” Kan någon snälla förklara för mig vad som händer här ” frågade jag skräckslaget när dom lyckats få in henne i operationssalen och en massa läkare stod redo med en massa olika små knivar, nålar och en massa andra verktyg som man brukade kunna se på sjukhus serier.

” Vi vet inte riktigt om vi kan rädda Ninja ” var allt jag fick till svar innan dom smällde igen dörren framför mig och lämnade mig ensam och chokad kvar.

 

---

---

 

 

Hela min värld rasade samman mer och mer för varje sekund som jag stod utanför operationssalen och väntade på ett besked om hur det var med Ninja. Fall hon skulle klara sig eller fall jag skulle förlora henne för evigt­­­.

Jag stod utanför dörren som lede in till operationssalen och hade örat hårt pressat mot fönstret så att jag kunde höra vad som hände där inne. Jag sneglade in lite då och då och för att se lite vad som också hände men kollade snabbt bort igen när min blick föll på Ninjas kropp.

Det var inte det att jag inte klarade av att se allt blod, nålarna eller allt annat som var där inne. Det var bara det att om det värsta skulle hända, vilket var att Ninja skulle dö mitt framför ögonen på mig ville jag inte att hennes bleka och svaga kropp skulle vara det minnet jag hade kvar av henne. Att det var det ansiktet som kom upp framför mig när jag tänkte på henne. Jag ville få upp dat lyckliga ansiktet som hon hade när jag sjungit mina låtar för henne, när vi vart ute vid den där parken, när jag kysst henne för första gången och den lyckan som speglades i hennes ögon när jag kysste henne efter att Erik hade vigt oss.

Jag pressade örat mot fönstret igen och mitt hjärta bokstavligt talat stannade för någon sekund när jag hörde hur ett högt pipande tjut fyllde operationssalen. En massa skrik började höras om att något verktyg eller något men jag kunde inte längre lyssna.

Mina ben vek sig under mig och jag föll fort till golvet med ryggen lutandes mot dörren. Jag begravde ansiktet i händerna och kände hur tårarna började rinna längst mina kinder. Men jag orkade inte ens göra något åt dom. Varför skulle jag ens.

 

 

Jag hade just förlorat den personen jag älskade mest i mitt liv och det var inget jag kunde göra åt det. Läkarna hade kommit försent och nu kunde dom inte rädda Ninja. Utan hon hade dött och jag hade inte kunnat göra något annat än att bara kolla på. Se på medan den jag älskade mest tvinade bort framför ögonen på mig.

Jag kunde inte längre se något runt omkring mig och jag kunde inte heller andas ordentligt, utan jag satt och chippade efter luft. Min kropp började skaka och snart var det närmre ryckningar än skakningar som tog över min kropp. Jag kunde inte längre kontrollera min kropp utan jag låg nu på marken gråtande som aldrig för.

Jag hörde hur någon ropade på mig men kunde inte lokalisera från vart och brydde mig inte så värst mycket heller. Utan jag började omedvetet spela upp en massa gamla minnen från min tid med henne. Från den dagen fram till nu när jag låg här gråtandes på golvet.

Jag drog lite med högra tummen över mina läppar när jag nästan kunde känna hur dom brände efter alla dom gångerna jag kysst henne och det var det sista jag kom ihåg innan min kropp började rycka rätt ordentligt och inom kort blev allting svart.

 

*

 

Jag vaknade upp till ljudet av det långt pipande och öppnade ögonen för att mötas av ett stort, vitt , väldigt upp lyst rum med väldigt få möbler. Jag kollade runt lite i rummet och förstod snabbt att jag låg i ett av sjukhusets rum.

Jag låg nerbäddad i en säng mitt emot den andra som det också låg någon i men jag kunde inte se vem då min syn inte riktigt funkade som den borde.

Jag försökte tänkta tillbaka lite på vad som hände innan jag hamnade i den här sjuksängen och jag kände hur det hög till i hela mig när jag kom ihåg allt som hänt innan jag svimmat eller vad jag gjorde.

Ninja hade dött, hon hade lämnat mig för alltid och jag kunde bara inte få in det i min hjärna. Jag vill inte få in det i min hjärna. Jag vill inte att hon skulle vara död, jag vill att hon skulle vara här med mig och säga att allt skulle bli bra, att jag inte behövde oroa mig för något. Att hon inte skulle lämna mig.

