”Är du säker på det här?” frågade Justin och kollade tvekande på repet som jag höll i handen. Den andra änden på det här repet var fast knutet i ett utav träden här så man skulle kunna slunga sig ner i vattnet från klippan som vi just nu stod på.

  Jag hade dragit hit Justin för att kunna vara ensam med honom ett tag. Detta på grund utav att vi inte har vart ensamma sen vi var i skogen den där gången som vi erkände våra känslor för varandra vilket nu är tre dagar sen nu. Det har hela tiden vart någon runtomkring oss. Vare sig det är killarna som vill fråga om råd när det kommer till tjejer eller tjejerna som klängde på honom och försökte få hans uppmärksamhet. Vilket irriterar mig jätte mycket.

  Jag menar kom igen, dem vill bara ha honom för att han är känd. Dem är så ytliga och patetiska. Det värsta nu också är att Justin inte är singel längre och det vet dem. Han är min och jag skyddar vad som är mitt. Tjejerna har tur att Justin inte låter mig göra något mot dem. Det skulle inte sluta bra för dem annars..

  Men nu var jag äntligen ensam med honom och jag skulle njuta utav varenda sekund för jag saknar våra stunder tillsammans.

  ”Ja det är säkert Justin. Jag har gjort det här flera gånger tidigare. Om du inte litar på mig kan jag hoppa först så att du kan se att det håller”

  ”Nej jag hoppar först. Men bara en fråga till. Borde vi inte ta av oss kläderna så att dem inte blir blöta?”

  ”Så länge du inte vill klättra upp här igen så får du hoppa med kläderna på” sa jag och gav honom en menande blick då jag visste att han inte skulle vilja klättra upp igen. Det var en rätt jobbig klättring för att komma upp hit.

  ”Okej så det tänker jag inte göra”

  ”Det var det jag tänkte. Så hoppa” sa jag och gjorde en gest med handen att han skulle hoppa också.

  Vilket han gjorde efter en del tvekande. Men han gjorde det tillslut och ett glädjerop kom från honom också. Justins landning fick mig dock att skratta högt då han landade på något konstigt sätt. Jag vet inte hur jag ska förklara hur han landade för jag vet helt ärligt inte ens själv. Han landade snett på sidan på något sätt.

  ”Sluta skratta, det gör ont” skrek Justin när han kom upp över vatten ytan igen,

  ”Jag är ledsen Justin men du skulle ha sett dig själv. Hade du sett någon annan göra den där landningen hade du också skrattat.

  ”Förmodligen men det här gör ont så kom ner nu”

  ”Vad ska jag göra? Det är ju inte riktigt så att jag kan få bort din smärta.

  ”Tro mig baby du ska bara veta vad du kan göra med mig. Bara att ha dig runtomkring mig kan få mig att må bättre och glömma bort allt” Justins ord fick en rodnad att stiga på mina kinder och jag kunde inte låta att bli att le. Jag var inte van att höra någon säga sådana gulliga grejer till mig. Det är bara saker jag läst om i böcker eller sett i filmer. 

  Men helt ärligt så är Justin världens bästa pojkvän. Vi har visserligen bara vart tillsammans i tre dagar nu men jag är lyckligare med Justin nu än jag någonsin vart under en lång period. Han får mig att le, skratta och känna mig trygg vilket är viktigt för mig. Jag kanske verkar som att jag är orädd på utsidan på grund utav vissa grejer men helt ärligt så skakar jag inombords. Jag är alltid rädd om någon kommer för nära mig. Killar specifikt. 

Justins perspektiv

  Adria såg ut att fundera över något men jag kunde inte vara helt säker. Hon var en bit upp och det var svårt att se härifrån. Men efter ett tag verkade hon bestämma sig och bakade bak ett steg. Jag kollade frågandes på henne och hon gav mig ett litet leende innan hon gjorde ett språng framåt. Utan repet, utan hon bara slängde sig ut från klippan. Men innan hon hoppade vred hon på sig för att sen göra en backflip ner i vattnet. Helt klart mer graciöst än det jag gjorde. Jag skyller på att det här är första gången jag gör det här och hon sa att gjort det här flera gånger. 

