länkbyte - Biebssnoveller

Okej så nu blev det ännu ett länkbyte men imorgon lovar jag att kapitlet kommer upp. Har börjat på det och håller på att arbetar med det nu men tror att det är väldigt liten chans att jag lyckas få upp det innan jag somnar. Men det finns fortfarande en chans.
 


 
I alla fall så gör jag ett länkbyte med en tjej håller på med sin andra blogg som håller på att jobba på sitt fjärde kapitel. Har själv inte läst novellen men tycker att handlingen verkar bra så att om jag får lite tid över så kommer jag nog att läsa den. 
 
Handling:
Alexis parker är 18 år och bor i stora staden Los Angles hennes familj är rik och bor i en av Los Angles största hus. Alexis har en äldre bror och dom står varandra nära. Men det inte Alexis vet om är att Chris är med i ett gäng kriminella.
Efter ett par månader dör föräldrarna i bil olycka vilket leder till att dom inte kan bo kvar i huset och måste flytta. Ledaren i gänget är Justin som gör precis vad han vill fester hela tiden, dricker ligger med tjejer varje dag vad händer när Alexis och Chris ska flytta in till dom? Vill du veta hur det går läs novellen.
 
bloggen heter http://biebzznoveller.blogg.se så klicka antingen på adressen eller ---->HÄR<---- för att komma dit

Länkbyte - IMSSY

 
Handling:
Lucy Gonzalez är 17 år och kommer från Kalifornien, hon bor i den högljudda staden Los Angeles. Hon och hennes familj var lyckligt lottade tills bara för någon månad sedan då hennes föräldrar omkom i en brand. Lucy och hennes storebror Mike klarar sig och de blir tvungen att flytta från Los Angeles till den lilla staden Stratford i Kanada. Där kommer de att bo med några av Mikes kompisar, men inte vilka som helst utan ett kriminellt gäng. Där möter Lucy en mystisk kille som hon fattar intresse för. Killen som är ledare i gänget, killen som tycker att tjejer är slöseri på tid. Vad kommer han att tycka om att Lucy ska bo under samma tak som honom själv. Och vad kommer Lucy att tycka om att bohos honom och hans gäng?
Läs novellen och ta reda på det
 


 
Okej så det här är en rätt ny startad novel och hon är på sitt fjärde kapitel nu. Jag tycker att handligen verkar väldigt spänande och om ni också tycker det klicka --->HÄR<---- eller på bilden för att komma in på hennes blogg. Väldigt fin design också om jag får tilläga ;)

Länkbyte - Celeb novell

 
Handling:
Scarlett Johansson och hennes lillebror, Lucas Johansson, förlorade sida föräldrar i en bilolycka när de var 14 och 13 år. Detta krossade båda och ledde till droger, sprit och fester. Men när Rick hittar dem en kall vinterkväll, fem år senare, med varsin ölburk och cigarett i handen, vänder allting och de hör inte längre till dom vanliga människorna. Dom två syskonen får en ny familj, nya mål att uppnå, nya uppgifter, men framförallt nya uppdrag.. De välkomnas till en ny värld – månens värld. 

Justin Bieber, skolans kriminell. Ledare i gänget. Killen som inte bryr sig om någonting.
Dagarna består av - förvånansvärt - av skolan medans nätterna är motsatsen – fester , droger, sprit och tjejer. Han är jagad av många men ingen lyckas att fälla ner honom.

Vad händer när Scarletts och Justins vägar korsas? Ta reda på det genom att läsa Blue Moon.

 



 

Okej gör ett litet snabbt länkbyte med en tjej som har en sån himla fin blogg. Alltså jag älskar hennes design och jag är väldigt intresserad av henne nya novell Blue Moon. Jag tycker verkligen att dne verkar jätte spänande och tror att ni kommer att gilla den. Det här är även hennes andra novell så om ni vill läsa något annat så kan ni gå in och läsa hennes tidigar Love Never Dies.

 

För er som inte har läst kapitel 20 än så ligger kapitlet under det här inlägget så gå in och läs NUUUUU!!!!!


Memories Can Come And Go - Kapitel 20

Tidigare kapitel:

Innan jag hann så mycket som ens blinka hade Justin lyft upp mig och lindat mina ben runt hans midja. Han pressade sig ännu närmre mig för att hålla mig på plats innan han släppte mina lår för att istället greppa tag om mitt ansikte.

 ”Om det är någon som var ett tröst pris så var det Selena för att jag inte längre kunde få dig. Tiffany jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra. Vad som än händer. Okej?” frågade han en aning andfått och jag nickade bara smått innan jag pressade mina läppar mot hans igen. Behövde inte längre hålla tillbaka vad jag kände då Justin nu äntligen fått tillbaka sitt minne. Vilket ledde till att jag inte längre behövde oroa mig för att han skulle lämna mig för Selena.

 Han sa att han valde mig. Han sa att han älskade mig och det var allt jag behövde höra just nu.

 



 

 

 

 Bilresan hem hade på något sätt vart behaglig men på samma gång så var den väldigt stel. Kanske berodde det på vad som hänt där borta eller så var det på grund av det som förmodligen skulle hände. Eller vad vet jag egentligen. Allt jag vet är att det blev lite för upphetsat när vi vart vid bilen. 

 

 Jag flätade in mina händer i hans hår och drog honom om möjligt närmre mig samtidigt som Justin stack in sin tunga i min mun. Ett litet belåtet leende spreds på mina läppar när Justin stönade lågt mot mina läppar. 

 Han pressade sig om möjligt närmre mig och jag kunde nu känna hur han växte mot insidan av mitt lår. Jag log lite smått när ännu ett stön lämnade hans läppar  efter att jag pressat min nedre del lite mot hans. Han greppade tag om mina lår hårdare än han någonsin gjort och han gav mina läppar en sista kyss innan han började placera öppna munkyssar längst min hals. Jag bet mig hårt i läppen för att stå emot instinkten att stöna, jag ville inte ge honom det nöjet. Inte än i alla fall.

 Mina andetag blev djupare och djupare ju längre vi höll på och jag kunde känna Justins händer börja knäppa upp dem översta knapparna på min skjorta. Min hjärna gick i 180 just nu med en massa olika tankar som snurrade runt i mitt huvud.

 Men jag hann inte så mycket längre än att tänka att jag inte ville något hellre än att det här skulle fortsätta. Då ett högt tutande från en förbi passerande lastbil fick oss att hoppa isär. Vi båda andades andfått och jag efter ett tag kollade jag upp på Justin som redan kollade på mig, med ett stort leende på läpparna. Uppenbarligen glad att vi kom så långt som vi gjorde. Men med tanke på den lilla rynkan som bildads på hans panna så var han inte så glad att vi blivit avbrutna.

 ”Eh vi kanske borde åka hem” sa jag efter vi stått och kollat på varandra ett tag under tystnad. 

 ”Det kanske vi borde” sa Justin och jag nickade lite smått innan jag vände mig om för att hoppa in i bilen. Justin följde mitt exempel och vi satt under tystnad ett tag innan Justin bröt den.

 

 

 Så fort vi kom upp till mitt rum och stängt dörren efter oss hade Justin mig upp tryckt mot väggen precis bredvid dörren. 

 "Hej sexy" sa Justin med ett stort flin på läpparna och jag kände hur en rodnad snabbt spreds på mina kinder vilket fick Justins leende att bli om möjligt större. 

 "Du är för sött när du rodnar. Vet du det?" frågade han men jag skakade bara smått på huvudet innan jag drog honom närmre mig. Pressade mina läppar mot hans i våran hitintills hetaste kyss. Men det höll inte så länge då Justin inom kort pressade in sin tunga i min mun. 

 Ett högt stön lämnade mina läppar när jag kände hur Justins händer tog ett fast grep om min rumpa för att sen bära upp mig till sina höfter som jag snabbt lindade benen runt. 

 "Du kan inte inte neka mig nu babe” 

 "Kan kan jag ju alltid men nu har jag ingen anledning" sa jag och fnittrade lite smått när jag kom ihåg när vi haft det här samtalet innan. 

 Han hade velat ha det en gång tidigare men jag hade nekat honom. Det kändes bara lite fel att ha det med honom då. Det kanske bara var jag som var fånig men det kändes bara så fel att ha det med honom innan. Visst han var ju 18 år och allt på riktigt men det kändes bara fel. Han var liksom 12 år i sinnet. Vilket gjorde honom 6 år yngre än mig. I sinnet i alla fall. Och det var ju viktigare, eller hur?

 Jag drog ur mina tankar när jag kände Justins läppar pressas mot mina, hans händer som började vandra längst mina sidor. Jag höll på att bli galen, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det var som allt bara försvann, det var som att det bara var jag och Justin som existerade. Och i min värld var det de just nu. Det enda som betydde något var Justin och jag, och vad som förmodligen skulle hända här näst.

 Jag masserade Justins hårbotten smått genom att dra med lätt naglarna innan jag greppade tag i hans hår. Han stönade lågt mot mina läppar och jag släppte hans hår för att istället dra ner dragkedjan som höll ihop hans tjocktröja. När jag väll fått ner den helt började jag dra ner ärmarna på  hans tjocktröja för att få av den. Men även fast jag fått ut ärmarna från den så ville den inte lossna, då jag hade mina ben lindade runt hans midja. 

 Justin verkade märka att jag hade problem då ett litet skratt lämnade hans läppar och bara någon sekund senare så släppte han ner mig på golvet. Vilket resulterades i att hans tjocktröja ramlade ner till marken. Han greppade tag i kanten på min tröja och kollade på mig som om han frågade fall jag var med på det.

 Jag nickade utan tvekan och Justin gav mig ett litet leende innan han drog av mig min tröja. Han bakade undan ett steg från mig för att låta sin blick glida över min kropp och jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder. 

 ”Du är så vacker” mumlade Justin och mina kinder började bränna om möjligt ännu mer. Han greppade tag om min midja och drog mig närmre sig så att hans läppar nu snuddade vid mina när han började prata igen ”Så himla vacker” 

 Jag pressade mina läppar mot hans och började backa så att mina knän inom kort nuddade sängkanten vilket resulterades i att jag ramlade bak i sängen när Justin puttade mig en aning. Jag kollade lite chockat upp på honom men han log bara roat ner mot mig. Jag lutade mig upp på mina armbågar och bet mig löst i läppen i ett försök att vara sexig. Vilket verkade vara lyckat med tanke på Justin ansiktsuttryck och hur han sen lagt sig ner över mig på bara någon sekund. Försiktig med att inte lägga för mycket vikt på mig utan höll sig upp på armbågarna. Blicken fäst på mina läppar som mina tänder hade ett löst grepp om.

 ”Dem saker du gör mot mig” viskade Justin mot mina läppar och drog med ena handen längst min högra sida. Lät handen glida över mitt bröst, ner mot min midja, förbi min rumpa för att sen greppa tag om mitt ben för att lyfta upp den över hans höft. Hans läppar började inom kort massera mina och jag la mig ner ordentligt för att sen låta mina händer börja sin vandring ner till kanten på Justins tröja som jag snabbt tog ett grep om. Började dra den uppåt för att kunna dra av den men Justin satte sig snabbt upp. Vilket fick mig att tappa mitt grep om Justins tröja vilket fick mig att sucka smått irriterat då jag vill få bort det onödiga plagget. Men min besvikelse försvann lika fort som det kom när jag såg hur Justin började dra av sig den själv. Sakta som i ett försök att retas med mig. Vilket han lyckades väldigt bra då jag kände hur det nästan kittlade i fingrarna i behov att röra honom.

 Jag satte mig upp framför honom och drog med händerna över den redan nakna huden innan jag även lät mina läppar börja lämna små blöta spår längst hans mage och bröst innan jag kom upp till hans hals. Hans tröja var nu äntligen borta och jag lät mina händer utforska varenda del utav Justins muskulösa rygg och mage, lät mina läppar utforska Justins bröst vilket verkade uppskattat. 

 Han stönade smått och jag log belåtet upp mot honom. Men det varade inte länge då jag inom kort låg ner på rygg i sängen igen med Justins läppar pressade mot mina. Hans händer började knäppa upp mina shorts och inom kort låg dem på golvet, i våran växande hög utav kläder. Efter att ha tagit av mig mina shorts höjdes Justins händer och greppade tag om mina bröst för att klämma åt dem kort innan hans händer hittade sin väg bak till spännet som höll ihop bh.

