This was never planed - kapitel 38

 

”Nej, men du har mig väntande här borta tills du kommer med”

”Mm jag längtar. Jag har inte ens kunnat krama någon utan att önska att det var du”

”Då är vi två babe. Men vi hörs sen”

”Det gör vi, jag älskar dig”

”Jag älskar dig också” sa jag nu med ett stort leende på läpparna efter att ha fått prata med Melinda igen. Det har vart några jobbiga dagar nu senaste och jag har därför inte kunnat prata med henne så mycket på senaste tiden.

”Förlåt, det var Melinda. Vart var vi någonstans?”

”Det är lugnt. Eh vi pratade just om dina kläder på scenen. Crazy leather pants och sånt”

 



 

 

Jag gick inte till skolan någon mer den veckan. Eller det var ju bara fredagen jag skippade då de var i torsdags som jag rusade där ifrån. Jag visste inte vad jag skulle säga, hur jag skulle förklara mitt konstiga beteende som jag haft när jag helt plötsligt bara sprang iväg från lektionen. Stefanie hade skickat meddelande till mig hela tiden med frågor om hur jag mådde men jag hade bara ignorerat hennes meddelanden. Jag hade nästan ignorerat alla. Jag har suttit på mitt rum och låtit tankarna flyga hejvilt. Kanske ett stort misstag då tanken på att Justin skulle lämna mig blev mer och mer skrämande. Tänk på det, om han skulle lämna mig skulle jag inte ha någon att luta mig bak på om det skulle hända något. För hur mycket jag än försöker övertala mig själv om att mina föräldrar skulle stå vid min sida när jag berättade för dom att jag var gravid kunde jag inte få in det i min hjärna. Allt jag kunde tänka på var att dom skulle sparka ut mig och låta mig ta hand om mig själv. Precis som jag får göra med allt annat här hemma. Mamma och pappa är antingen på jobbet och jobbar och när dom väll kommer hem så äter dom bara lite snabbt, kanske kollar nyheterna innan dom sätter sig i arbetsrummet och fortsätter att jobba med vad det än är dom håller på med.

 

När Justin sen hade ringt hade jag inte berättat för honom. Jag ville att han skulle vara den första som fick reda på det då han var den som det drabbade mest av alla men jag kunde inte få för mig att berätta det över telefon. Det kändes bara som att det skulle bli bättre om jag sa det när jag kom med på han turné istället. Men skulle jag verkligen vänta lite mindre än två veckor för att berätta det. Jag skulle ju vara inne i den 6 veckan då när jag kom ditt. Inte jätte mycket men han kanske skulle bli sur för att jag vetat det i nästan tre veckor utan att ha sagt något till honom.

Men jag kunde ju inte åka till honom nu, eller kunde jag.

Jag har ju en massa kommande prov och sånt men dom skulle jag säkert kunna flytta dom till den veckan som kommer och åka till honom en vecka tidigare än planerat. Jag har ju kunnat flytta prov tidigare för att jag ska hinna med andra saker längre fram.

Så varför skulle det inte gå att göra det nu. Dom flesta lärarna älskar mig på den här skolan då jag är en duktig elev och jag fick oftast som jag ville. Min psykologi lärare skulle nog var den lättaste att övertyga om jag bara satte in Bieber i meningen.

Jag suckade högt och vred mig om i sängen så att jag nu satt med ryggen vilande mot väggen och benen upp dragna mot bröstet.

Jag blev tvungen att få det att funka. Om jag inte kan skjuta upp proven får jag väll söka ledigt eller sjukanmäla mig den veckan. För jag vet inte om jag skulle klara av att hålla det här inom mig så länge annars utan att bryta ihop. Utan att behöva skrika det rakt ut så att alla skulle få reda på det.

 

 

 

Jag visste inte hur hon gjort det men hon hade lyckats övertala sina lärare om att få slippa skolan en vecka. Så jag skulle få träffa henne tidigare än planerat, jag skulle få träffa henne idag. Hennes plan skulle landa om bara några minuter om det redan inte hade gjort. Hon kanske var på väg hit just nu.

Jag hade sagt att det var Kenny som skulle hämta henne, vilket var planerat från början men en av mina intervjuer blev inställda idag så jag skulle kunna hämta upp henne innan vi stack iväg till min andra intervju som vi precis skulle hinna med om allt gick som planerat. Jag stod med luvan långt ner över ansiktet i ett hörn för att så få personer skulle lägga märke till mig men hade en bra blick ut över gången som ledde från där Melinda snart skulle komma gåendes ifrån.

