I alla fall det här skulle väll bli kul. Eller det hoppas jag i alla fall.

Justins perspektiv

  Vi hade nu kommit fram till stället vi skulle tälta på vilket var en liten äng mitt ute i skogen. Jag vet inte hur länge vi har gått nu men vi hade i alla fall gått ett tag.

  Ängen var inte jätte stor men vi skulle få plats. Det fanns en liten samlingsplats i bortre änden utav ängen med ett antal stockar som låg placerade i en ring runt någon slags eldplats. Jag antar att dem brukar vara här rätt ofta då det även såg rätt gammalt ut.

  ”Så vad tycker du?” frågade Adria som nu stod vid min sida nu med ett leende på läpparna och jag log smått själv. Jag hatade att se henne skadad, att veta att jag inte kunde göra något åt det. Allt jag kunde göra var att få henne att glömma, att tänka på andra grejer.

  ”Det är väldigt fint. Vet inte vad jag hade tänkt mig med det är inte det här i alla fall. Men bara en fråga. Hur kommer vi att sova?”

  ”Vi kommer att sova tjejer i två tält oss killar i tre tält. Du är tillsammans med mig, Alex och Duke” sa en kille bakom mig och jag vände mig om för att kolla på honom. Han var lite kortare än mig med, blåa ögon sen blont kort hår som stod spikat åt alla håll och kanter. Han hade en rätt väll tränad kropp vilket dem flesta killarna här verkar ha. Antar att dem får en del träning ifrån att bara jobba med vad det än är dem håller på med.

  ”Jag är Felix” presenterade han sig och sträckte fram en hand mot mig som jag snabbt tog.

  ”Jag är Justin”

  ”Haha jag vet vem du är dude. Du har tjejerna klängandes efter dig, kämpandes för att få dig” ja inte utav den som faktiskt betyder något ”Jag skulle göra vad som helst för att få gå i dina skor en vecka. Jag kan bara tänka mig hur många tjejer jag skulle kunna få bara genom att le emot dem” 

  ”Tro mig det är inte lika glamoröst som det låter. Man tröttnar efter ett tag på det”
   ”Hur kan man tröttna på att ligga runt med tjejer?” frågade han chockat och jag såg hur Adria skiftade sig obekvämt på fötterna. Uppenbarligen så tyckte hon att det var jobbigt att lyssna på och helt ärligt så ville jag inte prata om det heller. Speciellt inte framför henne. Jag har äntligen fått henne att inse att jag inte är en sådan hemsk person och jag vill hålla det så. Jag vill att hon ska se det sanna jag och inte det som blivit skapat utav alla press.

  ”Tro mig man tröttnar bara efter ett tag. Det finns mycket mörka sidor med att vara kändis”

   ”Kanske men jag skulle inte ha något emot att vara med några utav tjejerna som du har vart med” sa han och log smått mot mig innan han vände sig mot Adria ”Hej Adria” sa han med ett stort leende nu placerat på läpparna. Han blinkade lite snabbt mot henne och jag såg hur hon blev ännu mer obekväm än hon var innan.

  Han låg nästan belåtet och jag antar att han tog hennes reaktion som att hon gillade honom. Fuck off hon skulle aldrig falla för ett sådant missfoster som dig. Hon är min, hon tillhör mig. Om det nu ändå skulle vara så bra.

  Vi satt just nu runt elden och grillade våran korv. Den där Duke killen satt på min vänstra sida och han var helt okej. Vi satt och pratade sport ett tag innan han vände sig mot tjejen som satt på andra sidan utav honom. På min högra sida satt en tjej som jag inte visste namnet på. Hon hade presenterat sig men jag kunde inte komma ihåg vad hon hette. Jag har alltid vart dålig med namn. I alla fall hon var rätt snygg. Svart hår som räckte ner till hennes bröst ungefär, bruna ögon och rätt fylliga läppar. Hon hade en kort kurvig kropp som framhävdes av en tajt kortklänning som absolut inte hörde hemma på en campingen men vad kan man göra.

  Hade jag vart tillbaka i New York tillsammans med Twist och alla dem där killarna hade jag tagit henne utan att tänka två gånger. Men jag är inte samma person som då, jag har inte samma problem då. Jag har tagit hand om dem. Plus så finns det en viss person nu som inte verkar lämna mina tankar. Jag kunde inte sluta tänka på henne, hon var så himla vacker. Både på utsidan och insidan vilket verkar vara svårt att hitta hos tjejer nu för tiden.

  På tal om Adria så satt hon på andra sidan om elden tillsammans men Alex och någon tjej ifrån hennes tält. Hon skrattade högt åt något som Alex sa och jag kunde inte låta bli att känna mig avundsjuk. Jag hade egentligen inget emot Alex, han var en okej kille. Men det var uppenbart att han gillade Adria så självklart såg jag honom som en rival. Jag ville ha Adria mer än något annat och jag skulle göra vad som helst för att få henne. Om hon nu gillade mig tillbaka. Vilket fortfarande var ett frågetecken för mig.

  ”Okej så jag föreslår att vi gör något roligt. Vad sägs som sanning eller konka. Det är jätte barnsligt jag vet man det blir kul” sa tjejen bredvid mig och alla nickade instämmande. Eller nästan alla, Adria kollade istället skeptiskt framför sig och jag tror jag vet varför. Hon är rädd för vad hon kommer behöva göra.

  ”Visst vi kör de, men för att göra det mer spännande. Om man tar sanning så måste man även ta en shot för att få färre att ta det då det är den ‘enkla’ utvägen” föreslog Felix och jag såg hur stora leende spreds över dem flestas läppar. Men mina var inte en utav dem. Jag ville hålla mig borta från dricka, jag vet hur jag blir när jag börjar dricka och det är inte vackert. Jag är väldigt lätt påverkad och jag tappar fattningen. Jag tänker inte på konsekvenserna och just nu är jag rädd för konsekvenserna som skulle följa.

  ”Det låter bra. Vi lägger in alla namn i mobilen så slumpar den namnen istället för att vi kör med en flaska, Vi har ändå ingen stans att lägga den”

  Alla nickade än en gång instämmande och jag kollade bort mot Adria. Hon satt och små pratade med tjejen bredvid sig igen men jag kunde se hur hon pillade med hennes hår vilket hon bara gör när hon är nervös. Åh vad jag önskar att jag kunde hålla om henne just nu, säga att skulle bli bra.

  Några omgångar hade nu gått men varken jag eller Adria hade blivit indragna. Bara två personer hade fått dricka då dem valt sanning. Två personer hade fått kyssas sen så kommer jag inte ihåg vad det andra var. Någon fick sjunga tror jag. Vi hade alla kommit överens om att man inte fick fota eller filma någonting vilket jag genast hängde på då jag inte ville ha några konstiga bilder eller filmer läkta. Jag kan bara tänka mig vad tidningarna skulle ljuga ihop om det. ”Justin Bieber 19 år har gjort det igen, han har plockat ut en handfull med tjejer som han tagit med sig ut i skogen så att han kan ha sitt lilla roliga med dem” den meningen eller något liknande skulle pryda var enda skvallertidning.

  ”Okej Justin vad väljer du?” frågade någon och jag vände mig chockat mot personen. Alla kollade frågande på mig och jag förstod att det var min tur att välja. Mitt vall var dock väldigt lätt att ta då jag absolut inte ville dricka så jag hade bara ett alternativ.

