Tidigare kapitel:

”Okej det där var konstigt. Vad hände medan vi var borta?” frågade Chaz och satte sig på min säng vid mina fötter.

”Inget. Vi pratade bara om det som hände mellan oss”

”Okej så vad hände mellan er då?”

”Allt jag kan säga är att jag var en stor idiot som gjorde vad jag gjorde” sa jag och dem kollade frågandes på mig. Jag skakade bara smått på huvudet innan jag började äta av min pizza och kollade upp på tv som snart skulle vissa Selenas intervju som hon skulle ha med någon lokal reporter eller vad man nu ska kalla honom.

 

---

---

 

 

Tiffanys perspektiv

Jag slängde mig snabb i soffan när jag kom hem och begravde ansiktet i kudden. Tankarna flög runt som en virvelvind i mitt huvud just nu och jag kunde inte få någon ordning på dom. För det fanns två sidor i mina tankar eller vad man ska kalla det. En sida som sa att allt som hade hänt och sagt inne i Justins sjukhus rum var fel medan den andra tyckte att jag skulle gå tillbaka dit igen och kyssa honom. Men det var fel. Det var så fel av så många anledningar. Han har ju liksom fått hjärnskakning och kommer inte ihåg att vi bråkat. Han kommer inte ihåg att vi inte pratat med varandra på över tre år och han kommer då inte ihåg att både han och jag har förändrats. Inte jätte mycket kanske men vi har fortfarande förändrats. Det har ju gått 3 år och mycket kan hända under den tiden. Han har en flickvän som han inte kommer ihåg och som han älskar. Plus han skulle göra ett val mellan mig och Selena. Men jag tar nytta av honom, jag låtsas som att ingenting har hänt. Men jag kan inte låta bli. Att vara med Justin igen får mig att känna mig hel igen om ni förstår vad jag menar.

Okej kanske inte då, jag kan försöka förklara kort. Justin var en stor del av mitt liv som helt plötsligt blev ryckt ifrån mig. Eller jag mer eller mindre slängde ut honom ur mitt liv när jag slängde igen dörren i hans ansikte för att jag trodde att han sårat mig. Sen under dom tre åren som vi inte pratade eller var med varandra så kändes det som att något i mitt liv saknades. Som att jag hade ett tomt håll inom mig. Och uppenbarligen så var det Justin som fyllt det hållet innan då det nu var fyllt igen efter att ha fått Justin tillbaka. Vilket är en av anledningarna till att jag hoppas att Justin inte får tillbaka sitt minne. Jag visste att det var själviskt och att jag borde hoppas att han ska komma ihåg allt. Och självklart så ville jag ju att hans skulle komma ihåg sin karriär och allt det där. Men en liten bit av mig. Den själviska delan av mig önskade att han inte skulle komma ihåg allt. Att allt skulle fortsätta på samma sätt som det var nu. Att allt mellan oss kunde bli bortglömd och att Selena skulle bli bortglömd. För jag var rädd att om han vaknade så skulle han välja bort mig för henne. Patetiskt? Kanske. Men jag var inte redo att släppa Justin igen så jag kommer göra allt för att få det att funka även om han får tillbaka minnet.

 

Med en hög suck satte jag mig upp och slog på tv för att kunna kolla på Selenas intervju som hon skulle ha nu med någon person här ifrån. Jag undrade vad hon skulle prata om. Skulle hon bara stå där och prata om Justin och allt som hänt eller kommer hon att prata lite om sin karriär också?

Programmet slog över till killen som skulle intervjua Selena och han sa några ord innan han vände sig om så att man nu även såg Selena. Hon log smått mot kameran innan hon vände sig mot Simon som han tydligen hette. Jag kollade bakom dem lite snabbt och såg att dem satt på sjukhuset. Dem satt nere i cafeterian som jag känner till allt för väll nu.

(Selena vanligt, Simon kursivt)

”Så Selena. Kan du berätta vad det är som har hänt egentligen? Fansen vill veta hur det är med honom och vad det är som hände. Vi har bara hört en massa olika rykten om vad som hände när han krockade. Som att ha vart ful eller påverkad när han krockade. Eller att han åkte alldeles för fort och försökte komma förbi en bil vid ett dåligt tillfälle” sa Simon när dem sagt hej till varandra och Selena log smått mot honom.

