"Det var inte såhär det skulle bli. Det var inte såhär det var planerat att det skulle sluta. Jag skulle gå på bal, jag skulle sluta skolan och jag skulle ha den bästa sommaren i mitt liv. Jag skulle vara lycklig. Jag skulle inte bry mig om något. Varför kunde det inte få vara så?" 

Kayleigh Sierra Jones är en tjej på 17 snart 18år från Kansas där hon bor tillsammans med sin pappa och sin ett år yngre bror Benjamin. Hennes mamma har hon inte ett minne av. Hon stack nästan direkt efter Benjamins födsel och har inte hört av sig sedan dess. Inte för att hon bryr sig. De klarar sig bättre utan henne säger hennes pappa, men hon har många gånger hört hur han instängd i sitt sovrum har gråtit om kvällarna.

Kay, som hon kallas, är inte någon speciell egentligen. Det tycker i alla fall inte hon själv. Hon är inte populär, men hon är inte heller en outkast. Hon är en i mängden och det trivs hon jättebra med. Hon är en senior. Hon ska på bal och hon ska sluta skolan. Hon är för första gången på länge riktigt lycklig. 

Men lycka varar inte för evigt. Det är det som gör livet så skört. Även det allra minsta snedsteget kan förstöra allting som man är och har. I värsta fall lämnar det ärr för livet, om man inte hinner blir räddad. 

Som jag sagt flera gånger nu så läser jag inga svenska noveller då jag föredrar engelska men den här låter väldigt intressant om ni frågar mig. Hon har lagt upp 19 kapitel på den här novellen vilket är hennes tredje. Om ni är intresserade och har lite tid över kan ni ju kolla in där ;)