Länkbyte - Jbiebz

 
 
 
Let Go And Move On - Handling

"Det var inte såhär det skulle bli. Det var inte såhär det var planerat att det skulle sluta. Jag skulle gå på bal, jag skulle sluta skolan och jag skulle ha den bästa sommaren i mitt liv. Jag skulle vara lycklig. Jag skulle inte bry mig om något. Varför kunde det inte få vara så?" 

Kayleigh Sierra Jones är en tjej på 17 snart 18år från Kansas där hon bor tillsammans med sin pappa och sin ett år yngre bror Benjamin. Hennes mamma har hon inte ett minne av. Hon stack nästan direkt efter Benjamins födsel och har inte hört av sig sedan dess. Inte för att hon bryr sig. De klarar sig bättre utan henne säger hennes pappa, men hon har många gånger hört hur han instängd i sitt sovrum har gråtit om kvällarna.

Kay, som hon kallas, är inte någon speciell egentligen. Det tycker i alla fall inte hon själv. Hon är inte populär, men hon är inte heller en outkast. Hon är en i mängden och det trivs hon jättebra med. Hon är en senior. Hon ska på bal och hon ska sluta skolan. Hon är för första gången på länge riktigt lycklig. 

Men lycka varar inte för evigt. Det är det som gör livet så skört. Även det allra minsta snedsteget kan förstöra allting som man är och har. I värsta fall lämnar det ärr för livet, om man inte hinner blir räddad. 

 

 

Som jag sagt flera gånger nu så läser jag inga svenska noveller då jag föredrar engelska men den här låter väldigt intressant om ni frågar mig. Hon har lagt upp 19 kapitel på den här novellen vilket är hennes tredje. Om ni är intresserade och har lite tid över kan ni ju kolla in där ;)

 

Give me that old school love

  Jag håller på med kapitelt nu och kommer det inte upp idag så kommerdet upp imorgon någon gång. Tror inte det kommer bli något jätte spännande kapitel men snart så kommer noveller dra igång igen och då kommer ni önska att ni inte bad om mer drama ;)
 
  Okej men det jag skulle säga är att jag har börjat lägga upp novellen på wattpad. Jag själv föredrar att läsa på wattpad då det är mycket bekvämare. Jag kommer fortfarande att lägga upp noveller här men om det här någon som vill så kommer novellen också att läggas upp där. Jag har inte hunnit lägga upp alla kapitel än men snart så är dem där så at den som vill kan läsa. Man kan också läsa min andra novell Take A Risk With Me där fast på engelska om någon skulle vara intresserad :)
 
  Här har ni länken om ni skulle vilja läsa på wattpad istället http://www.wattpad.com/story/13712865-out-of-town-girl :)
 

OOTG 21 - Klä av dig halvt naken

 
 Tidigare kapitel
  Visste Tomas var överbeskyddande över mig. Eller i alla fall när det kom till andra saker utan honom. För när han gjorde saker så verkade det vara helt okej i hans ögon. Jag önskar bara att någon kunde trycka in i hans dumma skalle att det här är fel på så många sätt. Fast för att kunna få någon att göra det skulle betyda att jag skulle behöva berätta om allt vilket jag absolut inte kan göra. Att berätta för Justin var jobbigt nog. Jag tror inte att jag kan berätta om allt det där igen till någon annan. Det var bara för plågsamt och fick mig att börja tänka på en tid i mitt liv som jag inte ville göra något annat med än att glömma.

  Om det ändå bara vore så enkelt.

 



 

 

  ”Omg Justin vad håller du på med?” skrattade jag fram när jag såg hur Justin satt baklänges på Hero. Hero är då en av alla mina hästar som jag tagit ut ut för att Justin skulle lära sig att rida. Hero är en utav dem snällaste hästarna som vi hade på gården och hade ett väldigt tålamod. Vilket är varför jag använder honom när jag ska lära barn att rida. Eller i det här fallet lära Justin rida. Men just nu tror jag att det är en svårare uppgift med tanke på att han inte ens kan komma upp på hästen ordentligt.

