”Justin det är det visst och jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå att jag inte vill ha någon annan. Justin jag har väntat på dig i tre år och om du tror att jag kommer att lämna dig så är du ju dum i huvudet”

 ”Jag vet men du. Du verkar bara vara lite frånvarande och så fort vi kommer ut utanför dem här väggarna så drar du dig undan från mig. Det är som att du inte vill att folk ska veta att vi två är tillsammans”

 ”Justin det har ingenting med dig att göra och du får det att låta som att jag skäms över dig”

 ”Kanske för att det faktiskt känns som det” sa han och satte sig upp. Kastade ut med armarna frustrerat och jag kollade chockat på honom. Varför i hela världen skulle jag skämmas över honom för. Om det var någon som skulle skämmas över någon så borde det väll ändå vara han som skäms över mig. Jag menar alla älskar Justin och jag är ingen jämfört med honom.

 ”Justin jag skäms inte över dig. Att jag drar mig bort från dig har inget med dig att göra”

 ”Åh kom inte med något sådant där tal, det är inte du det är jag” sa Justin och jag skakade smått på huvudet.

 ”Justin du måste lyssna på mig. Det har något med mig att göra okej och det är inte för den anledningen som du tror att det är” sa jag och satte mig upp nu också så att jag kunde  kolla in i hans ögon.

 ”Så berätta för mig vad det är som är anledningen då. För jag har börjat fundera ut en massa olika anledningar till varför du börjat hålla dig borta från mig. Jag har haft tankar som att du skäms över mig och att du har börjat gillat en annan kille mer än mig och vill inte ha mig längre på grund av det” 

 ”Justin du är så långt ifrån sanningen du kan komma typ” sa jag och log lite smått upp mot honom.

 ”Så du är inte tillsammans med han den där killen James?”

 ”Haha nej, han är bara en bra kompis. Jag lovar”

 ”Vad bra för det hade ju vart en skam om jag hade behövt slå in hans näsa för att kunna få honom att hålla sig borta från dig” sa han och jag skrattade kort. Kunde inte riktigt se mig Justin slå ner någon, han var inte riktigt den våldsamma personen.

 ”Så varför är det som du inte vill vara med mig då när vi är ute?” frågade Justin och jag slog ner blicken på sängen i mellan oss. 

 ”Tiffany prata med mig” sa Justin och stoppade några slingor som ramlat ner från min bulle bakom mitt öra innan han vred upp mitt ansikte mot sitt med hjälp av en hand som han placerat på min kind. Jag suckade kort och kollade upp på honom.

 ”Jag är rädd”

 ”Rädd för vad?” frågade Justin förvånat och kollade frågandes på mig.

 ”För att dina fans ska hata mig, för att dem ska skicka hot brev och att jag återigen ska börja försöka få bort mig från dig”

 ”Varför skulle mina fans göra så?”

 ”För att dem är besatta utav dig och skulle göra allt för att få dig. Dem använder ditt motto Never Say Never när folk säger att dem aldrig kommer att kunna bli tillsammans med dig”

 ”Är dem knäppa eller? Det är ju inte så att jag kan dejta alla mina fans. Jag skulle bara kunna vara ihop med varje person i någon timme. Om ens det”

 ”Plus så vill jag inte trycka det i Selenas ansikte. För även om hon är knäpp och lite konstig så har ni ju trotts allt vart tillsammans i över ett och ett halvt år. Så även om hon inte har samma känslor för dig nu så har hon ju faktiskt en gång i tiden haft det. Jag kommer ihåg den smärtan jag kände när jag såg den där bilden på dig kyssandes med den där tjejen. Och det är inget jag önskar någon, inte ens min värsta fiende” jag kunde se hur Justin vred lite obekvämt på sig när jag sa att jag kommer ihåg smärtan jag känt. Men jag ignorerade det. Jag behövde få ut det, han behövde veta vad jag kände. Eller hälften i alla fall. Jag hade inte tänkt berätta för honom att jag fortfarande oroar mig för att han ska gå tillbaka till Selena om han får tillbaka minnet.

