Det hade nu gått två timmar sen Adria stack iväg och helt ärligt så börjar jag att oroa mig på riktigt nu. Det har nu blivit mörkt och vi har inte hört från henne. Henrik var lugn vilket lugnade mig en aning, men bara lite. Jag hade bara en känsla att något dåligt hade hänt. Att hon var i knipa. Henrik hade även åkt iväg på någon jobb grej så han var inte här för att lugna ner mig längre.

  "Justin du måste lugna ner dig. Du kommer att få knäskador så mycket som du skakar med benet" skrattade Tomas fram och jag gav honom en kall blick. Jag vet att jag borde vara tyst men jag kunde inte hålla tyst längre. Enda sedan Adria berättade för mig om deras förflutna så har jag velat smälla till honom så hårt.

  "Der skulle du gilla va? Att jag blev skadad. Du verkar ju gilla när folk är skadade eller sårade. Eller gäller det bara när du har orsakat skadan själv?" jag såg hur hans ögon svartnade och hur hans händer knöts hårt. Men han hann inte säga något då ett högt gnäggande hördes precis utanför huset.

  "Åh kolla Apollo är tillbaka" muttrade Tomas fram innan han reste sig upp och gick bort till sitt rum. 

  Jag andades lättat ut och reste mig upp för att sen gå ut. Men oron kom tillbaka lika fort som den försvann. Apollo var där men det fanns inte ett spår utav Adria. Jag menar om hon var här skulle hon ju inte låta Apollo springa runt på gården, plus Apollo verkade väldigt stressad, uppjagad och rädd  utav någon anledning. Varför kunde jag inte lista ut.

  Efter att ha ställt tillbaka Apollo i stallet och lyckats lugna ner honom började jag göra min väg bort till skogen. Jag visste inte vart jag skulle leta, eller vart jag ens skulle börja. Den här skogen var stor och jag skulle säkert inte hitta henne. Jag skulle missa henne. Vi skulle förmodligen gå i cirklar runt varandra. Men jag blev tvungen att gå och leta efter henne ändå. Jag kunde ju inte lämna henne, hon skulle kunna vara skada.

  Det skulle kanske vara bra att fråga om hjälp, att be någon annan att hjälpa mig leta efter henne. Men det fanns inte riktigt någon som jag kunde be om hjälp. Henrik var iväg på någon arbetes sak så han skulle inte kunna komma hit färs än om någon timme. John och Kenny skulle säkert bara få panik och inte vara till särskilt stor hjälp. Plus så visst jag inte vart dem var någonstans. Den enda som jag egentligen skulle kunna fråga är Tomas och det var inte ens på frågan. Han skulle säkert bara göra mer skada än nytta. Vem vet vad han skulle kunna göra med henne, speciellt mitt ute i skogen där ingen skulle höra dem. Så det lämnade mig ensam kvar till att leta efter henne. Det var väll bara att börja min jakt då.

  Jag började gå in i stigen och såg hov märken nere i jorden så jag började följa dem, dem skulle förmodligen leda mig till Adria eller det hoppas jag i alla fall. Hon kan ju ha gått iväg någonstans för att försöka komma hem.

  Jag hade letat i ungefär en timme nu och mina fötter börjar värka. Det känns som att jag har gått runt i cirklar och att jag inte kommer någonstans. Adrias namn hade jag skrikigt ett antal gånger men utan att få något svar tillbaka. Vilket betydde att jag var långt bort ifrån henne och att jag förmodligen inte skulle hitta henne. Det var en nästintill omöjlig uppgift men jag kunde inte ge upp. Jag fick hela tiden upp bilder i huvudet utav Adria skadad och i fara. Och tro mig det är inga bilder som jag vill se. Dem är hemska och jag önskar att jag kunde få bort den här stressen och oron.

  ”Jävla skit, inte igen” hörde jag hur någon mumlade irriterat och kollade snabbt till min vänster för att se Adria komma haltande. Hon såg väldigt sliten ut, hennes hår  stod åt alla håll och kanter, hennes kläder var trasiga och smutsiga.

