligt kyss med tunga och allt” skrattade Felix fram och jag ville både tacka honom och smälla till honom samtidigt. Tacka honom för att jag skulle få kyssa Adria igen men smälla till honom då jag vet att det fick henne att känna sig obekväm.

  Jag skulle precis ställa mig upp men blev istället sittande när jag såg att Adria redan stod framför mig. Hon lyfte upp mina händer som låg på mina knän innan hon satte sig gränslande över mina lår. Mina händer lämnade hon på hennes höfter medan hennes greppade tag om min nacke för att dra mitt ansikte mot hennes och sekunden efter låg hennes läppar över mina.

Adrias perspektiv

  Jag pressade mina läppar mot hans och kände hur hela jag spreds utav någon rush. Jag vet inte vad det är, jag har aldrig känt så här men någon annan men jag har känt det varje gång jag har kysst Justin. Det känns liksom. Jag får det där piret som folk pratar om. Piret som visar på att man gillar någon och jag skulle säga att det är väldigt uppenbart att jag gillar Justin nu.

  Justins grepp om mina höfter hårdnade i samband med att hans tunga gled in i min. Jag hörde hur folk hurrade eller något liknande runt omkring oss men jag kunde inte bry mig mindre om dem just nu. Jag drog lite smått i hans hår efter att ha flätat in mina fingrar vilket fick ett lågt stön att lämna hans läppar. Jag log smått belåtet men det gick inte särskilt bra att le samtidigt som jag kysst Justin eller ‘sög på varandras ansikten’ som pappa brukar kalla det. 

  Jag antar att vi båda försvann smått i varandra för jag stängde av allt. Jag lyssnade inte på annat, tänkte in på annat än Justins läppar mot mina. Dock kom allt tillbaka när jag drog mig undan från Justin för att få luft. Tjejerna kollade med chock, hat och svartsjuka på mig. Killarna kollade bara häpnad på oss och jag tror jag kunde se svartsjuka i deras ögon också men är inte helt säker. Jag skulle inte förstå varför heller om jag hade rätt.

  Utan att säga något eller ge Justin någon blick ställde jag mig upp och gick bort till min plats. Vi alla satt tysta och jag kunde höra hur någon mumlade ‘damn, that was hot’ till kompisen bredvid. Men mycket mer sades inte på ett tag för än Alex harklade sig bredvid mig.

  ”Okej så eh det där blev ju lite hetat. Så om vi fortsätter” började någon prata men jag zoomade ut. Jag kunde inte bry mig just nu. Allt som for runt i mina tankar är Justin och kyssen som vi just delat. Justin satt stel på sin plats och verkade inte heller fokusera på vad dem andra sa.

  Dem fortsatte att köra och jag satt i mina egna tankar fram tills jag hörde hur någon ropade på mig. Jag kollade upp på Kristian som kollade roat på mig ”Du ska kyssa Felix” sa han och jag kände hur jag stelnade till. Det var det här som jag var rädd för. Det var en sak med Justin men att kyssa någon annan. Det kom inte ens på tanken.

  ”Kom igen baby jag vet att du vill”

  ”Eh jag, jag. Förlåt mig” hetsade jag fort fram innan jag ställde mig upp och med snabba  steg gick bort till andra sidan utav ängen. Jag satte mig på en av stenarna där och hörde hur steg närmade sig bakifrån men jag orkade inte vände mig om för att kolla vem det var. Jag kunde inte sluta tänka på kyssen med Justin. Jag ville kyssa honom igen, jag ville ha mer. Men den stora frågan var, ville han?

  ”Adria” hörde jag någon säga bakom mig och kunde direkt höra på rösten att det var Justin. Han satte sig ner bredvid mig men jag kunde inte få för mig att kolla på honom

  ”Adria prata med mig”

  ”Justin det finns ingenting att prata om. Jag ville inte köra med och det är allt”

  ”Har det något med att du skulle kyssa Felix eller är det kyssen med mig som fick dig att smita?” frågade Justin och jag kunde känna hur hans ögon brände in i min kind. Jag kunde inte längre undvika honom så jag kollade upp på honom men ångrade mig direkt. Hans ögon brände in i mina och jag ville inget annat än att slänga mig på honom igen, pressa mina läppar mot hans. Men jag kunde inte se fall han ville detsamma.

  ”Pågrund av båda antar jag"

  ”Jag är ledsen om jag fick dig att tro något för det var absolut inte att det här ska sabba något” började Justin snabbt rabbla fram och jag kände hur hela jag sjönk ihop. Han kände inte likadant, det var ganska uppenbart nu om du frågar mig.

  ”Haha nej det är lugnt. Tro mig jag kände inget heller. Det var som att kyssa en gammal kall död fisk” sa jag och gav honom ett litet leende. Som dock inte nådde mina ögon men jag hoppas att han inte märkte.

  ”En gammal kall död fisk? Är det vad du känner när jag kysser dig?”

  ”Ja” sa jag och utan att tänka pressade jag mina läppar mot hans, min hand var placerad på hans kind för att hålla honom på plats  under tiden jag kysste honom. Hans läppar började röra sig i synk med mina och jag kände återigen det där piret i hela kroppen. Jag gillade att kyssa Justin och skulle göra det hela tiden om jag kunde. Men uppenbarligen så gillade han ju inte mig så jag skulle inte slösa min tid.

  ”Kolla, ingenting” sa jag kort efter att ha dragit mig undan innan jag återigen sprang bort ifrån honom. Men den här gången sprang jag bort till mitt tält och in under min sovsäck. 

Justins perspektiv

  Gammal kall död fisk. Var det verkligen vad hon kände när hon kysste mig? Var jag sådan dålig kyssare eller hade det bara något med att hon inte gillade mig tillbaka. Jag hoppades på det förstnämnda för det skulle jag kunna förbättra. Medans om det är det andra alternativet så vet jag inte om det finns något jag kan göra.

  Jag låg just nu i mitt tält som resten utav oss. Efter att Adria lämnat mig hade jag gått direkt in i mitt tält och bara någon minut senare började resten att dra sig tillbaka till sina tält. Klockan var rätt mycket så alla var trötta. Killarna i min tält hade somnat för länge sen och jag försökte själv men jag lyckades inte. Jag fick istället ligga här med mina tankar om Adria och undra fall hon hade samma problem. Så klart att hon inte har, hon gillar inte dig tillbaka. Jag stönade lågt åt min egen tanke och försökte slå bort den obehagliga tanken om att hon gillade någon annan. Var det därför som inte kände något för mig? Var det kanske möjligtvis Alex som hon gillade? 

  Mina tankar flög runt ett bra tag till innan jag kände hur sömnen började ta över mig. Men precis innan jag skulle somna var det någon som knackade på tältets sida. Jag rynkade smått på pannan och reste mig upp på mina armbågar ”Vem är det?” frågade jag lågt då jag inte ville väcka dem andra,

  ”Det är Adria. Kan jag komma in?”

  ”Visst kom in du” sa jag snabbt och försökte låta opåverkad utav henne men misslyckades totalt enligt mig själv. Jag skyndade fram med orden och stammade smått. Haha snyggt Justin, riktigt smidigt.

  Sekunden efter kom Adria in i tältet och hon såg sliten ut, det såg ut som att hon inte hade sovit alls. Kanske hade hon inte heller kunnat sova pågrund utav kyssen. Visst fortsätt att drömma Bieber.

  ”Jag vet att det här kanske är jätte olämpligt och allt det där. Men skulle jag kunna få sova här ikväll”

  ”Kan du heller inte sova?”

  ”Nej, mardrömmar” mumlade hon smått för sig själv och med tanke på hennes kroppsspråk så hade det förmodligen något med Tomas att göra. Oh vad jag skulle vilja slita av huvudet från den där killen.

  ”Självklart kan du sova här. Kom hit”

  ”Är du säker? Det är inte till något problem?”

  ”Nej det är inte till något problem så sluta dumma dig nu och kom hit” sa jag och klappade snabbt på madrassen bredvid mig. Jag såg hur ett litet leende spreds på hennes läppar vilket smittade av sig på mig.

  Utan att säga något mer la hon sig ner bredvid mig. Halvt vilades över mig, huvudet på mitt bröst och en arm lindad runt min midja. Precis som vi har legat ett antal gånger tidigare. Men jag skulle inte klaga, jag gillade det så här. Det kändes bra.

  ”Sovgott Justin”

  ”Sovgott Adria”

Okej så det här kapitlet är inte igenom läst då jag måste lägga mig nu. Så jag ber om ursäkt om det är mycket stavfel, har skrivit det sista nu på kvällen och tror att det finns en chans att det finns en hel del fel. Men hinner inte fixa det nu gör det när jag vaknar.

I alla fall så hoppas jag att ni gillar kapitlet. VI börjar närma oss det vi alla väntat på. Eller i alla fall det jag väntat på, vet ju inte med er. Hehe men i alla fall, kan inte komma på några frågor just nu. Orkar inte tänka då jag kommer somna vilken sekund som helst. Så kommentera vad ni tycket om kapitelet och vad ni tror kommer att hände under resten utav camping turen ;)

MUCH LOVE<3

  För en gångs skull på länge så vaknade jag faktiskt utav att jag sovit klart och inte av något störande moment. Jag har flera gånger vaknat utav att hästarna, korna, hönsen låter eller liknande. Jag förstår inte hur Adria inte vaknar utav det men jag antar att man kanske vänjer sig med det under åren.

  Jag hade i alla fall sovit bättre än på länge och jag tror ärligt att det kan bero på Adria. Kanske inte bara men det kändes bra att ha henne i mina armar.  Jag har alltid sovit bättre när jag har någon bredvid mig, jag vet inte varför men jag antar att det har något med att jag inte gillar att känna mig ensam. Visste det kan vara skönt att vara ensam ibland men på senaste tiden så har jag inte gillat att vara ensam. Inte alls. Det får mig bara att tänka på allt och inget. För för ett tag sen var allt jag kunde tänka på vad det var för fel på mig. Vad det var som Selena saknade hos mig som hon såg hos eller honom. Jag gav henne allt hon ville ha, allt hon pekade på. Jag spenderade så mycket tid jag kunde med henne och jag älskad henne. Jag trodde att vi skulle hålla för alltid men uppenbarligen så hade jag ju fel.

  Det var ju tydligen bara jag som kände så men just nu är jag ganska glad att det hände. Visst jag inser nu att allt drickande, festande och liggande runt med olika tjejer bara var dumt men jag kan lära mig utav det. Växa från det. Jag kan prata om det och kanske få folk att undvika det, inse vad det egentligen gör med en. Det gör inget annat än sabbar för en. Man mår bra undertiden man är påverkad men efter mår man bara sämre än tidigare.

  Adria fick mig att inse det. Hon har fått mig att inse en hel del. Hon har vart sten hård mot mig, eller hon var det i början. Hon har börjat slappna av lite nu när hon märker min skillnad. Men jag tror faktiskt att jag behövde att någon var tuff mot mig, någon som inte gav sig. För mina nära och kära försökte bara prata med mig, baby sitta mig. Dem kröp runt problemet istället för gå rakt på sak som Adria har gjort. Hon har inte tagit mitt skit, hon har käftat tillbaka vilket inget gjort tidigare.

  Jag antar att det är en av anledningarna till att jag fallit för henne. Ja jag har fallit för henne och jag har fallit hårt för henne. Allt var perfekt med henne. Till och med dem små ‘felen’ var perfekta på henne. Hon var vacker på både insidan och utsidan. Hon var osjälvisk och hon satte alla före sig själv. Vilket kan vara både en för och nackdel.

  På tal om Adria. Hon låg med huvudet på mitt bröst, hennes ena ben in i mellan mina,  ena armen runt min midja medan hon låg böjd med den andra så hennes hand låg på min mage ihop flätade med min ena hand. Min fria arm var lindad runt hennes midja och jag kunde inte låta bli leende som spreds på mina läppar när jag kollade ner på hennes ansikte.

  Dock försvann leende lika snabbt som det kom när min blick fastnade på hennes hals. Det var ett stort blåmärke som sträckte sig runt hela henne hals och det var ingen tvekan på vad det var som hade orsakat det. Tomas. Men kunde se formen av hans händer, se exakt hur han höll fast henne. Hur han kvävde henne.

  Jag rös utav tanken på att någon skadade Adria. Speciellt med tanke på att det är Tomas som har gjort det tidigare. Han har skadad henne tidigare och hon är ärrad för hela livet. Jag kunde se bilden framför mig. Adria hjälplös med Tomas händer runt hennes hals, det äckliga leende på hans läppar och hans ögon som dansade över hennes kropp. Jag kände inget annat än hat för tillfället och om Adria inte hade legat på mig nu och jag inte velat väcka henne så hade jag letat upp honom. Jag vet inte vad jag skulle göra men jag skulle försöka slå in lite vet i huvudet. Dock tror jag att han är ett hopplöst fall så det skulle nog inte hjälpa så mycket ändå. Men jag skulle njuta utav det, jag skulle njuta utav varje sekund. Visst jag vet att man inte ska använda våld men jag tror faktiskt inte att det finns en annan utväg.

  ”Kan du sluta skaka så mycket jag försöker sova här. Om du fryser kan du bara sätta på dig ett täcke eller något” mumlade Adria sömndrucket fram och skiftade lite på sig så att hon nu kunde kolla upp på mig. Hennes ögon var rödsprängda och hon hade svarta ringar runt ögonen. Det var väldigt uppenbart att hon behövde komma bort härifrån och vila. Eller för mig var det väldigt uppenbart.

  ”Vad tänker du på Justin? Du ser bekymrad ut”

  ”Var det för att Tomas strypt dig som du grät igår? Varför du vara så himla förstörd?” frågade jag och kände hur hon stelnade till bredvid mig. Jag såg smärta i hennes ögon tillsammans med förvåning och hon verkade förvånad över min fråga -vilket inte var konstigt- då det tog ett tag för henne att svara mig.

  ”Hur visste du?”

  ”Adria du har märken på din hals som inte var där igår. Och kom inte och säg att det är något annat för jag kan se handmärkena”

  ”Ja dem är från Tomas. Men det är ingen fara, jag mår bra och inget allvarligt hände” sa hon men jag visste inte vem hon försökte övertyga. Mig eller sig själv? Kanske båda.