 ”Justin jag vill vara med dig, det vill jag. Men jag tror att vi ska ta det lite lugnt. I alla fall när vi är ute bland folk. Kanske låta det smälta in lite först” sa jag och kollade frågandes upp på Justin, lite rädd för vad han skulle säga.

 ”Visst, vi kan ta det lugnt när vi är ute. Men jag kan inte lova dig att jag kommer att ta det lugnt när det bara är vi” sa Justin och satt en hand bakom min nacke för att dra mig närmre sig.

 ”Det hade jag inte räknat med” sa jag med ett litet skratt som snabbt dämpades när Justins läppar pressades mot mina.

 

”Så vad du försöker säga mig är att det här är en tjejs rum?” frågade Justin och kollade med stora ögon ner på mobilskärmen som visade en på en tjejs rum som var fylld med en massa Justin Bieber saker. Vilket var rätt läskigt om du frågar mig.

 ”Ja. Förstår du nu hur galna dina fans är i dig?” frågade Ryan och Justin nickade smått.

 ”Det är är lite läskigt om du frågar mig”

 ”Du är inte den enda som tycker det Justin. Och tro mig det finns värre grejer än det här”

 ”Värre än det här? Hur tusan kan något var läskigare än de här?” frågade Justin och slet bort blicken från skärmen för att kolla upp på mig.

 ”Det finns mycket värre. Det finns folk som gör dem mest äckliga sakerna för att få något som är ditt. Det är någon som till exempel som har din spya hemma. Hon hade stoppat handen i din spya när du kräkts på scenen och sparat det i en burk”

 ”Omg det där är ju bara jätte äckligt och stört” sa Justin och rynkade smått äcklat på pannan och vi alla skrattade smått mot honom.

 ”Förstår du nu hur konstiga dina fans är?” 

 ”Oh ja och just nu är jag inte så säker på om jag vill träffa dem. Dem skrämmer mig lite om jag måste erkänna”

 ”Nämen plutten. Du behöver inte vara rädd, dina fans skulle aldrig skada dig. Dem skulle riskera sitt liv för dig. Det är dina haters som du ska vara rädd för. Dem är inte lika glada med dig. Det har vart några som har fått i ”uppgift” att döda dig faktiskt” sa jag och vi skrattade smått. Eller jag, Chaz och Ryan i alla fall. Justin kollade bara skräckslaget på oss. Jag log smått mot honom innan jag greppade tag i hans hand.

 ”Du har inget att oroa dig för Justin. Jag lovar” sa jag och han nickade smått.

 

Justins perspektiv

 Jag hade inte vart mer desperat efter något i hela mitt liv som jag är just nu. Jag ville få tillbaka minnet. Nej stryk det, jag måste få tillbaka mitt minne. Jag kan inte fortsätta leva så här. Jag kan inte fortsätta leva så här utan att minnas 6 år av mitt liv. Och av det jag har hört och som jag har förstått så har ju dem åren vart väldigt viktiga för mig. 

 Jag har ju blivit kändis under den tiden förbövelens. Jag hade gått från att knappt ha några pengar, fått dela måltider med min mamma för att kunna få äta till att ha så mycket pengar att man inte vet vad man ska göra av dem. Jag behöver veta vad som hände i mellan där, jag behöver minnas allt som jag glömt. 

 Det skulle underlätta så mycket för mig och speciellt för dem runtomkring mig. Dem behöver hela tiden tänka på vad dem säger. Dem kan till exempel inte säga ”Kommer du ihåg när vi” när det handlade om något minne mellan dem åren jag var mellan 12-18 år. Det var liksom inget jag kom ihåg.

 

 Jag kollade en sista gång upp på min mormor och morfars hus innan jag började gå bort ifrån det. Jag drog upp min luva över huvudet och stoppade ner händerna i fickorna på mina jeans med tummarna stickande utanför. 