  ”Konka”

  ”Oh okej. Hm se vad vi kan göra med det här. Vi har ju ett antal tjejer här som skulle vilja göra ett och annat med dig” skrattade han fram och kollade runt på alla tjejer som satt i våran lilla cirkel ”Jag kan inte komma på något bra just nu så du får kyssa Miranda kort” sa han och viftade lite med handen som att det inte vore något.

  Jag reste mig fort upp och gick bort till tjejen som ställt sig upp då jag antog att det var hon som var Miranda. Jag greppade tag om hennes vänstra kind och pressade mina läppar fort mot hennes för att få det överstökat. Det var inget fel på henne, hon var rätt sött men det kändes bara fel eller rättare utsagt så kände jag inget. Det var inget i jämförelse med dem kyssar som jag haft med Adria som bara lämnar mig till att vilja ha mer. 

  ”Omg jag kan inte fatta att jag kysst Justin Bieber” pep hon glatt och jag hade nästan lust att rulla mina ögon åt henne men höll tillbaka. Jag antar att jag skulle kunna ge henne det lilla.

  Ännu några omgångar hade gått och nu blev Adrias namn nämt. Hennes ögon spärrades fort upp och jag gav henne ett litet leende när hennes blick föll på mig. Hon verkade slappna av en aning men inte mer än så.

  ”Justin du ska kyssa Adria. Och Justin ingen kort kyss nu, vi vill ha en ordentligt kyss med tunga och allt” skrattade Felix fram och jag ville både tacka honom och smälla till honom samtidigt. Tacka honom för att jag skulle få kyssa Adria igen men smälla till honom då jag vet att det fick henne att känna sig obekväm.

  Jag skulle precis ställa mig upp men blev istället sittande när jag såg att Adria redan stod framför mig. Hon lyfte upp mina händer som låg på mina knän innan hon satte sig gränslande över mina lår. Mina händer lämnade hon på hennes höfter medan hennes greppade tag om min nacke för att dra mitt ansikte mot hennes och sekunden efter låg hennes läppar över mina.

Adrias perspektiv

  Jag pressade mina läppar mot hans och kände hur hela jag spreds utav någon rush. Jag vet inte vad det är, jag har aldrig känt så här men någon annan men jag har känt det varje gång jag har kysst Justin. Det känns liksom. Jag får det där piret som folk pratar om. Piret som visar på att man gillar någon och jag skulle säga att det är väldigt uppenbart att jag gillar Justin nu.

  Justins grepp om mina höfter hårdnade i samband med att hans tunga gled in i min. Jag hörde hur folk hurrade eller något liknande runt omkring oss men jag kunde inte bry mig mindre om dem just nu. Jag drog lite smått i hans hår efter att ha flätat in mina fingrar vilket fick ett lågt stön att lämna hans läppar. Jag log smått belåtet men det gick inte särskilt bra att le samtidigt som jag kysst Justin eller ‘sög på varandras ansikten’ som pappa brukar kalla det. 

  Jag antar att vi båda försvann smått i varandra för jag stängde av allt. Jag lyssnade inte på annat, tänkte in på annat än Justins läppar mot mina. Dock kom allt tillbaka när jag drog mig undan från Justin för att få luft. Tjejerna kollade med chock, hat och svartsjuka på mig. Killarna kollade bara häpnad på oss och jag tror jag kunde se svartsjuka i deras ögon också men är inte helt säker. Jag skulle inte förstå varför heller om jag hade rätt.

  Utan att säga något eller ge Justin någon blick ställde jag mig upp och gick bort till min plats. Vi alla satt tysta och jag kunde höra hur någon mumlade ‘damn, that was hot’ till kompisen bredvid. Men mycket mer sades inte på ett tag för än Alex harklade sig bredvid mig.

  ”Okej så eh det där blev ju lite hetat. Så om vi fortsätter” började någon prata men jag zoomade ut. Jag kunde inte bry mig just nu. Allt som for runt i mina tankar är Justin och kyssen som vi just delat. Justin satt stel på sin plats och verkade inte heller fokusera på vad dem andra sa.

  Dem fortsatte att köra och jag satt i mina egna tankar fram tills jag hörde hur någon ropade på mig. Jag kollade upp på Kristian som kollade roat på mig ”Du ska kyssa Felix” sa han och jag kände hur jag stelnade till. Det var det här som jag var rädd för. Det var en sak med Justin men att kyssa någon annan. Det kom inte ens på tanken.

  ”Kom igen baby jag vet att du vill”

  ”Eh jag, jag. Förlåt mig” hetsade jag fort fram innan jag ställde mig upp och med snabba  steg gick bort till andra sidan utav ängen. Jag satte mig på en av stenarna där och hörde hur steg närmade sig bakifrån men jag orkade inte vände mig om för att kolla vem det var. Jag kunde inte sluta tänka på kyssen med Justin. Jag ville kyssa honom igen, jag ville ha mer. Men den stora frågan var, ville han?

  ”Adria” hörde jag någon säga bakom mig och kunde direkt höra på rösten att det var Justin. Han satte sig ner bredvid mig men jag kunde inte få för mig att kolla på honom

  ”Adria prata med mig”

  ”Justin det finns ingenting att prata om. Jag ville inte köra med och det är allt”

  ”Har det något med att du skulle kyssa Felix eller är det kyssen med mig som fick dig att smita?” frågade Justin och jag kunde känna hur hans ögon brände in i min kind. Jag kunde inte längre undvika honom så jag kollade upp på honom men ångrade mig direkt. Hans ögon brände in i mina och jag ville inget annat än att slänga mig på honom igen, pressa mina läppar mot hans. Men jag kunde inte se fall han ville detsamma.

  ”Pågrund av båda antar jag"

  ”Jag är ledsen om jag fick dig att tro något för det var absolut inte att det här ska sabba något” började Justin snabbt rabbla fram och jag kände hur hela jag sjönk ihop. Han kände inte likadant, det var ganska uppenbart nu om du frågar mig.

  ”Haha nej det är lugnt. Tro mig jag kände inget heller. Det var som att kyssa en gammal kall död fisk” sa jag och gav honom ett litet leende. Som dock inte nådde mina ögon men jag hoppas att han inte märkte.

  ”En gammal kall död fisk? Är det vad du känner när jag kysser dig?”

  ”Ja” sa jag och utan att tänka pressade jag mina läppar mot hans, min hand var placerad på hans kind för att hålla honom på plats  under tiden jag kysste honom. Hans läppar började röra sig i synk med mina och jag kände återigen det där piret i hela kroppen. Jag gillade att kyssa Justin och skulle göra det hela tiden om jag kunde. Men uppenbarligen så gillade han ju inte mig så jag skulle inte slösa min tid.

  ”Kolla, ingenting” sa jag kort efter att ha dragit mig undan innan jag återigen sprang bort ifrån honom. Men den här gången sprang jag bort till mitt tält och in under min sovsäck. 

Justins perspektiv

  Gammal kall död fisk. Var det verkligen vad hon kände när hon kysste mig? Var jag sådan dålig kyssare eller hade det bara något med att hon inte gillade mig tillbaka. Jag hoppades på det förstnämnda för det skulle jag kunna förbättra. Medans om det är det andra alternativet så vet jag inte om det finns något jag kan göra.

  Jag låg just nu i mitt tält som resten utav oss. Efter att Adria lämnat mig hade jag gått direkt in i mitt tält och bara någon minut senare började resten att dra sig tillbaka till sina tält. Klockan var rätt mycket så alla var trötta. Killarna i min tält hade somnat för länge sen och jag försökte själv men jag lyckades inte. Jag fick istället ligga här med mina tankar om Adria och undra fall hon hade samma problem. Så klart att hon inte har, hon gillar inte dig tillbaka. Jag stönade lågt åt min egen tanke och försökte slå bort den obehagliga tanken om att hon gillade någon annan. Var det därför som inte kände något för mig? Var det kanske möjligtvis Alex som hon gillade? 