 ”Är du säker på det här?” frågade Justin en aning tvekande och kollade ner mot mig.

 ”Ja jag är säker. Jag vill ha dig, jag behöver dig” med dem orden sagda verkade allt förändras runt omkring oss. Våra rörelser blev mer bestämda och våra kyssar djupare. Justins händer och läppar var över hela min kropp, lät inte en enda del bli bort glömd. 

 

 Inom kort låg resten av våra kläder på golvet med det andra och det enda som täckte oss nu var mitt täcke som hängde från Justins höfter och föll som ett litet skydd runt oss båda.

 Justins läppar var just nu på mitt vänstra bröst medan hans ena hand masserade mitt högra. Efter att ha bytt och gett mitt andra bröst samma behandling hävde han sig upp så att han nu var i samma höjd som jag.

 ”Du är så himla vacker. Vet du det?” frågade Justin efter att bara kollat på mig ett tag. Jag skakade bara smått på huvudet och begravde ansiktet i Justin bröst. Jag trodde att han skulle skratta åt mig, eller reta mig som han alltid gjorde när jag rodnade. Men han gjorde inget utav det. Utan hade gjorde nästintill det motsatta. Han hoppade bak en bit så att jag inte längre kunde gömma mig i hans bröst, men ville inte att han skulle se mig nu. Jag hatade att rodna, speciellt inför folk. Så jag satte upp händerna för ansiktet och Justin suckade en aning frustrerat åt mig.

 ”Göm dig inte för mig baby girl” han greppade tag om mina händer och slingrade ihop sina fingrar med mina, tröck ner mina händer i madrassen över mitt huvud innan han möte min blick ”Du är den vackraste tjejen jag någonsin skådat. Du är så himla vacker och det är en skam att du inte kan se det själv”  

 Jag kollade chockat upp på honom och lät hans ord sjunka in. Han tyckte att jag var vacker. Jag log smått upp mot honom innan jag lutade mig uppåt för att kunna kyssa honom. Han kysste mig snabbt tillbaka och jag kunde känna hur han placerade sig till rätt mellan min ben. Väntade på ett klartecken från mig att jag var redo. 

 Jag sköt mina höfter framåt vilket fick mig att komma närmre honom och Justin stönade högt mot mina läppar. Han tryckte in sin tunga i min mun samtidigt som jag kände hur han trängde in i mig. Höga stön föll från oss båda utav känslan och mina naglar borrades in i Justins händer som höll mina i ett hårt grepp ner tryckta i madrassen. 

 Justin gjorde en liten rörelse bakåt innan han tryckte in i mig och jag lät mitt huvud falla bak i kudden samtidigt som ännu ett stön lämnade mina läppar men dämpades en aning av Justins läppar som var placerade över mina. Han började stötta in och ut ur mig i ett jämnt tempo och jag hade svårt att kyssa honom ordentligt. 

 ”Justin snabbare” bad jag samtidigt som jag började möta hans stöttar genom att pressa mina höfter framåt. Utan att tveka gjorde Justin som jag bad honom om och hans grep om mina händer hårdnade en aning. Höll dem hårt för att hålla dem på plats men inte tillräckligt hårt för att skada mig. 

 Justin vinklade huvudet åt höger och började placera kyssar längst mina hals. Nafsade och sög på hals ibland vilket nästan fick mig att nå min höjdpunkt.

 ”Justin” nästan skrek jag ut när jag kände hur hans läppar slöts om mitt ena bröst. Jag försökte dra bort mina händer från hans grep men Justin höll fast dem. Lätt min inte komma en ende centimeter. 

 Justin släppte efter ett tag mitt bröst och kollade upp på mig. Han ögon var fyllda med inget annat än kärlek, lust och av någon slags behov. Han log smått mot mig samtidigt som han fortsatte att stötta in i mig. Jag såg hur svett började bildas i hans panna och hörde hur hans andetag började bli allt mer ojämna ju längre han höll på.

 ”Jag älskar dig Justin” 

 ”Jag älskar dig också Tiffany. Fan jag älskar du så mycket att det gör ont” sa han och pressade sina läppar än en gång mot mina en aning svullna läppar. Efter ett tag släppte han även mina händer och jag kunde äntligen röra honom. Jag lät mina händer vandra ner för hans bröst, ner till hans V linje innan jag lät mina händer glida runt till hans rygg istället. Där jag lät mina händer hitta sin väg upp till hans skulderblad där mina naglar fort begravdes i hans hud (vilket förmodligen skulle lämna ett märke) när jag kände hur Justin stötte nu även djupare in i mig.

 ”Släpp taget baby” viskade Justin mot mina läppar och det var exakt vad jag gjorde. Jag kom och Justin kom inte så långt efter mig.

 Med två sista stöttar in i mig föll Justin utmattat över mig. Täckte hela mitt ansikte med kyssar vilket fick ett litet fnitter att lämna mina läppar. Justin log glatt ner mot mig och placerade en sista kyss på mina läppar innan han la sig ner i sängen bredvid mig istället. 

 ”Jag älskar dig Tiffany” viskade Justin mot min axel som han sen gav en kyss innan han kollade upp på mig ”Tvivla aldrig på mina känslor för dig. Jag älskar dig mer än allt annat och jag kommer aldrig att skada dig igen. Du vet inte hur mycket jag ångrar det jag gjorde mot dig och jag kan lova dig att jag kommer att gått göra dig för det jag gjorde mot dig”

 ”Det har du redan gjort Justin. Jag älskar dig”

 Justin log stort mot mig och placerade säkert den hundrade kyssen bara idag på mina läppar innan han lindade sina armar runt min midja. Han drog upp mig mot sig så att jag nu låg med ryggen pressade mot hans mage. Jag flätade ihop mina fingrar med hans och använde hans andra arm som inte låg runt min midja som kudde.

 ”Försök att sova lite nu baby. Imorgon kommer det riktiga dramat att börja” viskade han i mitt öra innan han kysste det och la ner sitt huvud på min axel. 

 Jag nickade lite smått till svar och viskade ett kort ”jag älskar dig” innan jag föll in i djup sömn. Med ett stort leende placerat på läpparna.

 

 Morgonen därefter hade jag vaknat av att Justin placerade kyssar över hela mitt ansikte. Han hade fixat frukost på sängen åt mig och fixat fram en massa Vänner avsnitt på datorn då han visste att det var en av mina favorit program.

 När jag frågade honom varför han gjorde allt det här sa han bara enkelt att det var för att jag förtjänade det och att han ville att vi skulle ha en sista lugn dag tillsammans innan helvetet skulle bryta ut.

 Så här var vi nu. Jag satt med ryggen vilandes mot Justins mage med hans armar lindade runt min midja medan vi åt av frukosten som Justin hade gjort. Eller jag åt och sen mattade jag Justin. 

 ”Justin vad menar du med att helvetet kommer bryta ut efter det här?” frågade jag efter att ha suttit och försökt lista ut vad han menat med det under ett långt tag nu.

 ”Jag menar att det från och med nu kommer bli om möjligt jobbigare för oss. När jag kommer ut med att jag fått tillbaka minnet så kommer en massa grejer hände. Folk kommer vilja intervju mig, veta vad som egentligen hände. Folk kommer att förvänta sig att jag kommer att komma tillbaka” 

 ”Ska du inte tillbaka då?” frågade jag chockat och kollade upp på honom för att se att han kollade en aning frågandes framför sig.

 ”Jag vet faktiskt inte.........”

 

 

 
 
OMG DEM HADE DET, hihi, Okej jag tycker alltid att dem här kapitlerna är jobbiga att skriva så jag hoppas att ni gillar det. Kommentera vad ni tycker. Det betyder jätte mycket.
 
Och vad tror ni Justin menar där i slutet?!?!
 
Kommentera för mer, har redan börjat på nästa och ska försöka få upp det innan helgen<3
 
 
 
 

You had my heart and soul in your hand......

Handling och prolog till Take A Risk With Me Baby ligger nu uppe på svenska så gå in, läs och kom ihåg att kommentera vad ni tycker!!!!! http://biebermyworld.blogg.se
 
 
Och för er som inte har läst del två på kapitel 19 gör det NUUUUUU!!! Det ligger precis här under ;D

Memories Can Come And Go - Kapitel 19 part 2

Tidigare kapitel
 ”Vad menar du med att det är tillbaka? Vad är det som är tillbaka ens?”

 ”Mitt minne. Det är tillbaka. Jag mins allt”

 ”Du menar att du mins...”

 ”Min karriär, Scooter, Alfredo, Usher, Jazzy, Jaxon, Selena” sa han och jag kände hur jag stelnade till när han nämnde Selena. Så det är så här jag ska få reda på hans val alltså. Mitt ute i ingenstans. Men tydligen var Justin inte klar du han började prata ”Och jag kommer ihåg dig. Vårat bråk, mitt misstag och vårat samtal”

 ”Okej så varför gråter du?”

 ”För att jag kommer ihåg vad som hände den kvällen. Jag kommer ihåg mitt val”

 



 

 

Justins perspektiv

 Jag vet inte hur jag ska förklara känslan som jag fick när allt helt plötsligt kom tillbaka. Det var konstigt, förvirrande och jag blev nästan alldeles snurrig. Det var liksom ingen särskild ordning på minerna, dem kom lite huller om buller och det var förvirrande. Jag visste inte riktigt vad som var. Men allt jag visste var att det här skulle underlätta en hel del.

 Minnen av mig och Selenas spelades om och om igen i mitt huvud och jag kände en konstig känsla spridas inom mig. Men jag kunde inte avgöra än om det var kärlek eller hat. Eller kanske lite både och.

 Allt var vara så himla förvirrande.

 

 ”Justin” sa någon nästan osäkert bakom mig och jag vände mig lite sakta om för att kolla upp på Tiffany som kollade med frågandes på mig. Vilket inte var något konstigt då jag måste se ut som skit just nu

 ”Justin är du okej?” frågade hon och sjönk ner på knä framför mig. Jag  skakade bara smått på huvudet och hon  kollade nästan medlidande på mig. Hon greppade tag om min hand för att vissa att hon var här för mig jag log lite snabbt mot henne. Men det försvann lika fort som det kom.

 ”Justin vad är det? Du vet att du kan prata med mig”

 ”Det är tillbaka”

 ”Vad menar du med att det är tillbaka? Vad är det som är tillbaka ens?”

 ”Mitt minne. Det är tillbaka. Jag  mins allt”

 ”Du menar att du mins...”

 ”Min karriär, Scooter, Alfredo, Usher, Jazzy, Jaxon, Selena” sa jag och såg hur hon stelnade till framför mig när jag nämnde Selena. Jag visste att hon var rädd att jag skulle lämna henne om jag fått tillbaka minnet. Och att jag nu nämnde henne skrämde henne ”Och jag kommer ihåg dig. Vårat bråk, mitt misstag och vårat samtal”

 ”Okej så varför gråter du?”

 ”För att jag kommer ihåg vad som hände den kvällen. Jag kommer ihåg mitt val” jag såg hur Tiffany svalde hårt när jag nämnde valet. 

Valet hade varit väldigt enkelt att ta när jag väll fått minnen från när jag spenderat tid med dem båda. Uppenbart nästan. 

"Så?" frågade Tiffany osäker och kollade ner på marken mellan oss. Vägrade att möta min blick. 

"Du vill veta mitt val?" frågade jag med ett litet leende och jag log smått mot henne. Inte för att hon kunde se det då hon kollade ner i marken men hon nickade lite svagt till svar. 

"Är inte det ganska uppenbart?" frågade jag och hon suckade högt. 

"Du väljer Selena" sa hon och jag kollade chockat ner på henne. 

 

(Början av våren 2012)

Jag gick hand i hand med Selena upp för hennes uppfart till hennes hus och jag hade en konstig känsla i magen. Jag vet inte varför. Jag hade haft den här känslan hela kvällen. Ända sedan vi bråkade med varandra för någon vecka sen så har jag inte känt samma sak  för henne. Det var inte samma sak att kyssa henne längre utan dem kändes fram tryckta och stela.

 ”Tack förresten” sa Selena när vi nådde dörren som ledde inte till hennes hus och vände sig mot mig. Jag vände mig mot henne och gav mig henne ett litet leende.