”Jag vet bara ungefär vad som hände då det inte var jag som pratade med Justin när det hände. Men Tiffany som pratade med honom i telefonen när han krockade sa något om att hon hörde hur en bil började slira innan hon hörde hur bilen krockade ihop med något vilket lede till att han skrek” sa Selena och skakade smått på huvudet innan hon fortsatte att prata ”Jag är faktiskt väldigt glad att det inte var jag som pratade med honom. Jag tror faktiskt inte att jag hade vart till en sådan stor hjälp. Jag hade nog bara flippat och fått panik”

”Haha det kan jag förstå, jag hade nog vart likadan. Men vem är Tiffany? Och du svarade aldrig på om Justin mådde bra eller inte”

”Justin mår bättre nu. Eller fysiskt så så mår han bättre men jag tror att det är rätt visst att säga att han inte mår lika bra psykiskt. Han har tappat sitt minne från och med att han är 12 år och kommer därför inte ihåg så mycket. Där ibland hans karriär och alla som han träffat under den” sa hon och kollade ner på sina händer.

”Så du menar att han inte kommer ihåg dig? Sin egen flickvän?”

”Ja det menar jag. Han känner inte igen mig, Usher, Chris Brown eller någon över lag. Jag tror inte ens att han vet att Michael Jackson är död”

”Oh det måste komma som en chock för honom. Men du svarade fortfarande inte på min fråga om vem Tiffany är”

”Haha hon är en gammal kompis till Justin som är här tillsammans med Chaz och Ryan. Dem har vart kompisar sen dem föddes så hon brukar ofta sitta och prata med honom. Försöka få tillbaka hans minne liksom” sa hon med ett litet skratt och jag himlade smått med ögonen åt henne. Hon var så falsk. Eller hon verkade i alla fall det när hon är på sjukhuset. Hon säger hela tiden hur mycket hon saknat honom och vill att han ska komma tillbaka till henne men ändå så sitter hon och flörtar så fort det kommer in en ung läkare som ser bra ut.

”Bara en liten fråga. Var inte Tiffany en gammal flamma för Justin? Alltså gillade han inte henne när dem var mindre?”

”Jo dem båda gillade varandra när dem var mindre men jag tror att dem båda har kommit över det. Eller jag hoppas i alla fall det för jag vill gärna slippa att behöva slåss mot henne för att behålla min Justin. För jag gillar henne. Vi har kommit nära varandra dem senaste dagarna. Jag var först lite misstänksam mot henne då dem har det förflutna dem har men Tiffany är bra för honom. För eftersom han har tappat minnet och tror att han är 12 år igen så är det ingen mindre än Tiffany som han litar på mest.” sa Selena och jag kollade chockat på tv. Falska jävla kossa, sa hon nyss att vi var bra vänner. Är hon skön eller. Vi båda vet att du hatar mig och att jag inte gillar dig särskilt mycket tillbaka. Så varför sitter du och ljuger inför alla och säger att vi är vänner. Du hade inte behövt säga något. Säg mitt namn och sen så behöver du inte säga något mer.

”Men det måste ju vara rätt frustrerande, att han inte kommer ihåg dig alltså”

”Ja det är väldigt frustrerande men det tar sin tid. Han har inte börjat minnas något än men vi har inte hunnit berätta så mycket än. Vi tar det sakta framåt då vi inte vill skrämma honom eller något. Men jag hoppas att han vaknar upp snart och kommer ihåg allt som han har glömt bort. Jag saknar honom mer än allt annat”

”Det kan jag förstå. Men jag har fått in lite frågor från läsare som undrar hur det här kommer att påverka era karriärer”

”Åh jag har faktiskt inte tänkt på min karriär särskilt mycket. Jag har haft för mycket att tänka på här med Justin och allt som händer. Jag vill ju vara här när Justin kommer ihåg allt, om han nu gör det”

”Det är förståeligt. Men hur blir det med Justin?”

”Jag vet inte. Han kommer ju inte ihåg att han är känd och allt det där så vi har ingen aning. Så vi kommer nog inte att dra något beslut om vad som ska hända med hans karriär. Vi tänker vänta tills han får tillbaka minnet så att han själv ska kunna bestämma om han vill fortsätta eller vad han vill göra. Men just nu blir det som att han tar en paus från karriären” 

Det var det sista jag hörde av hennes intervju innan jag stängde av tv. Jag orkade inte höra på henne mer. Om jag trodde att hon var falsk nu så var det inget i jämfört med vad jag tyckte om henne nu. Stå där uppe och säga att hon.... Oh jag kan inte ens tänka klart.

 

Jag var tillbaka på sjukhuset igen för att ha en film kväll tillsammans med Justin, Chaz och Ryan. Dem hade tydligen fixat filmerna (som om jag måste chansa kommer vara någon skräckis eller thriller) så jag hade erbjudit mig att fixa det andra. Vilket nu innehöll glass, godis, chips och så klart coca cola. Vilket vi alla föredrog.

Pattie hade även ringt mig innan jag åkt och frågat mig om jag inte kunde stanna hos Justin även imorgon då han annars skulle bli ensam här. Det var egentligen Selenas tid att vara här ensam med Justin och ”baby sitta” honom som Ryan kallar det. Men Selena hade åkt någonstans och kunde därför inte vara här. 

Pattie var nämligen tvungen att jobba och Jeremy skulle åka hem idag och sova så att han kunde ta med Jazzy och Jaxon imorgon. Justin hade fortfarande inte träffat dem då både Jeremy och Erin tyckte att Justin skulle börja må bättre först.Att alla hans sår skulle hinna börja läka och att hans huvudvärk skulle hinna försvinna. Det mesta i alla fall. Sen så hade Chaz och Ryan någon viktig match imorgon då det var bara jag kvar. Då dem i Justins crew åkt tillbaka till USA för att försöka reda ut allt.

Inte för att jag klagar då. Det betyder ju bara att jag får mer tid med Justin. Även fast det förmodligen kommer vara lite stelt i mellan oss efter att Justin kysste mig men vi löser nog det på ett eller annat sätt.

”Halloj i stugan” hälsade jag snabbt när jag kom in i Justin rum och dem alla tre vände sig mot mig.

”Hej sexy lady” sa Justin snabbt tillbaka och jag skrattade smått.

”Vet du vad vi ska göra på onsdag?”

”Nej Justin jag vet inte vad du ska göra på onsdag. Ska du få åka här ifrån då?”

”Haha nej jag släpps redan imorgon på kvällen” sa Justin nonchalant som att det inte vore någon stor grej att Justin äntligen skulle få lämna det här sjukhuset. 

”Imorgon? När sa dem det och varför har du inte sagt något till mig förs än nu?”

”Ta det lugnt Tiff, läkarna sa det typ precis innan du kom. Men efter som att jag släpps så har vi bestämt oss för att åka till vattenparken på onsdag”

”Vattenparken? Seriöst Justin, hur gammal är du egentligen?”

”Jag är 12 år” sa Justin som att det vore världens mest uppenbara grej någonsin.

”Justin för typ hundrade gången, du är 18 år. Plus vi har inte vart på den där vattenparken på år”

”Vad jag kommer ihåg så var det bara någon månad sen vi var där”

”Okej visst vi kan åka. Men då blir det inte någon skräck film för dig. Det är ju faktiskt 18 års gräns på det och du är ju bara 12 år” sa jag och log belåtet åt mig själv.

”Nehe, jag får kolla på vad jag vill. Jag är 18 år och får göra vad jag vill”

”Jag trodde att du nyss sa att du var 12 år” retades jag och la ner påsarna jag hade i händerna på sängen vid hans fötter.

”Men åh varför ska du alltid vara så jobbig för Tiffany. Varför kan du inte bara sluta tjafsa med mig och följa med till vattenparken.  Släppa loss lite, du skulle behöva det”

”Och att åka till en vattenpark skulle få mig att slappna av?”

”Japp” sa Justin med ett stort leende och jag skakade smått på huvudet.

”Och ni två är med på det här?” frågade jag och vände mig mot Chaz och Ryan.

”Efter lite övertalande från Justin håll så ja. Det kan ju inte skada att åka dit, eller hur?”

”Jag antar inte. Men vi har inte vart där på flera år”

”Ännu större anledning till att åka”

”Visst jag följer med då. Men bara en fråga. Har ni tänkt på alla Justins fans som kommer att springa runt där och försöka träffa honom”

”Det har vi faktiskt redan tänkt på. Så vi har ringt Scooter och han har bokat hela vattenparker för bara oss på onsdag”

”Bara oss? Ska vi vara 4 pers på en hel vattenpark?”

”Haha nej inte helt själva. Vi får ta med kompisar eller snygga tjejer som står utanför och väntar på att få träffa Justin” sa Ryan och armbågade Chaz snabbt i sidan som slog upp i ett stort leende.

”Gush ni är knäppa. Men jag är på. Som sagt, det kan ju inte skada” sa jag och slog mig ner bredvid Justin på sängen innan jag drog åt mig en glass. 

Chaz satte igång filmen som var exakt det jag räknat med. En thriller. 

 

 

 

Justins perspektiv

Jag vaknade av att jag hörde en massa fnitter från vad som lät som en liten tjej men var inte helt säker. Jag vred lite på mig och försökte sätta mig upp men misslyckades då det var något som låg över mig. Eller snarare. Det var någon som låg över mig.

Jag blinkade några få gånger innan jag kunde öppnade ögonen helt. Jag kollade ner på min kropp och mycket riktigt så var det någon som låg över mig. Tiffany låg med huvudet på mitt bröst som en kudde. Hennes ena hand var lindad runt min midja medan den andra var ihop flätad med min som låg vilandes på min mage. Hon låg halv vilandes över mig och ena benet ihop slingrat mellan mina. Jag kände en liten smärta i bröstet men jag tänkte inte klaga. Jag hade känt värre smärta än det här medan vi sovit tillsammans tidigare men jag hade inte sagt något till henne. För om jag sa till henne att jag hade ont skulle hon ju inte direkt ligga kvar bredvid mig. 

”Bieber. Bieber, Bieber” hörde jag en ljus flickaktig röst säga och jag drog bort min blick från Tiffany för att istället mötas utav pappas roade blick.  

”Sovit gott?” frågade han och kollade ner på Tiffany som låg i min famn.

Jag nickade bara lite smått till svar innan jag kollade ner på tjejen som stod och höll om pappas ben. Hon såg ut att vara i 4-5 års åldern och hon stod med en arm runt en pojke som såg ut att vara kanske 3 år eller något. Dem båda hade bruna ögon men pojken hade kort blont hår medan tjejen hade ljus brunt. Jag kollade ett tag på dem innan det klickade för mig. Både pappa, mamma, Tiffany, Chaz och Ryan hade pratat om ett jag hade två stycken små syskon nu. En syster som hette Jazmyn och en bror som hette Jaxon.

”Är det dem?” var allt jag fick fram men pappa verkade förstå då han nickade till svar.

Jag puttade lite på Tiffany och hon mumlade lite klagande innan hon äntligen vaknade. Hon kollade frågandes upp på mig men kollade snabbt bort mot mina syskon som stod med stora blickar på oss.

”Pappa jag trodde att Justin var tillsammans med Selena. Varför är han då med Tiffany?” frågade Jazmyn och pappa låg snabbt ner mot henne innan han kollade nästan frågandes upp på mig. Visste nog inte riktigt vad han skulle svara. Men helt ärligt, det visste inte jag heller. Det var rätt komplicerat kan man säga. Mitt äldre jag gillade tydligen både Selena och Tiffany. Men nu när jag tappat minnet så kände jag inget för Selena. Hon hade kysst mig men jag hade känt absolut ingenting. Tiffany däremot, jag ska inte ens försöka börja förklara. Låt mig bara säga så här. Det kändes bra.

”Det är komplicerat Jazzy. Som jag sa innan så har Justin tappat sitt minne så han kommer inte ihåg allt som har hänt i sitt liv”

”Okej” sa Jazzy och kollade upp på mig. Hon var så sött, jag ville bara ta upp henne och stoppa henne i fickan så att jag kunde bära med mig henne. Det samma gällde Jaxon som nu stod och försökte hoppa upp på min säng.

