Tidigare

"Hej Selena. Hur går det där borta?"

"Inget bra mamma. Hon tjejen Tiffany har sina klor djupare i honom än jag trodde. Hans minnesförlust har sabbat helt och hållet. Men jag är redo för intervjun nu om du kan fixa det till imorgon"

"Ja då det kommer nog inte bli något problem. Men jag ringer dig om det händer något och om detaljer"

"Okej. Tack mamma, älskar dig"

"Älskar dig också gumman. Men se till att du fixar det här nu, vi behöver det här. Du behöver det här"

"Jag vet mamma. Vi hörs senare" sa jag och avslutade samtalet. Jag älskade mamma, det gjord jag verkligen. Hon förstod mig när det kom till det här. Eller först hade hon blivit jätte sur och besviken när jag berättade vad jag egentligen gjorde med Justin men tillslut så insåg hon att det var vad som var bäst för mig. Så hon gick med på det och nu hjälper hon mig även med det.

 

---

---

 

Justins perspektiv (lördagen 22 jui 2012)

Att jag börjat tröttna på alla dessa vita långa korridorer eller dom vita alldeles för ljusa sjukhusrummen var en underdrift. Jag ville inget annat än att komma härifrån. Men läkarna sa att jag blev tvungen att stanna kvar här några dagar kvar i alla fall och jag höll på att bli galen. Jag fick inte göra något. Jag fick bara ligga i den här obekväma sängen och fick endast ställa mig upp när jag antingen behövde gå på toaletten eller skulle duscha (vilket jag bara gjort en gång och det var rena rama himmelriket om jag får säga så). Jag förstod faktiskt inte varför alla var och hälsade på mig så mycket. Eller visst så förstod jag men dem kunde ju liksom göra roligare grejer än att sitta med mig här på sjukhuset. Inte för att jag klagade då jag annars skulle bli ensam här och ha tråkigt. Men dem kunde väll turas om lite att vara med mig. Ibland kan dem ju liksom var fem eller sex personer här inne. Vilket blir väldigt jobbigt när någon ska berätta något då alla vi lägga till något eller ändra på något litet som enligt dem gick till annorlunda.

Så jag fick tillslut alltid skicka ut folk så att det bara var en kvar som berättade. För det mesta blev det Tiffany som stannade. Ni kanske tycker att det är konstigt då jag borde vilja ha min mamma, pappa eller flickvän med mig. Ja jag trodde nu på att Selena var min flickvän då hon visat en massa bilder och videor på oss. Men jag kommer fortfarande inte ihåg henne och känner inget för henne.

Men i alla fall. Anledningen till att jag vill att Tiffany ska stanna är för att jag för det första vet att alltid kan lita på att hon säger sanningen. Hon skulle aldrig ljuga för mig och så var det lätt för mig att se fall hon höll något borta från mig då jag kunde läsa henne som en öppen bok. Men sen ville jag även att hon skulle stanna och berätta då hon var bäst på det av alla. Selena försökte bara pressa mig om att komma ihåg henne och mina känslor för henne. Min mamma blir bara hysteriskt om något händer och får ofta tårar i ögonen när jag sitter och pratar med henne. Pappa sitter bara och säger att det är okej om jag inte kommer ihåg. Att dem kommer att älska mig lika mycket ändå.

Vilket jag inte tvivlade på men jag ville ändå komma ihåg. Det är 6 år jag går miste om annars. Det är 6 år av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka i sådana fall.

Sen så hade vi ju Tiffany. Hon var bra på och berättade om allt som hänt mig men aldrig för på. Hon märkte på mig när hon gick för fort fram eller om jag inte kunde ta in mer för stunden. För tro mig mitt liv är rätt svårt att ta in på några dagar och vi hade inte kommit så särskilt långt. Jag hade precis börjat tro på att jag faktiskt var känd, att jag hade fans och all den där skiten. Men jag kom inte ihåg något annat. Jag kan väll egentligen inte säga att jag kommer ihåg det heller utan jag bara nu ser det framför mig för att dem sagt det. Jag skulle ju inte komma ihåg det annars om dem inte sagt något.

 

Just nu satt jag i tillsammans med Tiffany, Chaz och Ryan som pratade om något roligt som jag hade gjort mot min maneger. Jag hade tydligen tagit upp honom på scenen och tryck upp en tårta i hans ansikte. Ännu ett minne som jag fått berättat för mig och nu kan se framför mig men som jag inte kommit ihåg om ni förstår vad jag menar. Alltså det har blivit intryck in i mitt huvud men det är inte så att det är ett minne som jag kommit ihåg. 

