It's a bloody game - kapitel 31

 
 

Han la sina hände på mina höfter så att han kunde lyfta upp mig och få mig att sätta mig gränslande högt upp på hans lår.

Jag lutade mig lite bakåt för att hämta andan lite och lutade min panna mot hans.

” Du kan verkligen inte lämna dig ” flåsade jag lite andfått och Justin möte snabbt min blick.

” Jag kommer inte ens släppa taget om dig fram tills du ska in på arenan. Jag kommer var så pass klängig att du kommer bli trött på mig ”

” Jag kommer aldrig bli trött på dig ” sa jag pressade ihop min läppar med hans igen.

 



 

 

Jag stod återigen i mitt rum och satte på mig dom nu rentvättade kläder som måste ha minskat lite i tvätten för kläderna satt nu väldigt slimmade efter mina ben och höfter. Jag gick runt lite i rummet för att försöka få dom att bli lite större och därför lite bekvämare.

När jag gått runt ett tag gick jag bort till Justin som satt på min säng med blicken fäst på mig. Vilket inte var något konstigt dom senaste timmarna sen spelledaren var här. För den ända gången Justin släppt mig var när jag eller han behövde gå på toa. Eller nu när jag bytte om blev han tvungen att släppa min hand, men det stoppade ju inte honom att från att stirra på mig att släppa mig med blicken.

Jag ställde mig framför honom med hans ben på varsin sida av min kropp och armar runt min midja. Jag la mina armar runt hans nacke och lutade mig framåt så att jag kunde begrava mitt ansikte i hans hår som alltid luktade Justin.

Vi stod så tysta en lång stund och bara höll om varandra utan att säga något tills det nu allt för vanliga tjutet fyllde lägenheten och signalerade att det var dags att gå ner. Jag lossade mitt grep lite om Justins nacke så att jag skulle kunna kolla ner på honom och han möte snabbt min blick.

” Jag måste gå ” fick jag lite skakigt fram och Justin bara skakade på huvudet.

” Snälla stanna här med mig, du kan inte lämna mig. Jag behöver dig ”

” Du vet inte hur gärna jag skulle vilja stanna och spendera min dag med dig istället men jag kan inte. Inte så länge vi båda vill hamna i mer problem än vi redan är i ”

” Det är bara lite svårt att släppa taget om dig ”

” Jag kommer tillbaka, kommer du inte ihåg det. Vi hittar nog ett sätt för mig att komma ut därifrån ”

” Jag vet, men till dess måst jag släppa taget om dig ”

” Tänk inte på det ” sa jag och pressade mina läppar desperat mot hans ett tag innan jag drog mig undan och gick med snabba steg ner för trappan till vapen förrådet Jag.

Jag började hänga på mig alla mina saker och kunde känna hur Justins blickar brände mot min hud. Jag hängde på mig det sista innan jag vände mig mot honom och möte hans sorgsna blick.

” Kom hit ” sa han och sträckte ut armarna mot mig. Jag tvekade inte ens innan jag halv sprang in i Justins armar och la mina armar runt hans midja för att kunna pressa min kropp hårt mot hans.

Han la sina armar runt mina axlar och begravde för typ åttonde gången idag ansiktet i min halsgrop. Jag tröck in mitt ansikte hårt i hans bröst och kände snart hur tårarna började rinna längst mina kinder. Jag lossade ena handen runt Justins midja för att kunna torka bort tårarna som rann längst mina kinder innan jag begravde ansiktet i Justins bröst igen.

” Ninja grått inte snälla, jag hatar att se dig gråta. För det får mig att också vilja gråta vilket vi inte kan, vi måste hålla oss starka ” började han men blev avbruten när den röda lampan började blinka och inom kort tid började den stora metalldörren gnissla när det öppnades.

Jag visste att det inte skulle hjälpa mig att vänta så länge som möjligt med att gå ut, då det bara skulle göra det svårare för mig att lämna Justin kvar.

Jag kysste honom snabbt innan jag gav honom ett sista leende och sprang ut på arenan som återigen var i blom och helt alldeles grön. Jag suckade lättat ut när jag kände värmen som fanns inne i arenan och låg stort. Nu skulle vi inte behöva springa iväg från gladiatorerna om vi stötte på dom.

Jag började styra mina steg bort mot våran mötesplats och slog upp i ett stort leende när jag såg att Erik och John redan var där för då betydde det att det inte var någon av dom som jag gillade mest här inne hade dött under attacken.

” Hej killar ” sa jag glatt och dom vände sig med stora leenden mot mig.

