u can't always get what u want

 
 
Okej så nu har jag bestämt mig för att ta en paus från Memories Can Come And Go. Jag ska istället börja på Out Of Town Girl vilket var den novellen som dem flesta röstade på. Designen är redan upp och prologen kommer senare idag. Jag ska även få upp karaktär lista idag så att ni kan se vilka det är som ska vara med i novellen. 
 
Jag hopps att ni gillar den nya designen, lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om den.

VIKTIG INFORMATION - LÄS OCH KOMMENTER!!!!

Okej så jag vet att jag lovade ett kapitel senast idag men vet tyvärr inte om jag kommer kunna få upp ett. Min fantasi för den här novellen är verkligen helt borta och jag är inne på att ta en paus. Inte från bloggen men från novellen. Jag planerar att pausa den här novellen lite och börja lägga upp en annan novell som jag håller på med. Min fantasi till den är helt klart mycket bättre och uppdateringen skulle förmodligen bli mycket bättre på den. Men jag ville höra med er först. Se vad ni tycker. För det är ju ändå ni som ska läsa.
 
Så frågan är alltså fall ni vill att jag fortsätter med den här novellen eller fall ni vill att jag ska börja på någon av mina andra noveller som jag har planerade? Jag själv tycker att Memories Can Come And Go har börjat bli väldigt seg och långtråkig. Men vad tycker ni?

memories Can Come And Go - Kapitel 27

Tidigare kapitel:

  ”Håll bara tyst och kyss mig” sa jag och Justin skrattade roat innan pressade sina läppar mot mina.

  Vi satt så ett tag tills Justin mobil plingade till. Justin började snabbt knappa på sin mobil samtidigt som jag hörde hur dörren plingade till också. Vilket signalerade att det var någon som just kommit in eller ut. Jag höjde blicken för att se hur en tjej med brunt långt hår kliva in med två stora killar bredvid sig. Men det var när jag såg hennes profil som jag tyckte att jag kände igen henne.

  ”Justin är inte det där” började jag frågade Justin men hann inte säga klart meningen innan jag fick den besvarad själv. Tjejen vände sig mot oss och det var ingen mindre än Selena Gomez. Justins förra flickvän och galna människa som försöker göra Justins och mitt liv till ett helvete.

  Hon log smått mot oss och tog några snabba kliv innan hon sjönk ner på bänken mitt emot oss.

 



 

 

 

 ”Selena vad gör du här?” frågade Justin med spända käkar och jag förstod att han inte heller ville ha henne här. Förmodligen mer än jag också med tanke på allt hon har gjort mot honom. Och fortfarande gör genom att sprida alla dessa falska rykten om honom, om oss.

  ”Åh jag brukar äta här Bieber och sen när jag såg er tänkte jag att jag kunde komma över och hälsa några kompisar. Det är väll inte så konstigt?”

  ”Selena vi är inte kompisar och det vet du mycket väll. Du såg till att det absolut inte var något mellan oss när du började sprida alla dessa rykten om mig”

  ”Nej men det var ju synd. Men i alla fall, det var inte det jag vill prata om. Justin jag behöver verkligen prata med dig”

  ”Nej men vad kul då” sa Justin och härmade Selenas ljusa röst innan han fortsatte ”Jag har inget att säga till dig så kan du vara snäll och gå. Vi försöker att ha en lugn och trevlig middag här. En middag utan drama”

  ”Justin det här är verkligen jätte viktigt” började hon men Justin avbröt henne snabbt.

  ”Selena jag vill inte veta vad du har att säga”

  ” Justin jag lovar dig att det här är något som du vill veta”

  ”Okej visst, som du vill. Börja prata”

  ”Privat tack” sa Selena och pekade bort mot toaletterna.

  ”Vad du än har att säga till mig Selena kan du säga inför Tiffany”

  ”Snälla Justin kan du inte bara följa med mig en liten stund. Fem minuter är allt jag ber om” sa Selena och jag fnös högt. Trodde hon verkligen att jag skulle släppa iväg Justin med henne efter allt hon har gjort mot honom. Eller att Justin skulle följa med henne för den delen.

  ”Visst men bara fem minuter” sa Justin och jag kollade chockat på honom. Han kunde väll inte vara seriös? Ska ha verkligen gå med henne ensam efter allt som hon har gjort mot honom? Jag menar det här är förmodligen en av hennes trick till bli kändare via Justin.

  ”Det är allt jag ber om” sa Selena och ställde sig upp ”Jag går bort till toaletterna och väntar på dig” sa hon och gav Justin ett nästan flörtigt leende innan hon vände om för att gå bort till toaletterna.

  Jag följde henne med blicken kort innan jag vände mig mot Justin som nu satt och kollade blank framför sig. Han satt och pillade på sin mobil och verkade inte riktigt vilja möta min blick vilket efter ett tag irriterade mig ”Justin du kan ju inte vara seriös med att du ska bort ditt och prata med henne. Kommer du inte ha ihåg vad hon har gjort mot dig, mot oss. Hon är anledning till det mesta av hatet vi har fått”

  ”Jag vet Tiffany. Hur skulle jag kunna glömma?”

  ”Så varför ska du prata med henne då?” Varför ska du ge henne en chans att sabba oss mer?”

  ”För att jag måste. Tänk om det faktiskt är något viktigt, något som jag verkligen behöver veta” sa Justin och jag skakade smått på huvudet.

  ”Justin snälla stanna här.Jag litar inte på henne. Tänk om hon försöker något”

  ”Tiffany jag litar inte heller på henne. Men du kan lita på mig. Jag kommer inte låta något hända. Jag ger henne 5 minuter, absolut inte mer”

  ”Jag vet att jag kan lita på dig, men jag gillar inte iden på att hon ska vara nära dig. Inte efter allt jag vet att hon har gjort mot dig”

  ”Du oroar dig för mycket. Jag kan ta hand om mig själv”

  ”Jag vet, jag bara” började jag och kollade bort mot Selena som gav mig en nästan äcklad blick innan den gled över till Justin där hennes blick nästan försökte ta honom kläderna med bara blicken.

  Jag sa inget mer till Justin utan greppade istället tag om hans ansikte och pressade mina läppar mot hans. Han satt först stelt framför mig men verkade snabbt känna min desperation då han nu kysste mig tillbaka med minst lika mycket kraft. Han placerade en hand bakom min nacke och drog mig närmre honom i samband som han tröck in sin tunga i min mun.

  Efter ett tag drog hans sig undan och vi båda andades andfått. Han lutade sin panna mot min och drog med tummarna över mina kinder.

  ”Jag kommer strax tillbaka, jag lovar” sa han och jag nickade smått till svar. Han kysste mig kort på läpparna innan han släppte sitt grep om mig och började gå bort mot Selena som nu stod med mobilen upptryckt i ansiktet.

  Jag följde honom med blicken medan han gjorde sin väg bort till Selena men drog snabbt bort blicken när han kom upp till henne. Jag ville inte se vad som skulle hända här näst. Missförstå mig inte. Jag litar på Justin, det gör jag verkligen. Men det är Selena som jag inte litar på henne. Det var något med henne som fick rysningar att gå igenom min kropp. Och inte av den bra sorten.

  Hon hade något på gång. Men frågan var bara vad. Vad skulle hon använda för fula knep för att hamna i ramp ljuset den här gången. Och den större frågan. Vart hamnar Justin i allt det här? Skulle han återigen bli skadad?

 

Justins perspektiv

  Jag ville inte lämna Tiffany så här, speciellt inte idag efter allt som har hänt. Men jag måste veta vad det är Selena har att säga. Det kunde vara något viktigt.

  När jag kom upp till Selena vände jag mig om för att kolla på Tiffany som nu satt med blicken i maten. Jag skakade lite smått på huvudet innan jag vände upp blicken mot Selena som låg stort mot mig.

  ”Hej Justin. Det var ett tag sen nu. Hur har du haft det?”

  ”Hoppa över skitsnacket Selena. Vad är det som är så viktigt att du måste prata med mig just nu och som du inte kunde säga inför Tiffany?”

  ”Oj någon var ju på bra humör. Vaknat upp på fel sida utav sängen idag ser jag. Vill du att jag ska hjälpa dig att slappna av, glömma dig att glömma? Precis som för i tiden?” sa Selena och tog ett steg mot mig men jag tog snabbt ett steg bakåt.

  ”Selena du har fem sekunder på sig att säga vad det är som är så himla viktigt annars går jag här ifrån. Och det är bäst för dig att det här är något stort”

  ”Visst som du vill” sa Selena och verkade tveka en aning innan hon började prata igen ”Justin jag är gravid”

  Dem fyra orden som nu lämnade Selenas läppar fick hela mig att stelna till, allt att stelna till då det kändes som att det inte fanns något annat än jag och Selena för tillfället. Jag kollade med stora ögon på henne och kunde inte hitta förmågan att prata. Jag visste inte ens vad jag skulle säga om jag ens kunde.

  ”Justin snälla säg något” sa Selena efter ett tag och jag skakade smått på huvudet”

  ”Du är”

  ”Gravis, ja” avslutade Selena åt mig när jag inte fick fram orden.

  ”Hur länge? Jag menar vilken vecka är du i?”

  ”Jag vet inte. Men det är någon vecka nu med tanke på att det var ett tag sen du och jag. Du vet, gjorde det”

  ”Du menar att barnet är mitt?”

  ”Ja så klart. Vems skulle det annars vara? Det är dig jag kom till eller hur?”

  ”Nej det kan inte vara mitt. Vi har skyddat oss varje gång. Det måste vara hans, den där killen du var med förut. Det kan inte vara mitt”

  ”Justin jag är hundra procent säker på att det är ditt barn. När jag var med den andra killen så var jag också skyddad. Skillnaden då var bara att jag även gick på tabletter”

  ”Nej du har fel, du måste ha fel. Det kan inte var mitt, det bara kan inte” sa jag och skakade på huvudet. Jag stängde snabbt ögonen då jag kände hur tårar spreds i mina ögon. Jag ville ha barn, det är inte det. Men jag vill vänta tills jag var lite äldre och när jag väll har det så vill jag att det ska vara med den jag älskar. Inte en av mina ex. Det var bara fel. Allt det här är fel.

  ”Varför kan det inte vara ditt? På grund av Tiffany? Skulle det här sabba eran relation?”

  ”Nej, Tiffany är inte som du. Tiffany är här för att stanna”

  ”Vad får dig att vara så säker?” Jag menar, du var ju helt hundra på att våran kärlek skulle hålla för alltid och kolla hur det slutade. Sann kärlek som varar för evigt finns inte. Det finns bara i filmer. Det är på hittat för att folk ska få något bra att tänka på och inte på allt skit som händer i världen”

  ”Du har fel. Du har fel om kärlek, det finns. Och du har fel om barnet också. Det är inte mitt”

  ”Oh det är du som har fel Bieber och det är bäst att för dig att du är reda för frågan för jag går ut med det i min intervju imorgon”

  ”Varför måste du alltid gå ut med allt och skapa en massa falska rykten” sa jag nu irriterat och hon skrattade kort innan hon började prata ”För att det ger mig bra publikation och hjälper mig med min karriär”

  ”Och hur bra kommer det se ut för dig när världen får reda på att barnet faktiskt inte är mitt? Att du faktiskt vart otrogen mot mig?”

  ”Det kommer aldrig att hända Bieber. Folk tror på det jag säger och det kommer inte ändras”

  ”Jo det kommer. För så fort vi kan så vill jag göra ett faderstest för att se fall det verkligen är mitt eller inte. Men tills dess så kan ju gärna hålla dig borta från både mig och Tiffany” med det sagt lämnade jag Selena ensam borta vid toaletterna och gick bort till Tiffany. Hennes blick höjdes snabbt upp mot mig när jag ställde mig bredvid bordet.

  ”Justin vad har hänt? Vad sa hon? Skadade hon dig” på bara någon sekund stod hon upp  framför mig och kollade oroat upp på mig ”Ska jag gå över ditt och ge henne lite stryk?” frågade hon vilket fick mig att skratta kort.

  ”Nej, det är inte värt det. Jag vill bara åka hem”

  ”Okej, vill du att jag ska be dem packa ner vår mat så att vi kan ta med oss det hem?”

  ”Det skulle vara bra, jag är väldigt hungrig”
  ”Okej. Jag fixar det. Gå och sätt dig i bilen så länge så kommer jag snart” sa hon och jag nickade kort till svar innan jag började gå ut mot bilen. 

Jag drog upp luvan över huvudet och gick med blicken i marken i hopp om att ingen skulle känna igen mig.

   Jag kände hur tårar spreds i mina ögon igen när jag satte mig i bilen och slog handen hårt i ratten innan jag lutade huvudet mot den. Allt kom nu ner till mig som en stor våg och jag visste inte vad jag skulle göra. Tänk om Selena hade rätt. Tänk om det här skulle sabba min relation med Tiffany. Tänk om det här skulle sabba allt. Allt som jag har jobbat så hårt för, bara för att Selena är gravid med ett barn som kanske inte är mitt. Det är stor sannolikhet att det är mitt men jag hoppas att det inte är det. Om jag ska starta en familj så ska det var med Tiffany, jag älskar henne verkligen mer än allt annat och det är henne jag se i min framtid. Inte Selena.

  Och det var på grund av allt det här som jag var så rädd att berätta för Tiffany vad Selena sa. Tänk om hon inte tar det bra, tänk om hon lämnar mig. Jag kunde inte förlora henne.

 

  Bilturen hem var väldigt stel och vi pratade inte särskilt mycket. Tiffany hade bara frågat mig hur jag mådde och jag sa att jag skulle berätta allt när vi kom hem. 

  Jag hade bestämt att jag skulle berätta det för henne så fort som möjligt. Det skulle inte bli bättre utav att vänta, utan kanske bara värre då det skulle kunna komma från någon annan med tanke på att Selena skulle gå ut med det.

  ”Så Justin kan du berätta för mig vad det är som händer för du börjar faktiskt att skrämma mig” sa Tiffany när hon slog sig ner i soffan bredvid mig. Jag vred mig mot henne så att jag kunde kolla ner på henne och flätade in mina fingrar med hennes. Höll ett hårt grepp om hennes hand medan jag förberedde mig för vad som skulle hända.

   ”Tiffany Selena är gravid”

 



 

 

Lång väntan på det här kapitlet jag vet och jag är ledsen. Men jag var borta torsdag-söndag på landet där jag inte hade något internet. Plus jag hade inte ens datorn med mig så jag fick skriva för hand och där av blev jag tvungen att skriva över allt.

 

Men nu är det här och jag hoppas verkligen att ni gillar det. jag hade lite svårt med det här kapitlet och blev inte helt nöjd med det. Men förhoppningsvis så dög det i alla fall.

 

Förresten bara en liten fråga då jag är lite nyfiken: Vilka är era favorit noveller som ni läser?

Mina är nog Danger serien, B.R.O.N.X, Die for us på JBFF, dem alla är jätte bra och jag rekomenderar dem verkligen.


memories Can Come And Go - Kapitel 26 del 2

Tidigare kapitel:

  ”Din jävla slampa låt Justin va” ........ ”Jävla hora släpp honom, han tillhör inte dig” ......... ”Om du inte hade kommit in i bilden så hade Justin fortfarande vart lycklig med Selena”

  Men det var inte allt, oh nej. Det var långt ifrån allt. Men jag vill inte tänka på det, jag ville inte höra det. Det sårade mig. Jag menar jag visste ju att det skulle bli så här, att jag skulle få hat. Men att bli kalla slampa, hora och sånt är något som tog djupt. 

  Utan att lyssna  något mer släppte jag Justins hand och ställde mig upp så att jag sen kunde springa av scenen och bort från alla människor, från hatet.

 



 

 

Justins perspektiv

  Jag kände hur Tiffanys hand gled ur min och det nästa jag vet är att ser hur hon springer iväg från mig, bort från scenen och in backstadge. Jag ställde mig fort upp efter att jag kommit ur chocken och sprang efter henne. Publiken fortsatte att skrika saker även efter att vi båda kommit av scenen och jag kunde höra dem en bra bit till medan jag började min jakt efter Tiffany backstadge. Men jag hittade henne ingenstans. Jag sprang runt i säkert 10 minuter utan att jag hittade henne. Vart kunde hon vara någonstans? Jag menar hon kan väll inte ha kommit så långt. Eller?

  Efter att ha sprungit runt efter henne ett tag hörde jag hur någon snyftade blandat med mammas och Scooters röster som försökte trösta någon. Förmodligen Tiffany. Jag styrde snabbt mina steg dit och hittade mycket riktigt Tiffany där med mamma och Scooter.

  Tiffany drog snabbt bort blicken när den möt min. Hon kollade ner i marken och pillade med kanten på hennes klänning. Mamma kollade upp på mig och gav mig ett kort leende innan hon gick iväg. Scooter gjorde det samma och klappade mig smått på axeln och sa att han skulle ta hand om allt här innan även han försvann iväg.

  ”Tiffany” började jag och tog ett steg mot henne. Men hon skakade bara på huvudet och fortsatte att kolla ner i marken ”Tiffany snälla kolla på mig”

  När hon inte gjorde som jag bad om tog jag ännu ett steg mot henne så att jag nu stod framför henne. Hon kollade fortfarande inte upp på mig och jag suckade smått irriterat. Jag placerade mina händer på hennes kinder och vred upp det mot mitt så att jag kunde se henne ordentligt. 

  Hennes ögon var rödsprängda, det fanns spår efter tårar som runnit ner längst hennes kinder, hennes smink var lite utsmetat. Men trots allt det där så lyckades hon fortfarande se vacker ut. Fuck, hon skulle till och med vara vacker om hon var helt insmetad i lera. 

  Jag pressade mina läppar mot hennes för jag visste att hon inte skulle lyssna på mig just nu om jag sa något. Det var bara att låta henne lugna ner sig, samla sig lite innan man började prata med henne. Efter att ha kysste henne ett tag lutade jag mig tillbaka lite och lutade min panna med hennes. Jag torkade bort tårarna som rann ner för kinderna med hjälpa av mina tummar som jag drog över hennes smått fuktiga kinder.

  ”Prata med mig Tiffany”

  ”Justin det är inget jag bara är” började hon men avbröt sig mitt i meningen. Hon hade tänkt att ljuga för mig, jag kunde se det på henne. Men till min lycka bytte hon spår och började berätta som det var istället ”Jag tänker inte stå och ljuga Justin. Det dem skrek där inne, det tog. Det tog jävligt djupt”

  ”Tiffany jag vet, jag vet hur det känns” började jag men hon avbröt mig fort.

  ”Nej Justin det vet du inte. Det är inte du som bli kallad hora, slampa och allt det där. Det är jag. Alla älskar dig. Precis som det alltid är”

  ”Tiffany du vet att det inte är sant. Du kan inte låta allt det här komma åt dig så här, det är det dem vill. Du kan inte låta dem vinna”

   ”Jag vet, jag var bara inte beredd på att det skulle vara så här illa" sa hon och jag kollade medlidande på henne. 

  "Kom här" sa jag och drog in henne i min famn. Hennes armar slingrades snabbt runt min nacke och tryckte in ansiktet i mitt bröst. Jag la mina armar runt henne och tröck upp henne närmre mig. 

  ”Det kommer att bli bättre babe, jag lovar. Det kommer bli bättre ska du se”

  ”Nej det kommer det inte. Det kommer inte bli bättre. Dem kommer aldrig att acceptera mig eller oss för det laget. Alla tror att jag är någon hora som snodde dig från Selena och kanske har dem rätt” sa hon och jag stelnade snabbt till. 

  Jag greppade tag om hennes ansikte och tog ett steg ifrån henne så att jag nu kunde kolla ner på henne ”Tiffany jag vill aldrig höra dig säga det där igen. Du är långt ifrån en hora, du är ingenting utav vad dem kollade dig. Du kan inte tro på något dem säger. Dem pratar bara för att dem är avundsjuka på dig. Du är den vackraste och mest fantastiska person jag någonsin träffat. Jag älskar dig Tiffany och jag lovar dig att vi kommer lösa det här på något sätt. Vi kommer att klara det här tillsammans, det gör vi alltid. Visst det kommer inte bli enkelt men vi kommer att klara det”

  ”Lovar du?”

  ”Jag lovar. You and me against the world. Kommer du ihåg?” frågade jag och hon skrattade smått åt minnet. Eller minerna skulle jag nog säga. Vi brukade alltid säga att det var vi två mot världen när vi var mindre.

  ”Nu och för alltid” viskade hon smått och jag nickade kort innan jag pressade mina läppar mot hennes. Hon kysste mig snabbt tillbaka och jag drog återigen in henne i min famn. 

  ”Det har du rätt i. Du är min och bara min Mrs Bieber” sa jag och hon fnittrade smått till och jag såg hur rodnad spreds på hennes kinder ”Vad ska jag göra med dig baby”

  ”Jag vet inte”

  ”Okej. Men vad säger du om att jag tar ut dig på middag efter att jag haft min nästa intervju?”

  ”Middag? Som i en dejt”

  ”Det var vad jag hade tänkt mig” Tiffany slog upp i ett stort leende efter det jag sagt vilket även fick ett leende att spridas på mina läppar. Att se Tiffany glad var allt jag ville.

  ”Det skulle vara ett nöje att gå på dejt Mr Bieber”

  ”Men vad bra då Mrs Bieber”

  ”Oh jag vet inte riktigt om du kan kalla mig Mrs Bieber”

  ”Och varför inte det om jag får fråga?”

  ”Vi är inte gifta om du inte kommer ihåg. Bara förlovade. Jag är inte Mrs Bieber än”

  ”Men du är framtida och det duger mycket väll för mig” sa jag och kysste henne snabbt innan vi började gå ut till bilen.

 

Tiffanys perspektiv

  Jag satt just nu och kollade på Justin som satt med någon person på någon radiostation. Jag satt i rummet bredvid tillsammans med Scooter och Pattie. Jag hade valt att inte vara med på den här intervjun efter det som hände hos Ellen. Visst så fanns det ju inga fans som kunde skrika en massa saker åt mig nu. Men jag var fortfarande inte sugen på att bli utfrågad om mitt och Justins relation. Justin sköte den bra själv så jag hade inget emot att sitta bredvid.

  ”Men bara som en sista fråga Justin innan du sticker. Tror du inte att allt skulle vara enklare om du var singel just nu? Med allt drama och skit. Jag menar dina fans verkar ju inte riktigt gilla henne”

  ”Jag bryr mig inte vad andra tycker om henne. Jag vet vem hon egentligen är och jag älskar henne. Inget eller ingen kan få mig att ändra hur jag känner för henne” sa Justin och innan killen som intervjuade honom hann säga något gick Justin ut ur rummet. Han kom snabbt fram till mig och jag skrattade smått när han buggade sig framför mig ”För jag lov till denna dejt? frågade han och räckte handen mot mig.

  ”Du är så himla fånig Justin”

  ”Kanske det, men bara för dig baby” sa han och böjde sig ner för att kort kyss mig innan han började leda mig ner till bilen.

 

  ”Jag är ledsen att det blev tvungen att bli ett sånt här ställe” sa Justin när vi slagit oss ner på en grill eller något och jag skrattade smått.

  ”Justin jag har redan sagt att det är lugnt att vi äter mig. Jag behöver inte sitta på en fin restaurang för att jag ska vara lycklig. Allt jag behöver är dig”

  ”Åh är inte du bara den sötaste” 

  ”Oh Justin skärp dig. Det här är minst lika bra som den finaste restaurang. Jag behöver som sagt bara du. Plus jag känner mig väldigt sugen på en stor hamburgare och pommesfritt som jag kan tjocka mig med”

  ”Vad ska jag göra med dig?”

  ”Jag vet inte. Men en kyss skulle inte sitta helt fel” sa jag och han skrattade kort innan han böjde sig ner mot mig. Hans läppar var nästan bestämda mot mina och jag greppade tag om kragen på hans tjocktröja för att dra ner honom mot mig.

  ”Jag trodde att du inte gillade att kyssas mitt bland folk”

  ”Håll bara tyst och kyss mig” sa jag och Justin skrattade roat innan pressade sina läppar mot mina.

  Vi satt så ett tag tills Justin mobil plingade till. Justin började snabbt knappa på sin mobil samtidigt som jag hörde hur dörren plingade till också. Vilket signalerade att det var någon som just kommit in eller ut. Jag höjde blicken för att se hur en tjej med brunt långt hår kliva in med två stora killar bredvid sig. Men det var när jag såg hennes profil som jag tyckte att jag kände igen henne.

  ”Justin är inte det där” började jag frågade Justin men hann inte säga klart meningen innan jag fick den besvarad själv. Tjejen vände sig mot oss och det var ingen mindre än Selena Gomez. Justins förra flickvän och galna människa som försöker göra Justins och mitt liv till ett helvete.