 ”Tack för vad?”

 ”För i middagen, filmen. Allt helt enkelt. I kväll var bara helt perfekt. Exakt vad jag behövde”

 ”Jag är glad att jag kunde stå till tjänst” sa jag och ett litet skratt lämnade hennes läppar. Jag log lite smått när fjärilar spreds i magen pågrund av ljudet. Okej så jag kanske fortfarande kände något för henne men det var absolut inte som jag gjort förut.

 ”Jag älskar dig” sa Selena och ställde sig snabbt upp på tå för att ge mig en kort kyss på läpparna innan hon ställde sig till rätta igen.

 ”Jag älskar dig också” sa jag och placerade en kyss på hennes näsa innan jag började gå bort mot grinden som skiljde Selenas hus från gatan. 

 Precis när jag skulle öppna grinden vände jag mig om för att se att Selena fortfarande stod kvar på altanen och kollade på mig. Jag vinkade lite smått mot henne och gav henne ett litet leende innan jag vände för att gå bort mot bilen.

 Jag kände något för Selena. Det var helt klart men frågan är bara fall det fortfarande är något värt att satsa på

 

(Slutet av våren 2012)

 ”Jag har inte förändrats Tiffany. Varför kan du inte bara inse att jag inte har förändrats och är samma person som du en gång i tiden gillade och var kompis med”

 ”För att jag är rädd” utbrast hon och skakade smått på huvudet.

 ”Rädd för vad?”

 ”För att jag ska fall tillbaka där jag var förut, att jag ska bli bortglömd och sårad igen”

 ”Tiffany lyssna på mig, jag gjorde ett misstag som valde min karriär före dig. Det största misstaget jag någonsin har gjort men jag kan inte göra det ogjort. Jag önskar att jag kunde men jag kan inte hur mycket jag än försöker”

 "Så vad är det du gör nu då?" frågade hon och kollade frågades på mig. Jag svarade henne inte utan vara kollade in i hennes vackra stora blåa ögon som jag förut hade lyckan att se vardagligen. Hur hade jag klarat mig utan dom så länge. Eller den större frågan. Hur hade jag kunnat klara mig utan henne var ett stort mysterium för mig. Hon var min andra halva, det har hon alltid vart. Jag antar att jag inte förs än nu faktiskt insett hur mycket jag behöver henne. Jag visste hur mycket jag saknat henne men aldrig trodde jag att det var så här farligt. Att vara här med henne nu fick mig att inse att hur mycket jag än försöker att glömma mina känslor för henne eller försöker övertyga mig själv att mina känslor var starkare för någon annan så går det inte. Jag älskar Tiffany, har gjort det och kommer alltid att göra det. Det är bara synd att det tog mig så här lång tid att inse det.

 "Något jag borde ha gjort för länge sen" sa jag tillslut och höjde mina händer för att greppa tag om hennes ansikte för att sen kunna pressa mina läppar mot hennes.

 Hon stod som förstenad framför mig någon sekund innan hon slappnade av och snart kände jag hennes händer läggas på mina höfter.

 Jag drog henne närmre mig och pressade mina läppar hårdare mot hennes. Jag kände hur ett glädje rus gick igenom mig, det bokstavligt pirrade i hela min kropp och jag ville bara ha mer. Jag har aldrig i mitt liv känt ett sådant stort behov av någon eller något förut och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Jag vred på mig och lyfte enkelt upp henne på hennes skriv bord som stod bredvid hennes säng med hjälp av en arm runt hennes midja och den andra på hennes höft.

 Jag placerade den handen jag haft på hennes höft på hennes kind igen och strök lätt med tummen över hennes kind. Hon lutade sig undan från mig för att hämta andan lite och lutade sin panna mot min. Jag andades smått andfått och öppnade ögonen för att kolla ner på Tiffany som redan kollade upp på mig. Jag låste mina ögon med hennes och vi satt där i tystnad ett tag innan Tiffany avbröt den.

 "Justin jag tror inte att det här är så" började hon men jag avbröt henne snabbt genom att placera en kort kyss på hennes nu en aning svullna läppar.

"Våga inte ens säga smart, våga inte ens tänka det"

"Men Justin jag"

"Tiffany snälla bara, håll tyst" sa jag innan jag sammanlänkade våra läppar igen vilket fick henne att snabbt tystna mitt i ordet när hon började prata igen. Jag särade på hennes ben och gick in mellan dem för att komma närmre Tiffany som nu gav in i mina kyssar.

 

Jag kom ihåg den kvällen bättre än något av minerna som spelats genom mina tankar. Kanske för att det var det som betydde mest för mig. 

 Även fast det hade gått tre år sen jag träffat henne kunde jag fortfarande säga att jag älskade henne. Om möjligt kunde jag säga det med ännu mer trovärdighet. Det spelade ingen roll att vi vart borta från varandra, det kändes fortfarande som att jag kände henne bättre än mig själv. Det kändes som att jag fått tillbaka min andra halva.

 

 ”Du kan inte ha mer fel” sa jag och innan hon hann säga något drog jag henne till mig genom att linda mina armar runt henne midja. Jag placerade mina läppar över hennes i vad som skulle vara en kort och öm kyss men det övergick snabbt till något annat. 

 Tiffany greppade tag om mitt ansikte och vred huvudet lite åt sidan för att ge oss båda en bättre vinkel. Hennes naglar borrade nästan in sig i mina kinder när jag utan förvarning pressade in mina tunga in i hennes mun. 

 Jag log lite smått när jag hörde hur ett stön lämnade hennes läppar men dämpades då hennes läppar var hårt pressade mot mina. Jag drog mina armar tätare runt henne och började placera kyssar längst hennes nacke men blev snabbt avbruten när Tiffany hoppade ur min famn. Vi båda andades andfått och jag kollade chockat upp på henne.

 ”Okej jag är glad att du valde mig men varför har du tårar i ögonen. Du borde vara glad att du fått tillbaka minnet, inte gråta över det” sa Tiffany och jag skakade smått på huvudet.

 ”Tro mig jag är glad över att jag fått tillbaka minnet. Men det är en sak jag nästan hoppats att jag inte hade kommit ihåg” sa jag och Tiffany kollade oförstående ner på mig där jag satt.

 

(fortsättningen på Justin och Selenas samtal innan krasch)

"Du vet inte hur lättad jag blir av att höra dig säga det" sa hon och jag rynkade smått på pannan.

”Varför är det bra att jag kysste en annan tjej?” frågade jag förvirrat och det var tyst i ett tag innan Selena började prata igen.

”För att jag har gjort samma sak så då jämnar det ju ut det”

”Du har också kysst en annan?”

”Ja eller nej. Alltså det är lite komplicerat”

”Det kan väll inte vara så jävla komplicerat att säga fall du har kysst en annan eller inte. Det är inte så svårt, antingen är det ja eller nej”

”Alltså ja jag har kysst en annan kille men det är inte allt” sa hon försiktigt och jag kände hur hela jag stelnade till.

”Vad menar du med att det inte var allt du har gjort? Vad mer har du gjort?”

”Du får inte bli sur Justin det var inte meningen”

”Selena vad är det du har gjort”

”Jag hade sex med en annan kille okej. Nöjd nu?”

”Nej jag är inte nöjd med att du har legat med en annan kille. Du har legat med en annan kille. Hör du inte dem orden Selena?”

”Jo men snälla Justin du måste förstå. Första gången var jag ute och festade med kompisarna och”

”Första gången? Du menar alltså att det har hänt mer än en gång?”

”Ja men snälla Justin bli inte sur. Det var ett misstag. Det var efter vår fajt och jag var så himla sur på dig. Så jag frågade några kompisar om dem ville gå ut och dem sa ja. VI gick till en club och det var en kille där som bjöd mig på den ena drink efter den andra. Jag visste inte vad jag gjorde och det nästa jag vet är att jag vaknar upp i hans säng. Andra gången var bara ett väldigt stort misstag och den tredje gjorde jag bara för att. Jag vet inte ens varför jag gjorde det en tredje gång men snälla Justin du måste förlåta mig”

”Selena hur skulle jag kunna förlåta dig efter det här? Hur ska jag kunna lita på dig efter allt du har berättat?”

”Det är ju inte så att du är helt oskyldig heller. Du har vart med en annan också”

”Ja det har jag och det nekar jag inte. Men det hände bara en gång och vi kom aldrig längre än så”

”Och, du har fortfarande gått på bakom min rygg så det är ju samma sak”

”Hur fasiken är det samma sak Selena? Jag gjorde det en gång. Du gjorde det tre gånger och du gjorde mer alla tre gångerna också”

”Oh kom igen Justin, som att du inte hade haft sex med den där Tiffany om det inte är så att era mammor hade vart i samma hus”

”Det kanske är svårt för dig att tro men nej. Jag hade inga tankar på att ha sex med Tiffany”

”Men jag är säker på att hon ville det”

”Det tror jag sällan. För din information så var det hon som övertalade mig att jag skulle prata med dig så att jag skulle kunna reda ut mina känslor för dig”

”Jaha så det säger du? Hur går det med det då?”

”Väldigt bra faktiskt. Jag har insett att det du och jag hade, inte längre finns där. Det har nog inte funnits där på ett tag heller”

”Nej vet du vad Bieber, dem har aldrig funnits där. Kanske lite smått i början av vår relation men mot slutet så har det bara vart en PR grej. Jag menar du ser ju bra ut så jag hade ju ingenting att förlora på det” sa hon och jag kände hur tårarna nu spreds i mina ögon. Även fast jag redan innan samtalet hade bestämt mig för Tiffany, sved det att höra att en stor del av min relation med Selena var falsk. Eller det var i alla fall vad hon sa. För även om jag inte älskade Selena längre så har jag en gång i tiden gjort det.

"Vad är det Bieber? Har du tappat talförmågan?" skrattade hon och jag försökte blinka bort tårarna som var i mina ögon men misslyckades. Dom började rinna ner för mina kinder men jag orkade inte bry mig så jag lät dem falla. 

"Oh och Bieber. Bara så du vet så har jag en intervju om två dagar och om du inte har något emot det så kommer jag säga att det är jag som gjorde slut med dig för att du sårade mig djupt"

"Selena seriöst gör inte det här. Om jag någonsin betydde något för dig så gör du inte det här"

"Oh det gjorde du men tyvärr för dig så betyder så betyder min karriär mer för mig och att spela den förkrossade flickvännen ger mig all den uppmärksamhet jag vill ha" sa hon och jag knöt mina näver hårt.

"Seriöst Selena om du ens"

"Hej då Justin" avbröt hon mig med och samtalet avbröts.

Jag kollade chockat på den ett tag innan jag ställde mig upp och greppade tag om lampan som stod på bordet bredvid mig och kastade den hårt i väggen vilket fick den att gå i tusen bitar. Jag drog en frustrerad hand igenom mitt hår och gick fram och tillbaka i rummet då jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Efter ett tag greppade jag tag om min mobil som jag lämnat på soffan och sprang ut till bilen. Jag visste inte vad jag ska göra men jag visste vem jag kunde prata med det här om, som inte skulle döma mig. En person som trots att jag sårat alltid kommer stå vid min sida. Tiffany.

 

När jag berättat för Tiffany vad som hänt kollade hon med chockat ner på mig och jag kunde se hur tårar spreds i hennes ögon.

 ”Så det är varför du väljer mig? För att Selena egentligen är en falsk bitch?” sa hon och jag kollade chockat upp på henne. Hade hon inte hört den biten där jag berättade att jag redan innan samtalet hade bestämt mig för henne.

 ”Jag det var ju trevligt att veta och vet du vad. Om jag egentligen bara är ett så kallat tröstpris för att du inte kan få Selena så kan du räkna bort mig också” sa hon och innan jag hann säga något började hon att gå bort mot hennes bil som stod parkerad några meter bort.

 

Tiffanys perspektiv

 Jag torkade snabbt bort tårarna som rann ner för mina kinder med min ena hand samtidigt som jag med den andra rotade i fickan efter mina bilnycklar. Jag ville komma bort här ifrån och bara åka vart jag nu än åker. Jag var en sådan stor idiot. Det var ju självklart att Justin skulle välja Selena men nu när han inte kunde ha henne så fick han nöja sig med mig. Jag hade inget att erbjuda Justin.

