”Åh stackarns mig. Det är ju inte bara det jag har bett dig att göra hela tiden” sa jag och slängde ut med armarna innan jag började gå upp för trappan för att komma till mitt rum men blev stoppad när jag kom halvvägs.

”Vet du vad. Middagen kommer att bli av imorgon och du kommer att vara där. Och det kommer vara du som städar och lagar maten till middagen. Det är ju inte mer än rätt efter ditt dåliga beteende idag”

”Visst jag kan laga maten men ni måste vara förbereda på att maten är förgiftad eller något så att jag slipper ditt irriterande arsle och kan få lite lugn och ro för en gångs skull” sa jag och gav henne ett litet flin innan jag vände om och gick in i mitt rum innan hon ena hade chansen att protesera.

 

---

---

 

 

Med musiken dunkande högt i högtalarna gick jag runt med damsugaren i hela huset och sjöng med i musiken för full hals. Att jag hade grannar som bodde bredvid oss på andra sidan tomten fanns inte i mina tankar.

”We are young” sjöng jag högt och stängde av musiken när min mobil istället började pipa för att signalera att jag skulle ta ut brownisarna som mamma bett mig att göra till middagen. Jag tryckte snabbt av alarmet vilket fick musiken att börja spela igen innan jag vände mig mot ugnen. Jag tog ut formen och ställde den på bänken bredvid innan jag stängde av ugnen. När jag var klar med det gick jag ut till hallen för att dammsuga det sista.

 

Klar med allt det som mamma bad mig att göra stoppade jag in alla städgrejer i förrådet innan jag gick upp till badrummet för att ta en lång dusch innan Justin och Pattie kommer över för att äta middag. Väll inne i badrummet stripade jag mig snabbt av kläderna och hoppade in i duschen. Jag drog igång duschen till en lagom värme och lät vattnet rinna över min kropp med en lugnande effekt som fick hela min kropp att slappna av. Med alla tankar som flög runt i mitt huvud var det två ’ämnen’ eller var man ska säga som tog upp största delen av mina tankar. Nummer 1, middagen ikväll. Jag vill bara att den ska gå bra och få det överstökat. Nummer 2, fighten igår som ledde till den 30 punkter långa att göra listan som jag blev tvungen att göra klart innan mamma kommer hem om en timme eller något.

Jag hade redan gjort allt som stod på listan, kanske inte lika noga som jag borde ha gjort så mamma lär väll hitta ett och annat att klaga på.  Men kan hon verkligen klandra mig för att vara lite slarvig. Jag hade 30 saker att göra innan dem skulle komma över och jag vill gärna hinna dusch och fixa mig i ordning lite innan dem kommer hit. Man blir ju inte direkt fräsch av att städa ett helt hus ensam.

 

Jag stängde av vattnet drog ut det värsta vattnet ur håret innan jag satte upp det i en slarvig bulle. Handduken virrade jag runt kroppen och gick ut ur duschen. Jag skulle precis dra åt mig mina kläder som låg på golvet och gå ut ur rummet men blev istället fastfrusen igen framför spegeln med blicken fäst på mitt ansikte. Mitt öga gjorde ont och det gjorde även min näsa. Men det värsta med det hela var nog blåtiran som prydde mitt vänstra öga. Den var hemsk, mörk lilla, blå och lite gul grön på vissa ställen. Det såg ut som att jag vart med i ett slags mål eller något.  Oh jippi, nu kommer jag ju verkligen att få det där sommar jobbet som jag ska ha intervju om, om tre dagar. Blåtiran lär ju inte hinna försvinna och jag lär ju inte kunna sminka över det på något snyggt sätt då den var så stor.

Jag drog tillslut bort blicken från spegeln och gick istället bort till mitt rum för att dra på mig lite kläder. Jag drog på mig ett par underkläder innan jag släppte ner handduken på golvet och gick bort till min garderob för att välja ut något som jag kunde ha på mig.