  Justin kollade frågandes runt sig innan hans blick föll på mig ”Jag vet inte hur det slutade så här men jag kom i alla fall upp den här gången” sa han och försökte se ljuset i det hela vilket bara fick mig att skratta ännu mer. Vi hade vart här ute i säkert en halvtimme nu och Justin hade inte förs än nu kommit upp på hästen. Dock kom han upp åt fel håll och jag tror ärligt talat att det hade vart bättre för honom om han inte kommit upp alls. I alla fall för hans ego som jag nästan är säker på sjunk just nu. Grejen är att jag inte vet hur han hamnade så här heller. Jag hade lämnat honom i typ fem minuter för att gå och hämta Apollo så att han var redo för när vi väll satte igång. När jag sen kom tillbaka så satt Justin där och helt ärligt så tror jag inte att jag skrattat så mycket på väldigt länge. Vilket var väldigt skönt, allt från häromdagen var som bort blåst. Vilket då var exakt vad jag behövde.  

  ”Justin det där är inte en fördel. Det hade vart bättre om du inte kommit upp alls. Jag menar kom igen Justin, hur tänkte du? Jag sa ju åt dig att om du står på vänster sida om hästen så är det höger benet som du slänger runt. Det kan inte vara så svårt”

  ”Jo tydligen så är det svårt för jag har ingen aning hur jag hamnade så här”

  ”Haha okej, men hoppa ner från Hero nu så att du kan sätta dig åt rätta på Hero så att vi kan sticka iväg någon gång. Vi har inte hela dagen på oss för jag vill gärna komma ut innan det blir mörkt”

  ”Okej jag ska försöka” skratta Justin smått fram innan han hoppade ner ”Och jag ska försöka komma upp åt rätt håll den här gången” 

  ”Ja det skulle underlätta en hel del om du faktiskt satt åt rätt håll. Det underlättar en hel del då man faktiskt ser var man rider någonstans” skrattade jag fram och drog med mig Apollo bort till där Justin stod vid Heros sida men han såg ut att tveka en aning ”Det kommer gå bra Justin, se bara till att sätta rätt fot i så att du hamnar åt rätt håll”

  ”Det är bara lätt för dig för att du vet det här. Jag slår vad om att du också hade problem med att komma upp på hästen innan du kunde”

  ”Ja jag hade lite problem att komma upp hästen då jag var typ fyra, fem år när jag lärde mig att rida”

  ”Sluta håna mig, det är inte kul. Jag skulle vilja se dig göra dem grejerna jag gör när jag uppträder. Jag skulle vilja höra dig sjunga”
  ”Det där är inte okej. Du kan inte jämföra rida med att sjunga. Man föds med en bra röst så att man sjunga. Rida lär man säg”

  ”Okej jag ger dig det, men jag skulle fortfarande vilja se dig göra dem andra grejerna som jag gör när jag uppträder”

  ”Du menar flörta med en massa tjejer och klä av dig halvt naken” frågade jag och höjde ett menade ögonbryn mot honom vilket bara fick honom att skratta innan han tog ett steg bort från Hero för att sedan göra sin väg till mig.

  ”Hur gärna än jag skulle vilja se dig klä av dig så skulle jag inte vilja att andra skulle se dig göra det. Du är min och jag håller dig gärna för mig själv” jag kände hur mina kinder började hetta till utav Justins ord vilket fick honom att skratta smått när han såg effekten han hade på mig. Jag ville kolla bort från honom så att han inte skulle se det men det var ju uppenbarligen försent. Plus Justin hade greppat tag om mitt ansikte för att hålla mig på plats så att jag inte kunde kolla bort från honom ”Du är så himla vacker Adria. Så  himla vacker” mumlade Justin och rodnaden på mina kinder blev ännu värre vilket Justin också verkade märka då hans läppar drogs upp i ett ännu större leende innan han pressade dem mot mina. 

