TIDIGARE KAPITEL:

Jag hörde Alex göra någon kommentar i form med ”så hur var det att spendera så mycket tid ensam med Bieber?” men jag orkade inte lägga någon vikt på det. Istället satt jag i mina egna tankar och försökte lista ut varför jag hade velat kyssa Adria så gärna.

  Jag gillade henne inte, det visste jag. Jag menar jag känner inget mot henne. Det måste bero på att vi faktiskt var trevliga mot varandra för en gångs skull. Så fort vi går tillbaka till att hata varandra -okej hata är ett väldigt starkt ord men ni förstår vad jag menar- så kommer allt att återgå till normalt.

  Hoppas jag i alla fall.

---

---

 

 

Adrias perspektiv 2 dagar senare:

  Okej så enda sedan vi kom hem efter våran lilla utflykt för att ta bort handbojorna så har det inte riktigt vart samma mellan mig och Justin. Vi försökte prata men det har inte riktigt gått så bra. Det är väldigt stelt mellan oss och ingen utav oss vet riktigt vad vi ska säga. Jag ville inte säga något då ja nu är rädd att såra Justin med vad jag än säger. Jag visste ju att han var sårad innan han kom hit men jag trodde aldrig att det var något så här djupt. Något så här farligt så att säga. För trotts att det var ett tag sen det här hände Justin så kunde jag märka på honom att han ännu inte kommit över det. Det var ju tydligen ett han fortfarande var sårad, vare sig han vill erkänna det eller inte.

  Så vi har inte sagt särskilt mycket till varandra. Jag ger honom mest bara uppgifter att göra -vilket han till min förvåning faktiskt har börjat göra- och han säger bara okej innan han börjar med dem. Han har hjälpt mig med att rusta upp hönshuset, han har hjälpt mig att valla in fåren och mockat stallen. Vilket om ni frågar mig är det mest häpnadsväckande. Tidigare har han knappt gått in i stallen utan att protestera och nu hjälper han faktiskt. Något har ju uppenbarligen hänt och jag förmodar att det har med vårat samtal att göra. Det är i alla fall den enda förklaringen som jag kan komma på.

  Jag antar att vårat samtal gett oss en annan synpunkt av varandra. Vi har mer, respekt? Kan man säga det. Aja i alla fall. Vi har fått mer respekt för varandra. Jag förstår nu varför han blev sårad och varför han inte vill släppa något för nära in på sig. Speciellt inte tjejer också. Det var en tjej som sårade honom och han vill inte bli sårad igen så han låter aldrig något komma tillräckligt nära honom för att skada honom. 

  Det är lite som jag då. Fast våra anledningar att inte lita på folk är annorlunda. Visst vi båda har blivit skadad av en person men av helt olika anledningar som sagt. Justin var den första som jag berättade det för. Även om jag uteslöt hälften när jag berättade för honom vad som hade hänt så var det skönt att ha sagt det till någon. Jag kanske borde ha berättat allt för honom med tanke på vad han berättade för mig. Men jag kunde inte. Jag bara kunde inte. Jag försökte men det tog stop. Något bak i mitt huvud sa åt mig att inte göra det, att han inte skulle se mig på samma sätt då. Att han skulle bli äcklad utav mig. Så jag sa nej när han frågade fall det var allt han gjorde. Men det var långt ifrån allt som hände och jag tror inte att någon någonsin kommer få reda på vad som hände. 

  Den riktiga anledningen till att jag inte vill ha en kille nära mig.

 

 Juste jag kanske borde berätta att jag fortfarande har Justin i handbojor. Jag vet att Justin är sårad och allt men jag har fortfarande ett jobb att göra och det är att få bort Justin från festande, drickande och tjejerna. Så genom att alltid ha koll på honom så vet jag att han inte går iväg någonstans där han inte borde vara, jag kunde alltid ha ett öga på honom. Eller lita på John, Kenny och Alex att dem höll koll på honom. För den här gången var jag smart nog att inte ge bort nyckeln till någon. Jag behöll den själv den här gången för att jag skulle kunna ta av och på dem när som helst jag ville. För jag behövde stunder för mig själv. Som när jag behövde gå på toa, för tro mig det var jävligt jobbigt när vi satt ihop. Den ena fick stå så långt bort som möjligt, kolla andra hållet och ha musik i öronen.