  Mina tankar flög runt ett bra tag till innan jag kände hur sömnen började ta över mig. Men precis innan jag skulle somna var det någon som knackade på tältets sida. Jag rynkade smått på pannan och reste mig upp på mina armbågar ”Vem är det?” frågade jag lågt då jag inte ville väcka dem andra,

  ”Det är Adria. Kan jag komma in?”

  ”Visst kom in du” sa jag snabbt och försökte låta opåverkad utav henne men misslyckades totalt enligt mig själv. Jag skyndade fram med orden och stammade smått. Haha snyggt Justin, riktigt smidigt.

  Sekunden efter kom Adria in i tältet och hon såg sliten ut, det såg ut som att hon inte hade sovit alls. Kanske hade hon inte heller kunnat sova pågrund utav kyssen. Visst fortsätt att drömma Bieber.

  ”Jag vet att det här kanske är jätte olämpligt och allt det där. Men skulle jag kunna få sova här ikväll”

  ”Kan du heller inte sova?”

  ”Nej, mardrömmar” mumlade hon smått för sig själv och med tanke på hennes kroppsspråk så hade det förmodligen något med Tomas att göra. Oh vad jag skulle vilja slita av huvudet från den där killen.

  ”Självklart kan du sova här. Kom hit”

  ”Är du säker? Det är inte till något problem?”

  ”Nej det är inte till något problem så sluta dumma dig nu och kom hit” sa jag och klappade snabbt på madrassen bredvid mig. Jag såg hur ett litet leende spreds på hennes läppar vilket smittade av sig på mig.

  Utan att säga något mer la hon sig ner bredvid mig. Halvt vilades över mig, huvudet på mitt bröst och en arm lindad runt min midja. Precis som vi har legat ett antal gånger tidigare. Men jag skulle inte klaga, jag gillade det så här. Det kändes bra.

  ”Sovgott Justin”

  ”Sovgott Adria”

Okej så det här kapitlet är inte igenom läst då jag måste lägga mig nu. Så jag ber om ursäkt om det är mycket stavfel, har skrivit det sista nu på kvällen och tror att det finns en chans att det finns en hel del fel. Men hinner inte fixa det nu gör det när jag vaknar.

I alla fall så hoppas jag att ni gillar kapitlet. VI börjar närma oss det vi alla väntat på. Eller i alla fall det jag väntat på, vet ju inte med er. Hehe men i alla fall, kan inte komma på några frågor just nu. Orkar inte tänka då jag kommer somna vilken sekund som helst. Så kommentera vad ni tycket om kapitelet och vad ni tror kommer att hände under resten utav camping turen ;)

MUCH LOVE<3

  För en gångs skull på länge så vaknade jag faktiskt utav att jag sovit klart och inte av något störande moment. Jag har flera gånger vaknat utav att hästarna, korna, hönsen låter eller liknande. Jag förstår inte hur Adria inte vaknar utav det men jag antar att man kanske vänjer sig med det under åren.

  Jag hade i alla fall sovit bättre än på länge och jag tror ärligt att det kan bero på Adria. Kanske inte bara men det kändes bra att ha henne i mina armar.  Jag har alltid sovit bättre när jag har någon bredvid mig, jag vet inte varför men jag antar att det har något med att jag inte gillar att känna mig ensam. Visste det kan vara skönt att vara ensam ibland men på senaste tiden så har jag inte gillat att vara ensam. Inte alls. Det får mig bara att tänka på allt och inget. För för ett tag sen var allt jag kunde tänka på vad det var för fel på mig. Vad det var som Selena saknade hos mig som hon såg hos eller honom. Jag gav henne allt hon ville ha, allt hon pekade på. Jag spenderade så mycket tid jag kunde med henne och jag älskad henne. Jag trodde att vi skulle hålla för alltid men uppenbarligen så hade jag ju fel.

  Det var ju tydligen bara jag som kände så men just nu är jag ganska glad att det hände. Visst jag inser nu att allt drickande, festande och liggande runt med olika tjejer bara var dumt men jag kan lära mig utav det. Växa från det. Jag kan prata om det och kanske få folk att undvika det, inse vad det egentligen gör med en. Det gör inget annat än sabbar för en. Man mår bra undertiden man är påverkad men efter mår man bara sämre än tidigare.

  Adria fick mig att inse det. Hon har fått mig att inse en hel del. Hon har vart sten hård mot mig, eller hon var det i början. Hon har börjat slappna av lite nu när hon märker min skillnad. Men jag tror faktiskt att jag behövde att någon var tuff mot mig, någon som inte gav sig. För mina nära och kära försökte bara prata med mig, baby sitta mig. Dem kröp runt problemet istället för gå rakt på sak som Adria har gjort. Hon har inte tagit mitt skit, hon har käftat tillbaka vilket inget gjort tidigare.

  Jag antar att det är en av anledningarna till att jag fallit för henne. Ja jag har fallit för henne och jag har fallit hårt för henne. Allt var perfekt med henne. Till och med dem små ‘felen’ var perfekta på henne. Hon var vacker på både insidan och utsidan. Hon var osjälvisk och hon satte alla före sig själv. Vilket kan vara både en för och nackdel.

  På tal om Adria. Hon låg med huvudet på mitt bröst, hennes ena ben in i mellan mina,  ena armen runt min midja medan hon låg böjd med den andra så hennes hand låg på min mage ihop flätade med min ena hand. Min fria arm var lindad runt hennes midja och jag kunde inte låta bli leende som spreds på mina läppar när jag kollade ner på hennes ansikte.

  Dock försvann leende lika snabbt som det kom när min blick fastnade på hennes hals. Det var ett stort blåmärke som sträckte sig runt hela henne hals och det var ingen tvekan på vad det var som hade orsakat det. Tomas. Men kunde se formen av hans händer, se exakt hur han höll fast henne. Hur han kvävde henne.

  Jag rös utav tanken på att någon skadade Adria. Speciellt med tanke på att det är Tomas som har gjort det tidigare. Han har skadad henne tidigare och hon är ärrad för hela livet. Jag kunde se bilden framför mig. Adria hjälplös med Tomas händer runt hennes hals, det äckliga leende på hans läppar och hans ögon som dansade över hennes kropp. Jag kände inget annat än hat för tillfället och om Adria inte hade legat på mig nu och jag inte velat väcka henne så hade jag letat upp honom. Jag vet inte vad jag skulle göra men jag skulle försöka slå in lite vet i huvudet. Dock tror jag att han är ett hopplöst fall så det skulle nog inte hjälpa så mycket ändå. Men jag skulle njuta utav det, jag skulle njuta utav varje sekund. Visst jag vet att man inte ska använda våld men jag tror faktiskt inte att det finns en annan utväg.

  ”Kan du sluta skaka så mycket jag försöker sova här. Om du fryser kan du bara sätta på dig ett täcke eller något” mumlade Adria sömndrucket fram och skiftade lite på sig så att hon nu kunde kolla upp på mig. Hennes ögon var rödsprängda och hon hade svarta ringar runt ögonen. Det var väldigt uppenbart att hon behövde komma bort härifrån och vila. Eller för mig var det väldigt uppenbart.

