Out Of Town Girl - handling och prolog
Kommer Adria lyckas få Justin att bli en bättre person igen efter uppbrottet med Selena som krossade honom totalt eller kommer Justin bara fortsätta vara den douchebag som han är?
Den här novellen handlar om kärlek, vänskap, svek, löften och förändringar.
Prolog - Adrias perspektiv
”Pappa du kan ju inte vara seriös. Du kan inte göra så här, om det här är mitt straff för att jag kom hem försent förra veckan så ber jag dig att ta något annat. Vad som helst, jag kan städa hela ranchen, åka och handla, få utegångs förbud. Vad som helst men inte det här pappa”
”Oh kom igen så illa är det inte. Du pratar som att hela jorden kommer gå under” sa pappa och vände ryggen åt mig för att sen gå upp mot huset där vi bodde.
”Pappa jag är seriös. Världen kanske inte går under men den här ranchen kommer helt klart att göra det. Vet du inte vilken idiot Justin Bieber är. Han ligger runt med en massa tjejer och festar varje kväll. Han tror att han är en gåva skickad från gud eller något och tror att han är världens snyggaste person”
”Oh kom igen Adria du kan ju inte säga att han inte ser bra ut. Han är en stilig ung man”
”Det kanske han är men det är inte poängen men det här. Pappa han festar och ligger runt bland tjejer och kastar bort dom så fort han är klara med dom som att dom vore skit eller något. Pappa han är världens största douchebag”
”Vilket är varför han ska komma hit. Vi ska hjälpa honom att komma tillbaka på fötterna igen”
”Pappa sådana ställen kallas rehab. Vad ska vi ens göra? Få honom att mocka stallen, ta hand om hästarna?”
”Precis” sa pappa och vände sig mot mig för att ge mig ett snabbt leende innan han gick in i hallen.
”Fuck no, han kommer inte ens nära mina hästar” skrek jag prostserande och pappa vände sig snabbt mot mig igen, nu med en irriterad blick som han fäste på mig.
”Tänk på språket Adria. Och du har inget val. Han kommer om två dagar och han kommer vara här ett tag vare sig du gillar det eller inte”
”Pappa snälla kan han inte vara någonannan stans. Det finns flera familjer här som han skulle kunna vara hos, där deras barn faktiskt vill ha honom där”
”Det är precis det som inte får hända. Han ska bo här hos oss och du ska ta hand om honom”
”Varför ska jag ta hand om honom för. Det finns säkert hundra tjejer här som skulle dö för att få ta hand om honom medans han är här”
”För att du är den ända som inte kommer avguda marken som han går på. Du kommer att vara den ända tjejen som inte kommer klänga på honom. Han har redan ett stort ego om att alla tjejer vill ha honom. Hans ego behöver inte bli större än det är, snarare tvärt om och du är den ända här som kan fixa det. Du kan neka honom och se till att han inser att han inte är någon slags gud. Se till att hans fötter kommer tillbaka på jorden och hans mänsklighet med det också”
”Men pappa jag förstår inte ens vad jag ska göra med honom när han är här och hur jag ska behandla honom”
”Du ska behandla honom som om han vore vilken kille som helst härifrån. Hålla honom borta från alla tjejer och fester så löser det sig”
”Vart ska jag han ens sova någonstans. Din kompis kommer ju över här så han kommer ju ta gäst rummet inne i huset så då finns det ju ingenstans som Justin kan sova”
”Klart att det finns. Ladans över våning är nog stor för er båda”
”Pappa du kan ju inte vara seriös med att jag ska behöva dela ladan med Justin. Vad hände om han försöker något på mig?” frågade jag och väntade på hans svar medans han gick ut i köket för att göra något.
”Då får du tillåtelse att slå honom” sa pappa och gav mig ett stort flin innan han slog sig ner i soffan i vardagsrummet efter att ha tagit av sig skorna och hämtat vatten.
”Du vet du hade kunnat börja med det när du sa att Justin Bieber skulle bo här med oss ett tag”
”Haha älskling du kommer inte att få slå honom. Jag skämtade bara, om han gör något kommer du till mig och jag får sköta det där ifrån”
”Visst. Men jag gillar fortfarande inte att Justin ska sova i ladan med mig”
”Ni kommer att få en varsin halva av ladan. Jag tror att du kommer att klara dig. Du brukar ändå inte vara där så mycket, du är alltid ute med hästarna eller John och vad är det den andra killen heter”
”Kenny heter han och det borde du veta eftersom jag vart kompisar med dom i fyra år nu pappa”
”Jaja jag vet med du vet att jag är dålig på namn. Men försök inte byta ämne här. Justin kommer hit om två dagar och du ska ta hand om honom vare sig du gillar det eller inte”
”Så om man ska sammanfatta det här vi just pratat om. Så kan man lika gärna beskriva det som att jag ska barnvakta Justin när han kommer hit. Hålla honom borta från dom sakerna som han inte får göra”
”Ja jag antar att man kan sammanfatta det så. Men kan du vara snäll och fixa en kopp café till mig. Fotbollsmatchen börjar nu och jag vill inte missa något” sa pappa och log stort upp mot mig. Jag suckade irriterat åt honom och gav honom ett snabbt okej till svar innan jag stampade ut i köket. Missnöjd med det jag precis diskuterat med pappa om. Jag vill inte ens behöva prata med den där jävla Justin Bieber killen, ännu mindre behöva umgås med honom. Men nu måste jag babysitta honom, se till att han inte gör något dumt.
Ja dom här kommande veckorna lär ju bli roliga, eller inte
”Jag fattar fortfarande inte varför du klagar bara. Justin är snygg, vältränad och ni skulle säkert ha ett bra sexliv” sa Kenny och jag kollade chockat på honom innan jag smällde till honom på bröstet. Jag satt just nu på ett café (vilket för eran information är den ända här i vår lilla stad/by vad man nu vill kalla det) tillsammans med Kenny och John och hade precis berättat för dom att Justin skulle komma och bo hos mig ett tag. Vilket i deras ögon inte var en dålig sak.
”Jag är seriös och du kan ju inte säga att han inte är snygg”
”Om du tycker att han är så snygg varför frågar du honom inte sen bara fall han vill ha en trekant med dig och John” sa jag vilket fick John att genast kolla upp på mig från sin mobil som han suttit med upptryckt i ansiktet ända sedan vi kom hit.
(Det här är då John)
”Kanske för att Justin inte är bög. Men om du kanske är med så” började han men jag avbröt honom snabbt i meningen
”Tänk inte ens tanken Kenny” sa jag och han skrattade.
”Lugna ner Adria. Jag skämtar bara med dig. Föresten så är du inte min typ”
”Men Justin Bieber är din typ?”
(Och det här är Kenny)
”Uh, Yeah. Han är snygg, han har talang och han har den här lilla bad boy stilen”
”Du gillar bad boys?” frågade jag roat och höjde ett menande ögonbryn mot honom.
”Vem gillar inte bad boys” sa John och la bort sin mobil för att sen kolla menande på mig ”Jag menar tjejer tände på det också”
”Ja kanske på bad boys som i gangster, men inte bad boy som i att ligga runt med varenda tjej som han lägger ögonen på. Jag menar, tänk bara på hur mycket sjukdomar och sånt han kan ha” sa jag och rynkade äcklat på näsan när jag tänkte på det.
”Du har en poäng i det men han är fortfarande snygg och jag skulle inte ha något emot en vild natt med honom” as Kenny och jag skakade smått på huvudet åt mina två bästa kompisar som om ni inte redan märkt det är bögar och ett par sen ett år tillbaka.
I alla fall så kanske jag borde presentera mig lite snabbt. Mitt namn är Adria Woods, jag är 17 år men fyller 18 om tre månader. Jag bor ensam tillsammans med min pappa på en liten ranch sen min mamma lämnade oss för fem år sen. Hon stack iväg med någon rik snubbe som skulle ge henne ett bättre liv, ett liv utan ett barn som förstörde hennes liv. Men om vi skippar att gå in på några detaljer så fortsätter vi till något lite roligare istället. Eh jag bor i en liten stad, om man ens kan kalla det de. Snarare en ort eller något då vi inte är mer än 600 personer som bor här. Så basically känner man typ alla som bor här.
Juste vi har en liten skola här som man kan gå i upp till nian också, men efter det om man vill fortsätta plugga måste man åka iväg till en annan stad då vi inte har något gymnasium som man kan gå på efter. Men det är väldigt få som väljer att fortsätta, dom flesta stannar kvar här och tar över familjeföretagen som i vårt fall är att träna hästar och sälja mjölk och ägg. Men sen pappa skadade knät kan han inte ta hand om hästarna så han får ta hand om korna och hönsen medans jag tar hand om hästarna. Inte för att jag klagar då, att rida och ta hand om hästarna är hundra gånger bättre att fixa med allt annat.
Min bästa kompisar är då Kenny och John som ni träffade lite tidigare. Dom är verkligen bäst men när det kommer till att prata om snygga killar eller skvallra är dem hundra gånger värre än mig. Visst det kan vara kul att prata om killar och skvallra ibland. Men dem gör det nästan hela tiden. Men trots det älskar jag dom och kan lite på dom till hundra procent.
Justins perspektiv
”Men Justin jag trodde att du sa att du skulle komma hem efter Sverige konserten” sa Ryan och sorgset och jag rullade snabbt ögonen åt honom.
”Jag vet Butler, jag hade planerat det också. Men mamma skickar iväg mig till någon slags by eller vad det är hon kallade det. Hon sa att jag skulle åka dit för att få mitt förnuft tillbaka och bli mitt gamla glada jag. Pff jag är glad nu som jag är. Jag lever det bästa livet man kan ha och om jag förlorar några fans, vem bryr sig. Jag har pengar så det räcker och blir över ändå”
”Justin vi vet att du tycker om det här livet men jag tror nog din mamma och Scooter menar att du gått lite över styr. Dom vill att du ska bli en bra person igen”
”Ryan bara för att jag festar och ligger runt med några tjejer betyder det inte att jag inte är en bra person. Det är inte så att jag våldtar några av tjejerna som jag är med. Alla gör det frivilligt”
”Justin jag vet men” började han men avbröt sig snabbt med en suck innan han började på ett annat spår istället ”Vi skiter i det. Vart är det ens du ska någonstans?”
”Jag vet faktiskt inte, men mamma säger att jag kommer vara fast där tills jag börjar uppföra mig igen. Det är tydligen någon tjej där som ska ’ta hand om mig’ medan jag är där för att se till att jag inte kommer dricka eller festa”
”Är hon snygg då?” frågade Ryan och flinade stort mot mig.
”Jag vet inte jag har inte sett henne. Men även fast hon inte är det så finns det andra tjejer där. Mamma sa att dom bor ungefär 600 personer där. Var av ungefär hälften borde vara tjejer, vilket blir ungefär 300 andra tjejer som bor där. Jag menar jag ska inte vara där så länge än då så jag klarar mig nog fint där”
”Det tror jag säkert mannen, men du får sköt om dig. Jag ska sticka över till Chaz ni för att tagga inför matchen ikväll. Men vi får höras senare när du kommit dit”
”Jag tror tyvärr inte det. Mamma sa att jag inte kommer ha något internet eller något. Jag kommer inte ha en egen bil heller så om jag vill komma till ett internetcafé eller något måste jag gå i flera timmar för att komma dit, om jag inte går vilse innan”
”Vad då som dom är typ riktiga bönder dom som bor där?”
”Typ, eller jag vet faktiskt inte hur dom är””
”Så då kanske dom inte ens vet vem du är” sa Ryan och kollade storögt på mig.
”Jag har inte tänkt på det men ja jag antar att det skulle kunna bli så. Men tror inte det, alla vet vem jag är” sa jag och Ryan himlade snabbt med ögonen mot mig.
”Jaja men vi får höras så fort då kan prata då. Ha kul och bli bättre” sa han med ett skratt vilket fick mig att himla med ögonen åt honom innan jag sa hejdå.
Jag la på samtalet och slängde mig ner på rygg i min säng med en suck, funderade på det som kommer vara dom närmsta kommande månaderna. Först hade jag bara vägrat och sagt att min mamma var dum i huvudet som trodde att jag skulle gå med på någon sån här resa där jag inte skulle kunna dricka och festa. Men när jag tänkte på det så kommer det ju bli rätt skönt, jag menar jag slipper allt hat från haters och paparazzi som är upp i min röv hälften av tiden. Jag kommer ju inte vara där särskilt länge, kanske 30 dagar eller något. Vilket resulterar i att jag skulle kunna ha 10 nya tjejer per dag att leka med om jag ville. Inte för att jag kommer göra något med alla då, bara dom snyggasta. Men ni förstår vad jag menar. Det är ju nästan paradiset förutom det faktum att jag inte får festa, eller det beror ju helt och hållet på hur vilda dom här ungdomarna som bor där är.
I alla fall, den här resan kommer nog inte vara så tråkig som min mamma tänkt sig att den ska vara.
Okej så det är den här novellen som jag har suttit med tusen olika ideer till. Om jag skulle lägga upp den här så kommer den ju inte komma på ett tag men jag undrar fall ni skulle vilja läsa den här novellen? Det kommer dock bli lite "fulare i mun" eller vad man ska säga när dom snackar och Justin kommer verkligen vara en stor DOUCHBAG i början av novellen och det kommer komma fram senare varför han är som han. Plus varför hon är som hon är. Det här novellen kommer jag heller inte ha en huvudperson för Adria då jag inte hittar någon bra skådespelare. Så kommer ha en massa olika bilder. Men hennes utseende kommer att bli beskrivet senare i novellen så att ni vet hur hon se ut på ett ungefär.
I alla fall så skulle jag verkligen uppskatta om alla läste det här och kommenterade vad ni tycker om den här iden som jag har.
PS. nej This Was Never Planed är inte slut om ni skulle tro det, det är en bit kvar i den och jag sitter just nu och skriver på kapitel 62. Så om många kommenterar på den här novell iden och det förra kapitlet så kanske det kommer senare ikväll.
This was never planed - kapitel 61
”Melinda lyssna på mig. Dom klarar sig utan oss. Dom är fem stycken och jag tror inte att någon av dom kommer att döma dig om vi åker hem nu. Dom alla vet att du är gravid och dom kommer inte bli sur på dig för att du inte klarar av att vara här” sa han och log smått mot mig.
”Okej visst. Men vi måste köpa annans på vägen, det har tagit slut hemma” sa jag och han skrattade roat åt mig.
”Visst som du vill babe” sa Justin och kysste mig snabbt på kinden innan han reste sig upp för att sen hjälpa mig upp. Jag spolade snabbt toaletten och tvättade munnen säkert tio gången innan jag lät Justin styra mig upp till andra våningen för att säga hejdå till alla.
Justins perspektiv: 11 februari 2013
"Justin jag kan inte bara hoppa över två dagar i skolan nu. Jag är inne på mitt sista halvår i skolan, jag kan inte vara slippa dagar lite här och där"
"Melinda jag vet det men det är alla hjärtansdag på torsdag. Jag har en sak jag har planerat för oss"
"Justin jag är ledsen du vet inte hur frestande det låter men jag kan inte bara skippa två dagar”
”Melinda snälla. Ring och säg att du är sjuk eller något. Snälla. Jag kommer aldrig mer be dig om att skippa någon skola eller något”
”Justin jag vet inte”
”Snälla, jag har något stort planerat och jag lovar att det kommer vara värt det” sa jag och väntade nästan otåligt på hennes svar.
”Visst, men bäst för dig att det är värt det Bieber” sa hon och jag slog upp i ett stort leende.
”Tro mig, du kommer inte att ångra dig”
"Vi får hoppas det" sa hon och jag skrattade roat år henne.
"Litar du inte på mig?"
"Jo då, men vi får bara hoppas för din skull att det är något stort som får mig att skippa skolan"
"Tro mig baby det kommer bli epic" sa jag och hon skrattade högt.
"Det tror jag säkert" sa hon och jag kunde nästan se framför mig hur hon himlade med ögonen "Vart ska jag ens någonstans? Det är ju bra om jag vet vart jag ska någonstans"
"Det kanske det är men det kan jag tyvärr inte säga till dig. Det är en överraskning"
"Justin du vet att jag hatar överraskningar"
"Jag vet, det är det som gör det här roligt" sa jag och hon suckade frustrerat åt mig.
"Justin jag är seriös. Hur ska jag ens kunna komma till dig om jag inte vet vart jag ska någonstans huh"
"Åh det har jag redan tänkt på. Antingen så kommer jag och hämtar dig själv. Eller så får jag någon att ta med dig hit"
"Ska du betala någon för att ta mig dit. Vart är ens dit?"
"Försök inte ens lura mig in i att berätta vart du ska någonstans med några mindgames. Jag eller någon kommer och hämtar dig vid ett eller något på kvällen mot torsdagen” sa jag och hon suckade kort.
”Visst. Kan du i alla fall berätta hur lång tid det kommer ta att flyga?”
”Haha jag antar det. Det kommer ta ungefär 7 till 8 timmar eller något att flyga”
”Några mellanlandningar?”
”Nej det kommer inte vara någon mellanlandning”
”Oh tusan” mumlade hon irriterat för sig själv vilket fick mig att lyfta ett frågande ögonbryn. Inte för att hon kunde se mig just nu då. Men nästan som att hon kunde läsa mina tankar svarade hon på min outtalade fråga med det hon sa sen.
”Jag hade hoppats på att flygturen skulle vara längre eller kortare så att jag lättare hade kunnat lista ut vart det är vi ska någonstans. Men nu så skulle det kunna vara hundra olika platser vi skulle kunna åka till. Det skulle kunna vara en resa till antingen någonstans i USA eller Europa vilket är en rätt stor yta” sa hon irriterat och jag skrattade roat åt henne.
”Försök att inte tänka på det bara. Det kommer bara göra dig irriterad”
”Ops sorry, redan försent” sa hon och jag skrattade kort.
”Försök bara att inte tänka på det bara”
”Jag ska försöka. Men vi båda vet att det inte kommer att funka” sa hon och jag skrattade.
”Sluta vara så negativ baby. Det kommer vara du och jag tillsammans i” började jag men avbröt mig snabbt när jag insåg att jag höll på att försäga mig.
”Du och jag tillsammans vart?”
”Det vill du allt veta va?”
”Nej det är ju bara därför jag frågar Bieber. Kan du inte bara snälla berätta vart vi ska någonstans?”
”Nej för att om jag berättar så blir det ju ingen överraskning eller hur?”
”Jag hatar dig” sa hon och jag skrattade smått.
”Nej det gör du inte, ljug inte för dig själv”
”Jo jag hatar dig, i såna här tillfällen hatar jag dig faktiskt”
”Vi säger det baby” sa jag roat och hon suckade frustrerat.
”Jaja berätta inte då, men jag måste tyvärr gå till lektion nu. Du vet lektioner som jag kommer skippa för dig Bieber” sa hon och jag himlade snabbt med ögonen.
”Jag älskar dig”
”Jag älskar dig också” sa hon och samtalet avslutades.
Jag la tillbaka mobilen i fickan och vände mig mot mamma och Scooter som satt med blicken fäst på mig.
”Jag kan fortfarande inte förstå att jag låter dig dra med dig Melinda över dit mitt i en skol vecka”
”Mamma jag vet att det ser dåligt ut att jag får henne att skolka men ni båda vet varför jag gör det här. Och ni båda vet hur mycket det här betyder för mig”
”Älskling jag vet det. Men det här får vara ända gången som det här händer. Jag vet att jag inte är Melindas mamma men jag bryr mig verkligen om henne och eftersom hennes föräldrar har övergivet henne tar jag på mig en liten modersroll över henne”
”Jag vet det mamma men jag kan lova er båda att det aldrig kommer att hända igen”
”Bra. Nu, gå och fixa det du behöver tills på torsdag så allt blir perfekt när Melinda kommer dit” sa hon och jag gav henne ett snabbt leende innan jag nästan sprang bort till mitt rum för att fixa inför det jag planerat inför helgen.
Melindas perspektiv
"Så du ska åka bort med Justin i fyra dagar men du vet inte vart ni ska någonstans?" frågade Stella och slängde sig på min säng.
"Japp. Så Justin eller någon kommer och hämtar mig om några timmar. Så jag måste bara packa det sista innan vi kan börja på läxan" sa jag och slängde upp min resväska på sängen bredvid Stella som nu kollade chockat på mig.
”Melinda du sa att han skulle ta med dig på en resa i fyra dagar. Den här väskan är typ packad för två veckor”
”Jag vet, men eftersom Justin vägrar berätta vart vi ska någonstans måste jag ha en massa olika kläder för olika väder. Det är ju liksom lika stor chans att han tar mig till ett kalt land som ett varmt land”
”Det har du för sig rätt i, han hade ju faktiskt kunnat säga vilket väder och temporatur det kommer vara på ett ungefär”
"Jag vet, jag försökte få honom att säga det men han vägrade"
"Killar alltså. Dom ska alltid vara så jobbiga"
"De menar du inte" sa jag och gav henne ett snabbt leende innan jag vände mig mot min garderob "Förresten hur gick det med Chaz igår då på eran lilla dejt då?"
"Det gick bra, han är verkligen jätte gullig när man är ensam med honom. Det kan man inte tro när man är med honom i skolan dock"
"Tro mig jag har sett hans gulliga sida. Du skulle se honom när jag får mina humörsvängningar. Det är bara inför killarna han inte vill vissa sin mjuka sida, förutom inför Ryan då. Han kan också var rätt gullig när han vill"
"Det tror jag när jag ser det" sa hon och jag skrattade roat åt henne.
"Förresten när" började jag men blev avbruten när dörren intill sovrummet öppnades upp. Jag vände mig om och hade förväntat mig att det var Bruce eller Diane som kom för att fråga om något och blev där av chockad när jag såg att det var Justin som stod där.
"Hej" sa jag chockat och han skrattade åt vad jag antog var mitt förvånad ansiktsuttryck.
"Vad gör du här?" frågade jag och stoppade ner sakerna jag hade i händerna i väskan innan jag vände mig mot Justin igen.
"Jag är glad att se dig också babe"
"Alltså jag menade det inte så. Jag är glad att se dig, jag hade bara inte förväntat mig att någon skulle hämta mig för än om en timme eller något"
"Åh jag kan gå och komma tillbaka igen om du vill" sa Justin med ett litet flin och jag himlade snabbt med ögonen mot mig.
"Sluta fåna dig och kom hit istället" sa jag och räckte ut mina händer mot honom. Han log stort mot mig och kom snabbt upp mot mig för att sen dra in mig i hans famn. Jag la mina armar runt hans nacke och pressade mina läppar snabbt mot hans ville inte att det skulle gå överstyr (som det ofta gör när vi träffar varandra efter ett långt tag ifrån varandra) inför Stella som fortfarande låg på min säng.
"Du börjar bli lite rund om magen nu också" sa Justin när han dragit sig undan från mig och kollade ner på min mage. Han drog med händerna lätt över magen och ett stort leende spreds återigen på hans läpparna.
"Ja tyvärr ibland. Viss av mina byxor passar inte längre så jag har snott dina byxor. Dina chachi byxor är jätte sköna, dom lär jag kunna ha i slutet av graviditeten också"
"Jag vet inte om jag ska ta det som en bra eller dålig sak att min gravida flickvän kan ha mina byxor och som sitter bra”
”Alltså bra sitter dom ju inte, jag måste ju knyta åt dom lite och dem är ju alldeles för långa i benen. Men om jag sätter byxorna över magen också blir det perfekt”
"Fortfarande, vet inte riktigt hur jag ska ta det"
"Ta inte illa upp baby, du får tänka på att jag är väldigt liten och min mage är inte så stor än"
"Jaja, men vi måste sticka snart så att vi hinner med det som jag har planerat för oss två i helgen”
”Så du har mycket planerat alltså?”
”Mh, det ska bli din bästa helg någonsin” sa han och kollade upp på mig igen med ett stort leende på läpparna. Han böjde sig ner mot mig och placerade en kyss på mina läppar innan han vände sig mot Stella som kollade storögt på oss.
”Alltså glöm att jag någonsin sa att Chaz var gullig. Han verkar som en rena rama känslokalla killen jämfört med Justin. Jag menar kolla på honom, han gör allt för dig”
”Tro mig om du har vart tillsammans med Chaz ett tag blir han bättre. Han brukar bara bli bättre och bättre med tiden” sa Justin och släppte mig för att sen sätta sig ner bredvid Stella på sängen. Han skulle precis säga något mer men blev istället sittande chockad med blicken på min väska.
”Du vet att vi bara ska vara borta i fyra dagar va?” sa Justin nu roat kollade upp på mig.
”Jaja jag vet det, men du vägrade ju säga vart vi skulle någonstans så jag har packat för en massa olika väder. Men om du vill så kan du ju ta ut dom kläderna jag inte behöver”
”Så att du kan lättare lista ut vart vi ska någonstans. Plus jag tror inte att du vill att ska packa dina resväska om du förstår vad jag menar” sa Justin och höjde ett menande ögonbryn mot mig.
”Omg Justin, kan du inte tänka på något annat” sa jag och kastade tröjan som jag hade i handen på honom.
”Jag säger bara. Men skynda nu, jag tror inte våran pilot blir särskilt glad på oss om vi är försenade”
”Kommer vi att åka ett eget privatjet?”
”Ja, jag tänkte att om jag kommer och hämtar dig själv så får jag sju extra timmar ensam med dig. Plus om jag satte oss på ett vanligt flyg skulle det vara stor risk att du skulle råka höra vart vi skulle åka någonstans”
”Ser du vad jag menar. Killar som Justin borde inte finnas, dom sätter ribban för högt för andra killar” sa Stella och både jag och Justin skrattade roat åt henne.
”Jag gillar bara att skämma bort min baby” sa Justin och blinkade mot mig vilket fick en rodnad att sprida sig på mina kinder. Jag vred snabbt bort ansiktet och dom båda skrattade roat åt mig, vilket betydde att dom helt klart sett att jag rodnat.
Så nu är det äntligen uppe och jag ska försöka få upp prologen och handlingen på den andra novellensenare ikväll.