Efter att ha kollat igenom min garderob ett antal gången bestämde jag mig tillslut för ett par midjehöga jeansshorts som jag matchade ihop med en sött spetstopp som  jag stoppade in innanför shortsen. Jag drog även på mig ett par låga strumpor då jag hatade att gå barfota. Okej kanske inte hatade men jag föredrog att ha strumpor.

Jag gick tillbaka till badrummet igen för att fixa det sista innan jag är klar. Ansiktet orkar jag inte göra så mycket åt då det ändå inte skulle se så bra ut med mitt blå öga. Men lite maskara kunde ju inte skada, eller hur?

Med det avklarat släppte jag ut mitt hår ur bullen som, som alltid föll lätt lockigt efter att jag blött det. Och så lat som jag var torkade jag det bara snabbt innan jag slarvigt borstade igenom det och lät det falla fritt över mina axlar och rygg.

 

Jag skulle precis gå tillbaka till mitt rum och sätta mig framför datorn när någon ringde på dörren och jag rynkade smått på pannan. Vem kunde det vara? Pattie och Justin skulle väll inte komma förs än om ett tag i alla fall. Jag skuttade lite smått ner till bottenvåningen och öppnade dörren snabbt utan att kolla vem det var först vilket jag snabbt ångrade när jag såg vilka det var som stod utanför.

Pattie stod med en blombukett i ena handen och en vin flaska i den andra. Justin stod med blicken fäst i marken och händerna i fickorna med tummarna stickandes utanför. Jag lät min blick glida över hans kropp och såg att han hade på sig ett par svarta jeans, ett par röda supras och en enkelt vitt t-shirt på överkroppen. Hans hår var uppåt spikat som det alltid är nu för tiden och jag måste erkänna att han ser mycket bättre ut i det håret än hans gamla ’Bieber flipp’ som han hade när vi fortfarande var med varandra.

”Eh jag vet att vi är lite tidiga men det gick lite snabbate i affären än vad jag hade tänkt mig. Jag hoppasatt det inte är något problem”

”Nejdå. Jag blev precis klar med allt och mamma lär komma hem vilken sekund som helst nu. Men kom in ni så länge” sa jag och klistrade på ett litet leende på läpparna. Visst jag var glad att träffa Pattie, hon var som en andra mamma till mig. Men jag har inte träffat henne på länge och jag vet inte riktigt vad jag ska säga utan att göra stämningen väldigt pinsam.

”Tack så mycket” sa hon och gav mig ett stort leende innan hon gick in i hallen där hon började ta av dig sina skor.

”Jag måste bara säga Tiffany. Du blir bara vackrare och vackrare för varje gång jag ser dig. Till och med vackrare än Justin beskrev dig. Även med den där blåtiran du har i ansiktet” sa Pattie och blinkade med ena ögat mot mig. Jag såg hur en rodnad spreds på Justins kinder men han var inte den enda. Mina kinder brände och jag kollade ner i marken för att försöka dölja den.

”Åh det är inget att rodna för hjärtat, jag tror till och med att du börjar bli vackrare än din mor” sa Pattie och som på beställning kom mamma in igenom dörren.

”Jag hörde det där Pattie” sa mamma och pekade med ett finger år hennes håll.

”Det var meningen din gamla käring” sa Pattie skämtsamt och mamma slog upp i ett stort leende. Hon gav henne en snabb kram innan hon vände sig mot Justin och satte händerna på hans axlar vilket fick honom att kolla upp på henne.

”Och du, jäklar vad du har växt. Senast jag såg dig hade du fortfarande det längre håret och jag var längre än dig. Vad hände?”

”Jag vet inte. Mycket kan hända under tre år antar jag” sa han med ett litet leende och mamma skrattade smått innan hon släppte sitt grep om honom.

”Det kan det verkligen. Men om ni ursäktar mig så skulle jag vilja byta kläder lite snabbt. Men Tiffany du kan ju gå ut i köket och fixa förrätten så länge” sa mamma och jag gav henne ett litet leende innan jag vände mig om för att gå ut till köket. Rätt tacksam att jag skulle slippa stå kvar här.