  ”Hur kan du sitta här och försvarar honom efter allt han har gjort mot dig?”

  ”Jag försvarar honom inte. Jag ville bara inte göra en stor grej utav det”

  ”Adri det här är en stor grej. Den här mannen är uppenbarligen dum i huvudet och det gör dig inget gott att veta att han är bara femtio meter bort” sa jag och kunde se rädslan i hennes ögon men jag slutade inte där ”Enda sedan han kom hit har han inte gjort något annat än att skapa problem för dig. Han gör inget annat än sabbar för dig. Adria kolla på mig. Du är fantastisk på alla möjliga sätt och snälla låt honom inte sabba det. Var starkare än honom, visa honom inte hur mycket han påverkar dig. Det ger honom bara glädje” sa jag och kollade menande på Adria som kollade upp på mig, precis som jag bett henne om. Men hon såg förvirrad ut och det såg ut som att hon tänkt på något. sen utan förvarning sköt hon upp i sängen för att sen börja gå bort till sin del utav ladan. Men hon hann inte särskilt långt innan jag stoppade henne genom att greppa tag om hennes handled efter att jag ställt mig upp från sängen jag lika så.

  ”Adria snälla prata med mig. Du vet att du kan lita på mig, jag finns här för dig så snälla prata med mig. Lås inte in dig i dig själv. Jag vet hur det är, jag gjorde det ett långt tag. Men det hjälper ingen, speciellt inte dig själv” jag hoppades att hon skulle öppna upp för mig, att hon skulle berätta det som hon dolde för mig men som vanligt så var Adria en envis person.

Adrias perspektiv

  ”Justin jag vill inte prata om det. Jag borde inte ha sagt något, du borde inte veta det du vet så jag kommer inte att berätta mer”

  ”Mer? Du menar att det finns mer grejer som han har gjort mot dig?” frågade han irriterat och jag slog mig själv mentalt. Hur kunde jag vara så klumpig och avslöja att det fanns mer. Jag borde inte ha öppnat munnen, jag borde inte ha sagt något från början. Han kommer att slå mig, han kommer att skada mig igen om han fick reda på att jag klantat mig. Igen.

  ”Adria svara mig. Har han skadat på andra sätt också?” frågade han och jag kände hur tårarna började bildas i mina ögon. Jag skakade smått på huvudet och försökte blinka bort tårarna men misslyckades helt. Tårarna började rinna ner för mina kinder och inom kort stod jag i Justins famn. Han höll mig hårt mot hans bröst och drog en lugnande hand över min rygg.

  ”Snälla prata med mig Adri, jag kan inte hjälpa dig om du inte pratar med mig”

  ”Det finns inget att prata om Justin. Du borde inte veta något utav det här. Jag är ledsen men jag kan inte prata om det här med dig. Jag kan inte säga något mer. Tomas kommer inte att vara glad om han får reda på att jag har berättat det här för dig. Så du kan inte säga det här till någon och Justin jag menar det. Han är läskig som han är nu när han är arg, jag vill inte ens tänka tanken på hur han skulle vara om det här kom ut” sa jag och rös utav tanken. Justin verkade dock inte nöjd med mitt svar då han suckade högt. Men han sa inget, han orkade väll inte bråka med mig längre. Han förstod nog att jag inte skulle säga något mer hur mycket han än försökte få mig att prata så skulle det inte ske.

  För hur mycket jag än ville berätta för honom så kunde jag inte. Jag kunde inte få för mig att berätta. Han skulle inte se på mig på samma sätt då, han skulle inte hålla mig på samma sätt som han gör nu. Han skulle bli äcklad utav mig, hålla sig på avstånd från mig och inte umgås med mig. Det är så alla skulle reagera om dem fick veta vad det är som har hänt här när ingen annan har vart runtomkring. Dem skulle inte vilja vara med mig, jag skulle se skammen i min pappas ögon.

  Jag ville berätta men som sagt så kunde jag inte. Det skulle förändra för mycket. Ingen skulle kunna kolla på mig utan att bli äcklad och jag skulle inte kunna ta det. Då står jag hellre ut med det här än alla dem blickarna som jag skulle få om jag gick ut med vad Tomas gjort mot mig.

  Jag stod nu med Justin och 17 andra personer som tydligen skulle följa med på campingen. Vi väntad på 3 personer och det var då Kenny, John och Alex. Dem personer som jag egentligen bara ville ha med på det här, kanske någon till tjej då. Men nu blir vi totalt 22 personer, 12 killar och 10 tjejer som Kenny bjudit in. Jag hade bett honom att bjuda in en liten skala av människor men jag borde ha vetat att Kenny skulle bjuda in så här många. Han är inte en kille som gillar när saker är små

  Efter ytligare sju minuter utav väntan på dem såg jag dem kommandes med stora väskor på ryggen och i händerna. Eller Alex bar väll det tunga medan John och Kenny tog det lättare. Dem var inte särskilt biffiga om man säger så. Det enda som John bar på var två gitarrer -då vi alltid brukade spela gitarr och sjunga runt elden- och sen sina kläder på ryggen. Kenny hade sina kläder på ryggen och en medelstor högtalare i händerna som man kunde koppla upp mobilen till. Alex bar på sina kläder, två tält, sovsäckar, madrasser vilket fick mig att skratta högt då jag visste att madrasserna inte var till honom. Han har sagt att han brukar tälta men då kör han bara på ett litet underlägg, har tycker att det är onödigt att släppa med sig madrass och lägga tid på att blåsa upp den.

  ”Verkar som att dina kompisar använder Alex som deras slav” viskade Justin till mig vilket fick mig att skratta högt, han hade märkt det också. Jag såg hur allas blickar vändes mot mig och nästan alla tjejer gav mig en äcklad blick. Vilket dem inte har gjort förut så jag antar att det har något med Justin att göra. Dem är förmodligen avundsjuka att jag får spendera så mycket tid med Justin.

  I alla fall det här skulle väll bli kul. Eller det hoppas jag i alla fall.

Okej kanske ska passa på att säga samma sak här som på instagram. Jag byter dag som jag uppdaterar på till måndagar istället. Jag ha rnu träningar på söndagar och det tar seriöst upp hela kvällen. Så på måndagar kommer kapitlena komma.

Sen vad tycket ni, händer kanse inte så mycket i kapitlet men nu ska dem iväg på den här camping turen och där kommer det att hända en del. Har sett fram emot den här delen enda sedan jag började skriva på novellen :P

1, Vad tror ni kommer hända på campingen? Det kommer som sagt hända mycket där :P

2, Adria berättar fortfarnade itne allt för Justin, tror ni det tar lång tid innan hon öppnar upp helt?

3, Sen så vill jag veta vad ni tycker om hela novellen. Vad är bra/dåligt med den? Vad kan jag förbättre? Går den för fort/långsamt? Vad vill ni ska hända? 

  Det hade nu gått två timmar sen Adria stack iväg och helt ärligt så börjar jag att oroa mig på riktigt nu. Det har nu blivit mörkt och vi har inte hört från henne. Henrik var lugn vilket lugnade mig en aning, men bara lite. Jag hade bara en känsla att något dåligt hade hänt. Att hon var i knipa. Henrik hade även åkt iväg på någon jobb grej så han var inte här för att lugna ner mig längre.

  "Justin du måste lugna ner dig. Du kommer att få knäskador så mycket som du skakar med benet" skrattade Tomas fram och jag gav honom en kall blick. Jag vet att jag borde vara tyst men jag kunde inte hålla tyst längre. Enda sedan Adria berättade för mig om deras förflutna så har jag velat smälla till honom så hårt.

  "Der skulle du gilla va? Att jag blev skadad. Du verkar ju gilla när folk är skadade eller sårade. Eller gäller det bara när du har orsakat skadan själv?" jag såg hur hans ögon svartnade och hur hans händer knöts hårt. Men han hann inte säga något då ett högt gnäggande hördes precis utanför huset.

  "Åh kolla Apollo är tillbaka" muttrade Tomas fram innan han reste sig upp och gick bort till sitt rum. 

  Jag andades lättat ut och reste mig upp för att sen gå ut. Men oron kom tillbaka lika fort som den försvann. Apollo var där men det fanns inte ett spår utav Adria. Jag menar om hon var här skulle hon ju inte låta Apollo springa runt på gården, plus Apollo verkade väldigt stressad, uppjagad och rädd  utav någon anledning. Varför kunde jag inte lista ut.

  Efter att ha ställt tillbaka Apollo i stallet och lyckats lugna ner honom började jag göra min väg bort till skogen. Jag visste inte vart jag skulle leta, eller vart jag ens skulle börja. Den här skogen var stor och jag skulle säkert inte hitta henne. Jag skulle missa henne. Vi skulle förmodligen gå i cirklar runt varandra. Men jag blev tvungen att gå och leta efter henne ändå. Jag kunde ju inte lämna henne, hon skulle kunna vara skada.

  Det skulle kanske vara bra att fråga om hjälp, att be någon annan att hjälpa mig leta efter henne. Men det fanns inte riktigt någon som jag kunde be om hjälp. Henrik var iväg på någon arbetes sak så han skulle inte kunna komma hit färs än om någon timme. John och Kenny skulle säkert bara få panik och inte vara till särskilt stor hjälp. Plus så visst jag inte vart dem var någonstans. Den enda som jag egentligen skulle kunna fråga är Tomas och det var inte ens på frågan. Han skulle säkert bara göra mer skada än nytta. Vem vet vad han skulle kunna göra med henne, speciellt mitt ute i skogen där ingen skulle höra dem. Så det lämnade mig ensam kvar till att leta efter henne. Det var väll bara att börja min jakt då.

  Jag började gå in i stigen och såg hov märken nere i jorden så jag började följa dem, dem skulle förmodligen leda mig till Adria eller det hoppas jag i alla fall. Hon kan ju ha gått iväg någonstans för att försöka komma hem.

  Jag hade letat i ungefär en timme nu och mina fötter börjar värka. Det känns som att jag har gått runt i cirklar och att jag inte kommer någonstans. Adrias namn hade jag skrikigt ett antal gånger men utan att få något svar tillbaka. Vilket betydde att jag var långt bort ifrån henne och att jag förmodligen inte skulle hitta henne. Det var en nästintill omöjlig uppgift men jag kunde inte ge upp. Jag fick hela tiden upp bilder i huvudet utav Adria skadad och i fara. Och tro mig det är inga bilder som jag vill se. Dem är hemska och jag önskar att jag kunde få bort den här stressen och oron.

  ”Jävla skit, inte igen” hörde jag hur någon mumlade irriterat och kollade snabbt till min vänster för att se Adria komma haltande. Hon såg väldigt sliten ut, hennes hår  stod åt alla håll och kanter, hennes kläder var trasiga och smutsiga.

  ”Adria” ropade jag och hennes huvud flög upp mot mig. Ett litet leende spreds på hennes men det försvann nästan lika fort när hon snubblade över en sten.

  ”Inte igen” mumlade hon och jag hade förmodligen skrattat i vilket annat tillfälle som helst. Men jag kunde se på Adria att hon inte tyckte att det här var särskilt roande. Hon ställde sig upp men snubblade nästan till igen när hon tog ett steg.

  Utan att tänka efter sprang jag upp till henne och la en arm runt hennes midja för att hålla henne uppe och la min fria hand under henne haka för att lyfta upp hennes ansikte mot mitt ”Är du okej?” frågade jag men hon skakade på huvudet och kollade ner på sin ena fot vilket även var den foten hon snubblat med båda gångerna.

  ”Har du ont i foten?” återigen svarande hon bara med en ryckning med huvudet. Den här gången nickade hon dock ja men i alla fall. Utan att säga så mycket som ett ord till böjde jag mig ner och la min fria arm runt hennes knän så att hon hamnade i min famn när jag ställde mig upp.

  ”Justin släpp ner mig nu. Jag kan gå själv”

  ”Sorry baby, no can do” sa jag skrattandes och började styra mina steg åt det håller jag kommit ifrån. Jag såg hur en rodnad spreds på hennes kinder och hennes ansikte begravdes i min nacke. Ett litet skratt lämnade mina läppar och jag fortsatte att gå bort mot gården. Vilket då skulle ta ett tag men jag brydde mig inte. Det hade vart värt att gå ut och leta efter Adria. Jag hade hittat henne och det var hela poängen med det här.

  ”Tack förresten för att du letade efter mig” sa Adria och placerade en lätt kyss på min kind och jag kollade chockat på henne. Jag hade inte väntat mig det där med tanke på vad som hände efter att hon kysst mig ”Eller letade du inte efter mig? Omg det här blev ju väldigt pinsamt”

  ”Hahah ta det lugnt Adria. Jag letade efter dig och jag har gjort det ett tag nu. Jag hade bara en dålig känsla att något hänt dig och när Apollo kom hem utan dig fick jag nästan panik”

  ”Oh vad bra att Apollo är hemma oskadd, jag vet inte vad som hände honom. Han bara fick en panik attack eller något”

  ”Inte jag heller, men det är bra med honom nu. Jag lugnande ner honom och satte in honom i stallet innan jag stack iväg för att leta efter dig”

  ”Tack Justin för allt och jag är ledsen att jag gjorde dig orolig. Det var inte mening. Jag behövde bara komma iväg. Det var mycket som hände på samma gång och om jag ska vara ärlig så fick jag lite panik när jag kysste dig. Jag vet inte vad jag tänkte på när jag kysste dig. Jag har inte vart så nära en kille på länge utav att få panik och jag vet inte varför men av någon anledning så litar jag på dig. Jag känner att jag kan berätta saker för dig och jag känner mig trygg hos dig” sa Adria och möte nu äntligen min blick. Hon hade svart ringar under ögonen och ett skärsår på kinden. Men hon var minst lika vacker som altid och jag blev lika häpnad som alltid utav hennes skönhet. Jag ville böja mig ner och kyssa henne men avstod då det förmodligen inte skulle sluta särskilt bra.