Men vad tycker ni om det här kapitlet? Vart tror ni Justin kommer ta henne och vad tror ni han har planerat för henne?
Kommentera!!!
Same times bad thing happens to good people... snälla läs!!
This was never planed - kapitel 60 part2
”10..9..8..7..6..5..4..3..2..1..0” hörde jag hur alla skrek glatt och jag log stort mot Melinda innan jag började mig ner för samman länka mina läppar med hennes. Jag kände hur Melinda log smått in mot kyssen och jag hörde hur fyrverkerier började skjutas upp från en liten bit bort men gjorde mig inte ens besväret att kolla. Visst fyrverkerier är vackra men jag hade något bättre framför mig, något som jag aldrig skulle tröttna på.
”Gott nytt år baby” viskade jag mot hennes läppar när vi dragit oss undan en liten bit.
”Gott nytt år” sa hon belåtet och kysste mig snabbt på läpparna innan hon ställde sig ordentligt igen för att sen vila sitt huvud mot mitt bröst. Hennes armar landade runt min midja och jag la mina armar runt hennes axlar för att kunna dra henne närmre mig.
Jag vaknade av att någon stönade klagande någonstans i närheten och jag öppnade upp ögonen för att se att jag inte kände igen vart jag var någonstans. Eller efter ett tag när jag i panik kollat runt i rummet ett tag insåg jag att jag låg i Sams vardagsrum.
Jag kände än arm runt min midja och vred lite på mig om för att se att det var Justin om hade sin arm runt mig. Inte för att jag hade förväntat mig att det skulle vara någon annan. Vi låg tillsammans i ena soffan med min rygg tryckt mot hans mage och hans högra armen under mitt huvud som en kudde. Jag log smått upp mot den fortfarande sovande Justin innan jag vände mig om igen för att kolla runt lite i rummet. Jag såg Ryan ligga utspridd i ena fåtöljen, Chaz låg i den andra soffan mitt emot våran med sin hand ihop flätad med Stellas som låg i fåtöljen bredvid soffan Chaz låg i. Jag log stort mot dom innan jag kollade runt i resten av rummet som om jag måste vara ärlig såg ut som skit. Det var toalettpapper utsläng över hela rummet tillsammans med muggar, burkar, flaskor och en annan massa skit. Med andra ord, det skulle ta ett tag att städa. Jag hade lust att bara väcka Justin och sticka här ifrån innan någon annan vaknade men jag hade lovat Sam igår att vi skulle hjälpa honom att städa upp efter festen. Han skulle säkert inte ens komma ihåg det men jag är en person som håller vad jag lovar.
Jag hörde hur någon stönade klagande igen och förstod nu att det var Ryan. Jag vände mig mot honom och såg nu att han kollade sig nyvaket runt i rummet. Hans ögon var lätt rödsprängda, han hade svarta påsar under ögonen och hans hår stod åt alla håll och kanter. Han blinkade några gånger innan hans blick möte min och hans ögon fylldes snabbt av chock.
”Melinda vad gör du här?” frågade han förvirrat och jag skrattade roat åt honom.
”Samma anledning som du är här. Jag ska hjälpa Sam att städa huset innan hans föräldrar kommer hem senare idag”
”Sams hus?” började Ryan förvirrat innan något verkade klicka i för honom ”Oh jag är fortfarande hemma hos Sam. Det kan ju förklara varför jag inte känner igen vart jag är någonstans och varför du är här” sa Ryan med ett nästan nervöst skratt när han sa det sista.
”Vänta, vänta här nu. Trodde du att jag var hemma hos dig?”
”Eh typ ja”
”Ryan du märkte inte dom andra tre personer som ligger här inne med oss. Ena personen med en arm runt min midja”
”Nej jag tänkte inte på det. Jag är bakis och ingenting verkar vettigt i mitt huvud just nu. Men att vi är hemma oss Sam verkar mer troligt än att vi två gjorde något igår. Vilket jag märker nu låter väldigt dumt så glöm bort att jag ens sa något” sa Ryan och jag skrattade.
”Det är lugnt Ryan. Jag vet hur hemskt det kan vara med hangovers”
”Mm. Förresten kommer du ihåg om jag var med en tjej eller något igår?”
”Jag vet att jag såg dig med en tjej men jag vet inte vad hon heter, jag vet inte ens hur hon såg ut. Sorry” sa jag och han skakade smått på huvudet.
”Det är inte ditt fel”
”Dock så vet jag att det gick bra för Chaz igår” sa jag nu med ett flin på läpparna och nickade med huvudet mot Chaz och Stella som fortfarande höll i varandras händer. Ryan följde min blick och även han slog upp i ett stort leende när han såg vad jag pekat på.
”Det var på tiden. Chaz har klagat så mycket på senaste tiden om att han är för rädd att fråga ut henne på någon dejt. Men jag antar att lite alkohol i kroppen kunde fixa det”
”Ja det är ju om dom kommer ihåg det så klart. Dom båda hade rätt mycket att dricka igår och det skulle inte förvåna mig om ingen av dom kommer ihåg något utav det som hände igår”
”Då får vi väll påminna dom om vad som hände” sa en raspig röst bakom mig och jag kände hur ett litet leende spreds på mina läppar när jag förstod vem det var. Justins röst skulle jag alltid känna igen. Den var liksom för välbekant för att kunna glömma bort.
Jag vände mig snabbt om i hans famn så att jag nu låg med ansiktet mot honom. Han hade ett litet flin på läpparna och han drog försiktigt med tummen över min kind med sin ena hand medan hans andra hand tog ett fast grep om min midja. Han pressade upp mig mot honom och lutade sig närmre mig så att hans läppar snuddade vid min.
”God morgon baby” viskade han kort och innan jag hann säga något tillbaka var hans läppar sammanlänkade med mina. Jag besvarade kyssen med minst lika mycket kraft som Justin och jag kunde hör hur Ryan stönade klagande bakom oss. Justin ignorerade honom bara och lät sin tunga glida längst min underläpp för att be mig om att öppna munnen. Jag gjorde genast som han bad och möte hans tunge med min. Ryan mumlade något för sig själv innan jag kände hur en kudde träffade min rygg. Han kastade vad jag tror är en till kudde som dock inte kom fram till oss utan träffade bordet vilket fick en massa saker att åka ner på golvet. Det gjorde en massa oljud och i nästa sekund hörde jag hur Stella och Chaz vaknade till liv med ett varsitt frustrerat stönande.
”Whata fuck är det som låter så värst” spottade Chaz irriterat fram lite grumligt och både jag och Justin skratta roat åt honom.
”Justin bestämde dig för att stick tungan ner i Melindas hals mitt i vardagsrummet” as Ryan och Chaz vände sig snabbt mot oss.
”Seriöst ni kunde inte ha gått någon annan stans. Det är inge som vill se er äta upp varandra”
”Och det var ingen som ville de dig hångla upp Stella igår heller men det gjorde du ändå” sa Justin med ett flin och jag såg hur även Stellas huvud vändes snabbt mot oss nu. Dom både kollade chockat på oss och jag antog att ingen av dom kom ihåg det. Eller det var inte så svårt att förutse när man såg deras blickar.
”Jag och Stella?” frågade Chaz nervöst och jag log åt hur gullig han var just. Jag har aldrig sett honom så här nervös förut.
”Ja du och Stella. Ni spenderade säkert halva kvällen tillsammans upptryckta mot någon vägg. Ni ligger ju till och med och håller hand just nu om ni inte har märkt det” sa jag och dom både vände blickarna ner mot deras sammanlänkade händer. Jag såg hur en rodnad spreds på bådas kinder och Ryan skrattade kort åt dom innan han ställde sig upp och gick ut till köket. Jag greppade tag i Justins hand och följde efter Ryan ut i köket. Gav Chaz och Stella en ensam stund så att dom kunde prata ostört.
”Melinda öppna upp dörren. Snälla baby bara öppna” bad Justin från andra sidan badrumsdörren och bankade lätt på den. Jag svarade honom inte utan fortsatt bara att kolla ner i toaletten som jag för nuvarande hängde över. Jag hade fått ännu av dom här så kallade ”morgonillamående” som gravida tjejer brukar få. Jag har börjat få det mer och mer men det har nog aldrig vart så här illa. Det kan nog bero på att jag inte bara hade mått illa på grund av graviditeten utan även det faktum att jag även mådde illa utav lukten som hade vart ner i källaren. Det hade vart så mycket spritt lukt, rök lukt och något mer som jag inte kunde urskilja och jag hade bara klarat av att ta typ sex steg där inne innan jag kände hur jag var på väg att spy.
Så här var jag, håret uppsatt i världens mest slarviga bulle, hängandes över en toalett med Justin väntande på mig utanför dörren.
”Melinda snälla öppna upp dörren”
”Justin det är ingen fara. Du behöver inte se det här, du kan gå och hjälpa dom andra med huset så länge” sa jag och kunde nästan se framför mig hur Justin himlade med ögonen.
”Babe bara öppna dörren. Jag kommer inte gå någonstans för än du öppnar dörren” sa han bestämt och jag suckade smått. Men jag gjorde som han bad om och sträckte mig bort mot dörren och för att sen låsa upp dörren. Justin kom snabbt in i badrummet och stängde dörren efter sig.
”Hej. Hur är det?” frågade han snabbt när hans blick fallit på mig och han satte sig på huk bakom mig.
”Just nu mår jag skit” erkände jag Justin log medlidsamt mot mig innan han böjde sig ner för att placera en kyss på min axel. Hans armar lindade han runt min midja och han kollade upp på mig.
”Kom så åker vi hem”
”Justin jag kan inte åka hem. Jag lovade Sam att jag skulle hjälpa honom”
”Melinda du tål inte ens av lukten som är i huset just nu. Hur tusan ska du då kunna gå någon timme eller två och städa det”
”Jag vet inte, jag får lösa det på något sätt”
”Melinda lyssna på mig. Dom klarar sig utan oss. Dom är fem stycken och jag tror inte att någon av dom kommer att döma dig om vi åker hem nu. Dom alla vet att du är gravid och dom kommer inte bli sur på dig för att du inte klarar av att vara här” sa han och log smått mot mig.
”Okej visst. Men vi måste köpa annans på vägen, det har tagit slut hemma” sa jag och han skrattade roat åt mig.
”Visst som du vill babe” sa Justin och kysste mig snabbt på kinden innan han reste sig upp för att sen hjälpa mig upp. Jag spolade snabbt toaletten och tvättade munnen säkert tio gången innan jag lät Justin styra mig upp till andra våningen för att säga hejdå till alla.
Kommentera mycket inför nästan kapitel!!!
Ljushav för Justin!!!!
This was never planed - kapitel 60 part1
"Nej för om jag får dig att inte dricka så blir jag the bad guy"
"Melinda jag har ju redan sagt att det är okej. Jag kan ha lika kul utan att behöva dricka"
"Justin jag" började jag men han avbröt mig snabbt genom att pressa sina läppar mot mina i en snabb kyss.
”Babe det är helt lugn för mig. Plus det kommer vara vi två då som kan komma ihåg alla pinsamma saker som folk gör när dom är fulla” skrattade Justin fram och jag log smått. Inte helt övertygad men visste att jag inte skulle få Justin att ändra sig nu. När han väll har bestämt sig för något så är det svårt att ändra hans tankar.
31 December 2012
Vi hade vart på den här festen i ungefär två timmar nu vilket resulterades i att det bara var lite mer än en timme kvar tills tolvslaget. Justin hade vart vid min sida hela kvällen. Det spelade ingen roll hur många tjejer som klängde på honom, han kollade knappt på dom. Inte ens när dom typ försökte torr jucka mot honom. Han puttade bara enkelt bort dom då dom vart helt borta på grund av hur mycket dom druckit och drog med mig åt andra håller. Men även fast han hade en arm lindad runt antingen min midja eller axlar verkade inte det stoppa dom från att försöka strula med Justin. Dom brydde sig inte ett dugg om att jag stod alldeles bredvid dom.
Jag stod just nu tillsammans med Justin och Ryan i köket och pratade om lite allt möjligt. Chaz hade försvunnit någonstans tillsammans med Stella och det skulle inte förvånna mig om vi hittade dom hånglandes i något hörn upptryckta mot varandra.
”Hej hör ni jag går och försöker leta rätt på Chaz” ropade Ryan högt och jag och Justin nickade snabbt till svar för att vissa att vi hört honom.
”Och jag” sa Justin och lyfte upp mig på ena köksbänken innan han fortsatte ”ska göra det här” sa han nu och innan jag hann reagera kom hans läppar i kontakt med mina. Hans händer började smeka mina jeans täckta lår och jag la snabbt armarna på hans höfter för att dra in honom mellan mina ben så att han kom närmre mig. Tro mig jag är ingen av dom här personerna som gillar att hånglas och kyssas när det är för mycket folk runt omkring men det är ju ändå inte så att någon bryr sig just nu. Hälften av alla som är här har kysst minst typ två, tre personer och det är ju inte direkt så att någon kommer att komma ihåg något så mycket alla druckit i kväll.
Jag lät mina händer dras över hans fantastiska magmuskler och hörde hur ett stön lämnade Justin läppar men dämpades då hans läppar var hårt pressad mot mina. Inte för att någon annan skulle ha hört ändå med tanke på hur högt musiken spelades här inne. Det var ett under att man inte blev döv. Justin drog sig undan från mig och skulle precis säga något men blev avbruten när säkert den hundrade tjejen bara idag ropade Justins namn.
”Justin” ropade hon igen och jag vände upp huvudet för att se att en tjej med en röd mugg i ena handen komma vinglandes åt vårt håll och jag suckade högt. Here we go again.
”Justin hej, jag har letat efter dig hela kvällen” sa hon när hon nu kommit fram till oss och Justin drog en frustrerad han igenom hans redan lite rufsiga hår. Minst lika irriterad att vi inte kunde bli lämnade i fred. Eller lämna att dom inte kunde Justin ifred, eller egentligen så var det ju oss men det var ju Justin som dom sökte. Eh ni förstår vad jag menar.
"Okej du är jätte sött och säkert jätte snäll också men jag har en flickvän"
"Ja och jag har en pojkvän" sa hon och lutade sig närmre Justin som snabbt la upp en hand på hennes axel för att hålla henne på avstånd.
"Du förstår inte. Jag älskar henne mer än allt annat och jag tänker inte gå bakom ryggen på henne. Jag tänker inte såra henne så"
"Men vad hon inte vet kan väll inte skada henne eller hur?"
"Nej men jag skulle inte må så bra av det heller"
"Och jag skulle ju veta om det ditt miffo. Jag sitter här bredvid medans du stöttar på min pojkvän. Väldigt smidigt måste jag säga" fräste jag irriterat och hon vände sig snabbt mot mig.
"Åh vad du där. Jag såg dig knappt så liten som du är, kommer bli mycket lättar att se dig när magen börjar växa" sa hon med ett flin på läpparna.
"Åh men vad bra då, då kanske du kan hålla dig borta från min pojkvän nästa gång vi ses"
"Förmodligen inte. För det kommer förmodligen bli lättare och lättare att få Justin för varje dag som går”
”Och hur kommer det såg tror du?” sa jag och hon tog nu ett hastigt steg mot mig så att hon nu stod med ansiktet bara någon decimeter ifrån mitt.
"Tror du verkligen att han kommer att kolla på dig på samma sätt om någon månad när magen börjar synas. Tror dig verkligen att han kommer att vilja ha dig på samma sätt, röra dig på samma sätt som han gör nu. Så fort du börjar gå upp i vikt kommer Justin att börja kolla på andra tjejer. Han kan få vem som helst så varför skulle han vilja ha dig när han kan ha snygga modeller eller skådis” sa hon och jag kände hur tårar spreds i mina ögon. Och med tanke på henne belåtna leende märkte hon också att hon kommit åt en öm punkt. Men hon brydde sig inte om det utan fortsatte bara.
”Tänk bara på det. När du är gravid kommer du inte ha samma ork längre och du kan inte hjälpa honom med hans behov. Han går ut och festar, dricker lite med en massa snygga lätt klädda tjejer som bara skulle vänta på att få ligga med honom. Varför skulle han då säga nej till dom. Visst jag kan erkänna, du är sött och din kropp är rätt snygg också så jag kan förstå till en viss del till varför Justin gillar dig. Men din kropp kommer inte vara det så länge till och kommer förmodligen aldrig bli den samma igen” sa hon med fortfarande samma flin på läpparna och jag skakade äcklat på huvudet. Varenda cell i min kropp ville bara att jag skulle slänga mig över henne och slå in lite vätt i hennes skalle. Jag stod emot min instinkt och vred mig ur Justins grep för att sen springa ut ur huset istället. Jag klarade inte av att vara där inne. Jag hade fått så mycket hat idag tills den gränsen där man inte längre kan ta något mer. Det är bara så mycket hat man kan ta utan att bryta ihop totalt. Vilket jag för eran information gör just nu.
Tårarna rann som floder längst mina kinder och jag torkade snabbt bort dom när jag hörde hur fotsteg närmade sig mig. Jag vill lossas som att allt det här hatet inte hade någon effekt på mig men jag skulle ljuga om jag sa att det inte hade. Det tog mer än folk trodde och jag kunde inte ta det längre.
”Melinda vänta” ropade Justin bakom mig och i nästa sekund kände jag hur en hand lindades runt min handled och drog lätt i den så att jag vred om och nu kollade upp mot Justin som kollade oroat ner på mig.
”Melinda lyssna inte på henne, hon pratar bara en massa skit”
”Men hon har ju rätt” sa jag och drog till mig min hand.
Justins perspektiv
"Men hon har ju rätt" sa hon och drog sin hand ur mitt grep.
"Nej Melinda det har hon inte"
"Det har hon ju. Jag kommer att börja gå upp i vikt, min mage kommer att bli större. Du kommer inte kolla på mig på samma sätt som du gör nu"
"Nej du har rätt det kommer jag inte” sa jag och hon kollade chockat på mig. Jag tog två snabba steg närmre henne så att jag nu precis stod framför henne innan jag fortsatte ”Jag kommer se något bättre än det jag ser nu. Jag kommer att se dig, mamman till mitt kommande barn och jag kommer att älska den synen mer än allt annat" sa jag och såg hur hon var på väg att protestera men jag avbröt henne snabbt.
"Melinda jag är seriös. Jag älskar dig mer än allt och det kommer inte att förändras bara för att du går upp några kilon. Du kommer fortfarande vara lika vacker i mina ögon" sa jag och såg hur tårar spreds i Melindas ögon igen.
"Har jag gjort något mot dig för att få dig att inte lita på mig, att känna dig så osäker på mina känslor för dig att du tror att jag ska gå vidare till andra tjejer för att du blivit gravid"
"Nej det är inget du har gjort, det är bara..." började hon men avbröts när ett snyft lämnade henne samtidigt som tårarna började rinna ner för hennes kinder.
"Hej babe vad är det. Har det hänt något som du inte berättat för mig?" frågade jag och satte upp händerna på hennes kinder för att torka bort tårarna som börjat rinna ner för hennes kinder.
"Hej" sa jag igen och drog min näsa längst hennes för att få hennes uppmärksamhet. Hon kollade nästan osäkert upp på mig och jag mötes nu av ett par rödsprängda ögon.
"Vad är det som har hänt?"
"Inget. Det är bara det att bli gravid inte direkt hjälper tjejer som redan är osäkra på sin kropp"
"Osäker på sin kropp? Sen när är du osäker på din kropp? Varför skulle du ens vara osäker för? Du är perfekt. Lite kort kanske bara men vad ska man göra" sa jag skämtsamt när det kommer till det sista och ett litet leende spreds på hennes läppar. Vilket var precis vad jag hade hoppats på från hennes sida.
"Jag vet inte, jag antar att om man har hört hur ful och äcklig man är tillräckligt många gånger börjar man tro på det själv” sa hon och jag kollade sorgset på henne.
”Tro mig, du är så lång ifrån ful och äcklig man kan komma” sa jag och hon log smått.
”Förlåt” sa hon helt plötslig och jag kollade frågandes på henne.
”Vad ber du om ursäkt för?”
"För att jag får det att verka som att jag inte litar på dig och för att jag har vart så tjatig den senaste tiden. Det känns som att det ända vi gjort på senaste är att jag klagar på mitt utseende eller något och du försöker övertyga mig om att jag är vacker och att du inte kommer sluta att älska mig"
"Det är lugnt, jag kommer inte tröttna på att ge dig komplimanger. Det är snarare du som kommer tröttna på att mig" sa jag och hon skrattade smått.
"Jag tror ingen tjej klagar på att hon får för mycket komplimanger"
"Okej så varför klagar du då. Jag ger dig gärna er komplimanger. Jag dock hoppa över att du hela tiden säger att jag ska lämna dig och kolla på andra tjejer. Jag menar jag kommer inte lämna dig för att du blivit gravid. Jag skulle inte ha lämnat dig om du bara gick upp heller. Precis som att du inte skulle lämna mig om jag gick upp i vikt"
"Well" började Melinda och kollade lite fundersamt uppåt. Jag himlade snabbt ned ögonen innan jag vred hennes ansikte mot mitt så att det nu bara var någon centimeter mellan våra huvuden.
"Melinda jag är seriös"
"Jag vet och jag skämtade bara. För även om jag föredrar dig så här, eller till och med mer väl tränad ” sa Melinda och jag skrattade smått innan hon fortsatte ”Så skulle jag inte göra slut med dig heller om du gick upp. Jag skulle förmodligen få dig att träna mer men jag skulle aldrig göra slut med dig för det” sa hon och jag skakade smått på huvudet.
”Jag älskar dig”
”Jag älskar dig också” sa hon och som om planerat så hörde vi hur folk kom utrussandes och hur nedräkningen till tolvslaget började.
”10..9..8..7..6..5..4..3..2..1..0” hörde jag hur alla skrek glatt och jag log stort mot Melinda innan jag började mig ner för samman länka mina läppar med hennes. Jag kände hur Melinda log smått in mot kyssen och jag hörde hur fyrverkerier började skjutas upp från en liten bit bort men gjorde mig inte ens besväret att kolla. Visst fyrverkerier är vackra men jag hade något bättre framför mig, något som jag aldrig skulle tröttna på.
”Gott nytt år baby” viskade jag mot hennes läppar när vi dragit oss undan en liten bit.
”Gott nytt år” sa hon belåtet och kysste mig snabbt på läpparna innan hon ställde sig ordentligt igen för att sen vila sitt huvud mot mitt bröst. Hennes armar landade runt min midja och jag la mina armar runt hennes axlar för att kunna dra henne närmre mig.
Bild löst och sent jag vet men jag ska försöka förbättra mig. Ska försöka få upp part2 redan imorgon och det kommer då förmodligen spelas ur när dom vaknar dagen efter. Den 1 januari 2013 alltså. Men vi får se, jag har träning imorgon så vet inte om jag hinner. Ska verkligen försöka dock men min fantasi stor ganska still.
Så kommentera gärna vad ni tycker ska ha hänt under feste och vad ni tycker att deras relation ska ta vägen nu.
This was never planed - kapitel 59
”Justin snabbare” bad jag vi båda stönade högt när han började öka takten. Hans grep om mina höfter blev hårdare och han kunde inte få fram några ordentliga meningar utan det enda jag kunde tyda var när han stönade fram mitt namn. Jag kände hur jag började närma mig och märkte att Justin snart var där också.
Med en sista stött i mig kom vi båda och Justin föll utmattat över mig där han låg en stund för att hämta andan innan han rullade av mig. Han la sig på rygg och med hjälp av en arm runt mina axlar drog han mig tätt intill sig.
”Jag älskar dig” mumlade han mot mitt hår och jag log smått medans jag började rita osynliga figurer på Justins lätt klibbiga mage,
”Jag älskar dig också” var det sista som sas mellan oss innan vi båda somnade.
Jag vaknade av att kyssar placerades över hela mitt ansikte innan Justins läppar pressades mot mina. Jag log smått ini kyssen och la armarna runt hans nacke för att dra ner honom över mig.
”God morgon” mumlade jag sömning och Justin skrattade lite roat åt mig.
”God morgon gorgeous” sa han med en raspig morgonröst och jag antog att Justin också vaknat alldeles nyss. Bara någon minut innan mig eller något.
”Så vad ska vi göra idag?” frågade jag och vände på oss så att jag nu låg över Justin istället. Jag korsade mina armar över hans bröst och vilade min haka emot dom. Justins händer landade på mina höfter och smekte lätt min hud med tummarna.
”Jag vet inte. Vi har inget planerat så vi kan stanna här bara du och jag om du vill”
”Du tror inte att dina föräldrar blir besvikna att du inte spenderar lite tid med dom medans du faktisk är hemma. Jag menar du har ju inte träffat dina syskon på ett tag nu”
”Babe jag kommer att vara här i minst två veckor till. Jag tror nog att dom överlever att jag spenderar en hel dag med min flickvän” sa han och lutade sig uppåt för att fånga mina läppar i ännu en kyss.
”Okej. Men vad ska vi göra då. Det är ju inte direkt så att vi har så mycket att röra oss med här”
”Vi har varandra och en säng. Vad mer behöver du baby?” sa Justin och jag kollade chockat på honom när han höjde ett menande ögonbryn mot mig.
”Okej om det du har planerat för resten av dagen åker jag nog hellre hem och städar ditt stökiga rum” sa jag och skulle precis sätta mig upp men blev istället liggandes när Justin höll ner mig mot honom med hjälp av en arm som han lindat runt min midja. Den andra hade han placerat på min kind och skrattade lite kort medan han placerade en kyss på mina läppar innan han lutade sig tillbaka mot kudden igen.
”Jag skämtar babe. Vi får väll hitta på något att göra. Vi har en hel bakgård, ett oklart rum som behöver fixas och en massa mat i kylen som jag åkte hit med igår. Vi kan göra vad du vill så länge vi äter snart för jag börjar bli hungrig” sa han och jag skrattade när jag hörde hur Justin mage kurrade till för konfermera det han just sagt.
”Visste men jag måste ta ett bad eller dusch innan. Känner mig rätt äcklig för att inte ha duschat igår kväll”
”Vill du ha sällskap?” frågade Justin och jag skrattade lite smått innan jag satte mig upp.