  I alla fall så har killarna hjälpt mig att hålla koll på Justin. Jag vet att det här absolut inte är vad Justin vill men han måste inse att det finns andra sätt att ta hand om sorgen. Att han kan leva utan allt festande och all den där skiten.

  ”Adria kan du snälla ta bort dem här nu? Eller i alla fall sätta ihop mig med någon annan. Jag klarar inte av att sitta ihop med John en sekund till” sa Justin klagande och jag drogs ur mina tankar. Justin kom staplandes med ett irriterande ansiktuttryck mot mig med John -som hade ett stort leende på läpparna- släppandes efter sig och jag skrattade högt.

  ”Varför inte? Vad har han gjort som är så himla hemskt?”

  ”Han går runt och tar mig på röven hela jävla tiden. Jag försöker att jobba men det är lite svårt att snickra och fixa om man har en person som tafsar på en hela tiden. Jag har vart nära att smälla till mina egna fingrar ett antal gånger nu” sa Justin och jag skrattade högt. Justin gav mig en irriterad blick men jag skakade lite smått på huvudet bara.

  Efter att tänkt efter ett litet tag viftade jag med handen mot dem och Justin andades lättat ut när han förstod vad jag menade. Han sträckte fram handen som satt ihop med Johns vilket även fick Johns arm att flyga upp. Jag låste upp handbojan och John drog fort bort sin hand. Justin höll dock kvar sin hand i tron om att jag skulle sätta tillbaka den runt hans handled. Men den här gången putade jag bara undan hans arm så att den höll ner vid hans sida och stoppade ner handbojorna i bakfickan.

  ”Vad gör du?” frågade Justin och gnuggade sin handled lite. Han kollade frågandes på mig och så gjorde även John.

  ”Jag knäpper loss dig. Har du något problem med det?”

  ”Nej alltså jag gillar det, jag tänker inte klaga. Men varför om jag får fråga. Du var ju den som sa att du var tvungen att hålla koll på mig”

  ”Ja och det kommer jag att göra fast vi kommer inte att sitta fast. Jag behöver jobba i ladan och jag behöver hjälp för det kommer att ta dagar annars. Och om vi skulle sitta ihop skulle det bara vara jobbigt. Så jag låter dig gå utan handbojor ett tag så att du kan hjälpa mig. Men jag litar på dig att du inte sticker iväg för då lovar jag dig att jag kommer att låsa fast dig vid en stolpe eller träd mitt ute i ingenstans om du gör det” sa jag och Justin skrattade smått åt mitt lilla hot. Men han visste mycket väl att jag var seriös, han visste att jag skulle gå igenom med det om han inte gjorde det han skulle.

  ”Visst. Det låter bra för mig och jag lovar att jag inte kommer att springa iväg. Jag är en duktig pojke” 

  ”Vi kan säga det om det gör dig glad Justin” sa jag och Justin gav mig ett stort leende. Jag kom på mig själv att le tillbaka mot honom och det här var första gången sen vi hade vårt samtal tillsammans som vi hade ett normalt samtal.

  ”Du är alltid så taskig mot mig”

  ”Åh, blev lilla Bieber ledsen nu?”

  ”Ja. du ska alltid vara så taskig mot mig och mobba mig” sa Justin och putade smått med under läppen som ett litet barn som inte fick sitt godis av sin mamma. Men vem som helst kunde se att han skämtade då man såg hur det ryckte i hans mungipor och han hade en viss glimt i ögonen. En busig glimt av något slag. Vet inte hur jag ska förklara det men ni förstår nog. Eller jag hoppas det i alla fall.

  ”Nawh, förlåt mig Justin. Jag ska tänka på det” sa jag och ställde mig snabbt tå för att kyssa honom på kinden innan jag började gå bort till stallet.

  Dock stelnade jag snabbt till lite när jag väll insåg vad jag hade gjort. Jag hade kysst Justin på kinden och jag har ingen aning om varför. Jag har inte vart så intim med en kille sen ”olyckan” eller vad man ska kalla det. Visst det är inget speciellt i någon annans ögon men i mina så var det ett stort steg. För den enda killen jag kysst på kinden efter det som hände är min pappa.

  Jag vet inte varför men av någon anledning så litade jag på Justin. Det var något med honom som fick mig att känna mig trygg och om jag ska vara ärlig så tror jag att jag börjar gilla honom. Som vän bara, inte mer än så. Eller åtminstone så tror jag inte att det är mer än vänner. Men jag har aldrig gillat någon så förut så jag har inget att riktigt gå efter.

 

Justins perspektiv

  Adria ställde sig snabbt på tå och kysste mig kort på kinden innan hon började gå bort mot Ladan. Jag stog chockat kvar på min plats och försökte få in i huvudet vad som nyss hade hänt. Adria hade precis kysst mig på kinden. Det var ju inget speciellt för mig för jag har gått längre med så många andra tjejer. Men Adria hade bara för någon dag sen sagt att hon tyckte att det var obehagligt att bara sitta nära en kille.

  Alltså missförstå mig inte, jag klagar inte. Det kändes bra, det fick ett visst pirer att gå igenom. Ett pirer som jag inte känt på länge. Men jag förstod bara inte varför hon gjorde det. Hon sa att hon litade på mig -vilket är jätte bra, misstro mig inte- men jag undrar bara varför mig av alla personer. Jag har inte känt hennes så värst länge och jag har väll egentligen inte gjort något för att förtjäna hennes tillit. Eller?

  ”Hände det där precis?” frågade John som jag hade glömt stod här och kollade bort mot Adria som nu stod borta vid ladan.

  Jag nickade bara kort som svar till Johns fråga innan jag började styra mina steg emot ladan som Adria nu försvunnit in i. Jag gick lite osäkert in i ladan och såg att hon börjat jobba på något borta i ena hörnet. Men hon verkade inte märka att jag kommit in. Antingen det eller så sket hon i mig, ignorerade mig.

  ”Eh vad är det som du behövde hjälp med?”

  ”Om några dagar så kommer det några killar som ska rusta upp stallen lite som är här inne så vi behöver rensa ut allt som står här inne. Eller allt på det här planet, ska bort. Vi behöver inte göra något på den våningen som vi sover på men allt här nere ska ut. Så det är bara att börja bära ut sakerna till förrådet där vi ska ha allt medan vi fixar här nere” sa hon och jag nickade smått till svar. Vi stod där i tystnad och bara kollade på varandra ett tag innan Adria drog bort sin blick ifrån mig.

  Ett stel tystnad låg över oss medan vi arbetade så jag antog att vi gått tillbaka till vart vi var innan kyssen och innan hon tog bort handbojan. Alltså under en väldigt stel tystnad.

 

  Vi har burit ut ungefär hälften nu och nu så hjälpte även Alex till. Så jag och Alex tog det tunga lyftandet medan Adria tog dem lite lättare grejerna. Jag tror dock att Alex lyfte tyngre grejer än mig men det skulle jag inte erkänna för honom. Han var större än mig och det visste vi båda. Men jag skulle aldrig erkänna det för honom. Han behövde inte få det nöjet.

  Är jag fånig? Förmodligen. Men jag är en kille och jag har en vis stolthet som inte skulle hålla om jag erkände det för honom.

  ”Jag tror att det räcker för idag. Vi kan ta resten imorgon istället så kan vi villa lite. Det börjar bli sent och jag antar att du behöver komma hem snart” sa Adria och vände sig mot Alex. Han nickade lite smått avslutade det han höll på med innan borstade av händerna på byxorna. 

  ”Vi syns imorgon Adria” sa han och klappade henne smått på axeln innan han vände sig mot mig ”Justin” sa han bara med en liten nickning innan han gick ut ur ladan.

  Tystnad spred sig återigen över oss och Adria vred lite på sig obekvämt innan hon gick ut ur ladan. Hon gav mig inte ens en blick innan hon började gå bort mot huset och det förvånade mig en aning att hon inte satt fast mig med handbojorna igen. Inte för att jag har tänkt att springa iväg men hon verkar fortfarande tro det. Hon verkar fortfarande tro att jag behöver en liten barnvakt eller något. Men vill ni veta vad. Jag har börjat inse vilken idiot jag har vart. Visst jag kommer inte att sluta att festa och allt det där när jag kommer tillbaka men jag kommer inte att vara lika taskig och elak mot mina arbetskamrater, kompisar eller familj. Jag kanske även kunde minska lite på festandet och satsa lite mer på min karriär.

  Det är som Adria sa förut. Det finns olika sett att handskas med sorg och jag valde att ta hand om det igenom att skjuta på problemen. Men det gjorde inget annat än att göra saker värre. Jag fick istället dras med problem istället för att ta hand om dem direkt och bli av med dem.

  Jag har till exempel dem här senaste dagarna börjat skriva musik igen. Jag har skrivit om vad jag går igenom och vad jag känner. Jag uttrycker mig på det enda sättet jag vet hur och om jag ska vara ärlig så känns det bra. Jag kände en viss lättad precis som jag hade känt när jag berättade för Adria om vad som egentligen hände.

  ”Justin, Adria kan ni komma hit. Det är någon som har kommit hit på besök” ropade Adrias pappa och jag log smått. Hoppades att det skulle vara mamma eller någon som jag kände för att kolla upp på mig.

  Jag gick fort ut ur rummet och blev fort besviken när jag såg att det inte var mamma eller någon jag kände för den delen heller. På uppfarten stod det en stort rätt kraftig man med ett stor flin på läpparna. Han hade hade ett ordentligt skägg vilket påminde mig om Adrias pappa. Enda skillnaden var att den här killen var brunett och inte riktig lika kraftig.

  ”Justin kom och hälsa på min kompis Tomas” sa Henrik som hade ett stort leende på läpparna.

  ”Hej Justin trevligt att träffa dig” sa han och sträckte ut en hand mot mig. Jag tog den kort därefter och skakade den lite smått medan jag mumlade ett kort ”du också” innan jag backade undan. Det var inte förs än då som jag märkte Adria som stod förstelnad bredvid mig. Hon var alldeles blek i ansiktet och hennes händer skakade smått. Hennes ögon var glansiga och hennes tänder hade ett fast grepp om hennes underläpp. Jag kollade oförstående på henne då jag aldrig sett henne så här förut. Hon verkade som den där tjejen som aldrig var rädd för något. Eller jag visste ju att hon inte var så men hon vill inte vissa det för någon. Speciellt inte hennes pappa som hon ville hålla en stark front för.

  ”Hej Adria. Det var ett tag sen sist nu. Du har växt en hel del sen jag såg dig sist” sa Tomas och Adria verkade äntligen dra sig ur sin koma. Men jag vet inte om det är en bra eller dålig sak med tanke på hennes reaktion.

  ”Nej” skrek hon kort innan hon vände om och sprang tillbaka in i ladan. Hon smällde igen dörren intill ladan och lämnade oss alla i chock. Vi hade ingen aning om vad som hade hänt nyligen men jag hade mina funderingar.

  Dock hoppades jag att ingen utav dem inte stämde.

 

---

---

 

 

Okej i alla fall. Jag vet inte riktigt vad jag själv tycker om det här kapitlet. Är inte riktigt nöjd med det men vet inte riktigt vad det är som jag inte gillar. Det är bara något med det som jag inte blev nöjd med.

  Men jag hoppas att ni i alla fall gillade kapitlet och att det var värt väntan.

Men sen till frågorna då :P

1, Adria sa att hon inte berättat allt för Justin, vad tror ni det är som hon inte berättar?

2, Vem tror ni att den här Tomas killen är?

3, vad tycker ni om Hold Tight? - jag själv älskar den. Den är så himla bra. Jag älskar allt med låten, speciellt hans röst. Åh hans röst, den är så himla sexig <3 Älskar hans den här nya stilen, passar honom så himla bra<3

 

Oviktig information, bara jag som babblar på ;)Okej jag är ledsen för ännu en försening. Jag hade kapitlet klart igår. Jag skulle bara fixa bilden till och lägga in allt. Men min mamma tog min dator irfån mig under tiden som jag höll på att fixa så jag hann aldrig lägga upp det. Men jag antar att det egentligen är mitt fel. Jag glömde min dator på ICA förut och mina föräldrar fick åka och hämta den. Jag fick som sagt tillbaka datorn men mina föräldrar är inte särskilt glada på mig för att jag glömde den till första början. Så jag har fått ett straff att jag inte får ha den i mitt rum vilket gör att jag inte kan sitta på kvällarna i smyg och skriva. Vilket då blir jobbigt då det är på kvällarna som jag brukar skriva. Men men, jag får lösa det på ett eller annat sätt tills straffet är över.