  Hon log smått mot oss och tog några snabba kliv innan hon sjönk ner på bänken mitt emot oss.

 



  

 

Så del två är äntligen uppe och jag hoppas verkligen att ni gillar det. Har lagt myckt tid på det för att få det bra.

 

Jag ville även tacka för alla finna kommentarer som jag fick på förra kapitlet. BLev så himla glad när jag såg alla kommentarer och jag hoppas verkligen att ni fortsätter. Det gör mig verkligen jätte glad!! <3

 

Sen bara en fråga. Hur gammla är ni läsare? skulle vara kul att veta.

 Jag är själv 16 och ska fylla 17 ;)


memories Can Come And Go - Kapitel 26 del1

Tidigare kapitel:

  ”Ja minnet är tillbaka och det kom tillbaka när jag kollade in den platsen som jag kraschade på. Jag åkte dit i hopp om att hitta något som kunde hjälpa mig att minnas något. Först hände inget och jag var på väg att gå hem igen när det var något jag såg. Jag kan inte komma på vad det var nu men det var något i alla fall. Och det nästa jag vet är att minnen börjar spelas upp som en film i mitt huvud. Sen vet jag inte hur länge jag satt där innan Tiffany hittade mig”

  ”Hm intressant. Jag hade nog tippat på att det var något i stil som med alla romantiska filmer man ser. Att minnet kommer tillbaka när någon man gillar säger en mening som betyder mycket eller man får en kyss av personen som man gillar”

  ”Det trodde nog alla. Speciellt mina kompisar”

  ”Jag vet att du kanske inte vill prata om det här men jag måste fråga. När ni trodde att ”kärlekens kyss” skulle få tillbaka ditt minne. Var det Tiffany eller Selena som ni tippade på?”  

 



 

 
Tiffanys perspektiv

  "Vad menar du?"

  "Ja du sa att du och dina kompisar också hade trott att det var en kärlekskyss som skulle få tillbaka ditt minne. Då undrar jag fall det var en kyss från Selena du menade? Eller var den en kyss från Tiffany du menade?" frågade Ellen och jag kände hur Justin stelnade till lite när hon nämnde Selena. Men han tvekade inte en sekund innan han svarade som jag antog att han skulle, som dem flesta nog trodde att han skulle göra. 

  "Vi alla trodde Tiffany"

  "Varför? Inte för att Tiffany inte är bra eller något men du var ju tillsammans Selena och du har sagt att ni två inte pratade med varandra"

  "Det var en period där vi två inte pratade ja. Men allt var bara ett misstag och brist på konversation. Jag älskar Tiffany, har alltid gjort och kommer alltid att göra det”

  ”Och Selena då? Hur kommer hon in i allt det här?”

  ”Oh det är rätt komplicerat på den fronten. Vi hade ett bråk innan allt hände och vi gjorde slut. Problemet var bara att jag inte kunde komma ihåg det”

  ”Är du säker på att ni inte bara hade ett bråk då. Ibland har man bråk som verkar som break up” 

  ”Vad menar du?” frågade Justin och jag kollade frågandes på Ellen.

  ”Allt jag menar är att det kanske inte var hundra procent över. Jag menar Selena verkar ju rätt säker på att ni fortfarande var tillsammans” 

  ”Jag vet inte vad Selena trodde att det var mellan oss. För enligt mig var det väldigt tydligt att det var slut mellan oss. Hon var ju till och med anledningen till att det tog slut mellan oss. Eller en av anledningarna i alla fall” sa Justin och vände sig mot mig. Han log stort mot mig och jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder. Jag kollade snabbt ner i knät för att dölja det och hörde hur Justin skrattade roat åt mig.

  ”Vad menar du med att det var Selenas fel att ni gjorde slut?” Ellens fråga fick Justin att stelna till bredvid mig. Hans leende försvann och han såg ut att tveka lite innan han svarade.

  ”Jag kan börja från början, lite kortfattat då då. Eh allt började egentligen med att jag och Selena började glida ifrån varandra mer och mer. Vi gjorde aldrig något med varandra längre. Allt gick som på rutin, vi var med varandra för att vi skulle det. Vi var tillsammans och skulle därför vara med varandra. Det fanns knappt några känslor kvar längre. Sen så hade vi ett stort gräll två veckor innan min olycka. Jag försökte prata med henne men hon svarade inte. Jag hörde inte av henne förs än den dagen jag krockade”

  ”Vad pratade ni om då? När hon väll pratade med dig alltså?” frågade Ellen när Justin inte sa något mer men Justin svarade inte direkt. Utan han tvekade och det såg ut som att han övervägde fall han skulle berätta sanningen eller inte.

  ”Den dagen var jag och mamma på middag hemma hos Tiffany. Jag hade bara sett henne en gång tidigare sen vårat bråk eller vad man ska kalla det. Så ni kan ju tänka er hur stelt och pinsamt det var mellan oss”

  ”Eller egentligen så var det väll egentligen inte så pinsamt förs än jag fick mitt utbrott på dig” sa jag och Justin skrattade kort åt minnet.

  ”Fick du ett utbrott på Justin? Varför om jag får fråga?”

  ”Det var framför allt för att Justin satt och klagade på sitt liv. På kändisskapet och det irriterade mig för att det var det livet jag ville ha. Det har alltid vart min dröm och Justin visste om det. Sen så var det lite från vårt tidigare bråk. Eller egentligen var det inte ett bråk men du förstår. Hoppas jag. Men nu när jag tänker efter så känns det väldigt dum, att jag överdrev rätt mycket”

  ”Kanske det, men du var sårad och det kändes rätt då. Men bara en grej, hur hänger allt det här ihop med din relation med Selena Justin”

  ”Åh det kommer. Tro mig allt hänger ihop i slutet”

  ”Oh okej, fortsätt att berätta då”

  ”Åh efter det så sprang jag upp till mitt rum. Stängde in mig i mitt rum och sjöng fram tills Justin kom in” sa jag och visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta. Vad exakt jag skulle berätta och fall jag skulle berätta om kyssen. Men jag behövde inte tänka längre innan Justin till min lycka tog över.

  ”Vi började prata om allt som hänt mellan oss och vi typ löste det. Vi började prata om gamla tider och Tiffany ville först inte att vi skulle gå tillbaka till det var mellan oss. Och jag klagar henne inte efter det som hände mellan, efter det jag gjorde mot henne

  ”Vad gjorde du mot henne? Säg inte att du var otrogen mot henne Justin. Jag trodde att du var bättre än så. Jag menar du”

  ”Ellen ta det lugnt. Jag var inte otrogen mot henne, men jag sårade henne på andra sätt istället”

  ”Okej det är tur för dig Bieber. Annars hade jag sparkat dig där ingen kille vill bli sparkad”

  ”Det är inte nödvändigt, jag var inte otrogen mot någon. Eller jag tror inte att man kan kalla det otrogenhet i alla fall” sa Justin och kollade nästan frågande framför sig. Ellen kollade frågandes på Justin men jag visste vad han pratade om. Han pratade om när vi kysstes, det var ju inte hundra procent över mellan dem. 

  ”Vad menar du?”

  ”Eh den dagen så kysste jag Tiffany, alla mina känslor från tidigare kom tillbaka och jag kunde inte hålla tillbaka det. Sen mitt i allt det där så ringde Selena och jag drogs tillbaka till allt. Och låt mig bara säga hur dåligt jag kände mig för att han kysst Tiffany. Så jag berättade för henne vad som händt mellan oss och jag kan ju inte direkt säga att jag hade väntat mig svaret jag fick. Hon sa att hon var lättade över att jag gjort det”

  ”Varför var hon lättad för? Vem skulle vara lättad över att ens pojkvän var otrogen? För jag är ledsen Justin men jag måste nog kalla det där att du var otrogen”

  ”Tro mig, jag förstod ingenting heller först. Jag hatade förväntat mig att hon skulle skrika åt mig eller något. Vilket jag nu känner att jag kanske borde ha hoppats på med tanke på det svaret jag fick” sa Justin och tog en kort liten paus innan han fortsatte ”Hon sa att hon hade vart otrogen mot mig också. Och inte bara att hade kysst en kille. Oh nej, dem hade gått hela vägen. Inte bara en gång, utan tre” sa Justin och det var nu helt tyst inne i studion. Jag satt och kollade runt lite på alla som satt i publiken innan jag kollade på Justin som satt bredvid mig. Han kollade bara tomt framför sig och jag greppade tag om Justins hans som jag hade behövt släppa när jag skulle dra ner min klänning lite. Han vred snabbt blick mot mig och jag gav honom ett litet lugnande leende innan vi båda vände oss mot Ellen igen som nu hämtat sig från chocken.

  ”Justin jag vet inte riktigt vad jag ska säga, allt det här är väldigt mycket att ta in”

  ”Ellen du måste tro mig”

  ”Justin jag vill tro dig, det vill jag. Men det här verkar lite osannolikt, det är så mycket hit och dit. Jag menar Selena verkar som världens trevligaste tjej. Jag menar inte att du inte är trevlig. Det är inte det jag säger. Men du och Tiffany är” Ellen hann inte avsluta sin mening innan några i publiken började skrika en massa saker åt oss. Eller mig snarare.  

  ”Din jävla slampa låt Justin va” ........ ”Jävla hora släpp honom, han tillhör inte dig” ......... ”Om du inte hade kommit in i bilden så hade Justin fortfarande vart lycklig med Selena”

  Men det var inte allt, oh nej. Det var långt ifrån allt. Men jag vill inte tänka på det, jag ville inte höra det. Det sårade mig. Jag menar jag visste ju att det skulle bli så här, att jag skulle få hat. Men att bli kalla slampa, hora och sånt är något som tog djupt. 

  Utan att lyssna  något mer släppte jag Justins hand och ställde mig upp så att jag sen kunde springa av scenen och bort från alla människor, från hatet.

 



 

 

Okej det blev ett kort kapitel med det är som sagt bara part 1. Det var planerat att bli längre men det blev till och med längra än jag tänkt mig plus jag fick inte med allt jag vill ha med så jag delar upp det i två delar.

  Men ta det lugnt mina kära små läsare. Del 2 kommer att komma upp upp någon gång under dagen imorg. Jag har ju börjat på det och vet vad som ska hända så behöver bara få ihop det sisa i ord. 

 

  Men kommentera nu nu vad ni tycker, det kanske inte var den reaktionen som dem hade hoppats på. Men allt dår ju inte riktigt enligt planerna så man får ju göra det bästa utav det.


länkbyte - Jbiebznovell

 
Inledning: Melanie Wilson är inte som alla andra tonåringar. Hon har aldrig levt ett normalt liv med en normal familj. Hon har aldrig haft en normal familj. För den mesta tiden har hon inte haft någon familj alls. När Melanie var 10 år fick hennes mamma cancer. Till en början var det bara i njuren, men det spred sig rätt så snabbt till lungorna, blodet och tillslut till hjärnan. Ett år senare dog hon. Melanie och hennes pappa Tom fick tillsammans försöka kämpa igenom den svåraste tiden. Ett år till gick och Melanie hade slutat sörja sin mammas död för ett par månader sedan. Tom däremot hade det fortfarande som svårast. Han var full varje dag när Melanie kom hem från skolan och hon fick laga sin egen middag trots sina unga 12 år. Hon åt bara pasta och bröd eftersom det var det ända hon kunde fixa själv. Detta ledde till att hon blev tunnare och tunnare utan all viktig näring. En dag när Melanie kom hem från skolan var hennes pappa på riktigt dåligt humör. Han var dyngfull och det första han gjorde när Melanie kom in genom dörren var att ge henne ett rejält slag i ansiktet. Därefter blev Melanie slagen varje dag när hon kom hem från skolan i en månads tid innan folk började reagera. Efter ett tag började personalen i skolan märka hennes stora slagmärken. Lärarna kontaktade socialen som sedan kom oväntat hem till Melanie och Tom en tisdagseftermiddag. Efter en snabb vandring runt i det lilla skitiga huset beslutade de att ta med Melanie till ett av stadens barnhem. Melanie är nu 16 år och har tröttnat att sitta inne på ett barnhem utan att någon familj vill ta hem henne. Efter sena nätter och mycket tänkande har hon nu börjat planera att rymma därifrån.
 

Jag läser själv inte den här novellen men blir rätt sugen när jag läser handlingen/inledningen. Har inte läst någon novell som påminner om den här så det är rätt kul att läs något nytt. Eller vad tycker ni? Är ni intresserad av att läsa den här novellen klicka på bilden eller --->HÄR<---
 

memories Can Come And Go - Kapitel 25

Tidigare kapitel:

  ”Förmodligen inte men man kan ju alltid försöka eller hur`”

  ”Jag antar det” sa jag och Justin låg belåtet. 

  ”Det där låter bättre” sa han och jag skrattade kort innan jag kollade ner på mina händer som kramade om Justins ena.

  ”Så vad ska vi göra nu när vi landar?” 

  ”Vi ska iväg till olika talk shows och jag tror att Scooter bokade in oss hos Ellen först. Jag vet att hon kommer lyssna och förmodligen inse sanningen. Hon har alltid vart min favorit när det kommer till talk shows och det kommer hon nog alltid att vara” sa Justin och jag nickade smått till svar innan jag lutade mig in mot honom. Använda hans huvud som kudde och med hans armar som höll mig på plats somnade jag snabbt in.

 



 

 

  Vi landade i LA och vi hann inte komma långt in på flygplatsen innan Justins fans var över oss. Eller snarare honom. Vakter hade fort fått komma till hjälp och vi fick ta små omvägar så att vi inte skulle behöva stöta på några fler. 

  Vi hade bara snabbt hämtat våra väskor innan vi nästan blev in puttade i en bil som stod och väntade på oss. För uppenbarligen så var flygplanet försenat och vi hade nu brotom för att hinna till intervjun. 

  Scooter satt stressad och pillade på sin dator för att försöka få ihop allt. För tydligen så var det jätte många som vill ha en intervju med Justin just nu. Vilket egentligen inte var så konstigt med tanke på vem han var och efter allt som har hänt. Alla vill vara först ut med något och dem alla vill höra Justins variation utav allt. Det var mycket rykten som gick runt just nu och där ibland att Justin var otrogen mot Selena.

  ”Tiffany vi är framme” sa Justin efter ett tag och jag drogs ur mina tankar. Jag kollade upp på honom där han satt med ett roat leende och nickade smått innan jag hoppade ut med Justin tätt efter mig. Vi började gå in mot byggnaden och jag hörde hur fans skrek runt omkring oss medan vi gick förbi. En del var bra saker som att dem saknat Justin medan andra grejen fick rysningar att gå igenom min kropp. Och det var inte den bra sorten som kan vara behaglig. Oh nej, det här fick jag då jag var rädd. Eller kanske inte rädd men deras hat emot mig skrämde mig lite.

  ”Tiffany är du okej?” frågade Justin när vi kom in men jag kollade bara ner i marken istället för att kolla på honom. Vilket han inte verkade vara nöjd med då han greppade tag om mitt ansikte och vred upp det mot sitt ”Ignorera mig inte Tiffany, prata med mig istället”

  ”Justin det är inget, jag lovar. Jag är bara lite trött efter den långa flygningen plus att det blev stressigt nu. Jag behöver nog bara vila lite så blir det bättre”

  ”Du vet att du suger på att ljuga va?” sa Justin och jag skrattade smått.

  ”Dem flesta brukar säga att jag är rätt bra på det. Det är bara du som kan se på mig när jag ljuder”

  ”Och ände så fortsätter du att försöka ljuga för mig. Varför?”

  ”Därför att, för att. Jag vet inte okej. Jag visste att det skulle bli så här, jag visste att jag skulle få allt det här hatet. Men någon stans bak i huvudet hoppades jag att jag skulle ha fel. Att alla såg igenom Selenas bluff och i alla fall acceptera mig. För jag vet att det kommer finnas folk som hatar mig för att jag är med dig men det kan jag leva med. Men att bli hatad för att jag är falskt anklagad för att ha vart med dig när du var otrogen är en helt annan grej. Alla kommer att hata mig och” började babbla på i 180 innan Justin avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mina. Han kysste mig kort och drog in mig i sin famn innan han lutade sig bakåt en aning.

  ”Du oroar dig för mycket. Vet du det?”

  ”Dem flesta säger det” sa jag och han skrattade kort innan han kollade ner på mig igen.

  ”Jag vet att det är jobbigt just nu, tro mig jag vet. Det är jobbigt för alla. Men vi kommer att lösa det, på ett eller annat sätt. Det gör vi alltid. Du är med mig nu och jag kommer inte släppa dig. Du är framtida Mrs Bieber om du inte kommer ihåg” sa Justin och jag kände hur mina kinder började bränna av rodnaden som spreds på dem. Jag skratta lite nervöst och kollade ner på våra fötter istället vilket fick Justin att skratta roat åt mig.

  ”Du kommer behöva bli van att höra det där för jag gillar att säga det och kommer nog inte att tröttna på det. Det låter bra att kalla dig det. Det passar på dig, som att det var meningen att vi skulle hamna tillsammans tillslut”

  ”Jag gillar att höra det också så det är lugnt för mig. Jag är bara inte van att höra det”

  ”Det är bäst att du vänjer dig då” med det sagt lutade han sig ner mot mig och jag besvarade snabbt kyssen när hans läppar väll kom i kontakt med mina. Justin pressade mig upp mot sig och jag log smått in i kyssen medan jag lindade mina armar runt hans nacke för att dra ner honom närmre mig.

  ”Hör ni sluta med det där och kom hit. Justin du ska upp på scen strax så du behöver springa bort och få ditt hår och smink fixat innan du går upp” ropade Scooter stressat och Justin suckade högt. Han kysste mig kort innan han släppte sitt grep om mig och började gå bort mot rummet där dem skulle fixa till Justin. Jag följde efter honom och ställde mig lutande mot dörrkarmen när vi kom fram till det rummet vi var ute efter. Arbetarna började direkt att fixa med Justin och jag kollade roat på honom. Det var ju inget fel med att killar hade smink med det var bara lite ovant att se Justin bli sminkad.

  ”Du borde följa med upp vet du” sa Justin och vände sig mot mig ”Säga vad du tycker och tänker om allt. Berätta din sida av storyn” 

  ”Oh nej, jag går inte upp inför tusentals människor. Glöm och dröm Bieber. Jag kommer bara skämma ut mig om jag sätter mig där ute. Plus alla hatar säkert mig så jag skulle säkert få en sko eller något slängt på mig när jag skulle gå upp på scenen”
  ”Nu är du ju bara löjlig. Det skulle gå jätte bra plus jag skulle gärna vilja ha dig vid min sida. Jag har inte gjort något sånt här på länge och om jag ska vara ärlig så är jag rätt nervös”

  ”Och att ha med mig skulle lugna ner dig?”

  ”Ja” sa Justin och ställde sig upp för nu var han tydligen klar. Han kom fram till mig och ställde sig bara någon centimeter ifrån mig så att han kunde kolla in i mina ögon ”Det skulle ge mig det stöd jag behöver för att inte bryta ihop där uppe”

  ”Justin jag vet inte. Jag gillar inte prata inför så mycket folk det vet du. Plus jag är inte ens fixad. Jag står just nu ett par enkla shorts, t-shirt och en kofta. Det är inte direkt passande för det här”

  ”Tiffany du har en hel väska borta i bilen med kläder som skulle kunna passa till sånt här. VI är i det här tillsammans om du kommer ihåg”

  ”Justin jag vet verkligen inte, det här är verkligen inte min grej”

  ”Snälla” bad han och plutade smått med underläppen åt mig. Jag skakade smått på huvudet och kollade bort från honom.

  ”Visst jag följer med men jag kommer inte att prata så mycket” sa jag och pekade menande åt honom.

  ”Du behöver inte prata så mycket. Du behöver bara sitta vid min sida och se söt ut”

  ”Haha det är ju lättare sagt än gjort”

 

Justins perspektiv

  Vi stod just nu och väntade på att Ellen skulle presentera oss så att vi kunde komma upp på scenen. Vi hade även meddelat henne att Tiffany skulle komma med upp så att det inte skulle bli en överraskning när hon kom upp. Men Ellen verkade inte klaga då jag visste att hon länge nu velat träffa Tiffany efter alla gånger jag nämnt henne. 

  ”Okej okej var tysta nu, ni låter för mycket” ropade Ellen och hela publiken skrattade kort innan dem tystnade ”Så nu när ni alla är tysta så kan jag med ära presentera en av mina nära vänner och hans flickvän. Justin Bieber och Tiffany Lingst” 

  Med det sagt öppnades dörrarna ut till scenen upp och jag kände hur Tiffany klämde åt min hand ordentligt när vi väll kunde se alla som satt i publiken.Jag klämde åt hennes tillbaka och gav henne ett kort leende innan jag började styra oss bort mot fåtöljerna och allt det där, där även Ellen stod. 

  När vi kom fram till henne släppte jag snabbt mitt grep om Tiffany för att kunna krama om Ellen innan jag satte mig ner i ena fåtöljen. Tiffany hälsade också lite kort på Ellen innan hon slog sig ner i fåtöljen bredvid mig. Jag såg att hennes hand skakade smått på armstödet och greppade tag om de, flätade ihop våra fingrar. Hon låg tacksamt mot mig innan vi vände oss mot Ellen i samband som att publikens skrik tystnade.

(Justin tjockt, Tiffany vanligt, Ellen kursivt) 

 ”Så Justin det var ett tag sen man såg dig i rampljuset nu” 

  ”Ja det var ju det. Först en liten paus från allt det här sen en ännu längre paus efter det som hände”

  ”Ja det är ju någon månad eller månader sen du stod på scen nu va?”

  ”Ja det är ju det. Är rätt ovant faktiskt. Jag har gått runt hemma dem senaste veckorna. Lagat mat, vart med kompisar och bara levt ett vanligt liv som vilken tonåring som helst för att sen snabbt bli inslängd i det här igen. Det är en rätt stor omväxling”

  ”Jag kan tänka mig det. För du tappade minnet va? Och kom inte ihåg något från att du var 12 år?”

  ”Ja precis, det var väldigt konstigt. Jag hade folk som satt och berättade saker om mitt liv och om jag ska vara ärlig så trodde jag att allt var ett skämt först. Om det inte var så att alla såg så mycket äldre ut hade jag nog trott det ett längre tag”

  ”Haha jag det är ju rätt stor skillnad mellan 12 och 18 år. Men hur påverkade det alla andra runt omkring dig. Din minnesförlust alltså?”

  ”Dem tog väll det rätt bra antar jag. Det var ju inget dem kunde göra åt. Dem kanske behandlade mig lite annorlunda då dem inte kunde göra allt med mig. Jag kunde ju tillexempel inte köra bil då jag inte kom ihåg hur man gjorde. Men dem var till jätte stor hjälp allihopa. Dem turades om att sitta och berätta om saker som hänt mig. Dem tog mig till olika platser som jag brukade vara på, visade mig en massa videor som när jag var på scen och sådant. Men självklart tror jag att det tog på dem. Dem fick alla ta hand om mig som ett barn igen. Chaz skämtade hela tiden om att det var som att vara barnvakt till mig efter som jag var så pass mycket yngre i sinnet”

  ”Ja skillnaden är ju rätt så stor. Men hur tyckte du om allt det här?” frågade Ellen och vände sig mot Tiffany som snabbt stelnade till bredvid mig.

  ”Eh till en början så var det rätt svårt. Man satt och prata om grejer så kom man inte på ett gammalt minne eller något och så sa man något i stil med ”åh kommer du ihåg när du hoppade” sen i mitten avbryter man sig själv för man kommer ihåg att han inte kunde komma ihåg det”

  ”Och hur ofta hände det där?”

  ”Oh det hände ett antal gånger och det var rätt frustrerande för mig. För jag ville minnas. Jag ville kunna delta när dem satt och pratade om något minne. Men jag kunde inte. Så jag satt bara och nickade, skrattade lite när dem berättade något roligt eller helt enkelt bara gjorde något annat”

  ”Men vad var det som triggade igång minnet igen då? För du har ju fått tillbaka minnet och det nu va?”

  ”Ja minnet är tillbaka och det kom tillbaka när jag kollade in den platsen som jag kraschade på. Jag åkte dit i hopp om att hitta något som kunde hjälpa mig att minnas något. Först hände inget och jag var på väg att gå hem igen när det var något jag såg. Jag kan inte komma på vad det var nu men det var något i alla fall. Och det nästa jag vet är att minnen börjar spelas upp som en film i mitt huvud. Sen vet jag inte hur länge jag satt där innan Tiffany hittade mig”

  ”Hm intressant. Jag hade nog tippat på att det var något i stil som med alla romantiska filmer man ser. Att minnet kommer tillbaka när någon man gillar säger en mening som betyder mycket eller man får en kyss av personen som man gillar”

  ”Det trodde nog alla. Speciellt mina kompisar”

  ”Jag vet att du kanske inte vill prata om det här men jag måste fråga. När ni trodde att ”kärlekens kyss” skulle få tillbaka ditt minne. Var det Tiffany eller Selena som ni tippade på?”   