 

 

 

”Oh hans min efter alltså, oslagbar” skrattade Ryan högt och vände mobilen mot mig med en bild på Scooter som tydligen var min maneger. Jag skakade smått på huvudet och kollade runt lite i rummet innan jag kollade tillbaka mot dem där dem satt. Jag tror inte att jag orkar med några mer händelser och grejer om mitt liv just nu. Jag var hungrig, uttråkad och jag ville prata med Tiffany. Jag ville att hon skulle berätta för mig vad det var som hände mellan oss. varje gång jag frågade henne om det lyckades någon komma in i rummet eller så ringde hennes mobil. Men inte den här gången. Jag skulle få prata med henne och inget skulle komma i vägen. Frågan var bara hur jag skulle få ut Chaz och Ryan på ett smidigt sätt utan att göra det uppenbart att jag ville vara ensam med Tiffany. 

”Åh jag vill ha pizza. Ryan kan vi inte gå och köpa pizza?” frågade Chaz klagande och jag log smått.

”Nej Chaz jag orkar inte gå just nu. Plus vi sitter ju här med Justin nu” sa Ryan och jag skakade smått på huvudet. Dem måste gå och köpa pizza, jag behöver bli ensam tillsammans med Tiffany.

”Kom igen Ryan. Jag är hungrig och jag är trött på den här äckliga sjukhus maten”

”Men gå själv då Chaz, jag orkar inte”

”Snälla Ryan. Kan inte du gå med Chaz och köpa pizza så kan ni köpa med er pizza tillbaka till mig. Jag är också jätte trött på den mat som jag får här och vill gärna ha något annat.” sa jag och log förhoppningsfullt mot dem.

”Okej då. Men det skulle vara för din skull Bieber” sa Ryan och jag låg stort mot honom.

”Vill du ha din vanliga pizza eller?” frågade Chaz och han tillsammans med Ryan började röra sig bort mot dörren för att lämna rummet.

”Om min vanliga fortfarande är Hawaii så jag. Min vanliga”

”Ja du Bieber, vissa saker förändras inte med tiden och ditt val av pizza är en av dem” sa och log lite smått roat mot mig och jag himlade smått med ögonen åt honom.

”Jaja gå nu så att jag kan få min pizza snart” sa jag och viftade med händerna mot dörren i en gest att dem skulle skynda sig. Alltså jag ville att dem skulle försvinna snabbt men dem kunde gärna vara borta ett litet tag så att jag kunde prata med Tiffany.

”Vi syns snart då. Ta hand om Bieber nu Tiffany” sa Ryan och gav henne ett retsam leende som jag inte riktigt förstod innan han lämnade rummet tillsammans med Chaz.

Tiffany grumlade tyst bredvid mig och jag vände mig mot henne.

”Så nu. Talk” sa jag och Tiffany kollade upp på mig frågandes.

”Berätta nu vad det är som hände mellan oss”

”Justin jag har ju sagt att jag inte vill prata om det. Inte just nu i alla fall”

”Tiffany snälla. Jag håller på att bli galen här. Jag sitter och försöker komma på någon möjlig anledning till att vi skulle sluta vara vänner men jag kommer inte på något. Inget låter rimligt. Så snälla kan du inte berätta för mig vad det var som hände mellan oss”  bad jag och kollade hoppfullt på Tiffany som suckade smått.

”Visst. Men det är ditt fel om det blir dålig stämning här inne” sa hon och  jag skrattade smått. 

”Jag tror nog att vi kommer att klara oss”

”Det tror jag säkert. Men okej. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja berätta det här”

”Bara ta det från början och ju mer detaljer desto bättre” sa jag och hon nickade smått.

”Eh okej så efter att du vart känd ett tag så hade du fått en stor hitt som hette Baby som jag pratade med dig om förut. Eh du skulle åka för att spela in en video vilket betydde att du behövde åka tillbaka till USA. Så vi gick bort till våran plats för att säga hejdå till varandra. Jag erkände då att jag gillade dig som mer än vänner. Först så kollade du bara på mig som att jag hade två huvuden eller något. Sen så skrattade du typ och jag försökte att lämna dig i tron om att du tyckte att jag var dum i huvudet och inte tyckte samma sak. Men du drog ner mig i din famn och kysste mig. Du sa att du gillade mig också. Som mer än vänner alltså” sa hon och jag kollade chockat på henne. Hon hade alltså känt samma sak som jag och vi hade blivit tillsammans. Men varför slutade vi vara vänner för det? Hade vi ett dåligt bråk eller något och vi kunde inte återgå till att vara vänner efter ett sådant bråk?