  ”Vad tänker du på Justin? Du ser bekymrad ut”

  ”Var det för att Tomas strypt dig som du grät igår? Varför du vara så himla förstörd?” frågade jag och kände hur hon stelnade till bredvid mig. Jag såg smärta i hennes ögon tillsammans med förvåning och hon verkade förvånad över min fråga -vilket inte var konstigt- då det tog ett tag för henne att svara mig.

  ”Hur visste du?”

  ”Adria du har märken på din hals som inte var där igår. Och kom inte och säg att det är något annat för jag kan se handmärkena”

  ”Ja dem är från Tomas. Men det är ingen fara, jag mår bra och inget allvarligt hände” sa hon men jag visste inte vem hon försökte övertyga. Mig eller sig själv? Kanske båda.

  ”Hur kan du sitta här och försvarar honom efter allt han har gjort mot dig?”

  ”Jag försvarar honom inte. Jag ville bara inte göra en stor grej utav det”

  ”Adri det här är en stor grej. Den här mannen är uppenbarligen dum i huvudet och det gör dig inget gott att veta att han är bara femtio meter bort” sa jag och kunde se rädslan i hennes ögon men jag slutade inte där ”Enda sedan han kom hit har han inte gjort något annat än att skapa problem för dig. Han gör inget annat än sabbar för dig. Adria kolla på mig. Du är fantastisk på alla möjliga sätt och snälla låt honom inte sabba det. Var starkare än honom, visa honom inte hur mycket han påverkar dig. Det ger honom bara glädje” sa jag och kollade menande på Adria som kollade upp på mig, precis som jag bett henne om. Men hon såg förvirrad ut och det såg ut som att hon tänkt på något. sen utan förvarning sköt hon upp i sängen för att sen börja gå bort till sin del utav ladan. Men hon hann inte särskilt långt innan jag stoppade henne genom att greppa tag om hennes handled efter att jag ställt mig upp från sängen jag lika så.

  ”Adria snälla prata med mig. Du vet att du kan lita på mig, jag finns här för dig så snälla prata med mig. Lås inte in dig i dig själv. Jag vet hur det är, jag gjorde det ett långt tag. Men det hjälper ingen, speciellt inte dig själv” jag hoppades att hon skulle öppna upp för mig, att hon skulle berätta det som hon dolde för mig men som vanligt så var Adria en envis person.

Adrias perspektiv

  ”Justin jag vill inte prata om det. Jag borde inte ha sagt något, du borde inte veta det du vet så jag kommer inte att berätta mer”

  ”Mer? Du menar att det finns mer grejer som han har gjort mot dig?” frågade han irriterat och jag slog mig själv mentalt. Hur kunde jag vara så klumpig och avslöja att det fanns mer. Jag borde inte ha öppnat munnen, jag borde inte ha sagt något från början. Han kommer att slå mig, han kommer att skada mig igen om han fick reda på att jag klantat mig. Igen.

  ”Adria svara mig. Har han skadat på andra sätt också?” frågade han och jag kände hur tårarna började bildas i mina ögon. Jag skakade smått på huvudet och försökte blinka bort tårarna men misslyckades helt. Tårarna började rinna ner för mina kinder och inom kort stod jag i Justins famn. Han höll mig hårt mot hans bröst och drog en lugnande hand över min rygg.

  ”Snälla prata med mig Adri, jag kan inte hjälpa dig om du inte pratar med mig”

  ”Det finns inget att prata om Justin. Du borde inte veta något utav det här. Jag är ledsen men jag kan inte prata om det här med dig. Jag kan inte säga något mer. Tomas kommer inte att vara glad om han får reda på att jag har berättat det här för dig. Så du kan inte säga det här till någon och Justin jag menar det. Han är läskig som han är nu när han är arg, jag vill inte ens tänka tanken på hur han skulle vara om det här kom ut” sa jag och rös utav tanken. Justin verkade dock inte nöjd med mitt svar då han suckade högt. Men han sa inget, han orkade väll inte bråka med mig längre. Han förstod nog att jag inte skulle säga något mer hur mycket han än försökte få mig att prata så skulle det inte ske.

  För hur mycket jag än ville berätta för honom så kunde jag inte. Jag kunde inte få för mig att berätta. Han skulle inte se på mig på samma sätt då, han skulle inte hålla mig på samma sätt som han gör nu. Han skulle bli äcklad utav mig, hålla sig på avstånd från mig och inte umgås med mig. Det är så alla skulle reagera om dem fick veta vad det är som har hänt här när ingen annan har vart runtomkring. Dem skulle inte vilja vara med mig, jag skulle se skammen i min pappas ögon.

  Jag ville berätta men som sagt så kunde jag inte. Det skulle förändra för mycket. Ingen skulle kunna kolla på mig utan att bli äcklad och jag skulle inte kunna ta det. Då står jag hellre ut med det här än alla dem blickarna som jag skulle få om jag gick ut med vad Tomas gjort mot mig.

  Jag stod nu med Justin och 17 andra personer som tydligen skulle följa med på campingen. Vi väntad på 3 personer och det var då Kenny, John och Alex. Dem personer som jag egentligen bara ville ha med på det här, kanske någon till tjej då. Men nu blir vi totalt 22 personer, 12 killar och 10 tjejer som Kenny bjudit in. Jag hade bett honom att bjuda in en liten skala av människor men jag borde ha vetat att Kenny skulle bjuda in så här många. Han är inte en kille som gillar när saker är små

  Efter ytligare sju minuter utav väntan på dem såg jag dem kommandes med stora väskor på ryggen och i händerna. Eller Alex bar väll det tunga medan John och Kenny tog det lättare. Dem var inte särskilt biffiga om man säger så. Det enda som John bar på var två gitarrer -då vi alltid brukade spela gitarr och sjunga runt elden- och sen sina kläder på ryggen. Kenny hade sina kläder på ryggen och en medelstor högtalare i händerna som man kunde koppla upp mobilen till. Alex bar på sina kläder, två tält, sovsäckar, madrasser vilket fick mig att skratta högt då jag visste att madrasserna inte var till honom. Han har sagt att han brukar tälta men då kör han bara på ett litet underlägg, har tycker att det är onödigt att släppa med sig madrass och lägga tid på att blåsa upp den.

  ”Verkar som att dina kompisar använder Alex som deras slav” viskade Justin till mig vilket fick mig att skratta högt, han hade märkt det också. Jag såg hur allas blickar vändes mot mig och nästan alla tjejer gav mig en äcklad blick. Vilket dem inte har gjort förut så jag antar att det har något med Justin att göra. Dem är förmodligen avundsjuka att jag får spendera så mycket tid med Justin.

  I alla fall det här skulle väll bli kul. Eller det hoppas jag i alla fall.

Okej kanske ska passa på att säga samma sak här som på instagram. Jag byter dag som jag uppdaterar på till måndagar istället. Jag ha rnu träningar på söndagar och det tar seriöst upp hela kvällen. Så på måndagar kommer kapitlena komma.

Sen vad tycket ni, händer kanse inte så mycket i kapitlet men nu ska dem iväg på den här camping turen och där kommer det att hända en del. Har sett fram emot den här delen enda sedan jag började skriva på novellen :P

1, Vad tror ni kommer hända på campingen? Det kommer som sagt hända mycket där :P

2, Adria berättar fortfarnade itne allt för Justin, tror ni det tar lång tid innan hon öppnar upp helt?

3, Sen så vill jag veta vad ni tycker om hela novellen. Vad är bra/dåligt med den? Vad kan jag förbättre? Går den för fort/långsamt? Vad vill ni ska hända? 