  ”Om jag ska vara ärlig så känner jag likadant mot dig Adria. Jag har inte litat på någon sen det som hände med Selena. Speciellt inte tjejer. Men jag litar på dig och jag litar på dig att du inte kommer att säga det till någon”

  ”Tro mig Bieber det kommer jag inte. Om det är något jag hatar så är det när folk skvallrar och säger saker som dem inte”

  ”Det är bra och veta. Och jag lovar att inte berätta för din pappa om vad som hänt. Även fast jag tycker att du borde göra det men det är inte min ensak så det är upp till dig”

  ”Tack antar jag. Och det är inte så att jag inte vill berätta för honom om allt, det är bara komplicerat och skulle inte sluta bra för någon” sa och nickade förstående. För helt ärligt så förstod jag henne och jag visste vart hon kom ifrån. 

  Jag kanske inte har gått igenom exakt samma sak men det är som att jag inte vill berätta för världen vad som egentligen hände mellan mig och Selena. Det är ingen som egentligen vet vad som hände mellan oss förutom Adria. Dem andra har bara fått en förkortad version eller så har jag bara sagt att det inte funkade.

Adrias perspektiv

   "Fuckings jävla skit" muttrade jag irriterat när jag snubblat på ännu en rot. Det var säkert den sjunde gången som jag snubblade och helt ärligt så har jag lust att bara sätta mig här och villa. Fortsätta min promenad hem imorgon bitti. Men varje gång jag var på väg att slå mig ner så kom jag ihåg Apollos reaktion. Jag vet inte vad som skrämde honom men han fick fnatt. Jag har aldrig sett honom så där. Allt gick ju bra, det var inget konstigt förs än han måste ha hört något. För i nästa sekund så ligger jag på rygg på marken med en smärta som spreds igenom min kropp. Apollo sprang iväg till gud vet vart men jag behövde inte oroa mig. Apollo visste kände till skogen bättre än någon annan så han hittar hem förr eller senare. Det har han gjort förut då han rymde härifrån. Han kom tillbaka tre dagar senare och förutom bristen på vatten och mat så var det inget problem med honom. 

 Men i alla fall så var det mig som jag oroade mig för just nu. Jag har ingen aning vart jag kom ifrån, allt såg likadant ut och jag började få panik. Tänk om jag inte skulle hitta hem. Hur lång tid skulle det ta innan dem började leta efter mig? 

 Om jag känner min pappa skulle det ta ett tag. Han är inte den som oroar sig och han vet att jag brukar vara borta i timmar. Det brukar inte vara någon fara men nu så hände faktiskt något. 

 Okej så i typ tre timmar nu har jag gått runt och saker har bara blivit värre. Ryggen gör bara ondare och ondare för varje steg jag tog och min fot lika så. Jag stukade den för ett tag sen när jag snubblade, jag tror det var tredje gången jag snubblade men kommer inte ihåg. Ont gjorde det i alla fall.

   ”Jävla skit inte igen” stönade jag irriterat och drog en frustrerad hen igenom mitt hår. Mitt hår skulle förmodligen ramla av snart så mycket jag dragit i det.

  ”Adria” hörde jag någon ropade och jag kände genast hur jag slappnade av när min blick föll på Justin som stod bara någon bit bort ifrån mig.

  Jag stod nu i duschen efter att Justin burit mig hela vägen till huset och jag tror att jag tackat honom minst femtio gånger redan och det lär förmodligen bli fler. För helt ärligt vet jag inte vad jag hade gjort om Justin inte hittat mig när han gjorde för ärligt talat så hade jag inte orkat gå mycket längre. Jag var helt slut och min kropp gjorde ont.

  Vattnet som rann ner för min kropp gjorde dock ett bra jobb för att få mig att slappna av. Jag kände hur mina muskler slappnade av och hur mina tankar började styra iväg åt alla hålla och kanter. Okej det det där var en lögn. Mina tankar vara fasta på Justin och tanken på att kyssa honom igen. För jag hade lusten att kyssa honom igen. När vi var där i skogen, när han bar mig så hade jag lusten att kyssa honom igen. Jag vet inte vad det var men på senaste tiden har jag känt mig dragen till Justin och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vet inte ens vad det är. Jag har aldrig gillat någon förut men med tanke på vad jag har hört om att gilla någon så skulle det här kunna vara det. 

  Nej det kunde inte stämma. Jag gillade inte Justin. Jag kunde inte gilla Justin, det skulle aldrig gå och jag skulle bara sluta skadad. Men hans ögon, hans händer på min kropp och hans läppar. Åh låt mig inte ens börja med hans läppar. Dem hade känt så bra mot mina.

  Efter att ha stått i duschen i kanske en halvtimme eller något så  stängde jag av vattnet och klev ur för att snabbt torka mig innan jag klädde på mig. Jag skulle bara gå och lägga mig så jag hade en av Justins stora t-shirts som gick ner till mitten utav låren på överkroppen -döm mig inte Justins tröjor är jätte sköna och dem lugnar Justin- och på benen så hade jag bara på mig ett par slita shorts. Håret hade jag satt upp i en slarvig bulle som förmodligen stod åt alla håll och kanter men helt ärligt så brydde jag mig inte. Jag skulle ju ändå som sagt bara gå och lägga mig.

  Jag började gå ner för trapporna inne i huset -då det inte fanns någon dusch i ladan så fick man duscha i huset- men stannade fort när jag hörde hur någon ropade på mig med en mörk och irriterad röst. Jag svalde högt då jag hörde på rösten att det var Tomas och vände mig långsamt om. Men jag ångrade snabbt att jag inte sprang iväg då jag i nästa sekund stod med ryggen hårt uppressad mot väggen. Hans händer tog ett kraftigt tag om min nacke och jag fick genast svårt att andas. Jag shippade efter luft och försökte slita bort hans händer från min nacke men det var värdelöst. Han var för stark helt enkel och jag hade ingen chans att försvara mig. Precis som alla tidigare gånger.

  ”Vad har du sagt till Justin om mig?” frågade han men en mörk röst vilket fick rysningar att gå igenom hela min kropp. 

  Jag försökte svara honom men hans grepp om min nacke stoppade mig och efter ett tag verkade han inse det också då hans grepp släppte en aning. Jag fick äntligen luft ner i lungorna och hostade smått innan jag fick min andning under kontroll. Eller så bra jag kunde i alla fall då han fortfarande hade ett grepp om min hals.

  ”Svara mig bitch annars lovar jag dig att det kommer sluta illa. För din del i alla fall”

  ”Jag har inte sagt någonting, jag lovar. Justin listade ut det när han såg min reaktion av att du var här” ljög jag och han andades hektiskt.

  ”Ja det var ett stort misstag ifrån dig det där. Du borde ha låtsas som att ingenting har hänt. Du skulle ha fortsatt som för, nu är han på mig och vad säger att din lilla pappa inte börjar ana något snart. Det skulle inte vara så bra va? Att din pappa fick reda på att du är en gammal smutsig hora. Det skulle krossa hans hjärta eller hur? Det skulle få honom att må sämre än han redan mår. Vill du att det ska hända?” frågade han med läpparna precis vid mitt öra och jag skakade smått på huvudet då jag inte kunde få fram några ord ”Duktig flicka. Du får se till att Justin inte berättar för någon och att han håller sin min tyst”

  ”Justin vet inte om allt. Han tror bara att du har slagit mig”

  ”Det är bra. Vi håller det så. Jag vill inte ha den där rika snorungen allt för nära. Vem vet vad han skulle kunna orsaka med för problem”

  ”Jag lovar att hålla honom under kontroll, han kommer inte att vara till något problem”

  ”Bra” sa han kort innan han placerade en kyss över mitt öra. Han grepp om min hals hårdnade med hans ena hand medan han med den andra började följa mina kurvor på vänstra sidan utav min kropp. Kallakårar gick igenom min kropp och jag hade lust att gråta. Men jag visste att det inte skulle göra någon nytta. Jag har fått lära mig den hårda vägen.

  ”Du har blivit snyggare sen senast jag var här. Visste du det? Större bröst, större rumpa, mindre midja, längre ben, ögon som skär in i ens själ och fylligare läppar som jag har velat kyssa enda sedan jag kom hit” mumlade han fram men jag hann inte reagera förs än hans läppar var över mina. Men jag gjorde inget tecken på att besvara den. Den här kyssen kändes inte bra, inte på något sätt. Det var inte ett dug som den kyssen som jag hade delat med Justin. Där han lämnade mig med att bara vela ha med. Men här så ville jag att marken skulle svälja mig hel och låta mig försvinna från jorden.

  Dock verkade Tomas inte särskilt nöjd med mitt beteende ”Kyss mig tillbaka din bitch” mumlade han fram och hans grepp om min nacke blev hårdare. Jag fick svårt att andas men jag besvarade kyssen den här gången när han började kyssa mig igen. Men jag kände inget, inget annat utan hat i alla fall.

  Hans fria hand som inte höll fast min nacke gled ner till min rumpa som han tog ett fast grepp om vilket lede till att jag öppnade munnen i chock och han tog det till sin fördel. Han stoppade in sin tunga i min mun men han hann inte mycket längre då bakdörren slog upp.

  ”Jag är hemma” ropade pappa och Tomas släppte snabbt sitt grepp om mig. Han gick bort till vardagsrummet, satte sig i soffan och kollade på tv som att ingen ting hade hänt.

  Jag kände hur tårarna fyllde mina ögon och sprang ut ur huset innan pappa fick chansen att se mig gråta. Jag sprang bort till ladan och bort till Justins del på andra våningen där han satt på sin säng med en bok i handen. Dock verkade han inte särskilt intresserad utav dem, inte för att jag brydde mig egentligen för i nästa sekund slängde jag mig på honom. Jag begravde mitt ansikte i hans halsgrop och det var nu som tårarna började rinna på riktigt längst mina kinder. Efter ett tag -när han dragit sig ur chocken- lindade Justin armarna runt min midja och drog mig tätare intill sig. 

  ”Sh baby ta det lugnt, andas” mumlade Justin in i mitt hår och drog en lugnande hand över min rygg. Vilket genast fick mig att lugna ner mig men tårarna fortsatte att rinna längst mina kinder.

  ”Babe snälla lugna ner och berätta för mig vad som hände”

  ”Inte idag, jag kan inte prata om det idag. Bara snälla, låt mig sova här tillsammans med dig ikväll” bad jag och Justin nickade smått innan han drog mig om möjligt närmre sig.

  ”Självklar kan du sova här Adria, du behöver inte fråga. Jag finns här för dig, det är bara att komma hit när du behöver mig” sa Justin och jag mumlade ett kort tack in i hans nacke innan jag klev upp från hans famn. Jag drog av mig shortsen som jag haft på mig innan jag la mig ner i sängen och Justin gjorde mig inom kort sällskap. Han la sig precis bakom mig med armen runt min midja, ansikte i min nacke och jag kände hur ett leende ryckte i mina mungipor. Vi låg just nu och skedade och helt ärligt så gillade jag det.

  Jag gillade det väldigt mycket. Jag kände mig trygg i Justins armar och jag visste nu helt klart att jag hade fallit för honom. Och jag tror att jag även fallit rätt hårt.

Okej så här är det och WHAT THE F**K hände där i slutet?!? man fick se Tomas sanna jag och det är inte vackert. Jag tycker så himla synd om Adria, skulle inte vilja vara i hennes skor. 

Dock så hände det en bra sak i kapitlet. Adria erkäna att hon gillade Justin. Inte högt då men ändå. WÖÖP WÖÖP allt hade vart perfekt om man bortsåg från Tomas. Är själv väldigt rädd för honom och skulle inte vilja hamna på hans såliga sida. får rysningar av att bara skriva det här.

Jag hoppas att ni gillar kapitlet trotts att det inte var det roligaste men det är viktigt för novellen. Tyvärr. Men vad tycker ni? Bra/dåligt. Har inte skrvit någon här scen förut så vet inte riktigt hur jag skulle skriva det ;)

Men till frågorna då?

1, vad tycker ni om Justins lilla panikattack när han Adria inte kom hem? jag tycker att det var jätte gulligt, skulle själv vilja ha en Justin. Vart tusan är min Justin?!? hehe i alla fall...

2, Vad tyckte ni om slutet? Man fick nu som sagt se Tomas sanna ja. Skrämmer han er lika mycket som mig?

3, Sen vad tror ni komma hända nu efter det som hände?

Adrias perspektiv

  Justins läppar började röra sig i synk med mina efter att han suttit chockat framför mig ett tag. Vilket jag kan förstå, jag själv var rätt chockad av det jag nu gjorde. Men om jag ska vara ärlig så kändes det bra. Det kändes bra att ha honom så här nära mig, känna hans läppar mot mina. Inte för att jag skulle erkänna det för honom, det kom inte ens på tanken. 

  Men jag menar kan ni skylla mig? Han är snygg - sexig kanske är bättre förklaring på honom- han har börjat att bete sig som en människa igen och helt ärligt så är han rätt händig.

  Justin greppade tag om mina höfter och drog mig närmre honom. Mina händer tog dock en annan väg och jag flätade in mina fingrar i hans hår för att kunna dra honom om möjligt närmre mig. Jag kände hur hans tunga drogs mot min underläpp, bad om tillträde in till min mun -vilket jag till min förvåning gav honom- och öppnade munnen. I nästa sekund trängde Justins tunga in i min mun och möte inom kort min.

  Vi båda rycktes dock isär när vi hörde en smäll från bottenvåningen. Jag kollade upp på Justin som precis som jag andades smått andfått. Vi båda satt tysta och lyssnade vad det vad som hänt men inget hände så jag antog att det bara var en av höpåsarna som har ramlat. Det har en förmåga att hända rätt ofta så det är inget nytt. 

  Men under tiden som vi satt där tysta slog det mig vad som egentligen hade hänt. Jag hade kysst Justin, jag hade kysst honom och det konstigaste var att jag gillade det. Jag hade njutit utav det. Inga hemska tankar om vad som hade hänt förut, inga skumma känslor. Bara njutning. Jag har aldrig vart så nära en kille förut, jag har aldrig kysst en kille. Inte frivilligt i alla fall.

  Men jag borde inte känna så här, jag kunde inte känna så här. Jag kunde inte falla för honom. Han var Justin Bieber för tusan. Så fort han är klar här kommer han att åka och aldrig kolla tillbaka. Aldrig ens tänka på det här stället igen. Jag menar det var ju inte ens hans val att komma hit. Han ville ju inte ens komma hit från början, han blev hit skickad utav sin familj och crew.