  Mina armar lindades runt Justins midja för att dra honom närmre mig då jag än en gång kände dem där fyrverkerierna som jag kände varje gång Justin kysste mig.  Det fick mig att känna mig vacker och älskad. Som att någon ville ha mig och uppenbarligen så ville Justin  ha mig med tanke på hur han kysste mig just nu. Hans läppar kysste mina hungriga och hans händer släppte sitt grepp om mitt ansikte för att istället greppa tag om mina höfter för att dra mig närmre honom.

  Jag kände Justins tunga dras över min underläpp och jag skulle precis öppna munnen för att ge honom tillträde men hoppade istället ifrån honom när Apollo gnäggade till högt bakom mig. Justin log roat åt mig när jag satte en hand över hjärtat för att känna hur min puls gått upp och försökte lugna ner mig.

  ”Borde du inte vara van med att hästar gnäggar och låtar?”

  ”Jo men jag var inte beredd  just nu. Jag var lite inne i något annat för att tänka på det”

  ”Och vad kan detta andra vara då?” frågade Justin med ett stort leende på läpparna när han drog in mig i hans famn igen. Men den här gången puttade jag undan honom från mig och han kollade chockat på mig med ett ögonbryn höjt upp i hans panna.

  ”Du vet mycket väll vad det var men vi har inte tid för sådant nu. Ni ska ut och rida så om du skulle kunna  vara så snäll att hoppa upp i sadeln så skulle vi kunna ge oss av”
  ”Som du vill ers majestät” han buggade lite smått innan han gick bort till Hero igen och jag kunde inte låta bli att skratta högt åt honom.

  ”Kom bara ihåg att sparka över med rätt fot” var det sista som sades mellan oss innan Justin satt sig i sadeln, den här gången åt rätt håll innan vi började rida bort mot skogen för att ta en tur.

 

 

  ”Gush Justin din stora klant” stönade jag fram klagande och rullade runt så att jag hamnade på mage istället. Jag kollade bort mot Justin som låg liknande som mig men hans blick låg istället på hästarna som nu sprang längre och längre bort från oss.

  ”Vad hände?” frågade Justin efter ett tag när hästarna inte längre var i vårat synfält. Han blick landade istället på mig och jag kunde nu se rivsåren som han fått när han ramlat.

  ”Du skrämde Hero, som i sin tur skrämde Apollo”

  ”Jag skrämde Hero? Det var ju ormen som fick Hero att stegra”

  ”Ja och du skrek vilket fick honom att kasta av dig. Vilket gjorde att du skrek ännu mer så att du även skrämde Apollo”

  ”Det är väll inte mitt fel att dem är lätt skrämde. Jag trodde att du tränat dina hästar väll och att dem var helt pålitliga”
  ”Vilket dem är men dem är inte vana att rida med folk som skriker som stuckna grisar” sa jag och gav honom en menande blick vilket bara fick honom att skratta.

  ”Har du tänkt på att varje gång vi ska någonstans så händer något och vi slutar med att inte ha något att ta oss hem med”

  ”Det är för att du är världens klant och sabbar allt”

  ”Hur kan allt vara mitt fel?” frågade Justin och kollade nästan sårat på mig vilket bara fick mig att skratta då jag kunde se igenom hans lilla mask. Han var road precis som jag var och hade det inte vart för den smärtan som jag kände i höften som jag ramlat på hade jag nog dött av skratt just nu.

  ”Det var du som såg till att hästarna sprang iväg och när vi fastnade med bilen så var det du som satt bakom ratten och styrde. Alltså så var det du som körde på stenen som gjorde så att vi inte kunde åka vidare”

  ”Okej så jag kanske är en stor klant, det är nog bäst om du vänjer dig med det. För ju snabbare du vänjer dig med desto bättre blir de”

  ”Jag ska försöka” skrattade jag smått fram innan jag kollade bort från Justin för att istället kolla runt mig. Jag kunde inte se något som skulle avslöja våran specifika plats och jag suckade. Jag antar att det bara är att röra sig tillbaka och se hur lång tid det skulle ta för oss att ta oss hem. För låt mig säga att ta sig någonstans med häst går så mycket fortare än att ta sig fram för fot.