Jag kände hur tårarna började rinna längst mina kinder igen och jag antar att mina snyftningar blev ganska höga då Erik kom inspringandes med en sköterska tätt bakom sig.

” Hej Justin jag ser att du är vaken nu, hur känner du dig? ” frågade sköterskan men jag kunde inte svara henne då jag inte kunde sluta gråta.

” Hon är borta, hon är borta ” var allt jag fick fram mellan mina snyftningar efter ett tag och jag såg hur deras ansiktsuttryck förändrades. Sköterskan gick ut ur rummet och Erik slog upp i ett stort leende som jag inte förstod mig på. Vad var det att vara glad för.

” Vad ler du åt då? ” snäste jag åt honom och han skrattade lågt.¨

” Du vet väll att Ninja inte dog va? ” frågade han och jag kollade chokat på honom.

” Vad menar du med att hon inte är död. Jag både såg och hörde själv hur hennes hjärta stannade. Det var ju därför jag bröt ihop, för att jag hade förlorat henne ”

” Jag vet varför du bröt ihop och jag kan förstå dig. Jag var också nära på att bryta ihop precis efter dig för hon är nog den ända som jag kan kalla min vän och jag älskar henne. Inte på det sättet du älskar henne men jag älskar henne som en kompis. Men precis innan jag skulle bryta ihop lyckades dom få igång hennes hjärta igen och göra klart operationen ”

” Vänta, menar du att Ninja klarade sig. Att hon lever? ” sa han och hans leende blev ännu större.

” Ja, hon ligger där borta ” sa han och pekade bort mot sängen som stod mitt emot min.

Jag nästan slet bort alla sladdar och nålar som hängde runt mig och sprang bort till sängen där Ninja låg. Hennes ögon var stängda och jag antar att hon fortfarande inte hade vaknat sen operationen.

Jag kollade ner på hennes sovande ansikte och ett stort leende spreds på mina läppar. Dom svarta ringarna hon hade haft under ögonen var borta, han hade fått tillbaka färgen i ansiktet, hennes sår som hon hade haft över armarna och i ansiktet var nu suddiga ärr som man knappt kunde se längre och jag antar att dom fått i henne mat då hennes ansikte och armar inte längre var lika smala.

Det hängde slangar runt hela henna och hon hade en massa nålar som antingen gav henne näring eller blod.

 

 

Jag drog åt mig stolen som stog en meter bort och ställde den bredvid hennes säng så att jag kunde sätta mig på den. Jag tog hennes högra hand i båda mina men var försiktig att inga av sladdarna eller nålarna skulle skada henne. Jag placerade mina läppar mjukt mot henne handrygg innan jag lutade min panna mot hennes hand.

Jag kände hur tårarna började rinna längst mina kinder igen men den här gången var det av lättnad och glädje. Ninja hade inte dött, dom hade lyckats få igång hennes hjärta igen och jag hade inte behövt förlora henne.

Jag hörde hur dörren öppnades och stängdes och förväntade mig att det var Erik som hade gått ut och blev därför chokad av att spelledaren satte sig på en stol på andra sidan Ninja och kollade lite roande på mig.

” Så jag antar att du är ganska glad nu va? ” frågade han och jag strök bort tårarna som rann längst mina kinder.

” Ja allt var bra fram tills du kom hit ” sa jag surt och han skrattade.

” Jag antar att ditt hat fortfarande är rätt starkt mot mig? ” sa han och jag skrattade lite utan lycka.

” Nej du vet mitt hat försvinner bara över naten för att Ninja klarade sig ”

” Ja precis, du behöver inte hata mig nu. Ninja överlevde, du överlevde och alla är lyckliga ”

” Bara för att hon överlevde ändrar inte det fakta att du fortfarande försökte döda henne, misshandlade mig och kysste henne mot henne vilja. Jag kommer aldrig förlåta dig och jag hoppas innerligt att efter idag kommer jag aldrig behöva se dig igen ”

” Men då är jag ledsen att behöva säga det här att du tyvärr måste. För jag kommer behöva besöka er och se till att ni inte berättar för någon om vad som hände här ”

” Och riskera att Ninja åker i fängelset, glöm det. Du kan ta mitt ord på att jag inte tänker berätta för någon om vad som händer här, det är inte värt risken ”

” Då hade vi det avklarat då ” sa han och ställde sig upp.