”Oh Justin kan hjälpa dig med det” sa Pattie och jag frös snabbt till.

”Åh nej det behövs inte. Du och Justin kan sätta er i vardagsrummet medan jag fixar maten” sa jag och vände mig mot dem med ett litet leende. Hoppades på att dem skulle ta det lilla betet.

”Haha nej du gummar. Justin har inte gjort något annat än att slappa idag. Så han ska minsann hjälpa till med någonting. Jag bryr mig inte om vad han gör så länge han gör någon nytta” skrattade Pattie fram och puttade Justin i min riktning. Han snubblade till en aning men han precis stanna innan han krockade in i mig och tog ett litet steg tillbaka.

”Alltså det behövs verkligen inte. Jag jobbar faktiskt bättre själv”

”Åh kom igen var inte så fånig Tiffany, han kommer inte att bränna ner köket om det är det du tror. Han är faktiskt ganska bra på att laga mat”

”Det är inte köket jag är orolig för att han ska sabba” muttrade jag tyst för att ingen skulle höra men märkte snabbt att jag inte gjorde något bra jobb då Pattie kollade chockat upp på mig.

”Om jag inte visste bättre skulle jag nog tro att du har något emot Justin. Har du något problem med att jobba med Justin Tiffany?” frågade Pattie och kollade oförstående på mig.

”Är det så tydligt. Oj förlåt, jag menade inte att såra någon. Jag är bara rädd att Justin ska glömma bort något eller ersätta något med något bättre” sa jag och klistrade på ett falsk leende på läpparna och struntade i Justins blickar som brände mot min hud på kinden.

”Jag slår vad att om att Justin kan ge dig den hjälpen du behöver” sa mamma och gav mig en irriterad blick innan hon vände på klacken och gick upp till sitt rum med Pattie hak i häll.

Jag suckade irriterat efter dem och stampade foten i marken innan jag vände om och gick ut i köket. Jag hörde hur Justin kom efter mig in i köket men ignorerade honom och vände ryggen mot honom när jag började jobba på salladen som vi skulle ha till förrätt.

”Så vad? Du ska bara ignorera mig nu, låtsas som att jag inte finns?” frågade Justin och jag kunde se framför mig hur en liten rynka bildades på hans panna som det alltid gör när han är irriterad.

”Precis. Du kanske inte är så dum som du verkar trots allt” sa jag och vände mig mot honom för att skicka ett snabbt flin leende mot honom innan jag vände mig mot maten igen.

”Vad är ditt problem?” frågade han och tog något steg närmre mig.

”Jag tror att det är ganska uppenbart att det är du som är mitt problem” sa jag irriterat och vände mig mot honom.

”Och vad ska du göra? Hugga mig med kniven eller?” frågade Justin och jag kollade frågandes på honom innan jag kom på att jag fortfarande hade kniven i min högra hand.

”Om det kommer till det så kanske” sa jag och la ifrån mig kniven innan jag krossade mina armar över mitt bröst. Jag lutade mig mot bänken bakom mig och borrade in min blick i hans.

”Varför kan vi inte bara vara trevliga och få den här middagen överstökad och sen om du vill kan du fortsätta att hata mig om du vill” sa Justin efter ett tag och jag suckade kort innan jag nickade smått.

”Visst, men jag sätter på musik”

”Okej för mig. Men vad vill du att jag ska göra?” Eller vad kan jag hjälpa till med?”

”Du kan duka borden” förselog jag och Justin nickade smått.

”Det kan jag göra. Står allt som det brukar eller har ni flyttat om allt?”

”Allt ska vara på samma plats, annars är det väll bara att leta eller hur? Eller är det för jobbigt för lilla dig?” sa jag och innan han hann svara gick jag bort till radion som stod borta vid fönstret. Jag satt igång musiken och bytte till en bra kanal innan jag gick tillbaka till köksbänken för att haka grönsakerna.