 Precis när jag skulle stoppa in nyckeln och öppna dörren in till passagerarsättet kände jag hur Justin greppade tag om min handled och drog i den lite smått vilket fick mig att mot min vilja vände mig mot honom.

 ”Justin vad i” var allt jag hann säga innan jag blev tystad av Justins läppar han placerade över mina. Hans pressade sig upp mig vilket fick mig att tryckas upp mot bilen bakom mig. Justins händer som var placerade på min midja började inom kort att vandra ner mot mina lår som han snabbt tog ett fast grep. Innan jag hann så mycket som ens blinka hade Justin lyft upp mig och lindat mina ben runt hans midja. Han pressade sig ännu närmre mig för att hålla mig på plats innan han släppte mina lår för att istället greppa tag om mitt ansikte.

 ”Om det är någon som var ett tröst pris så var det Selena för att jag inte längre kunde få dig. Tiffany jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra. Vad som än händer. Okej?” frågade han en aning andfått och jag nickade bara smått innan jag pressade mina läppar mot hans igen. Behövde inte längre hålla tillbaka vad jag kände då Justin nu äntligen fått tillbaka sitt minne. Vilket ledde till att jag inte längre behövde oroa mig för att han skulle lämna mig för Selena.

 Han sa att han valde mig. Han sa att han älskade mig och det var allt jag behövde höra just nu.

 



 

Okej den här delen blev dubbel så lång som den andra. Är inte nöjd med det men orkar heller inte skriva om det. Men jag hoppas att ni gillar det. Och precis som dem flesta gissade valde han Tiffany :D

Vill också tacka alla som kommenterade på del 1. Det är pågrund av er som jag lägger upp det här idag. Ni gör mig verkligen jätte glad och kände mig nästan tvungen att lägga upp det här efter hur bra ni kommenterade på det förra. Så snälla fortsätt att kommentera så på alla kapitel. Det betyder verkligen jätte mycket <3

 

Men vad tyckte ni om hans minne då om han och Selenas samtal? :O 

 

KOMMENTERA MYCKET INFÖR NÄSTA.

 

 

 

Memories Can Come And Go - Kapitel 19 part 1

Tidigare
Jag kollade på bilens ena sida en gång till innan jag gick fram till huven och satte mig i huk för att kunna kolla in i bilen. Jag såg små blod fläckar i bilen och skakade på huvudet för säkert hundrade gången bara idag. Olyckan jag måste ha vart med om måste ha vart ganska rejäl.  

 Jag började ge upp hoppet om att jag skulle hitta något här men bestämde mig för att en än gång ta en titt runt mig. Vilket jag gjorde rätt i då jag helt plötsligt fick en massa bilder flickandes förbi i mitt huvud i följd med en massa filmer av något slag. 

 Jag sjönk snabbt ner i gräset under mig då jag inte kunde se något annat än bilderna som spelades runt i mitt huvud. 

 Men det var inte förs än jag såg en bild av mig och Tiffany kyssandes på våran äng som jag insåg att det här inte bara var en massa trams. Det här var faktiskt mina minnen som började komma tillbaka. Jag började komma tillbaka......

 



 

 

Tiffanys perspektiv 

 Justin har bettet sig jätte konstigt ända sedan vi hade vårat samtal i morse. Han var liksom undvikande och kollade knappt på mig. Han pratade bara på tilltalan och gav oss bara snabba och korta svar. Han satt fast klistrad framför sin mobil och kollade på jag vet inte vad. Jag hade försökt att kolla men han hade bara vridit bort mobilen vilket gjorde mig ännu mer fundersam på vad det var som var felet. 

 Jag menar det är som att våra positioner är ombyta. För bara några timmar sen var det Justin som tvivlade på mig och nu var det jag som tvivlade på honom. 

 Chaz sade när jag pratade med honom för bara någon minut sen att han sett Justin kolla runt på internet. Och till våran förvåning hade han tydligen sökt runt om hans och Selenas relation. Vilket oroade mig.

 Hade han fått något minne av henne eller har börjat känna något för henne igen? Tankarna bara flög runt i mitt huvud och jag tror att jag kommer att bli galen. Det här kan inte vara nyttigt att gå runt och oroa sig så här. Men jag kunde inte sluta. Alla visste att jag var rädd att Justin skulle lämna mig för Selena om han fick tillbaka minnet och att han börjat bete sig så här konstigt hjälper inte riktigt till att få bort den känslan.

 

 Jag drog upp min dator som låg på golvet och log lite smått mot datorn där mitt klistermärke nu satt. Jag hade tänkt att kolla på film, det kanske skulle kunna få bort mina tankar lite på Justin.

 Efter att ha kollat runt lite på internet valde att jag sätta igång Camp Rock då jag alltid blev glad när jag såg den och så var det alltid kul när man kunde sjunga med. Och sen så kunde jag även nästan alla repliker till hela filmen så jag brukade sitta och säga dem tillsammans med karaktären. Konstig? kanske lite men vad ska man annars göra.

 Jag hann inte så långt in i filmen innan min mobil började ringa bredvid mig och jag drogs snabbt ut mina tankar. Jag pausade filmen snabbt innan jag sträckte mig efter min mobil. Jag kollade chockat på mobilen när jag såg att det var Pattie som ringde mig.  Jag hade förväntat mig att det skulle vara Justin, Chaz eller Ryan. 

 "Hej det är Tiffany" hälsade jag snabbt när jag svarat och lyft mobilen till örat. 

 "Hej Tiffany. Eh förlåt att jag ringer så sent, jag hoppas att jag inte väckte dig"

 "Nej det är lugnt. Jag satt bara och kollade på film. Men vad vill du?"

 "Eh jag undrar bara om Justin är hemma hoa sig"

 "Eh nej jag har inte sett Justin sen jag åkte hemifrån er"

 "Okej men du har möjligtvis ingen aning om vart han är någonstans?" frågade hon och jag kunde nästan höra paniken i hans röst vilket fick mig att bli en aning orolig. 

 "Eh nej han skulle bara ta det lugnt idag tror jag. Varför undrar du?"

 "Justin är borta" sa hon bara kort och jag rynkade smått på pannan. Vad menar hon med att han är borta?

 "Pattie vad menar du med att Justin är borta?" 

 "Jag menar just det. Jag kan inte hitta honom någonstans. Jag har hört med både Chaz och Ryan också men dem har heller ingen aning om vart han är någonstans"

 "Ta det lugnt Pattie. Han är säkert bara ute och går. Försöker rensa tankarna lite" försökte jag lugna henne med för jag har väldigt svårt att tänka mig att Justin bara skulle försvinna så här. Så länge han faktiskt fått tillbaka minnet och åkt i väg för att ta tillbaka Selena. Nej så kan det inte vara. Justin skulle ha pratat med mig innan i sådana fall. 

 "Jag trodde det också först. Men jag har vart vaken över en timme nu och han har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag har försökt ringa honom flera gånger men han svarar inte. Han svarar inte ens på mina sms. Tiffany han svarar alltid på sms”

 ”Pattie det är säkert inget. Han är säkert bara ute någonstans och försöker komma bort från allt. Och allt ringande kanske stör så han kanske stängde av telefonen. Han behöver säkert bara lite tid för sig själv”

 ”Du har säkert rätt. Men jag oroar mig fortfarande. Jag undrar bara vart tusan han kan ha tagit vägen. Han kunde ju åtminstone ha lämnat en lapp eller något om vart han skulle tagit vägen så att vi visst vart han var någonstans” sa Pattie och jag kunde höra oron i henne röst. Hon var rädd men jag trodde verkligen inte att hon hade något att oroa sig för. Visst han kunde vara var som helst men han var smart och han skulle inte göra något som skulle sätta honom själv i någon risk. Han letade säkert bara efter svar.

 Vänta lite, leta efter svar. Det är ju klart. Han har ju pratat om att åka till platsen där olyckan hände i flera dagar nu. Han hade velat åka dit ihop om att det skulle finnas något spår eller något som skulle få hans minne tillbaka. Eller i alla fall någon glimt av vad det är som hände den dagen.

 ”Pattie jag ringer dig senare. Jag tror jag vet vart Justin är någonstans” sa jag och la på samtalet innan hon ens hade en chans att svara. Kanske inte det schystaste från min sida då hon hade letat efter honom ett tag nu men jag ville göra mig säker att han faktiskt var där och ha en chans att prata med honom ostört. 

 Jag ställde mig upp och drog på mig Justins tjocktröja som hängde på min stol (som för eran information var alldeles för stor) Jag stoppade snabbt ner mobilen i fickan innan jag sträckte mig efter mina nycklar till bilen. Jag halv sprang ner ner för trappan och låste snabbt ytter dörren efter mig innan jag sprang bort till min bil. Efter att ha startat den och kollat i speglarna att det inte var någon bil runtomkring mig innan jag backade ut från uppfarten och började köra bort mot skogen där jag antog att Justin var. 

 När jag kört ett tag och började närma mig stället där Justin krockat kände jag hur en kal kår gick ner längst min ryggrad. Det var mörkt ute, dimmigt och det kom såna där konstiga, läskiga och lätena som kom från skogen. Dem där lätena som får en att rycka till när man kollar på skräckfilm. 

 Jag försökte att ignorera dem och fäste min blick på vägen framför mig. Och mycket riktigt när är jag kom fram så såg jag hur en gestalt satt någon meter från bilen med huvudet i händerna. Jag parkerade bilen en liten bit bort för att inte störa honom. Jag drog ut nyckeln och låste bilen lite snabbt innan jag började göra min väg bort mot Justin som fortfarande satt med blicken i marken.

 ”Justin” sa jag osäkert och hans huvud vreds snabbt upp mot mig. 

 Han såg förstörd ut . Hans ögon var rödsprängda, hans kinder var fuktiga och lite rosa. Hans hår stod åt alla håll och kanter och när jag kollade närmre kunde jag se hur hans ögon nästan kollade vilset upp på mig. Något var fel, jag kunde känna det på mig. Men frågan var bara vad.

 ”Justin är du okej?” frågade jag och sjönk ner på knä framför honom. Han skakade bara smått på huvudet och jag kollade medlidande på honom. Jag greppade tag om hans hand för att vissa att jag var här för honom och jag kunde se hur ett litet leende spreds på hans läppar. Men det försvann lika fort som det kom.

 ”Justin vad är det? Du vet att du kan prata med mig”

 ”Det är tillbaka”

 ”Vad menar du med att det är tillbaka? Vad är det som är tillbaka ens?”

 ”Mitt minne. Det är tillbaka. Jag mins allt”

 ”Du menar att du mins...”

 ”Min karriär, Scooter, Alfredo, Usher, Jazzy, Jaxon, Selena” sa han och jag kände hur jag stelnade till när han nämnde Selena. Så det är så här jag ska få reda på hans val alltså. Mitt ute i ingenstans. Men tydligen var Justin inte klar du han började prata ”Och jag kommer ihåg dig. Vårat bråk, mitt misstag och vårat samtal”

 ”Okej så varför gråter du?”

 ”För att jag kommer ihåg vad som hände den kvällen. Jag kommer ihåg mitt val”

 



 

Part 1 är uppe nu och jag ska försöka få upp part 2 imorogn men det beror helt påer och hur mycket ni kommenterar på det här kapitlet. Så kommentera mycket på det här kapitlet babes så kommer nästa upp snabbare ;)

 

We Are Who We Are.....

Okej så jag har fått flera frågor om jag inte kan skriva min andra novell på engelska. Jag har funderat på det men jag undrar bara om jag skulle få flera läsare om jag skrev på svenska. För då har jag ett förslag om att jag lägger upp novellen på svenska på biebermyworld och sen så skriver jag på engelska på JBFF så att dem som vill kan läsa engelska också. För jag personligen tror att novellen blir bättre på engelska då allt blir mycket bättre. JAg har fraser och sådant uttänkt på engelska och dem blir absolut inte lika bra på svenska.
 
Men vad säger ni? Skulle ni läsa novellen om den var på svenska? 
 
Kommentera gärna alla, skulle underlätta jätte mycket för mig.....

JBFF

Okej så jbff funkar nu igen men det finns två jbff sidor. En för lite barnvänligare noveller och en för noveller som är lite mer grovt språk och sådant i. Men det är inget komplicerat. finns den inte på vanliga jbff är det bara att lägga till ordet "plus" efter justinbieberfanfiction.
 