  ”Adria” ropade jag och hennes huvud flög upp mot mig. Ett litet leende spreds på hennes men det försvann nästan lika fort när hon snubblade över en sten.

  ”Inte igen” mumlade hon och jag hade förmodligen skrattat i vilket annat tillfälle som helst. Men jag kunde se på Adria att hon inte tyckte att det här var särskilt roande. Hon ställde sig upp men snubblade nästan till igen när hon tog ett steg.

  Utan att tänka efter sprang jag upp till henne och la en arm runt hennes midja för att hålla henne uppe och la min fria hand under henne haka för att lyfta upp hennes ansikte mot mitt ”Är du okej?” frågade jag men hon skakade på huvudet och kollade ner på sin ena fot vilket även var den foten hon snubblat med båda gångerna.

  ”Har du ont i foten?” återigen svarande hon bara med en ryckning med huvudet. Den här gången nickade hon dock ja men i alla fall. Utan att säga så mycket som ett ord till böjde jag mig ner och la min fria arm runt hennes knän så att hon hamnade i min famn när jag ställde mig upp.

  ”Justin släpp ner mig nu. Jag kan gå själv”

  ”Sorry baby, no can do” sa jag skrattandes och började styra mina steg åt det håller jag kommit ifrån. Jag såg hur en rodnad spreds på hennes kinder och hennes ansikte begravdes i min nacke. Ett litet skratt lämnade mina läppar och jag fortsatte att gå bort mot gården. Vilket då skulle ta ett tag men jag brydde mig inte. Det hade vart värt att gå ut och leta efter Adria. Jag hade hittat henne och det var hela poängen med det här.

  ”Tack förresten för att du letade efter mig” sa Adria och placerade en lätt kyss på min kind och jag kollade chockat på henne. Jag hade inte väntat mig det där med tanke på vad som hände efter att hon kysst mig ”Eller letade du inte efter mig? Omg det här blev ju väldigt pinsamt”

  ”Hahah ta det lugnt Adria. Jag letade efter dig och jag har gjort det ett tag nu. Jag hade bara en dålig känsla att något hänt dig och när Apollo kom hem utan dig fick jag nästan panik”

  ”Oh vad bra att Apollo är hemma oskadd, jag vet inte vad som hände honom. Han bara fick en panik attack eller något”

  ”Inte jag heller, men det är bra med honom nu. Jag lugnande ner honom och satte in honom i stallet innan jag stack iväg för att leta efter dig”

  ”Tack Justin för allt och jag är ledsen att jag gjorde dig orolig. Det var inte mening. Jag behövde bara komma iväg. Det var mycket som hände på samma gång och om jag ska vara ärlig så fick jag lite panik när jag kysste dig. Jag vet inte vad jag tänkte på när jag kysste dig. Jag har inte vart så nära en kille på länge utav att få panik och jag vet inte varför men av någon anledning så litar jag på dig. Jag känner att jag kan berätta saker för dig och jag känner mig trygg hos dig” sa Adria och möte nu äntligen min blick. Hon hade svart ringar under ögonen och ett skärsår på kinden. Men hon var minst lika vacker som altid och jag blev lika häpnad som alltid utav hennes skönhet. Jag ville böja mig ner och kyssa henne men avstod då det förmodligen inte skulle sluta särskilt bra.

  ”Om jag ska vara ärlig så känner jag likadant mot dig Adria. Jag har inte litat på någon sen det som hände med Selena. Speciellt inte tjejer. Men jag litar på dig och jag litar på dig att du inte kommer att säga det till någon”

  ”Tro mig Bieber det kommer jag inte. Om det är något jag hatar så är det när folk skvallrar och säger saker som dem inte”

  ”Det är bra och veta. Och jag lovar att inte berätta för din pappa om vad som hänt. Även fast jag tycker att du borde göra det men det är inte min ensak så det är upp till dig”

  ”Tack antar jag. Och det är inte så att jag inte vill berätta för honom om allt, det är bara komplicerat och skulle inte sluta bra för någon” sa och nickade förstående. För helt ärligt så förstod jag henne och jag visste vart hon kom ifrån. 