”Så vi två har vart tillsammans?” frågade jag provande och Tiffany kollade ni upp från sina händer och upp på mig.

”Inte riktigt. Du flög iväg till USA samma dag så vi pratade aldrig riktigt om vad det betydde”

”Okej, så vad hände mellan oss?!

”När du hade vart borta i tre veckor eller något så fick mamma hem sin vanliga skvaller tidning som hon prenumerera på och jag såg att det var en bild på sig så jag öppnade upp tidningen och ville läsa artikeln i tron om att det var något din låt eller något roligt du gjort. Men jag hade fel och fick istället se en bild av dig tillsammans med tjejen från din video kyssandes”

”Kysste jag en tjej i min video?” frågade jag chockat och hon skakade smått på huvudet.

”Nej ni kysstes inte i din video. Det här var utanför eran video” sa hon och kunde nästan höra smärtan i hennes röst. 

”Så låt mig se. Jag kysste dig och sa att jag älskade dig för att sen bara åka iväg och blev tillsammans med en annan tjej i USA?” frågade jag chockat och kollade med stora ögon på henne. jag kunde inte riktigt få in i min skalle att jag kunnat såra henne. Hade kädisskappet förändrat mig så mycket att jag till och med började vända ryggen åt mina vänner och familj?

”Det var det jag trodde att du gjorde så jag var ju inte särskilt glad på dig när du kom tillbaka hit i Stratford och försökte kyssa mig det första du försökte göra när du kom tillbaka som att ingenting hade hänt. Jag slängde igen dörren i ditt ansikte och sen efter det blev det aldrig det samma mellan oss. Vi tappade kontakten och såg inte varandra förs än för tre veckor sen när du kom för att träffa Chaz och Ryan”

”God jag var en riktig douchebag” sa jag och hon skrattade  kort innan hon fortsatte prata igen.

”Egentligen så var du väll inte det” sa hon och jag kollade nu oförstående på henne.

”Hur kan jag inte ha vart det? Jag var ju otrogen mot dig eller vad man ska kalla det”

”Vi var ju tekniskt sätt inte ihop plus så var du aldrig ihop med hon Jasmine tjejen. Enligt dig när jag pratade med dig den dagen som olyckan hände sa du att allt var en PR grej. Att ni bara skulle låtsas vara tillsammans då det skulle ge dig mer uppmärksamhet och där av hjälpa dig att bli större. Jag hade dock bara önskat att du berättat det för mig innan så att jag inte hade behövt flippa ut” sa hon med ett litet skratt och jag kollade fortfarande chockat på henne.

”Berättade jag aldrig för dig att det var en PR grej?”

”Nej. Du sa att du var rädd att det skulle komma ut om du sa det till någons så du höll det för dig själv”

”Sen när berättar jag inte allt för dig? Jag har berättat saker för dig som kunde göra mer skada än att min karriär går under”

”Kanske det men du var väll förmodligen bara rädda att du skulle ha jobbat så hårt i onödan bara för att för att bli av med det med en liten sak som att du hade en låtsas relation tillsammans med en av tjejerna från din video” sa hon och jag skakade smått på huvudet. Varför satt hon just nu och försvarade mig? Jag var den som hade sårat henne genom att inte berättat sanningen för henne så varför försvarar hon mig? Hon borde fortfarande vara sur över att jag inte berättade som det var för henne. Vi berättar ju trots allt allt för varandra. Vare sig vad det handlar om. När jag var ledsen eller glad så var hon alltid den första personen jag pratade med när jag hade stora nyheter. Eller stryk det, det behövde inte ens vara något viktigt för att jag skulle vilja prata med henne. Vi pratade om allt, det spelade inte någon roll vad det var. Det kunde lika gärna vara en sten som vi pratade om som att vi pratade om något viktigt som. Okej nu kommer jag inte på något viktigt då men ni förstår nog vad jag pratade om.

”Bara en fråga. Du kanske inte vet det här men jag undrar bara en sak. Hade jag inte lika gärna kunnat vissa upp dig som min flickvän?”