Så för er som läser min andra novell Take A Risk With Me Baby kan antingen läsa den på biebermyworld.blogg.se  eller http://justinbieberfanfictionplus.com/viewstory.php?sid=50883&warning=3

Memories Can Come And Go - Kapitel 18

Tidigare kapitel
 ”Mig? Varför oroar du dig över mig för?”

 ”Du har bara vart lite frånvarande och jag har oroat mig att du börjar ångra dig eller att du inte vill vara med mig längre. Det är ingen big deal”

 ”Justin det är det visst och jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå att jag inte vill ha någon annan. Justin jag har väntat på dig i tre år och om du tror att jag kommer att lämna dig så är du ju dum i huvudet”

 ”Jag vet men du. Du verkar bara vara lite frånvarande och så fort vi kommer ut utanför dem här väggarna så drar du dig undan från mig. Det är som att du inte vill att folk ska veta att vi två är tillsammans”

 ”Justin det har ingenting med dig att göra och du får det att låta som att jag skäms över dig”

 ”Kanske för att det faktiskt känns som det” sa jag och satte mig upp. Kastade ut med armarna frustrerat och Tiffany kollade chockat på mig........

 



 

 

 ”Justin det är det visst och jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå att jag inte vill ha någon annan. Justin jag har väntat på dig i tre år och om du tror att jag kommer att lämna dig så är du ju dum i huvudet”

 ”Jag vet men du. Du verkar bara vara lite frånvarande och så fort vi kommer ut utanför dem här väggarna så drar du dig undan från mig. Det är som att du inte vill att folk ska veta att vi två är tillsammans”

 ”Justin det har ingenting med dig att göra och du får det att låta som att jag skäms över dig”

 ”Kanske för att det faktiskt känns som det” sa han och satte sig upp. Kastade ut med armarna frustrerat och jag kollade chockat på honom. Varför i hela världen skulle jag skämmas över honom för. Om det var någon som skulle skämmas över någon så borde det väll ändå vara han som skäms över mig. Jag menar alla älskar Justin och jag är ingen jämfört med honom.

 ”Justin jag skäms inte över dig. Att jag drar mig bort från dig har inget med dig att göra”

 ”Åh kom inte med något sådant där tal, det är inte du det är jag” sa Justin och jag skakade smått på huvudet.

 ”Justin du måste lyssna på mig. Det har något med mig att göra okej och det är inte för den anledningen som du tror att det är” sa jag och satte mig upp nu också så att jag kunde  kolla in i hans ögon.

 ”Så berätta för mig vad det är som är anledningen då. För jag har börjat fundera ut en massa olika anledningar till varför du börjat hålla dig borta från mig. Jag har haft tankar som att du skäms över mig och att du har börjat gillat en annan kille mer än mig och vill inte ha mig längre på grund av det” 

 ”Justin du är så långt ifrån sanningen du kan komma typ” sa jag och log lite smått upp mot honom.

 ”Så du är inte tillsammans med han den där killen James?”

 ”Haha nej, han är bara en bra kompis. Jag lovar”

 ”Vad bra för det hade ju vart en skam om jag hade behövt slå in hans näsa för att kunna få honom att hålla sig borta från dig” sa han och jag skrattade kort. Kunde inte riktigt se mig Justin slå ner någon, han var inte riktigt den våldsamma personen.

 ”Så varför är det som du inte vill vara med mig då när vi är ute?” frågade Justin och jag slog ner blicken på sängen i mellan oss. 

 ”Tiffany prata med mig” sa Justin och stoppade några slingor som ramlat ner från min bulle bakom mitt öra innan han vred upp mitt ansikte mot sitt med hjälp av en hand som han placerat på min kind. Jag suckade kort och kollade upp på honom.

 ”Jag är rädd”

 ”Rädd för vad?” frågade Justin förvånat och kollade frågandes på mig.

 ”För att dina fans ska hata mig, för att dem ska skicka hot brev och att jag återigen ska börja försöka få bort mig från dig”

 ”Varför skulle mina fans göra så?”

 ”För att dem är besatta utav dig och skulle göra allt för att få dig. Dem använder ditt motto Never Say Never när folk säger att dem aldrig kommer att kunna bli tillsammans med dig”

 ”Är dem knäppa eller? Det är ju inte så att jag kan dejta alla mina fans. Jag skulle bara kunna vara ihop med varje person i någon timme. Om ens det”

 ”Plus så vill jag inte trycka det i Selenas ansikte. För även om hon är knäpp och lite konstig så har ni ju trotts allt vart tillsammans i över ett och ett halvt år. Så även om hon inte har samma känslor för dig nu så har hon ju faktiskt en gång i tiden haft det. Jag kommer ihåg den smärtan jag kände när jag såg den där bilden på dig kyssandes med den där tjejen. Och det är inget jag önskar någon, inte ens min värsta fiende” jag kunde se hur Justin vred lite obekvämt på sig när jag sa att jag kommer ihåg smärtan jag känt. Men jag ignorerade det. Jag behövde få ut det, han behövde veta vad jag kände. Eller hälften i alla fall. Jag hade inte tänkt berätta för honom att jag fortfarande oroar mig för att han ska gå tillbaka till Selena om han får tillbaka minnet.

 ”Justin jag vill vara med dig, det vill jag. Men jag tror att vi ska ta det lite lugnt. I alla fall när vi är ute bland folk. Kanske låta det smälta in lite först” sa jag och kollade frågandes upp på Justin, lite rädd för vad han skulle säga.

 ”Visst, vi kan ta det lugnt när vi är ute. Men jag kan inte lova dig att jag kommer att ta det lugnt när det bara är vi” sa Justin och satt en hand bakom min nacke för att dra mig närmre sig.

 ”Det hade jag inte räknat med” sa jag med ett litet skratt som snabbt dämpades när Justins läppar pressades mot mina.

 

”Så vad du försöker säga mig är att det här är en tjejs rum?” frågade Justin och kollade med stora ögon ner på mobilskärmen som visade en på en tjejs rum som var fylld med en massa Justin Bieber saker. Vilket var rätt läskigt om du frågar mig.

 ”Ja. Förstår du nu hur galna dina fans är i dig?” frågade Ryan och Justin nickade smått.

 ”Det är är lite läskigt om du frågar mig”

 ”Du är inte den enda som tycker det Justin. Och tro mig det finns värre grejer än det här”

 ”Värre än det här? Hur tusan kan något var läskigare än de här?” frågade Justin och slet bort blicken från skärmen för att kolla upp på mig.

 ”Det finns mycket värre. Det finns folk som gör dem mest äckliga sakerna för att få något som är ditt. Det är någon som till exempel som har din spya hemma. Hon hade stoppat handen i din spya när du kräkts på scenen och sparat det i en burk”

 ”Omg det där är ju bara jätte äckligt och stört” sa Justin och rynkade smått äcklat på pannan och vi alla skrattade smått mot honom.

 ”Förstår du nu hur konstiga dina fans är?” 

 ”Oh ja och just nu är jag inte så säker på om jag vill träffa dem. Dem skrämmer mig lite om jag måste erkänna”

 ”Nämen plutten. Du behöver inte vara rädd, dina fans skulle aldrig skada dig. Dem skulle riskera sitt liv för dig. Det är dina haters som du ska vara rädd för. Dem är inte lika glada med dig. Det har vart några som har fått i ”uppgift” att döda dig faktiskt” sa jag och vi skrattade smått. Eller jag, Chaz och Ryan i alla fall. Justin kollade bara skräckslaget på oss. Jag log smått mot honom innan jag greppade tag i hans hand.

 ”Du har inget att oroa dig för Justin. Jag lovar” sa jag och han nickade smått.

 

Justins perspektiv

 Jag hade inte vart mer desperat efter något i hela mitt liv som jag är just nu. Jag ville få tillbaka minnet. Nej stryk det, jag måste få tillbaka mitt minne. Jag kan inte fortsätta leva så här. Jag kan inte fortsätta leva så här utan att minnas 6 år av mitt liv. Och av det jag har hört och som jag har förstått så har ju dem åren vart väldigt viktiga för mig. 

 Jag har ju blivit kändis under den tiden förbövelens. Jag hade gått från att knappt ha några pengar, fått dela måltider med min mamma för att kunna få äta till att ha så mycket pengar att man inte vet vad man ska göra av dem. Jag behöver veta vad som hände i mellan där, jag behöver minnas allt som jag glömt. 

 Det skulle underlätta så mycket för mig och speciellt för dem runtomkring mig. Dem behöver hela tiden tänka på vad dem säger. Dem kan till exempel inte säga ”Kommer du ihåg när vi” när det handlade om något minne mellan dem åren jag var mellan 12-18 år. Det var liksom inget jag kom ihåg.

 

 Jag kollade en sista gång upp på min mormor och morfars hus innan jag började gå bort ifrån det. Jag drog upp min luva över huvudet och stoppade ner händerna i fickorna på mina jeans med tummarna stickande utanför. 

 Jag behövde komma iväg lite, komma iväg från alla press som jag kände. Jag visste att dem inte ville få mig att känna mig dåligt men jag kunde inte få bort känslan av att jag var tvungen till det här. Att jag var tvungen att komma ihåg allt och det fick mig att känna mig stressad. Jag ville ju komma ihåg, det var inte det. Grejen är bara att jag inte vet vad det är som ska trigga igång mitt minne. Vad eller vem som kommer få mitt minne att komma tillbaka. Om det nu kommer komma tillbaka.

 Utan att egentligen tänka märkte jag hur jag närmade mig platsen där dem sagt att jag krockat. Jag hade velat åka dit länge nu men mamma trodde inte att det var någon bra ide med tanke på att bilen tydligen inte var borttagen. Hon trodde att det skulle framkalla en massa dåliga minne. Vilket enligt mig kanske inte skulle vara så dåligt då jag då åtminstone skulle komma ihåg något. Tiffany hade erbjudit sig att skjutsa hit mig men jag hade tackat nej. Jag ville komma hit ensam, jag behövde få rensa huvudet lite. 

 Några hundra meter bort kunde jag nu se hur en bil låg upp och ner. Jag kollade lite snett på den men började göra min väg bort mot den. När jag skulle krossa vägen kollade jag snabbt åt båda hållen efter någon bil innan jag halv sprang över gatan.

 När jag närmade mig bilen kunde jag se däckavtryck i asfalten, glasbitar i gräset runt bilen. När jag väll kom fram till bilen såg jag att det var en hel del bitar borttagna vilket fick mig att tänka på det Tiffany hade sagt för någon dag sen ”Dina beliebers har redan vart där och tagit några grejer. Så jag tror att det är därför poliserna låter din ligga”

 Jag skakade smått på drog handen längst ena sidan av bilen. Bilen var verkligen helt kvaddad. Inte bara för att delar saknades utan jag tror inte att jag såg en enda del på den här bilen som såg ut som den borde göra. Alla glas var trasiga, däcken var sneda och hade ingen luft, lamporna var trasiga  och sidorna var helt inbuktade. Jag kollade på bilens ena sida en gång till innan jag gick fram till huven och satte mig i huk för att kunna kolla in i bilen. Jag såg små blod fläckar i bilen och skakade på huvudet för säkert hundrade gången bara idag. Olyckan jag måste ha vart med om måste ha vart ganska rejäl.  

 Jag började ge upp hoppet om att jag skulle hitta något här men bestämde mig för att en än gång ta en titt runt mig. Vilket jag gjorde rätt i då jag helt plötsligt fick en massa bilder flickandes förbi i mitt huvud i följd med en massa filmer av något slag. 

 Jag sjönk snabbt ner i gräset under mig då jag inte kunde se något annat än bilderna som spelades runt i mitt huvud. 

 Men det var inte förs än jag såg en bild av mig och Tiffany kyssandes på våran äng som jag insåg att det här inte bara var en massa trams. Det här var faktiskt mina minnen som började komma tillbaka. Jag började komma tillbaka......

 



 

OMG HANS MINNER BÖRJAR KOMMA TILLBAKA!!!!!!! Haha jag slippar här borta och jag vet redan vad som ska hända.

 

Vad tror ni kommer hända nu när Justin minne börjar komma tillbaka. Kommer han att dumpa Tiffany för Selena eller komma han stanna kvar med henne?