  Jag reste mig lite tvekande upp och kände av höften lite medan jag gjorde så. Men det verkade inte vara något problem, inget stort problem i alla fall. Visste jag kände av den och den gjorde ont med det var inget jag inte klarade av. Jag kollade bort mot Justin som han lika så började resa sig upp. Han stönade klagande när han kommit upp ordentligt och drog en hand genom hans hår för att får bort håret som fallit ner i hans ögon.

  ”Är du okej? frågade Justin och gjorde sin väg över till mig. Han haltade lite smått förmodligen pågrund utav fallet och jag gav honom ett litet leende.

  ”Jag är okej Justin. Lite omskakad kanske men jag är okej. Dock är du skyldig mig en massage när vi kommer tillbaka för  min rumpa och höft är alldeles öm”

  ”Jag har inget emot att ge dig lite massage” sa Justin och flinade stort mot mig. Jag himlade bara med ögonen men kollade bort från honom då jag kände hur mina kinder hettade till av någon anledning. Men jag antar att det inte behöver vara en speciell anledning till att jag ska rodna när Justin är runt mig för han kan få mig att rodna bara av dem minsta grejerna. Men jag antar att det bara är den effekten som Justin har på mig och förhoppningsvis har jag en liknande effekt på honom.

  ”Du är så söt när du rodnar” sa Justin och jag skakade smått på huvudet. Jag som hade hoppats på att han inte skulle ha sett det, jag borde ha vetat att med min tur så var det nästan självklart att han skulle se det ”Du måste sluta gömma dig varje gång du gör det bara. Jag hatar när du gömmer ditt ansikte, jag ville se dig och det är hela tiden”

  Ju mer Justin pratade desto värre blev rodnaden på mina kinder och han verkade märka det också. Hans leende blev om möjligt större och när han greppade tag om mitt ansikte hade jag inget annat val än att kolla upp på honom. Inte för att jag egentligen klagade. Justin var så himla vacker och jag skulle inte ha något emot att kolla på honom under en längre period. 

  ”Jag vet att du inte gillar när jag kallar dig vacker men Justin jag skulle ljuga om jag sa att du inte var det. Och innan du säger något. Nej det är inte bara tjejer som är vackra, killar kan också va det. Det är bara ni killar som är så fåniga och säger att det är en tjej grej. Men om jag in kan beskriva dig som vacker vet jag inte vad jag ska beskriva dig som”

  ”För dig baby kan jag vara vad som helst”

  ”Till och med vacker?”

  ”Till och med vacker baby” sa Justin och jag skrattade smått. Han skratta smått också men våra skratt dog ut efter ett tag och vi hamnade istället där tysta, bara stirrandes in i varandras ögon. Det var en av dem där fåniga stunderna som finns i alla kärleks filmer, som alla tjejer drömmer om att ha. Och låt mig säga, det är till och med bättre än vad filmerna får det att framstå som. Kanske för att vi faktiskt hade riktiga känslor för varandra och inte bara spelade.

 

  ”Hur långt är det kvar?” frågade Justin när vi gått i säkert två timmar och jag skakade smått på huvudet då jag inte hade någon aning. Vi hade ridit rätt länge med hästarna och med tanke på att dem är snabbare än vi så lär det ta ett tag för oss att komma hem igen. 

  ”Jag vet inte Justin, det är förmodligen ett tag kvar och det skulle underlätta om du inte klagade var och varannan minut om att du har ont eller att du inte orkar mer. Du kanske borde ha tänkt på det innan du såg till att hästarna sprang iväg”

  Justin kollade chockat på mig efter mitt utbrott och jag antar att mitt ansikte hade ett liknande uttryck. Jag hade inte menat att hugga på Justin, jag är inte ens sur på honom. Så varför jag hade gett mig på honom var ett mysterium även för mig. Men jag antar att orken också kommit ikapp mig och hungern lika så. För just nu kurrade min mage som jag vet inte vad och jag önskar verkligen att vi hade ätit som pappa sa åt oss att göra innan vi gav oss av. Men envis som jag är sa jag nej till pappa vilket jag nu ångrar.