 



 

Så nu är det här och snart så börjar deras konversation om Selena och allt. Hur tror ni att alla kommenr att reagera på vad dem säger? Och tror ni att dem kommer tro på Justin eller Selena?

 

I alla fall så sa har jag en hel del stora grejer planerade och dem kommer snart i dem kommande kapitlerna. Säger än en gång att det kommer hända en hel del grejer som jag inte tror att någon utav er väntar er heller. Eller det hoppas jag i alla fall. Men drama är i alla fall på väg :P

 


Memories Can Come And Go - Kapitel 24

Tidigare kapitel:

  ”Om vi inte hade blivit störda igår så hade jag sagt ja”

  ”Men vad är skillnaden nu?”

  ”Skillnaden nu är att James kom förbi igår kväll och kysste mig. Och om jag ska vara ärlig så gillade jag det. Jag visste att jag gillade honom men inte hur mycket förs än han kysste mig” om hennes ord sen tidigare hade skadat mig kan ni ju tänka er nu. Det hon sa var som att vrida runt kniven som redan satt i mitt hjärta. Det gjorde så ont och tårarna rann som floder längst mina kinder.

  ”Jag är ledsen Justin men jag måste klura ut vad det är jag känner för er båda innan jag kan ta ett sådant här beslut” sa hon och gav mig ett kort leende innan hon vände om. Gick ut från mitt rum och förmodligen ut ur mitt liv. 

Igen........

 



 

 

  ”Justin vakna” hörde jag någon säga och jag stönade klagande ”Justin kom igen. Upp och hoppa” sa personen igen och jag kunde nu höra att det va Tiffany. 

  Jag öppnade snabbt ögon och kollade chockat upp på henne. Vad gjorde hon här? Och varför hade hon ett sådant stort leende på läpparna?

  "Godmorgon sömntuta" sa hon roat och lutade sig framåt som för att kyssa mig men jag hoppade snabbt bort från henne. Hon kollade chockat på mig och satte sig ordentligt på min säng kant. 

  "Vad gör du här?" frågade jag och Tiffany kollade frågandes på mig. 

  "Eh du bad mig att komma hit så fort som möjligt idag då vi inte hann prata klart igår" förklarade Tiffany och nu var det min tur att kolla frågandes på henne. Vi hade ju pratat. Hon hade ju kommit hit tidigare och sagt att hon inte kunde säga ja till mig på grund av att hon hade känslor för någon annan kille. Det hade hon väll?

  "Vi har ju redan pratat och du tackade nej till att gifta dig med mig”

  ”Nej det har jag inte. Jag hann inte svara dig innan mamma kom in om du inte kommer ihåg”

  "Jo du kom hit igår eller något. Du sa nej till mig eftersom du hade känslor för någon annan och behövde klura ut dina känslor för oss båda. Du sa att du gillade när han den där James killen kysste dig" sa jag upprört och Tiffany kollade chockat på mig innan hon började skratta högt. För vad visste jag inte så jag kollade bara frågandes på henne. 

  "Du trodde att jag och James" började hon men kunde inte avsluta meningen innan hon började skratta igen "Justin jag har inte pratat eller ens sett James sen den dagen vi var på vattenparken”

  ”Så du menar att du inte kysste James igår?”

 

Tiffanys perspektiv

  ”Det är exakt vad jag menar. Du måste ha drömt eller något för jag har aldrig ens tänkt på att kyssa James. Han är bara en kompis, plus jag skulle aldrig göra så emot mig dig. Du betyder allt för mig och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga att jag älskar dig. Jag är här för att stanna och jag kommer inte försvinna. Inte igen Justin. Jag lovar”

  "Så du har inte sagt nej till mig?" frågade han och jag log lite smått mot honom. 

  "Nej jag har inte tackat nej. Jag kom faktiskt hit för att säga JA"

  "Sa du ja?" Justin kollade hoppfullt upp på mig. Jag log stort mot honom och nickade smått till svar. 

  Justins läppar drogs fort upp i ett stort leende men det höll inte särskilt länge då han efter bara någon sekund pressade sina läppar mot min. Hans läppar var nästan desperata mot mina och jag besvara fort kyssen med lika mycket kraft. Jag kände Justins händer på mina höfter och inom kort lyfte han upp mig så att jag nu satt gränslande över hans lår, hårt pressat mot hans bröst. Jag lät mina händer vandra över hans mage, bröst, axlar innan jag placerade mina armar runt hans nacke där jag flätade in mina fingrar i hans hår. Jag drog lite lätt i ändorna för att dra honom närmre mig vilket fick Justin att stöna lågt mot mina läppar. Hans fingrar borrades in i min midja och i nästa sekund låg jag med ryggen i sängen och Justin över mig. Han la igen vikt på mig, han höll upp sig på sina armar som var placerade på varsin sida utav mitt huvud. Vi sa inget på ett tag, vi bara kollade på varandra en stund innan Justin bröt tystnaden. 

  "Är du säker?" frågade han och kollade mig djupt i ögonen som han alltid gjorde för att se om jag ljög eller inte. 

  "Ja Justin jag är säker på det här"

  "Vad fick dig att ändra dig? Jag menar igår verkade du helt emot det. Du vara babblade en massa om att vi har för unga och att vi borde vänta med att ta ett sånt här beslut"

  "Justin jag var inte emot det. Jag var bara chockad, det var väldigt oväntat och plötsligt. Du sa det ju själv. Plus jag var stressad över det du sa om att det skulle bli en massa drama och sånt när du kommer ut med att du fått tillbaka minnet. Jag tyckte att vi redan haft en massa drama som det är och tanken att det skulle bli mer skrämde mig. Men när jag kom hem igår tänkte jag igenom allt. Allt vi gått igen och allt som du sa igår. Jag insåg att det inte var något som vi inte kunde klara av. Vi är starkare tillsammans och jag älskar dig mer än någon annan. Och det kommer aldrig att ändras. Jag har väntat på dig i över tre år och jag vill inte behöva leva en dag till utan dig vid min sida" sa jag och ett leende var återigen placerat på hans läppar. 

  "Jag älskar dig Tiffany och jag lovar att jag inte kommer låta något hände dig. Du är med mig nu och jag kommer göra allt för att hålla det så"

  "Jag vet" sa jag och la en hand bakom hans nacke för att dra ner honom mot mig. Jag pressade mina läppar mot hans och Justin la sig mer över mig, fortfarande försiktig med att inte lägga för mycket vikt på mig. 

  "Jag älskar dig Tiffany" mumlade Justin mot mina läppar och jag log smått in i kyssen "Jag älskar dig också"

  "Det enda som hade kunnat göra det här bättre är om jag faktiskt hade haft en ring och gjort det officiellt" 

  "Jag tycker att det är perfekt precis som det är. Plus det kanske är bra att jag inte har en ring just nu. Det skulle bara skapa ännu mer drama om det skulle komma ut”

  ”Kanske men det är inget som jag inte kan klara av. Jag har inget emot att låta hela världen veta att du är min och bara min. Frågan är bara om du är redo?” Justins blick borrades djupt in i min och jag fick svårt att andas. Hans blick var så intensiv och jag visste inte riktig vad jag skulle göra, vad jag skulle säga.

  Så istället för att säga något pressade jag mina läppar mot hans. Men han klagade inte, han verkade gilla det här svaret bättre med tanke på att han pressade sig närmre mig.

  ”Jag tar det som ett ja”

  ”Gör det du” sa jag och stoppade in min tunga i han mun utan förvarning.

 

 2 dagar senare 

  ”Är du säker på att du vill följa med?” frågade Justin för säkert hundrade gången och jag skrattade smått. Han hade tjatat i två dagar nu på att han ville ha med mig nu när han skulle åka tillbaka till USA, ta hand om allt där borta. Men nu den senaste timmen så har han frågat om och om igen om jag verkligen vill följa med. Vilket jag då inte ville från början då att följa med på den här resan betydde lika med en massa fans, paparazzi, intervjuer och inget privatliv alls. Men jag visste att Justin behövde mig och om jag skulle vara ärlig så vet jag inte om jag hade klarat av att vara borta från honom så länge. Han skulle vara bort i två månader om inte mer. För det här var hans test period som kändis innan han skulle ha en liten test period hemma. Så att han sen kunde välja fall han ville fortsätta som kändis eller inte. Vilket vi alla tror, vi har alla slagit vad om att han inte kommer ge upp sitt liv dom kändis. Han älskar det för mycket.

  ”Ja Justin jag är säker. Men som du håller på att tjata just nu så låter det mer som att du inte vill ha med mig. Du frågar var tredje minut eller något om jag vill följa med eller inte. Om du inte vill ha med mig så kan du” började jag men blev avbruten mitt i meningen när Justin pressade sin läppar mot mina. Han la en arm runt min midja och kysste mig kort innan han lutade sig lite bakåt.

  ”Tro mig babe, du är allt jag behöver”

  ”Vad bra då. Kan du sluta tjata på mig nu. Det börjar bli rätt irriterande”

  ”Visst jag kan sluta” sa Justin och kysste min näsa kort innan han släppte sitt grepp om mig.

  Han började gå bort mot flygplanet som stod ute på startbanan och väntade på att vi skulle komma. Scooter hade fixat oss en privatjett då vi alla trodde att det skulle bli bättre då. Vi skulle få mindre press då och vi skulle slippa alla Justins fans som skulle sitta på ett vanligt plan. Jag greppade tag om min egen väska och började dra den efter mig medan jag gjorde min väg efter Justin.

  När vi kom bort till flygplanet var det någon som snabbt greppade tag om våra väskor och slängde in dem i bagageutrymmet. Jag stod och kollade på dem ett tag innan jag kände hur någon greppade tag om min hand. Jag kollade upp på Justin som tagit min hand och log stort upp mot honom.

  ”Vi måste gå på nu så att vi kan lyfta. Annars måste vi vänta en timme till på klar tecken” förklarade Justin och jag nickade smått till svar. 

  Jag följde med Justin in i flygplanet och hälsade kort på personalen innan Justin drog in mig längre bak i planet. Bak till där alla stolar och soffor stod. Justin satte sig ner i ena soffan och drog ner mig så att jag satt i mellan hans ben med ryggen vilande mot hans mage.

  ”Justin kan jag frågade en grej”

  ”Visst vad som helst. Vad är det?” frågade han och vred om mig lite så att han kunde kolla ner på henne.

  ”Saknar du henne?” frågade jag och Justin kollade frågandes på mig ”Selena, saknar du henne?”

  ”Nej det gör jag inte. Jag trodde att jag älskade henne förut, att det vi hade var speciellt. Men det är inget i jämförelse med vad jag har med dig. Vad du får mig att känna. Vilket är varför som jag måste tillbaka nu. Jag måste få slut på allt det här skvallret om att jag var otrogen mot henne med dig. Vi hade redan gjort slut. Jag kunde bara inte komma ihåg det och Selena utnyttjade det till sin fördel. Det var hon som var otrogen mot mig och jag vet att det kommer bli svårt att få folk att tro mig. Dem tror redan på Selena för hon har bra ståndpunkter. Som att det fanns bilder på oss kyssandes på vattenparken och sånt. För folk vet inte att det redan var slut mellan oss då. Men jag ska försöka få dem att inse. För oss, för dig” sa Justin och log smått ner mot mig. Jag skakade smått på huvudet och försökte vrida bort huvudet men Justin stoppade mig snabbt genom att greppa tag om mitt ansikte.

  ”Kolla inte bort från mig Tiffany. Berätta vad det är istället”

  ”Justin jag tror bara att det här till och med kommer bli svårare än du tror. Dem flesta kändisar älskar Selena, dem tror att hon är den där söta tjejen som inte ens skulle skada en fluga. Hon har fans som älskar henne. Och just nu hatar alla dem personerna mig för att jag sårade henne. Att jag tog dig ifrån henne”

  ”Tiffany du kan inte låta dem komma åt dig. Det kommer alltid vara folk som försöker trycka ner dig men du kan inte låta dem. Det är det dem vill och du måste stå emot. Jag älskar dig, din familj älskar dig, våra vänner älskar dig. Borde inte det var de som räknas?”

  ”Självklart räknas det men det kommer fortfarande inte få hatet att försvinna”

  ”Förmodligen inte men man kan ju alltid försöka eller hur`”

  ”Jag antar det” sa jag och Justin låg belåtet. 

  ”Det där låter bättre” sa han och jag skrattade kort innan jag kollade ner på mina händer som kramade om Justins ena.

  ”Så vad ska vi göra nu när vi landar?” 

  ”Vi ska iväg till olika talk shows och jag tror att Scooter bokade in oss hos Ellen först. Jag vet att hon kommer lyssna och förmodligen inse sanningen. Hon har alltid vart min favorit när det kommer till talk shows och det kommer hon nog alltid att vara” sa Justin och jag nickade smått till svar innan jag lutade mig in mot honom. Använda hans huvud som kudde och med hans armar som höll mig på plats somnade jag snabbt in.

 
 



 
Lite försenat men nu är det äntligen här. Det skulle egentligen ha kommit igår men jag somnade tyvärr. Har inte sovit ordentligt på flera dagar om somnade då dirket när jag la mig ner i sängen. Jag la mig egentligen bara ner för att villa kort och läsa ett meddelande men ni förstår ju hur det gick.
 
Men det är inte bara dåligt. För pågrund av att det kommer upp idag så blev det snäppet längre då jag la ner lite extra tid på det.
 
Jag hoppas att ni gillar det och kommentare gärna vad ni tycer om det, vad ni tycker ska hända här näst. För nu i dem kommande kapitlerna kommer det att dra igång en del och det kommer förmodligen hända en hel del oväntade grejer som ingen av er har väntat er.......

Memories Can Come And Go - Kapitel 23

Tidigare kapitel:

  *A simple 'I love you' coming from you, it means more than all the money in the world*

  *You don't marry someone you can live with – you marry the person who you cannot live without*” när den sista meningen lämnade min läppar kollade Tiffany chockat ner på mig. Hon hade tårar i ögonen och hennes händer skakade smått.

  ”Justin säg säger du det jag tror att du gör eller är det bara jag som inbillar mig?” frågade hon med skakig röst och jag skrattade smått. Jag skakade smått på huvudet innan jag kollade upp på henne, kollade in i hennes vackra ögon som jag aldrig skulle tröttna på.

  ”Om vi tänker på samma sak så ja. Jag frågar dig fall du vill gifta dig med mig”

 



 

 

 

Tiffanys perspektiv

  ”Justin jag vet inte vad jag ska säga. Jag menar vi har bara vart tillsammans i några veckor nu. Plus det är bara en dag som du har haft ditt minne. Är vi inte lite unga att ta ett sådant beslut och speciellt gifta oss”

  ”Jag vet att det här är väldigt plötsligt och förmodligen väldigt oväntat men det känns rätt. Jag har spenderat 3 år ifrån dig och jag vill aldrig vara borta från dig igen. Jag älskar dig Tiffany och du har rätt om det där med att våra känslor kommer hålla för varandra. Jag ber dig inte att gifta dig med mig om ett år eller två. Nej det här är mitt löfte till dig att jag alltid kommer vara dig trogen. Jag kommer inte vilja ha någon annan än dig och när jag väll gifter mig så kommer du vara den som står vid min sida” sa Justin och tårar rann just nu likt floder längst mina kinder. Jag kollade chockat ner på honom och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Som han sa var det väldigt plötsligt och absolut inget jag hade väntat mig. 

  ”Justin är du säker på det här? Jag känner dig och vet hur du är. Du är väldigt spontan och gör saker innan du tänker efter innan. Är du säker på att det här inte bara är någon utav dina galna idéer som du fått?”

  ”Tiffany det här är helt klart en utav dem där idéerna men det är inget utav dem som jag kommer ångra. Jag behöver inte tänka efter för att veta att jag älskar dig. Du är allt jag kan tänka på och hur mycket jag än försöker så kan jag inte se en framtid utan dig i den. En framtid där jag inte är med dig, där jag inte startar en familj tillsammans med dig och allt det där. Tiffany jag älskar dig mer än allt annat” sa Justin och kupade mitt ansikte för att kunna dra ner mig mot sig.

  ”Justin jag vet inte. Jag menar borde vi inte vänta lite med att ta ett sånt här beslut. I alla fall tills allt har lagt sig lite. Du har precis fått tillbaka minnet och precis som du sa så kommer det att hände en massa saker här ifrån. Fall det är bra eller dåligt vet vi inte. Men tycker du inte att vi borde låta det gå över lite innan vi börjar på något annat?”

  ”Jag vill inte vänta Tiffany. Jag har väntat på att få vara med dig igen i tre år och jag tänker inte vänta längre” sa Justin och torkade med tummarna bort tårarna som började rinna ner för mina kinder igen. 

  ”Du vill inte förlova dig med mig va?” frågade Justin efter ett tag och jag kollade chockat på honom. Han kollade sorgset på mig och skakade smått på huvudet "Jag borde inte ha sagt något" sa Justin lågt och släppte mitt ansikte innan han började ställa sig upp. Men innan han hann komma någonstans greppade jag tag om hans ansikte och pressade mina läppar mot hans. Han stod stel framför mig ett tag innan hans läppar började röra sig i synk med mina. När vi stått där ett tag drog jag mig undan ifrån honom och han kollade frågandes ner på mig. 

 "Jag förstår inte" sa Justin förvirrat och jag skulle precis svara honom men blev avbruten när dörren intill källaren slogs upp. 

 "Åh där är ni ju. Vi har letat efter över allt efter er. Vi började bli oroliga. Pattie ville till och med ringa polisen och anmäla er försvunna. Och så står ni här i vår källare kyssandes. Tanken slog er aldrig att ni skulle berätta för oss vart ni var någonstans?" sa mamma som var en aning irriterad och kom in klampandes i rummet. Jag släppte mitt grepp om Justin och vände mig stelt mot mamma. Justin kollade snabbt ner i golvet och pillade med kanten på hans tröja. Ingen av oss svarade mamma och spänningen sjönk snabbt. 

  ”Ska ingen av er svara mig?” frågade mamma och jag sneglade kort upp mot Justin som fortfarande stod med blicken i golvet.

  ”Eh vi tänkte inte på det. Det hände en grej igår och Justin behövde prata om det. Så när jag hittade honom igår åkte vi tillbaka hit och sen så råkade vi somna. Och när vi sen vaknade tänkte vi inte på det”

  ”Vad hände igår?” frågade mamma och lät hennes blick pendla mellan mig och Justin.

  ”Mitt minne kom tillbaka igår” sa Justin bara kort och mamma kollade chockat på oss båda.

  ”Du menar att du kommer ihåg allt? Är allt verkligen tillbaka?”

  Justin nickade bara till svar den här gången. Mamma nickade lika så och såg ut att tänka ett tag innan hon tog upp sin mobil. Knappade lite kort på den innan hon pressade den mot örat.

  ”Ja hej Pattie det är jag”......”Ja, jag har hittat dem”.....”Dem var nere i vår källare”......”Jag vet inte men Justin har en rätt stor grej att berätta så kan du samla alla hemma hos dig om tio minuter”.....”Okej bra. Vi syns snart” sa mamma kort innan hon la på samtalet och vände sig mot oss igen. 

  ”Vi ska hem till Justin så skynda på. Dem behöver inte vänta längre än nödvändigt på er. Dem har väntat tillräckligt på er just nu” sa mamma och kollade strängt på oss båda innan hon vände på klacken. Började gå upp för trappan men blev stoppad när Justin började prata.

  ”Skull vi kunna få någon minut bara? Vi pratade om en rätt viktigt sak och jag behöver verkligen prata klart om det här med Tiffany”

  ”Vet du vad? Jag kan inte bry mig mindre just nu vad du vill just nu”

  ”Mamma” sa jag chockat och kollade upp på mamma som bara skakade på huvudet.

  ”Nej Tiffany. Jag bryr mig inte om vad det var ni pratade om, men om det är så viktigt så kan det vänta till senare. Vi har väntat i nästen en hel dagen på er och just nu sitter era kompisar, din familj Justin och ditt crew hemma hos dig och väntar på dig”

  ”Men kan dem inte bara vänta någon minut till. Det här kommer inte ta lång tid. Jag behöver bara prata med Tiffany lite snabbt”

  ”Om det är så viktigt att prata om kan ni ta det senare” sa mamma och gav oss en sista blick innan hon stampade upp för trappan.Vilket lämnade mig och Justin i en väldigt pinsam tystnad.

  ”Vi kanske borde gå upp om vi inte vill att hon ska komma tillbaka hit ner och släppa oss här ifrån” sa jag och Justin nickade lite svagt till svar innan han började gå upp för trappan med mig tätt bakom sig.

 

Justins perspektiv

  Efter att ha stått och berättat för alla att jag fått tillbaka minnet kändes det tyngre på någon sätt. Jag hade höga förväntningar på mig nu och alla hade olika saker som jag måste göra.

  Mitt crew hade en massa intervjuer och skit som jag skulle göra. Min familj hade en massa grejer som jag skulle göra, mina vänner hade en massa grejer som dem vill att jag skulle göra. Istället för att känna en lättnad att minnet var tillbaka kändes det mer som en tyngd som lades på mina axlar. Tiffany var den enda som inte hade något krav på mig men tyvärr så såg det inte så bra ut på den fronten heller.

  Hon hade inte hunnit svara på min fråga och just nu kändes det mer som att hon skulle säga nej än ja. Hon hade verkligen inte reagerat på det sättet som jag hade hoppats på och det skrämde mig. Hade jag gjort ett misstag som hade bett henne att gifta sig med mig?

  Vare sig vad hennes svar var så låg det en otrolig tung och stel tystnade över oss. VI visste inte vad vi skulle säga. Och när vi väll sa något så kändes det bara fram pressat. Som att vi sa något för att vi var tvungna.

  Men tyvärr så hann jag inte prata med henne innan hennes mamma drog med henne hem. Jag hade velat prata med henne men mitt crew sa att vi behövde ha ett kris möte. Ett möte där vi gick igenom vad som skulle hända här  näst. Vi gick igenom alla problem som jag förmodligen skulle stötta på och vi kom fram till att Selena förmodligen skulle vara mitt största hinder för att komma tillbaka. Hon har gått runt och sagt till en massa intervjuare att jag var otrogen mot henne. Att jag hade en hemlig affär med Tiffanys rygg. Hon spelade den förkrossade flickvännen och jag måste säga. Hon borde få ett award för hennes framträdande.

 

  Efter ha suttit och pratat med mitt crew i två timmar och gjort upp en plan var jag trött och ville bara sova. Vilket var lättare sagt än gjort.

  Tankar om Tiffany snurrade runt i mitt huvud och jag kunde inte sluta tänka på vad hon skulle svara. Skulle hon säga ja eller skulle hon säga nej. Och om hon sa nej vad skulle då hända med våran relation. Skulle vi då kunna fortsätta som vi var nu eller skulle det ta slut mellan oss?

  Tanken skrämde mig vilket inte direkt hjälpte mig nu när jag skulle sova. Men jag antar att det var ett problem som jag skulle få ta tag i när jag vaknade imorgon.

   

 

  Jag satt just nu på min säng och kollade på dörren som just nu höll på att öppnas. Jag hade lyckats övertala Tiffany att komma hit för att prata med mig om det som hade hänt tidigare idag och det var nu hon som kom in. Hon stängde dörren efter sig och gick lite osäkert upp mot mig. Hon kollade sorgset på mig och ställde sig någon meter ifrån mig. Vilket jag inte tog som ett gott tecken. 

  ”Justin jag är ledsen” började hon och jag kände hur tårarna fort steg i mina ögon. Hon skulle säga nej. Hon skulle säga nej och jag skulle återigen förlora henne.

  ”Om vi inte hade blivit störda igår så hade jag sagt ja”

  ”Men vad är skillnaden nu?”

  ”Skillnaden nu är att James kom förbi igår kväll och kysste mig. Och om jag ska vara ärlig så gillade jag det. Jag visste att jag gillade honom men inte hur mycket förs än han kysste mig” om hennes ord sen tidigare hade skadat mig kan ni ju tänka er nu. Det hon sa var som att vrida runt kniven som redan satt i mitt hjärta. Det gjorde så ont och tårarna rann som floder längst mina kinder.

  ”Jag är ledsen Justin men jag måste klura ut vad det är jag känner för er båda innan jag kan ta ett sådant här beslut” sa hon och gav mig ett kort leende innan hon vände om. Gick ut från mitt rum och förmodligen ut ur mitt liv. 