 Efter ett tag kom hon upp över vatten ytan igen, nu med ett stort leende på läpparna "Haha såg du det där?" pep hon glatt när hennes blick föll på mig. 

   "Haha ja jag såg baby, det var lite svårt att missa"

  "Jag har aldrig landat så där bra förut. Jag brukar landa okej men det här måste helt klart vara min bästa landning"

  "Det såg väldigt bra ut om du frågar mig" sa jag och hon log stort. Hennes leende smittade snabbt av sig på mig och jag log lika stort tillbaka. Henne leende var bara så himla vackert och det skulle kunna få mig att känna mig bättre hur ledsen jag än är. Hon hade ett sådant där stålande leende som skulle kunna få vilken kille som helst att stanna. Hon skulle kunna få dem att göra vad som om hon bara trodde på sig själv. Det är ett under att hon inte har haft en pojkvän tidigare. Killarna måste ha stått köandes för att få henne. Jag har sett alla killarna här på campingen spanat in henne minst en gång var. Dock tror jag inte att hon märker det, hon har sådant dåligt självförtroende som förmodligen kommer från Tomas. Den där jäveln, han har sabbat för Adria på så många sätt. Jag ville slå sönder honom varje gång jag tänkte på vad han gjorde. Han har tur att Henrik alltid är runtomkring. Annars hade jag gett mig på honom. Utan att tveka. Egentligen så skulle det bara vara bättre om hon anmälde honom men jag tänker inte pressa henne. Det är hennes sak att berätta, inte min. Jag står bakom henne vad hon än väljer att göra. 

  "Haha omg jag kan inte få av mig min tröja" skrattade Adria fram som just nu stod och försökte dra av sig tröjan (vilket ni redan kanske har förstått men ja ja).  Vi stod nu båda uppe på den lilla 'stranden' som var här. Der var väll egentligen inte en riktig strand, det var en liten gräsplätt med lite sand precis vid vattnet. Men jag klagade inte. För eftersom att vi inte har någon filt eller handduk med oss skulle våra kläder bli alldeles sandiga när vi la ner dem och om vi sätter oss här sen så skulle vi också bli alldeles sandiga. Och låt mig berätta en sak för er, jag hatar att bli sandig. Jag föredrar helt klart att ligga i gräset. Det är både bekvämare och mysigare. 

  "Justin hjälp mig. Den har klibbat fast sig runt min mage och mina armar”

  ”Visst” mumlade jag och svalde högt. Jag tog dem få stegen som behövdes för att jag skulle komma fram till henne. Det här skulle bli första gången som jag faktiskt såg henne i underkläder. Jag har fantiserat flera gånger på hur skulle se ut, hon är redan så himla sexig även med kläder på så jag har inte riktigt kunnat få upp en bild utav hur hon faktiskt ser ut. Men nu skulle jag få se henne.

  När jag nu kollade in i hennes ögon såg jag en viss tvekan och rädsla. Hon ville verka stark och opåverkad utav det här. Men jag kunde se på henne att hon var rädd, rädd för att visa sig. Hon har berättat att hennes självförtroende ligger på noll. Tomas har framför allt lät fram till det här men även tjejerna här. Hon sa att hon jämför sig hela tiden med andra. Dock förstår jag inte hur hennes självförtroende kan vara så dåligt om hon jämförde sig med andra. Hon var så himla mycket vackrare än alla här. Om hon bara har kunnat se det själv.

  Jag kollade henne djupt i ögonen och det enda som bröt våran ögonkontakt var när hennes tröja kom som en mur i mellan. Men det varade inte så länge för hennes tröja var nu av henne och låg slängd i gräset. Jag stod emot instinkten att kolla ner på hennes kropp efter att hon nu även tagit av sig shortsen hon hade på sig. Min blick låg i stället på hennes och ingen utav oss verkade vilja bryta det bandet just nu. Våran blick sa så mycket mer än vad ord kunde säga. 

