” Ja det kan du ju få reda på imorgon, då det är mindre än en dag tills vi kommer bort från den här arenan. I alla fall för några dagar ” sa jag och kollade bort mot skogen jag också.

Då jag tycker det är nästan lite läskigt att jag inte stött på fler gladiatorer än jag gjort.

Jag har en känsla att spelledarna har något planerat.

 

---

---

 

 

" Jag kan inte fatta att du ska få vara med och hjälpa till med Bloody game serien. Det är precis som vi pratade om bör vi var små, fast då ville vi ju vara någon av spelarna eller dom stora och starka gladiatorerna " sa Ryan och kollade sig drömmande omkring sig.

" Men har du bestämde dig vem du vill ha som spelare och sponsra " frågade Chaz och jag skakade på huvudet.

" Jag vet inte, men jag är lite inne på att ta hon Ninja "

" Vaddå, så att du kan stöta på henne eller " sa Chaz och petade mig lite i sidan.

" Det är inte det. Hon verkat bara vara en av dom som kommer överleva i arenan ett tag. Då hon verkat veta hur man lever ute i naturen och lever på det som finns omkring henne "

" Säg bara som det är, du tycket hon är snygg och vill lägga in en stött på henne. Och eftersom du är den stora Justin Bieber kan du enkelt få henne "

" Nej, jag skulle ju inte ha något imot det. Hon ser ju bra ut, men det finns ju andra tjejer som också så gör det. Det här är professionellt och inget annat " sa jag och dom skrattade.

" Vi har ju sätt hur de dräglat efter henne, men vi säger om det får dig att känna dig bättre " sa Ryan och jag suckade.

Jag gick bort till det stora samlings rummet med Chaz och Ryan tätt bakom mig. Vi satte oss på gatan fram och jag kollade runt på alla dom andra sponsorerna som satt här inne. Alla satt med sina portföljer, fina klockor, kostymer, skor och slipsar.

Jag kollade ner på mina egna kläder, Chaz och Ryans och skrattade. Här satt vi i våra slitna kläder som vi går riktigt i, vanliga fall.

Spelledaren kom in i rummet och vi alla vände oss mot oss honom.

" Okej, jag har lite bortom it till ett annan möte, så vi får göra det här lite snabbt " sa han och började plocka fram massa saker ur hans väska.

" Så här kommer det att gå till. Jag säger att namn och numret på en spelare och dom vill sponsra den spelaren räcker då upp sin lapp så får vi köra lottning eller något om de spelaren " förklarade han och gick bort till sin dator.

" Nummer 53, Stefan " sa han och en bild dök upp på den stora skärmen. Tre personer räckte upp handen och dom lottade lite snabbt om honom innan dom gick vidare till nästa.

När dom gått igenom lite mer än hälften kom Ninjas bild upp och innan dom ens hann säg något räckte jag snabbt upp min lapp. Chaz och Ryan skrattade åt mig och när jag kollade runt mig såg jag att alla som inte redan hade en spelare räckte upp handen.

" Så Justin får spelare 538 " sa spelledaren och jag vände mig glatt mot honom.

" Men hallå, jag vill också ha henne. Så vi måste lotta om henne " sa någon bakom mig men spelledaren bara skakade på huvudet.

" Nej det behöver vi inte. Jag är spelledaren och jag bestämmer över det här, och jag bestämmer att eftersom Justin är gäst sponsor i år får han den spelaren han vill ha " Men, men det är ju orättvist "

" Ja och jag bryr mig inte. Vill du veta varför" Livet är orättvist " sa han och jag hörde hur killen bakom mig suckade.

Mitt leende växte sig större och Ryan petade mig i sidan, vilket fick mig att rycka till.

" Är du glad nu? " frågade han men tystnade snabbt när spelledaren gav honom en nästan mördande blick.

Utlottning av spelare fortsatte och jag kan väll inte direkt säga att var uppmärksam på vilka sponsorer som fick vilka spelare. Vilket jag kanske borde men jag var allt för glad över att jag fått den spelare jag velat ha.

En av vakterna började leda oss genom den länga korridoren och släppte av oss vid våra spelares avdelningar.

Jag, Chaz och Ryan blev avsläppta vid avdelningen som det stog 538 på och jag kollade mig snabbt runt innan jag gick in i den stora dörren som ledde in i ett stort vardagsrum. Jag kollade runt i den rätt stora lägenheten innan jag satte mig ner i en av fåtöljerna som stog i vardagsrummet.

Jag kollade bort mot klockan och såg att det var tio minuter kvar av den första spel omgången.

Jag satt lite otålig och pillade lite på min tjock tröja ett tag annandag ställde mig upp. Jag gick bort till det stora fönstret och såg inte för än nu att det bar utsikt över arenan.

