Handling

Tiffany var en gång i tiden en av Justins absolut bästa vänner som när dom var små hade planer på att styra världen tillsammans. Men allt det där förändrades när Justin blev känd och allt annat som en gång var viktigt glömdes bort. Justin fick ingen tid att komma tillbaka att träffa hennes så ofta och det blev istället att dom tappa kontakten helt, eller det är i alla fall vad Justin tror att anledningen är. Men helt plötsligt när Justin har en paus från sin karriär bestämmer sig Justins mamma att det är dags att hälsa på hennes gamla kompis som är ingen mindre än Tiffanys mamma. Gamla känslor som en gång funnits där eller kanske aldrig försvann bubblas återigen upp till ytan och även om dom inte pratat på länge är det henne som han vänder till sig när det plötsligt händer något i hans liv och snart leder allting till en olycka. En olycka som ser till att allting förändras på mindre än bara en sekund och kommer förändra världen totalt.

Prolog - våren 2012

Det var snart sommarlov och jag tror inte att jag har längtat så mycket efter något så mycket i hela mitt liv. Jag var trött på alla lärare och alla läxor som dom gav oss, på dom alldeles för långa korridorerna och speciellt alla bitchiga blickar som folk skickades efter mig när jag gick runt i skolan. I deras ögon var jag den patetiska flickan som levde på sitt rykte med att ha vart bästa kompis med Justin Bieber. Grejen var bara den att jag ville glömma bort den tiden. Jag vill glömma bort honom, dom känslor jag hade för honom men det var lite svårt när han var världens mest kända person som var exakt överallt vare sig det var i tidningen, på internet eller folk som hela tiden pratade om honom.

Jag vill komma över honom, jag ville inte vara den patetiska lilla flickan längre men jag hade svårt att gå vidare efter vad han gjorde. Han sårade mig och han sårade mig djupt.

Okej nu blev det dystert och väldigt tråkigt. Så låt mig berätta om mig som person istället.

Jag heter Tiffany Lingst och är 17 år men fyller 18 år nu i oktober. Jag gillar att både spela instrument och sjunga men gör det nu väldigt sällan och när folk inte är runt omkring då jag kopplade musik till Justin. Vi växte upp med det och vi vart minst lika intresserade i att bli stor och känd för att vi sen skulle kunna ta över världen. Vi skulle vinna alla priser som var möjliga och vi skulle ha vårt lilla egna hus som vi skulle ställa alla priserna vi vunnit i.

I alla fall, om jag skulle beskriva mig själv med tre ord skulle dom tre orden nog vara tillbakadragen, missförstod, trogen för jag var en person som gärna inte blandade sig med folk jag inte känner men om du väll är min kompis så gör jag allt för dig och du kan alltid lita på mig.

Jag går mitt näst sista år i skolan och efter det har jag planer på att ta ett ledigt år och bara resa runt i världen innan jag fortsätter med alla studier. Bara fara runt i Europa, Asien, Australien och kanske åka runt lite här Canada och USA också på dom ställena jag inte vart på. Som New York, Las Vegas och så mycket fler ställen som jag skulle dö för att se. Jag ville egentligen åka tillsammans med mina kompisar nu under sommaren men efter som jag inte hat fyllt 18 år än så låter mamma mig inte åka. Vilket är så typiskt min mamma. Hon är sten hård när det kommer till vissa saker men med andra saker brydde hon sig inte alls. Då var det pappa som fick ta hand om mig tillsammans med Peter som är min 22 åriga store bror som jag knappt ser så mycket av då han ofta stänger in sig på sitt rum men så fort jag kommer hem med en kille kommer hans beskyddande sida fram och han har nästan ett polisförhör med dom. Jag älskar verklige min bror men han har nog skrämt iväg fler killar jag fått att stanna.

”Älskling skulle du kunna komma ner och ducka bordet inför middagen?” ropade mamma och jag suckade frustrerat. Varför kunde dom aldrig be Peter att göra något, han sitter ju faktiskt bara på sitt rum med sina tv spel medan jag faktiskt sitter med mina tussen olika läxor som måste in typ dagen efter.

”Visst mamma, jag ska bara avsluta ” ropade jag då jag visste att det inte var någon ide att bråka och fick ett kort okej tillbaka innan hon återgick till vad hon än höll på med.

Jag skrev en sista mening på min so uppsats innan jag stängde igen skärmen och slog igen alla böcker som begravde mig i min egen säng. Vi hade verkligen för mycket material, vi hade tre olika böcker och vår lärare har tappat bort typ två stycken så det räcker inte till en fjärde vilket leder till att hon kopierar upp sidorna istället och ger till oss.  Vilket även resulteras med att jag hat tussentals papper liggandes över hela sängen, mig och nattygsbordet som stod bredvid mig.

Jag ställde mig upp och satte upp håret i en slarvig bulle innan jag tassade ner till köket för att hämta talrikar och sånt som jag skulle kunna ducka upp i matrummet.

”Förresten jag hörde att Justin kommer hem imorgon” sa mamma glatt bakom mig och jag tvingade fram ett litet leende.

”Åh kul för honom, du kan han väll hälsa på hans kompisar som han gillade tillräckligt för att inte hugga dom i ryggen” sa kyligt och ställde ner den sista talriken innan jag vände blicken mot mamma som kollade chockat på mig.

”Tiffany du måste sluta tänka på vad som hände för så många år sen. Jag vet inte vad det var Justin gjort för att få dig att hata honom så mycket som du gör men någon gång måste du komma över det och gå vidare med ditt liv”

”Mamma jag hatar honom inte. Inte längre i alla fall, nu är jag mer besviken bara” sa jag och mamma suckade högt innan hon spände blicken i min.

”Vare sig vad det är så får du komma över det och i alla fall prata med honom när han kommer på lördag” sa mamma och jag kollade chockat på henne.

”Ska Justin komma hit på lördag?”

”Ja. Jag bjöd över han och Pattie för middag på lördag vilket jag tror kan bli roligt. Lite som för i tiden. Din pappa ska ta med Peter på något i helgen så det blir en mysig tjej helg för oss”

”Tillsammans med Justin som jag inte pratat med på typ undra år” påminde jag henne och hon nickade lite svar.

”Ja och det kanske är dags för er att prata med varandra igen”

”Mamma vi har båda växt upp och växt ifrån varandra. Vi är inte dom två små barnen som man inte kunde separera på längre”

”Kanske inte, men jag tror faktiskt inte att en sån bra vänskap försvinner så enkelt. Plus sen så kommer jag ihåg att det var en liten ung dam som bara för typ tre år sen hade världens största crash på ingen mindre än lilla Justin Bieber” retades mamma och jag suckade högt.

”Visst, men om det blir pinsamt och obekvämt äter jag uppe på mitt rum” sa jag och mamma skrattade.

”Det gör du inte. Du ska vara här nere med resten av oss och hjälpa mig med maten” sa mamma och jag suckade för säkert hundrade gången bara idag.

”Visst, som du vill ers majestät” sa jag och mamma skrattade lite innan hon himlade med ögonen och gick tillbaka till köket för att hjälpa pappa med maten.

Justins perspektiv

Det var skönt att få två veckor ledigt från min karriär, åka hem till Stratford igen. För hur mycket jag än älskade det kunde jag inte sluta önska ibland att jag kunde spola tillbaka tiden och ha ett vanligt liv. Men oftast så brukade jag slå bort tanken lika fort som den kom för jag älskade det jag höll på med. Jag älskade alla personer jag möt på vägen, jag älskade mina fans och framför allt så älskade jag att få jobba med min musik.

Men att tänka på Stratford och på alla som jag kände här gjorde mig även ledsen då det alltid var en person som kom upp i mina tankar. Tiffany, jag hade inte träffat henne på över tre år eller haft någon kontakt med henne över huvudtaget. Mitt första år innan jag fick mitt skivkontrakt hade det gått bra och vi pratade nästan varje dag men sen hände något och vi hade längre ingen kontakt. När jag pratar med Chaz och Ryan säger som också att dom tappat kontakten med henne en aning men att dom fortfarande var rätt bra kompisar. Att dom fortfarande var med varandra men att Tiffany ofta drog sig undan till några tjejkompisar då hon inte gillade att varje gång dom var i stan alltid blev påhoppade av mina fans. Jag vet inte vad som hände mellan oss och varför vi tappat kontakten men om det är nånting som jag gjorde skulle jag göra vad som helst för att göra det ogjort.

Jag saknar henne mer än allt annat och så fort någon nämnde eller frågade någonting om min barndom kom Tiffany upp i mina tankar. Kanske för att hon är nästan halva min barndom, hon var som min andra halva. Vi var oskiljaktig, vi var med varandra hela tiden redan från födsel då båda våra mammor vart kompisar sen långt tillbaka, dom var nästan lika oskiljaktiga som vi var.

Jag drogs ur mina tankar när mamma parkerade bilen utanför min mormor och morfars hus. Jag gick lite trött ur bilen men slog snabbt upp i ett stort leende när min blick hamnade på mormor och morfar som kom gåendes ner för uppfarten. Mormor drog snabbt in mig i en kram innan hon lät mig hälsa på morfar. Jag kramade om honom hårt innan jag gick tillbaka till bilen för att hämta mina väskor som låg i backluckan. Morfar hjälpt mig med en av mina väskor då jag inte riktigt fick med mig alla väskor.

”Så hur mår du? Det har vart en jobbig tid nu förstår jag, en massa jobb med turnén och albumet” sa Morfar och kollade på mig. Jag nickade lite svagt till svar, alldeles för trött för att svara.

”Du jobbar för mycket Justin, du måste ta en paus eller ledigt en dag i veckan. Minst, du behöver ta några dagar som du bara sitter inne, äta skräpmat, spela spel eller sova längre än fem timmar på nätterna. Det är inte bra för dig kiddo” sa Morfar oroligt och jag nickade lite instämande.

 ”Jag vet, det sliter på än. Men det är ju därför jag är här eller hur, ta det lugnt. Äta skräpmat” sa jag med ett litet leende på läpparna och Morfar skrattade.

”Bra, jag är orolig för dig”

”Du behöver inte oroa dig morfar, Scooter och dom andra kommer aldrig låta mig gå in i väggen”

”Jag vet, allt jag menar är bara att ända sedan du började dejta Selena har du inte riktigt samma person som innan. Du är mer tillbaka dragen och enligt dina fans är du inte lika glada att träffa dom som innan” sa han och jag suckade.

”Jag vet, jag har bara haft det lite jobbigt på sistone. Senast jag träffade Selena bråkade vi och nu vägrar hon att svara när jag ringer henne så vi har inte lyckats reda ut allt det här ännu. Just nu känns det även som att hon inte vill lösa allt det, som att hon vill ha mig ut ur hennes liv” sa jag dystert och morfar nickade lite smått innan han fortsatte prata, men visst att jag inte vill prata något mer om det. Så han undvek det och jag log lite tacksamt mot honom.

”Det löser sig ska du se. Gå upp och sov en stund så att du kan gå till Chaz och Ryan efter när dom har slutat skolan. Jag har för mig att dom slutar fyra på torsdagar”

”Åh vad bra, då hinner jag få ungefär tre timmars sömn innan jag ska möte dom”

”Gör det, du kan låta väskorna vara också så kan vi fixa det ikväll sen så att du får din sömn nu”

”Okej tack morfar” sa jag och gav honom en kram till innan jag gick upp till mitt rum och min alldeles för lilla säng som jag knappt fick plats i längre.

Så här är handlingen och prologen till nästa novell som jag ska börja på nu. Jag hoppas att ni kommer att gilla den och kommentera gärna vad ni tycker också. 

Om ni inte har läst epilogen till This was never planed än så ligger den under.

Jag har även gjort en ny design till den kommande novellen och om ni inte kan se den kan uppdatera sidan.