”Det beror på vad du har i tanke på vad vi skulle göra inne i badrummet”
”Hm jag vet inte. Det beror på vad jag är tillåten att göra” sa Justin med ett flin på läpparna och drog ner mig över honom igen.
”Egentligen inget. Jag ska duscha och vill inte ha några funny business idag igen”
”Jag såg dig inte klaga igår” sa Justin och jag blände surt på honom samt smällde till honom löst på bröstet. Justin log bara roat upp mot mig och jag himlade med ögonen.
”Okej jag ska ta ett bad och du kan följa med om du vill men om du försöker dig på något så sparkar jag ut dig”
”Okej babe, det skulle jag vilja se” skrattade Justin fram och satte sig upp så att jag nu satt i hans knä.
”Ska du med eller inte?”
”Såklart jag ska. Hur skulle jag kunna tacka nej till ett sånt erbjudande”
”Okej men sluta bete dig som ett ass då och släpp mig så att jag kan gå”
”Eller så kan jag göra så här” sa Justin och lyfte upp mig i hans famn med en arm runt min midja och den andra runt mina ben.
”Omg Justin släpp ner mig nu”
”Nopp” sa Justin bara retsamt och kysste mig snabbt på pannan innan han började styra sina steg i mot bardrummet. Han satte ner mig på bänken och gick bort till badkaret för att dra igång vattnet.
Han hällde i något i vattnet vilket fick skum att börja bubbla upp på ytan. Han lät badkaret fyllas upp till en lagom mängd vatten innan han stängde av vattnet och vände sig mot mig.
”Det är klart” sa han med ett litet leende på läpparna och jag hoppade ner från bänken. Jag gick ner i badkaret och skulle precis sätta mig ner men blev avbruten när Justin satte sig ner förre mig. Han greppade tag om mina höfter och lyfte ner mig framför honom. Så att jag nu satt med ryggen vilande mot hans mage och bröst, med hans ben på varsin sida om mig. Han drog med händerna lugnanande över mina armar och jag lutade huvudet bak mot hans axel.
"Jag älskar dig" sa Justin och jag vred mig lite om i hans famn så att jag nu kunde kolla upp på honom.
"Jag älskar dig också" sa jag och placerade en hand på hans nacke för att sen kunna dra ner honom mot mig. Jag kysste honom i vad som var tänkt som en kort kyss men Justin la armarna om mig för att hålla mig på plats. Inte för att jag klagade då, jag skulle kunna leva med Justins läppar mot mina dygnet runt om det var så.
Efter att vi badat klart och torkat oss gick jag snabbt ut till sovrummet för att sätta på mig mina underkläder och Justins skjorta från igår.
”Hej varför tar du min skjorta för. Inte för att jag inte gillar att se dig i den då du ser jävligt sexig ut i mina kläder men om du tar den har jag ju inget annat att ha på mig” sa Justin och jag skrattade kort.
”Vilket var min plan. Så på med kalsongerna och jeansen nu så att vi kan gå ner och äta. Jag håller på att svälta”
”Du ska ha tur att jag älskar dig. Annars hade jag nog tagit tillbaka min tröja och slängt dig över axeln för att lämna dig någonstans”
”Åh som att du har något problem med att gå runt utan tröja. Du gör det på varje konsert om du inte har glömt det”
”Det är gör att jag vet att mina fans tycker att jag är snygg. Plus så är det kul att retas med dom”
”Japp och jag tycker också att du är snygg så nu kan du reta mig så kom nu så att jag kan få i mig någon mat innan jag äter upp dig”
”Jag skulle säkert smaka utsökt” sa Justin och jag skrattade lite roat åt honom.
”Hm jag vet inte om det, jag tror att du skulle vara rätt seg faktiskt”
”Åh du ska få för seg” sa Justin och i nästa sekund slängda han sig mot mig men jag hann nätt och jämt dans undan och satte fart ner mot undervåningen med Justin nu tätt efter mig.
När jag nådde vardagsrummet kände jag hur en arm lindades runt min midja och i nästa sekund lämnade mina fötter marken samtidigt som ett litet skratt lämnade mina läppar.
”Justin släpp ner mig” sa jag men lät dock inte så bestämd då jag fortfarande skrattade medans Justin la ner mig i soffan för att sen sätta sig gränslande över mina höfter.
”Inte förs än du erkänner att jag skulle smaka gott”
”Aldrig” protesterade jag vilket var ett stort misstag från min sida då ett hånfullt flin spred sig på Justins läppar samtidigt som han började kittla mig i sida.
”Säg det och jag slutar”
”Aldrig” sa jag igen och Justin började kittla mig ännu mer.
”Okej, okej. Du skulle smaka jätte gott, snälla släpp mig nu”
”Oh men tack älskling” sa Justin med en fejkad röst och jag himlade snabbt med ögonen. Jag öppnade munnen för att säga något men blev avbruten när jag hörde hur dörren öppnades intill huset.
”Hallå?” ropade Justin frågandes då vi inte väntade gäster idag.
”Det är bara vi” ropade Chaz och Justin skakade smått på huvudet innan han ställde sig upp. Han hjälpte mig upp och flätade ihop min hand med sin för att sen dra med mig ut i hallen där Chaz och Ryan nu stod.
"Så jag ser att ni har invigt huset ordentligt" sa Chaz roat men blicken pendlande mellan mig och Justin. Justin i kläd bara ett par jeans hängandes lågt på hans höfter så att hans boxers syntes som vanligt med håret stående åt alla håll och kanter. Jag införd inget annat en Justin långa skjorta som han haft på sig dagen innan och mitt hår uppsatt i en slarvig bulle.
"Oh kom igen det är ju inte så att vi inte vet att ni inte gjort det förut. Så länge det inte är så att barnet inte är Justins" sa Ryan och gav mig en blick för att vissa att han skämtade. Jag himlade snabbt med ögonen innan jag greppade tag i ändan av tröjan för att dra ner den så att den tänkte mer av min rumpa.
Chaz och Ryan märkte mitt drag och skrattade nästan lite roat åt mig men vände till min lättnad bort blicken till Justin istället som jag nu såg gav dom båda en sträng blick.
Jag skrattade lite roat åt honom och pussade honom snabbt på kinden innan jag tassade bort till köket för att fixa lite frukost då jag var vrålhungrig just nu. Jag kände Justins blickar på mig medan jag gick bort mot köket och jag dubbel kollade snabbt att det bara var Justin som kollade innan jag vickade lite extra med höfterna och jag hörde hur Justin grumlade något för sig själv under sitt andetag. Jag skrattade roat åt honom och gav honom en retfull blick innan jag gick in i köket och bort från Justins synhåll.
"Så vad är planerna för nyår då?" frågade Justin och satte sig ner u soffan mitt emot Chaz och Ryan.
"Jag vet inte. Sam föräldrar åker bort då så han ska ha en fest hemma hos sig och jag var lite inne på att gå. Om ni vill alltså, kanske blir lite svårt för Justin i och för sig" sa jag och vred lite funderande på läpparna innan jag satte mig ner bredvid Justin som la en arm runt mina axlar.
"Om du vill gå så gör vi det. Blir det för mycket kan jag bara åka hem igen eller gå ut och sätta mig där det är lite lugnare”
"Är du säker, vi kan göra något annat om du vill" sa jag och vände mig mot Justin.
"Det är lugnt babe. Vi får hålla dig borta från drickan bara"
"Ta det lugnt du behöver inte oroa dig. Jag gillar inte ens att dricka i vanliga fall heller så det lär inte vara något problem nu när jag är gravid. Om jag var du skulle jag vara mer orolig för Chaz och Ryan"
"Eh dom kommer klarar sig bra ska du se. Kanske en del beliebers som hänger på dom kanske som vanligt men jag oroar mig inte"
"Nej det är dig vi borde oroa oss för Bieber" skrattade Ryan fram innan han fortsatte "Jag menar tänk hur klängiga dina fans är när dom är nyktra. Kan du då tänka dig då hur klängiga dom kan bli när fulla" sa Ryan och jag stelnade snabbt till av tanken.
"Dom kommer säkert försöka slita av dig kläderna och ha sex med dig på plats framför alla. Eller åtminstone strula med dig vid ett tillfälle och"
"Ryan" avbröt Justin snabb och jag antar att han måste ha märkt min humör förändring då han kollade oroligt på mig.
"Vad då jag säger ju bara sanningen och det vet du"
"Ja men det hjälper inte till direkt" fräste Justin nu nästan irriterat och Ryan tystnade nu snabbt.
"Melinda" sa Justin nu mjukare för att få min uppmärksamhet. Jag fortsatte bara att kolla tomt framför mig med tankarna om vad Ryan nyss sagt snurrande runt i min hjärna.
"Melinda" försökte Justin igen men jag skakade smått på huvudet. Justin suckade nästan frustrerat åt mig innan han greppade tag om mitt ansikte och vred upp det mot hans för att sen borra in sin blick i min.
"Melinda du vet att jag aldrig skulle göra något sånt"
"Jag vet men det Ryan sa stämmer fortfarande. Dina fans försöker redan få dig när du är nykter. Kan du då tänka dig vad dom kommer att försöka göra när du har druckit"
"Då dricker jag inte. Jag kan ha lika kul utan att dricka. Plus vi kommer ju behöva någon som kör oss hem. För även om du inte kan dricka så lär du bli rätt trött efter ett tag och kommer inte kunna köra. Okej?"
"Nej för om jag får dig att inte dricka så blir jag the bad guy"
"Melinda jag har ju redan sagt att det är okej. Jag kan ha lika kul utan att behöva dricka"
"Justin jag" började jag men han avbröt mig snabbt genom att pressa sina läppar mot mina i en snabb kyss.
”Babe det är helt lugn för mig. Plus det kommer vara vi två då som kan komma ihåg alla pinsamma saker som folk gör när dom är fulla” skrattade Justin fram och jag log smått. Inte helt övertygad men visste att jag inte skulle få Justin att ändra sig nu. När han väll har bestämt sig för något så är det svårt att ändra hans tankar.
Ska försöka få upp nästa redan i helgen så kommentera gärna vad ni tycker om det här kapitlet och vad ni tycker ska hända i kapitel 60 som då kommer att utspela sig vid nyår.
Måste bara tacka alla som kommenterade på förra kapitlet också. Stor kärlek till er och snälla fortsätt att kommentera lika bra på dom kommande kapitlena. Blir verkligen jätte glad och inspirerad när jag ser hur många kommentarer jag fått.
Kommentera för mer!!!!
Here we go again!!
Men vi får se. Det beror helt på vilka som är hos mina grannar och hur mycket fantasin flyter men jag kan lova er att kapitlet kommer upp absolut senast imorgon.
This was never planed - kapitel 58
Jag vaknade av lukten av gröt, nybakat bröd, varm oboy tillsammans med ett par läppar som kysste mig över hela ansiktet. Jag skrattade lite smått men fortsatte att hålla ögonen stängda.
”God morgon och god jul baby” mumlade Justin efter ett tag mot mina läppar och kysst mig snabbt innan han drog sig undan en liten bit.
”God jul” sa jag och greppade tag om Justins nacke för att dra ner honom mot mig. Jag pressade mina läppar hårt mot hans och han la sig ner försiktigt över mig, försiktig med att inte lägga för mycket vikt på mig.
"Frukosten blir kall Melinda" skrattade Justin fram efter ett tag men fortsatte att kyss mig kort där efter.
"Jag orkar inte gå ner" sa jag klagande och Justin skrattade igen.
"Du behöver inte gå ner för att äta frukost. Jag har fixat frukost på sängen till dig"
"Har du fixat frukost på sängen?" frågade jag och kollade chockat på honom.
"Ja. Eller manna har gjort frukosten men jag snodde upp den hit"
"Blir inte Pattie ledsen att vi inte äter med dom där nere då?"
"Nejdå, det var hon som föreslog att jag skulle göra det då du haft det väldigt slitet på senaste"
"Så egentligen gjorde Pattie allt utan att bära upp maten hit"
"Japp" sa Justin och jag skakade smått på huvudet.
Jag satte mina händer på hans bröst för att putta undan honom från mig för att sen kunna sätta mig upp och kolla på maten sin stod på nattygsbordet. Jag log lite snabbt när jag såg en liten ask bredvid en liten ros och skakade smått på huvudet.
"Jag trodde vi sa att vi inte skulle köpa julklappar till varandra" sa jag och vände mig mot Justin som log belåtet mot mig.
"Jag vet men den här har jag inte köpt" sa Justin och sträckte sig efter asken. Han öppnade den långsamt framför mig och jag kunde nu se att det var ett gammalt halsband som låg inuti. Misstro mig inte, halsbandet var jätte fint.
"Jag fick det här av min gammelmorfar innan han dog” sa Justin gjorde en gest att jag skulle vända mig med ryggen mot honom så att han skulle kunna sätta på mig halsbandet ”Han sa till mig att jag skulle ge det till den tjejen som jag skulle kunna tänka mig att skapa en framtid med. En tjej som jag älskade mer än något annat” sa Justin och jag drog bort allt mitt hår till ena sidan så att han lättare skulle kunna sätta på mig halsbandet.
”Jag som trodde att vi inte sa inte några julklappar?”
”Nej du sa att vi inte fick köpa några julklappar. Du sa aldrig något om att man inte får ge något som gått i familjen. Och även om du hade sagt det så hade du fått det här halsbandet en annan gång istället. Så det är väll lika bra att du får det nu på julen” sa han och sen kände jag något kalt mot min hud. Jag böjde lite på nacken för att kunna kolla ner på halsbandet som nu vilade runt min hals. Det var ett rätt enkelt hjärta med evighets symbolen ingraverat i mitten.
”Så” sa Justin när han äntligen lyckats få på mig det innan jag kände ett par läppar lätt pressas mot min nacke. Jag kände hur en rysning gick igenom mig och jag kunde känna hur ett leende spreds på Justins läppar emot min hals.
”Vänd på halsbandet” sa Justin och drog in mig mellan sina ben så att jag nu satt med ryggen vilandes mot hans bröst och hans ben på varsin sida om mig. Han la armarna runt min midja och vilade hackan mot min axel.
Jag gjorde som han sa och såg att det var något ord som var inristat på baksidan av hjärtat *Mary me?* stod det och jag kände hur jag snabbt stelnade till i hans famn. Justin måste ha känt av det då han skrattade lätt och kysste mig snabbt på kinden.
”Friia, friar du?” stammade jag fram och vred mig lite i Justins famn så att jag nu kunde kolla upp på honom.
”Nej, inte än i alla fall. Men det var så här min gammelmorfar friade till min gammelmormor. Han hade inte råd med en ring så han köpte det här halsbandet till henne istället. Hon tog aldrig av sig det, inte ens när hon skulle duscha eller sova. När hon tappade bort det än gång gick hon nästa under. Hon började gråta och det spelade ingen roll vad vi sa till henne. Hon slutade inte gråta för än gammelmorfar kom tillbaka med halsbandet och hade fått halsbandet putsat och fått evighetstecknet ingraverat då han tyckte att deras kärlek skulle vara förevigt. Hon hade glömt bort att han skulle ta det den dagen och få det fixat. Det var på deras 40årsdag som gifta och han ville göra något speciellt för henne. Men när hon började fråga vart tecknet kom ifrån hela tiden och hela tiden glömde bort saker insåg vi att hon hade börjat bli sjuk. Hon började glömma bort saker och tillslut blev det till och med så illa att hon glömde bort vem gammelmorfar var. Det spelade ingen roll vad han gjorde, hon kom aldrig ihåg honom mer. Han kunde till och med vissa bilder och filmer på dom två tillsammans med inget fungerade. Det slutade med att han fick tillbaka halsbandet från en av läkarna som hade hittat det efter att hon dött. Gammelmorfar var förkrossad och när han gav det till mig sa han med tårar ögonen ’sann kärlek varar förevigt, även fast den andra glömmer bort dig eller inte. Om hon glömmer dig börja om på nytt. Om hon föll för dig en gång gör hon det igen’ sade han och jag förstod inte vad han menade för än nu. Kärlek är verkligen starkare än allt annat” sa Justin och jag kände hur tårar började rinna längst mina kinder. Det är såna här berättelser som man tror man bara kan höra i en saga eller något.
”Oh snälla gråt inte, jag menade inte att få dig att gråta. Snälla jag hatar att se dig gråta”
”Förlåt. Det är nog bara det att det du just berättade är det mest romantiska och sorgsna jag hört på länge” sa jag och Justin kysste snabbt bort tårarna som rann ner längst mina kinder.
”Babe du är för vacker för att gråta” sa Justin och greppade tag i mitt ansikte. Han vred upp det mot sig och pressade sina läppar mot mina Jag besvarade kyssen snabbt innan jag drog mig undan för att kunna kolla ner på halsbandet.
"Tack förresten. Det är perfekt Justin" sa jag och slet bort blicken från halsbandet för att istället kolla upp på Justin.
"Vad bra" sa Justin och drog mig tätare intill sig innan han fortsatte prata "Men om vi inte vill ha kall mat så kanske vi skulle börja äta lite medans det är varmt" sa han och jag nickade instämmande.
Jag sträckte mig efter brickan med frukost som stod på nattygsbordet. Jag ställde brickan i knät och började snabbt hugga in på maten som låg där.
"Melinda kan du ta Jazzy och Jaxon? Familjen kommer om en och en halv timme och vi är långt ifrån klara" ropade Jeremy från köket och jag skrattade lite roat. Jazzy och Jaxon har velat hjälpa till med allt men när det kom till maten stjälpte dom nog Pattie och Jeremy mer än dom hjälpte dom.
"Jag kommer" ropade jag och gick snabbt bort till köket är Jazzy och Jaxon just nu sprang runt Pattie ben.
"Hör nu era små busungar varför kommer ni inte med mig och försöker lista ut vad det är som ligger i era julklappar"
"Ja" ropade dom båda snabbt och sprang ut till vardagsrummet där granen stod.
"Tack så mycket" sa Jeremy och jag gav honom ett snabbt leende innan jag gick ut till vardagsrummet där dom redan satt och undersökte dom julklapparna som var deras.
"Jag tror att det här är en hund" sa Jaxon när han såg julklappen som han skulle få från Justin och jag skrattade. Han hade köpt två enorma gosedjur till både Jazzy och Jaxon precis som dom båda önskat.
"Är det en hund Melinda?" frågade Jaxon och vände sig mot mig men när jag skulle svara hann någon förre mig.
"Det kan hon inte svara på. Du får vänta och se till senare" sa Justin bakom mig när han kom in i rummet och Jaxon kollade surt på honom.
"Men jag vill veta nu. Snälla"
"Nopp du får vänta" sa Justin roat och Jaxon gav honom en sur blick innan han vände sig tillbaka mot grannen för att fortsätta kolla på sina julklappar.
"Hej vart har du vart något stans?" frågade jag och vände upp huvudet för att kunna kolla upp på Justin som nu stod bakom mig.
"Jag har vart och fixat en sak bara"
"Okej" sa jag och greppade tag om Justins handleder så att jag kunde dra ner honom mot mig. Jag sammanlänkade snabbt våra läppar när han kommit ner i samma höjd om jag. Jag hörde hur Jazzy fnittrade flickigt medans Jaxon gjorde något äcklar ljud.
Jag skrattade lite roat åt honom och skulle precis sätta mig upp när Justin greppade tag om mitt ansikte för att hålla mig på plats.
"Han kan kolla bort om han inte vill se" sa Justin snabbt innan han pressade samman våra läppar igen.
"Blähä" hörde jag Jaxon säga och Justin skrattade smått mot mina läppar. Jag tog tag i Justins händer och flätade ihop mina fingrar med hans. Jag kysste honom en sista gång innan jag drog honom runt soffan så att han nu stod framför mig.
"Sjung för mig"
Justins perspektiv
"Sjung för mig" bad hon och kollade med stora ögon på mig. Jag log smått ner mot henne innan jag böjde mig ner för att kyssa henne snabbt på kinden.
"Jag ska bara hämta gitarren. Men bara lite kort innan vi måste fixa oss i ordning" sa jag och hon slog upp i ett stort leende.
Jag släppte mitt grep om hennes hand och joggade snabbt upp till mitt rum för att hämta gitarren. Jag greppade snabbt tag i gitarren och drog snabbt tummen över strängarna för att se fall den var bra stämd eller inte, vilket den nu var och jag började styra mina steg ner för trappan och intill vardagsrummet där Melinda väntade på mig. Jag satte mig ner i ena hörnet på soffan och Melinda kröp snabbt upp bredvid mig. Hon lutade sig mot mig och vilade sitt huvud mot min axel.
Jag lät mina fingrar börja spela över strängarna och när jag spelat ett tag började jag sjung på min låt All I want is you från min julskiva. Jag såg hur ett litet leende spreds på hennes läppar när jag kommit en bit in i låten innan hon slöt ögonen.
”Kan jag verkligen se ut så här?” frågade Melinda och kom ut från badrummet så att jag kunde se vad det än nu var hon hade satt på sig. Hon hade en rätt enkel röd klänning som nådde henne ungefär till mitten av låren, hon hade ett par svarta höga strumpor uppdragna över knäna, hennes hår var lätt lockat, hon hade fixat en lätt sminkning. Med andra ord. Hon var perfekt.
”Babe du ser bra ut, du skulle kunna gå i ett par jeans och t-shirt och ingen skulle bry sig. Det är bara familjen som kommer så du kan gå klädd hur du vill”
”Jag vet men jag vill fortfarande se hyffsad ut ändå. Vissa av dom som kommer hit har jag aldrig träffat förut och jag vill göra ett gått intryck på dom”
”Hej Melinda är det någon i min familj som du har träffat som inte har gillat dig. Det är omöjligt att hata dig. Dom som säger det är bara avundsjuka på dig” jag tog tag i hennes handled och drog in henne framför mig där jag satt på min datastol.
”Du är perfekt och dom kommer att älska dig. Precis som alla andra som du träffar” sa jag och log lugnande upp mot henne, vilket fick ett bedårande litet skratt att lämna hennes läppar som nu glänste en aning då jag förmodade att hon satt på sig något läppglans eller något liknande.
”Jag älskar dig” sa Melinda och hennes armar lindades runt min nacke där hennes fingrar flätades in i mitt hår.
”Jag älskar dig också” efter dom orden sagda sträckte jag på nacken för att kunna sammanlänka våra läppar i säkert vår hundrade kyss bara idag men ta min ord när jag säger det här. Jag kommer aldrig att tröttna på att kyssa Melinda, ALDRIG. Hon är som en drog för mig, en drog jag inte kan få nog av. En drog som jag inte vill bli av med heller. Hon var mitt allt och inget skulle få komma i mellan oss. Inet min fans, paparazzi eller ens min karriär. Jag skulle ge upp allt det där för tjejen som just nu stod i mina armar.
Melindas perspektiv
Efter att alla öppnat sina julklappar hade både Jazzy och Jaxon nästan hoppat på Justin för att tacka honom för att ha köpt dom mega stora gosedjuren som var typ dubbelt så stora som dom själv. Dom låg just nu och sov på dom medans vi vuxna satt i vardagsrummet och pratade om exakt allt möjligt.
”Jag har också en julklapp till dig men den är lite för stor för att jag skulle kunna ta hit, så du måste följa med mig för att kunna få det” viskade Justin i mitt öra och jag vände mig chockat mot honom
”Ska vi gå nu? Vi firar ju jul med din familj just nu” sa jag förvirrat och Justin skrattade lite roat åt mig.
”Tro mig det är värt det, plus dom klarar sig nog lika bra utan oss resten av kvällen” sa Justin med ett stort flin på läpparna och jag kollade misstänksamt på honom. Vad var det han hade köpt till mig i julklapp som var för stort för att ta hit och som skulle se till att vi inte träffade Justins familj något mer i kväll. Vi skulle ju inte ens köpa något till varandra.
Justin parkerade bilen utanför ett gulligt litet rött hus och jag kollade oförstående på Justin som log belåtet.
"Justin vad gör vi här?"
"Du får se" sa Justin glatt innan han stängde av bilen och hoppade ur bilen. Jag satt dock bara kvar i bilen och kollade oförstående på Justin som gjorde sin väg över till mig.
"Kommer du?" frågade Justin när han öppnat dörren och sträckte fram en hand mot mig. Jag tog lite tveksamt emot den och klev ut ur bilen så att Justin sen kunde låsa bilen efter mig.
”Justin kan du snälla berätta vad vi gör här”
”Inget tålamod alls” skrattade Justin fram och la en arm runt min midja för att sen kunna pressa upp min rygg mot hans mage. Han placerade händerna på mina höfter och började styra mina steg upp för gången mot huset men stannade precis innan vi skulle börja gå upp för trappan.
”Välkommen hem babe” sa Justin och dinglade med ett par nycklar framför mina ögon.
”Du har köpt ett hus?” frågade jag chockat och vände mig om i hans famn så att jag nu kunde se honom i ögonen.
”Ja och jag vet att du sa att vi inte skulle köpa några julklappar till varande men tekniskt sett så är det ju inte till dig bara. Det är som en julklapp till oss båda, till barnet som kommer om ett halvår ungefär. Jag tänkte att vi båda behöver en fristad där vi kan ta det lugnt och bara tänka på oss. Du kan ju fortfarande sova hos mormor och morfar om du inte vill vara ensam medans jag är borta men om du någon gång vill vara för dig själv kan du bara låna bilen och åka hit. Det tar bara en halvtimme ut hit och jag tänkte att det kanske var värt det då det här är en väldigt lugn del av staden. Slippa all stress och sånt som finns inne i stan. En plats där vi två kan vara ensamma. En plats där vårat barn kan växa upp” sa Justin och jag kände hur tårar steg i mina ögon. Tro mig det här var inte tårar av sorg, det var tårar av glädje. Jag har nog faktisk aldrig vart så glad som jag är just nu. Med Justin här med mig pratandes om våran framtid tillsammans.
”Jag älskar det, även fast jag sa inga julklappar. Det här är perfekt” sa jag och Justin leende var nu tillbaka på hans läppar. Han böjde sig ner mot mig och jag ställde mig på tå för att möta honom halvvägs när våra läppar pressades samman.
