”Snälla prata med mig, du kan lite på mig” viskade han nu fram och jag nickade lite smått instämmande. Jag gav Pattie en liten blick att hon skulle lämna oss ifred och hon gav mig snabbt ett litet svagt leende innan hon klappade Justin på axeln och gick ut.

”Melinda snälla säg något, jag börjar få panik här”

”Justin jag är ledsen, jag borde ha berättat det här för dig för länge sen men jag har inte vågat” sa jag med tårarna rinnandes längst mina kinder.

”Berätta vad?” frågade Justin och jag slöt snabbt ögonen innan jag möte hans blick igen och gav honom det svaret jag vart så rädd att ge honom tidigare.

”Justin jag är gravid” 

 

---

---

 

"Justin jag är gravid" sa Melinda och jag kände hur jag stelnade till framför henne. Hade hon verkligen sagt det jag trodde att hon hade gjort.

"Justin snälla säg något" bad Melinda efter säkert fem minuters tystnad av att jag bara kollade chockat på henne, som att hon var ett spöke eller något.

"Du är gravid?" frågade jag bara för att dubbel kolla att jag hade hört rätt och hon nickade lite stelt.

"Hur länge har du vetat att du är gravid?"

”Tre veckor nästan. Jag gjorde testet den dagen jag ringde mitt i din intervju”

"Och du är helt säker på att du är gravid?" frågade jag och hon nickade än en gång med tårarna fortfarande rinnande över hennes kinder.

"Varför har du inte sagt något innan? Trodde du inte att jag skulle märka att något var fel? Melinda jag känner dig bättre än någon annan"

"Jag vet och jag vill berätta för dig, det var därför jag tjatade på mina lärare att få en vecka ledigt så att jag kunde säga det så fort som möjligt. För det kände inget bra att berätta det över telefon"

"Så varför gjorde du inte det?"

"Jag var rädd" sa jag och jag kunde nästan se smärtan i hennes ögon. Hon tyckte att det här var jobbigt och jag kanske inte gjorde det bättre genom att typ förhöra henne men jag måste få reda på sanningen. Veta varför hon var rädd att berätta för mig.

"Rädd för vad?"

"För det mesta att du ska lämna mig nu när du fick reda på sanningen"

"Varför trodde du att jag skulle lämna dig för. Hur många gånger har jag inte sagt att jag älskar dig och att jag inte kommer att lämna dig"

"Många gånger jag vet. Men det ändrar fortfarande inte vad det var du sa på intervjun. Du sa att du inte kunde ha ett barn, att det inte passade in i ditt liv och att ett barn bara skulle bara i vägen. Hur tror du att jag ska ta det, hur tror du att jag skulle kunna berätta det då? Hur skulle jag kunna berätta att jag var gravid efter att du sagt att det skulle sabba ditt liv. Jag vill inte vara den som sabbar ditt liv" sa hon och tårarna började rinna om möjligt värre ner för hennes kinder och hon drog bort ansiktet från mig.

"Melinda kolla på mig" bad jag men hon skakade bara på huvudet och vägrade att kolla på mig.

"Melinda" bad jag igen men hon fortsatte bara att ignorera mig.

Jag lutade mig lite närmre henne och vred hennes ansikte mot mitt innan jag pressade mina läppar mot hennes fuktiga och lite mosiga läppar. Jag lutade mig bak en aning och lutade min panna mot hennes.

”Jag är här Melinda eller hur. Jag har inte stuckit och jag planerar inte på att göra det heller. Jag har inte bett dig att lämna mig ifred och aldrig komma tillbaka eller hur”

”Ja men jag trodde att du skulle bli arg”

”Arg för vad, att du är gravid. Jag bär halva ansvaret för att du är gravid, det är minst lika mycket mitt fel som ditt. Jag förstår mig faktiskt inte på dom killarna som bara sticker när deras tjej har blivit gravid. Det är ju inte riktigt så att det är hennes fel att hon är gravid”

”Så du är inte arg?”

”Chockad ja, men inte arg. Kanske lite besviken på att du inte litar på mig och tror att jag skulle lämna dig. Men jag tror att jag framför allt är lättad”

”Lättad?” frågade Melinda förvånat och möte äntligen min blick.

”Ja, jag har haft dom här olika teorierna om att du har försökt banta och därför spyr du så fort du ätit något. Att du skulle dumpa mig för att du gillar någon annan, eller värst av allt. Att du vart otrogen mot mig. Så att du är gravid betyder ju i alla fall att jag får behålla dig” sa jag och Melinda slog upp i ett litet leende innan hon slängde sig ner i mina famn och slog armarna runt min nacke.

Jag la armarna runt hennes midja och hoppade bak lite så att jag satte mig mer ryggen mot väggen mitt emot dörren.

”Lämna mig inte” sa Melinda helt plötsligt och jag drog henne närmre mig.