  Det hade nu gått två timmar sen Adria stack iväg och helt ärligt så börjar jag att oroa mig på riktigt nu. Det har nu blivit mörkt och vi har inte hört från henne. Henrik var lugn vilket lugnade mig en aning, men bara lite. Jag hade bara en känsla att något dåligt hade hänt. Att hon var i knipa. Henrik hade även åkt iväg på någon jobb grej så han var inte här för att lugna ner mig längre.

  "Justin du måste lugna ner dig. Du kommer att få knäskador så mycket som du skakar med benet" skrattade Tomas fram och jag gav honom en kall blick. Jag vet att jag borde vara tyst men jag kunde inte hålla tyst längre. Enda sedan Adria berättade för mig om deras förflutna så har jag velat smälla till honom så hårt.

  "Der skulle du gilla va? Att jag blev skadad. Du verkar ju gilla när folk är skadade eller sårade. Eller gäller det bara när du har orsakat skadan själv?" jag såg hur hans ögon svartnade och hur hans händer knöts hårt. Men han hann inte säga något då ett högt gnäggande hördes precis utanför huset.

  "Åh kolla Apollo är tillbaka" muttrade Tomas fram innan han reste sig upp och gick bort till sitt rum. 

  Jag andades lättat ut och reste mig upp för att sen gå ut. Men oron kom tillbaka lika fort som den försvann. Apollo var där men det fanns inte ett spår utav Adria. Jag menar om hon var här skulle hon ju inte låta Apollo springa runt på gården, plus Apollo verkade väldigt stressad, uppjagad och rädd  utav någon anledning. Varför kunde jag inte lista ut.

  Efter att ha ställt tillbaka Apollo i stallet och lyckats lugna ner honom började jag göra min väg bort till skogen. Jag visste inte vart jag skulle leta, eller vart jag ens skulle börja. Den här skogen var stor och jag skulle säkert inte hitta henne. Jag skulle missa henne. Vi skulle förmodligen gå i cirklar runt varandra. Men jag blev tvungen att gå och leta efter henne ändå. Jag kunde ju inte lämna henne, hon skulle kunna vara skada.

  Det skulle kanske vara bra att fråga om hjälp, att be någon annan att hjälpa mig leta efter henne. Men det fanns inte riktigt någon som jag kunde be om hjälp. Henrik var iväg på någon arbetes sak så han skulle inte kunna komma hit färs än om någon timme. John och Kenny skulle säkert bara få panik och inte vara till särskilt stor hjälp. Plus så visst jag inte vart dem var någonstans. Den enda som jag egentligen skulle kunna fråga är Tomas och det var inte ens på frågan. Han skulle säkert bara göra mer skada än nytta. Vem vet vad han skulle kunna göra med henne, speciellt mitt ute i skogen där ingen skulle höra dem. Så det lämnade mig ensam kvar till att leta efter henne. Det var väll bara att börja min jakt då.

  Jag började gå in i stigen och såg hov märken nere i jorden så jag började följa dem, dem skulle förmodligen leda mig till Adria eller det hoppas jag i alla fall. Hon kan ju ha gått iväg någonstans för att försöka komma hem.

  Jag hade letat i ungefär en timme nu och mina fötter börjar värka. Det känns som att jag har gått runt i cirklar och att jag inte kommer någonstans. Adrias namn hade jag skrikigt ett antal gånger men utan att få något svar tillbaka. Vilket betydde att jag var långt bort ifrån henne och att jag förmodligen inte skulle hitta henne. Det var en nästintill omöjlig uppgift men jag kunde inte ge upp. Jag fick hela tiden upp bilder i huvudet utav Adria skadad och i fara. Och tro mig det är inga bilder som jag vill se. Dem är hemska och jag önskar att jag kunde få bort den här stressen och oron.

  ”Jävla skit, inte igen” hörde jag hur någon mumlade irriterat och kollade snabbt till min vänster för att se Adria komma haltande. Hon såg väldigt sliten ut, hennes hår  stod åt alla håll och kanter, hennes kläder var trasiga och smutsiga.

  ”Adria” ropade jag och hennes huvud flög upp mot mig. Ett litet leende spreds på hennes men det försvann nästan lika fort när hon snubblade över en sten.

  ”Inte igen” mumlade hon och jag hade förmodligen skrattat i vilket annat tillfälle som helst. Men jag kunde se på Adria att hon inte tyckte att det här var särskilt roande. Hon ställde sig upp men snubblade nästan till igen när hon tog ett steg.

  Utan att tänka efter sprang jag upp till henne och la en arm runt hennes midja för att hålla henne uppe och la min fria hand under henne haka för att lyfta upp hennes ansikte mot mitt ”Är du okej?” frågade jag men hon skakade på huvudet och kollade ner på sin ena fot vilket även var den foten hon snubblat med båda gångerna.

  ”Har du ont i foten?” återigen svarande hon bara med en ryckning med huvudet. Den här gången nickade hon dock ja men i alla fall. Utan att säga så mycket som ett ord till böjde jag mig ner och la min fria arm runt hennes knän så att hon hamnade i min famn när jag ställde mig upp.

  ”Justin släpp ner mig nu. Jag kan gå själv”

  ”Sorry baby, no can do” sa jag skrattandes och började styra mina steg åt det håller jag kommit ifrån. Jag såg hur en rodnad spreds på hennes kinder och hennes ansikte begravdes i min nacke. Ett litet skratt lämnade mina läppar och jag fortsatte att gå bort mot gården. Vilket då skulle ta ett tag men jag brydde mig inte. Det hade vart värt att gå ut och leta efter Adria. Jag hade hittat henne och det var hela poängen med det här.

  ”Tack förresten för att du letade efter mig” sa Adria och placerade en lätt kyss på min kind och jag kollade chockat på henne. Jag hade inte väntat mig det där med tanke på vad som hände efter att hon kysst mig ”Eller letade du inte efter mig? Omg det här blev ju väldigt pinsamt”

  ”Hahah ta det lugnt Adria. Jag letade efter dig och jag har gjort det ett tag nu. Jag hade bara en dålig känsla att något hänt dig och när Apollo kom hem utan dig fick jag nästan panik”

  ”Oh vad bra att Apollo är hemma oskadd, jag vet inte vad som hände honom. Han bara fick en panik attack eller något”

  ”Inte jag heller, men det är bra med honom nu. Jag lugnande ner honom och satte in honom i stallet innan jag stack iväg för att leta efter dig”

  ”Tack Justin för allt och jag är ledsen att jag gjorde dig orolig. Det var inte mening. Jag behövde bara komma iväg. Det var mycket som hände på samma gång och om jag ska vara ärlig så fick jag lite panik när jag kysste dig. Jag vet inte vad jag tänkte på när jag kysste dig. Jag har inte vart så nära en kille på länge utav att få panik och jag vet inte varför men av någon anledning så litar jag på dig. Jag känner att jag kan berätta saker för dig och jag känner mig trygg hos dig” sa Adria och möte nu äntligen min blick. Hon hade svart ringar under ögonen och ett skärsår på kinden. Men hon var minst lika vacker som altid och jag blev lika häpnad som alltid utav hennes skönhet. Jag ville böja mig ner och kyssa henne men avstod då det förmodligen inte skulle sluta särskilt bra.

