”Jag åker, Justin kolla jag åker själv” ropade Melinda glatt och jag log stort mot henne.

”Det är jätte bra babe. Vänta där ett tag, jag ska bara hämta min mobil så att jag kan filma det här” sa jag och hon gav mig snabbt tummen upp innan hon åter igen fäste blicken på isen framför sig.

Jag vände mig om och började åka bort mot omklädningsrummet där min mobil låg och skulle precis dra upp den när jag hörde ett högt skrik bakom mig. Jag vände mig snabbt om för att nu hitta Melinda liggandes på isen med händerna över ansiktet och magen.

Jag fick panik, jag visste inte vad jag skulle göra. Utan att tänka på vad jag gjorde drog jag upp mobilen och åkte snabbt bort mot där Melinda låg för att sen slänga mig på knä bredvid henne.

”Melinda är du okej?” frågade jag och greppade tag om hennes händer för att dra bort dom från hennes ansikte så att jag kunde få en ordentlig titt på henne. Hon stönade lite klagade och försökte sätta sig upp men misslyckades och fick lägga sig ner igen istället.

"Melinda vart har du ont någonstans?" frågade jag nästan panikslaget men hon svarade mig inte "Melinda baby vart har du ont någonstans?"
"Magen, huvudet men mesta dels handen" sa hon efter ett tag och jag nickade lite till svar. Visste inte riktigt hur jag skulle svara henne.
"Vad gör du?" frågade Melinda snabbt när jag pillade på mobilen.
"Jag ringer ambulansen så att dom kan hämta dig och kolla till dig"
"Justin det behövs inte. Det är inte så farligt att dom behöver hämta mig med ambulans"
"Visst men då ringer jag Chaz så att han kan skjutsa oss till sjukhuset" sa jag och slog snabbt in hans numer och satte upp telefonen till örat innan hon hann protestera. Jag kanske överdrev med det här. Jag menar jag har ramlat säkert tusen gånger när jag kört hockey utan att det var något problem. Men Melinda hade ju sagt att hon hade ont i både magen och huvudet så jag tänkte inte ge mig förs än hon blivit undersökt.
"Hej Justin hur går det att lära Melinda åka. Lika hopplös som hon sagt eller?" frågade Chaz lekfullt när han svarat men jag svarade inte på någon av hans frågor.
"Kan du komma och hämta oss" sa jag bara snabbt och det tog ett tag innan Chaz svarade, förmodligen behövde han tänka i genom det jag sagt då jag bytt samtalsämne rätt drastiskt.
"Visst, har det hänt något eller?"
"Ja Melinda ramlade och behöver åka till" började jag men blev avbruten av Melinda.
"Justin" sa hon nu nästan panikslaget och jag vände mig snabbt mot henne för fråga vad det var hon ville men blev istället förstummad med blicken på Melindas hand som nu var täckt av blod.
"Chaz skynda dig bara" sa jag och la på samtalet innan jag föll ner på knä bredvid Melinda igen som nu lyckats sätta sig upp.
Jag greppade tag om hennes ansikte och skulle precis vrida hennes ansikte mot mig för att fråga vart blodet kom ifrån när jag kände något varmt och klibbigt mot mina fingrar. Jag tog bort dom från hennes huvud och kollade ner på dom för att få mitt påstående besvarat. Blodet kom från hennes huvud och jag kände hur jag började få panik nu igen.
"Eh kan du stå upp?" frågade jag tvekande och hoppades att hon skulle säga jag. Jag skulle kunna bära henne när vi kommer av isen men det känns lite för riskabelt att jag ska åka med henne o famnen medans jag åker skridsko. Speciellt då Melinda redan är skadad.
"Jag tror det, men jag behöver nog hjälp"
"Okej" sa jag och ställde mig snabbt upp för att sen hjälpa henne upp.
Jag tog ett fast grep om hennes midja och tryckte upp henne mot mig så att hon kunde vila lite mot mig. Hennes armar gick runt mina axlar för ännu mer stöd och jag började åka bort mot båset där alla våra grejer låg. Vi nådde äntligen båset och jag placerade snabbt Melinda på bänken så att jag kunde börja ta av hennes skridskor och sätta på hennes skor.

”Justin du vet jag kan faktiskt göra det själv, jag är skadad inte handikappad” sa Melinda till mig men jag ignorerade henne bara och knöt snabbt på hennes skor innan jag fixade mina egna.

Jag packade snabbt ner allting i väskan som jag slängde upp över axeln innan jag vände mig mot Melinda som satt med blicken i marken.

”Kan du gå själv eller ska jag bära dig?” frågade jag stressat och hon vände upp blicken mot mig. När hon inte svarade mig direkt lyfte jag snabbt upp henne i min famn och började styra mina steg bort mot parkeringen där Chaz skulle hämta upp oss.

”Justin lugna ner dig jag är okej” sa Melinda försiktigt och satte händerna på min kind för att vrida ner mitt ansikte mot henne efter att jag kollat över parkeringen för säkert hundra gånger eller något.

”Melinda du blöder från huvudet, du har ont i magen och handen. Hur kan du i helsike må bra” nästan skrek jag åt henne och hon ryckte snabbt till i min famn.

”Förlåt jag menade inte att skrika åt dig. Jag bara, förlåt. Jag vill bara få dig till sjukhuset och se till att du är bra”

”Jag vet Justin, men just nu är jag nästan mer orolig för dig. Du är helt uppstressad och om du inte slutar andas så fort så kommer du att svimma eller något” skrattade hon smått och ett litet leende hittade sin väg upp på mina läppar.

”Det skulle ju inte vara så bra va?”

”Nej det skulle det inte. Så lugna ner dig nu Bieber innan jag gör det åt dig”

”Nånting säger mig att det inte skulle vara så illa” sa jag och hon log lite smått upp mot mig.

”Det kommer bli bra ska du se, det är säkert bara en liten skråma” sa hon och drog med näsan längst med min för att få tillbaka min uppmärksamhet till sig efter att jag än en gång kollat ut över parkeringen i jakt på Chaz.

”Jag vet, jag är bara orolig för dig”

”Du har inget att oroa dig för, jag mår bra okej? Lite ont visst men det betyder inte att det är något farligt. Jag bröt min arm förut och den smärtan var hundra gånger mer än den jag har i magen och handen nu.

”Och huvudet?”

”Jag vet inte riktigt, synen är lite suddig just nu men det kan lika gärna bero på att jag får tårar i ögonen på grund av vinden”

”Vi får hoppas det” sa jag och skulle precis vrida bort ansiktet men hon greppade tag om mitt ansikte och pressade sina läppar mot mina. Jag besvarade kyssen en aning tillbaka draget då jag var rädd att jag skulle skada henne om jag var oförsiktig.

”Det kommer bli bra” sa hon och i samma sekund kom Chaz in körandes på parkeringen. Han ställde sig precis framför oss och jag hoppade snabbt in bak tillsammans med Melinda.

”Så jag har nu kollat till både din hand och ditt huvud och jag kan säkra dig att det inte är någon stor skada. Du har förmodligen en lätt hjärnskakning men det är inget som du behöver oroa dig för. Din hand är dock stukad så jag måste linda om den innan du åker hem” sa läkaren som precis undersökt Melinda och hon nickade lite till svar. Läkaren hade redan plåstrat om hennes huvud och sagt till min lättnad att det bara var en lätt skråma med en lätt hjärnskakning eller vad det nu var han kallade det.

”Men först vill jag ta en snabb titt på din mage och kanske ta en röntgenbild” sa han och nu ryckte både jag och Melinda till på grund av vad han nyss sagt. Jag ställde mig upp från min stol och gjorde snabbt min väg över till Melinda som satt på någonslags undersöknings säng eller något.

”Min mage?” frågade Melinda och jag flätade ihop min hand med hennes och hon gav mig ett litet leende innan hon vände sig mot läkaren igen.

”Ja du sa ju att du fick ont i magen när du ramlade och så jag måste ta en titt på magen. För du är gravid va?”

”Ja men jag förstår bara inte. Är det något som är fel, kan det ha hänt något med” började Melinda men kunde inte avsluta meningen. Men det behövdes inte för att läkaren skulle förstå vad hon menade och han skakade snabbt på huvudet.

”Nej det är förmodligen inget men man kan aldrig bli för försiktig när det kommer till gravida kvinnor och barn. Det är bara för att dubbel kolla så att allt är okej. Det kommer bli som vilket läkarbesök som helst medans du är gravid. Du hart vart på ett läkarbesök tidigare va?” sa läkaren och jag kände hur både jag och Melinda slappnade av en aning på grund av nyheterna som läkaren just gett oss.

”Ja jag har vart en gång tidigare för att kolla att allting var okej”

”Okej vad bra då, för då vet du ju hur allt det här går till. Det här kommer att bli precis som det du gjort innan. Okej?” frågade han och Melinda nickade återigen till svar.

”Okej så om du följer med mig ut så får vi det här överstökat så att jag kan skicka hem sig sen för att kunna få lite lugn och ro. Justin du kan vänta här så länge så kommer vi strax tillbaka” sa han och jag gav honom ett enkelt okej innan jag vände mig mot Melinda.

”Vi syns snart” sa jag och placerade en kyss på hennes panna innan jag satte mig ner på stolen igen samtidigt som läkaren började gå mot dörren med Melinda efter sig.

”Och juste Bieber. Jag har skickat iväg ett recept på smärtstillande till Melinda så om det kommer hit en läkare innan jag är tillbaka kan du bara säga Melindas hela namn och person numer så kan ha ge dom till dig direkt. Du kan Melindas personnummer va?”

”Ja jag kan det” sa jag och han gav mig ett litet leende innan han tillsammans med Melinda började gå igenom korridorerna.

Jag har väntat här i jag vet inte hur länge men det känns som en evighet. Tabletterna har kommit precis som läkaren sa men fortfarande inget spår av Melinda eller doktorn som tar hand om henne. Jag skickade ett sms till Chaz som hade stannat nere i serveringen då han inte klarade av när det var mycket blod och sen så var han tydligen hungrig. Jag hade skickat att han nu kunde komma upp och jag hade snabbt fått ett svar att han var på väg.

”Whats up Bieber, vart är Melinda?” frågade Chaz när han kom in i rummet och slog sig ner mott emot mig i en stol som han hade tagit med sig in.

”Jag vet inte, hon följde med den där läkaren för att köra någon röntgen eller något liknande på magen”

”Varför? Har det hänt något med barnet?”

”Vi vet inte. Läkaren sa åt oss att det inte var något att oroa sig för att det bara var en säkerhetsgrej för att dubbel kolla. Han sa något i stil med att man aldrig kan vara för försiktig när det kommer till gravida kvinnor och barn i magen”

”Så det är som vilken rutin kontroll som helst?”

”Jag antar det. Men jag oroar mig fortfarande. Jag menare skulle han bara helt random bara kolla fall det var något problem med barnet. Dom gör väll inte kontroller om dom inte tror att det hänt något”

”Justin jag vet inte, jag är ingen läkare. Jag är säker på att det inte är något. Han dubbel kollar väll säkert bara för att hon sa att hon hade ont i magen”

”Du har säkert rätt, jag önskar bara att jag kunde vara där inne med henne så att jag också kan få beskedet från läkaren. Jag har lika stor del i det här som Melinda har” sa jag och kollade nu nästan surt på dörren där dom hade försvunnit ut för ett tag sen. Jag förstod fortfarande inte varför jag inte kunde följa med in med Melinda. Jag menar pappor brukar ju kunna följe med i vanliga fall när det är såna här kontroller. Det kan ju inte bara bero på att jag skulle stanna här och vänta på tabletterna för dom skulle vi ju lika gärna kunna hämta efter att hon var klar.

”Vill du ha?” frågade Chaz helt plötsligt och sträckte fram en kexchoklad mot mig. Jag log lite smått mot honom och knäckte bort en bit innan jag räckte tillbaka resten till Chaz.

”Chaz vet du hur lång tid det brukar ta för såna här grejer?”

”Varför skulle jag veta, det är inte jag som är pappa. Men jag skulle nog gissa på att det inte tar allt för lång tid. Vaddå då?”

”Jag undrar bara. Melinda har vart bort i en halv timme snart. Jag börjar bli lite orolig”

”För vad? Att Melinda ska falla för den stiliga läkaren och rymma iväg med honom”

”Haha nej jag behöver nog inte oroa mig för det. Han var lite för gammal för Melinda”

”Vem vet, hon kanske är en av dom där golddiggers tjejerna som dejtar gamla gubbaran för att få deras pengar” sa Chaz och gav mig en blick för att vissa att han bara skämtade med mig.

”Eh varför ska hon behöva gå ut med en gamling när jag finns här. Jag har förmodligen mer pengar än dom och hon behöver inte kräkas så fort hon kollar på dom”

”Lite självsäker där borta” skrattade Chaz och jag skickade iväg ett leende mot honom.

”Bara när det kommer till tjejer” sa jag och han skrattade roat åt mig.

”Du är omöjligt”

”Jag vet” sa jag och blinkade med ena ögat mot honom vilket fick honom att himla med ögonen åt mig.

Jag hörde hur dörren intill rummet öppnades och kollade upp i lagom tid för att se Melinda komma in i rummet. Fast den här gången utan någon läkare med sig.

Jag lät min blick glida över henne och såg att hennes hand nu var lindad. Efter att ha kollat på henne en stund för att försöka lista ut vad hon tänkte på men jag fick inte ut något. Allt jag kunde märka var att hon var bekymrad över något. Jag ställde mig upp och gick upp till Melinda som stod med blicken i golvet. Jag greppade tag om hennes ansikte (försiktigt för att inte komma åt hennes sår) och lyfte upp det mot mitt.

”Melinda vad sa han?” frågade jag och hon suckade innan hon äntligen möte min blick.

Okej så man har ju fortfarande inte fort reda på fall det hänt något med barnet eller inte men jag hinner inte skriva något mer. Måste gå och lägga mig nu. Så snälla hata mig inte. Har redan allt planerat inför nästa kapitel ändå så det kommer upp så fort som möjligt. Kommenterar ni minst lika bra som på förra kanske ni kan få det redan imorgon.