  ”Förlåt Justin jag menade inte, jag är också bara trött och jag har tagit efter min pappa när det kommer till mat. Får jag inte min mat så blir jag på dåligt humör och mitt tålamod hamnar på noll. Det var verkligen inte meningen att hoppa på dig så där”

  ”Det är lugnt baby, jag är bara lite chockad då det var lite oväntat. Men jag måste säga att du är rätt sexig när du är arg”
  ”Åh nej du sa inte just det där. Det värsta du kan säga till en tjej när hon är sur eller arg är att säga att hon är sexig eller het just i det tillfället. Det får oss bara att bli ännu argare då det betyder att du lägger mer vikt på det än det faktiska problemet” 

  ”Så det menar du?” frågade Justin och höjde ett roat ögonbryn åt mig.

  ”Ja det gör jag”
  ”Så du menar att du är mer arg på mig nu än du var innan?”

  ”Jag var inte riktigt arg på dig innan men ja, det skulle jag säga att jag är”
  ”Då måste vi nog ta hand om det tycker du inte” sa Justin med ett stort flin på läpparna och jag kollade frågandes på honom. Han såg ut att sprida någon slags plan i hans huvud och jag vet inte varför men det gjorde mig lite orolig. Den där killen kan komma på dem knäppaste grejerna så man vet aldrig vad som kommer komma ut ur munnen på honom när han ska förklara dem.

  Efter att vi stått och kollat på varandra ett tag, utan att prata eller egentligen göra något började han göra sin väg över till mig. För varje steg han tog tog jag ett bakåt då jag kunde se Justins blick och bara genom det visste jag att han hade en plan. VI fortsatte så ett tag, han tog ett steg fram och jag tog ett stag bakåt ”Det kommer bara att bli värre om du backar undan från mig baby så varför gör du inte det enkelt för oss båda och kommer över till mig” sa Justin men jag skakade smått på huvudet. Jag visste att Justin lilla ‘plan’ skulle göra något mot mig och med tanke på hans utåt sträckta armar skulle det kunna vara att han skulle kittla mig. Och låt mig säga en sak, jag hatar att bli kittlad. HATAR.

  Men innan jag hann reagera hände något som jag verkligen inte hade väntat mig. Justin böjde sig ner för att plocka upp något och i nästa sekund hade jag lera över min vänstra arm. Jag kollade chockat på Justin som log roat åt mig men det leende försvann lika fort som jag kastat lera på hans vita tröja som nu inte var särskilt vit längre. Han kollade lite chockat på mig men det varade inte särskilt länge innan det ansiktsuttrycket bytes ut till ett lekfullt ett. Han böjde sig ner för att samla upp mer lera och slängde det mot mig. Den här gången träffade det mitt bröst och jag kunde känna hur leran rann in i tröjan och innan för min bh. Jag borrade in min blick i hans och han skrattade bara högt.

  ”Du ska få du” sa jag och kastade ännu mer lera åt hans håll. Tyvärr missade jag då Justin ganska lätt hoppade undan och jag skrattade högt när han istället hamnade på rygg i leran. Han hade när han hoppat undan från mitt kast halkat på leran och hamnat i det istället. Han stönade klagande och jag kunde inte sluta skratta åt Justin som nu nästan var helt täckt i lera. I alla fall baksidan på honom. När han sen försökte resa sig upp snubblade han igen och hamnade än en gång i leran som nu hade samma färg som Justins kläder.

  ”Haha du skulle se dig själv alltså, helt prislöst. Jag undrar om dina fans skulle tycka att du var så himla snygg om dem såg dig nu alltså. För helt ärligt så är lera helt klart inte din grej” skrattade jag högt fram och det var nu Justins tur att borra in sin blick i min.