Ett högt tjut fyllde arenan och jag antog att spel omgången var slut då man helt plötsligt kunde se hur gladiatorerna började springa bort till deras dörrar som ledde bort från arenan.

Jag kollade bort mot skogen igen och såg nu hur Ninja lite långsamt började gå till avdelningen vi var i. Men jag såg också att hon inte gick ensam utan tog sällskap med den där andra spelaren Erik.

Jag gick tillbaka till fåtöljen och satte mig ner igen då det verkade som det skulle ta ett tag innan hon kom uppe

  

Jag sa hejdå till Erik och gick in i den dörren som det stog 538 över. Jag hängde av mig mina vapen och det tog ett tag innan trappan fälldes ner.

Jag gick lite sakta upp för trappan och när jag kom upp såg jag att det satt tre personer i vardagsrummet. Jag kollade lite chokat på dom då jag för det första trodde att man bara kunde ha en sponsor och alla sponsorer jag sett har vart lite mer uppklädda.

Jag kollade noggrant på dom och eftersom spelledaren inte ändrat några regler och om man kollade på deras storlek var det nog större chans att dom två större var vakt till den lite mindre av dom.

Dom verkade inte ha märkt att jag kommit så jag harklade mig lite diskret och dom alla ryckte till. Dom vände sig mor mig och stora leende spreds på deras läppar när deras blickar föll på mig. Den minsta av dom ställde sig upp och kom snabbt gåendes mot mig.

” Hej ” sa han glatt och räckte fram hans hand mot mig.

” Hej ” sa jag och skakade hans hand lite snabbt innan jag satte armarna i kors över bröstet.

Jag möte hans blick och kom på mig att stirra. Men jag kunde inte få mig själv att dra bort blicken från honom. Det var något med hans ögon som fick mig nästintill knäsvag. Det var något med honom som fick mig att känna mig lugn, som att jag kunde lite på honom.

Jag slog bort tanken när han skrattade och kom på varför han egentligen var här. Han var en av dom som var med och planerade min förmodligen brutala död.

” Jag ser att du inte litar på mig ” sa jag och han kollade chokat på mig.

” Va? ” frågade han dumt och jag suckade.

” Dina vakter ” sa jag och han skrattade när jag pekade bort mot killarna som satt i soffan.

” Åh nej, dom är inte mina vakter. Dom är mina två bästa vänner ”

” Verkligen? ”

” Ja, verkligen och om du vill kan jag skicka iväg dom ” sa han och lät helt alvarlig.

Jag lät min blick glida över dom andra två killarna och jag måste ju erkänna att dom inte ser ut som dom typiska vakterna som brukar jobba här på arenan.

” Nej det är lugnt, dom kan stanna ”

” Säkert? ” frågade han och jag nickade till svar

” Men är du inte lite för ung för det här och lite väll under klädd för att vara sponsor ” sa jag och han skrattade.

” Justin Bieber ” presenterade han sig och jag kollade chokat på honom.

” Varför säger du ditt namn som att jag skulle veta vem du är? ” frågade jag och nu var det deras tur att kolla chokat på mig.

” Vänta, vänta. Vet du inte vem han är ” sa en av hans kompis roat och kollade på mig.

” Nej, borde jag det? ”

” Egentligen inte, men du är det första jag mött som inte vet vem jag är ”

” Ja men du vet, det är lite svårt att hålla koll på alla bortskämda kändisar som tror som är bättre än alla andra när man knappt inte har någon teknologi där man bor ”

” Har du ingen tv eller något? ”

” Nej jag har ingen tv eller något i mitt rum. Dom ända som har tv är vakterna som ibland tvingar oss att kolla på det här jäkla programmet som får mig att vilja spy ”

” Gillar du inte programmet? ” frågade dom och kollade chokat på mig.

” Nej jag gillar inte programmet som förmodligen kommer ta död på mig ” sa jag och dom skrattade.

” Du lever dig verkligen in i rollen ” sa Justin och jag kollade oförstående på honom. För det verkade inte riktigt som att dom vet vad som egentligen händer här.

” Bara en fråga? ”

” Visst ” sa han och satte sig ner i fåtöljen igen.

” Varför vill du vara sponsor här egentligen? ”

” Det är enkelt. Jag älskar verkligen det här programmet och har aldrig missat ett avsnitt. Mamma tycker inte att jag borde kolla på det så det är rätt blodigt. Men det är ju bara ett program, det är ju inte så att det som bänder där ute är på riktigt ” sa han och mitt hat för honom sjönk lite.

Han visste inte om att vi dog på riktigt utan trodde precis som alla andra som kollar på programmet att vi alla bara var skådisar.

 

---

---