” Får jag gratta för ett väll spelat spel i alla fall innan jag går? ” frågade han och räckte fram en hand mot mig.

” Vad då bra spelat, var allt det har bara ett spel för dig eller? ”

” Ja, vad tror du annars att det här var? ”

” Du är vidrig vet du det ” sa jag med avsmak och han skrattade bara.

” Jag har hört det en del ”

” Kanske för att det stämmer. Så om du för än gångs skulle kunna vara snäll kan du lämna oss ifred och irritera någon annan jävel som tål dig. Inte för att det är så många då ” sa jag och hans leende försvann. Han drog tillbaka handen och stoppade ner den i fickan innan han började backa bak mot dörren.

” Vi syns någon gång Justin, räkna med det ” sa han surt innan han lämnade rummet.

Jag vände blicken igen mot Ninja och lutade min panna mot hennes hand.

 

 

 

 

Jag vaknade av att lågt snyftande och av att det rann något blött ner längst min hand.

Jag öppnade ögonen men stängde dom snabbt igen då det var väldigt starkt ljus i rummet och mina ögon sved. Jag öppnade dom försiktigt igen men stängde dom lika snabbt. Jag låg med stängda ögon ett tag innan jag öppnade dom igen och den här gången lyckades jag hålla dom öppna.

Jag kollade runt lite i det allt för ljusa rummet innan min blick föll på Justin som satt vid sidan av min sjuksäng och hade man hand i sina och lutade sin panna mot den.

” Justin ” försökte jag få fram men det fastnade i halsen.

Jag drog lite med handen istället över hans kind och hans ansikte rycktes snabbt upp mot mitt. Han möte min blick och han ögon var alldeles rödsprängda från allt gråtande.

” Ninja ” fick han fram i en knappt hör bar viskning och jag log lite svagt mot honom.

Han slog upp i ett stort leende och lutade sig snabbt ner mot mig. Han satte sina båda händer på varsin sida av mitt ansikte pressade sina läppar mjukt mot mina innan han lutade sin panna mot min.

” Hej ” sa han lyckligt och jag la min vänstra hand som jag inte hade lika mycket slangar i på hans kind. Han slöt ögonen och vilade huvudet lite i min hand.

” Varför gråter du? ” frågade jag efter ett tag och hans blick möte äntligen min igen.

” Det är glädje tårar ”

” Jag menar innan jag vaknade ”

” Det var också glädje tårar eller det var nog lite bladat. För fram tills Erik kom in och sa att du låg här trodde jag att du hade dött. För det sista jag kommer ihåg innan jag svimmade eller vad jag gjorde var att ditt hjärta hade slutat slå och det knäckte mig ”

” Trodde du att jag hade dött? ”

” Ja. Så fort jag hörde det där pipet om att ditt hjärta hade stannat bröt jag totalt ihop. Jag väntade inte ens på att få det bekräftat innan jag bröt ihop. Jag var bara allt för rädd att förlora dig ” sa han och jag slickade sig lite om läpparna.

” Du kommer inte förlora mig, inte ens om du skulle vilja. Vi är gifta nu vet du ” sa jag och ett brett leende spreds på båda våra läppar.

” Ja juste, hur känns det då Ninja Bieber ” sa han och jag skrattade lågt.

 ” Det kommer nog ta ett tag innan jag vänjer mig med det efternamnet. Du vet, jag har ju alltid haft siffror som efternamn innan jag träffade dig ”

” Det är nog bra om du vänjer dig med det, för jag tycker om att säga det och kommer nog inte tröttna på att säga det inom en snar framtid ”

” Bra, för jag gillar att höra det också. Det påminner mig om att du är bara min ” sa jag och han skrattade.

” Och du är bara min Mrs Bieber ” sa han och jag log stort innan jag drog ner honom mot mig.

Jag pressade mina läppar mot hans och han besvarade den snabbt. Han särade enkelt på mina läppar med hjälp av hans tunga och jag möte den snabbt med min. Jag flätade in min hand i hans hår och han drog lite med tummarna över mina käkben.

Dörren intill rummet slog upp och Justin lutade sig snabbt tillbaka till hans stol.

Läkaren som just kommit in i rummet lät sin blick glida mellan mig och Justin och jag kände hur rodnaden steg på mina kinder.