  Justin öppnade munnen för att säga något men han stängde den lika fort. Visste förmodligen inte vad han skulle vilket jag förstod. Men jag var tvungen att säga något. Jag klarade inte av den här stela tystnad längre. Men allt jag kunde få fram var ett kort ”Eh” innan jag ställde mig upp och sprang ifrån Justin. Dock hann jag inte komma särskilt lång innan Justin greppade tag om min arm och snurrade runt mig så att jag nu kollade upp på honom.

  ”Adria spring inte bara iväg från mig. Du kan inte bara kyss mig och sen springa iväg. VI behöver prata om det här” sa Justin men jag skakade bara smått på huvudet.

  ”Det finns inget att prata om för det där hände aldrig”

  ”Vad menar du med att det inte hände? Adria det hände för bara någon minut sen. Jag var där så kom inte och säg att det inte hände något”

  ”Visst det hände men det borde inte ha hänt. Jag borde aldrig ha kysst dig”

  ”Så varför gjorde du det då? Varför kysst du mig? Kan du snälla förklara det för jag förstår inte”

  ”Det är inget att förstå Justin. Jag var sårad, förvirrad och helt ärligt så vet jag inte vad jag tänkte. Jag bröt ihop och du var där. Kan du inte snälla bara glömma bort det och låtsas som att det aldrig har hänt. Det är inget speciellt Justin. Det kommer inte hända igen jag lovar” var det sista jag sa innan jag drog mig ur hans grepp och sprang iväg ifrån honom igen. Den här gången lät han mig dock gå och jag sprang ut ur ladan. Men därifrån visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville prata med någon men det fanns ingen jag kunde prata med. Pappa är tillsammans med Tomas och han skulle bara flippa om jag sa att jag kysst Justin. Om jag pratade med Kenny eller John skulle dem bara babbla på om att jag skulle ha tagit det ett steg längre.

  Den enda som egentligen visst vad som hade hänt mig och förstod mig för tillfället var Justin och det var ju inte riktigt så att jag kunde prata med honom nu. Inte efter det som hade hänt.

  Så det lämnade mig bara med ett alternativ kvar. Inte för att jag skulle ha någon att prata med men jag skulle komma bort från allt. Jag skulle kunna vara ifred och tänka igenom allt som hade hänt.

  Jag gick med snabba steg bort till inhägnaden som Apollo stod i. Hans huvud for snabbt upp till mig när han hörde mina steg och han gnäggande smått. Jag log stort mot honom och sträckte fram äpplet jag hade i handen innan jag greppade tag om hans man för att sen kunna flänga mig upp på hans rygg.

  I vanliga fall brukade jag inte rida barbaka men nu orkade jag inte hämta en sadel. Sadlarna låg dessutom inne i ladan där Justin var så jag kunde ju inte gå dit heller. Så utan att så mycket tänka en tanke till styrde jag bort mot skogen och in på den allt för ihågkommande stigen.

Justins perspektiv

  ”Det är inget att förstå Justin. Jag var sårad, förvirrad och helt ärligt så vet jag inte vad jag tänkte. Jag bröt ihop och du var där. Kan du inte snälla bara glömma bort det och låtsas som att det aldrig har hänt. Det är inget speciellt Justin. Det kommer inte hända igen jag lovar” var det sista Adria sa innan hon sprang iväg och lämnade mig ensam kvar här med mina tankar. 

  Hon hade sagt att hon inte skulle kyssa mig, att det inte skulle hända igen. Problemet var bara att jag ville att det skulle hända igen. Jag ville att hon skulle kyssa mig igen. Känna hennes händer i mitt hår, kropp pressad mot min och hennes läppar pressade mot mina. Det hade känt bra. Mer än bra. Jag hade fått det där lilla piret som jag en gång i tiden fick när jag kysste Selena. Fast det här var inte små fjärilar som flög runt i min mage. Det var några mutant stora fjärilar som flög runt. Det kanske låter jätte konstigt men jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag är inte så bra med ord så länge jag inte gör det till en sång. Men det är inte så att jag nu helt plötsligt kunde brista ut i sång.

  Men i alla fall jag hade inte haft den här känslan på länge och för att vara ärlig så hade jag glömt bort lite hur det faktiskt kändes. Känslan man fick när man var runt någon som man gillade. För jag är nu efter våran kyss helt säker på att jag gillade Adria. 

  Den ena sidan utav mig tyckte att det var en dålig ide att falla för Adria, att det bara skulle leda till att jag skulle bli skadad igen. Precis som förra gången. Men Adria skulle inte skada mig. Jag trodde verkligen inte att hon skulle skada mig. Hon har själv blivit sårad och skulle inte leka runt med mig eller utnyttja mig på något sätt. Vilket leder till den andra sidan utav mig som säger åt mig att gå för det. Att jag skulle se vart det här lede till, fall det skulle kunna bli till något mer. Men jag tror tyvärr inte att det skulle leda till något. Adria har ju uppenbarligen problem med att släppa in folk och lita på folk. Och även om hon har släppt in mig en bit så kan jag se på henne att det är något som hon döljer, som hon inte vill berätta för mig. Sen så var det ju ganska uppenbart att hon inte hade samma känslor för mig. Hon hade ju kysst mig och sen bett mig att bara glömma det. Hon hade ju förmodligen inte känt något när hon kysst mig.

  Eller så hade hon känt något och ville att jag därför skulle glömma det då hon trodde att jag inte kände likadant. Det var förmodligen bara önsketänkande för det där var ganska otroligt. Jag menar varför skulle en sådan fantastisk tjej som hon falla för en kille som mig. Jag hade förstått mer om det hade vart för någon månad sen som hon föll för mig. När jag fortfarande var mitt sanna jag som inte festade eller lekte runt med tjejer som att dem var en leksak eller något.

  Allt var bara så himla komplicerat och jag visste inte vad jag skulle göra. Fans det ens något jag kunde göra?

  Det hade vart fem timmar nu sen Adria försvann och hon var fortfarande inte tillbaka. Jag hade pratat med båda John och Kenny men ingen utav dem hade sett henne eller hört från henne. Dem hade alltså ingen aning vart hon var någonstans och jag började oroa mig. Jag halvsprang bort till huset som nu lyste vilket betydde att Henrik och Tomas var tillbaka från deras lilla resa.

  ”Hej Justin” sa Henrik fort när jag kom instormande in i köket och jag gav honom ett litet leende innan min blick föll över på Tomas som hade ett stort flin på läpparna.

  Jag kände hur hat spreds inom mig när jag kollade på honom och jag kom ihåg allt som Adria hade sagt. Det var pågrund utav honom som hon sårad och det tog allt inom mig att inte bara gå fram till honom och slå in lite vett i skallen. Men jag hade annat att tänka på så jag drog bara bort blicken ifrån honom innan jag gjorde något korkat.

  ”Har ni sett Adria?”

  ”Nej jag trodde att hon var med dig”

  ”Hon var det, men sen helt plötsligt så försvann hon. Hon har vart borta i fem timmar nu och jag kan inte hitta henne någonstans”
  ”Hon är förmodligen med Apollo” sa Henrik och jag kollade frågandes på honom ”Apollo är en av Adrias favorit hästar och när hon behöver tänka så brukar hon ta honom och rida runt i skogen. Hon kan vara borta i timmar så du behöver inte oroa dig Justin. Hon kommer snart tillbaka ska du se” sa Henrik och gav mig ett litet leende innan han återgick till det han höll på med. Med det hjälpte inte mig. jag oroade mig fortfarande. Tänk om något skulle hända henne något när hon var där ute alldeles ensam.

Okej sä här har ni det :) Kommer inte skriva så mycket då jag måste lägga mig nu, ska upp tidigt imorgon  Blää.... 

I alla fall kan ställa lite frågor som ni kan svara på i alla fall

1, Dem båda har typ erkänt sina känslor för varandra nu men är väldigt osäkra på varandras känslor. Hur tror ni detta kommer gå? Vem kommer erkänna det först?

2, Adria är ni ute och rider. Har Justin något att oroa sig över tror ni?

  Dock hoppades jag att ingen utav dem inte stämde.

  Jag stod stum ett tag och kollade chockat efter Adria tillsammans med Henrik och Tomas. Henrik var den första som verkade dra sig ur chocken och skiftade lite obehagligt på sig. Jag kollade bort från där Adria försvann och kollade på Henrik som rynkade smått på pannan.

  ”Jag kanske borde gå och kolla till henne” mumlade han fram och började gå bort mot ladan men jag stoppade honom.

  ”Jag tar det Henrik”

  ”Är du säker? Jag kan ta det annars”

  ”Det är lugnt jag tar det. Det är ingen fara. Stanna här med din kompis. Jag antar att ni har en del att prata om med tanke på att ni förmodligen har pratat på länge” sa jag och gav  honom ett litet leende innan jag vände om för att gå efter Adria. 

  Jag öppnade dörren intill ladan och började försiktigt kolla runt. Jag hittade henne ingenstans på bottenvåningen så jag började långsamt göra min väg till övervåningen. Jag gick bort till hennes sida av loftet men kunde inte hitta henne där heller. Jag började ge upp hoppet och skulle precis gå ner till undervåningen igen när jag hörde snyftande från min sida utav loftet. Jag gick bort till där ljudet kom ifrån och rundade höet som stod där uppe. Det jag nu fick syn på fick mitt blod att frysa till is.

  På marken, upptryck i ett hörn så nära väggen att hon lika gärna skulle kunna vara en del utav den satt Adria. Hon hade benen hårt upptryckta mot bröstet, armarna lindade runt benen och huvudet vilandes mot hennes knän. Hon skakade kraftigt och hennes snyftande var höga.

  ”Adria?” frågade jag lågt och började sakta gå närmre henne men stannade snabbt när Adria ryckt till. Hon kollade upp på mig och jag kunde nu se hennes rödsprängda ögon, tårarna som rann ner för hennes kinder. Hon var förstörd.

  ”Snälla kom inte närmre” bad hon i en knappt hörbar viskning men jag skakade fort på huvudet. Jag kunde inte lämna henne så här. Hon var ett vrak och hon behövde hjälp vara sig hon ville erkänna det eller inte. Hon var en av dem där personerna som alltid skulle visa sig stark, som alltid hjälpte alla andra men aldrig tog hjälp själv. Men vet ni vad, ibland är det dem starkaste personerna som behöver hjälpen mest. Det är oftast dem som håller allt inne och säger inget för att dem inte vill tynga en. Adria var en av dem personerna, det var i alla fall vad jag hade uppfattat utav henne men det var nu tydligt att hon behövde hjälp.

  Utan att så mycket säga ett ord till gick jag fort fram till henne trotts hennes protester och drog uppe henne i min famn. Dock kan jag väll inte säga att det var en enkel uppgift. Hon sparkades och slogs i försök att komma bort från mig men jag skulle inte tillåta det ”Adria snälla lugna ner dig, jag kommer inte skada dig. Bara snälla, lugna ner dig” bad jag och höll kvar henne upptryckt mot hennes bröst. Jag greppade tag om hennes handleder så att hon inte längre kunde slå in sina näver i mitt bröst och efter ett tag så började hennes sparkande sluta också. Hon stillnade i mitt grepp och jag släppte försiktigt mitt grepp om hennes handleder. Hennes armar föll livlöst ner i hennes knä och henne huvud föll mot ditt bröst.

  Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, fanns det ens något som jag skulle kunna säga för att göra det bättre? Jag skulle kunna säger saker som att allting kommer att bli bättre snart ska du se, eller du har ingenting att oroa dig för. Men Adria skulle se igenom dem. Det var bara två stora lögner som jag själv inte trodde på. Och hur skulle jag kunna få henne att tro på det om jag inte ens tror på det själv? Exakt, det skulle inte gå särskilt bra.

  ”Varför Justin?” frågade Adria plötsligt och jag kollade frågandes på henne ”Varför var han tvungen att komma tillbaka? Han lovade att aldrig komma tillbaka efter senast så varför har han kommit tillbaka? Varför nu?” grät hon fram och jag drog henne tätare mot mitt bröst.

  ”Jag vet inte Adria. Jag önskar att jag kunde svara dig men jag vet tyvärr inte”

  Jag vet inte hur länge vi satt där innan Adria äntligen slutade att gråta. Hon hade nu borrat in sitt ansikte i min nacke, hennes armar var hårt lindade runt min midja och hon satt nu gränslande över mina lår. Jag satt med ryggen vilande mot väggen bakom mig och drog en lugnande hand över hennes rygg.

  ”Jag är ledsen”

  ”Ledsen för vad? Du har inte gjort något fel” sa jag och Adria skakade bara smått på huvudet och mumlade något i stil med ”jo jag fick utbrott på dig” vilket bara fick mig att fnysa högt.

  ”Adria du hade all rätt i världen att flippa ut som du gjorde. Killen som misshandlat dig ett antal gånger vad jag antar från ditt upprepande av att han sa att han skulle lämna dig ifred efter den sensate gången. Vilket tyder på att han inte bara skadat dig en utav flera gånger. Vilken vettig person som helst skulle ha reagerat som du gjorde i den här situationen”

  ”Kanske. Men jag borde ha sköt det bättre. Pappa misstänker säkert att något är fel nu”

  ”Jag tycker att det är konstigt att han inte har misstänkt något än” sa jag smått irriterad då jag tycker att hennes pappa borde ha märkt något vid det här laget. Det är helt jävla uppenbart att Adria är livrädd för den här killen. Hur kan han inte ha märkt något. Han ska förställa hennes pappa för fan.