Igen........

 



 

 

Okej så det här var nog inte slutet som ni hade väntat er. Eller?

Vet egentligen inte vad jag tycker om de thär kapitlet. Är inte riktigt nöjd med det här men hoppas att ni gillar dt ändå. Kändes bara som att jag fick pressa fram det här.

 

Men vad tycker ni om kapitlet? Selena kommer snart in i bilden igen och vad tyckte ni om slutet? Var det de ni hade väntat er?? 

 


Svar till Anonym + Uppdatering om nästa kaptiel

Om du går in på kategorier och vill tillbaka till dem första kapitlerna så måste du bläddra längst ner på sidan och där kommer det att stå "TIDIGARE KAPITEL" klickar du där så kommer du att komma längre bak i novellen :) Jag har själv kollat igenom alla och det ska inte vara något problem att hitta dem <3
Hoppas det här hjälper och om du fortfarande inte kan hitta så kan du skicka till min på [email protected] eller till min KIK EmelieTornbrand så kan jag förklara bättre :D
 
 
 
 
I alla dall så håller jag på med kapitlet nu och hoppas verkligen att jag ska få upp det idag. Jag har fått så många finna kommentarer på kapitel 22 så ni förtjänar verkligen att få ett idag. Ska kolla lite smått på fotbollen men ska sxkriva under tiden.
 
Och snälla fortsätt att kommentera lika bra som ni gjorde nu. Jag blev så himla glad när jag såg alla kommentarer att jag nästan ville gråta. Jag hade egentligen tänkt att lägga upp kapitlet senare då jag har haft mycket hemma men kände att jag inte direkt kunde vänta så länge när jag fick alla dem här kommentarerna<3

Memories Can Come And Go - Kapitel 22

Tidigare kapitel:

 ”Tiffany kan du inte bara visa mig vad det är som du vill visa mig” klagade jag än en gång och hon skrattade kort åt mig. Men till min förvåning tog hon bort handen och min blick fastnade på ett gammalt svart piano som stod borta i vänstra hörnet. Det var dammigt, slitet och jag tror att jag till och med kunde se lite spindelnät. Men det som jag verkligen fastnade för var den nu nästan svarta rosen som låg vid slutet av pianot. Men det var inte bara en vanlig ros, kanske för er som inte vet vad den står för. Men för mig betyder den mycket och står för en del av mitt liv där jag faktiskt var rakt igenom lycklig. Och jag hoppades att den här rosen fortfarande betydde mycket för Tiffany. Vilket det borde göra med tanke på att hon behållit den och låtit den ligga på exakt samma plats som jag hade lämnade den på.

 



  

 

Det var rosen som jag hade gett henne dagen jag hade sjungit min låt för henne. Jag kommer ihåg det som att det var igår. Det var dagen som jag skulle berätta för henne hur jag egentligen kände men jag bakade ut. Rädd att det skulle sabba våran vänskap. 

 

Jag pillade nervöst på rosen jag hade i handen medan jag väntade på att någon skulle komma och öppna på dörren. Men ingenting hände. Jag hörde inte ett ljud, inte ett enda tecken på att det var någon hemma. Jag plingade på en gång till och skulle precis vände mig om för att gå hem när jag hörde hur dörren intill huset öppnades. 

  "Hej Justin vad gör du här?" frågade Tiffanys mamma som tydligen var den som hade öppnat dörren. Jag vände mig långsamt mot henne och gömde rosen jag hade i handen bakom ryggen. 

  "Eh jag är här för att träffa Tiffany. Är hon hemma?"

  "Jadå. Hon sitter nere i källaren och spelar. Du kan gå ner om du vill, du hittar ju ner själv" sa hon och gav mig ett litet leende innan hon vände om och började  gå bort mot köket som låg till höger om hallen "Och kom ihåg att låsa dörren efter dig" ropade hon och jag svarade med ett kort "Okej"

  Jag gick in i hallen och låste snabbt dörren efter mig innan jag sparkade av mig mina skor. Jag började gå ner mot källaren och kände hur osäkerheten spreds inom mig ju närmre jag kom. Jag kunde nu höra pianot som gav ifrån sig ett vackert läte och inom kort Tiffanys röst som började sjunga på någon låt som jag inte kände igen. Vilket inte var konstigt då Tiffany skrev många låtar själv och det här kunde mycket väll vara en utav dem. 

  När jag kom ner till dörren som skiljde trappan från källaren tvekade jag kort innan jag knackade på dörren. Musiken stannade och jag hörde rörelser från andra sidan dörren. 

  "Mamma jag sa ju åt dig att inte" började Tiffany som snart syntes i dörröppningen men hon avbröt sig snabbt när hennes blick föll på mig. 

  "Justin?" frågade hon chockat och jag log stort mot henne. Vi hade inte träffats på över två månader. Jag har vart i väg och jobbat och skulle egentligen inte komna hem förs än om en vecka. Men den intervju jag skulle ha blev inställd så jag tänkte att det skulle vara lite roligt att överraska henne lite. 

  "Hej Tiffany" 

  "Du är här. Vad gör du här? Jag trodde inte att du skulle komma förs än nästa vecka. Alltså inte för att jag har något emot att du är hemma men jag bara undrar" hon babblade på i 120 och jag hade svårt att höra vad hon sa. Jag skrattade bara roat åt henne och viftade med händerna att hon skulle komma över till mig och ge mig en kram. Vilket hon snabbt gjorde utan att tveka. Hennes armar lades runt min nacke samtidigt som jag lindade mina armar runt hennes midja. Pressade upp henne tätt intill mig. Jag begravde ansiktet i hennes hår och drog in hennes allt för välbekanta lukt. 

  Efter ett tag släppte hon taget om mig och tog ett steg bakåt för att kunna kolla upp på mig "Du har fortfarande inte svarat på min fråga"

  "Haha samma gamla Tiffany" sa jag och log roat ner mot henne. Men hon kollade bara frågandes upp på mig och jag skakade smått på huvudet. 

  "Jag saknade dig" jag drog fram rosen som jag stoppat i min bakficka och Tiffany kollade med stora ögon på mig. 

  "Det var egentligen några till rosor men jag råkade förstöra dem på vägen hit och det var bara den som klarade sig. Som tur var var det den finaste utav dem"

  "Justin den är jätte fin. Men varför? Du behöver inte ge mig något varje gång du kommer tillbaka. Jag älskar sakerna jag får men jag skulle bli minst lika glad om jag bara fick dig tillbaka"

  "Jag vet men jag ville ge dig dem här. Eller den här blev det ju nu. Men när jag var på väg hit så gick jag förbi blomaffären och när jag såg den där blomman tänkte jag direkt på dig" sa jag och såg hur en rodnad spreds på hennes kinder.

 

  ”Jag har saknat dig” mumlade jag mot hennes axlar när jag återigen hade henne i mina armar. Vi satt just nu vid hennes piano med armarna runt varandra. Jag skulle ge henne min andra överraskning. Vilket var låten som jag skrev tillsammans med Usher. Vi hade suttit i flera dagar för att få den bra och jag hoppas att jag lyckats. Den beskrev lite vad jag kände med oss. Att jag ville vara mer än vänner. 

  Jag har länge velat bli mer än bara Tiffanys bästa kompis. Men jag var rädd att berätta vad jag kände, rädd att det skulle sabba våran relation om hon inte kände likadant. 

  ”Jag har saknat dig också. Men nu är jag nyfiken på låten som du pratade om” sa Tiffany exalterat och släppte taget om mig. Jag skakade huvudet lite roat åt henne men kände smått hur nervositeten började spridas inom mig igen. 

  ”Okej vänta”

  Jag andades kort och kollade bort på rosen som låg i slutet av pianot där Tiffany lagt den. Den var så vacker. Precis som Tiffany var. Inte för att hon trodde på det själv. Jag hade sagt det till henne men hon hade bara skakat på huvudet och trott att jag skämtade.

  Efter ha suttit och bara kollat på pianot ett tag lät jag mina fingrar börja dansa över tangenterna som tillhörde låten och efter ett tag började jag sjunga till. 

 

  När jag var klar med låten kollade jag äntligen upp på Tiffany som kollade med stora ögon på mig. Jag hade inte kunnat kolla på henne under hela låten, jag var rädd att för att se hennes uttryck.

  ”Justin den var, jag vet inte ens vad jag ska säga. Den var jätte vacker. Tjejen du har skrivit den till är väldigt lycklig” 

  ”Tack, Usher hjälpte mig med den så att jag skulle få fram den rätta känslan” sa jag och hon nickade lite kort innan hon kollade ner på sina händer. Jag skakade lite smått på huvudet och öppnade munnen för att säga ”För att få fram mina sanna känslor för dig Tiffany. Du är tjejen jag skrev den till. Tiffany jag älskar dig” men inget kom fram. Jag stängde snabbt munnen igen och skakade besviket på huvudet åt mig själv. Jag vågade inte säga det, rädslan att förlora henne var för stor.

 

  ”Jag kommer ihåg dagen jag gav dig den där” sa jag och pekade bort mot pianot där rosen låg.

  ”Jag också, det var den dagen du sjöng låten för mig. Den var dagen innan vi erkände för varandra att vi älskade varandra mer än vänner borta vid vårat ställe. Jag kan faktiskt fortfarande höra låten spelas i mitt huvud ibland”

  ”Låten som egentligen var skriven till dig” 

  ”Vad menar du?” frågade hon och vände sig frågandes mot mig. Jag log smått mot henne och la en arm runt henne midja för att kunna dra henne intill mig.

  ”Precis vad jag sa. Jag hade egentligen skrivit den låten till dig. Jag bad Usher att hjälpa mig att få till den på ett bra sätt, ett sätt som inte gjorde den så barnslig. Det var egentligen det sättet jag ville berätta för dig vad jag kände för att jag inte visste hur jag skulle säga det. Men jag bakade ut. Jag var för rädd att förlora dig. Så jag berättade det inte. Jag satt i flera dagar med den för att få den bra. Sen tvekade jag jätte mycket fall jag faktiskt skulle sjunga den eller inte. Och när jag väll gjorde det tog min rädsla över igen och det blev som det blev”

  ”Haha du är för sött vet du det”

  ”Haha jag vet” sa jag och ryckte lite oberört på axlarna vilket fick ett roat skratt att lämna henne läppar. 

  ”Kan du spela den för mig?”

  ”Vad menar du?”

  ”Kan du spela låten för mig? Låten som du hade skrivit för mig?” frågade hon och jag skakade sorgset på huvudet. Jag hade inte spelat på den låten enda sedan den dagen hon slutade svara när jag ringde och hälsade på henne. Den dagen som jag förlorade henne.

  ”Tyvärr jag kan inte. Jag kommer inte ihåg den för att vara ärlig. Jag vill inte minans den för att den påminde mig så mycket om dig och för ett tag sen så ville jag inget hellre än att glömma dig. För bara tanken utav dig fick mig att må illa. Tanken att jag hade sårat dig fick mig att vilja stänga av allt”

  ”Justin det var inte ditt fel, jag trodde att vi har kommit över det där nu”

  ”Det är klart att det är mitt fel. Jag borde ha berättat som det var med Jasmine från hela början. Då hade inget utav det här hänt”

  ”Men har du tänkt att det som hände kanske var för det bästa? Allt händer för en anledning och anledningen till det som hände mellan oss kanske var för att vi inte skulle ha hållit på den tiden. Vi var unga då Justin och det hade förmodligen inte fungerat mellan oss då. Vi skulle förmodligen inte vara tillsammans nu och om jag ska vara ärlig så är jag ganska glad att saker blev som det blev. Vi båda blev starkare utav vad som hände och även efter 3 år ifrån varandra så har känslorna inte svalnat. Vilket vi kanske borde ta som ett bevis att det här kan fungera. Att vi kommer hålla” sa hon och kollade mig djupt i ögonen. Jag kollade in i hennes och kunde nästan se min framtid. En framtid där jag skulle var tillsammans med Tiffany, gifta och kanske till och med skaffa barn. För hur mycket jag än försöker så kan jag inte sen en framtid utan henne i den. Hon är den rätta, det har hon alltid varit. 

  ”Jag kanske inte kan sjunga dig låten som jag sjöng för dig då. Men låt mig vissa mina känslor på ett annat istället” sa jag och hon kollade frågandes upp på mig.

  ”Jag har några få meningar som beskriver exakt vad jag känner för dig, för oss. Eller det kanske är mer citat än meningar”

  Jag bakade bak Tiffany och satte ner henne på stolen som hörde till pianot och satt mig ner på knä framför henne så att hon kunde kolla ner på mig. Eller det blev mer som att vi var i jämn höjd med tanke på att jag var längre än henne men spela roll. 

  (*=början och slutet av varje ”citat” som Justin säger)

  ”*So it’s not gonna be easy. It’s gonna be really hard. We’re gonna have to work at this every day, but I want to do that because I want you. I want all of you, forever, you and me, every day

  *My heart is, and always will be yours*

  *I’m scared of walking out of this room and never feeling the rest of my whole life the way I feel when I’m with you*

  *A simple 'I love you' coming from you, it means more than all the money in the world*

  *You don't marry someone you can live with – you marry the person who you cannot live without*” när den sista meningen lämnade min läppar kollade Tiffany chockat ner på mig. Hon hade tårar i ögonen och hennes händer skakade smått.

  ”Justin säg säger du det jag tror att du gör eller är det bara jag som inbillar mig?” frågade hon med skakig röst och jag skrattade smått. Jag skakade smått på huvudet innan jag kollade upp på henne, kollade in i hennes vackra ögon som jag aldrig skulle tröttna på.

  ”Om vi tänker på samma sak så ja. Jag frågar dig fall du vill gifta dig med mig”

  



 

Okej så det här slutet blev väldigt spontant och vet inte riktigt om jag är nöjd med det.... Jag hoppas att ni gillar det i alla fall och jag ber än en gång om ursäkt för lång väntan. Men jag hoppas att jag kommer kunna bättra mig nu. Allt drama och sånt som har varit är över nu och mina kompisar som jag vart med mest nu under sommaren åker utomlands. VIlket leder till att jag kommer ha mer tid att skriva, JIPPI!!!!

 

I alla fall kommentera mycket nu var ni tror ska hända, det betyder verkligen jätte mycket och ju mer kommentarer jag får desto mer motiverad blir jag att skriva mer. Och skriv gärna inte bara bra kapitel eller mer. Jag gillar dem kommentarerna också men jag vill veta vad det är ni tycker.

 


memories Can Come And Go - Kapitel 21

Tidigare kapitel:

 Så här var vi nu. Jag satt med ryggen vilandes mot Justins mage med hans armar lindade runt min midja medan vi åt av frukosten som Justin hade gjort. Eller jag åt och sen mattade jag Justin. 

 ”Justin vad menar du med att helvetet kommer bryta ut efter det här?” frågade jag efter att ha suttit och försökt lista ut vad han menat med det under ett långt tag nu.

 ”Jag menar att det från och med nu kommer bli om möjligt jobbigare för oss. När jag kommer ut med att jag fått tillbaka minnet så kommer en massa grejer hände. Folk kommer vilja intervju mig, veta vad som egentligen hände. Folk kommer att förvänta sig att jag kommer att komma tillbaka” 

 ”Ska du inte tillbaka då?” frågade jag chockat och kollade upp på honom för att se att han kollade en aning frågandes framför sig.

 ”Jag vet faktiskt inte.........”

 



 

 
 

 ”Jag vet faktiskt inte. Jag stannade uppe igår efter att du hade somnat och tänkte igenom allt och jag kan väll inte direkt säga att jag vill tillbaka ditt. Att vara här dem senaste veckorna har fått mig att inse vad jag faktiskt missat och vad jag kommer att missa. Jag menar jag  älskar verkligen mitt liv och vad jag gör. Det är en dröm som blev sann men jag har börja fundera fall det verkligen är värt att vara känd”

 ”Justin jag tror inte att det här är ett beslut som du ska ta på en dag. Du behöver inte ta några förhastade beslut just nu. Du har precis fått tillbaka minnet och du behöver säkert några dagar och smälta allt. Tänka igenom alla val möjligheter du har”

 ”Tiffany jag behöver inte tänka mer. Jag missar allt för mycket här hemma för att fortsätta mitt liv som artist. Jag har missat mina småsyskons halva uppväxt nästan. Jag har missat nästan alla era födelsedagar och mitt liv fick mig att förlora det”

 ”Justin om du fortsatte med ditt liv skulle du inte förlora mig igen. Jag är tillbaka och jag är här för att stanna okej. Inget kan få mig bort från dig igen. Okej?”

 ”Det spelar ingen roll Tiffany. Jag har suttit uppe hela natten och tänkt igenom allt det här. Förut tyckte jag att det var värt att vara borta för jag kunde träffa er ibland. Men nu när jag vart hemma tillsammans med min familj, vänner och dig speciellt så har jag faktiskt inset hur mycket jag har missat. Jag kommer inte ge upp musiken, det kommer jag aldrig att göra. Musiken är en alldeles för stor del utav mig men jag blir är minst lika glad utav att bara spela inför er. Jag behöver inte stora arenor för att känna mig bra”

 ”Justin det är bara skit snack och det vet både du och jag. Vi vet båda att du inte skulle bli lika glad av att bara spela inför oss som du är när du spelar inför fullsatta arenor. Justin du för folk att gråta, du hjälper dem med din musik. Du  får folk att ta sig igenom svåra tider. Folk kan koppla till din musik, du rör folk Justin. Varför skulle du vilja ge upp något sådant?  Varför skulle du någonsin ge upp något som ligger dig så kärt och betyder så mycket för dig?” frågade jag och ställde bort min dator innan jag vände mig om så att jag nu satt på knä framför honom. Hans kollade bort från mig och hans händer föll ner på sängen i mellan oss. Han såg borta ut, nästan som att han var vilse i sig själv.

 ”Justin” frågade jag nu försiktigt och hoppade lite närmre honom. Jag satte min hand på hans kind för att vrida upp hans ansikte så att han nu möte min blick. 

 "Tiffany jag vill verkligen inte tillbaka. Visst jag älskar verkligen det jag gör. Jag uppskattar verkligen det som jag fick, dem personer jag mött, dem platser jag sett. Men det är inte värt priset för vad jag förlorar här medan jag är borta. Jag har spenderat tre år utan dig Tiffany och jag tänker inte lämna dig nu" sa han och jag såg hur han fick tårar i ögonen "Tiffany du måste förstå mig, snälla säg att du förstår vart jag kommer ifrån"

 "Justin jag förstår dig men jag undrar bara om du skulle ångra dig. Jag skulle inte ha något emot att ha dig här vid mig. Men jag är rädd att du kommer att bli olycklig, att du kommer sakna ditt liv som du har nu"

 Justin nickade lite smått till svar och jag log lite smått mot honom. Han sträckte ut sina armar mot mig och jag förstod direkt vad han ville. Utan att tveka kröp jag upp mot honom och satte mig gränslande över hans lår. Hans armar hittade sin väg runt min midja och pressade mig upp mot sig.

 ”Visst jag skulle sakna att sjunga inför mina fans, att få träffa mina fans. Men det känns som att det finns för många nackdelar nu. Det är paparazzi, hatet och värst av allt så missar jag allt här. Jag är borta från allt som betyder något för mig. Det känns bara som att om jag väljer att stanna här så får jag allt jag saknat plus musiken. För jag kan fortfarande spela musik och skriva. Men om jag väljer musiken så får jag den men jag förlorar allt här hemma. Okej inte allt då men jag missar mycket. Och jag vet inte om jag är reda att ge upp mer än vad jag redan gjort” 

 ”Justin jag kommer att stå bakom dig och stötta dig vad som helst. För så länge du är lycklig så räcker det för mig. Men jag tycker att du ska tänka igenom det här lite. Inte bara ta det här beslutet under en kväll. Utan ta någon vecka på dig och tänka igenom allt. Kanske testa några veckor att vara här och kanske testa att vara känd igen någon vecka eller något” föreslog jag och kollade frågandes upp på Justin kom kollade på mig med en tvekande blick.

 ”Tänk i alla fall på det” sa jag och han nickade lite kort.

 Han borrade in sitt ansikte i mitt hår och drog mig ännu tätare intill sig. Jag lindade mina armar runt hans nacke och höll honom intill mig. Jag visste att Justin var nära att falla ihop just nu. Jag kunde se det i hans ögon, jag kunde märka det på hans kroppsspråk.

 

 "Få mig att glömma" mumlade Justin mot min axel efter ett tag och jag kollade frågandes ner på honom, hörde inte riktigt vad det var han sa. När jag inte svarade honom kollade han upp vädjande upp på mig "Snälla Tiffany få mig att glömma. Få mig att glömma bort alla problem" bad han igen och jag nickade lite smått innan jag pressade mina läppar mot hans. 

 Han började kyssa mig tillbaka och hans läppar var nästan desperata mot mina. Hans händer greppade hårt om mina höfter och jag stönade smått mot hans läppar. Jag lätt mina händer glida ner till änden av Justins  tröja och började dra upp den vilket tvingade Justin att dra sig undan från mig tillräckligt länge så att jag kunde dra av honom den. När tröjan väll var av lät jag mina händer glida över hans bröst där märkena från dem där plattorna som återupplivat honom var. Jag kunde aldrig lära mig namnet på dem men dem hade i alla fall lämnat märken där. Märken som för alltid skulle påminna oss om vad som hände. 

 Utan att tänka mer lutade jag mig fram och pressade mina läppar mot hans bröst. Täckte var enda liten centimeter av hans ärr med öppna mun kyssar och lät min tunga följa kanten av ena hans är. Jag kände hur Justin greppade tag om mina höfter och klämde åt dem hårt samtidigt som ett stön lämnade hans läppar när jag svingade mina höfter framåt vilket fick mig att pressas närmre Justins skrev. 

 Jag log belåtet för mig själv och började kyssa upp för hans bröst, längst hans nacke, längst hans käkben och precis vid hans mungipa innan jag satte mig upp. Han kollade besviket upp på mig och jag log bara belåtet ner mot honom innan jag hoppade av honom vilket fick att klagande stön att komma från Justins sida. 

 ”Ta det lugnt Justin, jag ska ta hand om dig”  sa jag och böjde mig snabbt ner för att kyssa honom innan jag satte mig upp igen. jag greppade tag om kanten på Justins mjukisbyxor och drog snabbt av honom den samtidigt som jag fäste min blick med hans. Han kollade med stora ögon på mig och jag kunde se hur han svalde hårt. Jag gav honom ett litet leende och greppade tag om min tröja för att sen snabbt dra av mig den så att jag nu bara satt i bh och trosor framför honom. Hans blick gled över min kropp och jag kunde nästan känna hur en rodnad spreds på mina kinder. Visst Justin har sett mig förut men jag blir alltid minst lika nervös när jag är med honom. Jag känner mig alltid osäker på mig själv, men kan ni skylla mig. Justin är perfekt och jag var bara jag. Justin kunde få vem som men han valde mig.

 Jag skakade av mig tanken och böjde mig än en gång ner för att börja kyssa han mage och upp mot hans bröst. Justins händer var återigen över hela min kropp och hans ögon lämnade aldrig mina under tiden jag gjorde min väg upp över hans bröst. Jag började kyssa hans nacke men Justin verkade ha fått nog då han greppade tag om mitt ansikte för att kunna dra upp mig i samma höjd som han. Han pressade sina läppar bestämt mot mina och inom kort började Justins tunga slåss om dominans med min. 

 Jag kände hur Justins händer släppte sitt grep om mitt ansikte och började göra sin väg ner till min rygg. Hans händer hittade min bh och med en enkel rörelse så var den lös och Justin drog snabbt ner banden från mina axlar. Jag reste mig lite upp för att han skulle kunna dra av mig den helt innan jag la mig ner över honom  igen. Justina händer flätades in i mitt hår och drog mig tillräckligt nära honom så att han sen kunde pressa sina läppar mot mina. 

 Jag kysste honom en sista gång innan jag än en gång satt mig upp. Hoppade bak så att jag nu satt i mellan hans ben. Han kollade mer stora ögon på mig och jag gav honom bara ett snabbt leende innan jag greppade tag om kanten på hans boxers och drog av honom dem. Jag drog av mig mina trosor också och skulle precis lägga mig mig ner över Justin när han flippade runt oss så att jag nu låg i sängen med Justin över mig. 

 Han placerade sig mellan mina ben och böjde sig ner så att hans ansikte kommer ner i samma höjd som mitt. 

 ”Jag älskar dig Tiffany”

 

 

 ”Jag älskar dig också” sa och sträckte på nacken för att kunna sammanlänka våra läppar. Men det varade inte så länge då Justin istället bet tag i min underläpp och drog ut det lite kort innan han pressade in sin tunga i min mun. Jag kände hur Justin placerade sig till rätta över mig och jag skakade snabbt på huvudet.

 ”Det är jag som ska ta hand om dig idag Bieber” sa jag och innan han hann tänka igenom vad jag nyss sagt flippade jag runt oss så att jag återigen låg över honom. Jag kysste honom snabbt innan jag satte mig gränslande över hans höfter och tog stöd med händerna på hans bröst. Jag sänkte mig sakta ner över honom och kände hur Justin trängde in i mig vilket fick ett lågt stön att komma från oss båda. Jag började röra höfterna i små cirklar ovanpå Justin och fäste min blick i hans. Han kollade mig djupt i ögonen och jag kände hur hans händer tog ett fast grep om mina höfter så att han kunde lyfta upp mig en aning. Han började möta mina stöttar och mitt huvud föll bakåt utav känslan som for igenom min kropp. 

 ”Så vacker, så himla vacker” mumlade Justin fram och satte sig upp så att jag nu satt i hans knä istället. Men jag klagade inte. På det här sättet kom jag närmre Justin och jag kunde både röra och kyssa honom lättar. Jag fortsatte att röra mina höfter i cirklar och Justin hjälpte mig en aning med hjälp av hans händer som var placerade på mina höfter. 

 Jag la mina händer vid hans nacke och lutade mig framåt så att jag kunde kyssa honom. Han besvarade snabbt kyssen och stönade snabbt mot mina läppar när jag började pressad mig hårdare ner mot honom.

 Allt var så himla perfekt och jag ville inte att det skulle ta slut. Att vara så här nära Justin, att då känna honom fick mig att känna mig hel. Det fick mig att känna som att jag äntligen hade hittat hem. Om det på något sätt låter vettigt. Men det kändes bara som att det var här jag hörde hemma, det var hos Justin jag skulle var. Jag älskade Justin mer än allt annat och jag vet inte vad jag skulle göra om Justin lämnade mig.

 ”Lämna mig inte” mumlade jag mot Justins läppar och han kollade chockat upp på mig. Jag hade inte menat att säga det högt men det bara slapp ur. Han kollade mig djupt i ögonen ett tag innan han skakade smått på huvudet.

 ”Jag kommer inte lämna mig inte Tiffany”

 ”Lämna mig inte” mumlade jag fram och jag kunde se hur det klickade i Justin när han förstod vad jag egentligen behövde höra.

 ”Tiffany jag älskar sig otroligt mycket att det gör ont i mig när jag är ifrån dig. Du är den vackraste person jag sett och jag älskar dig mer och mer för varje dag jag ser dig. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Jag levde utan dig i tre år men jag kunde aldrig sluta tänka på dig. Du var fortfarande på min hjärna och jag ångrar djupt den dagen jag sårade dig” efter att Justin var klar med sitt lilla tal hade jag tårar i ögonen och Justin log lite svagt upp mot mig.

 ”Du är för vacker för att gråta Tiffany” mumlade Justin mot mina läppar och kysste mig kort innan hann började kyssa bort tårarna som nu rann ner för mina kunder. 

 

Justins perspektiv

 Jag gick tillsammans med Tiffany hand i hand upp mot mot hus där jag visste att alla väntade på mig. Jag hade bett alla att möts oss här. Jag sa att jag hade något viktigt att säga och jag antar att dem flesta tror att mitt minne är tillbaka men jag vet inte. 

 Om jag ska vara ärlig så var jag rätt nervös inför det här. Jag visste inte hur jag skulle säga det. Hur jag skulle förklara för dem att mitt minne var tillbaka. Jag har försökt komma på ett bra litet tal eller något som jag kunde hålla men jag kommer verkligen inte på något. Det stod helt still och om Tiffany inte vart med mig hade jag helt klart brutit ihop.

 Att berätta för henne igår hade vart så lätt. Det var som att vi pratade om nästan vad som helst. Jag var inte nervös eller osäker på vad jag skulle säga, det bara kom. Hade det något med att jag inte hade haft tid att tänka igenom allt. Hon hade kommit så oväntat att jag aldrig hade kunnat ana det. Fast som jag hade trott när jag stack så var det hon som hittade mig. Jag hade satsat på att det var hon som skulle hitta mig men jag trodde inte att det skulle gå så fort. Hon känner mig verkligen bättre än någon annan även fast vi spenderat över tre år ifrån varandra. Hon kunde läsa mig som en öppen bok och det visade hon än en gång idag. 

 

 

 

Tidigare under dagen

 Jag försökte få tillbaka min anda efter att jag lagt mig ner bredvid henne och drog henne upp mot mig. Hon gossade in sitt ansikte vid min nacke och jag kunde känna hur hennes armar lindades runt min midja för att pressa sig ytligare upp mot mig. Min ena arm lindade jag runt hennes lilla figur medan jag med den andra ritade osynliga mönster på hennes  höft. 

 Jag kollade ner på hennes kropp och lät min blick glida över henne, från topp till tå innan jag kollade ner på hennes ansikte. Hon var så himla vacker och jag kan fortfarande inte förstår att hon var min igen. Jag ljög inte när jag sa att hon var den vackraste tjejen jag skådat, för helt ärligt så var hon det. I alla fall i mina ögon. Och det skulle aldrig förändras. Jag älskade inte bara Tiffany på grund av hennes vackra ansikte eller snygga kropp. Jag älskade henne minst lika mycket på grund av hennes personlighet. Hon var minst lika vacker på insidan som utsidan. Och det säger mycket.

 ”Jag älskar dig” mumlade Tiffany helt plötsligt mot mitt bröst och jag log stort. Jag drog henne närmre mig och mumlade ”Jag älskar dig mer” tillbaka innan jag slöt ögonen. Jag ville sova lite till, eller vila över huvud taget. Jag sov knappt en timme i natt och just nu kändes som ett bra tillfälle att ta en liten tupplur. Jag var utmattad och jag hade Tiffany bredvid mig. Inget kunde vara bättre just nu. 

 Precis när jag var på väg in i sömn rörde sig Tiffany framför mig och tog sig ur mitt grepp. Jag stönade klagande och kollade upp på henne för att se att hon satt sig upp. Hon började dra på sig sina underkläder och jag kollade frågandes på henne. 

 ”Tiffany vad håller du på med?” frågade jag och hon vände sig mot mig.

 ”Jag vill visa dig en sak”

 ”Kan inte det vänta, jag behöver verkligen jätte trött och behöver sova”

 ”Tro mig Justin, du kommer inte att ångra dig” sa hon med ett säkert leende och gav mig sn snabbt kyss på näsan innan hon ställde sig upp. Hon gick sen bort till sin garderob för att dra på sig en klänning som räckte henne ner till mitten av låren. Den satt tajt längst hennes kropp och jag fick svälja hårt och kontrollera mig själv för att inte slänga mig över henne igen. Varför var hon tvungen att sätta på sig en sådan där klänning nu. Hon måste ju förstå att det skulle driva mig till vansinne. Vilket kanske var mening.

 

Jag gick tillsammans med Tiffany ner till hennes källare där hon hade grejen som hon ville visa mig. Hon gick före mig med en hand på min mage och den andra över mins ögon. Vilket var ett litet problem för henne då hon både var mindre än mig och så gick ju hon på ett trappsteg under mig. 

 ”Kan jag kolla snart?” frågade jag otåligt och Tiffany skrattade roat åt mig innan hon mumlade ett snabbt ”snart”

 ”Okej så ett steg till innan du kan börja gå vanligt igen” 

 Mycket riktigt som hon hade sagt kunde jag börja gå normalt efter ännu ett steg och jag kunde ni börja gå vanligt igen. Jag lät henne leda mig bort mot dörren som lede in till källaren och hörde inom kort hur den öppnades. Hon lede oss in till rummet och vred på mig lite åt ena hållet innan vi stannade helt. Jag väntade otåligt på att hon skulle ta bort handen och vissa vid tusan det var som hon skulle visa mig vad det ni var hon vill visa mig.  

 ”Tiffany kan du inte bara visa mig vad det är som du vill visa mig” klagade jag än en gång och hon skrattade kort åt mig. Men till min förvåning tog hon bort handen och min blick fastnade på ett gammalt svart piano som stod borta i vänstra hörnet. Det var dammigt, slitet och jag tror att jag till och med kunde se lite spindelnät. Men det som jag verkligen fastnade för var den nu nästan svarta rosen som låg vid slutet av pianot. Men det var inte bara en vanlig ros, kanske för er som inte vet vad den står för. Men för mig betyder den mycket och står för en del av mitt liv där jag faktiskt var rakt igenom lycklig. Och jag hoppades att den här rosen fortfarande betydde mycket för Tiffany. Vilket det borde göra med tanke på att hon behållit den och låtit den ligga på exakt samma plats som jag hade lämnade den på.

 



 

Så äntligen är det uppe eller vad säger ni?? Jag vet att min uppdatering är sämst just nu och jag ber som hemsk mycket om ursäkt. Jag har haft en hel del problem privat och min kompis har vart rätt nere så jag har behövt hjälpa honom en del. Där av har jag inte kunnat skriva så mycket men jag ska försöka bättre mig.

 

Jag hoppas i alla fall att ni gillar kapitlet, jag har lagt ner jätte mycket tid på det här och efter som jag tagit så lång tid på mig la jag till det lilla stycket i slutet som ett litet förlåt. Det skulle egentligen ha kommit i nästa men tyckte att det var lite roligare att sluta så här. 

Vad tror ni att det är rosen står för? Kommentera mycket och skriv alla era ider. Det ger mig ider och insperation till att skriva och hjälper mig verkligen till att uppdatera mer. Så kommentera mycket så kommer kapitlet upp snabbare<3

 


länkbyte - Biebssnoveller

Okej så nu blev det ännu ett länkbyte men imorgon lovar jag att kapitlet kommer upp. Har börjat på det och håller på att arbetar med det nu men tror att det är väldigt liten chans att jag lyckas få upp det innan jag somnar. Men det finns fortfarande en chans.
 


 
I alla fall så gör jag ett länkbyte med en tjej håller på med sin andra blogg som håller på att jobba på sitt fjärde kapitel. Har själv inte läst novellen men tycker att handlingen verkar bra så att om jag får lite tid över så kommer jag nog att läsa den. 
 
Handling:
Alexis parker är 18 år och bor i stora staden Los Angles hennes familj är rik och bor i en av Los Angles största hus. Alexis har en äldre bror och dom står varandra nära. Men det inte Alexis vet om är att Chris är med i ett gäng kriminella.
Efter ett par månader dör föräldrarna i bil olycka vilket leder till att dom inte kan bo kvar i huset och måste flytta. Ledaren i gänget är Justin som gör precis vad han vill fester hela tiden, dricker ligger med tjejer varje dag vad händer när Alexis och Chris ska flytta in till dom? Vill du veta hur det går läs novellen.
 
bloggen heter http://biebzznoveller.blogg.se så klicka antingen på adressen eller ---->HÄR<---- för att komma dit

Memories Can Come And Go - Kapitel 20

Tidigare kapitel:

Innan jag hann så mycket som ens blinka hade Justin lyft upp mig och lindat mina ben runt hans midja. Han pressade sig ännu närmre mig för att hålla mig på plats innan han släppte mina lår för att istället greppa tag om mitt ansikte.

 ”Om det är någon som var ett tröst pris så var det Selena för att jag inte längre kunde få dig. Tiffany jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra. Vad som än händer. Okej?” frågade han en aning andfått och jag nickade bara smått innan jag pressade mina läppar mot hans igen. Behövde inte längre hålla tillbaka vad jag kände då Justin nu äntligen fått tillbaka sitt minne. Vilket ledde till att jag inte längre behövde oroa mig för att han skulle lämna mig för Selena.

 Han sa att han valde mig. Han sa att han älskade mig och det var allt jag behövde höra just nu.

 



 

 

 

 Bilresan hem hade på något sätt vart behaglig men på samma gång så var den väldigt stel. Kanske berodde det på vad som hänt där borta eller så var det på grund av det som förmodligen skulle hände. Eller vad vet jag egentligen. Allt jag vet är att det blev lite för upphetsat när vi vart vid bilen. 

 

 Jag flätade in mina händer i hans hår och drog honom om möjligt närmre mig samtidigt som Justin stack in sin tunga i min mun. Ett litet belåtet leende spreds på mina läppar när Justin stönade lågt mot mina läppar. 

 Han pressade sig om möjligt närmre mig och jag kunde nu känna hur han växte mot insidan av mitt lår. Jag log lite smått när ännu ett stön lämnade hans läppar  efter att jag pressat min nedre del lite mot hans. Han greppade tag om mina lår hårdare än han någonsin gjort och han gav mina läppar en sista kyss innan han började placera öppna munkyssar längst min hals. Jag bet mig hårt i läppen för att stå emot instinkten att stöna, jag ville inte ge honom det nöjet. Inte än i alla fall.

 Mina andetag blev djupare och djupare ju längre vi höll på och jag kunde känna Justins händer börja knäppa upp dem översta knapparna på min skjorta. Min hjärna gick i 180 just nu med en massa olika tankar som snurrade runt i mitt huvud.

 Men jag hann inte så mycket längre än att tänka att jag inte ville något hellre än att det här skulle fortsätta. Då ett högt tutande från en förbi passerande lastbil fick oss att hoppa isär. Vi båda andades andfått och jag efter ett tag kollade jag upp på Justin som redan kollade på mig, med ett stort leende på läpparna. Uppenbarligen glad att vi kom så långt som vi gjorde. Men med tanke på den lilla rynkan som bildads på hans panna så var han inte så glad att vi blivit avbrutna.

 ”Eh vi kanske borde åka hem” sa jag efter vi stått och kollat på varandra ett tag under tystnad. 

 ”Det kanske vi borde” sa Justin och jag nickade lite smått innan jag vände mig om för att hoppa in i bilen. Justin följde mitt exempel och vi satt under tystnad ett tag innan Justin bröt den.

 

 

 Så fort vi kom upp till mitt rum och stängt dörren efter oss hade Justin mig upp tryckt mot väggen precis bredvid dörren. 

 "Hej sexy" sa Justin med ett stort flin på läpparna och jag kände hur en rodnad snabbt spreds på mina kinder vilket fick Justins leende att bli om möjligt större. 

 "Du är för sött när du rodnar. Vet du det?" frågade han men jag skakade bara smått på huvudet innan jag drog honom närmre mig. Pressade mina läppar mot hans i våran hitintills hetaste kyss. Men det höll inte så länge då Justin inom kort pressade in sin tunga i min mun. 

 Ett högt stön lämnade mina läppar när jag kände hur Justins händer tog ett fast grep om min rumpa för att sen bära upp mig till sina höfter som jag snabbt lindade benen runt. 

 "Du kan inte inte neka mig nu babe” 

 "Kan kan jag ju alltid men nu har jag ingen anledning" sa jag och fnittrade lite smått när jag kom ihåg när vi haft det här samtalet innan. 

 Han hade velat ha det en gång tidigare men jag hade nekat honom. Det kändes bara lite fel att ha det med honom då. Det kanske bara var jag som var fånig men det kändes bara så fel att ha det med honom innan. Visst han var ju 18 år och allt på riktigt men det kändes bara fel. Han var liksom 12 år i sinnet. Vilket gjorde honom 6 år yngre än mig. I sinnet i alla fall. Och det var ju viktigare, eller hur?

 Jag drog ur mina tankar när jag kände Justins läppar pressas mot mina, hans händer som började vandra längst mina sidor. Jag höll på att bli galen, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det var som allt bara försvann, det var som att det bara var jag och Justin som existerade. Och i min värld var det de just nu. Det enda som betydde något var Justin och jag, och vad som förmodligen skulle hända här näst.

 Jag masserade Justins hårbotten smått genom att dra med lätt naglarna innan jag greppade tag i hans hår. Han stönade lågt mot mina läppar och jag släppte hans hår för att istället dra ner dragkedjan som höll ihop hans tjocktröja. När jag väll fått ner den helt började jag dra ner ärmarna på  hans tjocktröja för att få av den. Men även fast jag fått ut ärmarna från den så ville den inte lossna, då jag hade mina ben lindade runt hans midja. 

 Justin verkade märka att jag hade problem då ett litet skratt lämnade hans läppar och bara någon sekund senare så släppte han ner mig på golvet. Vilket resulterades i att hans tjocktröja ramlade ner till marken. Han greppade tag i kanten på min tröja och kollade på mig som om han frågade fall jag var med på det.

 Jag nickade utan tvekan och Justin gav mig ett litet leende innan han drog av mig min tröja. Han bakade undan ett steg från mig för att låta sin blick glida över min kropp och jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder. 

 ”Du är så vacker” mumlade Justin och mina kinder började bränna om möjligt ännu mer. Han greppade tag om min midja och drog mig närmre sig så att hans läppar nu snuddade vid mina när han började prata igen ”Så himla vacker” 

 Jag pressade mina läppar mot hans och började backa så att mina knän inom kort nuddade sängkanten vilket resulterades i att jag ramlade bak i sängen när Justin puttade mig en aning. Jag kollade lite chockat upp på honom men han log bara roat ner mot mig. Jag lutade mig upp på mina armbågar och bet mig löst i läppen i ett försök att vara sexig. Vilket verkade vara lyckat med tanke på Justin ansiktsuttryck och hur han sen lagt sig ner över mig på bara någon sekund. Försiktig med att inte lägga för mycket vikt på mig utan höll sig upp på armbågarna. Blicken fäst på mina läppar som mina tänder hade ett löst grepp om.

 ”Dem saker du gör mot mig” viskade Justin mot mina läppar och drog med ena handen längst min högra sida. Lät handen glida över mitt bröst, ner mot min midja, förbi min rumpa för att sen greppa tag om mitt ben för att lyfta upp den över hans höft. Hans läppar började inom kort massera mina och jag la mig ner ordentligt för att sen låta mina händer börja sin vandring ner till kanten på Justins tröja som jag snabbt tog ett grep om. Började dra den uppåt för att kunna dra av den men Justin satte sig snabbt upp. Vilket fick mig att tappa mitt grep om Justins tröja vilket fick mig att sucka smått irriterat då jag vill få bort det onödiga plagget. Men min besvikelse försvann lika fort som det kom när jag såg hur Justin började dra av sig den själv. Sakta som i ett försök att retas med mig. Vilket han lyckades väldigt bra då jag kände hur det nästan kittlade i fingrarna i behov att röra honom.

 Jag satte mig upp framför honom och drog med händerna över den redan nakna huden innan jag även lät mina läppar börja lämna små blöta spår längst hans mage och bröst innan jag kom upp till hans hals. Hans tröja var nu äntligen borta och jag lät mina händer utforska varenda del utav Justins muskulösa rygg och mage, lät mina läppar utforska Justins bröst vilket verkade uppskattat. 

 Han stönade smått och jag log belåtet upp mot honom. Men det varade inte länge då jag inom kort låg ner på rygg i sängen igen med Justins läppar pressade mot mina. Hans händer började knäppa upp mina shorts och inom kort låg dem på golvet, i våran växande hög utav kläder. Efter att ha tagit av mig mina shorts höjdes Justins händer och greppade tag om mina bröst för att klämma åt dem kort innan hans händer hittade sin väg bak till spännet som höll ihop bh.

 ”Är du säker på det här?” frågade Justin en aning tvekande och kollade ner mot mig.

 ”Ja jag är säker. Jag vill ha dig, jag behöver dig” med dem orden sagda verkade allt förändras runt omkring oss. Våra rörelser blev mer bestämda och våra kyssar djupare. Justins händer och läppar var över hela min kropp, lät inte en enda del bli bort glömd. 

 

 Inom kort låg resten av våra kläder på golvet med det andra och det enda som täckte oss nu var mitt täcke som hängde från Justins höfter och föll som ett litet skydd runt oss båda.

 Justins läppar var just nu på mitt vänstra bröst medan hans ena hand masserade mitt högra. Efter att ha bytt och gett mitt andra bröst samma behandling hävde han sig upp så att han nu var i samma höjd som jag.

 ”Du är så himla vacker. Vet du det?” frågade Justin efter att bara kollat på mig ett tag. Jag skakade bara smått på huvudet och begravde ansiktet i Justin bröst. Jag trodde att han skulle skratta åt mig, eller reta mig som han alltid gjorde när jag rodnade. Men han gjorde inget utav det. Utan hade gjorde nästintill det motsatta. Han hoppade bak en bit så att jag inte längre kunde gömma mig i hans bröst, men ville inte att han skulle se mig nu. Jag hatade att rodna, speciellt inför folk. Så jag satte upp händerna för ansiktet och Justin suckade en aning frustrerat åt mig.

 ”Göm dig inte för mig baby girl” han greppade tag om mina händer och slingrade ihop sina fingrar med mina, tröck ner mina händer i madrassen över mitt huvud innan han möte min blick ”Du är den vackraste tjejen jag någonsin skådat. Du är så himla vacker och det är en skam att du inte kan se det själv”  

 Jag kollade chockat upp på honom och lät hans ord sjunka in. Han tyckte att jag var vacker. Jag log smått upp mot honom innan jag lutade mig uppåt för att kunna kyssa honom. Han kysste mig snabbt tillbaka och jag kunde känna hur han placerade sig till rätt mellan min ben. Väntade på ett klartecken från mig att jag var redo. 

 Jag sköt mina höfter framåt vilket fick mig att komma närmre honom och Justin stönade högt mot mina läppar. Han tryckte in sin tunga i min mun samtidigt som jag kände hur han trängde in i mig. Höga stön föll från oss båda utav känslan och mina naglar borrades in i Justins händer som höll mina i ett hårt grepp ner tryckta i madrassen. 

 Justin gjorde en liten rörelse bakåt innan han tryckte in i mig och jag lät mitt huvud falla bak i kudden samtidigt som ännu ett stön lämnade mina läppar men dämpades en aning av Justins läppar som var placerade över mina. Han började stötta in och ut ur mig i ett jämnt tempo och jag hade svårt att kyssa honom ordentligt. 

 ”Justin snabbare” bad jag samtidigt som jag började möta hans stöttar genom att pressa mina höfter framåt. Utan att tveka gjorde Justin som jag bad honom om och hans grep om mina händer hårdnade en aning. Höll dem hårt för att hålla dem på plats men inte tillräckligt hårt för att skada mig. 

 Justin vinklade huvudet åt höger och började placera kyssar längst mina hals. Nafsade och sög på hals ibland vilket nästan fick mig att nå min höjdpunkt.

 ”Justin” nästan skrek jag ut när jag kände hur hans läppar slöts om mitt ena bröst. Jag försökte dra bort mina händer från hans grep men Justin höll fast dem. Lätt min inte komma en ende centimeter. 

 Justin släppte efter ett tag mitt bröst och kollade upp på mig. Han ögon var fyllda med inget annat än kärlek, lust och av någon slags behov. Han log smått mot mig samtidigt som han fortsatte att stötta in i mig. Jag såg hur svett började bildas i hans panna och hörde hur hans andetag började bli allt mer ojämna ju längre han höll på.

 ”Jag älskar dig Justin” 

 ”Jag älskar dig också Tiffany. Fan jag älskar du så mycket att det gör ont” sa han och pressade sina läppar än en gång mot mina en aning svullna läppar. Efter ett tag släppte han även mina händer och jag kunde äntligen röra honom. Jag lät mina händer vandra ner för hans bröst, ner till hans V linje innan jag lät mina händer glida runt till hans rygg istället. Där jag lät mina händer hitta sin väg upp till hans skulderblad där mina naglar fort begravdes i hans hud (vilket förmodligen skulle lämna ett märke) när jag kände hur Justin stötte nu även djupare in i mig.

 ”Släpp taget baby” viskade Justin mot mina läppar och det var exakt vad jag gjorde. Jag kom och Justin kom inte så långt efter mig.

 Med två sista stöttar in i mig föll Justin utmattat över mig. Täckte hela mitt ansikte med kyssar vilket fick ett litet fnitter att lämna mina läppar. Justin log glatt ner mot mig och placerade en sista kyss på mina läppar innan han la sig ner i sängen bredvid mig istället. 

 ”Jag älskar dig Tiffany” viskade Justin mot min axel som han sen gav en kyss innan han kollade upp på mig ”Tvivla aldrig på mina känslor för dig. Jag älskar dig mer än allt annat och jag kommer aldrig att skada dig igen. Du vet inte hur mycket jag ångrar det jag gjorde mot dig och jag kan lova dig att jag kommer att gått göra dig för det jag gjorde mot dig”

 ”Det har du redan gjort Justin. Jag älskar dig”

 Justin log stort mot mig och placerade säkert den hundrade kyssen bara idag på mina läppar innan han lindade sina armar runt min midja. Han drog upp mig mot sig så att jag nu låg med ryggen pressade mot hans mage. Jag flätade ihop mina fingrar med hans och använde hans andra arm som inte låg runt min midja som kudde.