”Det skulle väll ha gått men jag antar att din maneger antydde på att det skulle ge mer press om du blev tillsammans med den tjejen som du spelade in din video med”

”Varför det? Du är ju också en tjej” sa jag och hon skrattade kort.

”Hahah jag men jag tror inte att det är det som räknas. Det skapar nog mer drama om du dejtar en tjej som du spelat in en video med än om det hade vart jag. Hade det vart jag hade det inte blivit lika stort då du känt mig sen innan. Plus ingen skulle vilja läsa om mig. Jag skulle bara vara den bitchen som snodde dig från dina fans” sa hon med ett litet skratt och jag skakade smått på huvudet.

”Jag skulle läsa om dig” sa jag och skickade iväg ett litet flörtigt leende mot henne och hon himlade snabbt med ögonen. Men jag kunde dock se en lätt rodnad som spreds på hennes kinder. Ja log smått för mig själv då jag älskade att jag fortfarande hade den här effekten på henne trotts att det gått så många år.

”Jaja men du är ju knäpp Bieber”

”Japp, knäpp och stolt. Men nu tillbaka till set viktiga. Vem var tjejen som jag hade en fejk relation tillsammans med?” 

”Hennes namn är Jasmine Villegas”

”Okej det där säger mig inget. Vissa mig en bild” sa jag och viftade med handen mot henne som en gest att hon skulle skynda sig. Hon skrattade smått åt mig innan hon drog upp sin mobil ut fickan. Hon knappade lite snabbt på den innan hon räckte den mot mig. 

 

 

 

Jag tog emot mobilen och kollade ner på bilden. På bilden var det en tjej i våran ålder ungefär. Eller våran ålder och ålder vet jag inte om jag kan säga. Då jag är 12 år i psyket men enligt alla andra så är jag 18. I alla fall såg hon ut att var 17 år eller något. 

Okej i alla fall. Hon hade långt mörkt hår ner till höfterna, ett leende på läpparna och bruna mörka vackra ögon. Hon var vacker, det måste jag erkänna. Men hon var ingenting jämfört med Tiffany. Hon kommer alltid att vara vackrast i mina ögon. Inte bara för hennes utseende men även pågrund av hennes personlighet och allt annat som kommer med henne. Hon är bara. Om jag skulle beskriva henne med ett ord så skulle jag nog säga att hon var perfekt. 

”Visst hon är vacker men jag skulle fortfarande välja dig” sa jag och räckte tillbaka mobilen till henne. Hennes kinder fick återigen en röd nyans och hon kollade snabbt ner på sina händer. Jag log belåtet och skakade smått på huvudet. Tjejer är så uppenbara ibland. Ge en tjej en komplimang och du är bra liksom.

”Okej men om vi bortser från allt det där. Löste vi det. Alltså har vi blivit kompisar igen. Du och mitt 18 åriga jag alltså” sa jag och hon skrattade smått.

”Eh jag antar att vi löste det på ett sätt” sa hon och kliade sig smått i nacken. Hon fick en liten rynka i panna och jag kollade oförstående på henne.

”Vad menar du att vi typ löste problemet?”

”Alltså vi pratade ut allt. Eller jag tror att man kan säga att vi gjorde det. Sen bad du om förlåtelse och vi typ. Eh vi typ.....”

”Vi gjorde vad?”

”Eh vi kysstes” sa hon och drog snabbt bort blicken från mig. Hon kollade ner på sina händer och pillade smått nervöst på mobilen som hon hade in knät. 

Jag kollade med stora ögon på henne och spelade upp det hon sagt om och om igen för att försöka få in det i min hjärna. Vi hade alltså kyssts för bara någon vecka sen. Vilket betydde på att jag hade samma känslor för henne fortfarande och ännu viktigare. Hon hade samma känslor för mig.

”Okej så varför är det inte helt löst då? Alltså om vi båda känner så för varandra kan vi väll liksom försöka lösa det?”

”Det är lättare sagt än gjort. VI behöver bara bortse från det faktum att du har Selena som flickvän och vart tillsammans med henne i över ett år”

”Så när jag kysste dig var jag otrogen mot Selena?”

”Ja jag antar det. Alltså ni hade inte pratat med varandra på länge då ni bråkat om något. Sen så ringde hon dig den kvällen och du skulle prata med henne”

”Okej, så vad hände mellan oss efter det då? Mellan oss om man säger så”

”Det vet jag inte riktigt. Du skulle åka hem och försöka lista ut vad du kände för oss båda. Du skulle välja mellan oss eller vad man ska säga”

”Vad valde jag?” frågade jag nyfiket och Tiffany kollade nu upp på mig igen.

