Adrias perspektiv

  Justins läppar började röra sig i synk med mina efter att han suttit chockat framför mig ett tag. Vilket jag kan förstå, jag själv var rätt chockad av det jag nu gjorde. Men om jag ska vara ärlig så kändes det bra. Det kändes bra att ha honom så här nära mig, känna hans läppar mot mina. Inte för att jag skulle erkänna det för honom, det kom inte ens på tanken. 

  Men jag menar kan ni skylla mig? Han är snygg - sexig kanske är bättre förklaring på honom- han har börjat att bete sig som en människa igen och helt ärligt så är han rätt händig.

  Justin greppade tag om mina höfter och drog mig närmre honom. Mina händer tog dock en annan väg och jag flätade in mina fingrar i hans hår för att kunna dra honom om möjligt närmre mig. Jag kände hur hans tunga drogs mot min underläpp, bad om tillträde in till min mun -vilket jag till min förvåning gav honom- och öppnade munnen. I nästa sekund trängde Justins tunga in i min mun och möte inom kort min.

  Vi båda rycktes dock isär när vi hörde en smäll från bottenvåningen. Jag kollade upp på Justin som precis som jag andades smått andfått. Vi båda satt tysta och lyssnade vad det vad som hänt men inget hände så jag antog att det bara var en av höpåsarna som har ramlat. Det har en förmåga att hända rätt ofta så det är inget nytt. 

  Men under tiden som vi satt där tysta slog det mig vad som egentligen hade hänt. Jag hade kysst Justin, jag hade kysst honom och det konstigaste var att jag gillade det. Jag hade njutit utav det. Inga hemska tankar om vad som hade hänt förut, inga skumma känslor. Bara njutning. Jag har aldrig vart så nära en kille förut, jag har aldrig kysst en kille. Inte frivilligt i alla fall.

  Men jag borde inte känna så här, jag kunde inte känna så här. Jag kunde inte falla för honom. Han var Justin Bieber för tusan. Så fort han är klar här kommer han att åka och aldrig kolla tillbaka. Aldrig ens tänka på det här stället igen. Jag menar det var ju inte ens hans val att komma hit. Han ville ju inte ens komma hit från början, han blev hit skickad utav sin familj och crew.

  Justin öppnade munnen för att säga något men han stängde den lika fort. Visste förmodligen inte vad han skulle vilket jag förstod. Men jag var tvungen att säga något. Jag klarade inte av den här stela tystnad längre. Men allt jag kunde få fram var ett kort ”Eh” innan jag ställde mig upp och sprang ifrån Justin. Dock hann jag inte komma särskilt lång innan Justin greppade tag om min arm och snurrade runt mig så att jag nu kollade upp på honom.

  ”Adria spring inte bara iväg från mig. Du kan inte bara kyss mig och sen springa iväg. VI behöver prata om det här” sa Justin men jag skakade bara smått på huvudet.

  ”Det finns inget att prata om för det där hände aldrig”

  ”Vad menar du med att det inte hände? Adria det hände för bara någon minut sen. Jag var där så kom inte och säg att det inte hände något”

  ”Visst det hände men det borde inte ha hänt. Jag borde aldrig ha kysst dig”

  ”Så varför gjorde du det då? Varför kysst du mig? Kan du snälla förklara det för jag förstår inte”

  ”Det är inget att förstå Justin. Jag var sårad, förvirrad och helt ärligt så vet jag inte vad jag tänkte. Jag bröt ihop och du var där. Kan du inte snälla bara glömma bort det och låtsas som att det aldrig har hänt. Det är inget speciellt Justin. Det kommer inte hända igen jag lovar” var det sista jag sa innan jag drog mig ur hans grepp och sprang iväg ifrån honom igen. Den här gången lät han mig dock gå och jag sprang ut ur ladan. Men därifrån visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville prata med någon men det fanns ingen jag kunde prata med. Pappa är tillsammans med Tomas och han skulle bara flippa om jag sa att jag kysst Justin. Om jag pratade med Kenny eller John skulle dem bara babbla på om att jag skulle ha tagit det ett steg längre.

  Den enda som egentligen visst vad som hade hänt mig och förstod mig för tillfället var Justin och det var ju inte riktigt så att jag kunde prata med honom nu. Inte efter det som hade hänt.

  Så det lämnade mig bara med ett alternativ kvar. Inte för att jag skulle ha någon att prata med men jag skulle komma bort från allt. Jag skulle kunna vara ifred och tänka igenom allt som hade hänt.

  Jag gick med snabba steg bort till inhägnaden som Apollo stod i. Hans huvud for snabbt upp till mig när han hörde mina steg och han gnäggande smått. Jag log stort mot honom och sträckte fram äpplet jag hade i handen innan jag greppade tag om hans man för att sen kunna flänga mig upp på hans rygg.

  I vanliga fall brukade jag inte rida barbaka men nu orkade jag inte hämta en sadel. Sadlarna låg dessutom inne i ladan där Justin var så jag kunde ju inte gå dit heller. Så utan att så mycket tänka en tanke till styrde jag bort mot skogen och in på den allt för ihågkommande stigen.

Justins perspektiv

  ”Det är inget att förstå Justin. Jag var sårad, förvirrad och helt ärligt så vet jag inte vad jag tänkte. Jag bröt ihop och du var där. Kan du inte snälla bara glömma bort det och låtsas som att det aldrig har hänt. Det är inget speciellt Justin. Det kommer inte hända igen jag lovar” var det sista Adria sa innan hon sprang iväg och lämnade mig ensam kvar här med mina tankar. 

  Hon hade sagt att hon inte skulle kyssa mig, att det inte skulle hända igen. Problemet var bara att jag ville att det skulle hända igen. Jag ville att hon skulle kyssa mig igen. Känna hennes händer i mitt hår, kropp pressad mot min och hennes läppar pressade mot mina. Det hade känt bra. Mer än bra. Jag hade fått det där lilla piret som jag en gång i tiden fick när jag kysste Selena. Fast det här var inte små fjärilar som flög runt i min mage. Det var några mutant stora fjärilar som flög runt. Det kanske låter jätte konstigt men jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag är inte så bra med ord så länge jag inte gör det till en sång. Men det är inte så att jag nu helt plötsligt kunde brista ut i sång.

  Men i alla fall jag hade inte haft den här känslan på länge och för att vara ärlig så hade jag glömt bort lite hur det faktiskt kändes. Känslan man fick när man var runt någon som man gillade. För jag är nu efter våran kyss helt säker på att jag gillade Adria. 

  Den ena sidan utav mig tyckte att det var en dålig ide att falla för Adria, att det bara skulle leda till att jag skulle bli skadad igen. Precis som förra gången. Men Adria skulle inte skada mig. Jag trodde verkligen inte att hon skulle skada mig. Hon har själv blivit sårad och skulle inte leka runt med mig eller utnyttja mig på något sätt. Vilket leder till den andra sidan utav mig som säger åt mig att gå för det. Att jag skulle se vart det här lede till, fall det skulle kunna bli till något mer. Men jag tror tyvärr inte att det skulle leda till något. Adria har ju uppenbarligen problem med att släppa in folk och lita på folk. Och även om hon har släppt in mig en bit så kan jag se på henne att det är något som hon döljer, som hon inte vill berätta för mig. Sen så var det ju ganska uppenbart att hon inte hade samma känslor för mig. Hon hade ju kysst mig och sen bett mig att bara glömma det. Hon hade ju förmodligen inte känt något när hon kysst mig.

  Eller så hade hon känt något och ville att jag därför skulle glömma det då hon trodde att jag inte kände likadant. Det var förmodligen bara önsketänkande för det där var ganska otroligt. Jag menar varför skulle en sådan fantastisk tjej som hon falla för en kille som mig. Jag hade förstått mer om det hade vart för någon månad sen som hon föll för mig. När jag fortfarande var mitt sanna jag som inte festade eller lekte runt med tjejer som att dem var en leksak eller något.

  Allt var bara så himla komplicerat och jag visste inte vad jag skulle göra. Fans det ens något jag kunde göra?

  Det hade vart fem timmar nu sen Adria försvann och hon var fortfarande inte tillbaka. Jag hade pratat med båda John och Kenny men ingen utav dem hade sett henne eller hört från henne. Dem hade alltså ingen aning vart hon var någonstans och jag började oroa mig. Jag halvsprang bort till huset som nu lyste vilket betydde att Henrik och Tomas var tillbaka från deras lilla resa.

  ”Hej Justin” sa Henrik fort när jag kom instormande in i köket och jag gav honom ett litet leende innan min blick föll över på Tomas som hade ett stort flin på läpparna.

  Jag kände hur hat spreds inom mig när jag kollade på honom och jag kom ihåg allt som Adria hade sagt. Det var pågrund utav honom som hon sårad och det tog allt inom mig att inte bara gå fram till honom och slå in lite vett i skallen. Men jag hade annat att tänka på så jag drog bara bort blicken ifrån honom innan jag gjorde något korkat.

  ”Har ni sett Adria?”

  ”Nej jag trodde att hon var med dig”

  ”Hon var det, men sen helt plötsligt så försvann hon. Hon har vart borta i fem timmar nu och jag kan inte hitta henne någonstans”
  ”Hon är förmodligen med Apollo” sa Henrik och jag kollade frågandes på honom ”Apollo är en av Adrias favorit hästar och när hon behöver tänka så brukar hon ta honom och rida runt i skogen. Hon kan vara borta i timmar så du behöver inte oroa dig Justin. Hon kommer snart tillbaka ska du se” sa Henrik och gav mig ett litet leende innan han återgick till det han höll på med. Med det hjälpte inte mig. jag oroade mig fortfarande. Tänk om något skulle hända henne något när hon var där ute alldeles ensam.

Okej sä här har ni det :) Kommer inte skriva så mycket då jag måste lägga mig nu, ska upp tidigt imorgon  Blää.... 

I alla fall kan ställa lite frågor som ni kan svara på i alla fall

1, Dem båda har typ erkänt sina känslor för varandra nu men är väldigt osäkra på varandras känslor. Hur tror ni detta kommer gå? Vem kommer erkänna det först?

2, Adria är ni ute och rider. Har Justin något att oroa sig över tror ni?