  Adria ställde sig snabbt på tå för att ge mig en kort kyss innan hon räckte sig till änden utav min tröja. Hon började dra den uppåt. Upp över min mage, mitt bröst sen över mitt huvud vilket fick mina armar att flyga upp. Hon slängde den på marken efter att ha fått den av mig helt. Hennes blick låg fortfarande på min och det tog allt inom mig att inte slänga mig på henne. Bara tanken på hennes kropp i bara underkläder framför mig fick mig att bli galen. Jag ville kolla på henne, jag ville känna hennes kropp i mina händer. Känna hennes hud mot min.

  ”Vad är det?” frågade Adria efter att vi stått här ett tag, kollandes på varandra och jag kunde höra på henne att hon var orolig och osäker. Ingen bra kombination om du frågar mig.

  ”Inget” svarade jag enkelt och kollade in i hennes vackra ögon. Trotts att min instinkt sa åt mig att kolla ner på hennes kropp. Jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig då och jag vet att Adria inte är redo att gå vidare. Att ta ett steg till i våran relation. Vi hat har bara vart tillsammans någon dag också så det skulle vara att gå fram allt för fort. Speciellt med tanke på att Adria bara för ett tag sen inte lät någon komma nära henne. Eller ingen kille i alla fall. Hon är rädd för att bli skadad och jag kommer att ta de lugnt med henne. Jag kommer inte pressa henne för jag vet att det bara kommer göra saker värre.

  Men jag är en kille med behov och min flickvän är sexy as fuck så kan ni skylla mig för att vilja göra grejer med henne. Att kolla på henne. Jag vet ju dock inte hur hon ser ut i bara underkläder men jag har försökt att tänka mig hur hon skulle se ut. Fast det var innan jag lärde känna henne, precis i början när jag kom hit. Innan jag insåg vilken douchebag jag egentligen var. För innan jag kom hit så låg jag ju som sagt runt med en ny tjej varje kväll. Eller nästan i alla fall. Jag stack ut med killarna varje natt och det brukade sluta med att jag tog med någon hem. Jag hade mitt lilla roliga med dem och sen efter det var det över. Jag var inte ute efter en relation då, allt jag ville ha utav dem var sex. Och efter ett tag insåg dem det också.

  ”Så varför ser det ut som att du har smärtor eller något?” frågade Adria och jag drogs tillbaka till nuet.

  ”Adria det är inget. Jag fastnade bara lite i mina egna tankar”

  ”Det är min kropp eller hur?” frågade Adria sorgset och jag kollade frågande på henne ”Du ville inte kolla på mig. Jag menar varför skulle du”

  ”Adria vad tusan pratar du om för skit?”

  ”Allt jag menar är innan du kom hit så hade du alla klängandes efter dig. Du skulle kunna få vem som helst utav dem tjejerna. Jag har ingen chans emot vissa utav dem tjejerna. Dem är ju modeller vissa utav dem”

  ”Och det skulle spela någon till för att?”

  ”För att dem är perfekta Justin. Deras ansikten är perfekta, deras kroppar är perfekta. Got dammit allt med dem är perfekt.

  ”Det finns inget med dem som är perfekt. Dem gömmer alla fel bakom allt smink och med hjälp av phototshop och liknande program kan dem ta bort allt dem inte vill ha kvar. Det är knappt någon modell som är lika snygg i verkligheten som dem är på bilderna”

  ”Men dem är fortfarande snygga och jag, jag” började hon mumla men hon avslutade aldrig meningen. Hon började sig ner för att greppa tag i min tröja för att sen börja ta på sig den. Men innan hon hann sätta på sig den helt greppade jag tag om hennes handleder för att effektivt få henne att sluta med det hon gjorde.