  ”Spring, spring så fort och långt du kan”

  ”Varför ska jag springa?”

  ”För att jag ska få min hämnd för att du skrattade åt mig”

  ”Det var ju du som började” sa jag men började sakta backa bakåt då Justin började ställa sig upp och den här gången lyckades han utan att ramla igen. Han började återigen att styra sina steg mot mig med händerna utsträckta ”Spring”

  Den här gången lyssnade jag på honom och vände mig om för att börja springa åt det håll som vi var på väg mot. Jag kunde höra Justin springandes bakom mig och jag visste att Justin skulle komma ikapp mig. Jag var en hyfsad på att springa men Justin var bättre. Det hade vi kommit fram till senast vi tävlade när vi skulle se vem som kunde komma snabbast från ladan till huset. Justin hade då vunnit och då utan att ta i helt.

  Jag kunde höra hur han kom närmre men han hade ännu inte lyckats komma ikapp och det kanske berodde på att jag gjorde tvära svängar lite hit och dit. Men jag visste att han snart skulle komma.

  Bara någon minut senare kända jag armar runt min midja och jag kunde inte länge känna marken under mina fötter då han lyft upp mig för att sen snurra runt mig ett varv. Jag kunde inte sluta skratta, både för scenen som vi var i men även orolig -vilket är en liten vana som jag har- då jag visste att Justin skulle göra något för att jag skrattade åt honom. Han var ingen som backade undan efter att ha sagt något, han höll fast vid sitt ord och han var envis så han fick nästan alltid sin vilja igenom också.

  ”Jag hoppas att du inte har något problem med smuts och skit”

  ”Justin jag bor på en bondgård med djur, hade jag haft något emot sådant hade det skapat ett problem. Så nej jag är inte som tjejer som du är vana med som får panik när dem bara ser en snigel till exempel”
  ”Vilken tur för dig för du ser ut att behöva ett litet ler bad” sa Justin med ett stort leende på läpparna men innan jag hann reagera på vad han sa släppte han sitt grepp om mig så att jag hamnade med rumpan först ner i en stor ler pöl. Jag kände hur leran splashade upp runt mig och hur lite utav det kom upp i mitt ansikte. Justin skrattade högt åt mig men innan han hann reagera kapade jag hans ben så att även hamnade i leran. Han hamnade dock på sidan och vänstra sidan utav hans ansikte.

  ”Du din” ropade Justin fram och sträckte sig efter mig men jag lyckades glida undan innan han fick tag på mig. Men jag hann inte komma särskilt långt innan jag Justin var ikapp mig igen och med tanke på att ingen av oss hade kommit ikapp och istället kröp fram puttade han bara ner mig på rygg. Justin hamnade över mig med ett stort leende på läpparna och jag kunde inte låta bli att le själv.

  ”Du ser hemsk ut baby, lera är verkligen inte din färg”

  ”Tack det samma baby” skrattade Justin fram om mitt leende växte om möjligt ännu mer. Men mer sades inte mellan oss. Eller i alla all inte på ett tag i alla fall. Istället låg vi bara där och kollade på varandra. Våra blickar återigen fast i varandras men den här gången drog Justin sig inte undan efter ett tag. Den här gången gjorde han tvärt om och böjde sig ner för att istället placera sina läppar över mina. Men den här kyssen var annorlunda på något sett, det var som att han försökte säga mig något men jag kunde inte sätta fingret på det och jag skulle helt klart inte klaga. Jag älskade settet han kysste mig på och där av la jag mina armar runt hans nacke för att kunna dra ner honom närmre mig så att jag kunde kyssa honom med mer kraft. En hand lades på min kind och just nu orkade jag inte ens bry mig om att han smutsade ner mig med ännu mer med leran för jag bar ju ändå redan smutsig plus jag ar gör inne i kyssen för att ens bry mig.

