”Jag säger bara. Men skynda nu, jag tror inte våran pilot blir särskilt glad på oss om vi är försenade”

”Kommer vi att åka ett eget privatjet?”

”Ja, jag tänkte att om jag kommer och hämtar dig själv så får jag sju extra timmar ensam med dig. Plus om jag satte oss på ett vanligt flyg skulle det vara stor risk att du skulle råka höra vart vi skulle åka någonstans”

”Ser du vad jag menar. Killar som Justin borde inte finnas, dom sätter ribban för högt för andra killar” sa Stella och både jag och Justin skrattade roat åt henne.

”Jag gillar bara att skämma bort min baby” sa Justin och blinkade mot mig vilket fick en rodnad att sprida sig på mina kinder. Jag vred snabbt bort ansiktet och dom båda skrattade roat åt mig, vilket betydde att dom helt klart sett att jag rodnat.

 

---

---

 

 

Justins perspektiv

”Justin snälla kan du inte bara säga vart vi ska flyga någonstans, du behöver inte berätta vad det är du har planerat för oss där”

”Nej det kan jag inte för att så fort jag berättar för dig så kommer du fatta vart det är jag har planerat för oss. Så sluta gnäll och kom hit istället” sa jag och klappade på den tomma platsen bredvid mig i soffan som stod placerad vid ena väggen i flygplanet. Hon himlade snabbt med ögonen åt mig men gjorde som jag sa och la sig ner framför mig. Jag la min arm runt hennes midja och vände på henne så att hon nu låg med ansiktet vänt mot mig istället

”Varför måste du alltid vara så jobbig för” sa hon klagande och jag skrattade roat åt henne.

”För att du irriterar dig med det och det är kul att retas med dig. Så jag kommer nog göra det här en långtid framöver” sa jag och flinade stort mot henne. Hon suckade mot mig men ett litet fnitter lämnade hennes läppar. Jag log stort ner mot henne vilket hon snabbt besvarade med ett leende av hennes eget.

”Förresten din mamma ringde mig igår” sa jag försiktigt och Melinda kollade förvånat upp på mig.

”Min mamma ringde dig?” frågade hon och jag nickade till svar ”Varför ringde hon dig? Vad sa hon?”

”Hon sa att hon hade hittat något som tillhörde dig och om du ville ha det så skulle du ringa henne. Hon sa att hon försökt nå dig men att hon inte vet ditt numer då du bytt sen du flyttade till Kanada”

”Hon hade inte ens kunnat mitt numer även om jag inte bytt. Hon har aldrig lärt sig mitt numer och det är bara stor bullshit att jag har glömt något. Det är säkert något som du vill ha av mig eller dig. Skulle inte förvåna mig om det var pengar det var dom ville åt. Dom har alltid vart rätt giriga när det kommer till pengar” sa Melinda nu irriterat och jag kollade sorgset ned på henne.

”Förlåt jag borde inte ha sagt något, jag vet att du inte gillar dina föräldrar men jag tänkte bara att om dom faktiskt hade något som var ditt så kanske du ville ha det”

”Justin jag är inte sur på dig. Jag är glad att du säger det, på något konstigt lite vrickat sätt” sa hon och jag skrattade smått.

”Vad skulle jag göra utan dig” sa jag och lutade min panna mot hennes.

”Jag vet inte, men det liv skulle var rätt tråkigt utan mig i det”

”Det kan man helt klart säga” sa jag och böjde mig ner för att placera mina läppar över henne. Hon log smått in i kyssen innan hon pressade sina läppar med mer kraft mot mina.

 

Jag ledde henne upp mot hissen och klickade in rätt våning innan jag vände mig mot Melinda igen. Hon stod och pillade otåligt på sin mobil som hon hade i händerna. Jag log roat åt henne och greppade tag i hennes mobil för att sen lägga ner den i min ficka.

”Justin snälla ge mig min mobil tillbaka”

"Du kommer inte behöva den nu. Vi är strax framme" sa jag och Melinda suckade, men jag kunde ändå se hur ett litet leende spreds på hennes läppar.

Hissen plingade till och signalerade att vi var framme vid rätt våning. Jag placera mina händer på Melindas midja igen och styrde henne bort till rätt plats.

"Kan jag ta bort den här ögonbinden nu?" frågade hon otåligt och jag skrattade roat åt henne.

"Inte än baby" sa jag och hon suckade "Stå bara still här en sekund"

Jag kysste henne snabbt på kinden och sprang bort till där jag fixat allt. Jag drog upp tändaren ur min ur min ficka och tände dom utplacerade ljusen. Jag mig nöjt ner mot allt och stoppade undan tändaren som jag hade i handen. Jag vände mig mot Melinda igen som stod och stampade med foten i golvet i brist på något annat att göra. Med snabba steg gick jag snabbt tillbaka till henne och la mina armar runt henne midja för att pressa henne upp mot mig.

”Är du redo för det här?” frågade jag och hon nickade snabbt till svar.