 ”Försök att sova lite nu baby. Imorgon kommer det riktiga dramat att börja” viskade han i mitt öra innan han kysste det och la ner sitt huvud på min axel. 

 Jag nickade lite smått till svar och viskade ett kort ”jag älskar dig” innan jag föll in i djup sömn. Med ett stort leende placerat på läpparna.

 

 Morgonen därefter hade jag vaknat av att Justin placerade kyssar över hela mitt ansikte. Han hade fixat frukost på sängen åt mig och fixat fram en massa Vänner avsnitt på datorn då han visste att det var en av mina favorit program.

 När jag frågade honom varför han gjorde allt det här sa han bara enkelt att det var för att jag förtjänade det och att han ville att vi skulle ha en sista lugn dag tillsammans innan helvetet skulle bryta ut.

 Så här var vi nu. Jag satt med ryggen vilandes mot Justins mage med hans armar lindade runt min midja medan vi åt av frukosten som Justin hade gjort. Eller jag åt och sen mattade jag Justin. 

 ”Justin vad menar du med att helvetet kommer bryta ut efter det här?” frågade jag efter att ha suttit och försökt lista ut vad han menat med det under ett långt tag nu.

 ”Jag menar att det från och med nu kommer bli om möjligt jobbigare för oss. När jag kommer ut med att jag fått tillbaka minnet så kommer en massa grejer hände. Folk kommer vilja intervju mig, veta vad som egentligen hände. Folk kommer att förvänta sig att jag kommer att komma tillbaka” 

 ”Ska du inte tillbaka då?” frågade jag chockat och kollade upp på honom för att se att han kollade en aning frågandes framför sig.

 ”Jag vet faktiskt inte.........”

 

 

 
 
OMG DEM HADE DET, hihi, Okej jag tycker alltid att dem här kapitlerna är jobbiga att skriva så jag hoppas att ni gillar det. Kommentera vad ni tycker. Det betyder jätte mycket.
 
Och vad tror ni Justin menar där i slutet?!?!
 
Kommentera för mer, har redan börjat på nästa och ska försöka få upp det innan helgen<3
 
 
 
 

Memories Can Come And Go - Kapitel 19 part 2

Tidigare kapitel
 ”Vad menar du med att det är tillbaka? Vad är det som är tillbaka ens?”

 ”Mitt minne. Det är tillbaka. Jag mins allt”

 ”Du menar att du mins...”

 ”Min karriär, Scooter, Alfredo, Usher, Jazzy, Jaxon, Selena” sa han och jag kände hur jag stelnade till när han nämnde Selena. Så det är så här jag ska få reda på hans val alltså. Mitt ute i ingenstans. Men tydligen var Justin inte klar du han började prata ”Och jag kommer ihåg dig. Vårat bråk, mitt misstag och vårat samtal”

 ”Okej så varför gråter du?”

 ”För att jag kommer ihåg vad som hände den kvällen. Jag kommer ihåg mitt val”

 



 

 

Justins perspektiv

 Jag vet inte hur jag ska förklara känslan som jag fick när allt helt plötsligt kom tillbaka. Det var konstigt, förvirrande och jag blev nästan alldeles snurrig. Det var liksom ingen särskild ordning på minerna, dem kom lite huller om buller och det var förvirrande. Jag visste inte riktigt vad som var. Men allt jag visste var att det här skulle underlätta en hel del.

 Minnen av mig och Selenas spelades om och om igen i mitt huvud och jag kände en konstig känsla spridas inom mig. Men jag kunde inte avgöra än om det var kärlek eller hat. Eller kanske lite både och.

 Allt var vara så himla förvirrande.

 

 ”Justin” sa någon nästan osäkert bakom mig och jag vände mig lite sakta om för att kolla upp på Tiffany som kollade med frågandes på mig. Vilket inte var något konstigt då jag måste se ut som skit just nu

 ”Justin är du okej?” frågade hon och sjönk ner på knä framför mig. Jag  skakade bara smått på huvudet och hon  kollade nästan medlidande på mig. Hon greppade tag om min hand för att vissa att hon var här för mig jag log lite snabbt mot henne. Men det försvann lika fort som det kom.

 ”Justin vad är det? Du vet att du kan prata med mig”

 ”Det är tillbaka”

 ”Vad menar du med att det är tillbaka? Vad är det som är tillbaka ens?”

 ”Mitt minne. Det är tillbaka. Jag  mins allt”

 ”Du menar att du mins...”

 ”Min karriär, Scooter, Alfredo, Usher, Jazzy, Jaxon, Selena” sa jag och såg hur hon stelnade till framför mig när jag nämnde Selena. Jag visste att hon var rädd att jag skulle lämna henne om jag fått tillbaka minnet. Och att jag nu nämnde henne skrämde henne ”Och jag kommer ihåg dig. Vårat bråk, mitt misstag och vårat samtal”

 ”Okej så varför gråter du?”

 ”För att jag kommer ihåg vad som hände den kvällen. Jag kommer ihåg mitt val” jag såg hur Tiffany svalde hårt när jag nämnde valet. 

Valet hade varit väldigt enkelt att ta när jag väll fått minnen från när jag spenderat tid med dem båda. Uppenbart nästan. 

"Så?" frågade Tiffany osäker och kollade ner på marken mellan oss. Vägrade att möta min blick. 

"Du vill veta mitt val?" frågade jag med ett litet leende och jag log smått mot henne. Inte för att hon kunde se det då hon kollade ner i marken men hon nickade lite svagt till svar. 

"Är inte det ganska uppenbart?" frågade jag och hon suckade högt. 

"Du väljer Selena" sa hon och jag kollade chockat ner på henne. 

 

(Början av våren 2012)

Jag gick hand i hand med Selena upp för hennes uppfart till hennes hus och jag hade en konstig känsla i magen. Jag vet inte varför. Jag hade haft den här känslan hela kvällen. Ända sedan vi bråkade med varandra för någon vecka sen så har jag inte känt samma sak  för henne. Det var inte samma sak att kyssa henne längre utan dem kändes fram tryckta och stela.

 ”Tack förresten” sa Selena när vi nådde dörren som ledde inte till hennes hus och vände sig mot mig. Jag vände mig mot henne och gav mig henne ett litet leende.

 ”Tack för vad?”

 ”För i middagen, filmen. Allt helt enkelt. I kväll var bara helt perfekt. Exakt vad jag behövde”

 ”Jag är glad att jag kunde stå till tjänst” sa jag och ett litet skratt lämnade hennes läppar. Jag log lite smått när fjärilar spreds i magen pågrund av ljudet. Okej så jag kanske fortfarande kände något för henne men det var absolut inte som jag gjort förut.

 ”Jag älskar dig” sa Selena och ställde sig snabbt upp på tå för att ge mig en kort kyss på läpparna innan hon ställde sig till rätta igen.

 ”Jag älskar dig också” sa jag och placerade en kyss på hennes näsa innan jag började gå bort mot grinden som skiljde Selenas hus från gatan. 

 Precis när jag skulle öppna grinden vände jag mig om för att se att Selena fortfarande stod kvar på altanen och kollade på mig. Jag vinkade lite smått mot henne och gav henne ett litet leende innan jag vände för att gå bort mot bilen.

 Jag kände något för Selena. Det var helt klart men frågan är bara fall det fortfarande är något värt att satsa på

 

(Slutet av våren 2012)

 ”Jag har inte förändrats Tiffany. Varför kan du inte bara inse att jag inte har förändrats och är samma person som du en gång i tiden gillade och var kompis med”

 ”För att jag är rädd” utbrast hon och skakade smått på huvudet.

 ”Rädd för vad?”

 ”För att jag ska fall tillbaka där jag var förut, att jag ska bli bortglömd och sårad igen”

 ”Tiffany lyssna på mig, jag gjorde ett misstag som valde min karriär före dig. Det största misstaget jag någonsin har gjort men jag kan inte göra det ogjort. Jag önskar att jag kunde men jag kan inte hur mycket jag än försöker”

 "Så vad är det du gör nu då?" frågade hon och kollade frågades på mig. Jag svarade henne inte utan vara kollade in i hennes vackra stora blåa ögon som jag förut hade lyckan att se vardagligen. Hur hade jag klarat mig utan dom så länge. Eller den större frågan. Hur hade jag kunnat klara mig utan henne var ett stort mysterium för mig. Hon var min andra halva, det har hon alltid vart. Jag antar att jag inte förs än nu faktiskt insett hur mycket jag behöver henne. Jag visste hur mycket jag saknat henne men aldrig trodde jag att det var så här farligt. Att vara här med henne nu fick mig att inse att hur mycket jag än försöker att glömma mina känslor för henne eller försöker övertyga mig själv att mina känslor var starkare för någon annan så går det inte. Jag älskar Tiffany, har gjort det och kommer alltid att göra det. Det är bara synd att det tog mig så här lång tid att inse det.

 "Något jag borde ha gjort för länge sen" sa jag tillslut och höjde mina händer för att greppa tag om hennes ansikte för att sen kunna pressa mina läppar mot hennes.

 Hon stod som förstenad framför mig någon sekund innan hon slappnade av och snart kände jag hennes händer läggas på mina höfter.

 Jag drog henne närmre mig och pressade mina läppar hårdare mot hennes. Jag kände hur ett glädje rus gick igenom mig, det bokstavligt pirrade i hela min kropp och jag ville bara ha mer. Jag har aldrig i mitt liv känt ett sådant stort behov av någon eller något förut och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Jag vred på mig och lyfte enkelt upp henne på hennes skriv bord som stod bredvid hennes säng med hjälp av en arm runt hennes midja och den andra på hennes höft.

 Jag placerade den handen jag haft på hennes höft på hennes kind igen och strök lätt med tummen över hennes kind. Hon lutade sig undan från mig för att hämta andan lite och lutade sin panna mot min. Jag andades smått andfått och öppnade ögonen för att kolla ner på Tiffany som redan kollade upp på mig. Jag låste mina ögon med hennes och vi satt där i tystnad ett tag innan Tiffany avbröt den.

 "Justin jag tror inte att det här är så" började hon men jag avbröt henne snabbt genom att placera en kort kyss på hennes nu en aning svullna läppar.

"Våga inte ens säga smart, våga inte ens tänka det"

"Men Justin jag"

"Tiffany snälla bara, håll tyst" sa jag innan jag sammanlänkade våra läppar igen vilket fick henne att snabbt tystna mitt i ordet när hon började prata igen. Jag särade på hennes ben och gick in mellan dem för att komma närmre Tiffany som nu gav in i mina kyssar.

 

Jag kom ihåg den kvällen bättre än något av minerna som spelats genom mina tankar. Kanske för att det var det som betydde mest för mig. 

 Även fast det hade gått tre år sen jag träffat henne kunde jag fortfarande säga att jag älskade henne. Om möjligt kunde jag säga det med ännu mer trovärdighet. Det spelade ingen roll att vi vart borta från varandra, det kändes fortfarande som att jag kände henne bättre än mig själv. Det kändes som att jag fått tillbaka min andra halva.

 

 ”Du kan inte ha mer fel” sa jag och innan hon hann säga något drog jag henne till mig genom att linda mina armar runt henne midja. Jag placerade mina läppar över hennes i vad som skulle vara en kort och öm kyss men det övergick snabbt till något annat. 

 Tiffany greppade tag om mitt ansikte och vred huvudet lite åt sidan för att ge oss båda en bättre vinkel. Hennes naglar borrade nästan in sig i mina kinder när jag utan förvarning pressade in mina tunga in i hennes mun. 

 Jag log lite smått när jag hörde hur ett stön lämnade hennes läppar men dämpades då hennes läppar var hårt pressade mot mina. Jag drog mina armar tätare runt henne och började placera kyssar längst hennes nacke men blev snabbt avbruten när Tiffany hoppade ur min famn. Vi båda andades andfått och jag kollade chockat upp på henne.

 ”Okej jag är glad att du valde mig men varför har du tårar i ögonen. Du borde vara glad att du fått tillbaka minnet, inte gråta över det” sa Tiffany och jag skakade smått på huvudet.

 ”Tro mig jag är glad över att jag fått tillbaka minnet. Men det är en sak jag nästan hoppats att jag inte hade kommit ihåg” sa jag och Tiffany kollade oförstående ner på mig där jag satt.

 

(fortsättningen på Justin och Selenas samtal innan krasch)

"Du vet inte hur lättad jag blir av att höra dig säga det" sa hon och jag rynkade smått på pannan.

”Varför är det bra att jag kysste en annan tjej?” frågade jag förvirrat och det var tyst i ett tag innan Selena började prata igen.

”För att jag har gjort samma sak så då jämnar det ju ut det”

”Du har också kysst en annan?”

”Ja eller nej. Alltså det är lite komplicerat”

”Det kan väll inte vara så jävla komplicerat att säga fall du har kysst en annan eller inte. Det är inte så svårt, antingen är det ja eller nej”

”Alltså ja jag har kysst en annan kille men det är inte allt” sa hon försiktigt och jag kände hur hela jag stelnade till.

”Vad menar du med att det inte var allt du har gjort? Vad mer har du gjort?”

”Du får inte bli sur Justin det var inte meningen”

”Selena vad är det du har gjort”

”Jag hade sex med en annan kille okej. Nöjd nu?”

”Nej jag är inte nöjd med att du har legat med en annan kille. Du har legat med en annan kille. Hör du inte dem orden Selena?”

”Jo men snälla Justin du måste förstå. Första gången var jag ute och festade med kompisarna och”

”Första gången? Du menar alltså att det har hänt mer än en gång?”

”Ja men snälla Justin bli inte sur. Det var ett misstag. Det var efter vår fajt och jag var så himla sur på dig. Så jag frågade några kompisar om dem ville gå ut och dem sa ja. VI gick till en club och det var en kille där som bjöd mig på den ena drink efter den andra. Jag visste inte vad jag gjorde och det nästa jag vet är att jag vaknar upp i hans säng. Andra gången var bara ett väldigt stort misstag och den tredje gjorde jag bara för att. Jag vet inte ens varför jag gjorde det en tredje gång men snälla Justin du måste förlåta mig”

”Selena hur skulle jag kunna förlåta dig efter det här? Hur ska jag kunna lita på dig efter allt du har berättat?”

”Det är ju inte så att du är helt oskyldig heller. Du har vart med en annan också”

”Ja det har jag och det nekar jag inte. Men det hände bara en gång och vi kom aldrig längre än så”

”Och, du har fortfarande gått på bakom min rygg så det är ju samma sak”

”Hur fasiken är det samma sak Selena? Jag gjorde det en gång. Du gjorde det tre gånger och du gjorde mer alla tre gångerna också”

”Oh kom igen Justin, som att du inte hade haft sex med den där Tiffany om det inte är så att era mammor hade vart i samma hus”

”Det kanske är svårt för dig att tro men nej. Jag hade inga tankar på att ha sex med Tiffany”

”Men jag är säker på att hon ville det”

”Det tror jag sällan. För din information så var det hon som övertalade mig att jag skulle prata med dig så att jag skulle kunna reda ut mina känslor för dig”

”Jaha så det säger du? Hur går det med det då?”

”Väldigt bra faktiskt. Jag har insett att det du och jag hade, inte längre finns där. Det har nog inte funnits där på ett tag heller”

”Nej vet du vad Bieber, dem har aldrig funnits där. Kanske lite smått i början av vår relation men mot slutet så har det bara vart en PR grej. Jag menar du ser ju bra ut så jag hade ju ingenting att förlora på det” sa hon och jag kände hur tårarna nu spreds i mina ögon. Även fast jag redan innan samtalet hade bestämt mig för Tiffany, sved det att höra att en stor del av min relation med Selena var falsk. Eller det var i alla fall vad hon sa. För även om jag inte älskade Selena längre så har jag en gång i tiden gjort det.

"Vad är det Bieber? Har du tappat talförmågan?" skrattade hon och jag försökte blinka bort tårarna som var i mina ögon men misslyckades. Dom började rinna ner för mina kinder men jag orkade inte bry mig så jag lät dem falla. 

"Oh och Bieber. Bara så du vet så har jag en intervju om två dagar och om du inte har något emot det så kommer jag säga att det är jag som gjorde slut med dig för att du sårade mig djupt"

"Selena seriöst gör inte det här. Om jag någonsin betydde något för dig så gör du inte det här"

"Oh det gjorde du men tyvärr för dig så betyder så betyder min karriär mer för mig och att spela den förkrossade flickvännen ger mig all den uppmärksamhet jag vill ha" sa hon och jag knöt mina näver hårt.

"Seriöst Selena om du ens"

"Hej då Justin" avbröt hon mig med och samtalet avbröts.

Jag kollade chockat på den ett tag innan jag ställde mig upp och greppade tag om lampan som stod på bordet bredvid mig och kastade den hårt i väggen vilket fick den att gå i tusen bitar. Jag drog en frustrerad hand igenom mitt hår och gick fram och tillbaka i rummet då jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Efter ett tag greppade jag tag om min mobil som jag lämnat på soffan och sprang ut till bilen. Jag visste inte vad jag ska göra men jag visste vem jag kunde prata med det här om, som inte skulle döma mig. En person som trots att jag sårat alltid kommer stå vid min sida. Tiffany.

 

När jag berättat för Tiffany vad som hänt kollade hon med chockat ner på mig och jag kunde se hur tårar spreds i hennes ögon.

 ”Så det är varför du väljer mig? För att Selena egentligen är en falsk bitch?” sa hon och jag kollade chockat upp på henne. Hade hon inte hört den biten där jag berättade att jag redan innan samtalet hade bestämt mig för henne.

 ”Jag det var ju trevligt att veta och vet du vad. Om jag egentligen bara är ett så kallat tröstpris för att du inte kan få Selena så kan du räkna bort mig också” sa hon och innan jag hann säga något började hon att gå bort mot hennes bil som stod parkerad några meter bort.

 

Tiffanys perspektiv

 Jag torkade snabbt bort tårarna som rann ner för mina kinder med min ena hand samtidigt som jag med den andra rotade i fickan efter mina bilnycklar. Jag ville komma bort här ifrån och bara åka vart jag nu än åker. Jag var en sådan stor idiot. Det var ju självklart att Justin skulle välja Selena men nu när han inte kunde ha henne så fick han nöja sig med mig. Jag hade inget att erbjuda Justin.

 Precis när jag skulle stoppa in nyckeln och öppna dörren in till passagerarsättet kände jag hur Justin greppade tag om min handled och drog i den lite smått vilket fick mig att mot min vilja vände mig mot honom.

 ”Justin vad i” var allt jag hann säga innan jag blev tystad av Justins läppar han placerade över mina. Hans pressade sig upp mig vilket fick mig att tryckas upp mot bilen bakom mig. Justins händer som var placerade på min midja började inom kort att vandra ner mot mina lår som han snabbt tog ett fast grep. Innan jag hann så mycket som ens blinka hade Justin lyft upp mig och lindat mina ben runt hans midja. Han pressade sig ännu närmre mig för att hålla mig på plats innan han släppte mina lår för att istället greppa tag om mitt ansikte.

 ”Om det är någon som var ett tröst pris så var det Selena för att jag inte längre kunde få dig. Tiffany jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra. Vad som än händer. Okej?” frågade han en aning andfått och jag nickade bara smått innan jag pressade mina läppar mot hans igen. Behövde inte längre hålla tillbaka vad jag kände då Justin nu äntligen fått tillbaka sitt minne. Vilket ledde till att jag inte längre behövde oroa mig för att han skulle lämna mig för Selena.

 Han sa att han valde mig. Han sa att han älskade mig och det var allt jag behövde höra just nu.

 



 

Okej den här delen blev dubbel så lång som den andra. Är inte nöjd med det men orkar heller inte skriva om det. Men jag hoppas att ni gillar det. Och precis som dem flesta gissade valde han Tiffany :D

Vill också tacka alla som kommenterade på del 1. Det är pågrund av er som jag lägger upp det här idag. Ni gör mig verkligen jätte glad och kände mig nästan tvungen att lägga upp det här efter hur bra ni kommenterade på det förra. Så snälla fortsätt att kommentera så på alla kapitel. Det betyder verkligen jätte mycket <3

 

Men vad tyckte ni om hans minne då om han och Selenas samtal? :O 

 

KOMMENTERA MYCKET INFÖR NÄSTA.

 

 

 

Memories Can Come And Go - Kapitel 19 part 1

Tidigare
Jag kollade på bilens ena sida en gång till innan jag gick fram till huven och satte mig i huk för att kunna kolla in i bilen. Jag såg små blod fläckar i bilen och skakade på huvudet för säkert hundrade gången bara idag. Olyckan jag måste ha vart med om måste ha vart ganska rejäl.  

 Jag började ge upp hoppet om att jag skulle hitta något här men bestämde mig för att en än gång ta en titt runt mig. Vilket jag gjorde rätt i då jag helt plötsligt fick en massa bilder flickandes förbi i mitt huvud i följd med en massa filmer av något slag. 

 Jag sjönk snabbt ner i gräset under mig då jag inte kunde se något annat än bilderna som spelades runt i mitt huvud. 

 Men det var inte förs än jag såg en bild av mig och Tiffany kyssandes på våran äng som jag insåg att det här inte bara var en massa trams. Det här var faktiskt mina minnen som började komma tillbaka. Jag började komma tillbaka......

 



 

 

Tiffanys perspektiv 

 Justin har bettet sig jätte konstigt ända sedan vi hade vårat samtal i morse. Han var liksom undvikande och kollade knappt på mig. Han pratade bara på tilltalan och gav oss bara snabba och korta svar. Han satt fast klistrad framför sin mobil och kollade på jag vet inte vad. Jag hade försökt att kolla men han hade bara vridit bort mobilen vilket gjorde mig ännu mer fundersam på vad det var som var felet. 

 Jag menar det är som att våra positioner är ombyta. För bara några timmar sen var det Justin som tvivlade på mig och nu var det jag som tvivlade på honom. 

 Chaz sade när jag pratade med honom för bara någon minut sen att han sett Justin kolla runt på internet. Och till våran förvåning hade han tydligen sökt runt om hans och Selenas relation. Vilket oroade mig.

 Hade han fått något minne av henne eller har börjat känna något för henne igen? Tankarna bara flög runt i mitt huvud och jag tror att jag kommer att bli galen. Det här kan inte vara nyttigt att gå runt och oroa sig så här. Men jag kunde inte sluta. Alla visste att jag var rädd att Justin skulle lämna mig för Selena om han fick tillbaka minnet och att han börjat bete sig så här konstigt hjälper inte riktigt till att få bort den känslan.

 

 Jag drog upp min dator som låg på golvet och log lite smått mot datorn där mitt klistermärke nu satt. Jag hade tänkt att kolla på film, det kanske skulle kunna få bort mina tankar lite på Justin.

 Efter att ha kollat runt lite på internet valde att jag sätta igång Camp Rock då jag alltid blev glad när jag såg den och så var det alltid kul när man kunde sjunga med. Och sen så kunde jag även nästan alla repliker till hela filmen så jag brukade sitta och säga dem tillsammans med karaktären. Konstig? kanske lite men vad ska man annars göra.

 Jag hann inte så långt in i filmen innan min mobil började ringa bredvid mig och jag drogs snabbt ut mina tankar. Jag pausade filmen snabbt innan jag sträckte mig efter min mobil. Jag kollade chockat på mobilen när jag såg att det var Pattie som ringde mig.  Jag hade förväntat mig att det skulle vara Justin, Chaz eller Ryan. 

 "Hej det är Tiffany" hälsade jag snabbt när jag svarat och lyft mobilen till örat. 

 "Hej Tiffany. Eh förlåt att jag ringer så sent, jag hoppas att jag inte väckte dig"

 "Nej det är lugnt. Jag satt bara och kollade på film. Men vad vill du?"

 "Eh jag undrar bara om Justin är hemma hoa sig"

 "Eh nej jag har inte sett Justin sen jag åkte hemifrån er"

 "Okej men du har möjligtvis ingen aning om vart han är någonstans?" frågade hon och jag kunde nästan höra paniken i hans röst vilket fick mig att bli en aning orolig. 

 "Eh nej han skulle bara ta det lugnt idag tror jag. Varför undrar du?"

 "Justin är borta" sa hon bara kort och jag rynkade smått på pannan. Vad menar hon med att han är borta?

 "Pattie vad menar du med att Justin är borta?" 

 "Jag menar just det. Jag kan inte hitta honom någonstans. Jag har hört med både Chaz och Ryan också men dem har heller ingen aning om vart han är någonstans"

 "Ta det lugnt Pattie. Han är säkert bara ute och går. Försöker rensa tankarna lite" försökte jag lugna henne med för jag har väldigt svårt att tänka mig att Justin bara skulle försvinna så här. Så länge han faktiskt fått tillbaka minnet och åkt i väg för att ta tillbaka Selena. Nej så kan det inte vara. Justin skulle ha pratat med mig innan i sådana fall. 