  ”Om jag ska vara ärlig så känner jag likadant mot dig Adria. Jag har inte litat på någon sen det som hände med Selena. Speciellt inte tjejer. Men jag litar på dig och jag litar på dig att du inte kommer att säga det till någon”

  ”Tro mig Bieber det kommer jag inte. Om det är något jag hatar så är det när folk skvallrar och säger saker som dem inte”

  ”Det är bra och veta. Och jag lovar att inte berätta för din pappa om vad som hänt. Även fast jag tycker att du borde göra det men det är inte min ensak så det är upp till dig”

  ”Tack antar jag. Och det är inte så att jag inte vill berätta för honom om allt, det är bara komplicerat och skulle inte sluta bra för någon” sa och nickade förstående. För helt ärligt så förstod jag henne och jag visste vart hon kom ifrån. 

  Jag kanske inte har gått igenom exakt samma sak men det är som att jag inte vill berätta för världen vad som egentligen hände mellan mig och Selena. Det är ingen som egentligen vet vad som hände mellan oss förutom Adria. Dem andra har bara fått en förkortad version eller så har jag bara sagt att det inte funkade.

Adrias perspektiv

   "Fuckings jävla skit" muttrade jag irriterat när jag snubblat på ännu en rot. Det var säkert den sjunde gången som jag snubblade och helt ärligt så har jag lust att bara sätta mig här och villa. Fortsätta min promenad hem imorgon bitti. Men varje gång jag var på väg att slå mig ner så kom jag ihåg Apollos reaktion. Jag vet inte vad som skrämde honom men han fick fnatt. Jag har aldrig sett honom så där. Allt gick ju bra, det var inget konstigt förs än han måste ha hört något. För i nästa sekund så ligger jag på rygg på marken med en smärta som spreds igenom min kropp. Apollo sprang iväg till gud vet vart men jag behövde inte oroa mig. Apollo visste kände till skogen bättre än någon annan så han hittar hem förr eller senare. Det har han gjort förut då han rymde härifrån. Han kom tillbaka tre dagar senare och förutom bristen på vatten och mat så var det inget problem med honom. 

 Men i alla fall så var det mig som jag oroade mig för just nu. Jag har ingen aning vart jag kom ifrån, allt såg likadant ut och jag började få panik. Tänk om jag inte skulle hitta hem. Hur lång tid skulle det ta innan dem började leta efter mig? 

 Om jag känner min pappa skulle det ta ett tag. Han är inte den som oroar sig och han vet att jag brukar vara borta i timmar. Det brukar inte vara någon fara men nu så hände faktiskt något. 

 Okej så i typ tre timmar nu har jag gått runt och saker har bara blivit värre. Ryggen gör bara ondare och ondare för varje steg jag tog och min fot lika så. Jag stukade den för ett tag sen när jag snubblade, jag tror det var tredje gången jag snubblade men kommer inte ihåg. Ont gjorde det i alla fall.

   ”Jävla skit inte igen” stönade jag irriterat och drog en frustrerad hen igenom mitt hår. Mitt hår skulle förmodligen ramla av snart så mycket jag dragit i det.

  ”Adria” hörde jag någon ropade och jag kände genast hur jag slappnade av när min blick föll på Justin som stod bara någon bit bort ifrån mig.

  Jag stod nu i duschen efter att Justin burit mig hela vägen till huset och jag tror att jag tackat honom minst femtio gånger redan och det lär förmodligen bli fler. För helt ärligt vet jag inte vad jag hade gjort om Justin inte hittat mig när han gjorde för ärligt talat så hade jag inte orkat gå mycket längre. Jag var helt slut och min kropp gjorde ont.

  Vattnet som rann ner för min kropp gjorde dock ett bra jobb för att få mig att slappna av. Jag kände hur mina muskler slappnade av och hur mina tankar började styra iväg åt alla hålla och kanter. Okej det det där var en lögn. Mina tankar vara fasta på Justin och tanken på att kyssa honom igen. För jag hade lusten att kyssa honom igen. När vi var där i skogen, när han bar mig så hade jag lusten att kyssa honom igen. Jag vet inte vad det var men på senaste tiden har jag känt mig dragen till Justin och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vet inte ens vad det är. Jag har aldrig gillat någon förut men med tanke på vad jag har hört om att gilla någon så skulle det här kunna vara det. 

  Nej det kunde inte stämma. Jag gillade inte Justin. Jag kunde inte gilla Justin, det skulle aldrig gå och jag skulle bara sluta skadad. Men hans ögon, hans händer på min kropp och hans läppar. Åh låt mig inte ens börja med hans läppar. Dem hade känt så bra mot mina.

  Efter att ha stått i duschen i kanske en halvtimme eller något så  stängde jag av vattnet och klev ur för att snabbt torka mig innan jag klädde på mig. Jag skulle bara gå och lägga mig så jag hade en av Justins stora t-shirts som gick ner till mitten utav låren på överkroppen -döm mig inte Justins tröjor är jätte sköna och dem lugnar Justin- och på benen så hade jag bara på mig ett par slita shorts. Håret hade jag satt upp i en slarvig bulle som förmodligen stod åt alla håll och kanter men helt ärligt så brydde jag mig inte. Jag skulle ju ändå som sagt bara gå och lägga mig.

  Jag började gå ner för trapporna inne i huset -då det inte fanns någon dusch i ladan så fick man duscha i huset- men stannade fort när jag hörde hur någon ropade på mig med en mörk och irriterad röst. Jag svalde högt då jag hörde på rösten att det var Tomas och vände mig långsamt om. Men jag ångrade snabbt att jag inte sprang iväg då jag i nästa sekund stod med ryggen hårt uppressad mot väggen. Hans händer tog ett kraftigt tag om min nacke och jag fick genast svårt att andas. Jag shippade efter luft och försökte slita bort hans händer från min nacke men det var värdelöst. Han var för stark helt enkel och jag hade ingen chans att försvara mig. Precis som alla tidigare gånger.

  ”Vad har du sagt till Justin om mig?” frågade han men en mörk röst vilket fick rysningar att gå igenom hela min kropp. 

  Jag försökte svara honom men hans grepp om min nacke stoppade mig och efter ett tag verkade han inse det också då hans grepp släppte en aning. Jag fick äntligen luft ner i lungorna och hostade smått innan jag fick min andning under kontroll. Eller så bra jag kunde i alla fall då han fortfarande hade ett grepp om min hals.

  ”Svara mig bitch annars lovar jag dig att det kommer sluta illa. För din del i alla fall”

  ”Jag har inte sagt någonting, jag lovar. Justin listade ut det när han såg min reaktion av att du var här” ljög jag och han andades hektiskt.

  ”Ja det var ett stort misstag ifrån dig det där. Du borde ha låtsas som att ingenting har hänt. Du skulle ha fortsatt som för, nu är han på mig och vad säger att din lilla pappa inte börjar ana något snart. Det skulle inte vara så bra va? Att din pappa fick reda på att du är en gammal smutsig hora. Det skulle krossa hans hjärta eller hur? Det skulle få honom att må sämre än han redan mår. Vill du att det ska hända?” frågade han med läpparna precis vid mitt öra och jag skakade smått på huvudet då jag inte kunde få fram några ord ”Duktig flicka. Du får se till att Justin inte berättar för någon och att han håller sin min tyst”

  ”Justin vet inte om allt. Han tror bara att du har slagit mig”

  ”Det är bra. Vi håller det så. Jag vill inte ha den där rika snorungen allt för nära. Vem vet vad han skulle kunna orsaka med för problem”

  ”Jag lovar att hålla honom under kontroll, han kommer inte att vara till något problem”

  ”Bra” sa han kort innan han placerade en kyss över mitt öra. Han grepp om min hals hårdnade med hans ena hand medan han med den andra började följa mina kurvor på vänstra sidan utav min kropp. Kallakårar gick igenom min kropp och jag hade lust att gråta. Men jag visste att det inte skulle göra någon nytta. Jag har fått lära mig den hårda vägen.