  ”Adria du har ingenting att oroa dig för. Du är så himla vacker, tveka aldrig på dig själv”

  ”Så varför vill du inte kolla på mig. Enda sedan jag tog av mig mina kläder har du kollat på allt annat än mig. Det måste ju betyda att det är något fel med mig. Vad är det? Min mage? Mina ben? Mina bröst?” hon fortsatte att ställa en massa frågor om vad det var som var felet på henne och jag kollade sorgset på henne. Hon är så förstörd. Jag har aldrig träffat någon med så lite självförtroende.

  ”Justin snälla svara mig och sluta kolla på mig så där. Jag vill inte att du ska tycka synd om mig. Jag vill att du berättar vad det är som är felet eller felen så att jag kan bli bättre”

  ”Du vill bli snygg?” frågade jag och Adria nickade fort.

  ”Baby om du vill vara snygg stanna dig själv. Du är så himla vacker baby, varför kan du inte se det själv”

  ”För att det inte finns något att se Justin”

  ”För att” började jag men Adria avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mina. Jag kysste henne kort tillbaka innan jag drog mig undan så att jag kunde kolla ner på henne. Hennes blick var fylld med sorg, plåga och rädsla. Det gjorde mig ledsen att se henne så här. Om man ser på henne från utsidan verkar hon som världens starkaste person men på insidan håller hon på att falla ihop. Men hon har aldrig låtit någon kommit så här nära henne förut så ingen har kunnat se det tidigare.

  ”Kan vi snälla inte prata om det här nu. Jag vill gärna ta ett dopp till och det vore väll bättre om vi gjorde det nu medan vi redan är blöta. Tar vi ett dopp till sen så kommer ju kläderna att bli blöta återigen”

”Det låter lite onödigt” sa jag och gav henne ett litet leende för jag visste att det här var ett svårt samtalsämne för henne. Hon ville inte prata om det och jag antar att jag bara måste acceptera det.

  ”Visst, kom här” sa jag och gjorde en gest med handen för att hon skulle komma över till mig men hon stannade kvar där hon stod. Hon kollade tvekande på mig och jag kom på mig själv. Du får ta det lugnt och försiktigt med henne Bieber.

  ”Är det okej om jag lyfter upp dig?”

  Min frågade verkade chocka Adria för hon kolla på mig med stora ögon och jag skrattade smått. Jag tog ett försiktigt steg mot henne och jag var glad att märka att hon inte drog sig undan från mig. För jag hade vart rädd för det efter allt som hon sagt till mig. Sen utan att tveka en sekund böjde jag mig ner för att sen kunna lyfta upp henne i min famn. Detta verkade återigen förvåna Adria men den här gången för det bättre då ett fnitter lämnade hennes läppar.

  God jag älskade hennes fnitter. Hon var så oskyldig och ovetande.

  Jag började gå bort mot vattnet med Adria i mina armar och henne armar lades runt min nacke medan hennes huvud lutade mot min axel. Adria mumlade något mot min nacke innan hon placerade en kort kyss där efter. Jag kunde inte höra exakt vad hon sa men jag tror att hon sa tack. För vad vet jag inte men jag var glad att jag hjälpt henne med något. Även fast jag inte visste vad det var.

  ”Thomas sa alltid att jag aldrig skulle vara bra nog. Att ingen skulle vilja ha mig. Han sa att jag inte var värd någons tid och jag antar att han hade rätt. Jag är inte värd något, jag är inte värd någon” sa Adria när vi kommit upp på land igen och vi nu låg tillsammans i gräset. Hon låg i mina armar med huvudet på mitt bröst. Det är så här det skulle vara varje dag, jag älskade att ha Adria i mina famn. Det var vart hon hörde hemma.