  Efter ett tag drog vi oss undan och jag andades en aning andfått vilket även Justin verkade göra. Men han verkade inte särskilt besvärade utav det då han öppnade munnen för att prata ”Adria jag” började Justin men blev avbruten när en annan röst hördes.

 

 Justins perspektiv

  Jag gick ut till köket där Adria och Alex satt tillsammans pratandes om något. Dem båda skrattade högt och jag kunde inte låta bli att le när min blick fastnade på Adria som fortfarande var helt täckt i lera. Jag var den som hade gått in först för att få bort alla lera och jag måst säga att det var skönt att dra på sig rena kläder igen. Det hade ju vart jätte kul att ha ett litet ler krig med Adria men jag måste erkänna att jag faktiskt föredrar att kunna röra mig utan att det känns som att huden ska ramla av. För låt mig säga er, när den där leras sen torkar blir det helt stelt och det är inte särskilt skön. Så är Alex hade erbjudit oss att vi kunde duscha av oss hemma hos honom innan vi åkte hem till Adria igen så hade varken någon utav oss tvekat. Alex var även den som hade tagit hem våra kläder efter campingen så vi hade rena kläder vi kunde ta på oss. Dock var ja mindre glad över att han avbröt mig när jag skulle prata med Adria.

  ”Jag är klar nu om du vill hoppa in” sa jag till Adria som skrattade högt åt något som Alex sa. Vad vet jag inte men det verkade ha vart något väldigt roligt med tanke på hur mycket Adria skrattade åt det. 

  ”Visst jag tar en liten snabb dusch innan vi går tillbaka till ranchen”

  Jag nickade smått till henne och hon gav mig sen Alex ett litet leende innan hon gjorde sin väg bort till badrummet som låg på andra våningen. Min blick följde henne tills hennes lilla figur försvann ur sikte och jag stod där lite obekvämt då jag inte visste vad jag skulle göra, ännu mindre vad jag skulle säga. Visste jag hade pratat med honom och han var en schyst kille men jag har aldrig vart ensam med honom. Det har alltid vart andra runt omkring som vart med också.

  ”Du kan sätta dig vet du” sa Alex efter ett tag och skrattade smått. Själv log jag bara smått mot honom men gjorde som han sa. Jag satte mig ner på platsen som Adria suttit på vilket var sättet mitt emot Alex. 

  ”Du är lycklig du vet?” sa han efter ännu en liten stund och jag kollade frågandes på honom då jag inte visste vad tusan han pratade om ”Med Adria menar jag. Hon är verkligen något speciellt och det måste du också vara med tanke på att du lyckats få henne att lita på dig. För tro mig det är inte lätt att få henne att lita på henne. Jag har känt henne länge nu och jag måste erkänna att det du gjort mot henne är ett mirakel. Hon är glad när hon är med dig så jag ber dig, såra henne inte”
  ”Ta det lugnt, jag har inga planer på att såra henne. Jag gillar henne verkligen” sa jag och suckade. Älskar henne skulle jag snarare säga men det tänkte jag inte säga till Alex. Jag hade inte ens sagt det till Adria än, jag hade planerat att göra det där när vi låg i leran men då hade jag blivit avbruten så jag antar att jag får vänta ett tag till på att berätta.

  För om det var en sak jag var säker på så var det att jag älskade Adria.

 



 

 

Omg äntliten, äntligen funkar det!!! Har väntat ett bra tag på att lägga upp de thär kapitlet nu. Det är inte jätte mycket som händer i det här kapitlet men tycker att det behövdes ett litet mellan kapitel med tanka på allt drama som vart innan. Så det kommer att vara lugnt ett tag nu men ta det lugnt, drama kommer snart igen ;)

 

Okej så jag ändrade en hel del i det här kapitlet nu innan jag la upp det och tyvärr så hinner jag inte läsa igenom det så jag gör det imorgon :)

 

Men snälla kommentera vad ni tycker och tänker. Inte bara om kapitlet men om hela novellen!!!<3