Jag log roat ner mot henne och placerade en snabb kyss på henne läppar innan jag ställde mig bakom henne istället. Jag satte händerna över hennes ögonbindel och drog sakta bort den från henne ögon. När hon sen såg vart hon var någonstans och vad jag gjort med stället kunde jag inte hålla tillbaka ett litet skratt efter att ha sett hennes min. Hon stod som förstenad framför mig med blicken svepandes över stället.

”Justin hur har du” var allt hon fick fram innan hon tystande igen, fortfarande med blicken på det som jag gjort.

 

Melindas perspektiv

Det var rosor, ljus placerade runt och på en liten filt som det stod en liten korg på. Det var ljus slingor lindade runt räcket och en liten stereo som spelade någon lugn låt som jag inte kunde höra vad det var för låt än. Jag kollade runt mig och insåg snabbt att jag var i Paris, uppe i Eiffeltornet. Och att det hade vart vackert förut hade ingen chans med hur det ser ut just nu. Jag menar jag önskar att ni skulle kunna se det. Eller kanske inte just nu då när jag är här med Justin men sen dagen efter eller någon annan gång. Det är verkligen jätte vacker och magiskt. Som att det här var plockat från en romantisk film.

”Justin hur har du” var allt jag fick fram innan jag tappade talförmågan igen. Justin skrattade roat bakom mig. Jag vände mig fortfarande i chock mot Justin som log stort ner mot mig.

”Du hade inte behövt göra det här Justin. Jag hade nöjt mig med att äta på en restaurang eller något som ett vanligt par gör”

”Jag vet att du skulle kunna göra det, jag skulle också kunna göra det. Men jag ville göra ikväll speciell och vad är ett mer passande ställe för det än Paris. Staden av kärlek och även staden där jag fick kyssa dig för första gången” sa han och jag slog upp i ett stort leende när minnet spelades som en film i mitt minne.

”Ja men jag hade något annat jag kunde kolla på som var minst lika vackert” nästan mumlade han fram som att han inte ville att jag skulle höra.

Jag kollade chokat upp på honom och skulle precis fråga vad det var han menade med det men blev istället ståendes och kollade in i hans vackra ögon som möte mina. Jag kände hur min puls skenade iväg som aldrig för och det blev ju inte direkt bättre av att Justin sakta men säkert lutade sig ner mot mig. Han la sin ena hand försiktigt på min kind och drog mig upp mot honom medans han med den andra drog mig närmre sig med hjälpa av sina andra arm som han lagt runt min midja.

Jag kollade upp på Justin en sista gång innan jag stängde ögonen och för att sen känna hur Justins läppar mjukt pressades mot mina.

”Grejen då var bara det att allt var väldigt komplicerat” sa jag och Justin nickade lite instämande.

”Men det är inte komplicerat nu” sa Justin och böjde sig ner. Det nästa jag vet är Justins läppar sammanlänkade med mina och jag kysste honom med minst lika mycket känsla som han kysste mig med.

 

Vi stod just nu och kollade ut över Paris. Ja med kroppen vänd mot staden med Justin upptryckt bakom mig med sina armar tryggt lindade runt min midja. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och kunde nu höra hur Justin mumlade något tyst för sig själv. Hans andetag var djupa och han pilade nästan nervöst med fingrarna.

”Justin är du okej?” frågade jag och vred smått på nacken för att kunna kolla upp på honom.

”Ja allting är bra, jag är bara lite nervös inför det jag kommer göra här näst” sa Justin och släppte sitt grep om min midja. Han bakade ett steg bakåt vilket fick mig att vände mig chockat mot honom. Hade ingen aning om vad det var som han pratade om. Hans blick föll snabbt mer på sina händer som var ihop flätade framför honom och jag kunde nästan se en oro i hans ögon.

”Justin är du säker på att du är okej?”

”Jag har aldrig mått bättre, jag vet bara inte hur jag ska göra det här. Jag hade ett litet tal färdigt som jag skulle säga till dig men jag måste ha glömt det på hotellet”

”Justin jag börjar bli orolig här. Vad är det du ska göra?” frågade jag och försökte slå bort tankarna och idéerna om vad det är Justin håller på med. Jag ville ju inte att mina förväntningar och förhoppningar ska vara för höga när jag väll får reda på vad det är Justin faktiskt babblar om.

 

---

---

 

 

Så nu är det äntligen uppe och jag ber så himla mycket om ursäkt för att det kommer så sent. Jag hoppas att ni gillar kapitelt och kommentera vad ni tror att Justin kommer att göra. Jag har redan skrivit över 500 ord på nästa kapitel så tror att jag kommer kunna få upp det imorgon, men vill inte lova något.

Tänkte också berätta för er att jag nu bestämt mig för att köra på min ide till slutat på den här novellen. Det resulteras då i att jag har 1 kapitel plus en epilog kvar på den här novellen. Sorgligt men sant. När den här är klar kommer jag docl att börja skriva på Memeories Can Come And Go som ni röstade fram tidigare i år.