 "Jag trodde det också först. Men jag har vart vaken över en timme nu och han har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag har försökt ringa honom flera gånger men han svarar inte. Han svarar inte ens på mina sms. Tiffany han svarar alltid på sms”

 ”Pattie det är säkert inget. Han är säkert bara ute någonstans och försöker komma bort från allt. Och allt ringande kanske stör så han kanske stängde av telefonen. Han behöver säkert bara lite tid för sig själv”

 ”Du har säkert rätt. Men jag oroar mig fortfarande. Jag undrar bara vart tusan han kan ha tagit vägen. Han kunde ju åtminstone ha lämnat en lapp eller något om vart han skulle tagit vägen så att vi visst vart han var någonstans” sa Pattie och jag kunde höra oron i henne röst. Hon var rädd men jag trodde verkligen inte att hon hade något att oroa sig för. Visst han kunde vara var som helst men han var smart och han skulle inte göra något som skulle sätta honom själv i någon risk. Han letade säkert bara efter svar.

 Vänta lite, leta efter svar. Det är ju klart. Han har ju pratat om att åka till platsen där olyckan hände i flera dagar nu. Han hade velat åka dit ihop om att det skulle finnas något spår eller något som skulle få hans minne tillbaka. Eller i alla fall någon glimt av vad det är som hände den dagen.

 ”Pattie jag ringer dig senare. Jag tror jag vet vart Justin är någonstans” sa jag och la på samtalet innan hon ens hade en chans att svara. Kanske inte det schystaste från min sida då hon hade letat efter honom ett tag nu men jag ville göra mig säker att han faktiskt var där och ha en chans att prata med honom ostört. 

 Jag ställde mig upp och drog på mig Justins tjocktröja som hängde på min stol (som för eran information var alldeles för stor) Jag stoppade snabbt ner mobilen i fickan innan jag sträckte mig efter mina nycklar till bilen. Jag halv sprang ner ner för trappan och låste snabbt ytter dörren efter mig innan jag sprang bort till min bil. Efter att ha startat den och kollat i speglarna att det inte var någon bil runtomkring mig innan jag backade ut från uppfarten och började köra bort mot skogen där jag antog att Justin var. 

 När jag kört ett tag och började närma mig stället där Justin krockat kände jag hur en kal kår gick ner längst min ryggrad. Det var mörkt ute, dimmigt och det kom såna där konstiga, läskiga och lätena som kom från skogen. Dem där lätena som får en att rycka till när man kollar på skräckfilm. 

 Jag försökte att ignorera dem och fäste min blick på vägen framför mig. Och mycket riktigt när är jag kom fram så såg jag hur en gestalt satt någon meter från bilen med huvudet i händerna. Jag parkerade bilen en liten bit bort för att inte störa honom. Jag drog ut nyckeln och låste bilen lite snabbt innan jag började göra min väg bort mot Justin som fortfarande satt med blicken i marken.

 ”Justin” sa jag osäkert och hans huvud vreds snabbt upp mot mig. 

 Han såg förstörd ut . Hans ögon var rödsprängda, hans kinder var fuktiga och lite rosa. Hans hår stod åt alla håll och kanter och när jag kollade närmre kunde jag se hur hans ögon nästan kollade vilset upp på mig. Något var fel, jag kunde känna det på mig. Men frågan var bara vad.

 ”Justin är du okej?” frågade jag och sjönk ner på knä framför honom. Han skakade bara smått på huvudet och jag kollade medlidande på honom. Jag greppade tag om hans hand för att vissa att jag var här för honom och jag kunde se hur ett litet leende spreds på hans läppar. Men det försvann lika fort som det kom.

 ”Justin vad är det? Du vet att du kan prata med mig”

 ”Det är tillbaka”

 ”Vad menar du med att det är tillbaka? Vad är det som är tillbaka ens?”

 ”Mitt minne. Det är tillbaka. Jag mins allt”

 ”Du menar att du mins...”

 ”Min karriär, Scooter, Alfredo, Usher, Jazzy, Jaxon, Selena” sa han och jag kände hur jag stelnade till när han nämnde Selena. Så det är så här jag ska få reda på hans val alltså. Mitt ute i ingenstans. Men tydligen var Justin inte klar du han började prata ”Och jag kommer ihåg dig. Vårat bråk, mitt misstag och vårat samtal”

 ”Okej så varför gråter du?”

 ”För att jag kommer ihåg vad som hände den kvällen. Jag kommer ihåg mitt val”

 



 

Part 1 är uppe nu och jag ska försöka få upp part 2 imorogn men det beror helt påer och hur mycket ni kommenterar på det här kapitlet. Så kommentera mycket på det här kapitlet babes så kommer nästa upp snabbare ;)

 

Memories Can Come And Go - Kapitel 18

Tidigare kapitel
 ”Mig? Varför oroar du dig över mig för?”

 ”Du har bara vart lite frånvarande och jag har oroat mig att du börjar ångra dig eller att du inte vill vara med mig längre. Det är ingen big deal”

 ”Justin det är det visst och jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå att jag inte vill ha någon annan. Justin jag har väntat på dig i tre år och om du tror att jag kommer att lämna dig så är du ju dum i huvudet”

 ”Jag vet men du. Du verkar bara vara lite frånvarande och så fort vi kommer ut utanför dem här väggarna så drar du dig undan från mig. Det är som att du inte vill att folk ska veta att vi två är tillsammans”

 ”Justin det har ingenting med dig att göra och du får det att låta som att jag skäms över dig”

 ”Kanske för att det faktiskt känns som det” sa jag och satte mig upp. Kastade ut med armarna frustrerat och Tiffany kollade chockat på mig........

 



 

 

 ”Justin det är det visst och jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå att jag inte vill ha någon annan. Justin jag har väntat på dig i tre år och om du tror att jag kommer att lämna dig så är du ju dum i huvudet”

 ”Jag vet men du. Du verkar bara vara lite frånvarande och så fort vi kommer ut utanför dem här väggarna så drar du dig undan från mig. Det är som att du inte vill att folk ska veta att vi två är tillsammans”

 ”Justin det har ingenting med dig att göra och du får det att låta som att jag skäms över dig”

 ”Kanske för att det faktiskt känns som det” sa han och satte sig upp. Kastade ut med armarna frustrerat och jag kollade chockat på honom. Varför i hela världen skulle jag skämmas över honom för. Om det var någon som skulle skämmas över någon så borde det väll ändå vara han som skäms över mig. Jag menar alla älskar Justin och jag är ingen jämfört med honom.

 ”Justin jag skäms inte över dig. Att jag drar mig bort från dig har inget med dig att göra”

 ”Åh kom inte med något sådant där tal, det är inte du det är jag” sa Justin och jag skakade smått på huvudet.

 ”Justin du måste lyssna på mig. Det har något med mig att göra okej och det är inte för den anledningen som du tror att det är” sa jag och satte mig upp nu också så att jag kunde  kolla in i hans ögon.

 ”Så berätta för mig vad det är som är anledningen då. För jag har börjat fundera ut en massa olika anledningar till varför du börjat hålla dig borta från mig. Jag har haft tankar som att du skäms över mig och att du har börjat gillat en annan kille mer än mig och vill inte ha mig längre på grund av det” 

 ”Justin du är så långt ifrån sanningen du kan komma typ” sa jag och log lite smått upp mot honom.

 ”Så du är inte tillsammans med han den där killen James?”

 ”Haha nej, han är bara en bra kompis. Jag lovar”

 ”Vad bra för det hade ju vart en skam om jag hade behövt slå in hans näsa för att kunna få honom att hålla sig borta från dig” sa han och jag skrattade kort. Kunde inte riktigt se mig Justin slå ner någon, han var inte riktigt den våldsamma personen.

 ”Så varför är det som du inte vill vara med mig då när vi är ute?” frågade Justin och jag slog ner blicken på sängen i mellan oss. 

 ”Tiffany prata med mig” sa Justin och stoppade några slingor som ramlat ner från min bulle bakom mitt öra innan han vred upp mitt ansikte mot sitt med hjälp av en hand som han placerat på min kind. Jag suckade kort och kollade upp på honom.

 ”Jag är rädd”

 ”Rädd för vad?” frågade Justin förvånat och kollade frågandes på mig.

 ”För att dina fans ska hata mig, för att dem ska skicka hot brev och att jag återigen ska börja försöka få bort mig från dig”

 ”Varför skulle mina fans göra så?”

 ”För att dem är besatta utav dig och skulle göra allt för att få dig. Dem använder ditt motto Never Say Never när folk säger att dem aldrig kommer att kunna bli tillsammans med dig”

 ”Är dem knäppa eller? Det är ju inte så att jag kan dejta alla mina fans. Jag skulle bara kunna vara ihop med varje person i någon timme. Om ens det”

 ”Plus så vill jag inte trycka det i Selenas ansikte. För även om hon är knäpp och lite konstig så har ni ju trotts allt vart tillsammans i över ett och ett halvt år. Så även om hon inte har samma känslor för dig nu så har hon ju faktiskt en gång i tiden haft det. Jag kommer ihåg den smärtan jag kände när jag såg den där bilden på dig kyssandes med den där tjejen. Och det är inget jag önskar någon, inte ens min värsta fiende” jag kunde se hur Justin vred lite obekvämt på sig när jag sa att jag kommer ihåg smärtan jag känt. Men jag ignorerade det. Jag behövde få ut det, han behövde veta vad jag kände. Eller hälften i alla fall. Jag hade inte tänkt berätta för honom att jag fortfarande oroar mig för att han ska gå tillbaka till Selena om han får tillbaka minnet.

 ”Justin jag vill vara med dig, det vill jag. Men jag tror att vi ska ta det lite lugnt. I alla fall när vi är ute bland folk. Kanske låta det smälta in lite först” sa jag och kollade frågandes upp på Justin, lite rädd för vad han skulle säga.

 ”Visst, vi kan ta det lugnt när vi är ute. Men jag kan inte lova dig att jag kommer att ta det lugnt när det bara är vi” sa Justin och satt en hand bakom min nacke för att dra mig närmre sig.

 ”Det hade jag inte räknat med” sa jag med ett litet skratt som snabbt dämpades när Justins läppar pressades mot mina.

 

”Så vad du försöker säga mig är att det här är en tjejs rum?” frågade Justin och kollade med stora ögon ner på mobilskärmen som visade en på en tjejs rum som var fylld med en massa Justin Bieber saker. Vilket var rätt läskigt om du frågar mig.

 ”Ja. Förstår du nu hur galna dina fans är i dig?” frågade Ryan och Justin nickade smått.

 ”Det är är lite läskigt om du frågar mig”

 ”Du är inte den enda som tycker det Justin. Och tro mig det finns värre grejer än det här”

 ”Värre än det här? Hur tusan kan något var läskigare än de här?” frågade Justin och slet bort blicken från skärmen för att kolla upp på mig.

 ”Det finns mycket värre. Det finns folk som gör dem mest äckliga sakerna för att få något som är ditt. Det är någon som till exempel som har din spya hemma. Hon hade stoppat handen i din spya när du kräkts på scenen och sparat det i en burk”

 ”Omg det där är ju bara jätte äckligt och stört” sa Justin och rynkade smått äcklat på pannan och vi alla skrattade smått mot honom.

 ”Förstår du nu hur konstiga dina fans är?” 

 ”Oh ja och just nu är jag inte så säker på om jag vill träffa dem. Dem skrämmer mig lite om jag måste erkänna”

 ”Nämen plutten. Du behöver inte vara rädd, dina fans skulle aldrig skada dig. Dem skulle riskera sitt liv för dig. Det är dina haters som du ska vara rädd för. Dem är inte lika glada med dig. Det har vart några som har fått i ”uppgift” att döda dig faktiskt” sa jag och vi skrattade smått. Eller jag, Chaz och Ryan i alla fall. Justin kollade bara skräckslaget på oss. Jag log smått mot honom innan jag greppade tag i hans hand.

 ”Du har inget att oroa dig för Justin. Jag lovar” sa jag och han nickade smått.

 

Justins perspektiv

 Jag hade inte vart mer desperat efter något i hela mitt liv som jag är just nu. Jag ville få tillbaka minnet. Nej stryk det, jag måste få tillbaka mitt minne. Jag kan inte fortsätta leva så här. Jag kan inte fortsätta leva så här utan att minnas 6 år av mitt liv. Och av det jag har hört och som jag har förstått så har ju dem åren vart väldigt viktiga för mig. 

 Jag har ju blivit kändis under den tiden förbövelens. Jag hade gått från att knappt ha några pengar, fått dela måltider med min mamma för att kunna få äta till att ha så mycket pengar att man inte vet vad man ska göra av dem. Jag behöver veta vad som hände i mellan där, jag behöver minnas allt som jag glömt. 

 Det skulle underlätta så mycket för mig och speciellt för dem runtomkring mig. Dem behöver hela tiden tänka på vad dem säger. Dem kan till exempel inte säga ”Kommer du ihåg när vi” när det handlade om något minne mellan dem åren jag var mellan 12-18 år. Det var liksom inget jag kom ihåg.

 

 Jag kollade en sista gång upp på min mormor och morfars hus innan jag började gå bort ifrån det. Jag drog upp min luva över huvudet och stoppade ner händerna i fickorna på mina jeans med tummarna stickande utanför. 

 Jag behövde komma iväg lite, komma iväg från alla press som jag kände. Jag visste att dem inte ville få mig att känna mig dåligt men jag kunde inte få bort känslan av att jag var tvungen till det här. Att jag var tvungen att komma ihåg allt och det fick mig att känna mig stressad. Jag ville ju komma ihåg, det var inte det. Grejen är bara att jag inte vet vad det är som ska trigga igång mitt minne. Vad eller vem som kommer få mitt minne att komma tillbaka. Om det nu kommer komma tillbaka.

 Utan att egentligen tänka märkte jag hur jag närmade mig platsen där dem sagt att jag krockat. Jag hade velat åka dit länge nu men mamma trodde inte att det var någon bra ide med tanke på att bilen tydligen inte var borttagen. Hon trodde att det skulle framkalla en massa dåliga minne. Vilket enligt mig kanske inte skulle vara så dåligt då jag då åtminstone skulle komma ihåg något. Tiffany hade erbjudit sig att skjutsa hit mig men jag hade tackat nej. Jag ville komma hit ensam, jag behövde få rensa huvudet lite. 

 Några hundra meter bort kunde jag nu se hur en bil låg upp och ner. Jag kollade lite snett på den men började göra min väg bort mot den. När jag skulle krossa vägen kollade jag snabbt åt båda hållen efter någon bil innan jag halv sprang över gatan.

 När jag närmade mig bilen kunde jag se däckavtryck i asfalten, glasbitar i gräset runt bilen. När jag väll kom fram till bilen såg jag att det var en hel del bitar borttagna vilket fick mig att tänka på det Tiffany hade sagt för någon dag sen ”Dina beliebers har redan vart där och tagit några grejer. Så jag tror att det är därför poliserna låter din ligga”

 Jag skakade smått på drog handen längst ena sidan av bilen. Bilen var verkligen helt kvaddad. Inte bara för att delar saknades utan jag tror inte att jag såg en enda del på den här bilen som såg ut som den borde göra. Alla glas var trasiga, däcken var sneda och hade ingen luft, lamporna var trasiga  och sidorna var helt inbuktade. Jag kollade på bilens ena sida en gång till innan jag gick fram till huven och satte mig i huk för att kunna kolla in i bilen. Jag såg små blod fläckar i bilen och skakade på huvudet för säkert hundrade gången bara idag. Olyckan jag måste ha vart med om måste ha vart ganska rejäl.  

 Jag började ge upp hoppet om att jag skulle hitta något här men bestämde mig för att en än gång ta en titt runt mig. Vilket jag gjorde rätt i då jag helt plötsligt fick en massa bilder flickandes förbi i mitt huvud i följd med en massa filmer av något slag. 

 Jag sjönk snabbt ner i gräset under mig då jag inte kunde se något annat än bilderna som spelades runt i mitt huvud. 

 Men det var inte förs än jag såg en bild av mig och Tiffany kyssandes på våran äng som jag insåg att det här inte bara var en massa trams. Det här var faktiskt mina minnen som började komma tillbaka. Jag började komma tillbaka......

 



 

OMG HANS MINNER BÖRJAR KOMMA TILLBAKA!!!!!!! Haha jag slippar här borta och jag vet redan vad som ska hända.

 

Vad tror ni kommer hända nu när Justin minne börjar komma tillbaka. Kommer han att dumpa Tiffany för Selena eller komma han stanna kvar med henne?

KOMMENTERA MYCKET NU FÖR NÄSTA KAPITEL, har hela kapitlet planerat i huvudet så behöver bara få ner det i ord. Så kommentera mycket så kommer kapitlet upp fortare.

 

Okej nu måste jag gå och lägga mig, ska ha sjukgymnast och skolavslutning imorgon på morgonen så behöver få lite sömn.Borde ha sovit för länge sen men jag tyckte att ni förtjänade det här kapitlet och jag hade ju faktiskt lovat er. Så jag hoppas verkligen att ni gillar det :)

 
 
 

Memories Can Come And Go - Kapitel 17

Tidigare kapitel:
”Åh Selena kommer inte bli glad över det här” skrattade Maddie fram och kollade glatt bort mot Justin och Tiffany som nu stod mer ihop tryckta.  

”Haha nej det kommer hon verkligen inte. Speciellt inte när det kommer ut via pressen heller” 

”Vad menar du med pressen?” 

”Jag menar att det är en paparazzi som står där borta och tar kort på allt”

”Well jippi, det här kommer ju inte komma upp på första sidan på var enda skvaller tidning. ”Stora pop stjärnan Justin Bieber otrogen mot Selena Gomez” är rubriken som kommer lysa över alla tidningar och nyheter” sa Chaz och kollade bort mot paparazzi killen med inget annat än hat i blicken. Jag förstod honom, dem är förfärliga. Inget privatliv allts om man blir känd.

 



 

Selenas perspektiv (fredag 29 juni 2012)

 ”Selena vart är du någonstans? Selena” ropade min mamma och jag skakade irriterat på huvudet. Jag hade åkt hem för någon dag sen för jag orkade inte spendera en enda dag till på det där sjukhuset. Det var äcklig mat, det stank sprit och rengöringsmedel plus så var jag trött på alla dom där vita långa korridorerna och rummen. Dom höll på att dra mig till vansinne. Fast det var ju inte det jag sa till paparazzon. Till dem sa jag att jag hade en del att ta hand om hemma och att jag skulle hjälpa honom härifrån. Vilket var ännu en lögn då jag inte ens har pratat med någon av dem i Stratford sen jag lämna stället.

 ”Selena vart tusan är du? Jag behöver prata med dig om en sak, det är viktigt”

 ”Vad är det mamma. Jag håller på att skriva på min låt som du bad om”

 ”Ja och jag bad dig även att hålla fast vid Justin och det gick ju bra. Är det här vad du kallar hålla läget under kontroll?” frågade mamma och slängde ner en tidning på bordet framför mig. Jag kollade frågandes på henne och la ifrån mig gitarren jag hade i knät innan jag lät min blick falla ner till tidningen som låg på bordet.

 På sidan som mamma slagit upp var det en artikel om Justin och i mitten av sidan var det en bild på Justin och Tiffany kyssandes. Det var några till på dem från när dem var på vatten parken.

 Det var alltså två dagar sedan det här hade hänt. Dem hade frågat mig fall jag ville följa med dem dit men jag hade tackat nej. Vilket jag ångrar nu då jag hade kunnat förhindra det här. Men jag antar att hon hade hittat ett annat sätt att kyssa honom. Den där bitchen väntade säkert bara på att jag skulle åka innan hon la in sin stöt på Justin.

 ”Jävla skit” mumlade jag och drog en frustrerad hand igenom mitt hår. 

”Jag trodde att du sa att du hade allt underkontroll”

 ”Jag trodde att jag hade det okej. Tiffany betedde sig jätte konstigt när jag stack. Hon var liksom lite tillbaka dragen och ville inte komma för nära Justin”

 ”Det kanske beror på att dem redan då hade något på gång men inte ville göra något för att du skulle misstänka att det var något”

 ”Jag vet inte okej” sa jag och kollade upp på mamma istället för tidningen.

 ”Men vet du Selena? Vi kan använda det här till våran fördel” sa mamma nu lite gladare och jag kollade frågandes upp på henne. Hur skulle vi kunna vända något sådant till våran fördel?

 ”Mamma hur har du tänkt dig att vi skulle göra det?”

 ”Genom att spela offret. Du ska spela den hjärtekrossade flickvännen. Få folks medlidande” sa mamma som att det var det mest uppenbara i hela världen. Vilket det typ var när jag väll hörde vad hon hade planerat.

 ”Så vad ska vi göra då? Hur börjar vi här ifrån?”

 ”Jag vet inte. Men en bra start kan nog vara om du läser artikeln. För om du vet vad som kan stå där i kan du vända det till din fördel. Så läs lite där och fundera lite på vad du skulle kunna säga så försöker jag att boka in någon  intervju där du kan prata om allt det här” sa mamma och gav mig ett litet leende innan hon vände för att gå ut ur rummet men vände sig om mot mig när hon kom till dörröppningen ”Och träna på ditt gråtande. Det kan hjälpa dig att få folkets röster” sa mamma och jag nickade smått till svar innan jag kollade ner på tidningen. Jag hörde hur mamma gick ut ur rummet jag greppade tag om tidningen för att börja läsa artikeln som mamma bett mig om.

 

 Det är nu ingen nyhet att den stora popsensationen Justin Bieber har tappat minnet från att han är 12 år. Vilket menas att han inte kommer ihåg sin karriär, vissa vänner, flickvän eller fans. Men gamla kompisar och flammor verkar inte vara något problem att komma ihåg. Vi har under den tiden Justin legat på sjukhus kollat vilka som har kommit in och ut från sjukhuset och jag tror att folk blir chockade när jag säger att det är Justins gamla kompis Tiffany som spenderat mest tid där inne. Enligt Justin i en intervju med Teen Vouge för inte allt för länge sen sa han att dem två inte pratat med varandra på länge. Att dem tappat kontakten. Men är det verkligen troligt att dem helt plötsligt tappade kontakten eller var det bara en täckmantel. En täckmantel som skulle se till att paparazzi inte brydde sig om Tiffany eller en täckmantel för att göra saker lättare när han träffar henne.

 Frågan har diskuteras fram och tillbaka nu efter att dem två syntes tillsammans på en vattenpark i Stratford kyssandes. Betyder det här att dem två äntligen är återförenade igen och i så fall. Vad händer med Selena? 

 Selena har sagt till flera tidningar att det är väldigt komplicerat mellan dem just nu tack vare hans minnesförlust men hon har sagt att det går framåt. Var det så här hon menade eller är det här även en chock för henne. Hon har ju även sagt i några intervjuer att hon och Tiffany kommit varandra nära. Kommer det här på något sätt att påverka deras relation eller kommer den att fortsätta som den är nu. Selena kan ju faktiskt vara med på det här, veta om att Justin gått vidare till en annan tjej. Eller snarare Justin har gått tillbaka till en annan tjej. Justin har ju faktiskt erkänt att han en gång i tiden gillade henne och att det kanske fanns något mellan dem.

 

 Jag orkade inte läsa något mer utav artikeln. Det här räckte för mig, idag i alla fall. Jag kände något lite sting i hjärtat eller vad man ska kalla det men jag vet inte varför. 

 Var det svartsjuka? Nej det kan det ju inte vara. Jag var ju aldrig ihop med Justin för att jag älskade honom. Han var bra för min karriär och jag utnyttjade det. Men kan jag faktiskt ha fått lite känslor för honom trotts allt. Han är ju som sagt världens mest fantastiska killen på jorden. Han skämde alltid bort mig och gjorde allt för att få mig att må bra. 

 Och vi hade alltid roligt med varandra. För även om jag kanske fejkade mina känslor för honom så kan jag inte ljuga och säga att jag inte gillade att umgås med honom. Han var bra sällskap och det blev aldrig tråkigt med honom.

 Jag skakade smått på huvudet och suckade irriterat. Nej jag kan inte ha fallit för Justin, det bara går inte. Det här var bara en PR grej och inget mer. Justin var bara ännu en person som jag tog nytta utav för att få det jag vill. 

 Men även om jag hade känslor för honom så skulle det ju inte hålla. Justin har Tiffany nu och om jag gissar rätt så kommer han inte släppa henne så lätt i alla fall. Plus att om han kommer ihåg och får tillbaka sitt minne kommer han förmodligen inte att gå tillbaka till mig heller med tanke på vår sista konversation som vi hade innan hans olycka. 

 

 

Justins perspektiv (måndagen 2 juli 2012)

 Jag vaknade av att någon rörde sig framför mig och jag öppnade upp ögonen lite smått för att kunna kolla ner på Tiffany som låg i min famn. Hon låg fortfarande djupt i sömn och jag tror inte att jag har sett henne så här avslappnad på länge.

 Eller hon var avslappnad dagen efter vi var på parken. När hon även då vaknade upp i min famn. Men ända sedan nyheterna kom ut att vi kyssts och att jag har gått vidare från Selena har hon blivit mer tillbaka dragen. När vi är ensamma eller bara med våra kompisar är det helt okej.Men så fort vi kommer ut där det är andra människor förändras hon direkt. Hon blir alldeles stel och hon tar avstånd från mig. Hon vill knappt hålla hand med mig och hennes leende var alltid påklistrade. Falska och kalla. Ingen annan märkte det men jag kunde som sagt läsa Tiffany som en öppen bok och jag kunde se på henne att något var fel.

 Jag försökte prata om det med henne igår men hon hade bara sagt att hon var trött och inte ville prata om det just då. Jag hade inte pressat henne då då jag visste att det inte skulle göra någon nytta. Det var bättre att låta Tiffany komma till än istället för att försöka pressa henne. Men om hon inte pratar idag blir jag nog tvungen att dra det ur henne. Jag orkade inte fortsätta så här, jag ville veta vad det var som tyngde henne. För det måste väll vara något eller är det något jag gjort? Eller ångrar hon att blev tillsammans med mig? Okej jag vet inte riktigt om jag kan kalla oss tillsammans.Tiffany säger att hon inte tycker att vi ska bli allt för seriösa. På ett tag i alla fall. Inte förs än läkarna säger till 100% att jag inte kommer att få tillbaka minnet. Det eller om jag får tillbaka minnet och fortfarande vill ha henne.

 Min mobil plingade till och jag tog upp den för att se att det var från Chaz som undrade om jag var vaken. Jag ignorerade samtalet då jag visste att han skulle fråga om jag ville göra någon om jag sa att jag var vaken och just nu orkar jag inte med något. Jag såg att jag fått ytligare några likes på Instagram. Jag hade lagt upp några bilder på lite olika saker innan. Saker som en väska, min mat eller bara en vit väg och hade fått tusen likes på bara någon sekund. Så jag, Chaz hade velat testa en grej.

 

 ”Justin är du säker på att du vill det här? Tänk om någon kommer in någon” sa Ryan och kollade ut genom dörren snabbt för att kolla fall det var någon som kom innan han kom in i rummet och slog sig ner bredvid Chaz som satt på en stol bredvid min sjuksäng.

 ”Ta det lugnt Ryan det är inte så att jag begår ett brott eller något. Jag ska bara ta en bild. Det är ju inte direkt så att det kommer att skada någon. Jag vill bara testa det här. Se vad mina fans säger” sa jag och dem nickade lite smått till svar. Jag log smått mot dem innan jag satte mig upp för att knyta upp snöret som höll ihop min sjukklänning. När den var ner dragen till min midja la jag mig ner igen och vände mig mot Chaz som skakade smått på huvudet innan han tog upp min mobil för att ta en bild. Efter att ha tagit bilden sträckte han den till mig så att jag kunde se den.

 ”Den blir perfekt” sa jag och knöt snabbt på mig mitt klädesplagg igen innan jag återgick till min mobil. Jag knappade in en liten text till bilden men tvekade en annan om jag verkligen skulle lägga upp den eller inte. Skulle det sabba något? Förstöra för något som jag jobbat hårt för att återkomma? Nej det kan det väll inte göra, eller? Det var ju bara en bild. Det är ju inte direkt som att jag visade något. Det där skulle jag lika gärna kunna vissa om jag låg på någon strand någon stans.

 Med ett sista andetag klickade jag på godkänd och bara någon sekund senare var min bild upplagd.

 ”Så nu är den upp. Nu är det bara att vänta på” var allt jag hann säga innan jag såg hur mina fans började gilla min bild. Och det var inte bara en som gillade utan det var 10, 15, 20, 25, 30. Innan klockan ens hade visat en minut hade jag fått över 500 likes och det var ju helt galet. Och inte bara det mer än hälften hade också kommenterat om hur snygg jag var. Okej, där steg mitt självförtroende upp till 100.

 ”Alltså omg det här är ju helt sjuk” sa Chaz som nu ställt sig upp och kollade ner på min mobil.

 ”Jag vet” var allt jag fick fram med blicken på mobilen som hela tiden visade att jag fick fler och fler likes eller kommentarer.

 

 Tiffany rörde sig bredvid mig igen och den här gången öppnade hon ögonen också. Hon kollade runt lite i rummet och blinkade några gånger för att förmodligen vänja sig vid ljuset som var inne i rummet.

 ”God morgon” sa hon med ett leende på läpparna när hennes blick väll föll på mig. 

 ”God morgon” sa jag och besvarade henne leende med ett eget innan jag lutade mig ner mot henne. Jag kysste henne snabbt innan jag lutade mig tillbaka för att kunna kolla ner på henne.

 ”Sovit gott?”

 ”Inte direkt. Jag har legat uppe typ hela natten” sa jag och hon kollade medlidande på mig.

 ”Om det är jag som höll dig vaken av någon anledning är jag ledsen”

 ”Ta det lugnt Tiff. Du höll mig inte vaken. Inte på det sättet i alla fall” sa jag och hon kollade frågandes upp på mig.

 ”Vad menar du med det?”

 ”Inget. Förlåt det var inte mening att jag skulle säga det högt. Det kom bara ut”

 ”Nej Justin det är inte bara inget. Prata med mig” hon kollade på mig med stora ögon och jag kände hur irritationen jag känt innan svagt började sköljas iväg. Eller jag var fortfarande lite irriterad över att hon inte ville prata med mig men en tanke slog mig. Att hon var lite frånvarande med mig kanske inte har något med mig att göra. Det kanske bara är något helt annat. Eller så har hon bara en dålig vecka, vi alla kan ju ha dem.

 ”Justin prata med mig. Du börjar skrämma mig”

 ”Det är inget, jag har bara gått runt och oroat mig över dig”

 ”Mig? Varför oroar du dig över mig för?”

 ”Du har bara vart lite frånvarande och jag har oroat mig att du börjar ångra dig eller att du inte vill vara med mig längre. Det är ingen big deal”

 ”Justin det är det visst och jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå att jag inte vill ha någon annan. Justin jag har väntat på dig i tre år och om du tror att jag kommer att lämna dig så är du ju dum i huvudet”

 ”Jag vet men du. Du verkar bara vara lite frånvarande och så fort vi kommer ut utanför dem här väggarna så drar du dig undan från mig. Det är som att du inte vill att folk ska veta att vi två är tillsammans”

 ”Justin det har ingenting med dig att göra och du får det att låta som att jag skäms över dig”

 ”Kanske för att det faktiskt känns som det” sa jag och satte mig upp. Kastade ut med armarna frustrerat och Tiffany kollade chockat på mig........

 



 

Okej återigen dålig uppdatering men jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som att jag skyller på skolan hela tiden och att det är mycket där. VIlket det är men jag bara börjar tröttna på att jag inte kan uppdetara så mycket som jag vill. Men jag hoppas att ni kan vänta. Jag slutar på fredag och jag hoppas verkligen att jag kan få en bättre uppdatering när sommarlovet har börjat men jag vågar inte lova något.

 

Men vad tror ni om slutet. Hur tror ni att det här samtalet kommer att sluta och hur tror ni att Selena kommer att klara sig som "det sårade exet" som hon ska låtsas var. Kommentera mcyket nu babes, ni förstår verkligen inte hur mycket det betyder för mig när ni kommenterar mycket. Det ger mig motivation att skriva mer!!!!

 

Men angånge min andra novell. Den engelska som jag lägger upp på JBFF. Jag har startat en ny blogg på den och kommer att länka de här snart. Jag håller på med en header till den just nu sen så ska jag nog vara redo att länka den här och lägga upp kapitel 1 så att dem som är intresserade kan läsa.

 


Memories Can Come And Go - Kapitel 16

Tidigare kapitel:

”Okej vem är han och varför kladdar han på Tiffany? Jag trodde ni sa att hon inte hade någon kille?” sa jag och kollade frågandes på Chaz och Ryan som bara kollade roat på mig.

”Ta det lugnt cowboy. Dem är inte tillsammans, dem är bara kompisar. Fast vi tror att han har något för henne. Men ta det lugnt, Tiffany gillar honom inte på det sättet. Hon har redan sina ögon på någon annan” sa Ryan och blinkade smått mot mig.

”Ni är helt säkra på att dem inte har något tillsammans?”

”Ja, chilla Justin. Fast du borde nog vänja dig med honom. Han har en förmåga att hela tiden vara runtomkring”

”Och det är bäst för honom att han håller tassarna borta från henne om han vet vad som är bäst för honom” sa jag och dem skrattade åt mig. Tyckte uppenbarligen att min svartsjuka var rolig. 

 



 

Chaz perspektiv (onsdasg 27 juni 2012)

”Vi har i alla fall tur med vädret idag” sa Ryan medan vi gjorde våran väg bort mot omklädningsrummet för att byta om. Både jag och Justin nickade instämmande då det hade spö regnat och åskat igår. Det hade ju inte direkt varit så roligt om det hade regnat nu när vi ska vara på vatten parken.

Och fråga inte ens varför vi inte bytt om innan vi kom hit för vi har en väldigt bra förklaring faktiskt. Vi tillsammans med resten av hockey killarna åkte faktiskt iväg och körde en fotbolls match innan vi åkte hit och där vi spelade fotboll fanns det inga omklädningsrum så vi får byta om till våra badkläder här. Dock kanske det inte var så smart att spela en match innan vi skulle börja springa runt här då jag redan nu känner mig rätt trött i benen. Men det borde ju bli en rätt bra träning i alla fall. Då kan ju inte tränaren direkt klaga på att vi slappat hela sommaren.

”Förresten såg ni Tiffany där ute? Jag såg henne aldrig” sa Justin nästan oroat och jag skrattade roat åt honom.

”Ja jag såg henne. Hon stod tillsammans med Maddie och James där ute”

”Maddie är väll hon blonda tjejen som är lite kostig?”

”Ja det är hon. Tiffany blev kompis med henne efter att du blivit känd. Hon är riktigt schyst om man lär känna henne ordentligt”

”Okej, kanske får prata med henne lite senare då”

”Åh gör du det, hon kommer att totalt flippa då”

”Varför skulle hon flippa när hon såg mig för?”

 ”För att hon är en av dina största beliebers typ. Hon kan nästan allt om dig. Är faktiskt lite läskigt ibland att hon vet så mycket om mig”

”Vad då? söker dem fakta och sådant om mig?”

”Ja. Dem kan din blodgrupp, dem vet exakt när och var du är född någonstans. Plus lite till läskiga fakta om dig som inte ens vi visste om innan. Men du kan ta det lugnt. Maddie är inte den personen som söker. Hon har bara läst det på olika hemsidor som handlar om dig”

”Jaha det här känns ju bra. Mina fans är stalkers”

”Det kan man ju också kalla dem”

”Men förresten vem är James igen?”

”Det är han som var med Tiffany på sjukhuset. Han som du trodde var tillsammans med henne”

”Åh han. Jag gillade inte honom” sa Justin och både jag och Ryan skrattade högt åt honom.
”Ja vi kunde nog märka det”

”Men vad gör han här då?”

”Du sa ju att Tiffany fick ta med sig några kompisar så hon tog med sig Maddie och James”

”Aha okej” sa Justin kort innan han började byta om till sin badkläder. Ryan skakade roat på huvudet åt honom och jag log bara stort mot honom. Justin var inte direkt den bästa på dölja sin svartsjuka. Man kunde nästan läsa honom som en öppen bok. I alla fall när det kom till Tiffany för det var rätt svårt att inte se att han gillade henne.

 

Vi stod borta där alla skåp stod och väntade på alla skulle komma så att killen som ägde den här parken skulle kunna ha en genomgång med oss. Om vad vet jag inte. Det ät ju inte direkt som att någon av oss aldrig vart på en vatten park förut. Vi vet hur det funderar och det är ju inte direkt som att vi kommer att var ensamma här. Det kommer ju fortfarande finnas vakter här som kommer hålla koll på oss.

”Åh det här är ju bara onödigt. Kan vi inte bara försöka lite smidigt sticka här ifrån och börja åka” sa Ryan klagande och jag nickade instämmande med Justin skakade smått på huvudet.

”Det kommer säkert inte ta så långt tid. Plus jag måste hitta Tiffany först”

”Hon kommer där borta tillsammans med Maddie och James” sa jag och pekade bort mot Tiffany som gjorde sin väg över till oss där vi stod. Justin vände snabbt blicken mot henne och hans mun föll halvöppen. 

”Wow” var allt Justin fick fram och jag skrattade roat åt honom.

 

Justins perspektiv

Min blick fastnade på Tiffany som kom gåendes mot oss. Hon hade en röd bikini på sig och höll på att sätta upp sitt hår i en tofs. Hon såg fantastisk ut. Alltså hon gjorde alltid det men nu hade jag svårt att dra bort min blick från hennes kropp. Hon har utvecklats en del sen jag senast såg henne. Eller sen senast jag kommer ihåg i alla fall. 

”Hej sexy, looking good” sa hon glatt när hon kom närmre och jag drogs snabbt ur min lilla koma som jag verkat hamna i.

”Hej beautiful” sa jag och drog snabbt in henne i en kram. Hon besvarade den snabbt men när hon försökte dra sig undan höll jag kvar henne så att hon blev stående i min famn. Jag såg hur James skiftade sig nästan obekvämt och jag log belåtet. That’s right bitch. Tiffany är min och ingen annans. Ville jag säga till honom men höll det för mig själv istället.

 

Tiffanys perspektiv

Vi hade vart här i två timmar nu ungefär och vi har bestämt oss för att ta ett sista åk innan vi skulle ta en liten lunch paus. Under dem här två timmarna har jag dock åkt mer än man hinner göra på en hel dag. Det var aldrig några köer så man behövde aldrig stå och vänta för att kunna åka. Så där av fick man ju åka en hel del. Man fick även en hel del träning för benen. Mina är nästan helt slut och vi har inte ens vart har så länge än. Men jag antar att springa upp och ner för backarna hela tiden ger rätt bra träning.

”Vi tävlar” sa Justin samtidigt som vi kom upp till bannans topp. Det var en sån där bana där man kunde åka flera stycken samtidigt och som Justin sa. Man kunde tävla mot varandra. Jag tillsammans med Chaz och Ryan nickade instämmande och vi greppade tag om en varsin madrass.

”Vi åker på tre” sa Ryan när vi alla ställt oss i ordning.

”1, 2” innan jag hann räkna till tre kastade sig alla tre killarna ner och jag kollade chockat på dem. Men utan att säga något kastade jag mig efter dem. 

Efter bara någon sekund var vi nere vid slutet och jag lämnade upp madrassen till kanten innan jag gick upp ur madrassen. Jag drog bort vattnet ur ansiktet och gick bort till platsen där killarna stod.

”Hej fuskare” sa jag och smällde till dem alla tre på armen innan jag ställde mig bredvid Justin som snabbt la en arm runt mina axlar.

”Vad då fuskare?” sa Chaz dumt och jag kollade irriterar på honom.

”Ni alla åkte innan jag hann säga tre. Ni hade bestämt innan att ni skulle fuska”
”Haha varför tror du det för” sa Justin och gav mig ett litet leende innan han började styra oss bort mot restaurangen som vi skulle äta på.

 

”Okej så hur gick det med dig och tjejen där borta då?” frågade Maddie Ryan och pekade bort mot tjejen som Ryan försökt flörta med. Han hade tyckt att hon var sött och pratat med henne. Men det verkade inte ha gått så bra då han kom tillbaka med en irriterad blick i ansiktet vilket fått oss alla att skratta.

”Jag tyckte att det gick bra. Jag började med att berömma henne om hennes utseende vilket verkade vara uppskattat. Sen kommer jag inte ihåg vad jag sa men det verkade vara något dumt då hon helt plötsligt blev jätte sur”

 

 

 

”Där en kille. När killar öppnar sina munnar kommer korkade saker ut” sa Maddie och alla skrattade smått.

”Bara för att ni tjejer är automatiskt smarta på sådana här grejer”

”Åh det är inte vi som är smarta, det är bara ni som är korkade” sa jag och log stort mot Ryan som himlade med ögonen åt mig. 

Vi fortsatte att äta under en tystnad ett tag och jag kunde känna både Justin och James blickar på mig. Jag ignorerade dem båda och koncentrerade mig på vad Maddie höll på att säga.

”Tiffany kan jag få prata med dig” sa Justin efter ett tag och jag vände mig mot honom.

”Okej prata”

”Nej alltså kan vi gå någonstans. Jag ville prata med dig i enrum” sa han och jag nickade smått till svar.

Vi ursäktade oss snabbt till dem andra innan jag började följa efter Justin som började gå åt något håll. Vi gick ett tag innan Justin stannade på ett ställe där det inte var någon runtomkring oss.

”Okej vad är ditt problem?” frågade Justin nästan irriterat och jag kollade frågandes på honom. 

”Åh spela inte dum. Du vet exakt vad jag pratar om Tiff”

”Eh nej det gör jag inte. Så varför kan du inte förklara för mig vad det är som har hänt”

”Du har hänt. Eller snarare han den där James killen har hänt”

”Justin vad pratar du om?”

”Enda sedan han kom in i bilden igen har du typ ignorerat mig”

”Har jag ignorerat dig?”

”Ja” sa Justin och slängde ut med armarna frustrerat.

”Hur har jag ignorerat dig? Jag har vart med dig, Ryan och Chaz hela dagen”

”Ja men ända sedan du träffade honom på sjukhuset har du vart helt frånvarande”

”Frånvarande vad pratar du om?”

”Du verkar inte längre intresserad utav mig” erkände han lågt då han förmodligen tyckte att det var lite pinsamt att erkänna. 

”Justin det är inget som pågår mellan mig och James om det är de du tror”

”Så varför beter du dig konstigt för? Varför lät du mig inte kyssa dig när vi var inne i den där tunneln ensamma?” sa Justin och jag skakade smått på huvudet.

”För att det inte är rätt. Justin du har en flickvän. Inte för att du kommer ihåg det men jag kan inte vara den personen som du är otrogen med. Du älskar henne och när du kommer komma ihåg allt igen kommer du säkert ångra dig”

”Nej det kommer jag inte. Du sa ju själv att jag kysste dig innan jag tappade minnet, att jag sa att jag älskade dig. Så uppenbarligen har jag känslor för dig också”

”Ja men vi kanske borde vänta att starta något tills du får tillbaka ditt minne”

”Om jag ens får tillbaka minnet ja. Jag har hört läkarna prata Tiffany. Dem tycker att det är konstigt att jag inte har börjat minnas saker än. Dem har till och med börjat prata om att dem tror att jag aldrig kanske kommer kunna få minnet tillbaka”

”Justin du kan inte tänka så. Du kommer att få tillbaka ditt minne.
”Och om jag inte får det. Ska vi bara fortsätta så här. Låtsas som att det inte är något i mellan oss?”

”Justin jag vet inte okej. Allt är bara så komplicerat”

”Vad är det som är komplicerat. Jag gillar dig och du gillar mig. Det är inte mycket svårare än så”

”Jo det är det. För om jag blir tillsammans med dig nu medan du inte fått tillbaka minnet kommer allt att vara bra. Men vad händer om du får tillbaka minnet och inte längre vill ha mig. Ska jag behöva bli sårad igen för det”

”Tiffany du måste sluta tänka på vad om och tänk om. Börja leva i nuet och sluta tänk på alla problem som finns” sa Justin och klev närmre mig ”Om du alltid funderar på vad för dåliga saker som kan hända till allt kommer du aldrig att få uppleva något.”

Justin stod nu precis framför mig och jag kunde känna hans andetag mot mitt ansikte. Jag försökte ta ett steg ifrån honom men kunde inte komma någon vart då Justin greppade tag om kanten till mina shorts och drog mig närmre honom.

”Kämpa inte emot mig på det här Tiffany” suckade Justin fram och skakade smått på huvudet.

”Justin det här är inte rätt, vi borde inte göra det här”

”Om det här är inte är rätt så har jag aldrig i mitt liv velat ha så fel” sa Justin  och jag han inte tänka förs än hans läppar var trycka mot mina. Jag stod förstenad framför honom ett tag innan jag besvarade kyssen. Jag kunde känna hur Justin log belåtet mot mina läppar och hans ena hand släppte sitt grep om mina shorts för att istället lägga sin hand på min kind. Jag ställde mig upp på tå för att komma närmre honom och la mina händer mot hans mage som stöd. Aldrig i mitt liv hade det känts så bra att kyssa någon.

 

Ryans perspktiv

”Hur länge tror ni att det kommer ta tills dem blir tillsammans då?” frågade Chaz efter ett tag när Justin och Tiffany gått. Vi kunde fortfarande se dem lite på håll men vi kunde inte höra vad dem sa.

”Det är nog bara några dagar kvar” sa jag och Chaz nickade instämmande.

”Åh jag skulle nog mer vilja säga nu” sa Maddie och jag kollade chockat på henne.

”Nej jag tror nog att det tar någon dag till. Dem har en del att reda ut och” var allt jag han säga innan jag såg hur Justin lutade sig ner för att kyss Tiffany som inom kort verkade besvara kyssen.

”Omg, dem kyssar faktiskt varandra” sa Chaz och kollade storögt på dem. Vi alla hade ju redan förutsagt att dem två skulle bli tillsammans. Men vi hade trott att det skulle ta lite längre tid med tanke på att Tiffany har verkat lite frånvarande.

”Åh Selena kommer inte bli glad över det här” skrattade Maddie fram och kollade glatt bort mot Justin och Tiffany som nu stod mer ihop tryckta.  

”Haha nej det kommer hon verkligen inte. Speciellt inte när det kommer ut via pressen heller” 

”Vad menar du med pressen?” 

”Jag menar att det är en paparazzi som står där borta och tar kort på allt”

”Well jippi, det här kommer ju inte komma upp på första sidan på var enda skvaller tidning. ”Stora pop stjärnan Justin Bieber otrogen mot Selena Gomez” är rubriken som kommer lysa över alla tidningar och nyheter” sa Chaz och kollade bort mot paparazzi killen med inget annat än hat i blicken. Jag förstod honom, dem är förfärliga. Inget privatliv allts om man blir känd.

 
 



 
Omg det är äntligen uppe. Tog lång tid att skriva och jag känner att jag ändå inte är helt nöjd med det. Kastade bara ihop slutet och det blev ett väldigt hoppigt kapitle. Men jag hoppas i alla fall att ni tycker att det är godkänt.
 
Eh jag tänkte bara också passa på att säga att jag inte tänker sluta eller ta en paus som jag skrev i det tidigare kapitlet. JAg ska fortsätta skriva men det kanske är lite dålig uppdatering den närmsta vekcan.Har skola fram till den 14 så jag har mycket saker att göra tills dess. Men efter det är det sommar lov och jag hoppas på att få jätte mycket skrivet. Har ju inget planerat i sommar så det borde ju gå.

Take A Risk With Me Baby - viktigt, läs

Okej så jag vet att uppdateringen suger just nu men ni måste försåt. Jag har jätte mycket i skolan just nu och en hel del att ta hand om hemma. Men snart är skolan slut och jag hoppas att jag kommer kunna uppdatera oftare. Kan inte lova något dock då jag inte vet vad jag kommer att göra i sommar.
 
I alla fall så sitter jag och skriver på kapitel 16 just nu och jag hoppas att jag kommer få upp det idag men är inte säker. Har fastnat med att skriva på en annan novell som jag har. Vilket påminner mig. Jag har skappat en inloggning eller vad man ska kalla det på JBFF och har startat en novell där. Har bara lagt upp handlingen just nu men jag ska försöka uppdatera kapitel 1 snart. Den novellen kommer dock att hamna lite i andra hand då jag ska försöka satsa på den här novellen. 
Take A Risk With Me Baby heter den och ni kan hitta den ------>HÄR<-------- eller söka på namnet och skriva jbff efter på googel. Det skulle vara jätte kul om så många som möjligt läste den. Den är så klart på engelska och jag ber redan nu om ursäkt om det är lite fel då jag aldrig har skirvit en novell på engelska förut. Sen om ni inte har har en inloggning på jbff och inte kan kommentera kan ni gärna skriva vad ni tycker här.
 
Okej långt inlägg men jaja, ska i alla fall försöka få upp kapitlet idag. Men medan ni väntar kan ni ju alltid läsa handigen till Take A Risk With Me Baby ------>HÄR<------

Tidigare inlägg