Jag hade saknat henne som jag aldrig saknat något annat och jag längtade var ända vaken sekund efter att få hålla henne i min famn igen, att få känna hennes läppar hårt pressade mot mina.

Jag skulle precis ta upp min mobil och skriva något till Scooter men glömde bort vad när jag såg hur Melinda nu kom gåendes från del långa korridoren och kollade sig om hela tiden i vad jag antog en jakt efter Kenny som skulle ha hämtat henne. Jag sken upp i ett stort leende och lät min blick glida över hennes kropp.

På kroppen hade hon ett par tajt åtsittande jeans med ett par ballerina skor till och en stor fluffig tjocktröja på sig som när jag kollade närmre på såg var min som jag hade lämnat hemma hos henne. Hon hade en väska hängandes över ryggen och drog en liten reseväska efter sig. Hennes hår var uppsatt i en vanlig enkel tofs och hennes ansikte var som vanligt minimalt sminkat. Hon behövde inte så mycket smink för att vara vacker, hon behövde inget smink alls för del delen. Hon var den vackraste tjejen jag någonsin sett och ibland hade jag svårt att tro att hon var min, bara min.

När jag märkte att hon inte såg mig valde jag istället att gå runt henne och hörde hur hon mumlade saker för sig själv, som jag inte riktigt förstod för än jag kom riktigt nära.

”Självklart så var min buss sen så att jag måste spring till flygplatsen, självklart så ska maten på planet bli försenat s att jag nästan får svälta och nu självklart så ska den här Kenny killen vara försenad. Är det något som kan gå rätt idag och inte bli försenat?” mumlade Melinda frustrerat för sig själv och jag stod över instinkten att skratta för att inte dra åt mig hennes uppmärksamhet.

”Om det räknas så är jag inte försenad” viskade jag lågt i hennes öra och såg hur hon stelnade till framför mig innan hon snabbt vände sig om.

”Justin” brast hon chokat fram innan hon släppte det hon hade i händerna och slängde istället armarna runt min nacke. Ett sånt där lyckligt/flickaktigt skratt lämnade hennes läppar innan hon pressade dom mot mina och jag lindade snabbt mina armar runt hennes midja och drog henne så pass nära mig att inte ens vatten skulle kunna klämma sig in mellan oss.

Jag böjde lite på nacken så att hon skulle slippa stå på tå hela tiden och särade lätt på henens läppar med tungan som jag drog längst hennes läppar. Hennes tunga möte inom kort min och jag stönade lågt mot hennes läppar av väll behag.

Ord kunde inte beskriva hur mycket jag hade saknat den tjejen som nu stod i mina armar. Lite över fem veckor hade jag vart bort från henne och jag lovar er att jag aldrig kommer låta det gå så långt igen innan jag träffar henne. Absolut en månad max, helst mycket mindre då jag behövde henne nära mig. Jag behövde höra hennes skratt, behövde se hennes vackra ögon och framför allt känna hennes läppar mot mina. Det var som en drog för mig, en drog som jag inte kunde få nog av.

”Vad gör du här? Jag trodde att du skulle jobba” frågade hon när hon lite andfått dragit sig undan från mig och jag slog upp i ett stort leende.

”Inget är viktigare för mig babe än du”

”Justin” sa Melinda med en alvarlig ton och jag skrattade lågt.

”Jag skämtar med dig babe, min intervju blev inställd så jag fick tid över att hämta dig innan jag måste sticka vidare till min andra intervju som börjar om en timme”

”Är det bråttom ditt eller kan vi ta det lite lugnt?”

”VI har ingen brådska om det är de du frågar om. Vi behöver inte sticka för än om en kvart”

”Vad bra då” sa Melinda och jag höjde lite frågandes på ögonbrynet men han inte ställa min fråga innan våra läppar återigen var samman länkade.

Jag besvarade snabbt kyssen och kände hur mina fingrar borrades in i hennes höfter när jag kände hur Melindas händer hittade sin väg ner för mitt bröst och ner till magen innan hon vände upp igen för att åter igen fläta in sina fingrar i mitt hår. Jag kände hur Melinda log nöjt mot mina läppar när ännu ett lågt stön lämnade mina läppar men dämpades mot hennes som tur var.

”Jag har saknat dig, så mycket” viskade jag mot hennes läppar när jag dragit mig undan och lutat min panna mot hennes med blicken fäst i hennes vackra ögon som utstålade inget annat än lycka just nu.

”Jag har saknat dig också Bieber, tro det eller ej” sa hon med ett stort flin på läpparna och jag skakade smått på huvudet.

”Vad har jag sagt om at du ska skämta om dina känslor för mig, jag tål det inte. Tanken att förlora dig är obeskrivlig”

”Jag har ju sagt att jag inte ska lämna dig, när ska du få in det i din skalle?”

”Jag vet inte, nån gång snart hoppas jag. Jag orkar inte med tanken som hela tiden snurrar runt i mitt huvud. `Tänk om hon lämnar mig` Den tar kål på mig, bokstavligen”

”Så sluta tänk på det då. Jag är här och jag är här för att stanna”

”Bra” sa jag och innan hon han säga något pressade jag mina läppar mot hennes. Åh hennes läppar.

Vi stod där en liten stund till innan jag såg hur det började blixtra från vad jag antog var paparazzons kameror och fick det direkt besvarat när jag öppnade ögonen. Vi stod nästan omringade av fans och kamera män som försökte komma så nära mig som möjlig och få dom bästa bilderna.

Jag såg hur Melinda började vrida sig obekvämt framför mig och hur hon blinkade onaturligt många gånger på grund av alla blixtarar som hon fortfaranade inte har vant sig med.

”Kom vi går innan vi får hela flygplatsen efter oss” sa jag snabbt och Melinda nickade lite instämmande innan hon sträckte sig efter hennes väska men jag stoppade den.

 

”Jag tar den” sa jag och pussade henne på kinden innan jag flätade ihop min fria hand med hennes och började försöka tränga mig igenom den stora klungan som nu bildats.

Jag såg hur Melinda kollade lite obekvämt runt sig och jag släppte taget om hennes hand för att istället lägga den runt hennes axlar och dra henne tätt intill mig medans jag fortsatte att styra våra steg ut från flygplatsen.

”Vi är snart ute babe” viskade jag i hennes öra innan jag kysste henne snabbt på kinden vilket fick ett bedårande litet fnitter att lämna hennes läppar som fick fjärilarna i magen att ännu en gång börja flyga runt i min mage.

 



 

Så nu är det uppe och jag har studiedag imorgon så jag hoppas att få upp ett kapitel imorgon men vi får se. Har en hel del böcker att läsa till skolan men ska verkligen försöka att få upp ett.

 

Skulle verkligen hjälpa om ni alla la in en kommentar, det gör mig mer motiverad att skriva även då jag knappt har några ideer till vad som ska hända. Även fast jag har ett par stora grejer planerade till dom kommande kapitlena så går det fortfarande bättre och snabbare att skriva när jag vet vad ni tycket.

Så KOMMENTERA!!!!! <3

 
 

 


Kommentarer
Postat av: Ditt största fan♥

Jag hittade nyss denna blogg, jag måste bara säga du är fantastisk på att skriva vänner❤

Svar: Åh tack så mycket, nya läsare betyder jätte mycket för mig. Hoppas verkligen att du stannar och måste bara säga att jag älskar namnet ;) <3
Just Twitter

2013-01-21 @ 06:53:01
Postat av: Ditt största fan♥

Vännen skulle jag skriva :O

2013-01-21 @ 06:53:31
Postat av: Ebba

Va gulligt kapitel! Hoppas hon berättar snart! Meeeeeeer! ;)

2013-01-21 @ 07:07:10
Postat av: Liv

Awesome kapitel!

2013-01-21 @ 07:48:43
Postat av: Linn

gaaaah! var gulliga de var på flygplatsen. kör på det vi diskuterade, det blir skitbra! :D meeeeeer, kramis.

2013-01-21 @ 09:01:33
URL: http://juustanordinarygiirl.blogg.se
Postat av: Fanny

Meeeer :) du är grym :)

2013-01-21 @ 10:28:33
Postat av: Emelie

Hon måste berätta det snart! :)
Jätte bra! <3

2013-01-21 @ 15:50:51
URL: http://bieberrstorys.blogg.se
Postat av: Filippa

gaaash, meeer :) super spänd på att höra Justins reaktion :)) kram!

2013-01-21 @ 21:37:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback