När jag kom in i lägenheten igen så hörde jag att Ninja var i duschen så jag satte mig ner i soffan och slog på tv för att slösas lite tid tills hon var klar.

Jag bläddrade igenom alla kanaler innan jag bestämda mig för att kolla på MTV som just nu visade punk'd.

Det var Lucy Hales avsnitt som gick och avsnittet hade redan gått ett tag så just nu var det Josh som blev prankad.

Jag hörde hur någon gick nästan andfådd bakom mig och vände mig om för att se Ninja komma gåendes från sitt rum.

" Hej, jag ser att du överlevde i alla fall " sa jag och skrattade. Men jag slutade direkt när jag märkte att hon inte skrattade.

" Vad har hänt? " frågade jag och ställde mig snabbt upp från soffan.

" Skulle du kunna köpa lite lindor och kompresser? "

" Eh visst, varför undrar du? " frågade jag och hon suckade.

Hon vände sig med ryggen mot mig och jag skulle precis fråga vart hon skulle någonstans men blev istället stående med munnen öppen och blicken fäst vid baksidan av hennes lår.

Först trodde jag att det var special effekter men sen kom jag på att hon just duschat och det borde ju ha gått bort då, sen så såg det där alldeles för riktigt ut för att bara vara scen smink.

” Vad har du gjort? ” lyckades jag få fram efter ett tag och hon vände sig mot mig för att sen kunna möta min blick.

” Såg du inte att jag skadade mig under den här perioden? ”

” Jo, men vad har det med ditt sår att göra? ”

” Förstår du inte? ” frågade hon och jag skakade på huvudet  Hon suckade högt och verkade tänka efter ett tag innan hon började prata igen.

” Allt som händer inne på arenan händer på riktigt och som personer som dör, dom dör på riktigt ” sa han och jag skrattade.

” Du är för rolig, vet du det ”

” Och du är korkad och omöjlig, visste du det ” sa hon nästan surt och började halta bort mot sitt rum.

Jag stog chokat och kollade på henne ett tag innan jag grep tag i henens handled och vände henne mot mig. Hon vinglade till lite så att hon nu stog bara någon centimeter ifrån mig.

” Varför blev du så sur helt plötsligt? ” frågade jag och hon drog sig ur mitt grep.

” Kanske för att du tror att allt det här är ett jäkla skämt ”

” Ja, det är ju ett program. Vad ska jag annars tro ”

” Kanske det som faktiskt händer, att folk dör där inne ”

” Och varför skulle jag tro på det, det är ju helt galet ”

” Jag vet och ” började hon men avbröt sig mitt i meningen.

” Det är inte ens någon ide att försöka förklara allt det här för dig ”

" Ge mig en bra anledning till att jag skulle tro på dig "

" Eh, jag kan ge dig mycket mer än en anledning "

" Berätta dom då, jag är spänd på att höra vad di har att säga "

" Okej, du trycker inte det är konstigt att man aldrig har sätt gladiatorerna eller spelarna som dött efter programmet "

" Man har väll sätt dom utan att tänka på det " sa jag och hon suckade.

" Okej, du tycker inte det är konstigt att spelledarna aldrig berättar allt för dig. Att du måste köpa vapen, kläder och sjuksaker som redan borde finnas. Eller att när du skar dig i handen gjorde du sig illa på riktigt då vapnen är äkta. Att mina kläder inne i badrummet just ni ligger alldeles blodiga och att just nu rinner det blod längst mitt ben. Från ett sår som gör att jag knappt kan gå och blev tvungen att bli buren hit "

 " Man har väll sätt dom utan att tänka på det " sa han och jag suckade.

" Okej, du tycker inte det är konstigt att spelledarna aldrig berättar allt för dig. Att du måste köpa vapen, kläder och sjuksaker som redan borde finnas. Eller att när du skar dig i handen gjorde du sig illa på riktigt då vapnen är äkta. Att mina kläder inne i badrummet just ni ligger alldeles blodiga och att just nu rinner det blod längst mitt ben. Från ett sår som gör att jag knappt kan gå och blev tvungen att bli buren hit " sa jag och för varje ord jag sa förändrades Justins blick.

Det var som för varje ord började han inse att jag inte bara pratade en massa strunt utan faktiskt pratade sanning.

Hans blick gick från nästan arg till ledsen och sorgsen. Han armar som var utslängda föll nu slappt ner längst kroppen.

" Så du menar att allt som jag trott vart ett program har egentligen bara vart en slakt av ungdomar "

" Ja " sa jag och Justin bara skadade på huvudet innan han backade bak och satte sig i soffan med ansiktet i händerna.

" Jag kan inte fatta att jag har gillat det här programmet och att jag just nu är en av dom som typ betalar för din död " nästan stammade han fram och jag kunde se hur hans händer svagt skakade.