"Låt mig vissa dig runt lite. Vissa dig vad som finns inne i huset. Det finns dock inte så mycket saker där inne än då. Jag ville inte köpa en massa möbler och ställa in. Jag tyckte att det skulle vara bäst att vi gjorde det tillsammans" sa Justin glatt och tog min hand i sin för att sen dra in mig i huset.
"Okej så det här huset är inte jätte stort då jag visste att du aldrig skulle gå med på att låta mig köpa ett stort hus. Det här huset är två våningar med ett kök, två badrum, ett vardagsrum, en vind, källare och tre sovrum" sa Justin och drog in mig i köket som låg direkt till höger.
Efter att Justin hade visat mig nästan hela huset återstod bara två sovrum. Hela huset var väldigt fint och öppet. Det var knappt några möbler här förutom ett bord och ett par stolar i köket. Sen en soffa och ett soffa bord i vardagsrummet som jag bara måste lägga till har en brassa som står vid ena väggen. Bakgården som man fick till var perfekt med en stor gräs plätt, en del träd, ett litet gäst hus och en liten veranda. Hela huset var perfekt.
”Och det här kommer då vara barnets rum” sa Justin och öppnade upp dörren till det nästsista rummet innan han fortsatte ”Vi vet ju inte vilket kön barnet kommer bli och vi har ju båda kommit överens om att vi vill att det ska vara en överraskning när barnet väll kommer. Så jag har inte gjort så mycket. Jag har för det mesta bara satt in en barn säng och fått tre av väggarna målade i en ljusblåfärg då det passar både tjejer och killar. Så har jag lämnat en väg helt omålad så att om du vill kan du göra något eget projekt på den väggen. Om du inte orkar kan du bara säga till så kan jag måla den sista väggen också. Jag tänkte att det här rummet kunde bli lite av vårat lilla projekt eller något som vi arbetar tillsammans med” sa Justins nästan osäkert och jag vände mig mot honom.
”Jag älskar det Justin” sa jag och han slog upp i ett stort leende.
”Bra då är det avklarat. Nu till det sista och bästa rummet”
Vi gick bort till det rummet som låg längst bort i korridoren när man kommer upp till andra vångingen och jag kände hur hela mitt ansikte föll när Justin öppnat upp dörren. Det stod tända ljus över hela rummet och flera rosor ståendes i olika vaser.
”Justin vad” började jag men kunde inte avsluta meningen. För chockad för att ens kunna prata.
”Jag ville göra något speciellt för dig” sa han och drog in mig i rummet.
”Justin du har redan gett mig din gammelmormors halsband, du har köpt ett hus till oss och har planerat en barnkammare. Det hade räckt på långa vägar för mig”
”Kanske men du har vart så stressad på senaste tiden och du förtjänare det bästa” sa han och drog in mig i hans famn ”Och jag vill få lite tid med bara dig. Vilket jag har nu. Dig för mig själv utan att någon kan störa” mumlade han mer för sig själv än för någon annan innan hans läppar kom i kontakt med mina.
Mina armar la jag runt Justins nacke samtidigt som jag kände hur Justin händer började finna sin väg ner över min rumpa och ner till mina lår. Han lyfte enkelt upp mig och jag slingrade automagiskt mina ben runt hans midja. Justins lutade sig bakåt lite kort innan han lutade sig närmre mig igen men istället för att kyssa mig började han lätt kyss, suga och nafsa på min nacke och jag stönade högt. Jag hade inte känt det här känslan som spreds i mig sedan den gången jag blev gravid och tro mig när jag säger att hela min kropp skrek efter hans beröring. Jag har aldrig velat ha någon så mycket som jag ville ha Justins just nu.
”O…M..G” fick jag skakigt fram när Justin började placera kyssar ner mot mitt nyckelben och vidare ner mot mitt bröst som dock fortfarande var täckt av min klänning. Efter att ha placerat ytligare ett par kyssar över mina hals kom Justins läppar äntligen i kontakt med mina och jag drog honom tätt intill mig samtidigt som Justin började styra oss bort mot soffan som stod borta vid ena hörnet. Enkelt pressade jag in min tunga i hans mun och inom kort kände jag hur Justins tunga började dras mot min.
Justin la ner mig i sängen och la sig försiktigt över mig, noggrann med att inte lägga för mycket vikt på mig när han återigen började kyssa mig längst käkbenet och ner över halsen. Jag tog mig den här tiden att började knäppa upp skjortan som Justin hade på sig och kastade bort den någonstans i rummet efter att fått av honom den. Justins händer hittade dragkedjan i bak på min klänning och jag kände snart hur trycket över bröstet försvann när han dragit ner dragkedjan. Jag lyfte snabbt på höfterna när Justin började dra av mig klänningen för att underlätta lite och han log förföriskt upp mot mig medans hans läppar började lämna blöta spår över mina bröst och mage när han följde vägen som klänningen hade försvunnit. När han kom ner till min troslinje vände han och började istället massera och kyssa mina nu nakna bröst efter att Justin dragit av mig bh i samma veva som klänningen som nu gjorde Justins skjorta sällskap på golvet. Jag kände hur ännu ett stön lämnade mina läppar, den här gången högre än förut och Justin log nästan belåtet upp mot mig när han kommit upp i samma huvudhöjd som jag igen. Vilket jag tog till min fördel och snurrade runt oss så att jag nu var på topp.
”Jag behöver dig. Jag vill ha dig nu” viskade jag med en låg och förföriskt röst i Justin öra vilket fick honom att rysa till under mot och ett stön att lämna hans läppar.
”Dom saker du gör till mig” mumlade han kort innan han sammanlänkade våra läppar på nytt och hans händer placerade han på mina höfter innan han lät dom vandra ner för mina ben för att ta av mig mina strumpor som räckte till över knäna. Jag knäppte enkelt upp Justins byxor och drog ner dom tillräckligt lågt så att Justin sen enkelt kunde sparka av sig dom.
När resten av våra kläder låg på golvet tillsammans med det andra låg Justin över mig igen och hans händer och läppar var över varje millimeter utav min kropp. Det var inte en enda del av min kropp som inte fick känna magin från Justins läppar eller händer. Justins särade lite mer på mina ben så att han nu kunde placera sig i mellan dom och han kollade mig nu i ögonen.
”Är du redo?” frågade han och jag nickade snabbt till svar. Han kysste mig en sista gång innan han trängde in i mig och ett högt stön lämnade bådas läppar av känslan. Justins huvud föll ner mot min axel där han placerad små kyssar samtidigt som han började öka takten något och började röra sig i ett stadigt tempo inuti i mig. Jag kände hur mina naglar borrade in sig i Justins hud på ryggen och kom på mig själv att le smått när jag kom på att det förmodligen kommer lämna små märken på hans rygg efter.
”Justin snabbare” bad jag vi båda stönade högt när han började öka takten. Hans grep om mina höfter blev hårdare och han kunde inte få fram några ordentliga meningar utan det enda jag kunde tyda var när han stönade fram mitt namn. Jag kände hur jag började närma mig och märkte att Justin snart var där också.
Med en sista stött i mig kom vi båda och Justin föll utmattat över mig där han låg en stund för att hämta andan innan han rullade av mig. Han la sig på rygg och med hjälp av en arm runt mina axlar drog han mig tätt intill sig.
”Jag älskar dig” mumlade han mot mitt hår och jag log smått medans jag började rita osynliga figurer på Justins lätt klibbiga mage,
”Jag älskar dig också” var det sista som sas mellan oss innan vi båda somnade.
Snälla läs: VIKTIGT!!!!
Så jag är ledsen att det kommer upp senare än planerat men som sagt är det här ett dubbelt så långt kapitel så hoppas att det går bra ändå. Har redan börjat på nästa kapitel och jag hoppas att jag kan få upp det till imorgon. Men det beror på helt hur myket ni kommenterar på det här.
Vill inte sätta någon minsta gräns på hur många kommentarer jag behöver få för att jag ska lägga upp ett kapitel men det känns bara som att det skulle kunna vara fler som kommenterar. Jag ser ju hur många det är som läser och jag är verkligen tacksam till dom som faktsikt lägger sig den tiden att kommentera. Stor kärlek till er.
Det behöver ju inte vara en jätte lång kommentar, jag vill bara veta vad ni tycker om novellen, vare sig det är dåligt eller bra. Eller lämna en kommentar om ni har en ide eller förslag på vad du tycker ska hända senare i novellen. Bara lämna en kommenter. Skulle uppskatas väldigt mycket och inspirera mig att skriva mer och lägga upp snabbare.
Your going down bitch....
Har ett prov imorgon som jag ska plugga lite extra på nu och sen träning imorgon i det fina snöovädret men annars ska jag ta all min tid till att göra klart kapitel 58. Hoppas verkligen att jag lyckas få upp det imorgon men vi får se.
Är rätt mörbultad efter min match idag. Fick inte byta någon gång trots ont i knät då vi inte hade några hela spelare på bänken, stelfrusna fötter och snö som flög i ansiktet hela tiden, flera lårkakor efter att blockat en massa skott så måste nog säga att det här är den värsta matchen jag spelat. Eller en av dom, har skadat knän och vrickat fötter på andra matcher :/
This was never planed - kapitel 57
Jag lät min blick glida över henne och såg att hennes hand nu var lindad. Efter att ha kollat på henne en stund för att försöka lista ut vad hon tänkte på men jag fick inte ut något. Allt jag kunde märka var att hon var bekymrad över något. Jag ställde mig upp och gick upp till Melinda som stod med blicken i golvet. Jag greppade tag om hennes ansikte (försiktigt för att inte komma åt hennes sår) och lyfte upp det mot mitt.
”Melinda vad sa han?” frågade jag och hon suckade innan hon äntligen möte min blick.
”Det såg bra ut. Han kunde inte hitta något så jag kan åka hem och vila. Han sa också att jag bara skulle ligga hemma dom två närmsta dagarna minst och inte anstränga mig på något sätt”
”So ni funny business för er två i kväll då” skrattade Chaz fram bakom oss och Melinda gav honom en snabb blick innan hon kollade tillbaka på mig.
”Det är ju bra. Så varför är du ledsen för?”
”För att jag måste stanna hemma. Jag kommer missa avslutningen imorgon och då kan jag ju inte hämta ut pappret där det står vart vi lägger på för betyg i varje ämne. Sen så hade jag lovat Jazzy och Jaxon att jag skulle göra snögubbar och åka pulka med dom imorgon. Men det kommer jag nu heller inte kunna göra” sa hon och jag skrattade lite roat åt henne.
"Babe ta det lugnt. Jag kan åka iväg lite snabbt imorgon och hämta dina betyg åt dig om du vill. Och jag lovar dig att Jazzy och Jaxon gärna åker en annan dag istället"
"Jag vet, jag hade bra sett fram emot det jätte mycket"
"Vi löser det. Men just nu ska vi se till att få hem dig och ner i sängen så att du kan villa" sa jag och Melinda nickade lite instämmande.
Jag la en arm runt hennes midja och pressade mina läppar snabbt mot hennes tinning innan jag vände oss om så att vi båda nu kollade ner på Chaz som satt och tryckte i sig det sista av sin kexchoklad.
"Åh ni är klara. Kom så åker vi då" sa Chaz snabbt när han märkte att vi kollade på honom och jag skrattade lite roat åt honom.
Fredag 21 december
"Melinda" sa jag och hon stönade lite klagande i sömnen. Jag log lite roat ner mot henne och skakade smått på huvudet. Hon har vart så här enda sedan hon började med tabletterna.
Tabletterna har gjort hennes alldeles vimsig och trött. Vilket jag anser vart rolig vissa tillfällen då hon gjort en del konstiga grejer. Dock var jag glad att det här var näst sista dagen som hon ska ta dom här tabletterna då jag vet att hon själv inte mår så jätte bra av dom.
”Melinda älskling” sa jag igen men hon vände bara ryggen åt mig. Jag skrattade roat åt henne och la mig ner bakom henne. Jag la en arm runt hennes midja och drog henne närmre mig så att hennes rygg nu var pressad mot min mage.
”Du vet, du kan inte stanna här för alltid baby” viskade jag med en låg röst vid hennes öra innan jag pressade mina läppar mot huden precis under hennes öra vilket fick henne att rysa framför mig.
”Jodå det kan jag” sa hon och flätade ihop sina fingrar med mina som vilade på hennes mage.
”Haha nej du. Du ska med mig in till stan idag och hjälpa mig att köpa julklappar till min familj. Så få ditt feta arsle ur sängen nu” sa jag och hon skrattade högt. Åt vad visste jag inte.
”Vad är det som är roligt babe? Jag skämtade inte”
”Jag vet, Det är bara det att du kallade min rumpa stor och din är större än min. Så då måste ju din rumpa vara enorm” skrattade hon fram och jag himlade snabbt med ögonen. Om det var något som var värre än Melindas humörsvängningar så är det dom tillsammans med en dos av dom här tabletterna.
”Jaja mitt arsle är enormt. Kom nu så går vi ner och äter pannkakor” sa jag samtidigt som jag ställde mig upp från sängen och Melinda stönade klagande.
”Nej Justin kom tillbaka hit”
”Nopp. Vi ska ner och äta frukost och sen ska vi till stan och köpa julklappar”
”Visst” sa Melinda en aning buttert och jag log stort mot henne.
”Men du får bär ner mig. Jag är för trött för att gå”
”Visst babe” sa jag och hon slog snabbt upp i ett stort leende när jag lyfte upp henne i min famn. Hon la armarna runt min nacke och vilade sitt huvud mot min axel.
”Om det inte vore för att vi rörde oss just nu och jag inte skulle börja känna lukten av pannkakor hade jag förmodligen somnat nu. Din famn är väldigt mysig” sa hon en aning dåsigt och jag log roat ner mot henne.
”Du kan få sova i min famn i kväll baby”
”Bra” sa hon och jag skrattade lite roat åt henne. Hon var som ett litet barn som jag behövde ta hand om. Och jag måste säga att det är ganska roligt. I vanliga fall är det Melinda som tar hand om allt och alla och just nu bryr hon sig inte om någonting. Jag tror att det kan vara bra för henne. Folk säger att jag är stressad och kommer snart gå i väggen men om jag skulle få gissa kommer Melinda vara den som gör det först. Hon tar allting på för stort allvar och om hon inte börjar tänka på sig själv kommer det sluta illa.
Vi båda är lika dana på det sättet så vi kanske skulle kunna lösa det på något sätt. Eller så skulle jag kunna droga henne igen. Tanken som nyss slagit mig fick mig att le ett lite lömsk leende. Jag skulle aldrig göra något som skulle skada Melinda eller barnet. Tro mig, jag vill aldrig droga någon. Men det kan väll inte räknas som en dålig sak om det får henne att må bättre?
Melindas perspektiv: söndagden 23 december
Vi satt just nu nere i vardagsrummet hemma hos Bruce och Diana tillsammans med Chaz, Ryan och Nolan som satt och gemförde vilka deras konstigaste minnen dom hade med mina humörsvängningar.
”Haha det där var ju ingenting Nolan. Du skulle ha sett henne på No lektionen” skrattade Chaz fram innan han berättade om hans minne
”Vi satt i klasrummet och kollade på något natur film på våran No lektion. Det handlade något om naturenskretslopp och matpyramid eller något. Jag la inte så mycket vikt på filmen då den enligt mig var väldigt tråkig, som resten av allt som har med skolan att göra. Jag drogs ur mina tankar när jag hörde snyftande bredvid mig och vände mig om för att se Melinda med tårar i ögonen och en hand för munnen.
”Melinda vad är det?” frågade jag och hon vände sig mot mig.
”Den lilla fågel ungen skulle flyga för första gången men misslyckades. Så nu är den skadad och kan inte flyga ifrån räven som nu kommer och ska äta upp den” stammade Melinda fram och lutade sitt huvud mot min axel. Jag suckade en aning och la en arm runt hennes axel.
Jag älskade verkligen Melinda (som kompis då då) men hennes humör svängningar börjar verkligen bli rätt jobbiga. Dom kan vara väldigt roande ibland men ibland kan dom bli lite irriterande. Som nu när vi sitter mitt i lektionen med allas blickar fästa på oss.
”Humörsvängningar” förklarade Stella som satt på andra sidan om Melinda och alla elever vände tillbaka blick mot skärmen istället.
”Melinda ta det lugnt. Du behöver inte kolla, jag kan säga till när det är borta” sa jag och hon nickade lite till svar innan hon borrade in mitt bröst som blev lite fuktig efter hennes tårar.
Jag drog en lugnade hand längst hennes rygg och snart så slutade hennes gråtande och hon satte sig till rätta igen.
”Förlåt” viskade hon tyst så att bara jag skulle höra henne. Jag nickade bara lite till svar och viftade lite med handen åt henne att det inte var något att tänka på. Det var ju trotts allt inte hennes fel”
”Omg grät du över en fågel?” skrattade Ryan frågandes och jag greppade tag om kudden bredvid mig för att slänga den hårt i hans ansikte vilket bara fick honom att skratta ännu mer.
”Ja jag grät över en fågel, precis som jag grät över att se Justin sjunga på VS för ett tag sen då jag var rädd att han skulle lämna mig för någon snygg modell eller att jag grät bara för att jag kunde se att han kollade på dom. Tro mig, jag vill inte gråta. Jag är så trött på det men dom här jävla hormonerna tar kål på mig” sa jag och kände hur Justin stelnade en aning bredvid mig när jag berättade om VS delen.
”Babe jag” började Justin men jag avbröt honom snabbt genom att pressa mina läppar mot hans.
”Jag vet Justin. Jag vet att du inte kommer att lämna mig, tro mig. Jag vet det. Det är bara min svartsjuka som talar när jag kollar på det. Jag önskar bara att jag också hade en kropp som dom så att du skulle kunna ha något bättre att kolla på” sa jag men Justin skakade snabbt på huvudet.
”Babe du är redan det bästa som jag kan ha. Du är perfekt för mig” sa han och jag kunde känna hur rodnaden spreds på mina kinder vilket fick killarna att skratta. Som tur vad hade dom inte hört vad vi pratade om då vi viskade för annars hade dom just nu legat på golvet och kvävds på grund av hur mycket dom skulle ha skrattat. Precis som dom gör när vi kollar på någon kärleks film istället för en av deras action filmer. Dom behöver verkligen skaffa sig ett par tjejer och till Chaz borde det inte vara så svårt. Han gillar Stella och Stella gillar honom. Så allting vi behöver göra är att få någon av dom att fråga ut den andra. Det kan väll inte vara så svårt, eller?”
Okej så det här blev ett kortare och lite random kapitel men nu fick ni i alla fall reda på att det inte var något problem med barnet. Eh nästa kapitel kommer det då vara jul och då får ni äntligen reda på vad det är Justin har planerat för henne.
Har fått några chansningar men skulle gärna önska att flera skrev vad dom tror att det är han har planerat.
Men vad tyckte ni om det Chaz berättade då? Eller det faktum att hon var typ helt ner drogad?
Kommentera mycket och så kan ni kanske få nästa kapitel redan imorgon!!
I'm on fiiiiire!!!
This was never planed - kapitel 56
”Jag åker, Justin kolla jag åker själv” ropade Melinda glatt och jag log stort mot henne.
”Det är jätte bra babe. Vänta där ett tag, jag ska bara hämta min mobil så att jag kan filma det här” sa jag och hon gav mig snabbt tummen upp innan hon åter igen fäste blicken på isen framför sig.
Jag vände mig om och började åka bort mot omklädningsrummet där min mobil låg och skulle precis dra upp den när jag hörde ett högt skrik bakom mig. Jag vände mig snabbt om för att nu hitta Melinda liggandes på isen med händerna över ansiktet och magen.
Jag fick panik, jag visste inte vad jag skulle göra. Utan att tänka på vad jag gjorde drog jag upp mobilen och åkte snabbt bort mot där Melinda låg för att sen slänga mig på knä bredvid henne.
”Melinda är du okej?” frågade jag och greppade tag om hennes händer för att dra bort dom från hennes ansikte så att jag kunde få en ordentlig titt på henne. Hon stönade lite klagade och försökte sätta sig upp men misslyckades och fick lägga sig ner igen istället.
"Melinda vart har du ont någonstans?" frågade jag nästan panikslaget men hon svarade mig inte "Melinda baby vart har du ont någonstans?"
"Magen, huvudet men mesta dels handen" sa hon efter ett tag och jag nickade lite till svar. Visste inte riktigt hur jag skulle svara henne.
"Vad gör du?" frågade Melinda snabbt när jag pillade på mobilen.
"Jag ringer ambulansen så att dom kan hämta dig och kolla till dig"
"Justin det behövs inte. Det är inte så farligt att dom behöver hämta mig med ambulans"
"Visst men då ringer jag Chaz så att han kan skjutsa oss till sjukhuset" sa jag och slog snabbt in hans numer och satte upp telefonen till örat innan hon hann protestera. Jag kanske överdrev med det här. Jag menar jag har ramlat säkert tusen gånger när jag kört hockey utan att det var något problem. Men Melinda hade ju sagt att hon hade ont i både magen och huvudet så jag tänkte inte ge mig förs än hon blivit undersökt.
"Hej Justin hur går det att lära Melinda åka. Lika hopplös som hon sagt eller?" frågade Chaz lekfullt när han svarat men jag svarade inte på någon av hans frågor.
"Kan du komma och hämta oss" sa jag bara snabbt och det tog ett tag innan Chaz svarade, förmodligen behövde han tänka i genom det jag sagt då jag bytt samtalsämne rätt drastiskt.
"Visst, har det hänt något eller?"
"Ja Melinda ramlade och behöver åka till" började jag men blev avbruten av Melinda.
"Justin" sa hon nu nästan panikslaget och jag vände mig snabbt mot henne för fråga vad det var hon ville men blev istället förstummad med blicken på Melindas hand som nu var täckt av blod.
"Chaz skynda dig bara" sa jag och la på samtalet innan jag föll ner på knä bredvid Melinda igen som nu lyckats sätta sig upp.
Jag greppade tag om hennes ansikte och skulle precis vrida hennes ansikte mot mig för att fråga vart blodet kom ifrån när jag kände något varmt och klibbigt mot mina fingrar. Jag tog bort dom från hennes huvud och kollade ner på dom för att få mitt påstående besvarat. Blodet kom från hennes huvud och jag kände hur jag började få panik nu igen.
"Eh kan du stå upp?" frågade jag tvekande och hoppades att hon skulle säga jag. Jag skulle kunna bära henne när vi kommer av isen men det känns lite för riskabelt att jag ska åka med henne o famnen medans jag åker skridsko. Speciellt då Melinda redan är skadad.
"Jag tror det, men jag behöver nog hjälp"
"Okej" sa jag och ställde mig snabbt upp för att sen hjälpa henne upp.
Jag tog ett fast grep om hennes midja och tryckte upp henne mot mig så att hon kunde vila lite mot mig. Hennes armar gick runt mina axlar för ännu mer stöd och jag började åka bort mot båset där alla våra grejer låg. Vi nådde äntligen båset och jag placerade snabbt Melinda på bänken så att jag kunde börja ta av hennes skridskor och sätta på hennes skor.
”Justin du vet jag kan faktiskt göra det själv, jag är skadad inte handikappad” sa Melinda till mig men jag ignorerade henne bara och knöt snabbt på hennes skor innan jag fixade mina egna.
Jag packade snabbt ner allting i väskan som jag slängde upp över axeln innan jag vände mig mot Melinda som satt med blicken i marken.
”Kan du gå själv eller ska jag bära dig?” frågade jag stressat och hon vände upp blicken mot mig. När hon inte svarade mig direkt lyfte jag snabbt upp henne i min famn och började styra mina steg bort mot parkeringen där Chaz skulle hämta upp oss.
”Justin lugna ner dig jag är okej” sa Melinda försiktigt och satte händerna på min kind för att vrida ner mitt ansikte mot henne efter att jag kollat över parkeringen för säkert hundra gånger eller något.
”Melinda du blöder från huvudet, du har ont i magen och handen. Hur kan du i helsike må bra” nästan skrek jag åt henne och hon ryckte snabbt till i min famn.
”Förlåt jag menade inte att skrika åt dig. Jag bara, förlåt. Jag vill bara få dig till sjukhuset och se till att du är bra”
”Jag vet Justin, men just nu är jag nästan mer orolig för dig. Du är helt uppstressad och om du inte slutar andas så fort så kommer du att svimma eller något” skrattade hon smått och ett litet leende hittade sin väg upp på mina läppar.
”Det skulle ju inte vara så bra va?”
”Nej det skulle det inte. Så lugna ner dig nu Bieber innan jag gör det åt dig”
”Nånting säger mig att det inte skulle vara så illa” sa jag och hon log lite smått upp mot mig.
”Det kommer bli bra ska du se, det är säkert bara en liten skråma” sa hon och drog med näsan längst med min för att få tillbaka min uppmärksamhet till sig efter att jag än en gång kollat ut över parkeringen i jakt på Chaz.
”Jag vet, jag är bara orolig för dig”
”Du har inget att oroa dig för, jag mår bra okej? Lite ont visst men det betyder inte att det är något farligt. Jag bröt min arm förut och den smärtan var hundra gånger mer än den jag har i magen och handen nu.
”Och huvudet?”
”Jag vet inte riktigt, synen är lite suddig just nu men det kan lika gärna bero på att jag får tårar i ögonen på grund av vinden”
”Vi får hoppas det” sa jag och skulle precis vrida bort ansiktet men hon greppade tag om mitt ansikte och pressade sina läppar mot mina. Jag besvarade kyssen en aning tillbaka draget då jag var rädd att jag skulle skada henne om jag var oförsiktig.
”Det kommer bli bra” sa hon och i samma sekund kom Chaz in körandes på parkeringen. Han ställde sig precis framför oss och jag hoppade snabbt in bak tillsammans med Melinda.
”Så jag har nu kollat till både din hand och ditt huvud och jag kan säkra dig att det inte är någon stor skada. Du har förmodligen en lätt hjärnskakning men det är inget som du behöver oroa dig för. Din hand är dock stukad så jag måste linda om den innan du åker hem” sa läkaren som precis undersökt Melinda och hon nickade lite till svar. Läkaren hade redan plåstrat om hennes huvud och sagt till min lättnad att det bara var en lätt skråma med en lätt hjärnskakning eller vad det nu var han kallade det.
”Men först vill jag ta en snabb titt på din mage och kanske ta en röntgenbild” sa han och nu ryckte både jag och Melinda till på grund av vad han nyss sagt. Jag ställde mig upp från min stol och gjorde snabbt min väg över till Melinda som satt på någonslags undersöknings säng eller något.
”Min mage?” frågade Melinda och jag flätade ihop min hand med hennes och hon gav mig ett litet leende innan hon vände sig mot läkaren igen.
”Ja du sa ju att du fick ont i magen när du ramlade och så jag måste ta en titt på magen. För du är gravid va?”
”Ja men jag förstår bara inte. Är det något som är fel, kan det ha hänt något med” började Melinda men kunde inte avsluta meningen. Men det behövdes inte för att läkaren skulle förstå vad hon menade och han skakade snabbt på huvudet.
”Nej det är förmodligen inget men man kan aldrig bli för försiktig när det kommer till gravida kvinnor och barn. Det är bara för att dubbel kolla så att allt är okej. Det kommer bli som vilket läkarbesök som helst medans du är gravid. Du hart vart på ett läkarbesök tidigare va?” sa läkaren och jag kände hur både jag och Melinda slappnade av en aning på grund av nyheterna som läkaren just gett oss.
”Ja jag har vart en gång tidigare för att kolla att allting var okej”
”Okej vad bra då, för då vet du ju hur allt det här går till. Det här kommer att bli precis som det du gjort innan. Okej?” frågade han och Melinda nickade återigen till svar.
”Okej så om du följer med mig ut så får vi det här överstökat så att jag kan skicka hem sig sen för att kunna få lite lugn och ro. Justin du kan vänta här så länge så kommer vi strax tillbaka” sa han och jag gav honom ett enkelt okej innan jag vände mig mot Melinda.
”Vi syns snart” sa jag och placerade en kyss på hennes panna innan jag satte mig ner på stolen igen samtidigt som läkaren började gå mot dörren med Melinda efter sig.
”Och juste Bieber. Jag har skickat iväg ett recept på smärtstillande till Melinda så om det kommer hit en läkare innan jag är tillbaka kan du bara säga Melindas hela namn och person numer så kan ha ge dom till dig direkt. Du kan Melindas personnummer va?”
”Ja jag kan det” sa jag och han gav mig ett litet leende innan han tillsammans med Melinda började gå igenom korridorerna.
Jag har väntat här i jag vet inte hur länge men det känns som en evighet. Tabletterna har kommit precis som läkaren sa men fortfarande inget spår av Melinda eller doktorn som tar hand om henne. Jag skickade ett sms till Chaz som hade stannat nere i serveringen då han inte klarade av när det var mycket blod och sen så var han tydligen hungrig. Jag hade skickat att han nu kunde komma upp och jag hade snabbt fått ett svar att han var på väg.
”Whats up Bieber, vart är Melinda?” frågade Chaz när han kom in i rummet och slog sig ner mott emot mig i en stol som han hade tagit med sig in.
”Jag vet inte, hon följde med den där läkaren för att köra någon röntgen eller något liknande på magen”
”Varför? Har det hänt något med barnet?”
”Vi vet inte. Läkaren sa åt oss att det inte var något att oroa sig för att det bara var en säkerhetsgrej för att dubbel kolla. Han sa något i stil med att man aldrig kan vara för försiktig när det kommer till gravida kvinnor och barn i magen”
”Så det är som vilken rutin kontroll som helst?”
”Jag antar det. Men jag oroar mig fortfarande. Jag menare skulle han bara helt random bara kolla fall det var något problem med barnet. Dom gör väll inte kontroller om dom inte tror att det hänt något”
”Justin jag vet inte, jag är ingen läkare. Jag är säker på att det inte är något. Han dubbel kollar väll säkert bara för att hon sa att hon hade ont i magen”
”Du har säkert rätt, jag önskar bara att jag kunde vara där inne med henne så att jag också kan få beskedet från läkaren. Jag har lika stor del i det här som Melinda har” sa jag och kollade nu nästan surt på dörren där dom hade försvunnit ut för ett tag sen. Jag förstod fortfarande inte varför jag inte kunde följa med in med Melinda. Jag menar pappor brukar ju kunna följe med i vanliga fall när det är såna här kontroller. Det kan ju inte bara bero på att jag skulle stanna här och vänta på tabletterna för dom skulle vi ju lika gärna kunna hämta efter att hon var klar.
”Vill du ha?” frågade Chaz helt plötsligt och sträckte fram en kexchoklad mot mig. Jag log lite smått mot honom och knäckte bort en bit innan jag räckte tillbaka resten till Chaz.
”Chaz vet du hur lång tid det brukar ta för såna här grejer?”
”Varför skulle jag veta, det är inte jag som är pappa. Men jag skulle nog gissa på att det inte tar allt för lång tid. Vaddå då?”
”Jag undrar bara. Melinda har vart bort i en halv timme snart. Jag börjar bli lite orolig”
”För vad? Att Melinda ska falla för den stiliga läkaren och rymma iväg med honom”
”Haha nej jag behöver nog inte oroa mig för det. Han var lite för gammal för Melinda”
”Vem vet, hon kanske är en av dom där golddiggers tjejerna som dejtar gamla gubbaran för att få deras pengar” sa Chaz och gav mig en blick för att vissa att han bara skämtade med mig.
”Eh varför ska hon behöva gå ut med en gamling när jag finns här. Jag har förmodligen mer pengar än dom och hon behöver inte kräkas så fort hon kollar på dom”
”Lite självsäker där borta” skrattade Chaz och jag skickade iväg ett leende mot honom.
”Bara när det kommer till tjejer” sa jag och han skrattade roat åt mig.
”Du är omöjligt”
”Jag vet” sa jag och blinkade med ena ögat mot honom vilket fick honom att himla med ögonen åt mig.
Jag hörde hur dörren intill rummet öppnades och kollade upp i lagom tid för att se Melinda komma in i rummet. Fast den här gången utan någon läkare med sig.
Jag lät min blick glida över henne och såg att hennes hand nu var lindad. Efter att ha kollat på henne en stund för att försöka lista ut vad hon tänkte på men jag fick inte ut något. Allt jag kunde märka var att hon var bekymrad över något. Jag ställde mig upp och gick upp till Melinda som stod med blicken i golvet. Jag greppade tag om hennes ansikte (försiktigt för att inte komma åt hennes sår) och lyfte upp det mot mitt.
”Melinda vad sa han?” frågade jag och hon suckade innan hon äntligen möte min blick.
Okej så man har ju fortfarande inte fort reda på fall det hänt något med barnet eller inte men jag hinner inte skriva något mer. Måste gå och lägga mig nu. Så snälla hata mig inte. Har redan allt planerat inför nästa kapitel ändå så det kommer upp så fort som möjligt. Kommenterar ni minst lika bra som på förra kanske ni kan få det redan imorgon.
This was never planed - kapitel 55
"Okej vi hörs senare babe"
"Det gör vi. Jag älskar dig"
"Jag älskar dig också" sa jag och efter det bröts samtalet.
"Alfredo kom hit och hjälp mig"
"Med vad?" frågade han och gjorde sin väg över till mig för att sen slå sig ner bredvid mig i soffan.
"Du ska hjälpa mig att hitta Melindas julklapp"
"Jag trodde att ni bestämde att ni inte skulle köpa julklappar till varandra"
"Ja men det här hade jag redan planerat sen långt tillbaka. Plus så är det inte bara till henne. Det är som en julklapp till oss båda"
Melindas perspektiv: Onsdagen 19 december
Det var näst sista dagen innan jullovet och lärarna höll på att samla in alla skolböcker. Eller egentligen bara dom böcker som tillhör dom programen som bara är värda 50 poäng. Ett exempel på en sån kurs är ju då religion som vi bara har nu på hösten och när vi kommer tillbaka på vårterminen så kommer vi att ha psykologi istället som då också är ett 50 poängs program.
Tyvärr dock så får vi inte reda på våra betyg förs än efter jullovet någon gång då det är vissa som måste göra omprov på någon del som dom inte klarade av. Där bland annat Sam ligger, som för bara någon timme sen hade vart helt hundra på att ha klarat kursen. Där emot hade Chaz och Ryan klarat av kursen och ni skulle ha sett deras ansiktet efter att dom fått nyheterna. Det var obeskrivligt.
Jag hörde hur högtalarna brusade till utanför korridorerna innan rektorns pipiga röst fyllde hela skolan när hon sa sitt budskap eller vad man ska säga.
”Kan Melinda Waltson komma till rektorn kontor, Melinda Waltson till rektorns kontor” sa hon och jag kände hur hela jag stelnade till. Jag har aldrig blivit kallad till rektorns kontor förut. Aldrig.
”Ooooo någon är i trubbel” hörde jag någon skratta fram bakom mig men jag orkade inte bry mig om det. Det ända jag hade i tankarna just nu var min fråga om varför jag blir kallad till rektorns kontor.
Vad har jag gjort för fel. Jag har inte vart taskig mot någon, vad jag vet i alla fall. Kan det ha något med det som hände förra veckan. Nej det kan det väll inte vara, det känns som att dom borde ha gjort det här tidigare om dom ville göra något åt det.
Jag packade ihop mina saker och gav Chaz och Ryan ett snabbt leende innan jag började gå bort mot rektorns kontor med tusen olika frågor snurrande runt i mitt huvud. Den värsta av dom alla, tänk om jag faktiskt var i trubbel.
”Hallå, är det någon här?” frågade jag när jag kom in på kontoret. Jag hörde hur det gnisslade bakom mig och jag vände mig om för att se att det var någon som satt i den stora datorstolen fast med ryggen mot mig så jag kunde inte se vem det var.
”Så vad ska vi göra med dig då. You been a bad, bad girl” sa personen bakom stolen och jag kände hur mina ögon växte när jag insåg vem det var som satt på stolen. Den rösten jag precis hört skulle jag kunna urskilja i en stor folkmassa. Okej kanske inte bokstavligen men ni vet vad jag menar.
"Omg Justin jag kommer att döda dig. Vet du hur rädd jag blev när dom ropade hit mig. Jag har aldrig blivit kallad till rektorns kontor förut och jag hade bokstavligen hjärtat uppe i halsgropen just nu" sa jag och kastade ena suddet som låg på bänken på honom efter att han vänt sig om mot mig. Han skrattade bara åt mig och ställde sig upp för att sen komma fram till mig.
"Jag vill träffa dig" sa Justin och la armarna runt min midja. Han började gå med mig framför sig och inom kort kände jag hur min rygg kom i kontakt med ena väggen.
"Och du hade inte bara kunnat komma till klassrummet eller väntat på mig tills jag kom ut istället för att ge mig en hjärtattack genom att be rektorn att kalla på mig"
"Nej, det här var roligare. Plus om jag hade väntat tills du kommit ut från klassrummet eller kommit in dit hade jag ju inte haft dig för mig själv och kunnat gjort det här"
Han sammanlänkade våra läppar och hans grep om min midja släppte och hans händer hamnade istället på mina kinder för att hålla mig still. Inte för att jag skulle någonstans då.
”Justin någon kan komma” mumlade jag mot hans läppar och han skrattade kort.
”Låt dom komma” sa Justin och jag himlade snabbt med ögonen innan jag pressade samman våra läppar igen. Jag drog honom närmre mig genom att linda mina armar runt hans midja men Justin hoppade snabbt bort från mig när skolklockan gick och jag skrattade lite roat åt hans reaktion.
”Så det tyckte du var kul va?” frågade Justin och höjde ett ögonbryn mot mig medans han sakta började röra sig närmre mig med händerna utsträckta mot mig.
”Bara lite” sa jag och började backa bak mot dörren men när jag märkte att den var låst suckade jag frustrerat. Jag skulle aldrig hinna öppna upp dörren och hinna springa iväg innan Justin fick tag på mig. När Justin bara var någon meter ifrån mig stängde jag snabbt ögonen och var förberedde mig för den tortyr som Justin skulle utsätta mig för.
Men till min förvåning gjorde han inget ”Okej” sa han bara naturligt och pussade mig snabbt på kinden innan han flätade ihop sin ena hand med min.
”Vänta, vänta lite här nu. Vad håller du på med?”
”Vad menar du?” frågade Justin förvirrat och vände sig mot mig för att borra in blicken i min.
”Ja, ska du inte kittla mig, snurra runt mig eller något. Det gör du alltid om jag har skrattat åt dig”
”Inte idag baby. Jag orkar inte idag, men om du vill ha ditt straff så kan jag göra något åt det imorgon eller något när jag hunnit vila mig lite”
”Nej tack det är lugnt” sa jag nu snabbt och nu var det Justins tid att skratta åt mig.
”Vad gör du här förresten? Du skulle ju inte komma hem för än på fredag”
”Jag vet men jag flyttade den grejen jag skulle ha idag till igår istället så att jag kunde komma hem tidigare. Jag har vart så sliten och trött på senaste tiden så jag ville bara komma hem och villa. Vara med min tjej” sa Justin och la en arm runt mina axlar istället och drog mig tätt intill sin sida. Jag la min ena hand runt hans midja medans jag flätade ihop mina fingrar med hans hand som villade vid mina axlar.
”Om du är så stressad hela tiden kanske du borde börja överväga att ställa in något här och där. Du kommer slita ut dig annars. Du behöver vila ibland
”Det är det jag har dig för, jag kan slappna av när jag är nära dig”
”Aaaaww du är för sött” sa jag och ställde mig på tå för att snabbt kyssa honom på kinden innan vi fortsatte gå längst korridoren för att komma bort till mitt skåp.
Jag slängde snabbt in mina saker i skåpet och skulle precis börja gå bort mot Chaz och Ryans skåp för att möta upp dom på väg till matsalen när jag hörde ett högt tjut innan man hörde hur fotsteg kom springandes åt vårt håll.
”Justin” skrek Ryan högt och hoppade på honom samtidigt som Chaz vilket fick dom alla tre att skrattande ramla ner på marken i en stor hög.
”Hej mannen vad gör du här?” frågade Chaz när han klivit av Justin och ställde sig upp för att sen borsta bort lite smuts från hans byxor.
”Jag är här för att hälsa på er. Mamma hann knappt stanna bilen vid mormor och morfar innan jag nästan sprang hit” sa Justin och Ryan skrattade lite medans han hjälpte Justin att ställa sig upp.
”Det är skönt att se dig mannen, vi har inte sett dig på ett tag nu. Vi har faktiskt kommit överens om att det är bra att Melinda flyttade hit till Stratford för det betyder att vi kan träffa dig oftare”
”Oh tusan det hade jag inte tänkt på. Jag är ledsen Melinda men jag måste nog be dig att flytta igen”
”Haha jätte roligt Bieber. Men nu om ni inte har något emot det så måste jag gå bort till matsalen för jag kommer att dö av hunger om jag inte får i mig lite mat i magen” sa jag klagande och dom vände alla blicken mot mig.
”Haha det är det är lite roligt att du alltid skrattade åt oss förut när vi sa att vi var hungriga men just nu är det du som alltid klagar på att du är hungrig”
”Men jag har en ursäkt för det. Jag är gravid, ni är bara lata och jävligt glupska” sa jag och dom skrattade roat åt mig.
”Då ska du veta att det vara din lilla pojkvän här som var värst utav oss innan han blev känd och Scooter fick honom att börja äta lite nyttigt istället”
”Jaja men när var det? fem år sen nu. Du är fortfarande lika dan så du är ju då alltså värst”
”Kanske det kanske. Men det är inte jag som är beroende av ananas och äter det typ dygnet runt”
”Även det är inte mitt fel. Det är min gravid mat ditt pucko” sa jag och greppade tag om Justins arm för att styra oss bort mot matsalen.
”Förresten Justin eftersom du är här nu kan du ju lika gärna följa med och spela hockey idag. Melinda ska ju ändå dit så du kan väll vissa upp dig lite. Impa på din brud lite” sa Chaz och med ett flin på läpparna och petade Justin lite lekfullt i sidan.
”Det kan jag göra” sa Justin och vände sig mot mig ”Om du inte har något emot det så”
”Nejdå, det går bra för mig. Du kanske kan lära mig att åka då”
”Kan du inte åka skridskor?” frågade Ryan chockat och kollade storögt på mig.
”Nej så mobba inte mig” sa jag och dom alla skrattade åt mig.
”Nej varför skulle jag göra det. När har jag någonsin mobbat dig plutten” sa Chaz och jag försökte smälla till honom hårt på armen men han lyckades enkelt dansa undan.
Vi stod just nu i hockeyrinken. Eller jag och Stella stod utanför rinken medans killarna åkte runt och körde en liten match. Jag hade lovat Justin att jag skulle åka efter att dom var klara men började ångra mig nu. Dom alla var så duktiga och jag skulle se ut som Bambi på is. Alltså jag har ju kunnat åka skridskor förut när jag var typ åtta/nio men sen efter det tyckte mina föräldrar att det var slöseri med tid. Så ni kan ju bara tänka er hur pinsamt det var för mig när vi hade skridskor på idrotten. Jag ramlade hela tiden och jag tror aldrig att jag sett så mycket blåmärken på en och samma person. Det var hemsk. Mitt smeknamn var antingen Bambi eller smurf i flera veckor fram efter det. Tro mig det var inte lika roligt som det låter.
Deras match eller vad man ska säga hade gått ut på tiden och dom valde att avgöra matchen på straffar istället. Justin hade då bestämt sig för att göra ett litet vad med mig. Om han nu träffade skulle jag åka medans killarna fortfarande var här, medans om han missade skulle jag få vänta tills killarna åkt. Och som ni kanske förstår så står jag och håller tummarna just nu för det sist nämnda.
”Haha du missade” skrek jag glatt efter att han gjort sitt och han vände sig snabbt mot mig.
”Ett försök till” bad han och åkte fram till mig där jag stod.
”Nej, du hade din chans och du sumpade den”
”Vaddå är du rädd att jag ska träffa eller?”
”Det är exakt vad jag är. Så mitt svar är ett stort fett NEJ” sa jag och hängde mig lite över rinken för att pressa mina läppar kort mot hans innan jag puttade till honom lite lätt så att han började glida bort mot killarna som väntade på att han skulle göra sin andra straff.
”Kommer du då?” frågade Justin roat och sträckte fram en hand mot mig som just nu stod fast klistrad längst sargen. Jag ville inte släppa den, det var min trygghet just nu.
”Visst men om jag ramlar och slår mig är det ditt fel”
”Du kommer inte ramla babe, jag kommer inte låta dig” sa han och satte händerna på min midja istället när jag inte räckt honom min hand. Han började försöka dra bort mig från sargen men just nu hängde jag bara kvar i den och vägrade släppa taget. Det var inte så att jag inte litade på Justin, det är mig själv jag inte litar på. Mina ben skakar ju som jag vet inte vad, men stabilt är det ju inte. Som tur var hade ju dom andra åkt hem i alla fall så jag slapp förödmjuka mig inför dom i alla fall.
”Du vet att du måste släppa sargen om du ska kunna åka ut på isen” sa Justin med ett stort flin på läpparna och jag skakade smått på huvudet.
”Nejdå, jag kan bara åka runt i cirklar längst sargen så är jag nöjd. Du kan åka runt i mitten du om du vill”
”Babe kom nu, jag kommer inte låta dig falla” sa Justin och åkte in framför mig mellan mina armar istället så att hans ansikte bara var någon centimeter från mitt. Han lät sina händer glida längst mina armar, ner till mina handleder som han greppade tag om och lyfte bort mina händer från rinken.
Hans ögon lämnade aldrig mina medans han lyfte upp mina händer så att dom nu var placerade runt hans nacke. Han lämnade dom där och satte händerna på mina höfter istället.
”Att åka skridskor är som att dansa, allt du behöver göra är att lite på din partner” sa Justin och jag kollade bort från hans ögon för att istället kolla runt mig för att se att vi nu rörde på oss.
”Omg, jag har inte vart så här långt från rinken på år” sa jag nästan uppspelt och Justin skrattade roat åt mig.
”Det är för att du inte har haft en bra lärare som jag som kan hjälpa dig”
”Så du är min lärare nu?” frågade jag och höjde menande ögonbrynet mot honom.
”Japp. För om det är nånting jag faktiskt kan lära dig så är det att sjunga eller sporta. När det kommer till snille grejer måste jag nog säga att du skulle bli min lärare”
”Det skulle jag förmodligen bli. Du är faktiskt rätt korkad när det kommer till vissa saker” sa jag och flinade stort upp mot honom. Men mitt flin försvann lika snabbt som det kom när Justin släppte sitt grepp om mig och åkte någon meter bort ifrån mig.
”Justin snälla förlåt mig. Jag menade det inte, snälla kom tillbaka” bad jag och Justin skrattade lite åt mig innan han åkte upp till mig igen.
”Det är lugnt babe. För om jag är korkad så är du misslyckad när det kommer till skridskor”
”Det kan jag hålla med om”
”Vad bra” sa Justin och jag la mina armar runt hans nacke igen för att dra ner hans ansikte mot mitt. Han kysste mig snabbt innan han snurrade runt mig så att jag nu stod med ryggen mot honom. Han tog ett stadigt grepp om mina höfter och började åka framåt med mig framför sig.
Justins perspektiv
”Jag åker, Justin kolla jag åker själv” ropade Melinda glatt och jag log stort mot henne.
”Det är jätte bra babe. Vänta där ett tag, jag ska bara hämta min mobil så att jag kan filma det här” sa jag och hon gav mig snabbt tummen upp innan hon åter igen fäste blicken på isen framför sig.
Jag vände mig om och började åka bort mot omklädningsrummet där min mobil låg och skulle precis dra upp den när jag hörde ett högt skrik bakom mig. Jag vände mig snabbt om för att nu hitta Melinda liggandes på isen med händerna över ansiktet och magen.
Så nu är det uppe och vad tror ni hände där i slutet? Fick ideen att hon skulle ramla av en läsare men vad tror ni kommer hända med Melinda nu då?
Kommentera mycket och ni kanske kan få kapitlet redan imorgon kväll. Det är upp till er!!
Och du som frågade vilken sport jag gick på. Jag går på fotboll och har gjort det i 11 år snart
This was never planed - kapitel 54
”Jag kommer hem den 21 babe, oroa dig inte, vi kommer ha en massa tid att slösa. Du kommer förmodligen tröttna på mig efter att ha spenderat så mycket tid med mig”
”Hörru jag stod ut med dig i två månader med dig sparkande på undersidan av min säng. Jag tror nog att jag kan orka med dig utan att tröttna på dig i någon vecka” sa jag och han log lite belåtet ner mot mig.
”Det är bra att veta” sa han och jag gosade upp mig mot honom. Ville spara den här stunden för alltid och att kunna hålla kvar i den här stunden när saker börjar bli tufft. För det här är såna stunder som gör all press och stress värt det. Alla dom här mysiga och trevliga stunderna som jag kan spendera tillsammans med Justin och bara vara mig själv.
Onsdagden 12 december
Jag satt i bilen tillsammans med Chaz och Ryan och bara kollade upp mot vår skola som redning kryllade av elever även fast det var rätt tidigt. Min plan hade faktiskt vart att jag skulle komma hit tidigt så att jag skulle slippa dom värsta folksamlingarna på min väg till vårat klassrum. Men icke sa nicke, skolan skulle ju självklart vara fylld med elever ändå.
"Jag kanske kan vänta tills den här veckan är slut. Komma på måndag nästa vecka istället, låta allting lägga sig lite mer" sa jag och kollade hoppfullt på Chaz som bara skakade på huvudet åt mig.
"Melinda du har redan missat två dagar, du kan inte fly för alltid"
"Oh jo det kan jag, jag kan följa med Justin istället och han kan fixa en lärare till mig på bussen"
"Och vad ska du göra där. Sitta i bussen hela tiden. För du vet ju att om du följer med Justin lär det vara betydligt värre med hans fans än vad det är på den här skolan"
"Jag vet, jag bara. Jag gick ut på internet igår igen och hatet mot mig är värre än någonsin. Enligt dom så har jag sabbat Justins karriär och dom säger att ett barn inte passar in i hans livsstil. Och dom kanske har rätt, Justin kommer inte kunna fortsätta med sin karriär på samma sätt då han nu inte kommer ha samma tid att lägga ner på hans arbete"
"Och Justin klagar inte för det. Melinda du är det bästa som någonsin hänt Justin. Innan var det bara jobb, jobb och tro mig det slet på honom mer än någon kan tänka sig. Han var stressad hela tiden och tänkte aldrig på sig själv och hur han mår. Det kanske han inte gör nu heller men enda sedan du kom in i bilden har han börjat må bättre och bättre. Han tar fler pauser från all stress och det har vart bra för honom. Så om hans fans ska vara något så är det tacksamma. Dom vill att Justin ska må bra och tro mig, han har aldrig mått bättre. Han får leva sin dröm där han är större än någonsin just nu och han har drömtjejen. Vad mer kan han önska"
”Kanske ett liv utan haters och paparazzi” sa jag och Ryan skrattade.
”Kanske det men Chaz har rätt. Du sabbade inte Justins liv, om något så räddade du det. Han höll på att gå in i väggen innan du kom in i bilden. Tro mig, det var ingen vacker syn”
”Tack killar det värmer verkligen men det hjälper mig tyvärr fortfarande inte mot mitt fans problem”
”Ta det lugnt plutten vi skyddar dig” sa Chaz och flinade stort mot mig när han såg min irriterade blick. Jag hatade det smeknamnet och Chaz visste om det, den jäveln.
”Jag ska få min hämnd ska du se”
”Du måste fånga mig först om du ska lyckas göra någon skada”
”Om man är smart kan man göra mer skada från avstånd” sa jag och hoppade ur bilen när jag såg Chaz chockade blick.
”Vad menar du med mer skada? Melinda kom tillbaka hit” ropade han efter mig när jag börjat gå upp mot skolan men när jag inte gjorde som han bad mig sprang han efter mig med Ryan tätt i hasorna.
”Snälla Melinda förlåt mig. Snälla gör inget konstigt experiment sak eller något på mig. Snälla jag vill inte dö” vädjade han och jag skrattade roat åt honom.
”Ta det lugnt Chaz. Jag ska inte skada dig, så farligt” med det sagt lämnade jag dom för att gå upp och hälsa på Stella, Helena och Sam som stod vid ingången och väntade på att vi skulle komma.
”Hej, äntligen redo att möta verkligheten nu?” frågade Sam och jag skakade smått på huvudet åt hans fråga.
”Jag är långt ifrån redo. Jag ville bara stanna kvar hemma egentligen men Chaz och Ryan lyckades övertala mig att komma till skolan. Så ni får tacka dom”
”Det ska vi. Det var faktiskt lite av våran plan, om dom inte hade lyckats hade vi bett Justin fixa det” sa Helena och jag skrattade smått.
”Det hade nog inte hjälpt er så mycket att övertyga mig, det hade nog bara gett en motsatt effekt. Jag hade förmodligen åkt till honom och blivit hemskolad istället för att stanna”
”Och lämna oss ensamma här, hur kan du vara så grym” sa Sam och la en hand över hjärtat som en liten dramatisk gest.
”Ensam och Ensam vet jag inte riktigt om jag skulle beskriva det som. Ni skulle ju fortfarande ha varandra”
”Oh det här skräpet menar du. Eh dom är ingenting att ha” sa Stella och puttade till Chaz lite lekfullt innan hon krockade ihop sin arm med min och började styra våra steg bort mot vårt klassrum.
Om jag ska vara ärlig så tror jag att Stella gillar Chaz och att Chaz gillar Stella tillbaka. Dom sitter och sneglar på varande hela tiden och röra varandra så ofta det går utan att man ska verka desperat. Stella skrattar även åt Chaz skratt ibland även fast hon inte tycker om dom eller inte fattar dom. Chaz har till och med låtit Stella sminka honom när hon frågade. Det var en väldigt udda syn att se honom när Stella var klar med honom. Om jag skulle gissa så tror jag inte att Chaz kommer att använde smink någonsin igen.
Jag hörde hur folk viskade och skrek saker bakom mig medans vi gick men jag försökte ignorera det så gott jag kunde. Men det är en viss nivå på hur mycket skit en person kan ta innan man faller ihop.
Vissa personer kollade bara på mig med någon slags äcklad blick innan dom vände sig mot sina kompisar för att säga något om mig eller något helt annat.
"Vem behöver Teen mom när man kan bli gravid med en känd person" hörde jag hur någon mumlade till sin kompis bredvid och jag himlade snabbt med ögonen. Det är ju inte så att jag blivit känd eller vad man ska säga innan jag blev gravid.
Jag suckade lättat ut när vi kom in i klassrummet och jag märkte till min lättnad att det var tomt på mäninskor. Det här var som min första dag tillbaka till skolan efter att folk fått reda på att jag var tillsammans med Justin. Fast det här är värre, tro det eller ej.
”Melinda strunta i dom. Dom är bara avundsjuka och önskar att dom var du just nu” sa Ryan och jag nickade bara lite kort tillbaka som svar.
Justins perspektiv: lördagen 15 december
Jag har inte kunnat prata med Melinda sen hon åkte i måndagsmorgon och det bokstavligt talat suger. Jag vet bara hur hon mår på grund av att jag lyckats få tag i Chaz en gång i torsdags. Hon hade tydligen haft det jätte jobbigt och jag hatade att inte kunna vara där med henne. Jag ville vara där vi hennes sida och hjälpa henne igenom det här. Jag försöker intala mig själv hela tiden att det bara är sex dagar kvar tills jag kan åka till Kanada och träffa henne igen. Men om jag inte får tag på henne idag åker jag hem tidigare för att få reda på vad tusan det är som händer. Jag behöver veta att hon är okej, jag behöver höra henne säga det.
”Justin lugna ner dig, hon mår säkert bra. Du vet att Chaz och Ryan skulle ha ringt om det hänt något eller hur. Så du överreagerar bara. Försök att bara ta några djupa andetag så blir det bättre” sa Alfredo och la en lugnande hand över min som darrade en aning innan han gick bort till skylskåpet för att fixa något.
”Jag vet, jag bara” började jag men blev avbruten mitt i meningen när min mobil började ringa i mina händer.
”Hej det är Justin” svarade jag snabbt efter att ha godkänt samtalet, utan att kollade vem det faktiskt var som ringde mig. Men jag kände hur hela jag slappnade av när Melindas skratt kom från andra änden av samtalet.
”Hej, ringer jag vid ett dåligt tillfälle eller? Du låter stressad”
”Nejdå det är lugnt, har försökt få tag i dig bara. Började tro att något hade hänt dig”
”Jag såg det och jag är ledsen. Jag tappade bort min mobil i måndags och hittade den alldeles nyss”
”Vänta du tappa bort något, jag köper det inte. Du är säker på att du inte bara försöker undvika mig?” frågade jag och hon skrattade kort.
”Åh nej du kom på mig” sa jag och mitt leende räckte mig säkert från öra till öra just nu. Hon var så sött.
”Men hur är det med dig då om jag får fråga?” frågade jag efter än rätt så behaglig och skön tystnade mellan oss båda.
”Bättre, dom i skolan har faktiskt kommit över det ganska snabbt. Snabbare än jag trott. Dina fans har faktiskt börjat slå vad om barnet kommer bli en tjej eller kille. Jag har börjat få en massa idéer till olika namn också, Jag tror nog att Justin Bieber junior leder just nu faktiskt. Dom alla är i alla fall överens om att barnet ska ta ditt efternamn” sa hon med ett litet gulligt skratt.
”Om det är en tjej då?”
”Oh då skulle barnet heta något som liknar Justin och sen Bieber och junior” sa hon och jag skakade smått på huvudet åt mina fans.
”Jag kan nog faktiskt hålla med dom om att barnet ska ta mitt efternamn. För om barnet tar det så kan du också ta det senare. Om du vill alltså. Melinda Bieber, det låter rätt bra, tycker du inte" sa jag och kunde nästan se rodnaden stiga på hennes kinder. När hon inte sa något skrattade jag lite roat åt henne.
"I alla fall, hur är det med dig då?" frågade hon snabbt för att byta samtalsämne.
"Det är bra nu när jag vet att du är okej. Du får aldrig göra så här mot mig igen, jag höll nästan på att sätta mig på ett plan och flyga dit för att se till att du var okej"
"Aaaaww babe, var du orolig för lilla mig?" sa hon nu en aning gladare över samtalsämnet och jag kunde höra på henne att ett stort leende var placerat på hennes läppar.
"Naaah, bara undrade varför du inte svarade på mina samtal" sa jag och såg hur Alfredo himlade med ögonen och han skulle precis säga något när jag tystade honom genom att slänga en kudde i ansiktet på honom. Han skrattade roat åt mig men jag gav honom bara en menande blick innan jag återgick till mitt samtal med Melinda.
"Vad önskar du dig i julklapp förresten?"
"Justin jag trodde att vi kom överens om att vi inte skulle köpa julklappar till varandra. Jag har ingenting jag in ge dig som du inte har"
"Melinda jag har allt jag behöver, du behöver inte fixa något till mig. Se till att ha på dig något snyggt på julen bara så är jag glad" sa jag och kunde föreställa mig hur Melinda himlade med ögonen åt min lilla önskan eller vad man ska säga.
"Jag är seriös Bieber. Inga julklappar till varandra"
"Men" började jag men hon avbröt mig snabbt.
"Justin jag är seriös, du måste lova mig. Inga julklappar"
"Okej jag lovar babe. Inga julklappar"
"Tack. Men Justin vi får höras senare, nu när jag har min mobil” sa hon och skrattade smått innan hon fortsatte ”Jag måste gå på lektion nu"
"Okej vi hörs senare babe"
"Det gör vi. Jag älskar dig"
"Jag älskar dig också" sa jag och efter det bröts samtalet.
"Alfredo kom hit och hjälp mig"
"Med vad?" frågade han och gjorde sin väg över till mig för att sen slå sig ner bredvid mig i soffan.
"Du ska hjälpa mig att hitta Melindas julklapp"
"Jag trodde att ni bestämde att ni inte skulle köpa julklappar till varandra"
"Ja men det här hade jag redan planerat sen långt tillbaka. Plus så är det inte bara till henne. Det är som en julklapp till oss båda"
Okej så snart är det jul då i berättelsen och Justin håller på att fixa en julklapp till Melinda även fast han lovade att han inte skulle göra det.
Vad tror ni det är Justin ska ge till Melinda i julklapp? Vad tror ni barnet kommer bli, tjej eller kille? och Vilket namn tror ni barnet får?"
Kommentear gärna vad ni tror om frågorna och låt mig veta vad ni tycker.
I catch a graned for ya!!
This was never planed - kapitel 53
”Så om du litar på mig varför kan du inte bara sätta på dig den här. Jag vill ta dig någonstans men det blir ju ingen överraskning om du lyckas lista ut vart det är jag tar dig. För om jag känner dig rätt så kommer du lyckas lista ut vart vi är på väg så fort bi börjar närma oss, om inte ens innan det”
”Snälla” la jag till när hon öppnade munnen för att protestera.
”Visst men bara den här gången” sa hon och gav mig en menande blick innan hon kollade bort från mig så att jag lätt kunde knyta fast hennes scarf runt hennes ögon så att hon inte kunde se.
”Du kommer inte ångra dig jag lovar” sa jag och kysste hennes kind snabbt innan jag stängde igen bildörren på hennes sida och sprang runt till förarsidan.
Melindas perspektiv
Vi åkte säkert i tjugo minuter innan Justin hade stannat där jag antar att vi skulle vara. Han knäppt upp säkerhetsbältet och jag skulle precis göra det samma men blev stoppad när han la en hand över min.
"Sitt kvar och tjuvkika inte. Jag ska bara hämta en sak så jag kommer strax tillbaka" sa han snabbt innan han hoppade ur bilen för att hämta gud vet vad det är han ska hämta. Jag satt där ett litet tag och jag kände hur nyfikenheten fick det bästa ur mig. Jag drog upp ögonbindel lite och såg till min förvåning att vi stod utanför en restaurang eller något liknande men jag kunde inte se Justin någonstans.
"Jag trodde jag sa åt dig att du inte fick titta" skrattade Justin fram när han hoppade in i bilen igen och jag kollade chockat på honom. Vart hade han kommit ifrån.
"Förlåt jag blev bara nyfiken och jag ville se vart vi var någonstans" sa jag och drog snabbt ner scarfen för ögonen igen vilket fick Justin att skratta roat åt mig.
”Ta det inte lugnt, jag ska inte straffa dig. Än” sa han och jag skulle precis ta av mig scarfen för att kunna smälla till honom men blev återigen stoppad av Justin som la sina händer över mina.
”Jag bara skämtar babe. Det gör ändå inget, det är inte här vi ska vara. Det var bara ett litet stopp på vägen dit vi ska. Så håll den där nere så kan vi åka. Vi har inte hela dagen på oss” sa Justin och jag kunde nästan höra leendet på hans läppar.
”Visst men kör nu. För om du inte börjar köra inom en minut kommer jag att titta vare sig du vill det eller inte” sa jag och snabbt där efter hörde jag hur bil startade och Justin körde ut på vägen.
Efter ytligare en kvart i bilen med mig tjatande om att jag ville ta av mig den här jävla ögonbindeln och Justins skrattande åt hur otålig jag var. Men jag kunde inte låta bli, jag har överraskningar och Justin vet det. Vilket gör det ännu värre då Justin tycker att det är skit kul att göra så med mig.
”Vi är framme. Men du får fortfarande inte ta bort ögonbindeln” sa Justin och jag suckade kort. Han öppnade snabbt upp dörren och hoppade ut innan han kom över till min sida för att hjälpa mig ut. För lita på mig när jag säger det här, det är svårare att göra saker utan att se. Man förlitar sig på sin syn mycket mer än man tror.
”Kan jag ta av mig den här snart?”
”Snart, vi ska bara gå en liten bit till innan du kan ta av den” sa han och la en arm runt min midja för att börja styra mig vart vi skulle någonstans.
”Okej nu kommer vi att gå upp för några trappor, jag säger till när trapporna slutar”
”Okej” sa jag en aning osäkert och han skrattade lite roat åt mig.
”Ta det lugnt, jag låter dig inte ramla eller gå in i något” viskade Justin i mitt öra och jag kände hur rysningar gick längst hela kroppen vilket fick ett stort flin spridas på hans läppar mot min nacke.
”Så det här är det sista trappsteget innan du kan börja gå normalt igen” sa han och precis som han sagt kunde jag börja gå normalt igen efter ännu ett trappsteg
”Så du kan ta av den nu” viskade han och la armarna om mig bakifrån.
Jag log lite smått innan jag försiktigt tog bort scarfen som låg över mina ögon och rynkade lite smått på pannan när jag såg vart vi var någonstans.
”En basebollplan?” frågade jag och Justin skrattade smått bakom mig innan han gick runt mig så att han nu stod framför mig.
”Kanske inte det mest romantiska stället att ha en dejt på men jag lovar dig, det blir bättre” sa han och greppade tag om min hand för att börja styra våra steg bort mot några platser där Justin slog sig ner. Han greppade tag om min mina höfter och lyfte upp mig i hans knä.
”Kommer du ihåg det här?” frågade Justin och jag kollade oförstående på honom och gav honom en blick att han skulle fortsätta.
”Det var här vi satt när vi gick på basebollmatchen där du spillde ut alla våra popcorn och hamnade i mitt knä för att sen hamna upp på skärmen där när det var kisscame” sa Justin och ett litet leende lekte på hans läppar och pekade upp mot skärmen där jag märkt att vi var med.
”Var det här?”
”Japp exakt den här platsen”
”Varför tog du mig hit, alltså inte för att jag har något emot det men jag bara undrar varför en basebollplan av alla möjliga platser” sa jag och nu var Justins läppar utdraget i ett stort leende.
”För att den här platsen betyder mycket för mig. Det var här jag först insåg hur mycket jag faktiskt gillade dig. Jag visste ju att jag hade känslor för dig men jag visste bara inte hur starka för än jag såg dig tillsammans med den där killen. Jag tror jag aldrig vart så avundsjuk i hela mitt liv. Jag ville bara ställa mig upp och slå till honom så hårt att han skulle glömma bort vem han var”
”Tro mig, jag önskade också att det var du istället för han. Jag övervägde tanken att kyssa dig först men insåg snabbt att det bara skulle skapa en massa problem och jag var rädd att du skulle putta bort mig. Att du skulle neka mig och det skulle bli en pinsam tystnad runt oss så fort vi blev ensamma”
”Tror du att vi kan göra om det?” frågade Justin och vinklade huvudet lite till höger innan han lutade sig närmre mig med händerna nu placerade på mina kinder för att dra mig emot sig.
”Förra gången vi var här ville jag kyssa dig så sjukt mycket men jag fick nöja mig med att kyssa dig på kinden. Men om du inte har något emot skulle jag gärna ta den där kyssen nu” sa han och jag slog upp i ett stort leende som snabbt sabbades när Justins läppar kom i kontakt med mina.
Den här kyssen var inte som någon annan av våra kyssar. Den här var mer försiktigt, kärleksfylld och på något sätt mer laddad än några av våra andra kyssar. Det kändes som att allt vi någonsin känt och tänkt fördes över i kyssen och jag kunde känna Justin glädje, sorg, stress.
”Så mycket bättre än förra gången jag var här” sa jag när vi dragit oss undan, nu en aning andfådda från vad som nyss pågått.
”Så klart, jag är Justin Bieber” sa han och jag himlade snabbt med ögonen mot honom.
”Är du hungrig?” frågade han och jag nickade lite till svar.
”Bra” sa han och pressade sina läppar snabbt mot mina innan han ställde sig upp och ställde ner mig precis framför mig.
”För jag har en liten picknik planerad för oss båda”
Han flätade ihop sin hand med min och började styra våra steg ner mot planen och det var inte förs än nu som jag insåg att han hade en picknikkorg i ena handen. Det förklarar ju varför vi stannade till vid den där resturangen som vi gjorde innan.
”Är du säker på att vi ens får vara här inne. Tänk om ägaren kommer och slänger ut oss”
”Han kommer inte slänga ut oss. Vem tror du det var som släppte in oss från början” sa han och skickade iväg ett stort flin mot mig innan han vände sig om mot planen igen som vi nu kommit ner till.
”Så min prinsessa vart vill du sitta och äta? Gräset eller båsen?”
”Gräset” sa jag och Justin drog snabbt ner mig i gräset framför honom.
”Bra val” sa han och pussade mig snabbt på kinden innan han började plocka fram vad det än var han hade i sin lilla korg.
Vi satt nu i ett av avbytarbåsen genomblöta och fulla av skratt. Vi hade vart mitt i ett samtal om vad vi ville bli när vi var stora, alltså om våra drömmar som vi hade som barn. När sprinklerna helt plötsligt gick igång för att vattna planen lite. Det blev ett sånt där nästan för gullig stund som man nästan vill spy på när man ser det på film eller i någon serie. Men tro mig när man är mitt i den är där stunden känns det nästan som att man vandrar runt på moln. Det finns inga bekymmer eller besvär som kan störa än. Dock så såg man ju inte lika bra ut efter som dom gör i filmer. Mitt hår är fast klistrat i ansiktet och min maskara är säkert helt ut kletat under ögonen. Skulle inte förvåna mig om jag såg ut som en panda just nu. Det är en av anledningarna till varför jag är avundsjuk på killar ibland. Dom behöver inte oroa sig för att sminket ska bli ut smetat och deras hår behöver dom typ bara dra en hand igenom och så står deras hår rätt igen. Ta Justin som exempel, han drog en hand genom håret två gånger och nu står det lika spikat och perfekt som vanligt.
”Alltså jag ska fan klippa mitt hår kort när jag kommer tillbaka” fick jag fram när jag äntligen lyckats sluta skratta och Justin vände sig snabbt mot mig.
”Varför det? Jag gillar ditt långa röda hår, det passar dig”
”Så du menar att jag inte skulle passa i kort hår?” frågade jag och höjde ett menande ögonbryn mot honom.
”Jo alltså du skulle säkert vara lika vacker i kort. Men jag vet inte, jag föredrar långt hår på tjejer. Man har liksom något att leka och pilla med” sa Justin och en lätt rodnad spreds på hans kinder.
”Oh ta det lugnt baby, jag ska inte klippa håret. Tycker bara att det skulle bara skönt med kort hår ibland”
”Varför det. Jag menar det är väll typ bara att borsta och tvätta det så är det bra”
”Haha nej. Men jag tycker bara att det skulle vara skönt i såna här situationer när håret blir blött och klibbar fast sig i ansiktet. Det är bara öööhh” sa jag och Justin skrattade roat år mig.
”Jag skulle nog vilja påstå att det är rätt så sexigt”
”Så det tycker du?”
”Mhm” sa han och började luta sig fram men jag stoppade honom genom att lägga upp mina händer på hans bröst.
”Justin snälla, jag ser ut som en panda”
”En väldigt sött panda” sa han innan han sammanlänkade våra läppar.
”Oh det var ett tag sen jag satt i ett sånt här bås senast” sa jag och suckade lyckligt åt minerna efter att vi ätit klart maten och just nu bara satt och njöt.
”Spelade du baseboll?” frågade Justin och kollade storögt på mig.
”Japp, ett litet tag. Innan det var det fotboll, handboll och sen efter det cheerleading”
”Du har vart cheerleader?”
”Japp, bäst i min grupp. Jag var minst så fick alltid göra dom olika tricksen och bli uppslängd”
”Du har möjligtvis inte kvar den dräkten?” sa Justin och kollade förhoppningsfullt på mig.
”Haha nej det har jag inte, men även om jag hade det så skulle den ändå inte ha passat. Det var typ fem år sen jag gick på cheerleading så ingen sexig liten cheerleader för dig inte”
”Synd” sa Justin och jag skrattade smått innan jag vände mig mot fullt mot honom. Jag la mina ben över hans och lutade mig vilande mot hans bröst.
”Körde du någon sport när du var liten?”
”Jag ja. Jag körde typ varenda sport som gick eller testade alla sporter i alla fall. Jag körde baseboll, fotboll, basket, hockey och några till”
”Så du kan åka skridskor bra då alltså” sa jag och kollade upp på Justin som nu kollade lite nyfiket ner på mig, undrade vart det här samtalet var på väg.
"Då får du lära mig sen när du kommer till Canada sen"
"Kan du inte åka skridskor?"
"Haha nej, tro mig jag är sämst. Den enda chansen till att jag kan stå på benen är om jag håller i sargen eller om någon håller mig" sa jag och Justin skratta roat åt mig.
"Du kan ju följa med till hockeyrinken när jag ska dit med killarna"
"Och skämma ut mig inför alla nej tack. Det har jag gjort nog så det räcker för resten av min livstid"
"Åh kom igen, så farligt kan det väll inte vara?”
”Åh jo, det är värre än du tror. Dom här humörsvängningarna är inte att leka med Justin. Dom är hemska”
”Det kan jag tänka mig” sa han och jag armbågade honom lätt i sidan.
”Vaddå det var du som sa det först”
”Ja och jag hade hoppats något svar tillbaka i form med nejdå så farligt är det, du överreagerar bara ska du se. Det är säkert inget eller något i den stilen. Inte hålla med mig”
”Förlåt mig babe” viskade han mot mitt hår men jag kunde höra på honom att han inte menade det, han tyckte att det var allt för kul med mina humörsvängningar så länge dom inte gick ut över honom.
”Det är lugnt. Vilken dag var det du kunde komma tillbaka hem sen, över julen alltså”
”Jag kommer hem den 21 babe, oroa dig inte, vi kommer ha en massa tid att slösa. Du kommer förmodligen tröttna på mig efter att ha spenderat så mycket tid med mig”
”Hörru jag stod ut med dig i två månader med dig sparkande på undersidan av min säng. Jag tror nog att jag kan orka med dig utan att tröttna på dig i någon vecka” sa jag och han log lite belåtet ner mot mig.
”Det är bra att veta” sa han och jag gosade upp mig mot honom. Ville spara den här stunden för alltid och att kunna hålla kvar i den här stunden när saker börjar bli tufft. För det här är såna stunder som gör all press och stress värt det. Alla dom här mysiga och trevliga stunderna som jag kan spendera tillsammans med Justin och bara vara mig själv.
Så det här blev ett litet gulligt/smörigt kapitel eller vaf man ska säga och det är förmodligen än av dom svåraste kaptilerna att skriva, tro mig. Jag vet inte varför men jag är bara rädda att ni inte ska gilla när det blir så här gulligul men jag tyckte att dom behövde en gullig stund tillsammans. Eller vad tycker ni?
Kommentera för mer hjälper mig verkligen att bli mer motiverad att skriva och kapitlerna kommer upp mycket snabbare. Ju mer kommentarer ju mer och längre kapitel!!!!
This was never planed - kapitel 52
”Det kommer att gå bra Melinda” sa jag och kysste henne på pannan.
”Men Justin” började hon men jag avbröt henne genom att snabbt pressa mina läppar mot hennes.
”Tänk inte på det nu, vi fixar det sen när vi kommer hem igen. Slappna bara av nu och fokusera på något annat. Okej?” frågade jag och hon nickade svagt till svar innan ett litet leende spreds på hennes läppar. Jag torkade bort en tår som lyckats falla ner för hennes kind och kysste hennes kind kort där efter.
Jag var också orolig, tro mig men jag kunde inte bryta ihop när jag hade Melinda bredvid mig. Hon behövde mitt stöd mer än någonsin nu och jag skulle stå vid hennes sida vad som än händer och jag hoppas att hon vet.
En gång idag har jag gått in på internet och tro mig, det misstaget kommer jag inte att göra igen på ett tag. Varenda liten hemsida som finns handlar om mig och Justin. Och just nu tror jag faktiskt att jag hellre tar den där nacken chockens artikeln som jag pratade in förut. Det hade helt klart vart mindre jobbigt för både mig och Justin. Visst Justin får ju inget hat på grund av det här men han kan inte göra nånting utan att det nu handlar om barnet.
Jag menar, han har vart på två intervjuer idag som hållit på i ungefär 8-10 minuter var och det enda som dom vill prata om är att Justin ska bli pappa. Inte ens när Justin försökte byta samtalsämnet med att säga att han ska släppa ett acustic album på Believe. Dom hade bara snabbt sagt något i still med, åt vad kul, dina beliebers kommer säkert bli väldigt glada. Sen så när han berättade att det skulle komma nya låtar på skivan sa dom bara att don såg framemot att få höra dom.
Så det är där vi är nu. Jag sitter på Justins varenda och stirrade ut i tomma intet. Justin var på väg hem från hans senaste intervju och Stella vet jag inte vad hon gör. Jag tror hon fortfarande ligger och sover eller något.
Det kunde verkligen inte bli sämre just nu. Dom i min klass och skola hade precis börjat behandla mig som vilken person som helst. Visst så frågar dom ju mig om Justin då och då. Men tänk er nu när dom får reda på att jag är gravid med hans barn. Hans beliebers kommer att äta mig levande.
Jag drog ut ännu en ananas ring ur burken och rev loss en liten bit innan jag kastade den i munnen. Fråga mig inte varför jag helt plötsligt åt ananas ringar av allt möjligt som fanns i Justins kök för jag vet själv inte riktigt varför just ananas. Men jag kan inte sluta äta det. Ända sedan jag blev gravid har jag haft det där suget efter ananas. Det är min gravid mat eller vad man ska säga. Alla gravida tjejer får jag ett speciellt sug efter något. Det kan vara allt från choklad, gurka, bröd eller som i mitt fall ananas.
Jag hörde hur dörren ut till verandan där jag satt öppnades och jag behövde inte ens vända mig om för att förstå att det var Stella som kom när jag hörde ett klickande ljud från klackskor.
"Hej" hälsade hon och slog sig ner bredvid mig på hammocken som stod ute vid gräset.
"Hej, vaknade du nyss eller?"
"Haha nej jag har vart vaken ett tag nu men jag har stått där inne och funderat på om jag skulle gå ut till dig eller inte"
"Varför skulle du inte komma ut hit för?" frågade jag och vände mig mot henne.
"Jag vet inte, jag var rädd att du är sur på mig för det som hände igår och att du ville vara ifred"
"Stella hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte är sur på dig. Det som hände igår var bara en olycka okej. Det kan hände vem som helst, till och med dom största och mest vana kändisarna"
"Ja men det var ju inte bara klänningen som jag sabbade igår, hela världen vet nu att du är gravid för att vi pratade om det i klännings affären"
"Ja Stella för att vi pratade om det. Jag hade lika mycket ansvar för det som du, om inte mer"
"Ja men om jag inte hade följt med hit hade inget av det hänt. Jag hade inte trampat på din klänning och du skulle inte ha haft något bebissnack"
”Tro mig om du inte hade följt med mig hade det blivit ännu mer bebissnack. Justin hade då följt med mig och han hade då också försökt att övertala mig att ta på mig en av dom tajtare klänningarna som kanske var lite kortare för att det skulle se sexigare ut” sa jag och skrattade lite smått.
”Tro mig Melinda han tyckte att du var minst lika sexig och snygg i din långa klänning. Tror nog att jag såg hur hans byxor blev lite tajta när han såg dig, blev en liten bula på hans byxor. Tycker att det är lite konstigt att du inte märkte den när du var så nära honom” retades Stella och jag kände hur mina kinder blev lika röda som tomater.
”Oh du rodnar, du är för sött” sa hon och la en arm runt min midja så att hon sen kunde dra mig närmre henne.
”Varför rodnar du ens? Du måste ju veta att Justin tycker så om dig. Jag menar han kan ju inte ens slita blicken ifrån dig, han blev avundsjuk när du är med andra killar och igår när du satt och skämtade med Zayn att ni skulle gifta er kunde jag nästan se smärtan i hans ögon”
"Men han visste ju att vi skämtade"
"Ja men han kanske önskade att det var han du skämtade med att gifta sig. Han har ju trots allt sagt att han vill spendera en evighet med dig vilket innebär att han vill gifta sig med dig"
"Att gifta sig får nog vänta ett tag till. Vi är fortfarande unga båda två och jag vill inte gå fram för fort"
"Melinda gå fram för fort? Är du dum i hela huvudet eller. Att få ett barn är mycket mer bindande en att gifta mig senast jag kollade. Ett giftermål kan man bryta medans ett barn består. Det kommer alltid finnas där och ni kommet alltid att vara kopplade till varandra som föräldrar till barnet"
"Tror du inte jag vet det Stella. Jag vet att det är ett stort steg men det var inte planerat, inget av det här var det. Det bara hände okej, jag hade gärna väntat med att bli gravid tills jag är äldre. Det här kommer inte bli enkelt för någon av oss men vi försöker. Jag hade gärna vänta tills jag åtminstone gått ut skolan och kanske flyttat in i ett hus med Justin eller något men istället blev jag gravid nu och blev tvungen att lämna allting bakom mig och flytta till Justins morföräldrar" sa jag irriterat och vred mig ur hennes grepp.
"Melinda jag menade inte så, jag menar bara att du säger att du vill ta det lite långsamt. Men jag tror inte att det är en möjlighet för er att ta det lugnt. Ett barn är det största steget man kan ta i en relation"
”Jag vet att det är ett stort steg att få barn men det är som det är nu och på något konstigt vrickat sätt tror jag ändå att det var det bästa som kunde hända mig. Jag har kommit närmre Justin på ett sätt jag aldrig hade gjort annars. Och jag menade inte att fräsa åt dig. Jag har bara inte kunnat sova så bra på sistone och jag har fortfarande inte vant mig vid alla dom här hormonerna än”
”Jag vet det gumman” sa hon och drog in mig i en kram som jag snabbt besvarade.
”Ibland önskar jag bara att Justin inte var känd så att jag slapp allt det här” sa jag men ångrade mig så fort orden lämnade mina läppar när jag hörde fotsteg bakom oss.
Justins perspektiv
”Jag vet att det är ett stort steg att få barn men det är som det är nu och på något konstigt vrickat sätt tror jag ändå att det var det bästa som kunde hända mig. Jag har kommit närmre Justin på ett sätt jag aldrig hade gjort annars. Och jag menade inte att fräsa åt dig. Jag har bara inte kunnat sova så bra på sistone och jag har fortfarande inte vant mig vid alla dom här hormonerna än” hörde jag Melinda säga när jag kom ut på verandan och jag skrattade lågt för mig själv.
”Jag vet det gumman” sa Stella tillbaka och jag skulle precis säga att jag var hemma när Melindas nästa mening fick mig att frysa fast där jag stod.
”Ibland önskar jag bara att Justin inte var känd så att jag slapp allt det här” sa hon och jag skakade snabbt på huvudet innan jag började gå tillbaka in i huset. Jag hörde hur någon började följa efter mig men behövde inte vände mig om för att förstå att det var Melinda. Jag menar, vem skulle det annars vara
”Justin snälla stanna och lyssna på mig” bad Melinda och drog tag i min arm när jag nått vardagsrummet. Jag vände mig snabbt mot henne och hon log lite smått mot mig.
”Justin snälla bli inte sur, jag menade det inte så. Jag satt bara och pratade med Stella och det slapp bara ut. Justin jag menade det inte, jag” jag avbröt henne snabbt i meningen genom att pressa mina läppar mot hennes och hon stod chockad en kort stund innan hon besvarade kyssen. Hennes händer kupade snabbt mina som omfamnade hennes ansikte. Jag kysste henne en gång till innan jag drog min näsa längst hennes och vilade min panna mot hennes.
”Melinda jag är inte sur. Tro mig jag har önskat mig flera gånger att jag inte hade vart känd för att då hade jag kunnat ge dig det livet du förtjänar”
”Justin jag kan inte tänka mig något bättre sätt att leva. Justin jag älskar dig, hela dig. Vilket inkluderar allt det här som är runtomkring. Visst kanske det hade var skönare, lättare om du inte vart känd men du hade inte vart du då om du förstår vad jag menar? Och vi hade helt klart aldrig träffats om du inte hade blivit känd”
”Jag undrar hur mitt liv hade sett ut då?” sa jag och försökte tänka mig ett liv där jag inte var känd och jag inte träffat Melinda. Jag rös nästan av tanken på att förlora Melinda. Visst så hade jag inte vetat att jag missat världens mest fantastiska tjej men jag hade ju aldrig hittat kärlek som var så stark. Låter det lite smörigt, kanske men det är sanningen.
”Rätt tråkigt skulle jag vilja säga” sa Melinda med ett litet skratt och drog mig ut ur min lilla tankegång.
”Helt klart” sa jag och lutade mig framåt som att jag skulle kyssa henne men i sista sekund så drog jag undan och drog upp henne i min famn istället.
”Omg Justin vad håller du på med?” skratt/skrek hon när jag gick ut ur huset och bort till min bil. Jag släppte försiktigt ner henne och öppnade upp bildörren på passagerarsidan och gjorde en gest med handen att jag skulle hoppa in.
”Jag tänker inte hoppa in i bilen för än du berättar vart vi ska någonstans” sa Melinda bestämte och satte armarna i kors över bröstet.
”Melinda snälla, du kommer inte ångra dig. Bara snälla lite på mig” bad jag och Melinda kollade på mig ett tag innan hon gav in och suckade kort innan hon hoppade in i bilen.
”Tack så mycket, nu det här” sa jag och drog åt mig henens scarf. Hon kollade först frågandes på mig men när jag signalerade åt henne att kolla åt att andra hållet verkade hon förstå.
”Oh nej Bieber, tänk inte ens tanken på att sätta den där för ögonen på mig” sa hon och skakade smått på huvudet.
”Snälls babe bråka inte med mig nu”
”Justin jag bråkar inte, jag vill bara inte ha en sak framför ögonen medans du kör mig bara gud vet vart”
”Litar du på mig?” frågade jag och Melinda kollade chockat på mig.
”Ja varför skulle jag inte lite på dig?”
”Så om du litar på mig varför kan du inte bara sätta på dig den här. Jag vill ta dig någonstans men det blir ju ingen överraskning om du lyckas lista ut vart det är jag tar dig. För om jag känner dig rätt så kommer du lyckas lista ut vart vi är på väg så fort bi börjar närma oss, om inte ens innan det”
”Snälla” la jag till när hon öppnade munnen för att protestera.
”Visst men bara den här gången” sa hon och gav mig en menande blick innan hon kollade bort från mig så att jag lätt kunde knyta fast hennes scarf runt hennes ögon så att hon inte kunde se.
”Du kommer inte ångra dig jag lovar” sa jag och kysste hennes kind snabbt innan jag stängde igen bildörren på hennes sida och sprang runt till förarsidan.
Så det här blev lite av ett mellan kapitel eller vad jag ska säga. Det händer inte så mycket i det. Bild löst blev det återigen men jag hoppas att ni klarar er utan. Mitt internet håller på att strula jätte mycket hemma så jag vill inte slössa någon tid på att hitta bilder för det kan göra så att jag inte hinner lägga upp kapitlet innan internet slaggar igen....
Hoppas att ni gillar det ändå och vart tror ni han kommer ta henne? Snälla kommentera för mer, det hjälper mig verkligen att hitta viljan till att skriva
This was never planed - kapitel 51
”Visst visst, men kan vi börja fixa maten snart. Jag har inte ätit på länge och jag håller på att svälta”
”Noop. Vi ska fixa maten och du och Stella kan ta en rundtur eller något runt huset. Sätta er framför tv och kommer på något eller spela något spel. Vad vet jag, bara ni håller er borta från köket” sa jag och kysste henne snabbt innan jag gick bort till Niall och Zayn som redan börjat med maten.
”Okej jag klagar inte. Killarna i köket medans tjejerna sitter framför tv och kollar på tv. Jag gillar den här framtida världen vi lever i. Kommer jag att stå på scen snart också istället för dig?”
”Glöm och dröm baby. Scenen är min” sa jag och hon himlade smått med ögonen innan hon tillsammans med Stella gick in i vardagsrummet med en varsin dricka i handen.
”Så om sex månader, Juni den 28. Ett enkelt bröllop på stranden med inga fans eller paparazzi runtomkring. Bara vi, våra kompisar och familjer på Hawaii. Har jag fått det rätt ” sa jag och Zayn nickade instämmande. Jag skrattade lite roat åt vårat samtal innan jag vände mig mot Justin som nu satt och kollade ner i sin mat.
”Japp, vi behöver bara fixa ringarna och vi är klara att köra” skrattade Zayn fram och vi alla skrattade smått. Eller i alla fall alla utom Justin som nu ursäktade sig från mat bordet och gick ut genom dörren i köket som lede ut till hans veranda där han satte sig på trappan.
”Jag går och kollar hur det är med honom” sa jag och gav dom alla ett litet leende innan jag la ifrån mig servetten jag haft i knät. Jag gick ut på verandan och slog mig ner bredvid Justin på trappan.
”Justin är du okej?” frågade jag och hans huvud vreds snabbt mot mig och jag antog att han vart allt för inne i sina tankar för att ens ha märkt att jag kommit.
”Jag frågade om du var okej?” frågade jag igen när Justin inte svarade på min fråga utan bara kollade frågandes på mig.
”Oh, det är väll bra. Jag antar att allt skämtande om att du och Zayn skulle gifta er bara blev för mycket för mig”
"Justin du har inget att oroa dig för. Jag älskar dig och det vet du. Vi bara skämtade lite, det var du som startade det om du kommer ihåg" sa jag och puttade honom lite lätt med axeln.
"Jag vet och jag vet att jag inte behöver oroa mig om att du ska lämna mig. Men det stoppar mig fortfarande från att bli svartsjuk" sa han med en liten suck och vände blicken ut mot trädgården.
"Justin" sa jag men han fortsatte bara att kolla ut över bakgården "Justin" sa jag igen men han ignorerade mig än en gång.
Jag suckade lite innan jag ställde mig upp och greppade tag om hans handleder. Jag lyfte bort dom från hans knä och han blick vreds upp mot mig när jag satte mig ner gränslandet över hans lår.
"Det är rätt gulligt att du blir avundsjuk när jag pratar med andra killar" sa jag med ett litet leende på läpparna och släppte mitt grepp om hans vrister för att istället lägga mina armar runt hans hals. Justin himlade snabbt med ögonen åt mig och hans händer placerade han på mina höfter.
"Det är det säkert men jag vill inte vara svartsjuk. Jag borde inte behöva vara svartsjuk, det är ju jag som har dig. Mig jag kan inte sluta, hur mycket jag än försöker. Jag borde inte bli svartsjuk så fort du är med en annan kille. Jag menar det borde ju inte vara så. Och tro inte att jag inte litar på dig för det gör jag. Jag antar att jag bara är rädd för att du ska falla för en annan kille som kan vara med dig hela tiden. Att dina känslor för mig ska svalna då jag inte kan vara med dig så mycket" sa Justin sorgset och jag skakade smått på huvudet innan jag lutade min panna mot hans.
"Justin hur många gånger ska jag behöva försöka övertyga dig att jag är här för att stanna, jag kommer inte lämna dig. Justin jag älskar dig mer än allt annat och det kommer inte att ändras"
"Jag vet det och jag vill tro på det men det finns alltid en liten svag rädsla som hela tiden säger att du kommer lämna mig för någon annan när det börjar bli jobbigt"
"Justin det har redan vart jobbigt, jag har redan fått så mycket hat att många tjejer skulle flippa och sticka men jag stannade. Jag stog ut med allt det för att jag älskar dig och allt hat var värt det för att i slutändan så fick jag dig" sa jag och placerade händerna på hans för att sen kunna tråka bort tårarna som nu rann ner för han kinder.
"Lämna mig aldrig" mumlade han mot mina läppar efter att ha kysst mig försiktigt.
"Aldrig" sa jag och hann knappt uppfatta vad som hände sen innan Justin läppar vart hårt pressade mot mina. Jag besvarade kyssen med minst lika mycket kraft och drog honom närmre mig.
”Jag…älskar…dig” mumlade han mot mina läppar mellan kyssarna.
”Jag älskar dig också” sa jag vilket Justin tog till sin fördel och stack in sin tunga i min mun.
Vi satt där ett tag och kyssarna som pågick mellan oss sa mer än vi någonsin skulle kunna säga med ord. Dom säger att en bild kan säga mer än 1000 ord men tro mig, en kyss som denna var 1000 gånger med laddad. Jag lutade mitt huvud lite åt höger får att få bättre vinkel men drog mig undan lite försiktigt när jag hörde hur dörren ut till terrasen öppnades.
”Eh förlåt om jag stör men jag tänkte bara säga till att vi tänkte börja efterrätt nu. Så vi undrar bara om ni vill äta med oss eller om ni äter senare?” frågade Niall och jag kollade frågandes på Justin.
”Vi kommer strax” sa Justin bara kort och jag såg Niall nickade lite till svar innan han gick tillbaka in i huset.
”Kom så går vi” sa Justin men jag såg på honom att han inte riktigt var bekvämt med det hela.
”Är du säker? Vi kan stanna kvar här en liten stund till om du vill”
”Nejdå. Så länge det inte blir något mer bröllops snack så går det bra för mig” sa han och jag skrattade smått.
”Visst” sa jag och kysste honom snabbt innan jag hoppade upp ur hans knä. Jag räckte fram handen mot Justin för att hjälpa honom upp men han ignorerade den och la en arm runt mina axlar sen istället efter att ha ställt sig upp.
Lördagen 8 december
Jag stod nu i en av dom många affärerna som fanns här i L.A. Jag stod och testade min säkert 100 klänning eller något och rynkade än en gång på näsan. Missförstå mig inte, klänningarna var jätte fina. Dom flesta i alla fall. Men problemet var bara det att alla dom klänningar jag testat på var tajta över magen vilket var det jag absolut inte ville ha just nu. Visst min mage har inte blivit så jätte stor än och dom flesta skulle säkert inte ens tänka på det men det var bara det att jag inte ville riskera det. Dessutom så finns det ju massa andra finna klänningar som inte behöver sitta slimmad längst kroppen.
”Den här satt ingen bra den heller” ropade jag ut till Stella som satt utanför omklädningsrummet och väntade på att jag skulle bli klar. Hon hade redan hittat sin klänning. Än väldigt enkel kort lilla klänning som slutade ungefär vid mitten av hennes lår, satt tajt längst henne lilla figur passade perfekt till dom skorna som hon hittat på en affär lite längre ner på gatan.
”Låt mig se” ropade hon och jag gick ur omklädningsrummet och bort till ena hörnet där det var ännu lite fler speglar och en liten bänk vid ena väggen så att folk som väntade på kunder kunde sitta.
”Den där var ju jätte sött, varför kan du inte ta den. Man ser ju inte bebismagen så mycket i den”
”Nej men man ser den fortfarande och jag tänker inte riskera något”
”Kom igen Melinda, ingen lär säkert ens tänka något. Dom kanske bara tror att du ätit lite för mycket till middag, gått upp i vikt eller något” sa Stella och jag skakade smått på huvudet.
”För det är ju ännu bättre om dom tror. För du tror inte att det skulle bli en massa skriverier om det också. Justin Biebers flickvän börjar bli tjock” sa jag och Stella himlade smått med ögonen åt mig.
”Jaja gå och testa den långa röda klänningen istället” sa Stella och viftade med händerna bort mot omklädningsrummet i en gest att jag skulle skynda mig bort dit.
Jag drog av mig den nuvarande klänningen som jag hade på mig och drog på mig den röda klänningen som Stella sagt åt mig att sätta på mig. Den satt bra på. Nej stryk det, den sitter skit bra. En rätt enkel lång röd klänning med en liten öppen rygg, men inget överdrivet eller extremt. Det enda som dock oroade mig var det lilla släppet eller vad man ska säga som händer efter klänningen. Tänk om jag skulle råka trampa på det eller något.
”Melinda få se klänningen då?” ropade Stella än en gång och jag gav mig själv en sista titt i spegeln innan jag gick ut till Stella som snabbt slog upp i ett stort leende när hennes blick föll på mig.
”Omg, du måste ta den. Om du inte tar den kommer jag att ringa Justin och låta honom fixa det”
”Stella ta det lugnt. Jag tror faktiskt att jag ska ta den. Passar bra tillsammans med mina svarta klackar också, inte för att man kommer att kunna se dom så på grund av det här lilla släppet” sa jag och greppade tag i lite tyg så att jag kunde lyfta upp släppet lite.
”Du tror inte att det här kommer bli ett problem va?” sa jag och pekade på släppet med in fria hand.
”Nejdå, den är jätte fin. Justin kommer säkert gå i taket när han ser dig, hans byxor lär i alla fall bli en aning för tajta när han har lagt sina ögon på dig” sa hon roat och jag kollade med stora ögon på henne. Jag greppade tag om en kudde som låg i ena fåtäljen som stod här och kastade den i hennes ansikte vilket bara fick henne att skratta.
”vadå då jag säger ju bara sanningen. Vi båda vet ju det ändå, vare sig du vill erkänna det eller inte. Justin kan verkligen inte ta ögonen ifrån dig. Och jag menar inte det som en dålig sak, mer som en intressant sak. Jag menar många par tröttnar lite på varandra efter den här nykära perioden som man har i början. Men ni är typ fortfarande kvar i det stadiet fyra månader senare”
”Det kan ju ha något med att vi inte träffas så ofta och därför när vi väll ser varandra så släpps alla dom känslorna vi haft under den tiden ifrån varandra fram. Vilket gör att våra möten blir väldigt känslofyllda” sa jag och Stella kollade upp på mig med stora ögon.
”Oh jag vill också hitta en kille. Jag vill också ha det här gulliga och allmänt underbara stunderna med en kille jag älskar och en kille som älskar mig tillbaka lika mycket. Jag vill ha det som du och Justin har”
”Inte för att låta självsäker eller något men kärlek som min och Justin är svår att hitta. Det kommer inte fram för bara en liten crush man hittar på gatan eller inne på en fest”
”Jag vet men jag vet inte hur jag ska hitta ’den rätta’ bara så där. Jag vet inte ens vad jag ska leta efter”
”Så sluta leta då, kärlek kommer inte bara komma för att du vill det. När det väll kommer så kommer du känna det. Det kanske låter lite töntigt och allt det där men när du hittar den rätta så kommer det bara klicka för dig. Du kommer märka när du hittar honom. Vem vet, den killen kanske finns närmre än du tror” sa jag och gav henne en lite road blick som hon snabbt förstod sig på och kastade tillbaka kudden åt mitt håll men jag lyckades fånga den innan den träffade mig i ansiktet.
”Oh kan du inte bara släppa det. Det var bara en olycksgrej, en engångs grej bara”
”Haha visst som du vill” sa jag och satte upp händerna i en gest att jag gav mig.
”Men jag går och byter tillbaka till mina egna kläder så kan vi betala för det här sen ” sa jag och hon log stort mot mig vilket jag snabbt besvarade med ett eget innan jag gick tillbaka till omklädningsrummet.
Justins perspektiv
Jag stod nere och väntade på att Melinda och Stella skulle bli klara. Vi hade planerat att åka nu så att vi skulle komma i tid även fast trafiken skulle vara jobbig. Men tydligen så hade dom fastnat i trafiken på vägen hem och eftersom Stella var väldigt seg kunde vi inte åka än.
"Asså Stella du måste skynda dig nu. Vi ska åka" hörde jag Melinda ropa irriterat och jag skrattade smått. Hennes humörsvängningar var verkligen ingenting att leka med så man ville inte hamna på hennes dåliga sida.
"Ja jag kommer om någon minut bara. Gå ner till Justin så länge eller något och lugna ner dig lite" ropade Stella och jag hörde hur Melinda suckade frustrerat.
"Sega människa" mumlade hon för sig själv och jag skrattade smått.
Jag hörde hur hennes klackar klickade mot golvet innan hon började göra sin väg ner för trappan där jag stod och väntade.
Det kändes nästan son att jag var med i någon slags Disney princess film. Jag är prinsen som stod nedanför trappan och väntade på prinsessan som i det här fallet var Melinda skulle komma ner för trappan.
Det första jag såg var hennes röda klänning och jag mitt leende blev ännu större. Jag lät min blick glida upp från hennes fötter och upp till hennes kropp som om du frågar mig passar hennes kropp perfekt. Tillslut nådde jag hennes ansikte som pryddes av hennes vackra leende och svartmålade ögon som nu mötte mina.
"Hej" sa hon nu nästan generat och vred sig lite osäkert på sig under min intensiva blick.
"Du är så vacker, så himla vacker" sa jag och lät min blick glida än en gång över hennes kropp vilket fick en lätt rodnad att spridas på hennes kinder. Hon var för sött.
"Du ser inte så dum ut du heller" sa hon fortfarande rodnande och jag skrattade smått.
Jag älskade den effekten jag hade på henne och det bästa med det är att hon reagerar precis likadant runt mig som hon gjorde när vi träffades för första gången. Och det borde väll betyda något, att hon inte tröttnar på mig. Jag la en arm runt hennes midja och drog henne mot mig och hennes händer hamnade på mina axlar.
”Aa aa aa, sabba inte hennes sminkning nu bara för att du inte kan kontrollera dina hormoner när du ser henne” ropade Stella från toppen av trappan och Melinda himlade snabbt med ögonen. Innan hon hann stoppa mig igen pressade jag mina läppar snabbt mot Melindas och hon skrattade smått efter att vi dragit undan och hört hur Stella mumlade något för sig själv.
”Om det inte var för att jag älskade dig och din musik, hade jag dödat dig vid det här laget Bieber för att nästan ha sabbat mitt mästerverk”
”Så sminka henne inte nästa gång då. Hon är lika vacker utan, om inte vackrare” sa jag och rodnaden som ännu inte lagt sig på Melindas kinder blev genast värre.
”Haha babe kommer du alltid att rodna när jag ger dig en komplimang?”
”Förmodligen” sa hon och jag skrattade smått. Jag lutade mig fram och kysste henne än en gång, den här gången lite längre.
”Okej kan vi gå nu innan du sabbar hela hennes sminkning. Det var väll ändå du som hade så himla bråttom” sa Stella och jag drog mig lite motvilligt bort från Melinda som log stort upp mot mig.
”Är du klar att gå?” frågade jag Melinda och hon nickade snabbt till svar innan vi tillsammans gick ut till bilen som stod utanför och väntade på att köra iväg oss till awardet.
Melindas perspektiv
Vi hade stått på mattan nu och det var ett under att ingen av oss blivit bländade. Visst Justin har levt med det här i över tre år och jag har faktiskt börjat vänja mig med det. Blixtarna var ändå som värst på kvällarna när det var mörkt och just nu var det fortfarande ganska just och rätt upplyst. Stella hade dock inte en lika rolig tur på rödamattan. Hon blinkade konstant och försökte vänja ögonen med alla blixtarna vilket inte verkade funka för henne. Jag förstår henne, jag kommer fortfarande ihåg min första gång på rödamattan. Det var under sommarlovet och jag kom ihåg att Selena fick hjälpa mig att gå åt det hållet vi skulle åt så jag inte kunde se vart jag skulle någonstans. Det var också sen gången som jag träffade Taylor och Kellan.
Jag krockade ihop min arm med Justins och lät honom börja lede mig lite längre bort på matta men fick snabbt stanna när jag kände hur min klänning på något sätt drog mig bakåt. Jag skakade smått på huvudet och fortsatte gå. Jag måste ju bara ha fanitiserat ihop det. Jag ångrade mig snabbt i steget när jag hörde hur min klänning sprack i bak och kände hur den kalla luften nu träffade min nu nakna rygg och svank. Jag vände mig snabbt om för att se vad som hänt och såg att Stella kollade panikslaget på mig med ena foten nersatt på släppet till min klänning.
”Melinda vad är det?” frågade Justin undrade varför jag helt plötsligt stannat till. När han inte fick något svar från mig vände han sig mot Stella som fortfarande stod förstenad med foten på min klänning. Han följde min blick ner till Stellas fot och kollade sen upp på mig. Hans blick fastnade på min klänning som nu var sönder och han rynkade lite gulligt på pannan. Ungefär lika dant som han brukar göra när han tar bilder på sig själv.