Justin började efter ett tag att rota igenom våra lådor och hyllor för att hitta allting som vi behövde. Jag hörde hur han små sjöng med i låten precis som jag och jag kunde inte låta bli att le smått. Det här påminde mig så mycket om när vi var mindre. Vi ville alltid hjälpa till när våra föräldrar jobbade i köket och vi brukade alltid sätta igång radion för att sjunga med i låtarna som spelades. Ibland så brukade vi även ha små ’konserter’ eller vad man ska säga på kvällarna med ett eller två numer som vi har tränat in under tiden som dom satt och pratade efter maten.

 

”Så Tiffany sjunger du fortfarande?” frågade Pattie efter att vi ätit under tystnad ett tag och Justin kollade nästan nyfiket upp på mig nu.

”Bara ibland, inget seriöst eller något. Jag satsar väldigt mycket i skolan just nu. Så det blir mest att jag sjunger i duschen” skämtade jag och Pattie skrattade högt.

”Haha det där var roligt. Du vet väll att din mamma alltid hade sina egna små konserter i duschen. Hon sjöng alltid, det gick liksom inte att få tyst på henne. En massa ballader och hipp hopp blev det”

”Oh jag vet det, det har hon faktiskt fortfarande idag. Det kan till och med hända att hon har små rock konserter nu också”

”Man kanske får be Scooter att signa henne då. Kanske kan vara förband till Justin på några av hans konserter”

”Jag tror nog att det är större chans att en apa blir signad än mamma”

”Hej jag sitter här och jag har faktiskt känslor” sa mamma och flängde ut med armarna. Pattie skrattade bara roat åt henne innan hon vände sig mot mig igen.

”Du har förmodligen rätt om din mamma. Men du då?”

”Vad är det med mig?” frågade jag och tog en bit av min kyckling.

”Få ett kontrakt. Vi kan föreslå dig för några personer om du vill”

”För det gick ju så bra förra gången ni föreslog mig för era kontakter”

”Nej det gjorde det inte men du är äldre nu. Du skulle kunna få killar att dregla efter dig, tjejer att vara avundsjuka på dig och om du fortfarande har lika bra röst som du hade förut skulle du kunna ha producenter stående i kö för att få signa dig”

”Haha jag tror inte det. Men skulle vi kunna prata om något annat?”

”Oh kom igen var inte så blyg. Du skulle kunna följa med Justin på hans turné som för artist och du skulle bli känd på nolltid” sa Pattie och nu äntligen hoppade min mamma in och byte ämne. Hon förstod att jag inte vill prata om det då de är ett känsligt ämne för mig.

 

Justins perspektiv

”Så Justin vad håller du på med nu då? Jag vet ju att du håller på med ditt album just nu och håller på att planera inför din turné. Men kan du berätta lite om det. Jag vet faktiskt inget om hur allt går till inom musikbranschen ” skrattade Helen fram och jag log smått mot henne. Jag kollade lite snabbt på Tiffany som vred sig lite obekvämt innan jag vände mig mot Helen igen.

”Alltså just nu är det mest skriva, planera, spela in låtar och försöka komma på koreografier till alla olika låtar. Sen så är det väldigt mycket planering och väljande om till vilka länder man ska han konserter i och när man ska ha dem”

”Låter som väldig mycket och jobbigt jobb. Blir du aldrig trött?”

”Jo det blir jag ju så klart. Det blir väldigt många sena kvällar och tidiga morgnar”

”Blir det aldrig jobbigt då? Med alla kändisskap och allt det där?”

”Jo det blir väldigt jobbigt och stressig ibland med alla fans och paparazzi som aldrig lämnar en ifred” sa jag och såg hur Tiffany himlade med ögonen och mumlade något tyst för sig själv, men jag orkade inte lägga någon vikt på det.

”Hur står du åt med allt då?” frågade Helen och jag vände mig mot henne.