”Jag lovar. Jag är din, bara din” viskade jag och pressade mina läppar mot hennes. Hon besvarade kyssen nästan desperat och drog sig upp mot mig. Jag särade lite på hennes ben och satte dom på varsin sida om mig. Hennes händer flätades in i mitt hår och med händerna på hennes höfter pressade jag upp henne mot mig.

”Lämna mig inte” mumlade hon återigen mot mina läppar och jag skakade smått på huvudet.

"Aldrig" mumlade jag tillbaka och torkade bort tårarna som rann ner för hennes kinder.

"Du är min, bara min" sa jag och hon pressade sina läppar mot mina kort innan hon gosade in ansiktet vid slutet av min hals.

"Är du trött?" fråga jag försiktigt efter ett tag och hon nickade lite smått till svar.

"Okej, orkar du gå själv bort till sovrummet eller ska jag bära dig?" frågade jag och skrattade svagt till svar när hon mumlade fram något som liknade bär mig mot min hals.

Jag snurrade runt henne så att jag nu hade en arm runt hennes midja och den andra under hennes knäveck. Jag lyckades med hjälp av stöd från väggen ställa mig upp med Melinda i famnen och puttade enkelt upp dörren med höften innan jag gick bort mot mitt rum som tyvärr låg på andra sidan av bussen så jag skulle tyvärr bli tvungen att gå förbi köket där alla satt. Jag kände deras frågade blickar efter mig men ignorerade dom bara och höll min fokus på tjejen som jag höll i min famn. Till min lycka stod dörren in till mitt rum lite på glänt så att jag lätt bara kunde putta upp den med foten.

Jag la ner henne på min säng och drog av hennes jeans innan jag la täcket ner täcket över henne.

"Stanna hos mig. Tills jag somnat i alla fall" bad Melinda och greppade tag i min hand när jag började gå ut ur sovrummet.

Jag nickade lite och kramade om hennes hand som svar innan drog av mig min tröja så att jag nu bara hade ett par mjukisbyxor på mig när jag gled in under täcket bredvid Melinda. Hon vände sig snabbt mot mig och jag drog upp henne halvt över mig. Hennes huvud vilade mot mitt bröst och jag drog med ena handen längst hennes sida i en betryggande gest.

”Ta det lugnt babe, jag är här när du vaknar igen. Jag ska inte gå någonstans jag lovar. Jag älskar dig och det är inget som du kan göra för att få mig att ändra mina känslor för dig” sa jag och inom kort hörde jag hur Melindas andetag blev tyngre och djupare i samband med att hon somnade in.

 

Jag kollade ner på Melinda som låg i min famn och jag kände hur tankarna började flyga runt i mitt huvud. Den paniken som jag känt för ett tag sen när Melinda berättade att hon var gravid kom nu tillbaka.

Jag skulle ju absolut inte lämna henne, jag älskade henne mer än allt annat men jag måste ju säga att det kommer rätt olägligt. Nu med min turné och allt. För barnet kommer komma ganska exakt när turnén drar igång igen efter uppehållet vilket betydde att jag skulle behöva ställa in en massa konserter. Jag skulle inte tveka på att göra det, mistsförstå mig inte. Jag skulle säga upp hela kändisgrejen om jag så behövde göra det för att få vara med Melinda. Hon var mitt allt just nu, anledningen till att jag går runt med ett leende hela dagarna. För hur jobbigt och tufft saker än blir vet jag att jag alltid har Melinda vid min sida.

Det jag dock var rädd för vara att jag inte skulle kunna vara där för barnet när det kom, vara där för Melinda både under graviditet och efter. Tänk om jag blir en av dom där papporna som aldrig är hemma, som barnen knappt känner för att jag spenderar mer tid med mitt jobb.

Vilken uppväxt skulle jag kunna ge barnet då. Det skulle förmodligen både vara döv och blind innan barnet ens lärt sig att krypa. Jag suckade högt och pussade snabbt Melinda på pannan innan jag la tillbaka huvudet på kudden. Jag vill bryta ihop, totalt freaka och bara göra jag vet inte vad. Men det kunde jag inte. Melinda var väldigt skör just nu och jag måste vara där för henne. För det här är helt klart jobbigare för henne än vad det är för mig. Det är ju inte jag som kommer få bära runt på barnet i 9 månader, det var inte jag som skulle få allt hat på grund av att hon var gravid med mitt barn och det var inte jag som hade föräldrar som förmodligen skulle bli skit sura på henne för att hon är gravid. För av det intrycket jag fått av henne föräldrar tror jag inte att dom kommer bli särskilt glada över detta. Det kommer ju sabba deras lilla perfekta bild om hur Melindas liv skulle vara och dom skulle förmodligen hata mig om möjligt ännu mer.

Vilket gjorde mig ännu mer tacksam över att jag har dom föräldrar jag har. Dom är så mycket mer förstående än Melindas föräldrar, kanske för att mina föräldrar också var unga när dom fick mig men jag tror inte att det skulle spela så stor roll. Sen så var det rätt skönt att mamma redan visste. För även om min mamma inte skulle vara lika jobbig som Melindas så skulle nog min mamma fortfarande vara värre att berätta än för pappa.

 

 

 

Jag vaknade av att någon rörde sig under mig och slog snabbt upp ögonen. Jag kollade mig chockat runt i rummet innan min blick föll på Justin som låg under mig med en arm placerad runt min midja och den andra handen knappande på mobil bredvid honom.

 

Det hade alltså bara vart en dålig dröm, Justin hade inte sparkat ut mig och bett mig att dra åt helvete. Han fanns här för mig, han skulle alltid finnas här för mig och det bevisade han igår efter att jag berättade för honom att jag var gravid.

”Du är vaken” sa Justin helt plötslig och la ifrån mobilen innan han flätade ihop sina fingrar med mina som jag drog lätt över Justins vältränade mage.

”Och du är fortfarande här” orden lämnade mina läppar innan jag ens han hejda mig och Justin stelnade till under mig.

”Ja varför skulle jag ha lämnat” började han men avbröt sig mitt i meningen när han förstod vad det var jag babblade om ”Melinda hur många gånger ska jag behöva säga och lova dig att jag inte kommer att lämna dig. Jag älskar dig mer än något annat, när ska du inse det?”

”Jag vet att du älskar mig, det var bara en mardröm okej”

”Melinda” började Justin protestera men jag avbröt honom.

”Det var bara en mardröm okej. Jag vet att du inte kommer att lämna mig. Men vi borde sluta argumentera om det här och istället gå ut och berätta för ditt crew att jag är gravid. Dom förkännar ju faktiskt att veta och det kanske skulle bli lite konstigt om jag nästa gång när jag kommer hit har värsta kulmagen. Jag tror dom skulle börja undra då” sa jag och Justin skrattade roat.

”Det kanske är bäst men innan det tycker jag att du i alla fall kan ge mig en liten kyss innan vi går ut” sa Justin och jag himlade snabbt med ögonen innan jag sträckte på mig den lilla biten som behövdes för att jag skulle kunna pressa mina läppar mot hans. Men när jag drog mig undan greppade han snabbt tag om mitt ansikte och höll mig på plats.

”Jag är inte klar än” mumlade Justin mot mina läppar och mitt skratt dämpades av Justins läppar som återigen var pressade mot mina.

”Kom nu era små turturduvor, det är dags för frukost” sa någon helt plötsligt bakom oss och skulle precis rycka av oss täcket men Justin lyckades på något sätt hålla det kvar runt oss.

”Allison” tjöt Justin irriterat och hon skrattade.

”Oh kom igen Justin, det är ju inte direkt så att jag inte har sett dig utan tröja förut. Jag skulle nog faktiskt gissa på att det är ingen person på denna jord som inte sett en bild på dig utan tröja” sa Allison roat och jag skrattade svagt.

”Förresten Allison” ropade jag efter henne när hon började gå ut ur rimmet och bort mot köket.

”Aa vad är det?”

”Skulle du kunna samla alla, vi har något viktigt att säga” sa jag och hon nickade lite till svar innan hon gick ut.

 

”Okej kan någon av er snälla berätta varför vi har samlats här” brast Ryan ut och Justin skrattade.

”Alltid lika lite tålamod”

”Men vad tror du Bieber. Ni sa att det var något stort ni ville berätta och vi har ingen aning om vad så vi har börjat spekulera om vad set skulle kunna var. Vi har sagt saker som att ni är gifta, Melinda har dumpat dig, du vill inte vara känd längre och att du egentligen är bög” sa Ryan och jag höll på att spotta ut vattnet jag hade i munnen när han sa det sista.

”Nej det är inget av det, eh” började Justin innan han ställde sig upp och drog upp mig från min stol också och kramade om mig från sidan.

”Ska du eller jag berätta?” frågade jag och Justin nickade lite åt mig i en gest att jag skulle säga det.

”Jag är gravid” sa jag sen efter ett tag och när jag kollade ut på alla kunde jag se chocken i deras ögon.

”Åh nej” brast Kenny helt plötsligt ut och nu var det min tur att kolla chockat på honom.

”Du menar alltså att vi snart måste stå ut med två monster Biebers som gör oss alla vansinniga. Räcker det inte med en Bieber djävul” förklarade han sen och jag slog upp i ett stort leende.

”Vi får väll alla hoppas på att barnet blir mer som sin mor” sa Allison och kom snabbt fram till oss med resten efter oss och snart var bebis samtalet i fullgång efter att dom alla sagt grattis och gett oss båda kramar.

                                       

 

---

---