  ”Det är inte alls konstigt att han inte har märkt något än. Jag har aldrig reagerat så här förut, jag har faktiskt lyckats sköta det rätt bra dem andra gångerna. Men då var jag förberedd på att han skulle komma. Eller alltså jag visste ju att han skulle komma hit men det var inte planerat att han skulle komma förs om en vecka. Jag hade då planer på att jag skulle sticka iväg någonstans. Ta med mig dig och bo hos John eller någon. Helt enkelt bara hålla mig borta från honom”

  ”Men varför har du inte berättat för din pappa? Om vad Tomas har gjort mot dig alltså”

  ”För att jag inte kunde ta bort honom ur min pappas liv. Jag vet att jag borde hata honom med hela mitt liv och misstro mig inte. Det gör jag. Men det är en liten bit utav mig som är tacksam mot honom. För efter att att min mamma försvann så har han vart den enda personen förutom mig som har kunnat sätta ett leende på hans läppar. Jag kunde inte göra mig av med en av pappas bästa kompisar om det skulle inbära att han blev sårad utav det”

  ”Adria du kan inte tänka så. Du kan inte låta din pappas lycka komma i vägen för din egen lycka. Ditt eget välmående”

  ”Justin det är inget problem. Tomas gör inget emot mig så länge det finns personer runt omkring mig. Han skulle aldrig göra något mot mig om till exempel du vart runtomkring mig för han är allt för rädd att bli på kommen. Han pratar knappt med mig heller då”

  ”Så vad. Du ska undvika honom och vara rädd för att gå själv så länge han bor här?”

  ”Jag antar att man skulle kunna uttrycka det så” sa hon och kollade på sina händer som nu låg i mellan oss. Jag såg hur tårar återigen började rinna ner för hennes kinder. Absolut inte lika mycket som tidigare men dem var fortfarande där.

  ”Snälla Adria sluta gråta. Du är allt för vacker för att gråta” sa jag och placerade en hand på henne kind så att jag kunde höja upp det i samma höjd som mitt. Med händerna på hennes kinder torkade jag bort tårarna med tummarna och jag kunde se hur en rodnad spred på hennes kinder.

  ”Vad säger du om det här. Vad skulle du säga om jag föreslog att vi kunde sticka härifrån för någon dag, eller dagar? Tills den här Tomas killen är borta och du känner dig säker här igen”

  ”Justin vart skulle vi kunna ta vägen. Vi har ingen bil om du inte kommer ihåg och även om det fanns det så finns det ingenstans vi skulle kunna ta vägen. För även om jag litar på dig kan jag inte ta med dig in till staden då vi då skulle kunna bli avslöjade”

  ”Vad sägs om skogen då? Vi skulle kunna dra ihop ett gäng med olika personer och tälta eller något liknande”

  ”Skulle du göra det för mig?”

  ”Ja. Jag menar du har hjälpt mig en massa nu för att bli bättre. Så snälla låt mig hjälpa dig med det här” sa jag och det här fick ett litet leende att spridas på hennes läppar. Ett som snabbt smittade av sig på mina.

  ”Jag har alltid velat tälta” erkände hon efter att vi suttit tysta ett tag och jag kollade frågandes på henne. Hade hon aldrig tältat förut? ”Min mamma tyckte alltid att det var onödigt att åka och tälta efter som vi redan bodde i skogen och var på landet. Sen efter att mamma lämnade skadade sig pappa så då kunde vi inte åka och tälta på grund av hans skada” förklarade hon och jag nickade smått.

  ”Men det finns en första gång för allt så jag antar att det här blir din första gång”

  ”Jag antar”

  Jag kunde höra sorgen i hennes röst igen och suckade smått ”Adria det kommer att bli bra, vi kommer att ta oss igenom det här tillsammans okej? Jag kommer inte låta något hända dig. Okej?” frågade jag och hon nickade smått.

  Jag märkte även nu hur nära hon var mig. Jag kunde känna hennes andetag mot mina läppar och svalde högt. Jag ville luta mig fram, kyssa henne. Hennes läppar såg så inbjudande ut. Men kunde jag verkligen? Kunde jag verkligen göra det precis efter allt som har hänt? Hon skulle säkert bara putta undan mig som senast jag försökte kyssa henne.

  Men innan jag hann fundera något mer på det greppade Adria tag om mitt ansikte och pressade sina läppar mot mina. 

Här är det people, lite kortare än dem tidigare men det är då det här kapitlet blir uppdelat i två. Ville sluta det lite spännande så där ;)

1, Okej men vad tror ni kommer hända nu? Dem kysstes igen vilket många har frågat efter så här har ni det. Hur tror ni att det kommer att sluta.

2, Vad tror ni om deras kampingtur eller vad man ska kalla det? Tror ni att dem kommer åka och tälta och i sådana fall vad kommer hända då?

3, Sen en liten fråga, vad tyckte ni om Adrias lilla uppbrott?

Okej har redan börjat på part 2 och hoppas få upp det någon gång i veckan men kan inte lova något. Jag har tydligen ett ganska fullspäckat schema det här lovet :P

Men kommentera era tankar och synpunkter på kapitlet och novellen så lovar jag att kapitlet kommer komma snabbare :D <3

TIDIGARE KAPITEL:

Jag hörde Alex göra någon kommentar i form med ”så hur var det att spendera så mycket tid ensam med Bieber?” men jag orkade inte lägga någon vikt på det. Istället satt jag i mina egna tankar och försökte lista ut varför jag hade velat kyssa Adria så gärna.

  Jag gillade henne inte, det visste jag. Jag menar jag känner inget mot henne. Det måste bero på att vi faktiskt var trevliga mot varandra för en gångs skull. Så fort vi går tillbaka till att hata varandra -okej hata är ett väldigt starkt ord men ni förstår vad jag menar- så kommer allt att återgå till normalt.

  Hoppas jag i alla fall.

Adrias perspektiv 2 dagar senare:

  Okej så enda sedan vi kom hem efter våran lilla utflykt för att ta bort handbojorna så har det inte riktigt vart samma mellan mig och Justin. Vi försökte prata men det har inte riktigt gått så bra. Det är väldigt stelt mellan oss och ingen utav oss vet riktigt vad vi ska säga. Jag ville inte säga något då ja nu är rädd att såra Justin med vad jag än säger. Jag visste ju att han var sårad innan han kom hit men jag trodde aldrig att det var något så här djupt. Något så här farligt så att säga. För trotts att det var ett tag sen det här hände Justin så kunde jag märka på honom att han ännu inte kommit över det. Det var ju tydligen ett han fortfarande var sårad, vare sig han vill erkänna det eller inte.

  Så vi har inte sagt särskilt mycket till varandra. Jag ger honom mest bara uppgifter att göra -vilket han till min förvåning faktiskt har börjat göra- och han säger bara okej innan han börjar med dem. Han har hjälpt mig med att rusta upp hönshuset, han har hjälpt mig att valla in fåren och mockat stallen. Vilket om ni frågar mig är det mest häpnadsväckande. Tidigare har han knappt gått in i stallen utan att protestera och nu hjälper han faktiskt. Något har ju uppenbarligen hänt och jag förmodar att det har med vårat samtal att göra. Det är i alla fall den enda förklaringen som jag kan komma på.

  Jag antar att vårat samtal gett oss en annan synpunkt av varandra. Vi har mer, respekt? Kan man säga det. Aja i alla fall. Vi har fått mer respekt för varandra. Jag förstår nu varför han blev sårad och varför han inte vill släppa något för nära in på sig. Speciellt inte tjejer också. Det var en tjej som sårade honom och han vill inte bli sårad igen så han låter aldrig något komma tillräckligt nära honom för att skada honom. 

  Det är lite som jag då. Fast våra anledningar att inte lita på folk är annorlunda. Visst vi båda har blivit skadad av en person men av helt olika anledningar som sagt. Justin var den första som jag berättade det för. Även om jag uteslöt hälften när jag berättade för honom vad som hade hänt så var det skönt att ha sagt det till någon. Jag kanske borde ha berättat allt för honom med tanke på vad han berättade för mig. Men jag kunde inte. Jag bara kunde inte. Jag försökte men det tog stop. Något bak i mitt huvud sa åt mig att inte göra det, att han inte skulle se mig på samma sätt då. Att han skulle bli äcklad utav mig. Så jag sa nej när han frågade fall det var allt han gjorde. Men det var långt ifrån allt som hände och jag tror inte att någon någonsin kommer få reda på vad som hände. 

  Den riktiga anledningen till att jag inte vill ha en kille nära mig.

 Juste jag kanske borde berätta att jag fortfarande har Justin i handbojor. Jag vet att Justin är sårad och allt men jag har fortfarande ett jobb att göra och det är att få bort Justin från festande, drickande och tjejerna. Så genom att alltid ha koll på honom så vet jag att han inte går iväg någonstans där han inte borde vara, jag kunde alltid ha ett öga på honom. Eller lita på John, Kenny och Alex att dem höll koll på honom. För den här gången var jag smart nog att inte ge bort nyckeln till någon. Jag behöll den själv den här gången för att jag skulle kunna ta av och på dem när som helst jag ville. För jag behövde stunder för mig själv. Som när jag behövde gå på toa, för tro mig det var jävligt jobbigt när vi satt ihop. Den ena fick stå så långt bort som möjligt, kolla andra hållet och ha musik i öronen.

  I alla fall så har killarna hjälpt mig att hålla koll på Justin. Jag vet att det här absolut inte är vad Justin vill men han måste inse att det finns andra sätt att ta hand om sorgen. Att han kan leva utan allt festande och all den där skiten.

  ”Adria kan du snälla ta bort dem här nu? Eller i alla fall sätta ihop mig med någon annan. Jag klarar inte av att sitta ihop med John en sekund till” sa Justin klagande och jag drogs ur mina tankar. Justin kom staplandes med ett irriterande ansiktuttryck mot mig med John -som hade ett stort leende på läpparna- släppandes efter sig och jag skrattade högt.

  ”Varför inte? Vad har han gjort som är så himla hemskt?”

  ”Han går runt och tar mig på röven hela jävla tiden. Jag försöker att jobba men det är lite svårt att snickra och fixa om man har en person som tafsar på en hela tiden. Jag har vart nära att smälla till mina egna fingrar ett antal gånger nu” sa Justin och jag skrattade högt. Justin gav mig en irriterad blick men jag skakade lite smått på huvudet bara.

  Efter att tänkt efter ett litet tag viftade jag med handen mot dem och Justin andades lättat ut när han förstod vad jag menade. Han sträckte fram handen som satt ihop med Johns vilket även fick Johns arm att flyga upp. Jag låste upp handbojan och John drog fort bort sin hand. Justin höll dock kvar sin hand i tron om att jag skulle sätta tillbaka den runt hans handled. Men den här gången putade jag bara undan hans arm så att den höll ner vid hans sida och stoppade ner handbojorna i bakfickan.

  ”Vad gör du?” frågade Justin och gnuggade sin handled lite. Han kollade frågandes på mig och så gjorde även John.

  ”Jag knäpper loss dig. Har du något problem med det?”

  ”Nej alltså jag gillar det, jag tänker inte klaga. Men varför om jag får fråga. Du var ju den som sa att du var tvungen att hålla koll på mig”

  ”Ja och det kommer jag att göra fast vi kommer inte att sitta fast. Jag behöver jobba i ladan och jag behöver hjälp för det kommer att ta dagar annars. Och om vi skulle sitta ihop skulle det bara vara jobbigt. Så jag låter dig gå utan handbojor ett tag så att du kan hjälpa mig. Men jag litar på dig att du inte sticker iväg för då lovar jag dig att jag kommer att låsa fast dig vid en stolpe eller träd mitt ute i ingenstans om du gör det” sa jag och Justin skrattade smått åt mitt lilla hot. Men han visste mycket väl att jag var seriös, han visste att jag skulle gå igenom med det om han inte gjorde det han skulle.

  ”Visst. Det låter bra för mig och jag lovar att jag inte kommer att springa iväg. Jag är en duktig pojke” 

  ”Vi kan säga det om det gör dig glad Justin” sa jag och Justin gav mig ett stort leende. Jag kom på mig själv att le tillbaka mot honom och det här var första gången sen vi hade vårt samtal tillsammans som vi hade ett normalt samtal.

  ”Du är alltid så taskig mot mig”

  ”Åh, blev lilla Bieber ledsen nu?”

  ”Ja. du ska alltid vara så taskig mot mig och mobba mig” sa Justin och putade smått med under läppen som ett litet barn som inte fick sitt godis av sin mamma. Men vem som helst kunde se att han skämtade då man såg hur det ryckte i hans mungipor och han hade en viss glimt i ögonen. En busig glimt av något slag. Vet inte hur jag ska förklara det men ni förstår nog. Eller jag hoppas det i alla fall.

  ”Nawh, förlåt mig Justin. Jag ska tänka på det” sa jag och ställde mig snabbt tå för att kyssa honom på kinden innan jag började gå bort till stallet.

  Dock stelnade jag snabbt till lite när jag väll insåg vad jag hade gjort. Jag hade kysst Justin på kinden och jag har ingen aning om varför. Jag har inte vart så intim med en kille sen ”olyckan” eller vad man ska kalla det. Visst det är inget speciellt i någon annans ögon men i mina så var det ett stort steg. För den enda killen jag kysst på kinden efter det som hände är min pappa.

  Jag vet inte varför men av någon anledning så litade jag på Justin. Det var något med honom som fick mig att känna mig trygg och om jag ska vara ärlig så tror jag att jag börjar gilla honom. Som vän bara, inte mer än så. Eller åtminstone så tror jag inte att det är mer än vänner. Men jag har aldrig gillat någon så förut så jag har inget att riktigt gå efter.

Justins perspektiv

  Adria ställde sig snabbt på tå och kysste mig kort på kinden innan hon började gå bort mot Ladan. Jag stog chockat kvar på min plats och försökte få in i huvudet vad som nyss hade hänt. Adria hade precis kysst mig på kinden. Det var ju inget speciellt för mig för jag har gått längre med så många andra tjejer. Men Adria hade bara för någon dag sen sagt att hon tyckte att det var obehagligt att bara sitta nära en kille.

  Alltså missförstå mig inte, jag klagar inte. Det kändes bra, det fick ett visst pirer att gå igenom. Ett pirer som jag inte känt på länge. Men jag förstod bara inte varför hon gjorde det. Hon sa att hon litade på mig -vilket är jätte bra, misstro mig inte- men jag undrar bara varför mig av alla personer. Jag har inte känt hennes så värst länge och jag har väll egentligen inte gjort något för att förtjäna hennes tillit. Eller?

  ”Hände det där precis?” frågade John som jag hade glömt stod här och kollade bort mot Adria som nu stod borta vid ladan.

  Jag nickade bara kort som svar till Johns fråga innan jag började styra mina steg emot ladan som Adria nu försvunnit in i. Jag gick lite osäkert in i ladan och såg att hon börjat jobba på något borta i ena hörnet. Men hon verkade inte märka att jag kommit in. Antingen det eller så sket hon i mig, ignorerade mig.