”Jag vet inte. Du ringde mig sen efter någon timme eller vad det var. Jag hörde inte riktigt vad du sa då du grät. men du sa något med Selena och sen så försökte du övertala mig om att möta dig på våran äng då du ville prata med mig” sa hon lite nedstämt nu och jag kunde känna hur hela stämningen förändrades.

”Vem tror du att jag valde?” 

”Jag vet inte. jag har försökt att inte tänka på det. Jag vill inte dra någon slutsats och sen bli krossad i slutet” erkände hon och jag greppade tag om hennes hand som låg vid min på sängen.

”Jag är säker på att jag valde dig” sa jag och hon skakade smått på huvudet.

”Jag är inte lika säker på det. Om du hade kommit ihåg allt så hade du kommit ihåg alla gulliga stunder och sådant som du haft med henne”

”Men du och jag har ju också haft våra stunder. Räknas inte dom då?”

”Jo det är klart men det var ju när vi var typ. Yngre” sa hon och kollade upp på mig.

”Och, jag är typ 12 år nu. Eller det är i alla fall hur gammal jag tror att jag är och jag vet att jag är galen i dig”

”Men jag är 18 och mycket har hänt sen vi var 12. Så du kan inte komma och” var allt hon sa innan jag greppade tag om hennes ansikte samtidigt som jag böjde mig ner. Jag tröck mina läppar mot hennes och hon stelnade smått till framför mig. Efter ett tag kände jag hur hon slappnade av framför mig och hon satte upp händerna på mina. Jag visste inte fall hon skulle putta undan mig eller inte men innan hon hann göra något slogs dörren upp och Ryan kom in i rummet med Chaz tätt efter sig. 

”Pizza budet är här” sa Chaz nästan stolt och hade nog förväntat sig ett skratt från våran sida. Men vi sa inget, vi satt bara och kollade ner i våra knän. Chaz kollade oförstående på oss då han förmodligen också kände spänningen som nu stigit i rummet. 

”Vad hände här inne då?” frågade Chaz och räckte mig pizzan. Jag log tacksamt mot hon om men sa ingenting den här gången heller. Utan det var Tiffany som var den nästan som bröt tystnaden.

”Jag borde nog gå nu. Mamma vill ha hjälp hemma med en sak så jag lämnar er killar ensamma ett litet tag” sa hon och packade snabbt ihop sina saker innan hon ställde sig upp.

”Men du kommer väll fortfarande komma tillbaka tills filmen börjar i kväll va? Vi ska ju ha filmkväll” sa Ryan och jag kollade nu upp på henne. Hennes blick möte min och kollade nästan frågande på mig. Jag log lite smått mot henne och hoppades att hon skulle förstå meddelandet.

”Jadå jag kommer tillbaka. Jag behöver bara åka hem en liten sväng och fixa lite grejer” sa hon och gav oss alla ett litet leende innan hon lämnade rummet.

”Okej det där var konstigt. Vad hände medan vi var borta?” frågade Chaz och satte sig på min säng vid mina fötter.

”Inget. Vi pratade bara om det som hände mellan oss”

”Okej så vad hände mellan er då?”

”Allt jag kan säga är att jag var en stor idiot som gjorde vad jag gjorde” sa jag och dem kollade frågandes på mig. Jag skakade bara smått på huvudet innan jag började äta av min pizza och kollade upp på tv som snart skulle vissa Selenas intervju som hon skulle ha med någon lokal reporter eller vad man nu ska kalla honom.

 

---

---

 

Äntligen uppe och ännu ett långt kapitel. Var egentligen meningen att jag skulle ha med Selenas intervju i det här men det skulle ha blivit allt för långt då så får ta det i nästa kapitel istället. I alla fall så fick Justin nu reda på vad som hände mellan dem och kysste henne. Vilket jag i alla fall är lite glad över, vet inte med er men i alla fall. Kommentera vad ni tycker, både dåligt och bra. Vill ha båda. Då jag kan förbättra mig utav era kommentar och synpunkter.

 

Okej tänkte bara säga en sista sak och det är att ni som inte redan förljer bloggen på instagram gör det nu. Bloggens instagram heter @justtwitter och där uppdaterar jag om när nästa kapitel ska komma och lite annat.