 Jag behövde komma iväg lite, komma iväg från alla press som jag kände. Jag visste att dem inte ville få mig att känna mig dåligt men jag kunde inte få bort känslan av att jag var tvungen till det här. Att jag var tvungen att komma ihåg allt och det fick mig att känna mig stressad. Jag ville ju komma ihåg, det var inte det. Grejen är bara att jag inte vet vad det är som ska trigga igång mitt minne. Vad eller vem som kommer få mitt minne att komma tillbaka. Om det nu kommer komma tillbaka.

 Utan att egentligen tänka märkte jag hur jag närmade mig platsen där dem sagt att jag krockat. Jag hade velat åka dit länge nu men mamma trodde inte att det var någon bra ide med tanke på att bilen tydligen inte var borttagen. Hon trodde att det skulle framkalla en massa dåliga minne. Vilket enligt mig kanske inte skulle vara så dåligt då jag då åtminstone skulle komma ihåg något. Tiffany hade erbjudit sig att skjutsa hit mig men jag hade tackat nej. Jag ville komma hit ensam, jag behövde få rensa huvudet lite. 

 Några hundra meter bort kunde jag nu se hur en bil låg upp och ner. Jag kollade lite snett på den men började göra min väg bort mot den. När jag skulle krossa vägen kollade jag snabbt åt båda hållen efter någon bil innan jag halv sprang över gatan.

 När jag närmade mig bilen kunde jag se däckavtryck i asfalten, glasbitar i gräset runt bilen. När jag väll kom fram till bilen såg jag att det var en hel del bitar borttagna vilket fick mig att tänka på det Tiffany hade sagt för någon dag sen ”Dina beliebers har redan vart där och tagit några grejer. Så jag tror att det är därför poliserna låter din ligga”

 Jag skakade smått på drog handen längst ena sidan av bilen. Bilen var verkligen helt kvaddad. Inte bara för att delar saknades utan jag tror inte att jag såg en enda del på den här bilen som såg ut som den borde göra. Alla glas var trasiga, däcken var sneda och hade ingen luft, lamporna var trasiga  och sidorna var helt inbuktade. Jag kollade på bilens ena sida en gång till innan jag gick fram till huven och satte mig i huk för att kunna kolla in i bilen. Jag såg små blod fläckar i bilen och skakade på huvudet för säkert hundrade gången bara idag. Olyckan jag måste ha vart med om måste ha vart ganska rejäl.  

 Jag började ge upp hoppet om att jag skulle hitta något här men bestämde mig för att en än gång ta en titt runt mig. Vilket jag gjorde rätt i då jag helt plötsligt fick en massa bilder flickandes förbi i mitt huvud i följd med en massa filmer av något slag. 

 Jag sjönk snabbt ner i gräset under mig då jag inte kunde se något annat än bilderna som spelades runt i mitt huvud. 

 Men det var inte förs än jag såg en bild av mig och Tiffany kyssandes på våran äng som jag insåg att det här inte bara var en massa trams. Det här var faktiskt mina minnen som började komma tillbaka. Jag började komma tillbaka......

 

---

---

 

OMG HANS MINNER BÖRJAR KOMMA TILLBAKA!!!!!!! Haha jag slippar här borta och jag vet redan vad som ska hända.

 

Vad tror ni kommer hända nu när Justin minne börjar komma tillbaka. Kommer han att dumpa Tiffany för Selena eller komma han stanna kvar med henne?

KOMMENTERA MYCKET NU FÖR NÄSTA KAPITEL, har hela kapitlet planerat i huvudet så behöver bara få ner det i ord. Så kommentera mycket så kommer kapitlet upp fortare.

 

Okej nu måste jag gå och lägga mig, ska ha sjukgymnast och skolavslutning imorgon på morgonen så behöver få lite sömn.Borde ha sovit för länge sen men jag tyckte att ni förtjänade det här kapitlet och jag hade ju faktiskt lovat er. Så jag hoppas verkligen att ni gillar det :)