  ”Eh vad är det som du behövde hjälp med?”

  ”Om några dagar så kommer det några killar som ska rusta upp stallen lite som är här inne så vi behöver rensa ut allt som står här inne. Eller allt på det här planet, ska bort. Vi behöver inte göra något på den våningen som vi sover på men allt här nere ska ut. Så det är bara att börja bära ut sakerna till förrådet där vi ska ha allt medan vi fixar här nere” sa hon och jag nickade smått till svar. Vi stod där i tystnad och bara kollade på varandra ett tag innan Adria drog bort sin blick ifrån mig.

  Ett stel tystnad låg över oss medan vi arbetade så jag antog att vi gått tillbaka till vart vi var innan kyssen och innan hon tog bort handbojan. Alltså under en väldigt stel tystnad.

  Vi har burit ut ungefär hälften nu och nu så hjälpte även Alex till. Så jag och Alex tog det tunga lyftandet medan Adria tog dem lite lättare grejerna. Jag tror dock att Alex lyfte tyngre grejer än mig men det skulle jag inte erkänna för honom. Han var större än mig och det visste vi båda. Men jag skulle aldrig erkänna det för honom. Han behövde inte få det nöjet.

  Är jag fånig? Förmodligen. Men jag är en kille och jag har en vis stolthet som inte skulle hålla om jag erkände det för honom.

  ”Jag tror att det räcker för idag. Vi kan ta resten imorgon istället så kan vi villa lite. Det börjar bli sent och jag antar att du behöver komma hem snart” sa Adria och vände sig mot Alex. Han nickade lite smått avslutade det han höll på med innan borstade av händerna på byxorna. 

  ”Vi syns imorgon Adria” sa han och klappade henne smått på axeln innan han vände sig mot mig ”Justin” sa han bara med en liten nickning innan han gick ut ur ladan.

  Tystnad spred sig återigen över oss och Adria vred lite på sig obekvämt innan hon gick ut ur ladan. Hon gav mig inte ens en blick innan hon började gå bort mot huset och det förvånade mig en aning att hon inte satt fast mig med handbojorna igen. Inte för att jag har tänkt att springa iväg men hon verkar fortfarande tro det. Hon verkar fortfarande tro att jag behöver en liten barnvakt eller något. Men vill ni veta vad. Jag har börjat inse vilken idiot jag har vart. Visst jag kommer inte att sluta att festa och allt det där när jag kommer tillbaka men jag kommer inte att vara lika taskig och elak mot mina arbetskamrater, kompisar eller familj. Jag kanske även kunde minska lite på festandet och satsa lite mer på min karriär.

  Det är som Adria sa förut. Det finns olika sett att handskas med sorg och jag valde att ta hand om det igenom att skjuta på problemen. Men det gjorde inget annat än att göra saker värre. Jag fick istället dras med problem istället för att ta hand om dem direkt och bli av med dem.

  Jag har till exempel dem här senaste dagarna börjat skriva musik igen. Jag har skrivit om vad jag går igenom och vad jag känner. Jag uttrycker mig på det enda sättet jag vet hur och om jag ska vara ärlig så känns det bra. Jag kände en viss lättad precis som jag hade känt när jag berättade för Adria om vad som egentligen hände.

  ”Justin, Adria kan ni komma hit. Det är någon som har kommit hit på besök” ropade Adrias pappa och jag log smått. Hoppades att det skulle vara mamma eller någon som jag kände för att kolla upp på mig.

  Jag gick fort ut ur rummet och blev fort besviken när jag såg att det inte var mamma eller någon jag kände för den delen heller. På uppfarten stod det en stort rätt kraftig man med ett stor flin på läpparna. Han hade hade ett ordentligt skägg vilket påminde mig om Adrias pappa. Enda skillnaden var att den här killen var brunett och inte riktig lika kraftig.

  ”Justin kom och hälsa på min kompis Tomas” sa Henrik som hade ett stort leende på läpparna.

  ”Hej Justin trevligt att träffa dig” sa han och sträckte ut en hand mot mig. Jag tog den kort därefter och skakade den lite smått medan jag mumlade ett kort ”du också” innan jag backade undan. Det var inte förs än då som jag märkte Adria som stod förstelnad bredvid mig. Hon var alldeles blek i ansiktet och hennes händer skakade smått. Hennes ögon var glansiga och hennes tänder hade ett fast grepp om hennes underläpp. Jag kollade oförstående på henne då jag aldrig sett henne så här förut. Hon verkade som den där tjejen som aldrig var rädd för något. Eller jag visste ju att hon inte var så men hon vill inte vissa det för någon. Speciellt inte hennes pappa som hon ville hålla en stark front för.

  ”Hej Adria. Det var ett tag sen sist nu. Du har växt en hel del sen jag såg dig sist” sa Tomas och Adria verkade äntligen dra sig ur sin koma. Men jag vet inte om det är en bra eller dålig sak med tanke på hennes reaktion.

  ”Nej” skrek hon kort innan hon vände om och sprang tillbaka in i ladan. Hon smällde igen dörren intill ladan och lämnade oss alla i chock. Vi hade ingen aning om vad som hade hänt nyligen men jag hade mina funderingar.

  Dock hoppades jag att ingen utav dem inte stämde.

Okej i alla fall. Jag vet inte riktigt vad jag själv tycker om det här kapitlet. Är inte riktigt nöjd med det men vet inte riktigt vad det är som jag inte gillar. Det är bara något med det som jag inte blev nöjd med.

  Men jag hoppas att ni i alla fall gillade kapitlet och att det var värt väntan.

Men sen till frågorna då :P

1, Adria sa att hon inte berättat allt för Justin, vad tror ni det är som hon inte berättar?

2, Vem tror ni att den här Tomas killen är?

3, vad tycker ni om Hold Tight? - jag själv älskar den. Den är så himla bra. Jag älskar allt med låten, speciellt hans röst. Åh hans röst, den är så himla sexig <3 Älskar hans den här nya stilen, passar honom så himla bra<3

Oviktig information, bara jag som babblar på ;)Okej jag är ledsen för ännu en försening. Jag hade kapitlet klart igår. Jag skulle bara fixa bilden till och lägga in allt. Men min mamma tog min dator irfån mig under tiden som jag höll på att fixa så jag hann aldrig lägga upp det. Men jag antar att det egentligen är mitt fel. Jag glömde min dator på ICA förut och mina föräldrar fick åka och hämta den. Jag fick som sagt tillbaka datorn men mina föräldrar är inte särskilt glada på mig för att jag glömde den till första början. Så jag har fått ett straff att jag inte får ha den i mitt rum vilket gör att jag inte kan sitta på kvällarna i smyg och skriva. Vilket då blir jobbigt då det är på kvällarna som jag brukar skriva. Men men, jag får lösa det på ett eller annat sätt tills straffet är över.

  Jag vaknade av att någon rörde sig bredvid mig och kände hur något lades på mitt bröst. Jag blinkade några gånger för att min blick skulle bli helt fungerade eller vad man ska säga och kollade ner för att hitta Adria hårt pressat mot mig. Hennes ena arm var lindad runt min midja medan den andra låg på min mage och hennes huvud låg på mitt bröst. Mitt nakna bröst måste jag säga då jag under natten någon gång tog av mig tröjan då det var väldigt varmt.

  Dock verkade Adria inte tycka att det var särskilt varmt då hon för det första skakade smått -inte nu men igår innan hon lät mig hjälpa henne att bli varm- Sen för det andra så använde hon mig som sitt personliga element. I vanliga fall så skulle hon inte ens röra mig om syftet inte var för att skada mig

  Hon mumlade smått i sömnan och jag kunde inte låta bli att le smått. Hon såg ut som en helt annan person när hon låg och sov. Jag märkte det när vi sov tillsammans första gången -och nej ingenting hände så håll era tankar i styr, vi låg så långt bort ifrån varandra som möjligt- Hon var mycket mer avslappnad och för första gången sen jag kom hit så såg jag henne verkligen lycklig. Det var som att hon inte hade några bekymmer.

  För annars i vanliga fall så är hon alltid på hugget och har som en mur runt sig som hon inte låter någon komma innan för. Förmodligen så har något hänt henne tidigare och nu låter hon inte någon komma tillräckligt nära henne för att kunna skada henne. Och om jag måste gissa på något så skulle jag säga att det hände något med en kille då hon gärna håller ett stort avstånd till alla killar. Okej alla killar utan hennes två kompisar och hennes pappa. Den där Alex killen eller vad han heter verkar hon inte ha något problem med heller men alla andra killar jag har sett runt henne verkar få henne att känna sig obekväm. Mig inkluderat. Speciellt mig kanske jag borde säga. Vilket kanske inte är så konstigt om mina funderingar är rätt. Det är någon kille som har gjort något mot henne och för allt som jag står för nu så antar jag att jag kan förstå varför hon avskyr mig så mycket.

  Jag kunde dock inte säga att jag hatade Adria. Jag ville hata henne för allt som hon gör men det går inte. Det går inte att hata henne vare sig jag vill det eller inte. Hon är den första som faktiskt står upp mot mig och kämpar tillbaka. Mitt crew och min familj gav upp efter ett tag och lät mig vara Då dem faktiskt var en aning rädda för mig. I alla fall tills dem skicka mig hit. Dem skickade mig hit i tron om att jag skulle bli bättre, att Adria skulle fixa mig. Inte för att jag tycker att det finns något att fixa men jag måste erkänna att om det är någon som ska göra det så är det hon. Hon är minst lika envis och tankestark som jag vilket är det jag både gillar och hatar hos henne. 

  Det drog mig tillvansinne för att hon över hälften av gångerna -nästan alla gånger- fick sin väg igenom. Men på samma gång så måste jag erkänna att det var jävligt sexig och jag förstår äntligen vad pappa menade när han sa att vi ”Bieber killar behöver en stark kvinna i vårat liv” Han sa alltid att envisa män som oss behövde en minst lika envis kvinna som kunde hålla oss i schack. 

  ”Okej så jag fick precis tag på Alex och han sa att han kommer komma. Tyvärr bara så kan han inte komma direkt då han är mitt i att fixa med grisarna” sa Adria och satte sig ner bredvid mig på gräset.

  Hon hade vaknat för ungefär en timme sen och vill ni veta vad den första grejen var som hon gjorde när hon vaknade. Hon slog mig. Ja ni hörde rätt, hon slog mig. Hon gav mig en rak höger för att ha tagit nytta utav henne medan hon låg och sov. Dock så bad hon om förlåtelse för smällen direkt efter då hon faktiskt kom på vad som hände men tog snabbt tillbaka det då hon sa att jag förtjänade det för andra grejer som jag gjort.

  Bitch, hon ska vara glad att jag inte slår tjejer. Jag skulle aldrig skada en tjej fysiskt. Jag vill inte skada en tjej psykiskt heller men jag kommer absolut inte lägga en hand på en tjej. Även fast hon kanske förtjänar det med allt som hon har gjort mot mig.

  I alla fall så satt vi just nu en liten bit bort ifrån bilen, sittandes i gräset med ryggarna vilade mot ett litet berg som var placerat här. Det här var det enda stället som vi kunde hitta service på så här fick det bli. Adria hade då ringt Alex om ni inte redan förstått det. Hon bad honom och komma hit och han hade sagt ja som ni hörde. Dock kunde han ju inte komma direkt och med tanke på att jag och Adria körde en bit igår så lär det ta minst tre timmar för Alex att komma hit. Minst.

  ”Okej så eftersom vi är fast här ett tag utan något att göra. Kan du komma på något som vi kan göra?” frågade jag efter att vi suttit tysta ett tag och Adria skakade smått på huvudet. 

  ”Vad finns det ens att göra. Min mobil håller på att dö så vi kan inte spela något på den då jag behöver den fall Alex ringer. Du har ingen mobil eftersom din mamma inte låter dig ha en. Vi sitter ihop så jag kan inte komma bort från dig så det enda vi egentligen kan göra är att prata”

  ”Så låt oss prata. Jag menar vi ska ju spendera en hel del tid tillsammans så varför lär vi inte känna varandra lite?” föreslog jag och Adria suckade smått.

  ”Visst, varför inte. vad vill du veta?”

  ”Eh jag vet inte. Vad gillar du att göra när du inte behöver baby sitta mig?”

  ”Haha förutom att göra ditt liv till ett helvete så gillar jag att rida, träna hästar. När man lyckas att göra en häst tam och göra det man vill. Det är lycka det” sa Adria och fick en nästan drömmande glimt i ögonen. Ett stort leende spreds på henne läppar och jag kunde inte låta bli att le jag själv. För det här var första gången jag såg henne le ett leende som inte var av skadeglädje. Utan av ren lycka ”Åh förlåt, jag försvinner lite i mina egna tankar ibland”

  ”Det är lugnt, jag har en förmåga att göra det själv ibland”

  ”Hahah bra att veta. Men vad gillar du att göra då? Förutom din karriär och att dela spått med var och varannan tjej” frågade Adria och jag skrattade smått åt hennes lilla kommentar.

  ”Den var bra, väldigt roligt” sa jag och Adria log belåtet ”Men utanför dem två grejerna så gillar jag verkligen att sporta. Jag älskar att köra fotboll, basket, hockey, åka skateboard, spela baseball med mina kompisar och crew”

  ”Det visste jag inte. Är du bra då?”

  ”Jag måste väll säga att jag i alla fall är hyfsad” sa jag och Adria skrattade smått. Jag kollade frågandes på henne då jag inte såg nog roligt i det jag sa. Adria skakade smått på huvudet innan hon kollade upp på mig.

  ”Jag är bara förvånad att du inte började skryta om att du var så himla bra på någon utav sporterna. Jag menar du skryter ju om nästan allt annat som du pratar om. Hur lätt du kan få tjejer, hur lätt du kan skriva en låt, hur många tjejer du har skrikande efter dig, hur mycket du kan pressa på gymmet” började Adria rabbla men jag fick snabbt tyst på henne genom att placera en hand över henne mun. Hon kollade chockat på mig men till min förvåning så puttade hon inte äcklat bort handen. Efter ett tag tog jag bort min hand och med tanke på hennes blick så ville hon veta varför jag avbröt henne ”Jag förstod din poäng. Jag är självsäker med mig själv men det är inget fel med det”

  ”Kanske inte. Men det finns en gräns och kommer man över den så verkar man bara arrogant, sliskig och alldeles för själv kär”

  ”Kanske det kanske men jag skryter bara om saker som jag vet faktiskt stämmer. Jag vet att jag har många tjejer efter mig och att den största andelen utav tjejerna bara vill ha mig pågrund av att jag är känd. Men jag tränar inte och spelar inte matcher i någon sport längre så jag kan inte riktigt säga om jag är bra eller inte. Men jag ser mig i alla fall som hyfsad i alla dem sporterna. Jag har bollkänsla och om jag inte hade vart känd så kanske jag hade satsat på något utav dem. Blivit bättre än hyfsad. Men just nu använder jag det mest som en metod att glömma bort allt. För under den tiden som vi spelar så kan jag tänka på annat. Jag behöver inte tänka på det som hände utan allt som finns är jag och mina kompisar. Allt annat bara försvinner för den lilla tid som jag sportar”

  Efter mitt lilla ”tal” eller vad man ska kalla det så satt vi ett tag utan att säga något. Adria verkade tänka igenom det jag nyss sagt innan hon äntligen bröt tystnaden ”Så om sporten hjälpte dig att glömma det du ville glömma varför valde du inte det som en utväg då? Jag menar du valde ju uppenbarligen festandet, tjejerna och allt det där. Men borde inte sporten ha vart ett bättre val. Jag menar du skulle ju må mycket bättre och din karriär skulle inte gå i golvet som den håller på att göra nu”

  ”Det är inte så lätt okej. Jag var sårad och det var så här mina kompisar hjälpte mig att glömma. Det är så här dem lever sina liv så det var lätt för mig att bara börja. Jag kanske mår skit dagen efter men under dem få timmarna som jag dricker och röker på så finns inga problem. Jag känner ingen smärta och allt är bra igen”

  ”Men det måste ju finnas en bättre väg. Du skulle ha kunnat vänt dig till dina andra vänner och” började hon men jag avbröt henne igen. Den här gången inte genom att sätta en hand över henne mun utan att skrika åt henne. Vilket verkade ta henne ur balans då hon hoppade till smått och kollade nästan skräckslaget på mig?

  ”Du vet ingenting okej. Du vet inte vad som hände mellan mig och min flickvän så kan du inte vara hålla tyst” 

  Jag vill inte prata om Selena, jag ville inte ens tänka på henne. Jag ville få bort henne från mina tankar, få bort henne ur mitt liv för hon har inte gjort något annat än att sabba det i slutändan. Jag äskade Selena, hon var min första riktiga kärlek och det glömmer man aldrig. Känslan man fick när man var runt den personen som man älskade, när man var i den personens armar, när man kysste den person. Det är en fantastisk känsla att känna. Men tydligen så var jag den enda son kände det i min relation och jag är inte redo att öppna upp mig igen i rädsla att det skulle hända igen. Jag tror aldrig att jag kommer att kunna lita på någon igen. Plus så gillar jag det liv som jag lever. Jag gillar att ha olika tjejer hela tiden så att dem aldrig blir för fast vid en. 

  ”Vad var det ens som hände mellan er? Ni verkade vara det perfekta paret som alla ville va. Men sen helt plötsligt så var det slut mellan er. Vad hände?” frågade Adria nästan osäkert och jag suckade högt.

  ”Jag vill inte prata om det”

  ”Varför inte? Det kanske skulle hjälpa om du pratade om det. Om du faktiskt öppnade upp dig till någon”

  ”Jag tänker inte prata om det. Det är för privat”

  ”Om jag säger något privat också då? Skulle du öppna upp dig då?” frågade Adria och kollade mig nu äntligen i ögonen. Hennes ögon borrade in sig i mina och för att vara ärlig så fastnade jag i dem. Hennes ögon var så vackra och jag fastnade alltid i dem en kort stund precis som nu.

  ”Det beror på vad du berättar”

  ”Tro mig du kommer inte att bli besviken om du berättar för mig. Jag kan nästan slå vad om att det jag kommer berätta för dig är värre”

  ”Jag tvivlar på det men visst” sa jag med en liten suck och drog bort min blick ifrån henne. Jag kunde inte kolla på henne medan jag berättade det jag skulle berätta. Jag skulle förmodligen ge ifrån mig någon känsla eller något och jag vill inte att någon ska se mig svag. jag vill inte att någon ska se mig svag. Inte ens mina närmsta vänner eller familj.

  ”Okej så det som hände mellan mig och Selena var väll egentligen det faktum att hon aldrig älskar mig”

  ”Vad menar du med att hon inte älskade dig? Ni båda verkade ju helt galna i varandra”

  ”Ja jag älskade henne och var galen i henne. Hon var bara galen och dum i huvudet som spelade mig. Hon utnyttjade mig för publikationen och jag måste erkänna att hon gjorde det bra. Hon lurade oss alla, mig speciellt som faktiskt trodde att jag skulle vara med henne för alltid. Eller det var  fram tills jag hittade henne i min säng med en av mina dansare. Han var även en av mina närmsta kompisar så du kan ju tänka dig min chock när jag såg dem två tillsamman. Jag visste att det var något fel med Selena, jag hade misstänkt det ett tag. Jag hade till och med pratat med min kompis om det. Han sa att det förmodligen inte var något, att jag bara oroade mig i onödan. Så jag litade på honom och kolla vart det ledde mig”

  ”Jag är ledsen. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Du måste ha vart krossad”

  ”Det kan man säga. Men så var även hans näsa. Men det var inte det värsta. Det värsta var sen när hon berättade för mig vad hon hade gjort och berättade att hon egentligen var kär i min kompis. När hon berättade det så tappade jag det helt. Jag gav honom en stor jävla blåtira och bröt även tre av hans revben. Jag sparkade honom och såg till att han inte skulle få jobb någon annanstans. Jag var så himla sur men trotts min ilska mot Selena så rörde jag inte ett hårstrå på hennes kropp. Jag skulle aldrig skada en tjej på det sättet. Inte med flit i alla fall och absolut inte henne. Jag älskade henne och jag låste in mig i mitt rum i några dagar innan jag kom ut. Det var då som jag började festa och insåg att det fick bort smärtan. Efter det blev det en vana och här är jag nu” jag kollade upp på Adria som hade en sorgsen/medlidande blick i ögonen. Hon drog en tröstande hand över min rygg och la den handen som satt ihop med mig på min hand. Hon drog med tummen över baksidan utav min hand och jag kände mig själv slappna av en aning.

  ”Jag är ledsen Justin. Som sagt så vet jag inte riktigt vad jag ska säga annat än att hon var en bitch” sa Adria och jag skrattade smått ”Men jag måste säga att att jag har mer förståelse till varför du gör vad du gör. Jag tycker fortfarande att det är korkat men jag kan förstå dina avsikter. Jag tror bara att du behöver hitta någon ny som du kan lita på och som du kan falla för. Du behöver glömma bort Selena och det är utan att festa och att ha sex med en massa random tjejer”

  ”Du har förmodligen rätt men jag har faktiskt börjat gilla det liv jag lever och som du kanske förstår så har jag fått tillits problem efter det som hände. Jag kan inte lita på nya personer. Speciellt inte tjejer”

  ”Jag förstår vad du menar. För som du förmodligen redan har märkt så har jag också tillits problem. Fast den enda skillnaden är att jag inte litar på killar istället för tjejer. Jag låter inte folk komma mig för nära. Fysiskt eller psykiskt i rädsla att någon ska skada mig. Och om jag ska vara ärlig så hade jag vart livrädd just nu om jag hade suttit så här nära en annan kille. Jag hade förmodligen fått en panik attack och försökt springa iväg” sa Adria och kollade kort ner i sitt knä innan hon kollade upp på mig. Våra blickar mötes återigen och jag lutade mig en aning framåt. Inte mycket men lite bara för att se vad hon skulle göra. Men hon gjorde inget, hon satt bara kvar och kollade på mig.

  ”Men du är inte rädd för mig?” hon skakade smått på huvudet till svar ”Varför? Du känner inte mig”
  ”Jag vet inte. Jag har bara fått den här känslan att jag kan lita på dig av någon anledning. Du är även en av dem få killar som jag har mött som inte har försökt något. Visst om man bortser från den första gången där du försökte flörta med mig och den gången som du kysste mig så har du inte gett mig en anledning att inte lita på dig”

  ”Vad är det egentligen som hände dig Adria? Vad är det som fick dig att vara så himla rädd”

  ”Min pappas kompis. Han satt barnvakt åt mig när min pappa skulle iväg på en affärsresa eller vad man ska kalla det. Jag hade träffat honom så många gånger tidigare så jag kände mig trygg runt honom. Han var som en andra pappa för mig och jag trodde att jag kunde lita på honom. Eller det var fram tills han drog in mig i sitt rum och började slå mig. Han” Adria avbröt sig mitt i meningen och hon svalde högt. Det här var uppenbarligen ett känslig ämne för henne och om jag skulle gissa så pratar hon inte så mycket om det. Om ens alls.

  ”Gick han längre än att bara slå dig?” min fråga verkade få henne ur balans men hon skakade fort på huvudet när hon väll verkade komma tillbaka till ”nuet”

  ”Nej han gick aldrig längre än att slå mig. Men nu så får jag en viss trauma eller vad man kan kalla det varje gång jag ser en kille. Jag är rädd att någon ska höja handen mot precis som han gjorde”

  Jag nickade smått till svar då jag inte visste vad jag skulle säga. Vad kunde man ens säga? Jag hade precis fått reda på att en vuxen man höjde en hand mot henne, slog henne. Det förklarar varför hon var så himla rädd för mig den gången när jag fick mitt utbrott på henne. När jag gick upp i hennes ansikte. Det måste ha väckt en massa minnen från vad som hände.

  ”Jag är ledsen”

  ”Ledsen för vad? Du har inte gjort något”

  ”Nej men jag kan inte ha underlättat för dig när jag fått mina utbrott och hotat dig hit och dit. Men du måste veta att vad jag än säger att jag ska göra för att skada dig så ta inte mitt ord. Jag skulle aldrig skada en tjej”

  ”Jag vet Justin. Du kanske verkar som en hemsk personer till och från men det är något som jag aldrig trott om dig. Jag trodde aldrig att du hade sjunkit så långt som att slå en tjej”

  ”Bra” mumlade jag fram när jag märkt att vi båda lutat oss närmre. Mitt ansikte vara bara någon centimeter bort från hennes nu så jag kunde känna hennes andetag mot mitt ansikte. Hennes ögon pendlade mellan mina ögon och läppar och mina lika så. Fast mellan hennes läppar och ögon då. Hennes fylliga läppar som hade känt så rätt att kyssa. Dem hade passat så bra emot mina.

  Precis när jag skulle luta mig den lilla biten som behövdes för att kyssa henne hörde jag ett högt tutande från en bil som kom uppkörande mot oss. Adria drog sig fort bort från mig och jag suckade irriterat. Varför var det alltid någon som skulle behöva störa?

  ”Hörna slöfockar ska ni ha skjuts eller?” ropade Alex ifrån bilen efter att ha hoppat ur bilen och Adria nickade smått tills svar innan hon drog med mig till bilen så att vi kunde åka till stan för att bli av med dem här handbojorna. 

  Jag hörde Alex göra någon kommentar i form med ”så hur var det att spendera så mycket tid ensam med Bieber?” men jag orkade inte lägga någon vikt på det. Istället satt jag i mina egna tankar och försökte lista ut varför jag hade velat kyssa Adria så gärna.

  Jag gillade henne inte, det visste jag. Jag menar jag känner inget mot henne. Det måste bero på att vi faktiskt var trevliga mot varandra för en gångs skull. Så fort vi går tillbaka till att hata varandra -okej hata är ett väldigt starkt ord men ni förstår vad jag menar- så kommer allt att återgå till normalt.

  Hoppas jag i alla fall.

EJ IGENOM LÄST SÅ FÖRLÅT I FÖRVÄG FÖR STAVFEL OCH SÅ VIDARE. LÄSET IGENOM DET IMORGON. MÅSTE LÄGGA MIG NU!!

Sen uppdatering jag vet och jag ber om ursäkt ÄN EN GÅNG. Suck, jag börjar bli trött på mig själv. Så jag har börjat fundera på att sätta fasta dagar eller dag för när kapitlerna ska komma upp. Att till exempel söndagar blir kapitel dagar. Att varje söndag så kommer att kapitel garanterat och om jag får upp ett annat kapitel i veckan så blir det en bonus. Vad tycker ni om det?

Jag tror i alla fall att det skulle underlätta en hel del. Så i alla fall är frågorna idag -för det är vissa som har bett mig om att ha frågar/fråga i slutet av varje kapitel som ni kan svara på-

1: Tycker ni att jag ska ha fast dag? -om ni inte förstår vad jag menar läs över-

2: Har ni något önskemål till vad som ska hände i novellen? Det kan vara vad som helst. Jag kanske itne kommer att använda allas ideer men det är lite kul att veta plus så ger det mig olika förslag och insperation till att skriva.

3: Vad tycker ni om novell än så länga? Bra/dålig - Seg/för fort - Intressant/ointressan

Hoppas att ni gillar kapitlet, det blev ett lite längre kapitel som kompensation för den dåliga uppdateringen.

SNÄLLA KOMMENTERA VAD NI TYCKET, DET BETYDER ALLT

Puss och kram <3

  Justins läppar rörde sig mot mina och hur mycket jag än hatade det så måste jag erkänna att han var bra på att kyssas. Hans läppar kändes bra mot mina.

  Jag slog bort tanken och verkade äntligen hitta kontrollen över min kropp. Jag satte mina händer på hans bröst och puttade bort honom så hårt jag kunde. Men med tanke på att Justin var så mycket större och starkare än mig så kom han inte särskilt långt. Men jag lyckades få honom tillräckligt långt bort för att få bort hans läppar från mina.

  Jag höjde min hand och örfilade honom hårt över hans vänstra kind och Justin kollade chockat på mig. Jag var en aning chockad jag också men jag måste säga att det kändes bra. Inte bara för nu men enda sen han kommit hit så har jag velat slå in lite vätt i hans dumma skalle. 