”Omg Melinda jag är så ledsen. Din klänning liksom flöt ihop med mattan så jag såg den inte. Det var absolut inte mening och jag är så så ledsen” sa Stella när hon äntligen lyckats hitta tillbaka till verkligheten vilket fick även mig att rycka tillbaka till det som hände.
”Stella det är lugnt, det var en olycka. Plus min klänning är inte så förstörd” försökte jag lugna henne med då vi nu absolut inte behövde ha någon som flippade ur. Vi lär väll vara på varenda liten tidning ändå. Rubrikerna kommer lyda något i still med ’Justin Bieber flickväns nacken chock’
Okej visst det var ju inte direkt så att klänningen gick sönder så pass mycket att man såg min rumpa men paparazzi har ju en förmåga att alltid förstora eller twista det som hänt för att få en bättre story.
”Vadå inte trasig. Melinda hela din baksida av klänningen är sönder rivenoch du hade gått någon enstaka meter till hade klänningen förmodligen gått sönder ännu mer och din rumpa skulle vara huvudämnet på varenda tidning och talkshow som finns” sa hon surt. Inte till oss alltså men mest för sig själv och hon rös till av tanken.
”Går den att fixa på något sätt så att den inte faller av. För jag känner att den kommer att ramla av vilken sekund som helst om det inte går eller om jag inte stödjer upp den med hjälp av en hand placerad uppe vid mina bröst. Vilket jag gärna undviker” sa jag och i samma sekund som orden lämnat mina läppar vara Stella framme vid min sida och började Stella började kolla min klänning.
Jag tog mig tiden och kollade runt mig för att se att kändisar kollade på mig med medlidande/sorgsen/chockerad ögon på oss. Medans paparazzons bara skrattade och tog mer bilder på mig än någonsin.
”Melinda jag är ledsen men det är inget jag kan göra. Så länge du inte har en säkerhets nål så är det inget jag kan göra” sa Stella uppgivet och jag suckade. Åh fantastiskt kunde min dag bli bättre tänkte jag och suckade än en gång.
Jag kollade runtomkring mig för att leta efter en lösning på mitt problem men hittade inget. Varför skulle jag göra det här ens? Jag står mitt på rödamattan och jag känner att min klänning kommer att falla ner vilken sekund som helst.
Jag kände hur något lades över mina axlar och vände mig mot Justin som nu stod i bara skjorta. Jag kollade frågandes på honom och skulle precis fråga vart hans kavaj tagit vägen när jag insåg att det var den som låg över mina axlar.
”Så nu slipper du oroa dig” sa Justin med ett litet leende och hjälpte mig att rulla upp ärmarna lite när jag väll satt på mig den ordentligt. Han knäppte den och kysste mig snabbt på kinden innan han lindade en arm runt min midja och började leda oss bort där reportrarna stod istället. När vi kom bort ditt ropade folk på Justin att komma åt alla möjliga håll. Justin valde tillslut en tjej som stod nästan vid slutet, ungefär vid dörren man skulle in i när man skulle komma in till själva awardet.
”Hej” sa hon glatt och Justin hälsade snabbt vänligt tillbaka.
”Så ni ser ju förtjusande ut, väldigt gulliga tillsammans måste jag säga. Men folk hade nog förväntat sig att det var Justin som skulle bära kavajen av er två” sa hon med ett litet skratt och jag himlade snabbt med ögonen innan jag svarade henne.
”Jo alltså det var ju han som hade den först men min kompis råkade trampa på min klänning så att den sprack. Så jag fick låna Justins kavaj för att täcka över det”
”Oh jag som trodde det var för att dölja den lilla bebismagen som döljer sig där inne” sa hon och jag kände hur allting stannade runtomkring mig. Jag kunde inte säga något på flera sekunder, jag kunde bara tänka på vad som skulle hända efter att resten av världen skulle få reda på det.
Vad skulle Justins fans säga, eller rättare sagt vad skulle dom göra. Om dom hade svårt att acceptera att Justin var tillsammans med någon hur skulle dom då reagera när dom fick reda på att deras idols tjej är gravid med hans barn. Att han skulle bli pappa.
Och visst så skulle vi väll kunna neka det nu men det skulle verka väldigt konstigt och det kanske var lika bra att få ut det medans dom ändå frågade. Jag menar, det kommer ju komma ut för eller senare. Så det kanske är bättre att dom får reda på det nu. Så att deras hat kanske kan hinna försvinna innan barnet kommer.
Men trots alla mina tankar om att det kanske var bättre var det ända svaret jag kunde få fram ”Va?”
Justins perspektiv
”Oh jag som trodde det var för att dölja den lilla bebismagen som döljer sig där inne” sa hon och jag kände hur Melinda snabbt stelnade till bredvid mig samtidigt som mina ögon växte till dom dubbla.
Inte ett enda ljud kom från vara sig mig och Melinda och jag antog att det kanske gjorde hela saken rätt uppenbar men jag kunde inte få för mig att öppna min mun för att säga något.
”Va?” lyckades Melinda få fram efter någon sekund som egentligen kändes som flera timmar enligt mig.
”Ja, du tror väll inte att jag skulle missa något så stort som nyheten om att Justin Bieber nya flickvän var gravid med hans barn. Trodde du?” sa hon och ett nästan hånfullt leende spreds på hennes läppar när hon märkte våra reaktioner ”Jag tar det där svaret som ett ja, att ryktena är sanna. Justin Bieber ska bli pappa”
”Vart har du hört dom ryktena ifrån?” frågade jag när jag äntligen hittade tillbaka till min talförmåga.
”Åh det var ett fans som gick runt i samma affär som din lilla flickvän var i med hennes kompis. Hon tänkte tydligen gå upp till er när hon hörde att dom två pratade om att Melinda absolut inte ville ha en tajt klänning på grund av att hennes bebis mage skulle synas då” sa hon och Melinda drog snabbt bort blicken från henne.
”Justin kan vi snälla bara gå” bad Melinda lågt så att jag bara skulle höra henne och jag nickade lite svagt till svar till henne innan jag vände mig mot reportern.
”Vi måste tyvärr gå in nu och ta våra platser” sa jag och innan hon hann protestera vände jag mig snabbt om med en arm runt Melindas midja. Jag såg hur hennes ögon började vattnas och pressade henne tätt intill min sida.
”Det kommer att gå bra Melinda” sa jag och kysste henne på pannan.
”Men Justin” började hon men jag avbröt henne genom att snabbt pressa mina läppar mot hennes.
”Tänk inte på det nu, vi fixar det sen när vi kommer hem igen. Slappna bara av nu och fokusera på något annat. Okej?” frågade jag och hon nickade svagt till svar innan ett litet leende spreds på hennes läppar. Jag torkade bort en tår som lyckats falla ner för hennes kind och kysste hennes kind kort där efter.
Jag var också orolig, tro mig men jag kunde inte bryta ihop när jag hade Melinda bredvid mig. Hon behövde mitt stöd mer än någonsin nu och jag skulle stå vid hennes sida vad som än händer och jag hoppas att hon vet.
Så det här blev ett väldigt långt kaptie och jah hoppas att ni gillar det.
Det blev väldigt mycket känslor i det här kaptilet och Justin grät lite där i början. av kapitlet. Melindas klänning gick även sönde på röda mattan och nyheten om att hon är med barn är nu ute. Kan det bli värre för någon av dom just nu?
Förlåt att det kommer så sent men när jag läste igenom det så la jag till delen där Justin börjar bli känslosam och började gråta. Tyckte att det passade bra med ett lite mer seriöst samtal mellan dom.
Men vad tror ni? Kommer alla beliebers ta det bra eller kommer dom total flippa när dom får nyheten?
Kommentera för mer och snälla det behöver inte vara långt. Bara en snabb liten kommentar om vad du tycker. Det hjälper verkligen mig att skriva mina kapitel snabbrare och ju fler som kommenterar ju fortare kommer kapitlena komma!! ;)
Why is the world always against me?!?
Jusstin.blogg.se
This was never planed - kapitel 50
”Omg Stella kommer totalt flippa när jag berättar för henne”
”Det tror jag säkert. Men babe jag måste tyvärr lägga på nu. Jag ska iväg och fixa lite små saker innan konserten ikväll”
”Okej, men vi hörs väll imorgon?”
”Självklart, jag klarar inte att gå en dag utan att se ditt vackra leende” sa Justin och jag kände hur rodnaden steg på mina kinder.
”Hejdå babe, jag älskar dig”
”Jag älskar dig också” sa jag och samtalet avslutades.
3 dagar senare: Lördag 1 December 2012
(Melinda vanligt, Stella kursivt, Sam tjockt)
”Så nu är det dags” sa Stella som skulle verka lite dramatisk innan hon fortsatte med sin mening ”Eh vi har en liten grej som vi brukar göra och tyckte att det skulle vara lite kul att Melinda var med” sa hon och kollade lite frågande på oss.
”Kan vi börja någon gång idag eller, jag vet inte ens vad det är vi ska göra så kan vi sätta igång det någon gång idag eller?” frågade jag och dom båda skrattade roat åt mig.
”Okej så här går det till, vi kommer välja tre kändisar som du ska få välja mellan där vi ger dig tre alternativ” sa Sam och jag nickade lite för att vissa att jag hängde med, jag hade kört det här någon gång tidigare tillsammans med Selena och Stefanie förut.
”Okej. Ryan Gosling, Zayn Malik och Justin Bieber. Vem skulle du döda, kyssa eller gifta dig med?”
”Eh är det bara jag som ska svara på det här eller ska ni också svara?”
”Vi ska också göra det” sa Stella och gav mig ett stort leende.
”Okej om jag måste välja någon som jag måste döda, måste jag nog välja Ryan Gosling. Jag menar jag kan ju inte döda Justin, det skulle ju vara lite konstigt” sa jag och dom nickade lite instämande innan jag fortsatte ”Och Zayn är rätt sött så jag skulle välja honom tussen gånger före Ryan”
”Där måste jag nog hålla med dig, Gosling ska bort”
”Så ingen av skulle döda Justin eller Zayn så ska vi fortsätta så att vi kan få det här överstökat. Det känns lite konstigt för mig att sitta och prata om vilken kille jag skulle vilja kyssa eller gifta mig med. Hade jag inte kunnat få välja bland några tjejer istället?”
”Nej så suck it up. Nu fortsätter vi. Vem skulle ni vilja gifta er med?”
”Justin, helt klart. Skulle vara lite konstigt om jag valde Zayn över Justin, han är ju trotts allt min pojkvän och jag älskar honom. Skulle dock inte ha något emot att träffa Zayn, han är både snygg och trevlig enligt det jag hört”
”Hördu håll dina tassar borta från min man. Du fick Bieber så Zayn är min”
”Haha ta det lugnt. Jag kommer inte att ta Zayn ifrån dig. Jag älskar Justin och skulle inte lämna honom för något i världen”
”Tur för dig kvinna, för den här tjejen är redo att slåss med både nävar och tänder” sa hon och skickade mig en lekfull blick för att teckna att hon bara skämtade med mig.
”Haha vem vet, kanske kan få träffa Zayn under röda mattan” sa jag och ett litet leende spreds på hennes läppar av tanken på att vi snart skulle gå på röda mattan tillsammans med en massa kända personer.
Jag önskar bara att ni kunde ha sett hennes ansikte efter att jag berättat att hon kunde följa med mig till L.A och gå på röda mattan tillsammans med mig och Justin. Hon hade totalt flippat och börjat hyperventilera . Hon hade frågat mig säkert tussen gånger om jag inte skämtade med henne och varje gång blev mitt leende ännu större när jag övertygade henne att jag talade sanning.
1 vecka senare: Fredag 7 December 2012
Jag satt tillsammans med Stella på flygplanet på väg till L.A för att vara med på ett award som jag inte ens visste vad det var för. Jag hade inte planerat något inför det, jag visste att jag skulle ditt tillsammans med Justin och Stella men inget mer än det.
Jag och Stella hade bestämt s för att köpa skor, klänningar och allt det där när vi kommer dit då vi båda visste att vi skulle ha lite mer att välja mellan än hemma i Stratford. Så vi skulle gå upp tidigt på morgonen för att åka iväg och fixa lite kläder medans Justin skulle jobba med något lite snabbt tillsammans med Scooter innan även han fick en lugn dag. Eller i alla fall fram tills det är dags att åka iväg till det här awardet. Dom är inte direkt stillsamma eller vad man ska säga.
Justins perspektiv
Jag parkerade bilen nästan precis framför flygplatsensingångar och kollade på klockan för att se att det fortfarande var 10 minuter tills deras flygplan ens skulle landa. Jag drog upp mobilen för att kolla runt lite på internet för att slösa lite tid innan jag gick in på flygplatsen för att möta Melinda och Stella. För just nu var jag inte på humör för att gå in för tidigt och råka bli sedd av någon och helt plötsligt skulle det inte bli ett möte mellan mig och Melinda. Det skulle bli ett möte mellan oss och hela flygplatsen. Jag kollade runt lite på twitter och kom återigen in på den lilla videon som Melindas kompis Stella lagt upp. Där dom kör som hon sagt 'en liten lek' där dom skulle välja att göra tre saker med tre olika personer.
Jag vet att jag inte borde bli avundsjuk när Melinda sa att hon tyckte att Zayn såg bra ut men jag kunde inte rå för det. Melinda var min och så fort hon pratade om någon annan kille, kramade dom eller bara var med dom blev jag avundsjuk. Jag vet att det är fel men jag kunde inte sluta. Det är inte det att jag inte litar på henne, för det gör jag. Det är alla andra jag inte litar på, om det låter vettigt. Jag vill inte vara den där avundsjuka pojkvännen, jag har aldrig vart det tidigare men det är vara något med Melinda som gör mig galen.
Jag drogs ur mina tankar när någon knacka på mitt fönster och suckade då jag trodde att det skulle vara något fan eller någon som bad mig att flytta på mig men slog istället upp i ett stort leende när jag såg att det var Melinda som stod utanför. Jag slängde snabbt upp dörren och Melinda blev tvungen att snabbt hoppa bak för att bli träffade utav dörren.
"Förlåt" mumlade jag snabbt men hon skrattade bara åt mig och skakade smått på huvudet. Jag la en arm runt hennes midja och en den andra handen på hennes kind för att kunna dra henne tätt intill mig.
"Hej" mumlade hon mot mina läppar samtidigt som hon lät sina armar hitta sin väg runt min nacke.
"Hej" mumlade jag knappt hörbart innan jag pressade mina läppar mot hennes i en långt efterlängtad kyss. Jag flätade in min hand i hennes hår och drog henne ännu närmre mig. Det kändes som att allting tog stopp runt omkring mig och det var inget annat som betyder något just nu. Min kropp skrek efter hennes och jag kunde inte få nog av henne. Jag vred lite på oss så att jag sen kunde pressa upp henne mot bilden samtidigt som jag lät min tunga glida längs hennes underläpp. Hon gav mig snabbt inträde in i hennes mun och möte min tunga snabbt med hennes egna.
Jag drog mig undan från henne för att hämta andan och lutade mig panna mot hennes.
”Jag har saknat dig så mycket” sa jag och höll henne fortfarande hårt pressad mot mig, som att om jag släppte taget om henne skulle hon försvinna ifrån mig.
”Jag har saknat dig också”
”Är du säker på det? Det är inte Zayn som du har saknat då?” frågade jag roat och hon kollade chokat upp på mig.
”Va? Vad pratar du om?”
”Oh du vet nog vad jag pratar om. Eran lilla video som ni spelade in medans ni körde någon slags ’lek’ eller vad man ska säga. När du berättade hur sött du tycker att Zayn är och hur du inte skulle ha något emot att kyssa honom eller gifta dig med honom om det inte var så att du var ihop med mig”
”Det där sa jag aldrig, jag sa att jag älskade dig. Hur vet du ens om det här?”
”Babe videon ligger uppe på internet det är inte så svårt att missa”
”Vilken video” började Melinda frågandes innan hennes blick ändrades och hon skakade smått på huvudet innan hon fortsatte ”Jag kommer att döda Sam när jag kommer hem alltså. Jag skämtade bara runt med dom. Jag menade aldrig att jag var kär i Zayn. Justin jag älskar dig mer än något annat och det vet du. Jag skulle göra vad som helst för att” jag tystnade henne mitt i meningen genom att pressa mina läppar mot hennes.
”Wow, wow babe. Ta det lugnt, jag vet det . Jag bara skämtade med dig” mumlade jag mot hennes läppar och jag kände hur hon andades ut lite lättat mot mina läppar innan hon slappnade av i min famn. Men hon stelnade snabbt till igen när en tanke verkade komma upp i hennes tankar.
”Det förklarar ju varför dina fans helt plötsligt började väldigt avvaktande när det kommer till mig”
”Va?” frågade jag nu oförstående och hon skakade smått på huvudet innan henne blick möte min.
”Dina fans tog inte videon som ett skämt. Dom trodde att jag var seriös och därför gillar dom inte mig då dom tror att jag gillar Zayn också” förklarade hon som att det var det mest uppenbara saken på jorden och jag kände hur det klickade till när jag förstod vad hon pratade om.
Det förklarade alla dom olika meddelandena som jag fått på senaste tiden på både twitter och instagram. Dom bad mig att göra slut med Melinda då jag enligt dom skulle sluta sårad i slut endan. Vilket jag tyckte var väldigt konstigt då efter mitt utbrott eller vad man ska säga på Ellen för ett tag sen hade mina fans haft stor respekt för Melinda och tagit in henne hundra gånger bättre än Selena någonsin kom in efter nästan två år.
”Jag tyckte väll att deras tankar om dig ändrades om dig väldigt fort”
”Man skulle kunna tro att det var dom som är gravida med humörsvängningar” sa Melinda nu med ett litet leende placerat på läpparna.
”Oh herregud jag glömde helt bort. Hur är det med dig, hur går allt det här med graviditeten?” frågade jag och sänkte min röst till bara en viskning när jag sa det sista. Rädd att någon skulle råka höra vad jag sa om jag sa det för högt.
”Det går bra, tror dock att Chaz börjar bli ganska trött på alla mina humörsvängningar som han får. Jag har verkligen vart en pain in the ass och jag skulle förstå om Chaz låste in mig i ett rum någonstans som en fånge eller något och bara skickade in min mat och läxor. Jag har verkligen vart hemsk” sa hon och skrattade åt vad jag antog var ett minne om en av hennes roliga humörsvängningar.
”Kanske finns en fördel att inte vara med i började av graviditeten i alla fall. Slippa alla dom här humörsvängningarna” sa jag och hon skrattade lite smått igen innan hon ställde sig på tå för att komma närmre mig med hennes läppar nu snuddandes vid mina när hon började prata.
”Kanske det. Men det finns nackdelar att vara ifrån mig också ska du se”
”Som vad?”
”Som att jag inte kan göra det här” mumlade hon mot mina läppar innan hon pressade sina egna mot mina och jag stönade klagande när hon drog sig undan allt för tidigt enligt mig. Vilket bara fick henne att le belåtet upp mot mig där hon stod. Lika vacker som alltid och bara kollade in i mina ögon. Vad har jag gjort för att förtjäna någon så fantastisk som Melinda, hon var liksom perfekt för mig. Som att hon var ämnad endast för mig. Kanske låter lite töntigt men det var sant. Melinda var perfekt för mig.
”Jag älskar dig”
”Jag älskar dig också” svarade hon och jag skulle precis luta mig framåt för att kyssa henne igen när någon harklade sig bakom oss.
Jag vände mig smått irriterat mot personen som stört oss men mjuknade snabbt när min blick landade på tjejen som jag lärt känna som Stella. Jag hade helt glömt bort att hon också skulle följa med och med tanke på Melindas ansiktsuttryck hade hon det också.
”Oh förlåt Stella jag glömde helt bort. Jag blev bara så glad när jag såg Justin och” började Melinda men blev avbruten mitt i meningen när Stella smått skrattade innan hon började prata.
”Hej det är lugnt, jag förstår helt. Jag undrar bara om ni ska gulla länge till eller om ni är klara. För om ni ska hålla på länge till går jag nog tillbaka och köper en dricka eller något. För att stå och kolla på er två får mig bara att känna mig forever alone” sa hon och Melinda skrattade smått innan hon satte upp händerna på mitt bröst för att putta undan mig en aning så att hon kunde vände sig mot Stella.
”Sorry. Men ni har ju inte träffats officiellt än. Justin, Stella. Stella, Justin” presenterade hon oss och jag räckte fram en hand mot henne.
”Trevligt att äntligen få dig. Jag har hört så mycket om dig. Både i tidningen men även av Melinda” sa Stella snabbt och jag skrattade smått.
”Det är trevligt att träffa dig också. Men om ni inte har något emot det skulle vi kunna åka nu. Jag har gäster hemma hos mig som förmodligen börjar undra vart jag tagit vägen”
”Gäster, vad då för gäster?” frågade Melinda och kollade oförstående upp på mig.
”Du får se babe” sa jag och pussade henne snabbt på kinden innan jag greppade tag om både henne väska och Stellas för att sen slänga in dom i bakluckan.
Jag såg hur Melinda skickade mig en oförstående blick innan hon gick runt bilen för att hoppa in i bilen. Stella hoppade in bakom henne och jag hoppas snabbt in bakom ratten bara någon sekund efter dom. Jag startade bilen och började köra ut från parkeringen när Melinda suckade frustrerat bredvid mig.
”Justin kan du inte snälla bara berätta vilka dina så kallade gäster är” klagade hon stönade och jag skrattade roat åt henne.
”Ta det lugnt, du behöver inte oroa dig. Du ska bara träffa några kompisar till mig” sa jag och flätade in min lediga hand i hennes och lät våra händer vila i hennes knä.
”Okej men det förklarar fortfarande inte varför du inte kan berätta för mig vem dom här kompisarna är”
”Du vet, dom här humörsvängningarna kan verkligen vara jobbiga ibland” sa jag och Stella skrattade.
”Tro mig Justin, det här är inget i jämfört med hennes andra humörsvängningar”
Vi gick in i hallen i mitt hus och Melinda rynkade snabbt på pannan i en frågande gest när det skramlade till i köket.
"Älsklingar jag är hemma och jag har några gäster med mig" ropade jag och kände hur Melindas blick brände håll på mig hud. Jag skakade bara lite snabbt på huvudet och log lite snabbt. Niall kom snabbt in skuttande i hallen och kom fram till oss.
"Hej älskling, köpte du brödet som vi bad dig om?" frågade Niall och kunde knappt hålla borta leendet som ville spridas på hans läppar.
"Nej det gjorde jag inte. Glömde tyvärr det babe" sa jag och Niall skulle precis svara när Melinda avbröt våran konversation.
”Kan någon snälla berätta för mig vad som pågår här. För ärligt talat om ingen av er helt plötsligt skriker att jag är med på punk’d eller något kommer jag börja tro att jag förlorat vettet” sa hon och jag skrattade smått.
”Babe ta det lugnt, vi skämtar bara med dig. Eller egentligen inte. Men i alla fall. Melinda det här är Niall, Niall det här är Melinda” sa jag och Melinda tvekade lite innan hon räckte fram handen.
”Okej är det någon till One Direction älskare som du har här i huset som jag bör veta om?”
”Haha bara en till” sa jag och greppade tag om hennes hand för att börja leda in henne och Stella i köket där Zayn stod och höll på med något som vi skulle ha till middagen ikväll.
”Oh där är ju min blivande fru.” sa Zayn och gav Melinda ett stort leende som hon besvarade med ett litet eget tveksamt.
”Vart var du någonstans? Vi måste ju börja fixa våra planer inför bröllopet snart” sa han och Melinda bara kollade med stora ögon på honom. Som att han hade tre stycken huvuden eller något.
”Vad pratar han om?” viskade hon lågt så att jag bara skulle höra henne.
”Han har också sett videon där du skämtar att om du inte var tillsammans med mig skulle du inte ha något emot att gifta dig med honom” sa jag och hon suckade frustrerat.
”Jag sa aldrig något sånt, måste alla vrida mina ord?”
”Ja tyvärr baby, det är så det är i branschen” sa jag och hon blängde lite på mig innan hon mjuknade under min intensiva blick.
”Visst visst, men kan vi börja fixa maten snart. Jag har inte ätit på länge och jag håller på att svälta”
”Noop. Vi ska fixa maten och du och Stella kan ta en rundtur eller något runt huset. Sätta er framför tv och kommer på något eller spela något spel. Vad vet jag, bara ni håller er borta från köket” sa jag och kysste henne snabbt innan jag gick bort till Niall och Zayn som redan börjat med maten.
”Okej jag klagar inte. Killarna i köket medans tjejerna sitter framför tv och kollar på tv. Jag gillar den här framtida världen vi lever i. Kommer jag att stå på scen snart också istället för dig?”
”Glöm och dröm baby. Scenen är min” sa jag och hon himlade smått med ögonen innan hon tillsammans med Stella gick in i vardagsrummet med en varsin dricka i handen.
Så väldigt hoppigt kapitel men hoppas att ni gillar det. Har en massa planerat inför nästa kapitel och har redan påbörjat en av scenerna som judt nu är uppe i 500 ord. Ska försöka få upp det så fort som möjligt men fram tills dess.
Vad tyckte ni om det här kapitlet? Vad tyckte om Justin och Nialls relation? Och vad tyckte ni om Zayns hälsning om att dom ska planera ett brölopp tillsammans? självkalrt är det ju på skämt men har en den saker planerat för det. För ni behöver oroa er inte, det kommer bli lite fler roliga moments mellan dom alla.Eller ni kanske inte ens tyckte det var roligt men i alla fall.
Dom är äntligen tillsammans och jag lovar er att i nästa kapitel så kommer det hända betydligt mycket mer. Har så mycket palnerat and the shit is about to go done.
You’ll remember me when the west wind moves
Sitter i alla fall och skriver nu och hoppas att jag får upp det senare idag. har skrivit lite över tussen ord och har en massa ideer så jag borde kunna få upp det idag.