KOMMENTERA MYCKET NU FÖR NÄSTA KAPITEL, har hela kapitlet planerat i huvudet så behöver bara få ner det i ord. Så kommentera mycket så kommer kapitlet upp fortare.

 

Okej nu måste jag gå och lägga mig, ska ha sjukgymnast och skolavslutning imorgon på morgonen så behöver få lite sömn.Borde ha sovit för länge sen men jag tyckte att ni förtjänade det här kapitlet och jag hade ju faktiskt lovat er. Så jag hoppas verkligen att ni gillar det :)

 
 
 

Bieber My World

 
 
 
Okej så nu är jag klar med designen till min andra blogg och ni kan hitta den på biebermyworld.blogg.se där jag som sagt kommer lägga upp kapitel till novellen Take A Risk With Me. Ni kan även följa den bloggen på instagram på @biebermyworldnovell för mer uppdatering om när nästa novell kommer och så vidare. 
 
Jag ska försöka lägga upp nytt kapitel till både Memories Can Come And Go och Take A Risk With me Baby men vi får se fall jag hinner. Annars kommer dem senast upp imorgon någon gång under dagen :)

Röstning om design.....

Okej så jag har suttit och jobbat med designen till den bloggen som jag kommer att lägga upp min engelska novell på. Vill inte länka bloggen än för än designen är klar. Men problemet är att jag har tre alternativ på hur jag vill att designen ska se ut. Så jah tänkte att ni skulle få rösta. Om ni tycker första designen skriver ni 1, gillar ni andra designen kommenterar ni 2 och om ni gillar 3:an kommenterar ni det. Okej.
 
Design förslag 1
 
Design förslag 2
 
Bild förslag 3
 
 
Okej så det skiljer kanske inte jätte mycket i mellan dem men det skulle verkligen betyda jätte mycket om ni alla kommenterade. Vet inte vad jag ska välja och ju fler kommentarer jag får desto fortare kommer jag att kunna länka bloggen så att ni kan läsa kapitel 1 på Take A Risk With Me Baby.


Memories Can Come And Go - Kapitel 17

Tidigare kapitel:
”Åh Selena kommer inte bli glad över det här” skrattade Maddie fram och kollade glatt bort mot Justin och Tiffany som nu stod mer ihop tryckta.  

”Haha nej det kommer hon verkligen inte. Speciellt inte när det kommer ut via pressen heller” 

”Vad menar du med pressen?” 

”Jag menar att det är en paparazzi som står där borta och tar kort på allt”

”Well jippi, det här kommer ju inte komma upp på första sidan på var enda skvaller tidning. ”Stora pop stjärnan Justin Bieber otrogen mot Selena Gomez” är rubriken som kommer lysa över alla tidningar och nyheter” sa Chaz och kollade bort mot paparazzi killen med inget annat än hat i blicken. Jag förstod honom, dem är förfärliga. Inget privatliv allts om man blir känd.

 



 

Selenas perspektiv (fredag 29 juni 2012)

 ”Selena vart är du någonstans? Selena” ropade min mamma och jag skakade irriterat på huvudet. Jag hade åkt hem för någon dag sen för jag orkade inte spendera en enda dag till på det där sjukhuset. Det var äcklig mat, det stank sprit och rengöringsmedel plus så var jag trött på alla dom där vita långa korridorerna och rummen. Dom höll på att dra mig till vansinne. Fast det var ju inte det jag sa till paparazzon. Till dem sa jag att jag hade en del att ta hand om hemma och att jag skulle hjälpa honom härifrån. Vilket var ännu en lögn då jag inte ens har pratat med någon av dem i Stratford sen jag lämna stället.

 ”Selena vart tusan är du? Jag behöver prata med dig om en sak, det är viktigt”

 ”Vad är det mamma. Jag håller på att skriva på min låt som du bad om”

 ”Ja och jag bad dig även att hålla fast vid Justin och det gick ju bra. Är det här vad du kallar hålla läget under kontroll?” frågade mamma och slängde ner en tidning på bordet framför mig. Jag kollade frågandes på henne och la ifrån mig gitarren jag hade i knät innan jag lät min blick falla ner till tidningen som låg på bordet.

 På sidan som mamma slagit upp var det en artikel om Justin och i mitten av sidan var det en bild på Justin och Tiffany kyssandes. Det var några till på dem från när dem var på vatten parken.

 Det var alltså två dagar sedan det här hade hänt. Dem hade frågat mig fall jag ville följa med dem dit men jag hade tackat nej. Vilket jag ångrar nu då jag hade kunnat förhindra det här. Men jag antar att hon hade hittat ett annat sätt att kyssa honom. Den där bitchen väntade säkert bara på att jag skulle åka innan hon la in sin stöt på Justin.

 ”Jävla skit” mumlade jag och drog en frustrerad hand igenom mitt hår. 

”Jag trodde att du sa att du hade allt underkontroll”

 ”Jag trodde att jag hade det okej. Tiffany betedde sig jätte konstigt när jag stack. Hon var liksom lite tillbaka dragen och ville inte komma för nära Justin”

 ”Det kanske beror på att dem redan då hade något på gång men inte ville göra något för att du skulle misstänka att det var något”

 ”Jag vet inte okej” sa jag och kollade upp på mamma istället för tidningen.

 ”Men vet du Selena? Vi kan använda det här till våran fördel” sa mamma nu lite gladare och jag kollade frågandes upp på henne. Hur skulle vi kunna vända något sådant till våran fördel?

 ”Mamma hur har du tänkt dig att vi skulle göra det?”

 ”Genom att spela offret. Du ska spela den hjärtekrossade flickvännen. Få folks medlidande” sa mamma som att det var det mest uppenbara i hela världen. Vilket det typ var när jag väll hörde vad hon hade planerat.

 ”Så vad ska vi göra då? Hur börjar vi här ifrån?”

 ”Jag vet inte. Men en bra start kan nog vara om du läser artikeln. För om du vet vad som kan stå där i kan du vända det till din fördel. Så läs lite där och fundera lite på vad du skulle kunna säga så försöker jag att boka in någon  intervju där du kan prata om allt det här” sa mamma och gav mig ett litet leende innan hon vände för att gå ut ur rummet men vände sig om mot mig när hon kom till dörröppningen ”Och träna på ditt gråtande. Det kan hjälpa dig att få folkets röster” sa mamma och jag nickade smått till svar innan jag kollade ner på tidningen. Jag hörde hur mamma gick ut ur rummet jag greppade tag om tidningen för att börja läsa artikeln som mamma bett mig om.

 

 Det är nu ingen nyhet att den stora popsensationen Justin Bieber har tappat minnet från att han är 12 år. Vilket menas att han inte kommer ihåg sin karriär, vissa vänner, flickvän eller fans. Men gamla kompisar och flammor verkar inte vara något problem att komma ihåg. Vi har under den tiden Justin legat på sjukhus kollat vilka som har kommit in och ut från sjukhuset och jag tror att folk blir chockade när jag säger att det är Justins gamla kompis Tiffany som spenderat mest tid där inne. Enligt Justin i en intervju med Teen Vouge för inte allt för länge sen sa han att dem två inte pratat med varandra på länge. Att dem tappat kontakten. Men är det verkligen troligt att dem helt plötsligt tappade kontakten eller var det bara en täckmantel. En täckmantel som skulle se till att paparazzi inte brydde sig om Tiffany eller en täckmantel för att göra saker lättare när han träffar henne.

 Frågan har diskuteras fram och tillbaka nu efter att dem två syntes tillsammans på en vattenpark i Stratford kyssandes. Betyder det här att dem två äntligen är återförenade igen och i så fall. Vad händer med Selena? 

 Selena har sagt till flera tidningar att det är väldigt komplicerat mellan dem just nu tack vare hans minnesförlust men hon har sagt att det går framåt. Var det så här hon menade eller är det här även en chock för henne. Hon har ju även sagt i några intervjuer att hon och Tiffany kommit varandra nära. Kommer det här på något sätt att påverka deras relation eller kommer den att fortsätta som den är nu. Selena kan ju faktiskt vara med på det här, veta om att Justin gått vidare till en annan tjej. Eller snarare Justin har gått tillbaka till en annan tjej. Justin har ju faktiskt erkänt att han en gång i tiden gillade henne och att det kanske fanns något mellan dem.

 

 Jag orkade inte läsa något mer utav artikeln. Det här räckte för mig, idag i alla fall. Jag kände något lite sting i hjärtat eller vad man ska kalla det men jag vet inte varför. 

 Var det svartsjuka? Nej det kan det ju inte vara. Jag var ju aldrig ihop med Justin för att jag älskade honom. Han var bra för min karriär och jag utnyttjade det. Men kan jag faktiskt ha fått lite känslor för honom trotts allt. Han är ju som sagt världens mest fantastiska killen på jorden. Han skämde alltid bort mig och gjorde allt för att få mig att må bra. 

 Och vi hade alltid roligt med varandra. För även om jag kanske fejkade mina känslor för honom så kan jag inte ljuga och säga att jag inte gillade att umgås med honom. Han var bra sällskap och det blev aldrig tråkigt med honom.

 Jag skakade smått på huvudet och suckade irriterat. Nej jag kan inte ha fallit för Justin, det bara går inte. Det här var bara en PR grej och inget mer. Justin var bara ännu en person som jag tog nytta utav för att få det jag vill. 

 Men även om jag hade känslor för honom så skulle det ju inte hålla. Justin har Tiffany nu och om jag gissar rätt så kommer han inte släppa henne så lätt i alla fall. Plus att om han kommer ihåg och får tillbaka sitt minne kommer han förmodligen inte att gå tillbaka till mig heller med tanke på vår sista konversation som vi hade innan hans olycka. 

 

 

Justins perspektiv (måndagen 2 juli 2012)

 Jag vaknade av att någon rörde sig framför mig och jag öppnade upp ögonen lite smått för att kunna kolla ner på Tiffany som låg i min famn. Hon låg fortfarande djupt i sömn och jag tror inte att jag har sett henne så här avslappnad på länge.

 Eller hon var avslappnad dagen efter vi var på parken. När hon även då vaknade upp i min famn. Men ända sedan nyheterna kom ut att vi kyssts och att jag har gått vidare från Selena har hon blivit mer tillbaka dragen. När vi är ensamma eller bara med våra kompisar är det helt okej.Men så fort vi kommer ut där det är andra människor förändras hon direkt. Hon blir alldeles stel och hon tar avstånd från mig. Hon vill knappt hålla hand med mig och hennes leende var alltid påklistrade. Falska och kalla. Ingen annan märkte det men jag kunde som sagt läsa Tiffany som en öppen bok och jag kunde se på henne att något var fel.

 Jag försökte prata om det med henne igår men hon hade bara sagt att hon var trött och inte ville prata om det just då. Jag hade inte pressat henne då då jag visste att det inte skulle göra någon nytta. Det var bättre att låta Tiffany komma till än istället för att försöka pressa henne. Men om hon inte pratar idag blir jag nog tvungen att dra det ur henne. Jag orkade inte fortsätta så här, jag ville veta vad det var som tyngde henne. För det måste väll vara något eller är det något jag gjort? Eller ångrar hon att blev tillsammans med mig? Okej jag vet inte riktigt om jag kan kalla oss tillsammans.Tiffany säger att hon inte tycker att vi ska bli allt för seriösa. På ett tag i alla fall. Inte förs än läkarna säger till 100% att jag inte kommer att få tillbaka minnet. Det eller om jag får tillbaka minnet och fortfarande vill ha henne.

 Min mobil plingade till och jag tog upp den för att se att det var från Chaz som undrade om jag var vaken. Jag ignorerade samtalet då jag visste att han skulle fråga om jag ville göra någon om jag sa att jag var vaken och just nu orkar jag inte med något. Jag såg att jag fått ytligare några likes på Instagram. Jag hade lagt upp några bilder på lite olika saker innan. Saker som en väska, min mat eller bara en vit väg och hade fått tusen likes på bara någon sekund. Så jag, Chaz hade velat testa en grej.

 

 ”Justin är du säker på att du vill det här? Tänk om någon kommer in någon” sa Ryan och kollade ut genom dörren snabbt för att kolla fall det var någon som kom innan han kom in i rummet och slog sig ner bredvid Chaz som satt på en stol bredvid min sjuksäng.

 ”Ta det lugnt Ryan det är inte så att jag begår ett brott eller något. Jag ska bara ta en bild. Det är ju inte direkt så att det kommer att skada någon. Jag vill bara testa det här. Se vad mina fans säger” sa jag och dem nickade lite smått till svar. Jag log smått mot dem innan jag satte mig upp för att knyta upp snöret som höll ihop min sjukklänning. När den var ner dragen till min midja la jag mig ner igen och vände mig mot Chaz som skakade smått på huvudet innan han tog upp min mobil för att ta en bild. Efter att ha tagit bilden sträckte han den till mig så att jag kunde se den.

 ”Den blir perfekt” sa jag och knöt snabbt på mig mitt klädesplagg igen innan jag återgick till min mobil. Jag knappade in en liten text till bilden men tvekade en annan om jag verkligen skulle lägga upp den eller inte. Skulle det sabba något? Förstöra för något som jag jobbat hårt för att återkomma? Nej det kan det väll inte göra, eller? Det var ju bara en bild. Det är ju inte direkt som att jag visade något. Det där skulle jag lika gärna kunna vissa om jag låg på någon strand någon stans.

 Med ett sista andetag klickade jag på godkänd och bara någon sekund senare var min bild upplagd.

 ”Så nu är den upp. Nu är det bara att vänta på” var allt jag hann säga innan jag såg hur mina fans började gilla min bild. Och det var inte bara en som gillade utan det var 10, 15, 20, 25, 30. Innan klockan ens hade visat en minut hade jag fått över 500 likes och det var ju helt galet. Och inte bara det mer än hälften hade också kommenterat om hur snygg jag var. Okej, där steg mitt självförtroende upp till 100.

 ”Alltså omg det här är ju helt sjuk” sa Chaz som nu ställt sig upp och kollade ner på min mobil.

 ”Jag vet” var allt jag fick fram med blicken på mobilen som hela tiden visade att jag fick fler och fler likes eller kommentarer.

 

 Tiffany rörde sig bredvid mig igen och den här gången öppnade hon ögonen också. Hon kollade runt lite i rummet och blinkade några gånger för att förmodligen vänja sig vid ljuset som var inne i rummet.

 ”God morgon” sa hon med ett leende på läpparna när hennes blick väll föll på mig. 

 ”God morgon” sa jag och besvarade henne leende med ett eget innan jag lutade mig ner mot henne. Jag kysste henne snabbt innan jag lutade mig tillbaka för att kunna kolla ner på henne.

 ”Sovit gott?”

 ”Inte direkt. Jag har legat uppe typ hela natten” sa jag och hon kollade medlidande på mig.

 ”Om det är jag som höll dig vaken av någon anledning är jag ledsen”

 ”Ta det lugnt Tiff. Du höll mig inte vaken. Inte på det sättet i alla fall” sa jag och hon kollade frågandes upp på mig.

 ”Vad menar du med det?”

 ”Inget. Förlåt det var inte mening att jag skulle säga det högt. Det kom bara ut”

 ”Nej Justin det är inte bara inget. Prata med mig” hon kollade på mig med stora ögon och jag kände hur irritationen jag känt innan svagt började sköljas iväg. Eller jag var fortfarande lite irriterad över att hon inte ville prata med mig men en tanke slog mig. Att hon var lite frånvarande med mig kanske inte har något med mig att göra. Det kanske bara är något helt annat. Eller så har hon bara en dålig vecka, vi alla kan ju ha dem.

 ”Justin prata med mig. Du börjar skrämma mig”

 ”Det är inget, jag har bara gått runt och oroat mig över dig”

 ”Mig? Varför oroar du dig över mig för?”

 ”Du har bara vart lite frånvarande och jag har oroat mig att du börjar ångra dig eller att du inte vill vara med mig längre. Det är ingen big deal”

 ”Justin det är det visst och jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå att jag inte vill ha någon annan. Justin jag har väntat på dig i tre år och om du tror att jag kommer att lämna dig så är du ju dum i huvudet”

 ”Jag vet men du. Du verkar bara vara lite frånvarande och så fort vi kommer ut utanför dem här väggarna så drar du dig undan från mig. Det är som att du inte vill att folk ska veta att vi två är tillsammans”

 ”Justin det har ingenting med dig att göra och du får det att låta som att jag skäms över dig”

 ”Kanske för att det faktiskt känns som det” sa jag och satte mig upp. Kastade ut med armarna frustrerat och Tiffany kollade chockat på mig........

 



 

Okej återigen dålig uppdatering men jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som att jag skyller på skolan hela tiden och att det är mycket där. VIlket det är men jag bara börjar tröttna på att jag inte kan uppdetara så mycket som jag vill. Men jag hoppas att ni kan vänta. Jag slutar på fredag och jag hoppas verkligen att jag kan få en bättre uppdatering när sommarlovet har börjat men jag vågar inte lova något.

 

Men vad tror ni om slutet. Hur tror ni att det här samtalet kommer att sluta och hur tror ni att Selena kommer att klara sig som "det sårade exet" som hon ska låtsas var. Kommentera mcyket nu babes, ni förstår verkligen inte hur mycket det betyder för mig när ni kommenterar mycket. Det ger mig motivation att skriva mer!!!!

 

Men angånge min andra novell. Den engelska som jag lägger upp på JBFF. Jag har startat en ny blogg på den och kommer att länka de här snart. Jag håller på med en header till den just nu sen så ska jag nog vara redo att länka den här och lägga upp kapitel 1 så att dem som är intresserade kan läsa.

 


Svar till Anonym

Okej det här är ett svar angående min engelska novell på JBFF. Dem som håller i JBFF håller på med något på den sidan så man kan inte läsa någon av novellerna, eller ingen av novellerna som är +tenn i alla fall. Men jag har startat en ny blogg där jag kommer att lägga upp novellen på. Har inte fixat allt ännu men jag kommer snart att länka den här så att ni som vill kan läsa den :)
 
 
Tänkte även passa på att säga att jag sitter och skriver på nästa kapitel just nu och jag hoppas att få upp det idag annars kommer det senast upp imorgon.

Memories Can Come And Go - Kapitel 16

Tidigare kapitel:

”Okej vem är han och varför kladdar han på Tiffany? Jag trodde ni sa att hon inte hade någon kille?” sa jag och kollade frågandes på Chaz och Ryan som bara kollade roat på mig.

”Ta det lugnt cowboy. Dem är inte tillsammans, dem är bara kompisar. Fast vi tror att han har något för henne. Men ta det lugnt, Tiffany gillar honom inte på det sättet. Hon har redan sina ögon på någon annan” sa Ryan och blinkade smått mot mig.

”Ni är helt säkra på att dem inte har något tillsammans?”

”Ja, chilla Justin. Fast du borde nog vänja dig med honom. Han har en förmåga att hela tiden vara runtomkring”

”Och det är bäst för honom att han håller tassarna borta från henne om han vet vad som är bäst för honom” sa jag och dem skrattade åt mig. Tyckte uppenbarligen att min svartsjuka var rolig. 

 



 

Chaz perspektiv (onsdasg 27 juni 2012)

”Vi har i alla fall tur med vädret idag” sa Ryan medan vi gjorde våran väg bort mot omklädningsrummet för att byta om. Både jag och Justin nickade instämmande då det hade spö regnat och åskat igår. Det hade ju inte direkt varit så roligt om det hade regnat nu när vi ska vara på vatten parken.

Och fråga inte ens varför vi inte bytt om innan vi kom hit för vi har en väldigt bra förklaring faktiskt. Vi tillsammans med resten av hockey killarna åkte faktiskt iväg och körde en fotbolls match innan vi åkte hit och där vi spelade fotboll fanns det inga omklädningsrum så vi får byta om till våra badkläder här. Dock kanske det inte var så smart att spela en match innan vi skulle börja springa runt här då jag redan nu känner mig rätt trött i benen. Men det borde ju bli en rätt bra träning i alla fall. Då kan ju inte tränaren direkt klaga på att vi slappat hela sommaren.

”Förresten såg ni Tiffany där ute? Jag såg henne aldrig” sa Justin nästan oroat och jag skrattade roat åt honom.

”Ja jag såg henne. Hon stod tillsammans med Maddie och James där ute”

”Maddie är väll hon blonda tjejen som är lite kostig?”

”Ja det är hon. Tiffany blev kompis med henne efter att du blivit känd. Hon är riktigt schyst om man lär känna henne ordentligt”

”Okej, kanske får prata med henne lite senare då”

”Åh gör du det, hon kommer att totalt flippa då”

”Varför skulle hon flippa när hon såg mig för?”

 ”För att hon är en av dina största beliebers typ. Hon kan nästan allt om dig. Är faktiskt lite läskigt ibland att hon vet så mycket om mig”

”Vad då? söker dem fakta och sådant om mig?”

”Ja. Dem kan din blodgrupp, dem vet exakt när och var du är född någonstans. Plus lite till läskiga fakta om dig som inte ens vi visste om innan. Men du kan ta det lugnt. Maddie är inte den personen som söker. Hon har bara läst det på olika hemsidor som handlar om dig”

”Jaha det här känns ju bra. Mina fans är stalkers”

”Det kan man ju också kalla dem”

”Men förresten vem är James igen?”

”Det är han som var med Tiffany på sjukhuset. Han som du trodde var tillsammans med henne”

”Åh han. Jag gillade inte honom” sa Justin och både jag och Ryan skrattade högt åt honom.
”Ja vi kunde nog märka det”

”Men vad gör han här då?”

”Du sa ju att Tiffany fick ta med sig några kompisar så hon tog med sig Maddie och James”

”Aha okej” sa Justin kort innan han började byta om till sin badkläder. Ryan skakade roat på huvudet åt honom och jag log bara stort mot honom. Justin var inte direkt den bästa på dölja sin svartsjuka. Man kunde nästan läsa honom som en öppen bok. I alla fall när det kom till Tiffany för det var rätt svårt att inte se att han gillade henne.

 

Vi stod borta där alla skåp stod och väntade på alla skulle komma så att killen som ägde den här parken skulle kunna ha en genomgång med oss. Om vad vet jag inte. Det ät ju inte direkt som att någon av oss aldrig vart på en vatten park förut. Vi vet hur det funderar och det är ju inte direkt som att vi kommer att var ensamma här. Det kommer ju fortfarande finnas vakter här som kommer hålla koll på oss.

”Åh det här är ju bara onödigt. Kan vi inte bara försöka lite smidigt sticka här ifrån och börja åka” sa Ryan klagande och jag nickade instämmande med Justin skakade smått på huvudet.

”Det kommer säkert inte ta så långt tid. Plus jag måste hitta Tiffany först”

”Hon kommer där borta tillsammans med Maddie och James” sa jag och pekade bort mot Tiffany som gjorde sin väg över till oss där vi stod. Justin vände snabbt blicken mot henne och hans mun föll halvöppen. 

”Wow” var allt Justin fick fram och jag skrattade roat åt honom.

 

Justins perspektiv

Min blick fastnade på Tiffany som kom gåendes mot oss. Hon hade en röd bikini på sig och höll på att sätta upp sitt hår i en tofs. Hon såg fantastisk ut. Alltså hon gjorde alltid det men nu hade jag svårt att dra bort min blick från hennes kropp. Hon har utvecklats en del sen jag senast såg henne. Eller sen senast jag kommer ihåg i alla fall. 

”Hej sexy, looking good” sa hon glatt när hon kom närmre och jag drogs snabbt ur min lilla koma som jag verkat hamna i.

”Hej beautiful” sa jag och drog snabbt in henne i en kram. Hon besvarade den snabbt men när hon försökte dra sig undan höll jag kvar henne så att hon blev stående i min famn. Jag såg hur James skiftade sig nästan obekvämt och jag log belåtet. That’s right bitch. Tiffany är min och ingen annans. Ville jag säga till honom men höll det för mig själv istället.

 

Tiffanys perspektiv

Vi hade vart här i två timmar nu ungefär och vi har bestämt oss för att ta ett sista åk innan vi skulle ta en liten lunch paus. Under dem här två timmarna har jag dock åkt mer än man hinner göra på en hel dag. Det var aldrig några köer så man behövde aldrig stå och vänta för att kunna åka. Så där av fick man ju åka en hel del. Man fick även en hel del träning för benen. Mina är nästan helt slut och vi har inte ens vart har så länge än. Men jag antar att springa upp och ner för backarna hela tiden ger rätt bra träning.