  ”Jag spelar den opåverkade tjejen på utsidan. Jag får det att verka som att ingen kan såra mig. Men Justin jag faller ihop på insidan. Jag tror på vad alla andra säger istället för att lyssna på mig själv. Andras åsikter är mycket viktigare för mig och jag har hört så länge att jag inte är till någon nytta. Att jag bara är en börda för min pappa. Och hör man en sak för länge så början man tro dem. Justin du kan få så mycket bättre än mig. Det kommer alltid att finnas någon bättre som kommer att fånga ditt öga. Varför skulle du nöja dig med mig för?”

  ”För att du är den vackraste personen jag någonsin möt. Du är vacker på insidan och utsidan lika så. Du kanske är för blind för att se det själv men jag ser det och snälla tro mig baby. Du är vacker, så himla vacker” sa jag och placerade mina händer på hennes kinder för att vrida hennes ansikte mot mitt då hon vridit bort det från mig. Men jag kände hur det hög till i hjärtat när jag såg tårarna falla ner för hennes kinder. Adria var så sårad, sårad djupt. Hon är så blind för sin egen skönhet och jag skyller allt på Tomas. Han har gjort det här mot henne. Dock börjar jag tro att det hon berättat för mig inte är allt som har hänt. Att han har gjort mer grejer mot henne. Hon är så förstörd, det måste finnas något mer som hon inte vill att jag ska veta.

  ”Det finns mer grejer eller hur?” frågade jag och Adria kollade frågande på mig ”Jag menar det hände mer grejer än du har berättat för mig?”

  Adria suckade kort innan hon nickade kort. Hennes blick var återigen sårad och jag såg tårar bildas i henne ögon. Men hon lät dem inte falla dem här gången utan försökte blinka bort dem vilket var något som hon inte lyckades med.

  ”Adria prata med mig? Vad är det han har gjort mot dig?” jag ville mer än någonsin veta vad det är som har hänt med Tomas och jag var besluten på att få fram svar på mina frågor. Adria skakade smått på huvudet och kollade ner i marken för att undvika min blick. Vilket hon har gjort en hel del dem senaste minuterna. Jag kollade plågat på henne och greppade tag om hennes höfter för att lyfta upp henne gränslande över mina lår. Därefter lindade jag mina armar runt hennes midja så att jag kunde hålla henne tätt intill mig. Jag vågade inte släppa henne i rädsla att hon skulle försvinna ifrån mig.

  ”Adria snälla prata med mig. Jag lovar att det kommer att hjälpa. Att hålla saker inne hjälper inte, tro mig. Jag vet själv hur det är. Bara snälla Adria, prata med mig. Jag finns här för dig vad som än händer”

  ”Justin Tomas har våldtagit mig” sa Adria i en låg viskning så att jag knappt kunde höra henne. Men hennes lilla viskning fick mitt hjärta att stanna, hela världen att stanna runt oss.

Okej så över två veckors väntat på det här kapitlet, jag är så himla ledsen. Jag har vart borta i en vecka nu och veckan innan det had ejag verkligen ingen tid. Det var så himla mycket grejer i skolan, verkligen helt smockat.

Men här har ni i alla fall kapitlet. Början kanske inte var något speciellt men här i slutat då? Hon berättade för Justin vad mer som har hänr. Jag vet att många redan gissat det men här kom det. Hon berättade för Justn vad som har tyngt henne och det här en bit som jag har väntat på sen jag började skriva novellen. Det här har vart planerat sen nästan helt början så jag hoppas at ni kommer att gilla det :)

1, Vad tycker ni om Adrias osäkerhet? (hon är ju som sagt väldigt osäker på sig själv) Är det bara Tomas som har något med det att göra eller finns det en annan hake?

2, Hur tror ni att Justin kommer att reagera nu när han fått reda att hon blivit våldtagen?

Snälla kommentera vad ni tycker, era kommentarer bertyder nämligen allt så snälla. Ta er en eller två minuter och lämna en liten kommentar, det underlättar så mycket för mig när jag skriver. Jag vet du vad ni tycker och tänker. Vad ni gillar och inte :)<3