  ”Du har blivit snyggare sen senast jag var här. Visste du det? Större bröst, större rumpa, mindre midja, längre ben, ögon som skär in i ens själ och fylligare läppar som jag har velat kyssa enda sedan jag kom hit” mumlade han fram men jag hann inte reagera förs än hans läppar var över mina. Men jag gjorde inget tecken på att besvara den. Den här kyssen kändes inte bra, inte på något sätt. Det var inte ett dug som den kyssen som jag hade delat med Justin. Där han lämnade mig med att bara vela ha med. Men här så ville jag att marken skulle svälja mig hel och låta mig försvinna från jorden.

  Dock verkade Tomas inte särskilt nöjd med mitt beteende ”Kyss mig tillbaka din bitch” mumlade han fram och hans grepp om min nacke blev hårdare. Jag fick svårt att andas men jag besvarade kyssen den här gången när han började kyssa mig igen. Men jag kände inget, inget annat utan hat i alla fall.

  Hans fria hand som inte höll fast min nacke gled ner till min rumpa som han tog ett fast grepp om vilket lede till att jag öppnade munnen i chock och han tog det till sin fördel. Han stoppade in sin tunga i min mun men han hann inte mycket längre då bakdörren slog upp.

  ”Jag är hemma” ropade pappa och Tomas släppte snabbt sitt grepp om mig. Han gick bort till vardagsrummet, satte sig i soffan och kollade på tv som att ingen ting hade hänt.

  Jag kände hur tårarna fyllde mina ögon och sprang ut ur huset innan pappa fick chansen att se mig gråta. Jag sprang bort till ladan och bort till Justins del på andra våningen där han satt på sin säng med en bok i handen. Dock verkade han inte särskilt intresserad utav dem, inte för att jag brydde mig egentligen för i nästa sekund slängde jag mig på honom. Jag begravde mitt ansikte i hans halsgrop och det var nu som tårarna började rinna på riktigt längst mina kinder. Efter ett tag -när han dragit sig ur chocken- lindade Justin armarna runt min midja och drog mig tätare intill sig. 

  ”Sh baby ta det lugnt, andas” mumlade Justin in i mitt hår och drog en lugnande hand över min rygg. Vilket genast fick mig att lugna ner mig men tårarna fortsatte att rinna längst mina kinder.

  ”Babe snälla lugna ner och berätta för mig vad som hände”

  ”Inte idag, jag kan inte prata om det idag. Bara snälla, låt mig sova här tillsammans med dig ikväll” bad jag och Justin nickade smått innan han drog mig om möjligt närmre sig.

  ”Självklar kan du sova här Adria, du behöver inte fråga. Jag finns här för dig, det är bara att komma hit när du behöver mig” sa Justin och jag mumlade ett kort tack in i hans nacke innan jag klev upp från hans famn. Jag drog av mig shortsen som jag haft på mig innan jag la mig ner i sängen och Justin gjorde mig inom kort sällskap. Han la sig precis bakom mig med armen runt min midja, ansikte i min nacke och jag kände hur ett leende ryckte i mina mungipor. Vi låg just nu och skedade och helt ärligt så gillade jag det.

  Jag gillade det väldigt mycket. Jag kände mig trygg i Justins armar och jag visste nu helt klart att jag hade fallit för honom. Och jag tror att jag även fallit rätt hårt.

Okej så här är det och WHAT THE F**K hände där i slutet?!? man fick se Tomas sanna jag och det är inte vackert. Jag tycker så himla synd om Adria, skulle inte vilja vara i hennes skor. 

Dock så hände det en bra sak i kapitlet. Adria erkäna att hon gillade Justin. Inte högt då men ändå. WÖÖP WÖÖP allt hade vart perfekt om man bortsåg från Tomas. Är själv väldigt rädd för honom och skulle inte vilja hamna på hans såliga sida. får rysningar av att bara skriva det här.

Jag hoppas att ni gillar kapitlet trotts att det inte var det roligaste men det är viktigt för novellen. Tyvärr. Men vad tycker ni? Bra/dåligt. Har inte skrvit någon här scen förut så vet inte riktigt hur jag skulle skriva det ;)

Men till frågorna då?

1, vad tycker ni om Justins lilla panikattack när han Adria inte kom hem? jag tycker att det var jätte gulligt, skulle själv vilja ha en Justin. Vart tusan är min Justin?!? hehe i alla fall...

2, Vad tyckte ni om slutet? Man fick nu som sagt se Tomas sanna ja. Skrämmer han er lika mycket som mig?

3, Sen vad tror ni komma hända nu efter det som hände?

Adrias perspektiv

  Justins läppar började röra sig i synk med mina efter att han suttit chockat framför mig ett tag. Vilket jag kan förstå, jag själv var rätt chockad av det jag nu gjorde. Men om jag ska vara ärlig så kändes det bra. Det kändes bra att ha honom så här nära mig, känna hans läppar mot mina. Inte för att jag skulle erkänna det för honom, det kom inte ens på tanken. 

  Men jag menar kan ni skylla mig? Han är snygg - sexig kanske är bättre förklaring på honom- han har börjat att bete sig som en människa igen och helt ärligt så är han rätt händig.

  Justin greppade tag om mina höfter och drog mig närmre honom. Mina händer tog dock en annan väg och jag flätade in mina fingrar i hans hår för att kunna dra honom om möjligt närmre mig. Jag kände hur hans tunga drogs mot min underläpp, bad om tillträde in till min mun -vilket jag till min förvåning gav honom- och öppnade munnen. I nästa sekund trängde Justins tunga in i min mun och möte inom kort min.

  Vi båda rycktes dock isär när vi hörde en smäll från bottenvåningen. Jag kollade upp på Justin som precis som jag andades smått andfått. Vi båda satt tysta och lyssnade vad det vad som hänt men inget hände så jag antog att det bara var en av höpåsarna som har ramlat. Det har en förmåga att hända rätt ofta så det är inget nytt. 

  Men under tiden som vi satt där tysta slog det mig vad som egentligen hade hänt. Jag hade kysst Justin, jag hade kysst honom och det konstigaste var att jag gillade det. Jag hade njutit utav det. Inga hemska tankar om vad som hade hänt förut, inga skumma känslor. Bara njutning. Jag har aldrig vart så nära en kille förut, jag har aldrig kysst en kille. Inte frivilligt i alla fall.

  Men jag borde inte känna så här, jag kunde inte känna så här. Jag kunde inte falla för honom. Han var Justin Bieber för tusan. Så fort han är klar här kommer han att åka och aldrig kolla tillbaka. Aldrig ens tänka på det här stället igen. Jag menar det var ju inte ens hans val att komma hit. Han ville ju inte ens komma hit från början, han blev hit skickad utav sin familj och crew.

  Justin öppnade munnen för att säga något men han stängde den lika fort. Visste förmodligen inte vad han skulle vilket jag förstod. Men jag var tvungen att säga något. Jag klarade inte av den här stela tystnad längre. Men allt jag kunde få fram var ett kort ”Eh” innan jag ställde mig upp och sprang ifrån Justin. Dock hann jag inte komma särskilt lång innan Justin greppade tag om min arm och snurrade runt mig så att jag nu kollade upp på honom.

  ”Adria spring inte bara iväg från mig. Du kan inte bara kyss mig och sen springa iväg. VI behöver prata om det här” sa Justin men jag skakade bara smått på huvudet.

  ”Det finns inget att prata om för det där hände aldrig”

  ”Vad menar du med att det inte hände? Adria det hände för bara någon minut sen. Jag var där så kom inte och säg att det inte hände något”

  ”Visst det hände men det borde inte ha hänt. Jag borde aldrig ha kysst dig”

  ”Så varför gjorde du det då? Varför kysst du mig? Kan du snälla förklara det för jag förstår inte”

  ”Det är inget att förstå Justin. Jag var sårad, förvirrad och helt ärligt så vet jag inte vad jag tänkte. Jag bröt ihop och du var där. Kan du inte snälla bara glömma bort det och låtsas som att det aldrig har hänt. Det är inget speciellt Justin. Det kommer inte hända igen jag lovar” var det sista jag sa innan jag drog mig ur hans grepp och sprang iväg ifrån honom igen. Den här gången lät han mig dock gå och jag sprang ut ur ladan. Men därifrån visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville prata med någon men det fanns ingen jag kunde prata med. Pappa är tillsammans med Tomas och han skulle bara flippa om jag sa att jag kysst Justin. Om jag pratade med Kenny eller John skulle dem bara babbla på om att jag skulle ha tagit det ett steg längre.

  Den enda som egentligen visst vad som hade hänt mig och förstod mig för tillfället var Justin och det var ju inte riktigt så att jag kunde prata med honom nu. Inte efter det som hade hänt.

  Så det lämnade mig bara med ett alternativ kvar. Inte för att jag skulle ha någon att prata med men jag skulle komma bort från allt. Jag skulle kunna vara ifred och tänka igenom allt som hade hänt.

  Jag gick med snabba steg bort till inhägnaden som Apollo stod i. Hans huvud for snabbt upp till mig när han hörde mina steg och han gnäggande smått. Jag log stort mot honom och sträckte fram äpplet jag hade i handen innan jag greppade tag om hans man för att sen kunna flänga mig upp på hans rygg.

  I vanliga fall brukade jag inte rida barbaka men nu orkade jag inte hämta en sadel. Sadlarna låg dessutom inne i ladan där Justin var så jag kunde ju inte gå dit heller. Så utan att så mycket tänka en tanke till styrde jag bort mot skogen och in på den allt för ihågkommande stigen.

Justins perspektiv

  ”Det är inget att förstå Justin. Jag var sårad, förvirrad och helt ärligt så vet jag inte vad jag tänkte. Jag bröt ihop och du var där. Kan du inte snälla bara glömma bort det och låtsas som att det aldrig har hänt. Det är inget speciellt Justin. Det kommer inte hända igen jag lovar” var det sista Adria sa innan hon sprang iväg och lämnade mig ensam kvar här med mina tankar. 

  Hon hade sagt att hon inte skulle kyssa mig, att det inte skulle hända igen. Problemet var bara att jag ville att det skulle hända igen. Jag ville att hon skulle kyssa mig igen. Känna hennes händer i mitt hår, kropp pressad mot min och hennes läppar pressade mot mina. Det hade känt bra. Mer än bra. Jag hade fått det där lilla piret som jag en gång i tiden fick när jag kysste Selena. Fast det här var inte små fjärilar som flög runt i min mage. Det var några mutant stora fjärilar som flög runt. Det kanske låter jätte konstigt men jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag är inte så bra med ord så länge jag inte gör det till en sång. Men det är inte så att jag nu helt plötsligt kunde brista ut i sång.

  Men i alla fall jag hade inte haft den här känslan på länge och för att vara ärlig så hade jag glömt bort lite hur det faktiskt kändes. Känslan man fick när man var runt någon som man gillade. För jag är nu efter våran kyss helt säker på att jag gillade Adria. 

  Den ena sidan utav mig tyckte att det var en dålig ide att falla för Adria, att det bara skulle leda till att jag skulle bli skadad igen. Precis som förra gången. Men Adria skulle inte skada mig. Jag trodde verkligen inte att hon skulle skada mig. Hon har själv blivit sårad och skulle inte leka runt med mig eller utnyttja mig på något sätt. Vilket leder till den andra sidan utav mig som säger åt mig att gå för det. Att jag skulle se vart det här lede till, fall det skulle kunna bli till något mer. Men jag tror tyvärr inte att det skulle leda till något. Adria har ju uppenbarligen problem med att släppa in folk och lita på folk. Och även om hon har släppt in mig en bit så kan jag se på henne att det är något som hon döljer, som hon inte vill berätta för mig. Sen så var det ju ganska uppenbart att hon inte hade samma känslor för mig. Hon hade ju kysst mig och sen bett mig att bara glömma det. Hon hade ju förmodligen inte känt något när hon kysst mig.

  Eller så hade hon känt något och ville att jag därför skulle glömma det då hon trodde att jag inte kände likadant. Det var förmodligen bara önsketänkande för det där var ganska otroligt. Jag menar varför skulle en sådan fantastisk tjej som hon falla för en kille som mig. Jag hade förstått mer om det hade vart för någon månad sen som hon föll för mig. När jag fortfarande var mitt sanna jag som inte festade eller lekte runt med tjejer som att dem var en leksak eller något.

  Allt var bara så himla komplicerat och jag visste inte vad jag skulle göra. Fans det ens något jag kunde göra?

  Det hade vart fem timmar nu sen Adria försvann och hon var fortfarande inte tillbaka. Jag hade pratat med båda John och Kenny men ingen utav dem hade sett henne eller hört från henne. Dem hade alltså ingen aning vart hon var någonstans och jag började oroa mig. Jag halvsprang bort till huset som nu lyste vilket betydde att Henrik och Tomas var tillbaka från deras lilla resa.

  ”Hej Justin” sa Henrik fort när jag kom instormande in i köket och jag gav honom ett litet leende innan min blick föll över på Tomas som hade ett stort flin på läpparna.

  Jag kände hur hat spreds inom mig när jag kollade på honom och jag kom ihåg allt som Adria hade sagt. Det var pågrund utav honom som hon sårad och det tog allt inom mig att inte bara gå fram till honom och slå in lite vett i skallen. Men jag hade annat att tänka på så jag drog bara bort blicken ifrån honom innan jag gjorde något korkat.

  ”Har ni sett Adria?”

  ”Nej jag trodde att hon var med dig”

  ”Hon var det, men sen helt plötsligt så försvann hon. Hon har vart borta i fem timmar nu och jag kan inte hitta henne någonstans”
  ”Hon är förmodligen med Apollo” sa Henrik och jag kollade frågandes på honom ”Apollo är en av Adrias favorit hästar och när hon behöver tänka så brukar hon ta honom och rida runt i skogen. Hon kan vara borta i timmar så du behöver inte oroa dig Justin. Hon kommer snart tillbaka ska du se” sa Henrik och gav mig ett litet leende innan han återgick till det han höll på med. Med det hjälpte inte mig. jag oroade mig fortfarande. Tänk om något skulle hända henne något när hon var där ute alldeles ensam.

Okej sä här har ni det :) Kommer inte skriva så mycket då jag måste lägga mig nu, ska upp tidigt imorgon  Blää.... 

I alla fall kan ställa lite frågor som ni kan svara på i alla fall

1, Dem båda har typ erkänt sina känslor för varandra nu men är väldigt osäkra på varandras känslor. Hur tror ni detta kommer gå? Vem kommer erkänna det först?

2, Adria är ni ute och rider. Har Justin något att oroa sig över tror ni?