" Du hade verkligen ingen aning om det här, inte ens en liten tanke. Eller hur? " sa jag och satte mig ner bredvid honom.

" Nej, jag visste att spelledaren var grym och dum i hela huvudet. Men jag hade aldrig kunnat tro något så här om honom. Jag menar, folk dör där inne. Jag har till och med hejat på gladiatorerna att döda dom spelarna jag inte gillar. Sen så är jag här nu och betalat för att folk ska dö. Att du ska dö " sa han och kollade upp på mig från sina händer.

" Justin du har ju inte vetat om något av det här. Du kan inte ta på dig skulden för något du inte visste om " sa jag och la min hand över hans som fortfarande skakade.

" Justin du har ju inte vetat om något av det här. Du kan inte ta på dig skulden för något du inte visste om " sa hon och la en hand på mina som skakade rätt ordentligt nu.

Jag kollade upp på henne och fastnade i hennes ögon som kollade medlidande på mig.

Inte för att jag vet varför, det är ju inte jag som kämpar för mitt liv inne på den där jävla dumma arenan.

” Jag måste få ut dig härifrån ” sa jag helt plötsligt efter ha suttit i mina tankar ett tag.

” Tror du verkligen att du skulle kunna få ut mig härifrån ”

” Jag vet inte, jag måste försöka i alla fall. Jag kan inte låta mina misstag vara anledningen till att du dör ”

” Justin dom kommer aldrig låta mig gå så länge det finns andra spelare kvar. Dom är alldeles för hårda med sina regler för att låta någon gå från spelet för tidigt ”

” Jag bet, jag får väll smita ut dig på något sätt ”

” Och vad tror du händer om dom kommer på oss. Det är ju inte så att dom kommer förlåta mig och låta mig gå. Dom kommer förmodligen döda mig direkt på plats då ”

” Men vad ska jag göra då, jag kan ju inte ” började jag men blev avbruten när min mobil började vibrera i fickan.

Jag tog upp mobilen och såg att det var ett sms från spelledaren.

< Mitt kontor nu!!!! > hade han skrivit och jag släkte snabbt ner skärmen i ett försök att få bort det.

” Vad är det? ” frågade hon och jag kollade upp på henne. Hon kollade lite oroligt på mig då jag förmodligen såg skräckslagen ut.

” Jag fick just ett sms av spelledaren ”

” Vad vill han nu då? ”

” Han vill att jag ska komma till hans kontor och prata ” sa jag och hörde hur min röst när som helst skulle spricka.

” Han vet säkert redan om att du vet ”

” Jag antar det, men jag vill inte gå ensam bort till honom, snälla följ med mig ”

” Jag kan inte ”

” Varför inte? ”

För det första så är vi spelare inte tillåtna att lämna lägenheten så länge vi inte ska ut på arenan, intervju, fotografering eller att spelledarna vill prata med oss och för det andra så vill jag inte träffa den där jävla pedofilen. Han äcklar mig så fort han öppnar munnen eller jag bara får syn på honom ”

” Jag vill verkligen inte möta honom själv ”

” Och det kommer du inte behöva göra heller om du väntar ett tag, för då kommer vakterna att hämta dig åt honom ”

” Jag antar att jag måste gå ”

” Allting kommer att gå bra ” sa hon och satte händerna på mina kinder för att sen kunna vrida upp mitt ansikte mot sitt och jag blev tvungen att möta hennes blick.

” Dom har inte råd att ta död på dig ” sa hon i ett försök att försöka lugna ner mig men det gick inte så bra då mina händer fortfarande skakade och min puls gick just nu i 180.

Jag fastnade med blicken i hennes ögon och det kändes nästan som att jag skulle smälta. Hennes ögon var så vackra, hela ha var vacker och nu skulle hon förmodligen dö på grund av mig.

” Varför blev jag tvungen att möta dig under dom här omständigheterna ” for det ur mig efter att jag bara stirrat in i hennes ögon ett tag.

” Va? ” sa hon frågandes och kollade chokat på mig.

” Eh, eh var det ända jag fick fram då jag inte kom på någon bra förklaring.

Jag kollade snabbt ner i mitt knä då jag kände hur rodnaden steg på mina kinder och jag ville inte att hon skulle se det.

” Eh, jag måste gå ” sa jag och ställde mig upp.

” Justin ” ropade Ninja efter mig när jag började gå bort mot dörren.

” Vi får prata om det senare, jag vågar inte vänta längre på att möta spelledaren. För han skickar väll sina vakter på mig då ” sa jag och lämnade Ninja ensam kvar i vardagsrummet.

SÅ nu kom äntligen kapitel 8 upp och kaptiel 9 är redan klart så det kommer vara ett tidsinställt kapitel som kommer runt ett, halv två i kväll. Hoppas det låter bra och snälla kommentera. Det betyder jätte mycket.