” Jag antar att det här förklarar än en del om varför din puls ökade så drastiskt Ninja ” sa hon roat och jag lovar att jag såg ut som en tomat i ansiktet just nu.

” Jag skämtar bara med dig gumman, jag kom bara hit för att fråga hur det är med dig ”

” Det är bra, jag känner inte ens av såret vid magen ”

” Och det borde du inte heller eftersom vi gav dig vår läkande medicin efter operationen och om det funkar som det ska kan du redan åka hem om två dagar ” sa hon och la ner sina papper vid mina fötter innan hon kollade på mig.

” Skulle du kunna dra av dig tröjan en liten stund så att jag kan kolla lite hur såret har läkt ” frågade hon och jag nickade lite till svar.

” Jag kan skicka ut Justin om du vill ” sa hon och jag skakade lite på huvudet.

” Det är lugnt, han kan stanna ”

” Ingenting han inte sett förut eller ” sa hon och jag kollade snabbt ner på mina händer som jag hade i knät för att dölja rodnaden som återigen spreds på mina kinder.

Hon skrattade lite roat åt oss och jag kunde se att Justin också hade en lätt rodnad på kinderna men såg mest road ut. Hon kopplade ut slangarna jag hade i armarna så att hon sen kunde hjälpa mig av med tröjan. Jag såg hur Justins blick gled över min kropp och en liten glimt av hat blixtrade till i hans ögon när hans blick fastnade på mitt ärr som jag hade på magen. Jag gav honom ett litet leende innan jag vände mig mot sköterskan som drog lite lätt med fingrarna över min mage.

” Det har läkt bra och jag kan med glädje säga att du kommer få åka om två dagar ” sa hon och räckte tröjan till Justin.

” Jag antar att du kan hjälpa henne på med den här, eller jag antar att du egentligen vill ha henne utan alla kläder men det skulle nog inte vara så passande här inne om du förstår vad jag menar ” sa hon flörtigt blinkade så där lite fånigt med ögonen som tjejer gör när dom flörtar.

” Jag förstår ” sa Justin och utan att ens ge henne en blick och jag skrattade lågt för mig själv.

Hon kollade lite chokat på Justin och gav mig en nästan mördande blick innan hon stampade ut ur rummet och slängde igen dörren med en hög smäll.

” Vart det bara jag eller flörtade hon faktiskt med dig framför mig? ” frågade jag och han skrattade.

” Det är nog bra att du vänjer dig för jag kan lova dig en sak, du är inte den enda som vill ha mig som sin make och det där är definitivt inte första eller sista gången någon kommer försöka ta mig från dig ” sa han och log lite självsäkert innan han hjälpte mig på med tröjan.

” Och varför inte det då, Mr självsäker ”

” För att mina fans är ganska galna i mig och dom kommer nog inte vara så glada när dom får reda på att vi är gifta ”

” Varför inte det? ”

” För mina fans låter knappt någon tjej komma in i mitt liv och dom tycker att jag bara tillhör dom och ingen annan tjej ”

” Men då är jag ledsen att göra dom besvikna för jag tänker inte släppa taget om dig ”

” Och det vill jag inte heller ” sa han och pressade återigen ihop våra läppar innan han drog sig undan allt får snabbt och jag kollade upp på honom med puppy eyes vilket fick honom att skratta.

” Du behöver villa, du är fortfarande inte helt läkt ” sa han och pussade mig lite mjukt på kinden innan han började gå bort till sin säng men vände sig snabbt om när jag ropade på honom.

” Du vet, jag skulle sova mycket bättre om jag hade dig vid min sida ” jag hoppade lite åt sidan och klappade på sängen bredvid mig.

Justin skrattade lite roat åt mig innan han kom gåendes tillbaka och la sig på sidan bredvid mig. Jag borrade in mitt ansikte vid hans halsgrop och han la armarna försiktigt runt min midja.

” Jag älskar dig Ninja ”

” Jag älskar dig också Justin ” sa jag och pussade honom lite snabbt vid käkbenet innan jag somnade in med ett stort leende på mina läppar.

 

---

---

 

Det här kapilet blev dubbelt så långt som ett vanligt kapitel men jag valde att göra det så istället för att dela upp det här på två då det här är det sista som händer innan epilogen. Alltså det här är det sista kapitlet förutom epilogen som jag ska försöka få upp imorgon om ni kommenterar mycket och bra.