  Jag kanske inte har gått igenom exakt samma sak men det är som att jag inte vill berätta för världen vad som egentligen hände mellan mig och Selena. Det är ingen som egentligen vet vad som hände mellan oss förutom Adria. Dem andra har bara fått en förkortad version eller så har jag bara sagt att det inte funkade.

Adrias perspektiv

   "Fuckings jävla skit" muttrade jag irriterat när jag snubblat på ännu en rot. Det var säkert den sjunde gången som jag snubblade och helt ärligt så har jag lust att bara sätta mig här och villa. Fortsätta min promenad hem imorgon bitti. Men varje gång jag var på väg att slå mig ner så kom jag ihåg Apollos reaktion. Jag vet inte vad som skrämde honom men han fick fnatt. Jag har aldrig sett honom så där. Allt gick ju bra, det var inget konstigt förs än han måste ha hört något. För i nästa sekund så ligger jag på rygg på marken med en smärta som spreds igenom min kropp. Apollo sprang iväg till gud vet vart men jag behövde inte oroa mig. Apollo visste kände till skogen bättre än någon annan så han hittar hem förr eller senare. Det har han gjort förut då han rymde härifrån. Han kom tillbaka tre dagar senare och förutom bristen på vatten och mat så var det inget problem med honom. 

 Men i alla fall så var det mig som jag oroade mig för just nu. Jag har ingen aning vart jag kom ifrån, allt såg likadant ut och jag började få panik. Tänk om jag inte skulle hitta hem. Hur lång tid skulle det ta innan dem började leta efter mig? 

 Om jag känner min pappa skulle det ta ett tag. Han är inte den som oroar sig och han vet att jag brukar vara borta i timmar. Det brukar inte vara någon fara men nu så hände faktiskt något. 

 Okej så i typ tre timmar nu har jag gått runt och saker har bara blivit värre. Ryggen gör bara ondare och ondare för varje steg jag tog och min fot lika så. Jag stukade den för ett tag sen när jag snubblade, jag tror det var tredje gången jag snubblade men kommer inte ihåg. Ont gjorde det i alla fall.

   ”Jävla skit inte igen” stönade jag irriterat och drog en frustrerad hen igenom mitt hår. Mitt hår skulle förmodligen ramla av snart så mycket jag dragit i det.

  ”Adria” hörde jag någon ropade och jag kände genast hur jag slappnade av när min blick föll på Justin som stod bara någon bit bort ifrån mig.

  Jag stod nu i duschen efter att Justin burit mig hela vägen till huset och jag tror att jag tackat honom minst femtio gånger redan och det lär förmodligen bli fler. För helt ärligt vet jag inte vad jag hade gjort om Justin inte hittat mig när han gjorde för ärligt talat så hade jag inte orkat gå mycket längre. Jag var helt slut och min kropp gjorde ont.

  Vattnet som rann ner för min kropp gjorde dock ett bra jobb för att få mig att slappna av. Jag kände hur mina muskler slappnade av och hur mina tankar började styra iväg åt alla hålla och kanter. Okej det det där var en lögn. Mina tankar vara fasta på Justin och tanken på att kyssa honom igen. För jag hade lusten att kyssa honom igen. När vi var där i skogen, när han bar mig så hade jag lusten att kyssa honom igen. Jag vet inte vad det var men på senaste tiden har jag känt mig dragen till Justin och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vet inte ens vad det är. Jag har aldrig gillat någon förut men med tanke på vad jag har hört om att gilla någon så skulle det här kunna vara det. 

  Nej det kunde inte stämma. Jag gillade inte Justin. Jag kunde inte gilla Justin, det skulle aldrig gå och jag skulle bara sluta skadad. Men hans ögon, hans händer på min kropp och hans läppar. Åh låt mig inte ens börja med hans läppar. Dem hade känt så bra mot mina.

  Efter att ha stått i duschen i kanske en halvtimme eller något så  stängde jag av vattnet och klev ur för att snabbt torka mig innan jag klädde på mig. Jag skulle bara gå och lägga mig så jag hade en av Justins stora t-shirts som gick ner till mitten utav låren på överkroppen -döm mig inte Justins tröjor är jätte sköna och dem lugnar Justin- och på benen så hade jag bara på mig ett par slita shorts. Håret hade jag satt upp i en slarvig bulle som förmodligen stod åt alla håll och kanter men helt ärligt så brydde jag mig inte. Jag skulle ju ändå som sagt bara gå och lägga mig.

  Jag började gå ner för trapporna inne i huset -då det inte fanns någon dusch i ladan så fick man duscha i huset- men stannade fort när jag hörde hur någon ropade på mig med en mörk och irriterad röst. Jag svalde högt då jag hörde på rösten att det var Tomas och vände mig långsamt om. Men jag ångrade snabbt att jag inte sprang iväg då jag i nästa sekund stod med ryggen hårt uppressad mot väggen. Hans händer tog ett kraftigt tag om min nacke och jag fick genast svårt att andas. Jag shippade efter luft och försökte slita bort hans händer från min nacke men det var värdelöst. Han var för stark helt enkel och jag hade ingen chans att försvara mig. Precis som alla tidigare gånger.

  ”Vad har du sagt till Justin om mig?” frågade han men en mörk röst vilket fick rysningar att gå igenom hela min kropp. 

  Jag försökte svara honom men hans grepp om min nacke stoppade mig och efter ett tag verkade han inse det också då hans grepp släppte en aning. Jag fick äntligen luft ner i lungorna och hostade smått innan jag fick min andning under kontroll. Eller så bra jag kunde i alla fall då han fortfarande hade ett grepp om min hals.

  ”Svara mig bitch annars lovar jag dig att det kommer sluta illa. För din del i alla fall”

  ”Jag har inte sagt någonting, jag lovar. Justin listade ut det när han såg min reaktion av att du var här” ljög jag och han andades hektiskt.

  ”Ja det var ett stort misstag ifrån dig det där. Du borde ha låtsas som att ingenting har hänt. Du skulle ha fortsatt som för, nu är han på mig och vad säger att din lilla pappa inte börjar ana något snart. Det skulle inte vara så bra va? Att din pappa fick reda på att du är en gammal smutsig hora. Det skulle krossa hans hjärta eller hur? Det skulle få honom att må sämre än han redan mår. Vill du att det ska hända?” frågade han med läpparna precis vid mitt öra och jag skakade smått på huvudet då jag inte kunde få fram några ord ”Duktig flicka. Du får se till att Justin inte berättar för någon och att han håller sin min tyst”

  ”Justin vet inte om allt. Han tror bara att du har slagit mig”

  ”Det är bra. Vi håller det så. Jag vill inte ha den där rika snorungen allt för nära. Vem vet vad han skulle kunna orsaka med för problem”

  ”Jag lovar att hålla honom under kontroll, han kommer inte att vara till något problem”

  ”Bra” sa han kort innan han placerade en kyss över mitt öra. Han grepp om min hals hårdnade med hans ena hand medan han med den andra började följa mina kurvor på vänstra sidan utav min kropp. Kallakårar gick igenom min kropp och jag hade lust att gråta. Men jag visste att det inte skulle göra någon nytta. Jag har fått lära mig den hårda vägen.

  ”Du har blivit snyggare sen senast jag var här. Visste du det? Större bröst, större rumpa, mindre midja, längre ben, ögon som skär in i ens själ och fylligare läppar som jag har velat kyssa enda sedan jag kom hit” mumlade han fram men jag hann inte reagera förs än hans läppar var över mina. Men jag gjorde inget tecken på att besvara den. Den här kyssen kändes inte bra, inte på något sätt. Det var inte ett dug som den kyssen som jag hade delat med Justin. Där han lämnade mig med att bara vela ha med. Men här så ville jag att marken skulle svälja mig hel och låta mig försvinna från jorden.

  Dock verkade Tomas inte särskilt nöjd med mitt beteende ”Kyss mig tillbaka din bitch” mumlade han fram och hans grepp om min nacke blev hårdare. Jag fick svårt att andas men jag besvarade kyssen den här gången när han började kyssa mig igen. Men jag kände inget, inget annat utan hat i alla fall.

  Hans fria hand som inte höll fast min nacke gled ner till min rumpa som han tog ett fast grepp om vilket lede till att jag öppnade munnen i chock och han tog det till sin fördel. Han stoppade in sin tunga i min mun men han hann inte mycket längre då bakdörren slog upp.

  ”Jag är hemma” ropade pappa och Tomas släppte snabbt sitt grepp om mig. Han gick bort till vardagsrummet, satte sig i soffan och kollade på tv som att ingen ting hade hänt.

  Jag kände hur tårarna fyllde mina ögon och sprang ut ur huset innan pappa fick chansen att se mig gråta. Jag sprang bort till ladan och bort till Justins del på andra våningen där han satt på sin säng med en bok i handen. Dock verkade han inte särskilt intresserad utav dem, inte för att jag brydde mig egentligen för i nästa sekund slängde jag mig på honom. Jag begravde mitt ansikte i hans halsgrop och det var nu som tårarna började rinna på riktigt längst mina kinder. Efter ett tag -när han dragit sig ur chocken- lindade Justin armarna runt min midja och drog mig tätare intill sig. 

  ”Sh baby ta det lugnt, andas” mumlade Justin in i mitt hår och drog en lugnande hand över min rygg. Vilket genast fick mig att lugna ner mig men tårarna fortsatte att rinna längst mina kinder.

  ”Babe snälla lugna ner och berätta för mig vad som hände”

  ”Inte idag, jag kan inte prata om det idag. Bara snälla, låt mig sova här tillsammans med dig ikväll” bad jag och Justin nickade smått innan han drog mig om möjligt närmre sig.

  ”Självklar kan du sova här Adria, du behöver inte fråga. Jag finns här för dig, det är bara att komma hit när du behöver mig” sa Justin och jag mumlade ett kort tack in i hans nacke innan jag klev upp från hans famn. Jag drog av mig shortsen som jag haft på mig innan jag la mig ner i sängen och Justin gjorde mig inom kort sällskap. Han la sig precis bakom mig med armen runt min midja, ansikte i min nacke och jag kände hur ett leende ryckte i mina mungipor. Vi låg just nu och skedade och helt ärligt så gillade jag det.

  Jag gillade det väldigt mycket. Jag kände mig trygg i Justins armar och jag visste nu helt klart att jag hade fallit för honom. Och jag tror att jag även fallit rätt hårt.

Okej så här är det och WHAT THE F**K hände där i slutet?!? man fick se Tomas sanna jag och det är inte vackert. Jag tycker så himla synd om Adria, skulle inte vilja vara i hennes skor. 

Dock så hände det en bra sak i kapitlet. Adria erkäna att hon gillade Justin. Inte högt då men ändå. WÖÖP WÖÖP allt hade vart perfekt om man bortsåg från Tomas. Är själv väldigt rädd för honom och skulle inte vilja hamna på hans såliga sida. får rysningar av att bara skriva det här.

Jag hoppas att ni gillar kapitlet trotts att det inte var det roligaste men det är viktigt för novellen. Tyvärr. Men vad tycker ni? Bra/dåligt. Har inte skrvit någon här scen förut så vet inte riktigt hur jag skulle skriva det ;)

Men till frågorna då?

1, vad tycker ni om Justins lilla panikattack när han Adria inte kom hem? jag tycker att det var jätte gulligt, skulle själv vilja ha en Justin. Vart tusan är min Justin?!? hehe i alla fall...

2, Vad tyckte ni om slutet? Man fick nu som sagt se Tomas sanna ja. Skrämmer han er lika mycket som mig?

3, Sen vad tror ni komma hända nu efter det som hände?