”Vi tävlar” sa Justin samtidigt som vi kom upp till bannans topp. Det var en sån där bana där man kunde åka flera stycken samtidigt och som Justin sa. Man kunde tävla mot varandra. Jag tillsammans med Chaz och Ryan nickade instämmande och vi greppade tag om en varsin madrass.

”Vi åker på tre” sa Ryan när vi alla ställt oss i ordning.

”1, 2” innan jag hann räkna till tre kastade sig alla tre killarna ner och jag kollade chockat på dem. Men utan att säga något kastade jag mig efter dem. 

Efter bara någon sekund var vi nere vid slutet och jag lämnade upp madrassen till kanten innan jag gick upp ur madrassen. Jag drog bort vattnet ur ansiktet och gick bort till platsen där killarna stod.

”Hej fuskare” sa jag och smällde till dem alla tre på armen innan jag ställde mig bredvid Justin som snabbt la en arm runt mina axlar.

”Vad då fuskare?” sa Chaz dumt och jag kollade irriterar på honom.

”Ni alla åkte innan jag hann säga tre. Ni hade bestämt innan att ni skulle fuska”
”Haha varför tror du det för” sa Justin och gav mig ett litet leende innan han började styra oss bort mot restaurangen som vi skulle äta på.

 

”Okej så hur gick det med dig och tjejen där borta då?” frågade Maddie Ryan och pekade bort mot tjejen som Ryan försökt flörta med. Han hade tyckt att hon var sött och pratat med henne. Men det verkade inte ha gått så bra då han kom tillbaka med en irriterad blick i ansiktet vilket fått oss alla att skratta.

”Jag tyckte att det gick bra. Jag började med att berömma henne om hennes utseende vilket verkade vara uppskattat. Sen kommer jag inte ihåg vad jag sa men det verkade vara något dumt då hon helt plötsligt blev jätte sur”

 

 

 

”Där en kille. När killar öppnar sina munnar kommer korkade saker ut” sa Maddie och alla skrattade smått.

”Bara för att ni tjejer är automatiskt smarta på sådana här grejer”

”Åh det är inte vi som är smarta, det är bara ni som är korkade” sa jag och log stort mot Ryan som himlade med ögonen åt mig. 

Vi fortsatte att äta under en tystnad ett tag och jag kunde känna både Justin och James blickar på mig. Jag ignorerade dem båda och koncentrerade mig på vad Maddie höll på att säga.

”Tiffany kan jag få prata med dig” sa Justin efter ett tag och jag vände mig mot honom.

”Okej prata”

”Nej alltså kan vi gå någonstans. Jag ville prata med dig i enrum” sa han och jag nickade smått till svar.

Vi ursäktade oss snabbt till dem andra innan jag började följa efter Justin som började gå åt något håll. Vi gick ett tag innan Justin stannade på ett ställe där det inte var någon runtomkring oss.

”Okej vad är ditt problem?” frågade Justin nästan irriterat och jag kollade frågandes på honom. 

”Åh spela inte dum. Du vet exakt vad jag pratar om Tiff”

”Eh nej det gör jag inte. Så varför kan du inte förklara för mig vad det är som har hänt”

”Du har hänt. Eller snarare han den där James killen har hänt”

”Justin vad pratar du om?”

”Enda sedan han kom in i bilden igen har du typ ignorerat mig”

”Har jag ignorerat dig?”

”Ja” sa Justin och slängde ut med armarna frustrerat.

”Hur har jag ignorerat dig? Jag har vart med dig, Ryan och Chaz hela dagen”

”Ja men ända sedan du träffade honom på sjukhuset har du vart helt frånvarande”

”Frånvarande vad pratar du om?”

”Du verkar inte längre intresserad utav mig” erkände han lågt då han förmodligen tyckte att det var lite pinsamt att erkänna. 

”Justin det är inget som pågår mellan mig och James om det är de du tror”

”Så varför beter du dig konstigt för? Varför lät du mig inte kyssa dig när vi var inne i den där tunneln ensamma?” sa Justin och jag skakade smått på huvudet.

”För att det inte är rätt. Justin du har en flickvän. Inte för att du kommer ihåg det men jag kan inte vara den personen som du är otrogen med. Du älskar henne och när du kommer komma ihåg allt igen kommer du säkert ångra dig”

”Nej det kommer jag inte. Du sa ju själv att jag kysste dig innan jag tappade minnet, att jag sa att jag älskade dig. Så uppenbarligen har jag känslor för dig också”

”Ja men vi kanske borde vänta att starta något tills du får tillbaka ditt minne”

”Om jag ens får tillbaka minnet ja. Jag har hört läkarna prata Tiffany. Dem tycker att det är konstigt att jag inte har börjat minnas saker än. Dem har till och med börjat prata om att dem tror att jag aldrig kanske kommer kunna få minnet tillbaka”

”Justin du kan inte tänka så. Du kommer att få tillbaka ditt minne.
”Och om jag inte får det. Ska vi bara fortsätta så här. Låtsas som att det inte är något i mellan oss?”

”Justin jag vet inte okej. Allt är bara så komplicerat”

”Vad är det som är komplicerat. Jag gillar dig och du gillar mig. Det är inte mycket svårare än så”

”Jo det är det. För om jag blir tillsammans med dig nu medan du inte fått tillbaka minnet kommer allt att vara bra. Men vad händer om du får tillbaka minnet och inte längre vill ha mig. Ska jag behöva bli sårad igen för det”

”Tiffany du måste sluta tänka på vad om och tänk om. Börja leva i nuet och sluta tänk på alla problem som finns” sa Justin och klev närmre mig ”Om du alltid funderar på vad för dåliga saker som kan hända till allt kommer du aldrig att få uppleva något.”

Justin stod nu precis framför mig och jag kunde känna hans andetag mot mitt ansikte. Jag försökte ta ett steg ifrån honom men kunde inte komma någon vart då Justin greppade tag om kanten till mina shorts och drog mig närmre honom.

”Kämpa inte emot mig på det här Tiffany” suckade Justin fram och skakade smått på huvudet.

”Justin det här är inte rätt, vi borde inte göra det här”

”Om det här är inte är rätt så har jag aldrig i mitt liv velat ha så fel” sa Justin  och jag han inte tänka förs än hans läppar var trycka mot mina. Jag stod förstenad framför honom ett tag innan jag besvarade kyssen. Jag kunde känna hur Justin log belåtet mot mina läppar och hans ena hand släppte sitt grep om mina shorts för att istället lägga sin hand på min kind. Jag ställde mig upp på tå för att komma närmre honom och la mina händer mot hans mage som stöd. Aldrig i mitt liv hade det känts så bra att kyssa någon.

 

Ryans perspktiv

”Hur länge tror ni att det kommer ta tills dem blir tillsammans då?” frågade Chaz efter ett tag när Justin och Tiffany gått. Vi kunde fortfarande se dem lite på håll men vi kunde inte höra vad dem sa.

”Det är nog bara några dagar kvar” sa jag och Chaz nickade instämmande.

”Åh jag skulle nog mer vilja säga nu” sa Maddie och jag kollade chockat på henne.

”Nej jag tror nog att det tar någon dag till. Dem har en del att reda ut och” var allt jag han säga innan jag såg hur Justin lutade sig ner för att kyss Tiffany som inom kort verkade besvara kyssen.

”Omg, dem kyssar faktiskt varandra” sa Chaz och kollade storögt på dem. Vi alla hade ju redan förutsagt att dem två skulle bli tillsammans. Men vi hade trott att det skulle ta lite längre tid med tanke på att Tiffany har verkat lite frånvarande.

”Åh Selena kommer inte bli glad över det här” skrattade Maddie fram och kollade glatt bort mot Justin och Tiffany som nu stod mer ihop tryckta.  

”Haha nej det kommer hon verkligen inte. Speciellt inte när det kommer ut via pressen heller” 

”Vad menar du med pressen?” 

”Jag menar att det är en paparazzi som står där borta och tar kort på allt”

”Well jippi, det här kommer ju inte komma upp på första sidan på var enda skvaller tidning. ”Stora pop stjärnan Justin Bieber otrogen mot Selena Gomez” är rubriken som kommer lysa över alla tidningar och nyheter” sa Chaz och kollade bort mot paparazzi killen med inget annat än hat i blicken. Jag förstod honom, dem är förfärliga. Inget privatliv allts om man blir känd.

 
 



 
Omg det är äntligen uppe. Tog lång tid att skriva och jag känner att jag ändå inte är helt nöjd med det. Kastade bara ihop slutet och det blev ett väldigt hoppigt kapitle. Men jag hoppas i alla fall att ni tycker att det är godkänt.
 
Eh jag tänkte bara också passa på att säga att jag inte tänker sluta eller ta en paus som jag skrev i det tidigare kapitlet. JAg ska fortsätta skriva men det kanske är lite dålig uppdatering den närmsta vekcan.Har skola fram till den 14 så jag har mycket saker att göra tills dess. Men efter det är det sommar lov och jag hoppas på att få jätte mycket skrivet. Har ju inget planerat i sommar så det borde ju gå.

Some times it feels like the hole world are against you.......

Okej jag orkar faktiskt inte med mitt liv just nu. Jag har hundra olika uppgifter i skolan att göra som måste vara inne innan fredag, jag har 2 svenska grejer,  1 religion uppgift, 3 samhällsekonomi uppgifter plus ett företagsekonomi prov imorgon sen så har jag ännu ett prov nästa måndag i sammhällsekonomi. Det är så mycket grejer och jag vet inte vad jag ska börja någonstans. Sen plus det så vill jag uppdatera ett kapitel till er och jag skrev ett förut. Det var nästan klart med kapitlet, men när jag läste igenom det så sög det bokstavligen. Så jag raderade hela skiten och har börjat om. Jag hoppas att det blir bättre den här gången då jag inte vill ge er dåliga kapitel.
 
Okej nu ska jag skuta klaga. Men jag hoppas att ni kan vara lite tålmodiga med mig nu när ni förstår hur mycket jag har just nu. Det är förjävligt och jag har funderat på att ta någon vecka ledigt. Bara en vecka eller två. Men jag vill inte svika er. Så jag ska fortsätta skriva och jag ska försöka få upp det imorgon. Annars kommer det senast på onsdag.
 
Håll ut mina älskade små läsare och om ni vill få kapitel snabbar så kommentera vad ni tycker om novellen. Säg vad ni tycker att jag kunde ha gjort bättre och vad ni tycker ska vara med i novellen. Jag vill höra allt då jag kan bättra mig utifrån det och kanske så ger ni mig en ide som jag kan använde<3

Take A Risk With Me Baby - viktigt, läs

Okej så jag vet att uppdateringen suger just nu men ni måste försåt. Jag har jätte mycket i skolan just nu och en hel del att ta hand om hemma. Men snart är skolan slut och jag hoppas att jag kommer kunna uppdatera oftare. Kan inte lova något dock då jag inte vet vad jag kommer att göra i sommar.
 
I alla fall så sitter jag och skriver på kapitel 16 just nu och jag hoppas att jag kommer få upp det idag men är inte säker. Har fastnat med att skriva på en annan novell som jag har. Vilket påminner mig. Jag har skappat en inloggning eller vad man ska kalla det på JBFF och har startat en novell där. Har bara lagt upp handlingen just nu men jag ska försöka uppdatera kapitel 1 snart. Den novellen kommer dock att hamna lite i andra hand då jag ska försöka satsa på den här novellen. 
Take A Risk With Me Baby heter den och ni kan hitta den ------>HÄR<-------- eller söka på namnet och skriva jbff efter på googel. Det skulle vara jätte kul om så många som möjligt läste den. Den är så klart på engelska och jag ber redan nu om ursäkt om det är lite fel då jag aldrig har skirvit en novell på engelska förut. Sen om ni inte har har en inloggning på jbff och inte kan kommentera kan ni gärna skriva vad ni tycker här.
 
Okej långt inlägg men jaja, ska i alla fall försöka få upp kapitlet idag. Men medan ni väntar kan ni ju alltid läsa handigen till Take A Risk With Me Baby ------>HÄR<------