”Alltså jag står ju inte alltid ut med det. Det är dagar som jag bara vill spola tillbaka tiden och hoppa över mitt val om att bli känd, som jag önskar att jag tackat nej. Paparazzons och fans kan vara väldigt jobbiga ibland. Jag älskar verkligen min karriär och allt som kommer med det. Utan all press då” sa jag vilket fick Helen och mamma att skratta innan jag fortsatte ”Men ibland känns det bara som att jag förlorade en stor del av min barndom på grund av att fått jobba och slita så mycket som jag gjort”

”Åh stackarns lilla Justin Bieber. Som lever sitt dröm liv med tjejer gråtande efter  sig. Med alla pengar man kan drömma om. Kunna träffa stora kända personer. Kunna ha förmågan att ge bort pengar till folk som behöver det. De måste vara jobbigt att ha personer som avgudar dig och skulle göra allt för dig. Ja det är så himla synd om Justin” sa Tiffany irriterat och vände sig mot mig innan hon fortsatte ”Om du hade velat ha en barndom som du säger att du missat hade du bara kunnat tagit några ledig dagar då och då. Det är inte som tvingade dig till det här, du valde det här själv” sa hon och vi alla kollade chockat på henne.

”Tiffany uppför dig. Gå ut i köket och hämta efterrättera och försök att lugna ner dig lite” sa Helen men Tiffany skakade snabbt på huvudet.

”Nej jag tänker inte lugna ner mig. Justin vet hur mycket jag vill ha det livet som han har. Det var bådas dröm som små och Justin hade turen att bli hittade av Scooter. Bli känd och lämna mig kvar här. Sen så har han magen att och klaga över det livet han har. Det livet jag velat ha sen jag var ett litet barn” sa Tiffany och reste sig nu upp ”Jag är ledsen mamma men jag kan inte stanna kvar här just nu. Jag kan ta disken när dem har gått men jag går upp till mitt rum nu. Jag är ledsen för det här Pattie. Det var verkligen trevligt att träffa dig igen” sa hon och gav mamma ett litet leende innan hon började gå upp till sitt rum. Vi alla kollade chockat efter henne men drogs tillbaka till verkligheten när Helen harklade sig.

”Ni måste ursäkta mig också men jag måste gå upp och kolla hur det är med henne”

”Låt mig göra det. Jag måste ändå prata med henne så sitt kvar du” sa jag och hon log smått mot mig.

 

Jag gick lite osäkert upp för trappan och bort mot Tiffanys rum som låg längst bort i korridoren då jag inte visste hur det här samtalet skulle sluta. När jag närmade mig hennes rum hörde jag hur hon började spela på sin gitarr. För en liten stund satt hon bara och spelade innan hon började sjunga. Jag skulle precis knacka på men avbröt mig själv när jag hörde vad texten handlade om.

Jag kände hur hela jag sjönk ihop och jag stängde snabbt ögonen för att inte låta tårarna rinna ner. Jag hörde smärtan i hennes röst och kunde inte låta bli att få skuldkänslor. Jag drog en hand över mitt ansikte och torkade bort en tår som lyckats rinna ner för min kind. Jag stod och lyssnade klart på låten och suckade smått. Hur kunde allt ha blivit så fel och förstört.

 

---

---

 

 

Kom återigen upplagt sent men det här blev ett långt kapitel så jag hoppas att det ger upp för väntan.

Men nu måste ni kommentera mycket vad ni tycker om det här kapitlet och vad ni tror ska hända när dom pratar med varandra för att få nästa kapitel. Jag jobbar jätte hårt med alla kapitel och blir lite besviken när jag kommer in och se hur många det är som har kommenterat. Jag ser ju hur många det är som läser.

Men till er som faktiskt tar er tiden att kommentera stor kärlek och snälla fortsätt som ni har gjort. Ni vet inte hur glad jag blir när jag kommer in på datorn och läser era fina kommentarer ❤