  ”Vad fan Justin? Varför kysste du mig för? Jag tycker att jag har vart väldigt tydlig med att jag inte vill vara med dig på det sättet alls” frågade jag och kollade med stora ögon på Justin. Han kollade bara på mig och andades smått andfått.

  ”Jag vet inte. Jag planerade det inte. Jag blev sur och irriterade för att du är så himla”

  ”Så himla vad Justin? Berätta för mig. Vad är jag?”

  ”Du är, du är. Gush jag kan inte ens få fram något. Jag kan inte stå dig. Du är så himla irriterande. Vet du det?”

  ”Det är hela meningen med det här att jag ska gå på dina nerver och det verkar som att jag gör ett jävligt bra jobb. Så kan du snälla förklara kyssen för jag förstår ingenting. Du säger att du inte tål mig men ändå så kysser du mig. Hur går det ihop i ditt huvud?” sa jag och slängde ut med armarna. Eller i alla fall försökte slänga ut med armarna då min ena inte kom särskilt högt med tanke på handbojan. Jävla skit sak. Varför var jag tvungen att ge bort nyckeln för.

  ”Jag vet inte varför jag kysste dig. Det bara hände okej. När jag blir sur eller irriterad så blir jag kåt. Det var genom tjejer som jag tog ut min ilska igenom innan jag kom hit och du råkade bara vara här. Det är inget speciellt. Ta inte åt dig av något”

  ”Tro mig det gör jag inte. Om något så blir jag bara äcklad ut av det du just sagt. Det är ju vidrigt”

  ”Åh låtsas inte som att du inte gillar mig. Eller mitt utseende i alla fall. Jag har sett hur du kollar på mig”

  ”Ja jag kan erkänna att du ser bra. Men din fula personlighet förstör ditt vackra ansikte” sa jag och vände mig om. Den här gången tänkte jag även på bojorna så jag drog hårt i dem hårt för att få Justin att följa med. Han staplade fram några steg innan han verkade hitta balansen och för en gångs skull sen han kom hit så bråkade han inte med mig. Han följde bara efter utan att säga ett ord. 

  Jag gick bort till ladan för att försöka komma på något sätt att komma ur dem här handbojorna. Precis när jag skulle öppna upp dörren och släpa med mig Justin in, kom det en bil uppkörande på uppfarten. Om man nu kan kalla det en uppfart då det mest var en stor tom yta där vi brukade parkera bilarna. 

  I alla fall. Bilen parkerade och ut kom ingen mindre än Alex. Precis den personen som jag behövde vid det här laget. Han kunde lösa nästan allt så kanske kunde han hjälpa mig med det här också. Kanske. Jag får inte ha för höga förhoppningar.

  ”Alex” ropade jag fort och började styra mina steg bort till honom. Han vände sig fort mot oss och jag kunde se hans förvånade ansiktuttryck när hans blick fastnade på handbojorna som höll oss samman. Jag gav honom en kort kram och ett litet leende när vi väll kom upp till honom efter många om och men från Justin.

  ”Hej Adria. Något roligt som har hänt här? Något spännande? Kanske tanken på att du sitter ihop med honom just nu”

  ”Det är en lång historia och jag skulle gärna berätta det en annan gång. Men just nu vill jag inget annat än att komma ur dem. Vilket är anledningen till att jag ropade på dig. Jag hoppades att du kunde kanske hjälpa oss att komma loss”

  ”Jag kan tyvärr inte hjälpa dig Adria. Det finns inget jag kan göra”
  ”Inget?”

  ”Jag är ledsen. Men jag kan inte komma på något, det är helt blankt. Men jag hade hjälpt er om jag kunde. Jag är ledsen”

  ”Det är ingen fara Alex. Det är inget du kan göra åt. Men du vet möjligtvis ingen som skulle kunna ta hans om ett sådant här problem?”

  ”Det finns ett ställe borta i staden som skulle kunna fixa det”

  ”Inne i stan” frågade jag för att dubbel kolla att jag hört rätt och han nickade tillsvar.

  ”Det skulle ta fyra timmar för oss att komma in till stan. Jag har inte tid med det. Jag behöver jobba och Justin gör det inte direkt lätt för mig”

  ”Jag kan förstå det. Han verkar inte direkt som den trevligaste personen att vara runt” skrattade Alex fram och jag hörde en fnysning bakom mig. 

  ”Ni vet att jag kan höra er va?”

  ”Ja vi vet. Det är meningen ditt pucko” spottade jag fram. Fast ärligt så hade jag glömt bort att han var där. Eller jag tänkte inte på att han kunde höra oss. För även om jag gillade att få på Justins nerver så ville jag inte göra det nu. Inte efter det som precis hända och vad han sa efter. Jag ville inte göra honom irriterad om jag visste att priset efter kunde vara att han kysste mig. I alla fall inte när jag satt ihop med honom och inte kunde komma bort från honom. När jag inte hade någon chans att skydda mig själv. För jag tror att inte att jag skulle ha en chans mot Justin om han började göra motstånd mot mig när jag var på honom. Han var mycket större än mig och mycket starkare. Men som tur var för mig så var han en av dem där killarna som aldrig skulle skada en tjej.

  ”I alla fall. Jag tror att din största chans att komma loss från Justin är att åka in till stan. Be dem att kapa kedjorna. För jag tror inte att Kenny och John kommer att ge dig nyckeln”

  ”Då är vi två. För jag vet att dem inte kommer att ge mig nyckeln så länge jag inte gör något med Justin. Vilket jag nu egentligen har gjort så jag borde få nyckeln fast jag tror inte att det kommer att räknas i deras värld så jag kan väll lika gärna åka till stan och få dem här bort tagna”

  ”Va?” frågade Alex som uppenbarligen inte hänge med på mitt svamlande. Och ärligt talat så gjorde jag inte heller det.

  ”Alex skulle jag kunna få låna din bil för att åka in till stan?”

  ”Adria det är eran bil om du har glömt bort det. Jag använder den bara för att jag kör ärenden åt din pappa”

  ”Juste det hade jag glömt bort. Men i sådana fall, hit med nycklarna så att jag kan köra och bli av med dem här bojorna” sa jag och han skrattade kort. Han räckte nycklarna till mig med rynkade smått på pannan när något verkade slå honom.

  ”Ska du köra?”

  ”Ja jag ska köra. Är det något problem med det?”

  ”Jag tänkte bara att ni två sitter ihop så du skulle bara ha en hand. Plus att det kommer blir konstigt om du kör då det är din vänstra hand som sitter fast och Justins högra. Vilket betyder att ni skulle behöva sträcka er över för att det skulle kunna gå. Och om ni frågar mig så skulle det inte kännas särskilt säkert”

  ”Vad ska jag göra då? Jag kan inte sitta fast med Justin längre. Han gör mig galen”

  ”Det är inte särskilt bra för mig heller” sa Justin och skakade smått på huvudet innan han verkade komma på något ”Så därför borde jag köra”

  ”Du köra? Varför skulle jag låta dig köra för? Du kommer säkert att försöka fly och åka till Vegas eller inte vad vet jag. Jag tänker inte ge dig chansen att rymma för att kunna vara med någon slampa”

  ”Om du inte kommer ihåg så har jag inga pengar, mobil eller bil för det laget så hur har du tänkt dig att du ska kunna rymma ifrån dig?”

  ”Jag vet inte. Men du är Justin Bieber så du skulle säkert hitta något sätt”

  ”Förmodligen men hur har du tänkt dig att jag ska komma bort ifrån dig?” frågade Justin och höjde ett frågande ögonbryn mot mig.

  ”Jag vet inte okej. Så nu åker vi”

  ”Omg din jävla klant. Hur kunde du inte se den där stenen? Den är enorm” brast  jag ut när vi lyckats komma ur bilen. Vilket var lite knepigt då vi satt ihop och jag blev tvungen att klättra över till hans sida för att kunna komma ut. Och så klumpig som jag kan bli ibland så gick det inte särskilt smidigt heller.

  ”Jag vet inte okej. Jag dansade och sjöng med i låten”

  ”Och jag bryr mig inte. Du sabbade bilen. Hela undersidan är säkert helt sönder”

  ”Det är inte mitt fel att en stor jävla sten är placerad mitt i vägen. Jag menar det borde ju inte vara så svårt att ta bort det eller hur?”

  ”Ingen har tagit bort den för att det inte har behövts. Jag har aldrig hört om att någon har åkt på den här. För gissa vad, folk har blicken på vägen när dem kör”

  ”Okej  okej jag fattar. Du är sur för att jag sabbade bilen. Men det är onödigt för dig att stå och skicka åt mig. Det kommer inte att hjälpa mot något”
  ”Jo det kommer att hjälpa mig mot min ilska som jag känner mot dig” spottade jag fram vilket fick Justin himlade på ögonen till svar och jag suckade irriterat. Jag ville bara ta den där jävla stenen och kasta den på honom. Kanske det skulle få in lite vätt i den där skallen. Förmodligen inte men det var väll värt ett försök.

  Förvirrad? Okej jag ska förklara för dig vad som hände. Vi satt i bilen på väg till stan för att få bort dem här jävla bojorna. Justin fick då köra då det blev bäst så med tanke på hur vi satt ihop. I alla fall så hade vi kommit ungefär halvväggs när en låt som Justin gillade började spelas på radion. Han började dansa och sjunga med i låten. Hade absolut ingen som helst kontroll på vägen. Vilket är varför vi har hamnat i den här situationen.

  När Justin började flänga med hårtet så fick han bilen att vingla till och han råkade köra över den där stora stenen som vi har pratat om. Hela bilen hade ryckts till och ett öron skärande läte kom ifrån bilen också. Det lät inget bra och såg inte bra ut heller. För när vi försökte att fortsätta köra så hade bilen bara hoppat till innan den hade dött totalt. Vi kunde inte ens få igång den.

  ”Okej jag måste kolla undersidan i fall att det är några allvarliga skador på undersidan. Så  om du är snäll så kan du sjunka ner på knä så att det blir lättare för mig”

Justins perspektiv

  ”Den är helt klart trasig. Vi kommer att behöva ta den här till en verkstad eller något när vi kan. Vi kommer inte att få igång den, jag skulle inte testa att starta den. Vem vet vad som skulle kunna hända” sa Adria och lutade sig ännu mer fram för att få en bättre titt. Vilket även gav mig en bättre syn utav henne rumpa. Den var så rund och perfekt storlek för min hand att hålla. Om jag nu fick chansen. 

  ”Okej så om vi inte kan åka någonstans och vi har ingen mobil. Vad ska vi göra då?”

  ”Jag vet inte Justin. Det skulle ta alldeles för lång tid att gå åt båda hållen. Det skulle ta timmar och jag pallar inte det. Så jag antar att våran bästa chans är att stanna här över natten och hoppas att det kommer någon som kan hjälpa oss eller ge oss skjuts”

  ”Du menar alltså att vi ska sova i bilen?”

  ”Ja vi har inget annat val efter som du har sabbat bilen. Men om du hellre vill sova ute så varsågod”

  ”Nej tack jag sover nog i bilen” sa jag fort och Adria himlade snabbt med ögonen åt mig.

  Hon ställde sig upp och borstade bort skiten från hennes händer och knän innan hon öppnade upp bakluckan ”Jag antar att det blir smidigast att sova här. Eller vad tror du?”

  ”Det verkar vara den bästa iden. Det är ju mest plats här” Adria nickade instämmande och kollade kort runt sig innan hon hoppade in.

  En timme. Det är vad vi har spenderat i den här bakluckan och vi båda har misslyckas katastrofalt med att försöka sova. Jag har allt för mycket saker i mitt huvud för att jag ens ska kunna slappna av. Adria frös och skakade där hon låg på andra sidan utav bilen. Eller rättare sagt andra sidan bakluckan. Hon har legat så där skakande ett tag nu och jag kunde inte längre ta det.

  ”Adria varför kan du inte bara låta mig värma dig. Du håller uppenbarligen på att frysa i gäll så varför kan du inte bara låta mig hjälpa dig?” frågade jag men hon svarade mig inte. Hon ryckte bara smått på axlarna och jag suckade högt.

  ”Jag lovara att jag inte kommer att försöka mig på något. Jag lovar att jag inte kommer att kyssa dig” sa jag och såg hur hon slappnade av en aning. Hon har vart stel och väldigt mycket på tårna runt mig sen jag kysste henne. Visst det var bara någon timme sen det hände men ändå.

  Jag la en försiktig arm runt hennes midja och förväntade mig att hon skulle putta undan mig. Men hon låg kvar och protesterade inte heller. Jag drog henne närmre mig tills hennes rygg var pressad mot mitt bröst. Hon verkade slappna av en aning och hennes iskalla händer kom snabbt i kontakt med mina varma i ett försök att värma dem. Hon var iskall och jag var jätte varm så jag tror nog att vi kunde kompensera det här rätt bra.

  ”Justin?” frågade Adria plötsligt och jag svarade kort med ett enkelt ”vad?” innan hon fortsatte ”Tror du att du någon sin kommer att älska igen? Alltså tror du att du någonsin kommer att fall för någon igen?”

  Hennes fråga fick mig att tappa balansen en aning och jag fick inte fram något. Inte för att jag visste vad jag skulle säga även om jag kunde Frågan fick mig att tänka lite men svaret var rätt lätt för mig.

  ”Jag tror inte det. Kanske om jag hittar den där rätta och all den där skiten som alla pratar om så kanske. Men troligen inte”

Okej så jag ber om ursäkt igen för förseningar. GUD JAG ÄR HJÄLPLÖSS!!!! Jag önskar att jag hade en jätte bra och lite rolig anledning till det här men tyvärr. Det är bara den där jävla skolan som ger mig en massa läxor och uppgidter. Alltså seriöst jag vill döda mina lärare.

  Till nästa vecka så har jag en uppgift på 5-6 sidor om en person, jag har två prov, jag ska läsa klart en bok, och hålla en föreläsning för våra ettor. KILL ME NOW!!!!!

I alla fall. Efter som det kommer senare än planerat så fick kapitlet även bli längre som en liten "förlåt mig" gest och jag hoppas att ni gillar kapitlet. Det är lit ekonstigt men jag hoppas att ni gillar det :)