”Jag ger er lite egen tid” sa Tiffany och ställde sig snabbt upp. Hon greppade tag om sina saker innan hon började gå bort mot dörren ”Men vi syns i kväll Justin” sa hon och gav mig ett snabbt leende innan hon lämnade rummet.

”Så du och Tiffany alltså?” frågade pappa och satte sig ner vid mina fötter. Drog upp både Jazzy och Jaxon i sängen så att jag nu äntligen kunde krama om dem.

”Som du sa pappa. Det är komplicerat” sa jag och pappa nickade smått.

 

Jag satt tillsammans med Chaz och Ryan i mitt rum eller vad man ska kalla det. Jag skulle snart få lämna det här stället men mamma och pappa var tvungna att skriva på en massa papper och sånt först innan jag lämnar sjukhuset. 

Chaz avbröts mitt i meningen när dörren flög upp och ett högt skratt fyllde rummet. Jag vände blicken mot dörren och såg hur Tiffany gjorde sin väg in i rummet men den här gången var hon inte ensam. En kille kom in i rummet efter henne och la snabbt armarna runt hennes midja när dem ställt sig vid fotänden till min säng.
”Hej babe hur mår du?” frågade Tiffany med ett stort leende på läpparna och jag kollade oförstående på henne. Vem var han och varför var han här?

”Det är bra. Men vem är killen bakom dig?” frågade jag och lät otrevligare än jag hade avsett. 

”Oh det här är James. Har går i våran klass” sa Tiffany men det förklarade fortfarande inte varför han var här inne med henne på sjukhuset. Om det var för att göra mig svartsjuk kan jag ju säga att det fungerade. Tiffany var min och ingen annans.

”Och varför är han här?”

”Han var och hälsade på sin mormor som ligger här och vi stötte på varandra vid cafeterian”

”Aha, trevligt. Men du dumpar oss väll inte för honom. Jag menar vi ska ju ha en liten fest/middag för att fira att jag är ute från sjukhuset”

”Haha när du säger det så där så låter det som att du skulle ha blivit släppt från fängelset. Men nej jag kommer inte dissa er. Jag ska bara följa med James och hälsa på hans mormor sen så kommer jag tillbaka”

”Okej” sa jag och hon log stort mot oss innan hon tillsammans med James (som nu hade en arm runt min tjejs axlar) gick bort mot vilket rum det än nu var hans mormor låg i.

”Okej vem är han och varför kladdar han på Tiffany? Jag trodde ni sa att hon inte hade någon kille?” sa jag och kollade frågandes på Chaz och Ryan som bara kollade roat på mig.

”Ta det lugnt cowboy. Dem är inte tillsammans, dem är bara kompisar. Fast vi tror att han har något för henne. Men ta det lugnt, Tiffany gillar honom inte på det sättet. Hon har redan sina ögon på någon annan” sa Ryan och blinkade smått mot mig.

”Ni är helt säkra på att dem inte har något tillsammans?”

”Ja, chilla Justin. Fast du borde nog vänja dig med honom. Han har en förmåga att hela tiden vara runtomkring”

”Och det är bäst för honom att han håller tassarna borta från henne om han vet vad som är bäst för honom” sa jag och dem skrattade åt mig. Tyckte uppenbarligen att min svartsjuka var rolig. 

 

---

---

 

Okej så jag fick en fråga förut om jag int ekunde göra såna här kolash (STAVNING???) eh i alla fall så undrade hon om jag inte kunde använda såna iställer sen lägga in giffar och kanske någon bild i kapitlera. Tänkte att jag kunde testa den en gång och se vad ni tycker. TYcker ni så här eller som jag har gjort dem tidigare kapitlerna?

 

Kommentera det och passa gänra på att kommentera vad ni tcyker om själva kapitlet också. Justin får nu lämna sjukhuset och blev lite avundsjuk där i slutet och det kommer han bli lite fler gåner kan jag ju säga för att Jamse kommer att vara med i några till kapitel. Hehe i alla fall så hoppas jag att ni gillar kapitlet och glöm inte bort att kommentera. Älskar verkligen era kommentarer <3