” Omg vad skönt det är att se dig. Vi var rädda att det var du som var den andra personen som dog under attacken ” sa Erik och drog in mig i en hård kram som för att se att det faktiskt var jag och inte någon dum hallucination.

” Nej det var inte jag. Ni vet ju att jag är stark som en oxe ”

” Ja en stor och stark oxe som fryser en massa ”

” Det är inte mitt fel att jag är en liten mindre oxe ” sa jag och försökte spela sorgsen men det gick inte så bra då dom bara skrattaed lågt.

 

*

 

Vi hade gått ett tag när jag helt plötsligt kände något vasst som trängde in i baksidan av min vad och fick en stark smärta sprida sig upp i hela benet.

Jag kvävde ett skrik som ville tränga fram haltade några steg bort till en sten som jag satte mig ner på för att kunna undersöka benet. Jag kände killarnas blickar bränna mot min hud och kunde nästan se deras oroliga blickar framför mig.

Jag sträckte ut mitt vänstra ben lite men kunde inte dra ut det helt då det som satt fast i mitt ben kom åt marken och om jag skulle sträcka ut benet mer skulle den komma in djupare in i mitt ben. Jag kollade ner på benet för att se att det var en pil som trängt in i mitt ben med en lapp hängandes.

 

 

Jag drog loss pappret och såg att det stog något på den och antog att det var något slags meddelande som gladiatorerna eller spelledaren ville ha fram och jag hade rätt.

 

Nästa gång är det inte din vad jag träffar utan nästa gång sätter jag min pil igenom ditt hjärta eller ditt fula lilla tryne av ditt. Åå du kan räkna med att ingen av dina närmaste vänner komma vinna det här programmet och bara för att du hade en förbjuden relation tillsammans med din så underbara sponsor Justin som du vi vet att du älskar mer än något annat. Så jag skulle vara försiktigt med det du gör i framtiden, för om du inte tänker igenom dina händelser innan du gör dom kan det nog sluta dåligt för honom också.

Mycket kärlek era gladiatorer <3

 

Jag läste igenom det två gånger innan jag rev sönder i flera småbitar både för att jag var arg men även för att jag inte ville att dom andra spelarna skulle se vad det stod på lappen.

” Vad stod det på lappen? ” frågade Erik efter ett tag och jag kollade upp på honom.

” Inget speciellt, bara att vi borde vakta våra ryggar och att vi borde sova med ett öga öppet i natt ”

” Okej, men hur gör vi med ditt ben? ”

” Det är inget problem. Hjälp mig bara av med min tröja så att jag kan linda den runt benet och stoppa blodtillförsen innan jag drar ut pilen ” sa  jag och Erik nickade lite till svar innan han hjälpte mig av med min jacka och räckte den till mig.

Jag knöt jackan hårt över stället som jag blivit träffad på och skar sen bort den nedre delen av min byxa så att den inte skulle fastna i pilen eller något och bara göra allt mycket värre än det redan var. Jag slängde bort tygstycket innan jag försiktigt började försöka lirka ut pilen ur mitt ben. Benet skrek av smärta och det var flera gånger jag bara vill ge upp och låta den förbannade pilen sitta kvar i benet. Ett tag i alla fall. Men tillslut kände jag hur pilens vassa skaft äntligen lämnade min vad och jag kollade lite snabbt på såret innan jag tröck in ärmarna rån jackan i ännu ett försök att stoppa den förbaskade blödningen.  

När jag äntligen lystas få jackan att sitta på ett bra sätt runt vaden gjorde jag ett försök att ställa mig upp, men satte mig snabbt igen när smärtan i benet blev outhärdligt.

” Behöver du hjälp? ” frågade John och jag kollade upp på honom.

” Nej det är lugnt, jag behöver bara lite tid ”

” ja, tid som vi behöver för att komma längre bort från gladiatorerna ” sa han och lyfte upp mig i sin famn innan han gick bort till dom andra killarna som kollade medlidande p åmig.

” När jag får tag i den lilla jäveln som skött den där pilen i mitt ben, så kan den personen minst räkna med en plågsam och långsam död, där han kommer att be mig att skona honom Men gissa vad, det kommer inte hända. För det ligger inte i min natur att låta skitstövlar leva ” mumlade jag mest för mig själv men jag hörde hur John, Erik, William och Kim skrattade lågt. 

 



 

 


Kommentarer
Postat av: Evelina

Super bra!

2012-09-28 @ 10:46:22
Postat av: Liv

Awesome kapitel!

2012-09-28 @ 14:49:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback