Länkbyte - Biebz Stoory

Detta är en novell som handlar om en tjej vid namn Molly Winden som bor själv med sin dotter som är 3år och hon själv 19år.

Att inte kunna göra vad man vill eller att alltid bete sig som en vuxen är inte så lätt då jag bara var sjutton år när jag fick Angelica. Om man är en tjej som festar näsan varje dag och plötsligt ska bli en mamma är ännu jobbigare. Men jag gör allt i min makt för att Angelica ska trivas och må bra.

Jag och Angelica bor i Toronto som ligger i Canada men mina föräldrar och lillebror bor i Sartford som ligger en bit från Toronto. Jag har gått ut skolan och jobbar hemma då jag designar hus, kläder och olika hemsidor. Jag gör mitt bästa för att vara en bra mamma och uppfostra Angelicia för hon har det svårt då hon inte har någon pappa. Själv mins jag inte vad han hette men jag kommer ihåg att han hade Hasselbruna ögon. Resten mins jag inte då det var så mörkt.

 Okej så låter den här novellen intressant klicka då på bilden eller ---->HÄR<--- för att komma till hennes blogg :D

 

 

 
 

memories Can Come And Go - Kapitel 26 del 2

Tidigare kapitel:

  ”Din jävla slampa låt Justin va” ........ ”Jävla hora släpp honom, han tillhör inte dig” ......... ”Om du inte hade kommit in i bilden så hade Justin fortfarande vart lycklig med Selena”

  Men det var inte allt, oh nej. Det var långt ifrån allt. Men jag vill inte tänka på det, jag ville inte höra det. Det sårade mig. Jag menar jag visste ju att det skulle bli så här, att jag skulle få hat. Men att bli kalla slampa, hora och sånt är något som tog djupt. 

  Utan att lyssna  något mer släppte jag Justins hand och ställde mig upp så att jag sen kunde springa av scenen och bort från alla människor, från hatet.

 



 

 

Justins perspektiv

  Jag kände hur Tiffanys hand gled ur min och det nästa jag vet är att ser hur hon springer iväg från mig, bort från scenen och in backstadge. Jag ställde mig fort upp efter att jag kommit ur chocken och sprang efter henne. Publiken fortsatte att skrika saker även efter att vi båda kommit av scenen och jag kunde höra dem en bra bit till medan jag började min jakt efter Tiffany backstadge. Men jag hittade henne ingenstans. Jag sprang runt i säkert 10 minuter utan att jag hittade henne. Vart kunde hon vara någonstans? Jag menar hon kan väll inte ha kommit så långt. Eller?

  Efter att ha sprungit runt efter henne ett tag hörde jag hur någon snyftade blandat med mammas och Scooters röster som försökte trösta någon. Förmodligen Tiffany. Jag styrde snabbt mina steg dit och hittade mycket riktigt Tiffany där med mamma och Scooter.

  Tiffany drog snabbt bort blicken när den möt min. Hon kollade ner i marken och pillade med kanten på hennes klänning. Mamma kollade upp på mig och gav mig ett kort leende innan hon gick iväg. Scooter gjorde det samma och klappade mig smått på axeln och sa att han skulle ta hand om allt här innan även han försvann iväg.

  ”Tiffany” började jag och tog ett steg mot henne. Men hon skakade bara på huvudet och fortsatte att kolla ner i marken ”Tiffany snälla kolla på mig”

  När hon inte gjorde som jag bad om tog jag ännu ett steg mot henne så att jag nu stod framför henne. Hon kollade fortfarande inte upp på mig och jag suckade smått irriterat. Jag placerade mina händer på hennes kinder och vred upp det mot mitt så att jag kunde se henne ordentligt. 

  Hennes ögon var rödsprängda, det fanns spår efter tårar som runnit ner längst hennes kinder, hennes smink var lite utsmetat. Men trots allt det där så lyckades hon fortfarande se vacker ut. Fuck, hon skulle till och med vara vacker om hon var helt insmetad i lera. 

  Jag pressade mina läppar mot hennes för jag visste att hon inte skulle lyssna på mig just nu om jag sa något. Det var bara att låta henne lugna ner sig, samla sig lite innan man började prata med henne. Efter att ha kysste henne ett tag lutade jag mig tillbaka lite och lutade min panna med hennes. Jag torkade bort tårarna som rann ner för kinderna med hjälpa av mina tummar som jag drog över hennes smått fuktiga kinder.

  ”Prata med mig Tiffany”

  ”Justin det är inget jag bara är” började hon men avbröt sig mitt i meningen. Hon hade tänkt att ljuga för mig, jag kunde se det på henne. Men till min lycka bytte hon spår och började berätta som det var istället ”Jag tänker inte stå och ljuga Justin. Det dem skrek där inne, det tog. Det tog jävligt djupt”

  ”Tiffany jag vet, jag vet hur det känns” började jag men hon avbröt mig fort.

  ”Nej Justin det vet du inte. Det är inte du som bli kallad hora, slampa och allt det där. Det är jag. Alla älskar dig. Precis som det alltid är”

  ”Tiffany du vet att det inte är sant. Du kan inte låta allt det här komma åt dig så här, det är det dem vill. Du kan inte låta dem vinna”

   ”Jag vet, jag var bara inte beredd på att det skulle vara så här illa" sa hon och jag kollade medlidande på henne. 

  "Kom här" sa jag och drog in henne i min famn. Hennes armar slingrades snabbt runt min nacke och tryckte in ansiktet i mitt bröst. Jag la mina armar runt henne och tröck upp henne närmre mig. 

  ”Det kommer att bli bättre babe, jag lovar. Det kommer bli bättre ska du se”

  ”Nej det kommer det inte. Det kommer inte bli bättre. Dem kommer aldrig att acceptera mig eller oss för det laget. Alla tror att jag är någon hora som snodde dig från Selena och kanske har dem rätt” sa hon och jag stelnade snabbt till. 

  Jag greppade tag om hennes ansikte och tog ett steg ifrån henne så att jag nu kunde kolla ner på henne ”Tiffany jag vill aldrig höra dig säga det där igen. Du är långt ifrån en hora, du är ingenting utav vad dem kollade dig. Du kan inte tro på något dem säger. Dem pratar bara för att dem är avundsjuka på dig. Du är den vackraste och mest fantastiska person jag någonsin träffat. Jag älskar dig Tiffany och jag lovar dig att vi kommer lösa det här på något sätt. Vi kommer att klara det här tillsammans, det gör vi alltid. Visst det kommer inte bli enkelt men vi kommer att klara det”

  ”Lovar du?”

  ”Jag lovar. You and me against the world. Kommer du ihåg?” frågade jag och hon skrattade smått åt minnet. Eller minerna skulle jag nog säga. Vi brukade alltid säga att det var vi två mot världen när vi var mindre.

  ”Nu och för alltid” viskade hon smått och jag nickade kort innan jag pressade mina läppar mot hennes. Hon kysste mig snabbt tillbaka och jag drog återigen in henne i min famn. 

  ”Det har du rätt i. Du är min och bara min Mrs Bieber” sa jag och hon fnittrade smått till och jag såg hur rodnad spreds på hennes kinder ”Vad ska jag göra med dig baby”

  ”Jag vet inte”

  ”Okej. Men vad säger du om att jag tar ut dig på middag efter att jag haft min nästa intervju?”

  ”Middag? Som i en dejt”

  ”Det var vad jag hade tänkt mig” Tiffany slog upp i ett stort leende efter det jag sagt vilket även fick ett leende att spridas på mina läppar. Att se Tiffany glad var allt jag ville.

  ”Det skulle vara ett nöje att gå på dejt Mr Bieber”

  ”Men vad bra då Mrs Bieber”

  ”Oh jag vet inte riktigt om du kan kalla mig Mrs Bieber”

  ”Och varför inte det om jag får fråga?”

  ”Vi är inte gifta om du inte kommer ihåg. Bara förlovade. Jag är inte Mrs Bieber än”

  ”Men du är framtida och det duger mycket väll för mig” sa jag och kysste henne snabbt innan vi började gå ut till bilen.

 

Tiffanys perspektiv

  Jag satt just nu och kollade på Justin som satt med någon person på någon radiostation. Jag satt i rummet bredvid tillsammans med Scooter och Pattie. Jag hade valt att inte vara med på den här intervjun efter det som hände hos Ellen. Visst så fanns det ju inga fans som kunde skrika en massa saker åt mig nu. Men jag var fortfarande inte sugen på att bli utfrågad om mitt och Justins relation. Justin sköte den bra själv så jag hade inget emot att sitta bredvid.

  ”Men bara som en sista fråga Justin innan du sticker. Tror du inte att allt skulle vara enklare om du var singel just nu? Med allt drama och skit. Jag menar dina fans verkar ju inte riktigt gilla henne”

  ”Jag bryr mig inte vad andra tycker om henne. Jag vet vem hon egentligen är och jag älskar henne. Inget eller ingen kan få mig att ändra hur jag känner för henne” sa Justin och innan killen som intervjuade honom hann säga något gick Justin ut ur rummet. Han kom snabbt fram till mig och jag skrattade smått när han buggade sig framför mig ”För jag lov till denna dejt? frågade han och räckte handen mot mig.

  ”Du är så himla fånig Justin”

  ”Kanske det, men bara för dig baby” sa han och böjde sig ner för att kort kyss mig innan han började leda mig ner till bilen.

 

  ”Jag är ledsen att det blev tvungen att bli ett sånt här ställe” sa Justin när vi slagit oss ner på en grill eller något och jag skrattade smått.

  ”Justin jag har redan sagt att det är lugnt att vi äter mig. Jag behöver inte sitta på en fin restaurang för att jag ska vara lycklig. Allt jag behöver är dig”

  ”Åh är inte du bara den sötaste” 

  ”Oh Justin skärp dig. Det här är minst lika bra som den finaste restaurang. Jag behöver som sagt bara du. Plus jag känner mig väldigt sugen på en stor hamburgare och pommesfritt som jag kan tjocka mig med”

  ”Vad ska jag göra med dig?”

  ”Jag vet inte. Men en kyss skulle inte sitta helt fel” sa jag och han skrattade kort innan han böjde sig ner mot mig. Hans läppar var nästan bestämda mot mina och jag greppade tag om kragen på hans tjocktröja för att dra ner honom mot mig.

  ”Jag trodde att du inte gillade att kyssas mitt bland folk”

  ”Håll bara tyst och kyss mig” sa jag och Justin skrattade roat innan pressade sina läppar mot mina.

  Vi satt så ett tag tills Justin mobil plingade till. Justin började snabbt knappa på sin mobil samtidigt som jag hörde hur dörren plingade till också. Vilket signalerade att det var någon som just kommit in eller ut. Jag höjde blicken för att se hur en tjej med brunt långt hår kliva in med två stora killar bredvid sig. Men det var när jag såg hennes profil som jag tyckte att jag kände igen henne.

  ”Justin är inte det där” började jag frågade Justin men hann inte säga klart meningen innan jag fick den besvarad själv. Tjejen vände sig mot oss och det var ingen mindre än Selena Gomez. Justins förra flickvän och galna människa som försöker göra Justins och mitt liv till ett helvete.

  Hon log smått mot oss och tog några snabba kliv innan hon sjönk ner på bänken mitt emot oss.

 



  

 

Så del två är äntligen uppe och jag hoppas verkligen att ni gillar det. Har lagt myckt tid på det för att få det bra.

 

Jag ville även tacka för alla finna kommentarer som jag fick på förra kapitlet. BLev så himla glad när jag såg alla kommentarer och jag hoppas verkligen att ni fortsätter. Det gör mig verkligen jätte glad!! <3

 

Sen bara en fråga. Hur gammla är ni läsare? skulle vara kul att veta.

 Jag är själv 16 och ska fylla 17 ;)


Save The Day.... LÄS!!

Okej så jag hade planerat att lägga upp ett kapitel igår men blev itne särskilt sugen på att skriva när jag såg hur många det var som hade kommenterat. Jag menar jag ser ju hur många det är som läser men ändå är det så få som kommenterar. Jag spenderar timmar på varje kapitel för att få dem bra så att ni ska gilla dem. Men hur ska jag veta om ni gillar dem om ni inte kommenterar vad ni tycker. Jag kan inte läsa tankar och kan därför inte veta vad ni tycker. Jag vill att ni ska kommentera och det behöver inte alltid vara bra. Om det är något jag kan göra bättre så kommentera det då. Det hjälper mig att växa och skriva bättre. 
Så snälla, lägg ner någon extra minut och skriv vad ni tycker. Det skulle betyde jätte mycket <3
 
 

memories Can Come And Go - Kapitel 26 del1

Tidigare kapitel:

  ”Ja minnet är tillbaka och det kom tillbaka när jag kollade in den platsen som jag kraschade på. Jag åkte dit i hopp om att hitta något som kunde hjälpa mig att minnas något. Först hände inget och jag var på väg att gå hem igen när det var något jag såg. Jag kan inte komma på vad det var nu men det var något i alla fall. Och det nästa jag vet är att minnen börjar spelas upp som en film i mitt huvud. Sen vet jag inte hur länge jag satt där innan Tiffany hittade mig”

  ”Hm intressant. Jag hade nog tippat på att det var något i stil som med alla romantiska filmer man ser. Att minnet kommer tillbaka när någon man gillar säger en mening som betyder mycket eller man får en kyss av personen som man gillar”

  ”Det trodde nog alla. Speciellt mina kompisar”

  ”Jag vet att du kanske inte vill prata om det här men jag måste fråga. När ni trodde att ”kärlekens kyss” skulle få tillbaka ditt minne. Var det Tiffany eller Selena som ni tippade på?”  

 



 

 
Tiffanys perspektiv

  "Vad menar du?"

  "Ja du sa att du och dina kompisar också hade trott att det var en kärlekskyss som skulle få tillbaka ditt minne. Då undrar jag fall det var en kyss från Selena du menade? Eller var den en kyss från Tiffany du menade?" frågade Ellen och jag kände hur Justin stelnade till lite när hon nämnde Selena. Men han tvekade inte en sekund innan han svarade som jag antog att han skulle, som dem flesta nog trodde att han skulle göra. 

  "Vi alla trodde Tiffany"

  "Varför? Inte för att Tiffany inte är bra eller något men du var ju tillsammans Selena och du har sagt att ni två inte pratade med varandra"

  "Det var en period där vi två inte pratade ja. Men allt var bara ett misstag och brist på konversation. Jag älskar Tiffany, har alltid gjort och kommer alltid att göra det”

  ”Och Selena då? Hur kommer hon in i allt det här?”

  ”Oh det är rätt komplicerat på den fronten. Vi hade ett bråk innan allt hände och vi gjorde slut. Problemet var bara att jag inte kunde komma ihåg det”

  ”Är du säker på att ni inte bara hade ett bråk då. Ibland har man bråk som verkar som break up” 

  ”Vad menar du?” frågade Justin och jag kollade frågandes på Ellen.

  ”Allt jag menar är att det kanske inte var hundra procent över. Jag menar Selena verkar ju rätt säker på att ni fortfarande var tillsammans” 

  ”Jag vet inte vad Selena trodde att det var mellan oss. För enligt mig var det väldigt tydligt att det var slut mellan oss. Hon var ju till och med anledningen till att det tog slut mellan oss. Eller en av anledningarna i alla fall” sa Justin och vände sig mot mig. Han log stort mot mig och jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder. Jag kollade snabbt ner i knät för att dölja det och hörde hur Justin skrattade roat åt mig.

  ”Vad menar du med att det var Selenas fel att ni gjorde slut?” Ellens fråga fick Justin att stelna till bredvid mig. Hans leende försvann och han såg ut att tveka lite innan han svarade.

  ”Jag kan börja från början, lite kortfattat då då. Eh allt började egentligen med att jag och Selena började glida ifrån varandra mer och mer. Vi gjorde aldrig något med varandra längre. Allt gick som på rutin, vi var med varandra för att vi skulle det. Vi var tillsammans och skulle därför vara med varandra. Det fanns knappt några känslor kvar längre. Sen så hade vi ett stort gräll två veckor innan min olycka. Jag försökte prata med henne men hon svarade inte. Jag hörde inte av henne förs än den dagen jag krockade”

  ”Vad pratade ni om då? När hon väll pratade med dig alltså?” frågade Ellen när Justin inte sa något mer men Justin svarade inte direkt. Utan han tvekade och det såg ut som att han övervägde fall han skulle berätta sanningen eller inte.

  ”Den dagen var jag och mamma på middag hemma hos Tiffany. Jag hade bara sett henne en gång tidigare sen vårat bråk eller vad man ska kalla det. Så ni kan ju tänka er hur stelt och pinsamt det var mellan oss”

  ”Eller egentligen så var det väll egentligen inte så pinsamt förs än jag fick mitt utbrott på dig” sa jag och Justin skrattade kort åt minnet.

  ”Fick du ett utbrott på Justin? Varför om jag får fråga?”

  ”Det var framför allt för att Justin satt och klagade på sitt liv. På kändisskapet och det irriterade mig för att det var det livet jag ville ha. Det har alltid vart min dröm och Justin visste om det. Sen så var det lite från vårt tidigare bråk. Eller egentligen var det inte ett bråk men du förstår. Hoppas jag. Men nu när jag tänker efter så känns det väldigt dum, att jag överdrev rätt mycket”

  ”Kanske det, men du var sårad och det kändes rätt då. Men bara en grej, hur hänger allt det här ihop med din relation med Selena Justin”

  ”Åh det kommer. Tro mig allt hänger ihop i slutet”

  ”Oh okej, fortsätt att berätta då”

  ”Åh efter det så sprang jag upp till mitt rum. Stängde in mig i mitt rum och sjöng fram tills Justin kom in” sa jag och visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta. Vad exakt jag skulle berätta och fall jag skulle berätta om kyssen. Men jag behövde inte tänka längre innan Justin till min lycka tog över.

  ”Vi började prata om allt som hänt mellan oss och vi typ löste det. Vi började prata om gamla tider och Tiffany ville först inte att vi skulle gå tillbaka till det var mellan oss. Och jag klagar henne inte efter det som hände mellan, efter det jag gjorde mot henne

  ”Vad gjorde du mot henne? Säg inte att du var otrogen mot henne Justin. Jag trodde att du var bättre än så. Jag menar du”

  ”Ellen ta det lugnt. Jag var inte otrogen mot henne, men jag sårade henne på andra sätt istället”

  ”Okej det är tur för dig Bieber. Annars hade jag sparkat dig där ingen kille vill bli sparkad”

  ”Det är inte nödvändigt, jag var inte otrogen mot någon. Eller jag tror inte att man kan kalla det otrogenhet i alla fall” sa Justin och kollade nästan frågande framför sig. Ellen kollade frågandes på Justin men jag visste vad han pratade om. Han pratade om när vi kysstes, det var ju inte hundra procent över mellan dem. 

  ”Vad menar du?”

  ”Eh den dagen så kysste jag Tiffany, alla mina känslor från tidigare kom tillbaka och jag kunde inte hålla tillbaka det. Sen mitt i allt det där så ringde Selena och jag drogs tillbaka till allt. Och låt mig bara säga hur dåligt jag kände mig för att han kysst Tiffany. Så jag berättade för henne vad som händt mellan oss och jag kan ju inte direkt säga att jag hade väntat mig svaret jag fick. Hon sa att hon var lättade över att jag gjort det”

  ”Varför var hon lättad för? Vem skulle vara lättad över att ens pojkvän var otrogen? För jag är ledsen Justin men jag måste nog kalla det där att du var otrogen”

  ”Tro mig, jag förstod ingenting heller först. Jag hatade förväntat mig att hon skulle skrika åt mig eller något. Vilket jag nu känner att jag kanske borde ha hoppats på med tanke på det svaret jag fick” sa Justin och tog en kort liten paus innan han fortsatte ”Hon sa att hon hade vart otrogen mot mig också. Och inte bara att hade kysst en kille. Oh nej, dem hade gått hela vägen. Inte bara en gång, utan tre” sa Justin och det var nu helt tyst inne i studion. Jag satt och kollade runt lite på alla som satt i publiken innan jag kollade på Justin som satt bredvid mig. Han kollade bara tomt framför sig och jag greppade tag om Justins hans som jag hade behövt släppa när jag skulle dra ner min klänning lite. Han vred snabbt blick mot mig och jag gav honom ett litet lugnande leende innan vi båda vände oss mot Ellen igen som nu hämtat sig från chocken.

  ”Justin jag vet inte riktigt vad jag ska säga, allt det här är väldigt mycket att ta in”

  ”Ellen du måste tro mig”

  ”Justin jag vill tro dig, det vill jag. Men det här verkar lite osannolikt, det är så mycket hit och dit. Jag menar Selena verkar som världens trevligaste tjej. Jag menar inte att du inte är trevlig. Det är inte det jag säger. Men du och Tiffany är” Ellen hann inte avsluta sin mening innan några i publiken började skrika en massa saker åt oss. Eller mig snarare.  

  ”Din jävla slampa låt Justin va” ........ ”Jävla hora släpp honom, han tillhör inte dig” ......... ”Om du inte hade kommit in i bilden så hade Justin fortfarande vart lycklig med Selena”

  Men det var inte allt, oh nej. Det var långt ifrån allt. Men jag vill inte tänka på det, jag ville inte höra det. Det sårade mig. Jag menar jag visste ju att det skulle bli så här, att jag skulle få hat. Men att bli kalla slampa, hora och sånt är något som tog djupt. 

  Utan att lyssna  något mer släppte jag Justins hand och ställde mig upp så att jag sen kunde springa av scenen och bort från alla människor, från hatet.

 



 

 

Okej det blev ett kort kapitel med det är som sagt bara part 1. Det var planerat att bli längre men det blev till och med längra än jag tänkt mig plus jag fick inte med allt jag vill ha med så jag delar upp det i två delar.

  Men ta det lugnt mina kära små läsare. Del 2 kommer att komma upp upp någon gång under dagen imorg. Jag har ju börjat på det och vet vad som ska hända så behöver bara få ihop det sisa i ord. 

 

  Men kommentera nu nu vad ni tycker, det kanske inte var den reaktionen som dem hade hoppats på. Men allt dår ju inte riktigt enligt planerna så man får ju göra det bästa utav det.


länkbyte - Jbiebznovell

 
Inledning: Melanie Wilson är inte som alla andra tonåringar. Hon har aldrig levt ett normalt liv med en normal familj. Hon har aldrig haft en normal familj. För den mesta tiden har hon inte haft någon familj alls. När Melanie var 10 år fick hennes mamma cancer. Till en början var det bara i njuren, men det spred sig rätt så snabbt till lungorna, blodet och tillslut till hjärnan. Ett år senare dog hon. Melanie och hennes pappa Tom fick tillsammans försöka kämpa igenom den svåraste tiden. Ett år till gick och Melanie hade slutat sörja sin mammas död för ett par månader sedan. Tom däremot hade det fortfarande som svårast. Han var full varje dag när Melanie kom hem från skolan och hon fick laga sin egen middag trots sina unga 12 år. Hon åt bara pasta och bröd eftersom det var det ända hon kunde fixa själv. Detta ledde till att hon blev tunnare och tunnare utan all viktig näring. En dag när Melanie kom hem från skolan var hennes pappa på riktigt dåligt humör. Han var dyngfull och det första han gjorde när Melanie kom in genom dörren var att ge henne ett rejält slag i ansiktet. Därefter blev Melanie slagen varje dag när hon kom hem från skolan i en månads tid innan folk började reagera. Efter ett tag började personalen i skolan märka hennes stora slagmärken. Lärarna kontaktade socialen som sedan kom oväntat hem till Melanie och Tom en tisdagseftermiddag. Efter en snabb vandring runt i det lilla skitiga huset beslutade de att ta med Melanie till ett av stadens barnhem. Melanie är nu 16 år och har tröttnat att sitta inne på ett barnhem utan att någon familj vill ta hem henne. Efter sena nätter och mycket tänkande har hon nu börjat planera att rymma därifrån.
 

Jag läser själv inte den här novellen men blir rätt sugen när jag läser handlingen/inledningen. Har inte läst någon novell som påminner om den här så det är rätt kul att läs något nytt. Eller vad tycker ni? Är ni intresserad av att läsa den här novellen klicka på bilden eller --->HÄR<---
 

memories Can Come And Go - Kapitel 25

Tidigare kapitel:

  ”Förmodligen inte men man kan ju alltid försöka eller hur`”

  ”Jag antar det” sa jag och Justin låg belåtet. 

  ”Det där låter bättre” sa han och jag skrattade kort innan jag kollade ner på mina händer som kramade om Justins ena.

  ”Så vad ska vi göra nu när vi landar?” 

  ”Vi ska iväg till olika talk shows och jag tror att Scooter bokade in oss hos Ellen först. Jag vet att hon kommer lyssna och förmodligen inse sanningen. Hon har alltid vart min favorit när det kommer till talk shows och det kommer hon nog alltid att vara” sa Justin och jag nickade smått till svar innan jag lutade mig in mot honom. Använda hans huvud som kudde och med hans armar som höll mig på plats somnade jag snabbt in.

 



 

 

  Vi landade i LA och vi hann inte komma långt in på flygplatsen innan Justins fans var över oss. Eller snarare honom. Vakter hade fort fått komma till hjälp och vi fick ta små omvägar så att vi inte skulle behöva stöta på några fler. 

  Vi hade bara snabbt hämtat våra väskor innan vi nästan blev in puttade i en bil som stod och väntade på oss. För uppenbarligen så var flygplanet försenat och vi hade nu brotom för att hinna till intervjun. 

  Scooter satt stressad och pillade på sin dator för att försöka få ihop allt. För tydligen så var det jätte många som vill ha en intervju med Justin just nu. Vilket egentligen inte var så konstigt med tanke på vem han var och efter allt som har hänt. Alla vill vara först ut med något och dem alla vill höra Justins variation utav allt. Det var mycket rykten som gick runt just nu och där ibland att Justin var otrogen mot Selena.

  ”Tiffany vi är framme” sa Justin efter ett tag och jag drogs ur mina tankar. Jag kollade upp på honom där han satt med ett roat leende och nickade smått innan jag hoppade ut med Justin tätt efter mig. Vi började gå in mot byggnaden och jag hörde hur fans skrek runt omkring oss medan vi gick förbi. En del var bra saker som att dem saknat Justin medan andra grejen fick rysningar att gå igenom min kropp. Och det var inte den bra sorten som kan vara behaglig. Oh nej, det här fick jag då jag var rädd. Eller kanske inte rädd men deras hat emot mig skrämde mig lite.

  ”Tiffany är du okej?” frågade Justin när vi kom in men jag kollade bara ner i marken istället för att kolla på honom. Vilket han inte verkade vara nöjd med då han greppade tag om mitt ansikte och vred upp det mot sitt ”Ignorera mig inte Tiffany, prata med mig istället”

  ”Justin det är inget, jag lovar. Jag är bara lite trött efter den långa flygningen plus att det blev stressigt nu. Jag behöver nog bara vila lite så blir det bättre”

  ”Du vet att du suger på att ljuga va?” sa Justin och jag skrattade smått.

  ”Dem flesta brukar säga att jag är rätt bra på det. Det är bara du som kan se på mig när jag ljuder”

  ”Och ände så fortsätter du att försöka ljuga för mig. Varför?”

  ”Därför att, för att. Jag vet inte okej. Jag visste att det skulle bli så här, jag visste att jag skulle få allt det här hatet. Men någon stans bak i huvudet hoppades jag att jag skulle ha fel. Att alla såg igenom Selenas bluff och i alla fall acceptera mig. För jag vet att det kommer finnas folk som hatar mig för att jag är med dig men det kan jag leva med. Men att bli hatad för att jag är falskt anklagad för att ha vart med dig när du var otrogen är en helt annan grej. Alla kommer att hata mig och” började babbla på i 180 innan Justin avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mina. Han kysste mig kort och drog in mig i sin famn innan han lutade sig bakåt en aning.

  ”Du oroar dig för mycket. Vet du det?”

  ”Dem flesta säger det” sa jag och han skrattade kort innan han kollade ner på mig igen.

  ”Jag vet att det är jobbigt just nu, tro mig jag vet. Det är jobbigt för alla. Men vi kommer att lösa det, på ett eller annat sätt. Det gör vi alltid. Du är med mig nu och jag kommer inte släppa dig. Du är framtida Mrs Bieber om du inte kommer ihåg” sa Justin och jag kände hur mina kinder började bränna av rodnaden som spreds på dem. Jag skratta lite nervöst och kollade ner på våra fötter istället vilket fick Justin att skratta roat åt mig.

  ”Du kommer behöva bli van att höra det där för jag gillar att säga det och kommer nog inte att tröttna på det. Det låter bra att kalla dig det. Det passar på dig, som att det var meningen att vi skulle hamna tillsammans tillslut”

  ”Jag gillar att höra det också så det är lugnt för mig. Jag är bara inte van att höra det”

  ”Det är bäst att du vänjer dig då” med det sagt lutade han sig ner mot mig och jag besvarade snabbt kyssen när hans läppar väll kom i kontakt med mina. Justin pressade mig upp mot sig och jag log smått in i kyssen medan jag lindade mina armar runt hans nacke för att dra ner honom närmre mig.

  ”Hör ni sluta med det där och kom hit. Justin du ska upp på scen strax så du behöver springa bort och få ditt hår och smink fixat innan du går upp” ropade Scooter stressat och Justin suckade högt. Han kysste mig kort innan han släppte sitt grep om mig och började gå bort mot rummet där dem skulle fixa till Justin. Jag följde efter honom och ställde mig lutande mot dörrkarmen när vi kom fram till det rummet vi var ute efter. Arbetarna började direkt att fixa med Justin och jag kollade roat på honom. Det var ju inget fel med att killar hade smink med det var bara lite ovant att se Justin bli sminkad.

  ”Du borde följa med upp vet du” sa Justin och vände sig mot mig ”Säga vad du tycker och tänker om allt. Berätta din sida av storyn” 

  ”Oh nej, jag går inte upp inför tusentals människor. Glöm och dröm Bieber. Jag kommer bara skämma ut mig om jag sätter mig där ute. Plus alla hatar säkert mig så jag skulle säkert få en sko eller något slängt på mig när jag skulle gå upp på scenen”
  ”Nu är du ju bara löjlig. Det skulle gå jätte bra plus jag skulle gärna vilja ha dig vid min sida. Jag har inte gjort något sånt här på länge och om jag ska vara ärlig så är jag rätt nervös”

  ”Och att ha med mig skulle lugna ner dig?”

  ”Ja” sa Justin och ställde sig upp för nu var han tydligen klar. Han kom fram till mig och ställde sig bara någon centimeter ifrån mig så att han kunde kolla in i mina ögon ”Det skulle ge mig det stöd jag behöver för att inte bryta ihop där uppe”

  ”Justin jag vet inte. Jag gillar inte prata inför så mycket folk det vet du. Plus jag är inte ens fixad. Jag står just nu ett par enkla shorts, t-shirt och en kofta. Det är inte direkt passande för det här”

  ”Tiffany du har en hel väska borta i bilen med kläder som skulle kunna passa till sånt här. VI är i det här tillsammans om du kommer ihåg”

  ”Justin jag vet verkligen inte, det här är verkligen inte min grej”

  ”Snälla” bad han och plutade smått med underläppen åt mig. Jag skakade smått på huvudet och kollade bort från honom.

  ”Visst jag följer med men jag kommer inte att prata så mycket” sa jag och pekade menande åt honom.

  ”Du behöver inte prata så mycket. Du behöver bara sitta vid min sida och se söt ut”

  ”Haha det är ju lättare sagt än gjort”

 

Justins perspektiv

  Vi stod just nu och väntade på att Ellen skulle presentera oss så att vi kunde komma upp på scenen. Vi hade även meddelat henne att Tiffany skulle komma med upp så att det inte skulle bli en överraskning när hon kom upp. Men Ellen verkade inte klaga då jag visste att hon länge nu velat träffa Tiffany efter alla gånger jag nämnt henne. 

  ”Okej okej var tysta nu, ni låter för mycket” ropade Ellen och hela publiken skrattade kort innan dem tystnade ”Så nu när ni alla är tysta så kan jag med ära presentera en av mina nära vänner och hans flickvän. Justin Bieber och Tiffany Lingst” 

  Med det sagt öppnades dörrarna ut till scenen upp och jag kände hur Tiffany klämde åt min hand ordentligt när vi väll kunde se alla som satt i publiken.Jag klämde åt hennes tillbaka och gav henne ett kort leende innan jag började styra oss bort mot fåtöljerna och allt det där, där även Ellen stod. 

  När vi kom fram till henne släppte jag snabbt mitt grep om Tiffany för att kunna krama om Ellen innan jag satte mig ner i ena fåtöljen. Tiffany hälsade också lite kort på Ellen innan hon slog sig ner i fåtöljen bredvid mig. Jag såg att hennes hand skakade smått på armstödet och greppade tag om de, flätade ihop våra fingrar. Hon låg tacksamt mot mig innan vi vände oss mot Ellen i samband som att publikens skrik tystnade.

(Justin tjockt, Tiffany vanligt, Ellen kursivt) 

 ”Så Justin det var ett tag sen man såg dig i rampljuset nu” 

  ”Ja det var ju det. Först en liten paus från allt det här sen en ännu längre paus efter det som hände”

  ”Ja det är ju någon månad eller månader sen du stod på scen nu va?”

  ”Ja det är ju det. Är rätt ovant faktiskt. Jag har gått runt hemma dem senaste veckorna. Lagat mat, vart med kompisar och bara levt ett vanligt liv som vilken tonåring som helst för att sen snabbt bli inslängd i det här igen. Det är en rätt stor omväxling”

  ”Jag kan tänka mig det. För du tappade minnet va? Och kom inte ihåg något från att du var 12 år?”

  ”Ja precis, det var väldigt konstigt. Jag hade folk som satt och berättade saker om mitt liv och om jag ska vara ärlig så trodde jag att allt var ett skämt först. Om det inte var så att alla såg så mycket äldre ut hade jag nog trott det ett längre tag”

  ”Haha jag det är ju rätt stor skillnad mellan 12 och 18 år. Men hur påverkade det alla andra runt omkring dig. Din minnesförlust alltså?”

  ”Dem tog väll det rätt bra antar jag. Det var ju inget dem kunde göra åt. Dem kanske behandlade mig lite annorlunda då dem inte kunde göra allt med mig. Jag kunde ju tillexempel inte köra bil då jag inte kom ihåg hur man gjorde. Men dem var till jätte stor hjälp allihopa. Dem turades om att sitta och berätta om saker som hänt mig. Dem tog mig till olika platser som jag brukade vara på, visade mig en massa videor som när jag var på scen och sådant. Men självklart tror jag att det tog på dem. Dem fick alla ta hand om mig som ett barn igen. Chaz skämtade hela tiden om att det var som att vara barnvakt till mig efter som jag var så pass mycket yngre i sinnet”

  ”Ja skillnaden är ju rätt så stor. Men hur tyckte du om allt det här?” frågade Ellen och vände sig mot Tiffany som snabbt stelnade till bredvid mig.

  ”Eh till en början så var det rätt svårt. Man satt och prata om grejer så kom man inte på ett gammalt minne eller något och så sa man något i stil med ”åh kommer du ihåg när du hoppade” sen i mitten avbryter man sig själv för man kommer ihåg att han inte kunde komma ihåg det”

  ”Och hur ofta hände det där?”

  ”Oh det hände ett antal gånger och det var rätt frustrerande för mig. För jag ville minnas. Jag ville kunna delta när dem satt och pratade om något minne. Men jag kunde inte. Så jag satt bara och nickade, skrattade lite när dem berättade något roligt eller helt enkelt bara gjorde något annat”

  ”Men vad var det som triggade igång minnet igen då? För du har ju fått tillbaka minnet och det nu va?”

  ”Ja minnet är tillbaka och det kom tillbaka när jag kollade in den platsen som jag kraschade på. Jag åkte dit i hopp om att hitta något som kunde hjälpa mig att minnas något. Först hände inget och jag var på väg att gå hem igen när det var något jag såg. Jag kan inte komma på vad det var nu men det var något i alla fall. Och det nästa jag vet är att minnen börjar spelas upp som en film i mitt huvud. Sen vet jag inte hur länge jag satt där innan Tiffany hittade mig”

  ”Hm intressant. Jag hade nog tippat på att det var något i stil som med alla romantiska filmer man ser. Att minnet kommer tillbaka när någon man gillar säger en mening som betyder mycket eller man får en kyss av personen som man gillar”

  ”Det trodde nog alla. Speciellt mina kompisar”

  ”Jag vet att du kanske inte vill prata om det här men jag måste fråga. När ni trodde att ”kärlekens kyss” skulle få tillbaka ditt minne. Var det Tiffany eller Selena som ni tippade på?”   

 



 

Så nu är det här och snart så börjar deras konversation om Selena och allt. Hur tror ni att alla kommenr att reagera på vad dem säger? Och tror ni att dem kommer tro på Justin eller Selena?

 

I alla fall så sa har jag en hel del stora grejer planerade och dem kommer snart i dem kommande kapitlerna. Säger än en gång att det kommer hända en hel del grejer som jag inte tror att någon utav er väntar er heller. Eller det hoppas jag i alla fall. Men drama är i alla fall på väg :P

 


Länkbyte - BiebsDrew

 
Jag kan inte ta handlingen men här har ni en liten trailer till novellen som jag rekomenderar. Den är jätte bra och väldigt väll skriven :D klicka på bilden eller ----->HÄR<------ för att komma in på bloggen
 
 
 

Memories Can Come And Go - Kapitel 24

Tidigare kapitel:

  ”Om vi inte hade blivit störda igår så hade jag sagt ja”

  ”Men vad är skillnaden nu?”

  ”Skillnaden nu är att James kom förbi igår kväll och kysste mig. Och om jag ska vara ärlig så gillade jag det. Jag visste att jag gillade honom men inte hur mycket förs än han kysste mig” om hennes ord sen tidigare hade skadat mig kan ni ju tänka er nu. Det hon sa var som att vrida runt kniven som redan satt i mitt hjärta. Det gjorde så ont och tårarna rann som floder längst mina kinder.

  ”Jag är ledsen Justin men jag måste klura ut vad det är jag känner för er båda innan jag kan ta ett sådant här beslut” sa hon och gav mig ett kort leende innan hon vände om. Gick ut från mitt rum och förmodligen ut ur mitt liv. 

Igen........

 



 

 

  ”Justin vakna” hörde jag någon säga och jag stönade klagande ”Justin kom igen. Upp och hoppa” sa personen igen och jag kunde nu höra att det va Tiffany. 

  Jag öppnade snabbt ögon och kollade chockat upp på henne. Vad gjorde hon här? Och varför hade hon ett sådant stort leende på läpparna?

  "Godmorgon sömntuta" sa hon roat och lutade sig framåt som för att kyssa mig men jag hoppade snabbt bort från henne. Hon kollade chockat på mig och satte sig ordentligt på min säng kant. 

  "Vad gör du här?" frågade jag och Tiffany kollade frågandes på mig. 

  "Eh du bad mig att komma hit så fort som möjligt idag då vi inte hann prata klart igår" förklarade Tiffany och nu var det min tur att kolla frågandes på henne. Vi hade ju pratat. Hon hade ju kommit hit tidigare och sagt att hon inte kunde säga ja till mig på grund av att hon hade känslor för någon annan kille. Det hade hon väll?

  "Vi har ju redan pratat och du tackade nej till att gifta dig med mig”

  ”Nej det har jag inte. Jag hann inte svara dig innan mamma kom in om du inte kommer ihåg”

  "Jo du kom hit igår eller något. Du sa nej till mig eftersom du hade känslor för någon annan och behövde klura ut dina känslor för oss båda. Du sa att du gillade när han den där James killen kysste dig" sa jag upprört och Tiffany kollade chockat på mig innan hon började skratta högt. För vad visste jag inte så jag kollade bara frågandes på henne. 

  "Du trodde att jag och James" började hon men kunde inte avsluta meningen innan hon började skratta igen "Justin jag har inte pratat eller ens sett James sen den dagen vi var på vattenparken”

  ”Så du menar att du inte kysste James igår?”

 

Tiffanys perspektiv

  ”Det är exakt vad jag menar. Du måste ha drömt eller något för jag har aldrig ens tänkt på att kyssa James. Han är bara en kompis, plus jag skulle aldrig göra så emot mig dig. Du betyder allt för mig och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga att jag älskar dig. Jag är här för att stanna och jag kommer inte försvinna. Inte igen Justin. Jag lovar”

  "Så du har inte sagt nej till mig?" frågade han och jag log lite smått mot honom. 

  "Nej jag har inte tackat nej. Jag kom faktiskt hit för att säga JA"

  "Sa du ja?" Justin kollade hoppfullt upp på mig. Jag log stort mot honom och nickade smått till svar. 

  Justins läppar drogs fort upp i ett stort leende men det höll inte särskilt länge då han efter bara någon sekund pressade sina läppar mot min. Hans läppar var nästan desperata mot mina och jag besvara fort kyssen med lika mycket kraft. Jag kände Justins händer på mina höfter och inom kort lyfte han upp mig så att jag nu satt gränslande över hans lår, hårt pressat mot hans bröst. Jag lät mina händer vandra över hans mage, bröst, axlar innan jag placerade mina armar runt hans nacke där jag flätade in mina fingrar i hans hår. Jag drog lite lätt i ändorna för att dra honom närmre mig vilket fick Justin att stöna lågt mot mina läppar. Hans fingrar borrades in i min midja och i nästa sekund låg jag med ryggen i sängen och Justin över mig. Han la igen vikt på mig, han höll upp sig på sina armar som var placerade på varsin sida utav mitt huvud. Vi sa inget på ett tag, vi bara kollade på varandra en stund innan Justin bröt tystnaden. 

  "Är du säker?" frågade han och kollade mig djupt i ögonen som han alltid gjorde för att se om jag ljög eller inte. 

  "Ja Justin jag är säker på det här"

  "Vad fick dig att ändra dig? Jag menar igår verkade du helt emot det. Du vara babblade en massa om att vi har för unga och att vi borde vänta med att ta ett sånt här beslut"

  "Justin jag var inte emot det. Jag var bara chockad, det var väldigt oväntat och plötsligt. Du sa det ju själv. Plus jag var stressad över det du sa om att det skulle bli en massa drama och sånt när du kommer ut med att du fått tillbaka minnet. Jag tyckte att vi redan haft en massa drama som det är och tanken att det skulle bli mer skrämde mig. Men när jag kom hem igår tänkte jag igenom allt. Allt vi gått igen och allt som du sa igår. Jag insåg att det inte var något som vi inte kunde klara av. Vi är starkare tillsammans och jag älskar dig mer än någon annan. Och det kommer aldrig att ändras. Jag har väntat på dig i över tre år och jag vill inte behöva leva en dag till utan dig vid min sida" sa jag och ett leende var återigen placerat på hans läppar. 

  "Jag älskar dig Tiffany och jag lovar att jag inte kommer låta något hände dig. Du är med mig nu och jag kommer göra allt för att hålla det så"

  "Jag vet" sa jag och la en hand bakom hans nacke för att dra ner honom mot mig. Jag pressade mina läppar mot hans och Justin la sig mer över mig, fortfarande försiktig med att inte lägga för mycket vikt på mig. 

  "Jag älskar dig Tiffany" mumlade Justin mot mina läppar och jag log smått in i kyssen "Jag älskar dig också"

  "Det enda som hade kunnat göra det här bättre är om jag faktiskt hade haft en ring och gjort det officiellt" 

  "Jag tycker att det är perfekt precis som det är. Plus det kanske är bra att jag inte har en ring just nu. Det skulle bara skapa ännu mer drama om det skulle komma ut”

  ”Kanske men det är inget som jag inte kan klara av. Jag har inget emot att låta hela världen veta att du är min och bara min. Frågan är bara om du är redo?” Justins blick borrades djupt in i min och jag fick svårt att andas. Hans blick var så intensiv och jag visste inte riktig vad jag skulle göra, vad jag skulle säga.

  Så istället för att säga något pressade jag mina läppar mot hans. Men han klagade inte, han verkade gilla det här svaret bättre med tanke på att han pressade sig närmre mig.

  ”Jag tar det som ett ja”

  ”Gör det du” sa jag och stoppade in min tunga i han mun utan förvarning.

 

 2 dagar senare 

  ”Är du säker på att du vill följa med?” frågade Justin för säkert hundrade gången och jag skrattade smått. Han hade tjatat i två dagar nu på att han ville ha med mig nu när han skulle åka tillbaka till USA, ta hand om allt där borta. Men nu den senaste timmen så har han frågat om och om igen om jag verkligen vill följa med. Vilket jag då inte ville från början då att följa med på den här resan betydde lika med en massa fans, paparazzi, intervjuer och inget privatliv alls. Men jag visste att Justin behövde mig och om jag skulle vara ärlig så vet jag inte om jag hade klarat av att vara borta från honom så länge. Han skulle vara bort i två månader om inte mer. För det här var hans test period som kändis innan han skulle ha en liten test period hemma. Så att han sen kunde välja fall han ville fortsätta som kändis eller inte. Vilket vi alla tror, vi har alla slagit vad om att han inte kommer ge upp sitt liv dom kändis. Han älskar det för mycket.

  ”Ja Justin jag är säker. Men som du håller på att tjata just nu så låter det mer som att du inte vill ha med mig. Du frågar var tredje minut eller något om jag vill följa med eller inte. Om du inte vill ha med mig så kan du” började jag men blev avbruten mitt i meningen när Justin pressade sin läppar mot mina. Han la en arm runt min midja och kysste mig kort innan han lutade sig lite bakåt.

  ”Tro mig babe, du är allt jag behöver”

  ”Vad bra då. Kan du sluta tjata på mig nu. Det börjar bli rätt irriterande”

  ”Visst jag kan sluta” sa Justin och kysste min näsa kort innan han släppte sitt grepp om mig.

  Han började gå bort mot flygplanet som stod ute på startbanan och väntade på att vi skulle komma. Scooter hade fixat oss en privatjett då vi alla trodde att det skulle bli bättre då. Vi skulle få mindre press då och vi skulle slippa alla Justins fans som skulle sitta på ett vanligt plan. Jag greppade tag om min egen väska och började dra den efter mig medan jag gjorde min väg efter Justin.

  När vi kom bort till flygplanet var det någon som snabbt greppade tag om våra väskor och slängde in dem i bagageutrymmet. Jag stod och kollade på dem ett tag innan jag kände hur någon greppade tag om min hand. Jag kollade upp på Justin som tagit min hand och log stort upp mot honom.

  ”Vi måste gå på nu så att vi kan lyfta. Annars måste vi vänta en timme till på klar tecken” förklarade Justin och jag nickade smått till svar. 

  Jag följde med Justin in i flygplanet och hälsade kort på personalen innan Justin drog in mig längre bak i planet. Bak till där alla stolar och soffor stod. Justin satte sig ner i ena soffan och drog ner mig så att jag satt i mellan hans ben med ryggen vilande mot hans mage.

  ”Justin kan jag frågade en grej”

  ”Visst vad som helst. Vad är det?” frågade han och vred om mig lite så att han kunde kolla ner på henne.

  ”Saknar du henne?” frågade jag och Justin kollade frågandes på mig ”Selena, saknar du henne?”

  ”Nej det gör jag inte. Jag trodde att jag älskade henne förut, att det vi hade var speciellt. Men det är inget i jämförelse med vad jag har med dig. Vad du får mig att känna. Vilket är varför som jag måste tillbaka nu. Jag måste få slut på allt det här skvallret om att jag var otrogen mot henne med dig. Vi hade redan gjort slut. Jag kunde bara inte komma ihåg det och Selena utnyttjade det till sin fördel. Det var hon som var otrogen mot mig och jag vet att det kommer bli svårt att få folk att tro mig. Dem tror redan på Selena för hon har bra ståndpunkter. Som att det fanns bilder på oss kyssandes på vattenparken och sånt. För folk vet inte att det redan var slut mellan oss då. Men jag ska försöka få dem att inse. För oss, för dig” sa Justin och log smått ner mot mig. Jag skakade smått på huvudet och försökte vrida bort huvudet men Justin stoppade mig snabbt genom att greppa tag om mitt ansikte.

  ”Kolla inte bort från mig Tiffany. Berätta vad det är istället”

  ”Justin jag tror bara att det här till och med kommer bli svårare än du tror. Dem flesta kändisar älskar Selena, dem tror att hon är den där söta tjejen som inte ens skulle skada en fluga. Hon har fans som älskar henne. Och just nu hatar alla dem personerna mig för att jag sårade henne. Att jag tog dig ifrån henne”

  ”Tiffany du kan inte låta dem komma åt dig. Det kommer alltid vara folk som försöker trycka ner dig men du kan inte låta dem. Det är det dem vill och du måste stå emot. Jag älskar dig, din familj älskar dig, våra vänner älskar dig. Borde inte det var de som räknas?”

  ”Självklart räknas det men det kommer fortfarande inte få hatet att försvinna”

  ”Förmodligen inte men man kan ju alltid försöka eller hur`”

  ”Jag antar det” sa jag och Justin låg belåtet. 

  ”Det där låter bättre” sa han och jag skrattade kort innan jag kollade ner på mina händer som kramade om Justins ena.

  ”Så vad ska vi göra nu när vi landar?” 

  ”Vi ska iväg till olika talk shows och jag tror att Scooter bokade in oss hos Ellen först. Jag vet att hon kommer lyssna och förmodligen inse sanningen. Hon har alltid vart min favorit när det kommer till talk shows och det kommer hon nog alltid att vara” sa Justin och jag nickade smått till svar innan jag lutade mig in mot honom. Använda hans huvud som kudde och med hans armar som höll mig på plats somnade jag snabbt in.

 
 



 
Lite försenat men nu är det äntligen här. Det skulle egentligen ha kommit igår men jag somnade tyvärr. Har inte sovit ordentligt på flera dagar om somnade då dirket när jag la mig ner i sängen. Jag la mig egentligen bara ner för att villa kort och läsa ett meddelande men ni förstår ju hur det gick.
 
Men det är inte bara dåligt. För pågrund av att det kommer upp idag så blev det snäppet längre då jag la ner lite extra tid på det.
 
Jag hoppas att ni gillar det och kommentare gärna vad ni tycer om det, vad ni tycker ska hända här näst. För nu i dem kommande kapitlerna kommer det att dra igång en del och det kommer förmodligen hända en hel del oväntade grejer som ingen av er har väntat er.......

Memories Can Come And Go - Kapitel 23

Tidigare kapitel:

  *A simple 'I love you' coming from you, it means more than all the money in the world*

  *You don't marry someone you can live with – you marry the person who you cannot live without*” när den sista meningen lämnade min läppar kollade Tiffany chockat ner på mig. Hon hade tårar i ögonen och hennes händer skakade smått.

  ”Justin säg säger du det jag tror att du gör eller är det bara jag som inbillar mig?” frågade hon med skakig röst och jag skrattade smått. Jag skakade smått på huvudet innan jag kollade upp på henne, kollade in i hennes vackra ögon som jag aldrig skulle tröttna på.

  ”Om vi tänker på samma sak så ja. Jag frågar dig fall du vill gifta dig med mig”

 



 

 

 

Tiffanys perspektiv

  ”Justin jag vet inte vad jag ska säga. Jag menar vi har bara vart tillsammans i några veckor nu. Plus det är bara en dag som du har haft ditt minne. Är vi inte lite unga att ta ett sådant beslut och speciellt gifta oss”

  ”Jag vet att det här är väldigt plötsligt och förmodligen väldigt oväntat men det känns rätt. Jag har spenderat 3 år ifrån dig och jag vill aldrig vara borta från dig igen. Jag älskar dig Tiffany och du har rätt om det där med att våra känslor kommer hålla för varandra. Jag ber dig inte att gifta dig med mig om ett år eller två. Nej det här är mitt löfte till dig att jag alltid kommer vara dig trogen. Jag kommer inte vilja ha någon annan än dig och när jag väll gifter mig så kommer du vara den som står vid min sida” sa Justin och tårar rann just nu likt floder längst mina kinder. Jag kollade chockat ner på honom och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Som han sa var det väldigt plötsligt och absolut inget jag hade väntat mig. 

  ”Justin är du säker på det här? Jag känner dig och vet hur du är. Du är väldigt spontan och gör saker innan du tänker efter innan. Är du säker på att det här inte bara är någon utav dina galna idéer som du fått?”

  ”Tiffany det här är helt klart en utav dem där idéerna men det är inget utav dem som jag kommer ångra. Jag behöver inte tänka efter för att veta att jag älskar dig. Du är allt jag kan tänka på och hur mycket jag än försöker så kan jag inte se en framtid utan dig i den. En framtid där jag inte är med dig, där jag inte startar en familj tillsammans med dig och allt det där. Tiffany jag älskar dig mer än allt annat” sa Justin och kupade mitt ansikte för att kunna dra ner mig mot sig.

  ”Justin jag vet inte. Jag menar borde vi inte vänta lite med att ta ett sånt här beslut. I alla fall tills allt har lagt sig lite. Du har precis fått tillbaka minnet och precis som du sa så kommer det att hände en massa saker här ifrån. Fall det är bra eller dåligt vet vi inte. Men tycker du inte att vi borde låta det gå över lite innan vi börjar på något annat?”

  ”Jag vill inte vänta Tiffany. Jag har väntat på att få vara med dig igen i tre år och jag tänker inte vänta längre” sa Justin och torkade med tummarna bort tårarna som började rinna ner för mina kinder igen. 

  ”Du vill inte förlova dig med mig va?” frågade Justin efter ett tag och jag kollade chockat på honom. Han kollade sorgset på mig och skakade smått på huvudet "Jag borde inte ha sagt något" sa Justin lågt och släppte mitt ansikte innan han började ställa sig upp. Men innan han hann komma någonstans greppade jag tag om hans ansikte och pressade mina läppar mot hans. Han stod stel framför mig ett tag innan hans läppar började röra sig i synk med mina. När vi stått där ett tag drog jag mig undan ifrån honom och han kollade frågandes ner på mig. 

 "Jag förstår inte" sa Justin förvirrat och jag skulle precis svara honom men blev avbruten när dörren intill källaren slogs upp. 

 "Åh där är ni ju. Vi har letat efter över allt efter er. Vi började bli oroliga. Pattie ville till och med ringa polisen och anmäla er försvunna. Och så står ni här i vår källare kyssandes. Tanken slog er aldrig att ni skulle berätta för oss vart ni var någonstans?" sa mamma som var en aning irriterad och kom in klampandes i rummet. Jag släppte mitt grepp om Justin och vände mig stelt mot mamma. Justin kollade snabbt ner i golvet och pillade med kanten på hans tröja. Ingen av oss svarade mamma och spänningen sjönk snabbt. 

  ”Ska ingen av er svara mig?” frågade mamma och jag sneglade kort upp mot Justin som fortfarande stod med blicken i golvet.

  ”Eh vi tänkte inte på det. Det hände en grej igår och Justin behövde prata om det. Så när jag hittade honom igår åkte vi tillbaka hit och sen så råkade vi somna. Och när vi sen vaknade tänkte vi inte på det”

  ”Vad hände igår?” frågade mamma och lät hennes blick pendla mellan mig och Justin.

  ”Mitt minne kom tillbaka igår” sa Justin bara kort och mamma kollade chockat på oss båda.

  ”Du menar att du kommer ihåg allt? Är allt verkligen tillbaka?”

  Justin nickade bara till svar den här gången. Mamma nickade lika så och såg ut att tänka ett tag innan hon tog upp sin mobil. Knappade lite kort på den innan hon pressade den mot örat.

  ”Ja hej Pattie det är jag”......”Ja, jag har hittat dem”.....”Dem var nere i vår källare”......”Jag vet inte men Justin har en rätt stor grej att berätta så kan du samla alla hemma hos dig om tio minuter”.....”Okej bra. Vi syns snart” sa mamma kort innan hon la på samtalet och vände sig mot oss igen. 

  ”Vi ska hem till Justin så skynda på. Dem behöver inte vänta längre än nödvändigt på er. Dem har väntat tillräckligt på er just nu” sa mamma och kollade strängt på oss båda innan hon vände på klacken. Började gå upp för trappan men blev stoppad när Justin började prata.

  ”Skull vi kunna få någon minut bara? Vi pratade om en rätt viktigt sak och jag behöver verkligen prata klart om det här med Tiffany”

  ”Vet du vad? Jag kan inte bry mig mindre just nu vad du vill just nu”

  ”Mamma” sa jag chockat och kollade upp på mamma som bara skakade på huvudet.

  ”Nej Tiffany. Jag bryr mig inte om vad det var ni pratade om, men om det är så viktigt så kan det vänta till senare. Vi har väntat i nästen en hel dagen på er och just nu sitter era kompisar, din familj Justin och ditt crew hemma hos dig och väntar på dig”

  ”Men kan dem inte bara vänta någon minut till. Det här kommer inte ta lång tid. Jag behöver bara prata med Tiffany lite snabbt”

  ”Om det är så viktigt att prata om kan ni ta det senare” sa mamma och gav oss en sista blick innan hon stampade upp för trappan.Vilket lämnade mig och Justin i en väldigt pinsam tystnad.

  ”Vi kanske borde gå upp om vi inte vill att hon ska komma tillbaka hit ner och släppa oss här ifrån” sa jag och Justin nickade lite svagt till svar innan han började gå upp för trappan med mig tätt bakom sig.

 

Justins perspektiv

  Efter att ha stått och berättat för alla att jag fått tillbaka minnet kändes det tyngre på någon sätt. Jag hade höga förväntningar på mig nu och alla hade olika saker som jag måste göra.

  Mitt crew hade en massa intervjuer och skit som jag skulle göra. Min familj hade en massa grejer som jag skulle göra, mina vänner hade en massa grejer som dem vill att jag skulle göra. Istället för att känna en lättnad att minnet var tillbaka kändes det mer som en tyngd som lades på mina axlar. Tiffany var den enda som inte hade något krav på mig men tyvärr så såg det inte så bra ut på den fronten heller.

  Hon hade inte hunnit svara på min fråga och just nu kändes det mer som att hon skulle säga nej än ja. Hon hade verkligen inte reagerat på det sättet som jag hade hoppats på och det skrämde mig. Hade jag gjort ett misstag som hade bett henne att gifta sig med mig?

  Vare sig vad hennes svar var så låg det en otrolig tung och stel tystnade över oss. VI visste inte vad vi skulle säga. Och när vi väll sa något så kändes det bara fram pressat. Som att vi sa något för att vi var tvungna.

  Men tyvärr så hann jag inte prata med henne innan hennes mamma drog med henne hem. Jag hade velat prata med henne men mitt crew sa att vi behövde ha ett kris möte. Ett möte där vi gick igenom vad som skulle hända här  näst. Vi gick igenom alla problem som jag förmodligen skulle stötta på och vi kom fram till att Selena förmodligen skulle vara mitt största hinder för att komma tillbaka. Hon har gått runt och sagt till en massa intervjuare att jag var otrogen mot henne. Att jag hade en hemlig affär med Tiffanys rygg. Hon spelade den förkrossade flickvännen och jag måste säga. Hon borde få ett award för hennes framträdande.

 

  Efter ha suttit och pratat med mitt crew i två timmar och gjort upp en plan var jag trött och ville bara sova. Vilket var lättare sagt än gjort.

  Tankar om Tiffany snurrade runt i mitt huvud och jag kunde inte sluta tänka på vad hon skulle svara. Skulle hon säga ja eller skulle hon säga nej. Och om hon sa nej vad skulle då hända med våran relation. Skulle vi då kunna fortsätta som vi var nu eller skulle det ta slut mellan oss?

  Tanken skrämde mig vilket inte direkt hjälpte mig nu när jag skulle sova. Men jag antar att det var ett problem som jag skulle få ta tag i när jag vaknade imorgon.

   

 

  Jag satt just nu på min säng och kollade på dörren som just nu höll på att öppnas. Jag hade lyckats övertala Tiffany att komma hit för att prata med mig om det som hade hänt tidigare idag och det var nu hon som kom in. Hon stängde dörren efter sig och gick lite osäkert upp mot mig. Hon kollade sorgset på mig och ställde sig någon meter ifrån mig. Vilket jag inte tog som ett gott tecken. 

  ”Justin jag är ledsen” började hon och jag kände hur tårarna fort steg i mina ögon. Hon skulle säga nej. Hon skulle säga nej och jag skulle återigen förlora henne.

  ”Om vi inte hade blivit störda igår så hade jag sagt ja”

  ”Men vad är skillnaden nu?”

  ”Skillnaden nu är att James kom förbi igår kväll och kysste mig. Och om jag ska vara ärlig så gillade jag det. Jag visste att jag gillade honom men inte hur mycket förs än han kysste mig” om hennes ord sen tidigare hade skadat mig kan ni ju tänka er nu. Det hon sa var som att vrida runt kniven som redan satt i mitt hjärta. Det gjorde så ont och tårarna rann som floder längst mina kinder.

  ”Jag är ledsen Justin men jag måste klura ut vad det är jag känner för er båda innan jag kan ta ett sådant här beslut” sa hon och gav mig ett kort leende innan hon vände om. Gick ut från mitt rum och förmodligen ut ur mitt liv. 

Igen........

 



 

 

Okej så det här var nog inte slutet som ni hade väntat er. Eller?

Vet egentligen inte vad jag tycker om de thär kapitlet. Är inte riktigt nöjd med det här men hoppas att ni gillar dt ändå. Kändes bara som att jag fick pressa fram det här.

 

Men vad tycker ni om kapitlet? Selena kommer snart in i bilden igen och vad tyckte ni om slutet? Var det de ni hade väntat er?? 

 


Svar till Anonym + Uppdatering om nästa kaptiel

Om du går in på kategorier och vill tillbaka till dem första kapitlerna så måste du bläddra längst ner på sidan och där kommer det att stå "TIDIGARE KAPITEL" klickar du där så kommer du att komma längre bak i novellen :) Jag har själv kollat igenom alla och det ska inte vara något problem att hitta dem <3
Hoppas det här hjälper och om du fortfarande inte kan hitta så kan du skicka till min på justtwitter@live.se eller till min KIK EmelieTornbrand så kan jag förklara bättre :D
 
 
 
 
I alla dall så håller jag på med kapitlet nu och hoppas verkligen att jag ska få upp det idag. Jag har fått så många finna kommentarer på kapitel 22 så ni förtjänar verkligen att få ett idag. Ska kolla lite smått på fotbollen men ska sxkriva under tiden.
 
Och snälla fortsätt att kommentera lika bra som ni gjorde nu. Jag blev så himla glad när jag såg alla kommentarer att jag nästan ville gråta. Jag hade egentligen tänkt att lägga upp kapitlet senare då jag har haft mycket hemma men kände att jag inte direkt kunde vänta så länge när jag fick alla dem här kommentarerna<3

Something's got a hold on me

Okej så jag måste säga att jag blev rätt besviken när jag kom in och såg att det bara var 13 kommentarer. Jag menar det är ju inte jätte lite men jag ser ju hur många det är som är inne och läser. Det är alltid samma personer som kommenterar och till dem som faktiskt kommentera, mycket kärlek till er. Det är för er som jag fortsätter att lägga upp kapitel. 
  Jag spenderar timmar och ibland dagar för att skriva ett kapitel och ni kan inte ens lägga någon minut för att kommentera.  Jag förstår att ni inte kan kommentera varje kapitel men någon gång då och då. Jag tyckte även att det hände en hel i det här kapitlet. Jag menar han friade till henne. 
 
 
  I alla fall andledningen till varför jag egentligen skulle göra det här i lägger är för att jag undrar en grej. Jag hade lovat att göra designer till några och undrar nu vilka det var. Jag hade skrivit upp det på ett papper men tappade tyvärr bort det😕 hehehe klumpiga jag.  

Överraskning!!!!!

Okej så överraskningen var att den skulle komma en ny design. Kanske inte jätte roligt men jag blev rätt trött på den andra. Tycker även att det är kul att sitta och fixa med lite olika bilder så det var så det började. Det var egentligen inte planerat men jaja. Jag hoppas att ni gillar den nya designen och om ni inte ser den så uppdatera sidan eller kolla på bilden.

Kommentera gärna vad ni tycker också, skulle betyda jätte mycket och det är kul att veta vad ni tycker.

Sen även om ni inte har läst kapitlet än så ligger det här under👇👇👇👇👇

 

Sen även om ni inte har läst kapitlet än så ligger det här under👇👇👇👇👇


Memories Can Come And Go - Kapitel 22

Tidigare kapitel:

 ”Tiffany kan du inte bara visa mig vad det är som du vill visa mig” klagade jag än en gång och hon skrattade kort åt mig. Men till min förvåning tog hon bort handen och min blick fastnade på ett gammalt svart piano som stod borta i vänstra hörnet. Det var dammigt, slitet och jag tror att jag till och med kunde se lite spindelnät. Men det som jag verkligen fastnade för var den nu nästan svarta rosen som låg vid slutet av pianot. Men det var inte bara en vanlig ros, kanske för er som inte vet vad den står för. Men för mig betyder den mycket och står för en del av mitt liv där jag faktiskt var rakt igenom lycklig. Och jag hoppades att den här rosen fortfarande betydde mycket för Tiffany. Vilket det borde göra med tanke på att hon behållit den och låtit den ligga på exakt samma plats som jag hade lämnade den på.

 



  

 

Det var rosen som jag hade gett henne dagen jag hade sjungit min låt för henne. Jag kommer ihåg det som att det var igår. Det var dagen som jag skulle berätta för henne hur jag egentligen kände men jag bakade ut. Rädd att det skulle sabba våran vänskap. 

 

Jag pillade nervöst på rosen jag hade i handen medan jag väntade på att någon skulle komma och öppna på dörren. Men ingenting hände. Jag hörde inte ett ljud, inte ett enda tecken på att det var någon hemma. Jag plingade på en gång till och skulle precis vände mig om för att gå hem när jag hörde hur dörren intill huset öppnades. 

  "Hej Justin vad gör du här?" frågade Tiffanys mamma som tydligen var den som hade öppnat dörren. Jag vände mig långsamt mot henne och gömde rosen jag hade i handen bakom ryggen. 

  "Eh jag är här för att träffa Tiffany. Är hon hemma?"

  "Jadå. Hon sitter nere i källaren och spelar. Du kan gå ner om du vill, du hittar ju ner själv" sa hon och gav mig ett litet leende innan hon vände om och började  gå bort mot köket som låg till höger om hallen "Och kom ihåg att låsa dörren efter dig" ropade hon och jag svarade med ett kort "Okej"

  Jag gick in i hallen och låste snabbt dörren efter mig innan jag sparkade av mig mina skor. Jag började gå ner mot källaren och kände hur osäkerheten spreds inom mig ju närmre jag kom. Jag kunde nu höra pianot som gav ifrån sig ett vackert läte och inom kort Tiffanys röst som började sjunga på någon låt som jag inte kände igen. Vilket inte var konstigt då Tiffany skrev många låtar själv och det här kunde mycket väll vara en utav dem. 

  När jag kom ner till dörren som skiljde trappan från källaren tvekade jag kort innan jag knackade på dörren. Musiken stannade och jag hörde rörelser från andra sidan dörren. 

  "Mamma jag sa ju åt dig att inte" började Tiffany som snart syntes i dörröppningen men hon avbröt sig snabbt när hennes blick föll på mig. 

  "Justin?" frågade hon chockat och jag log stort mot henne. Vi hade inte träffats på över två månader. Jag har vart i väg och jobbat och skulle egentligen inte komna hem förs än om en vecka. Men den intervju jag skulle ha blev inställd så jag tänkte att det skulle vara lite roligt att överraska henne lite. 

  "Hej Tiffany" 

  "Du är här. Vad gör du här? Jag trodde inte att du skulle komma förs än nästa vecka. Alltså inte för att jag har något emot att du är hemma men jag bara undrar" hon babblade på i 120 och jag hade svårt att höra vad hon sa. Jag skrattade bara roat åt henne och viftade med händerna att hon skulle komma över till mig och ge mig en kram. Vilket hon snabbt gjorde utan att tveka. Hennes armar lades runt min nacke samtidigt som jag lindade mina armar runt hennes midja. Pressade upp henne tätt intill mig. Jag begravde ansiktet i hennes hår och drog in hennes allt för välbekanta lukt. 

  Efter ett tag släppte hon taget om mig och tog ett steg bakåt för att kunna kolla upp på mig "Du har fortfarande inte svarat på min fråga"

  "Haha samma gamla Tiffany" sa jag och log roat ner mot henne. Men hon kollade bara frågandes upp på mig och jag skakade smått på huvudet. 

  "Jag saknade dig" jag drog fram rosen som jag stoppat i min bakficka och Tiffany kollade med stora ögon på mig. 

  "Det var egentligen några till rosor men jag råkade förstöra dem på vägen hit och det var bara den som klarade sig. Som tur var var det den finaste utav dem"

  "Justin den är jätte fin. Men varför? Du behöver inte ge mig något varje gång du kommer tillbaka. Jag älskar sakerna jag får men jag skulle bli minst lika glad om jag bara fick dig tillbaka"

  "Jag vet men jag ville ge dig dem här. Eller den här blev det ju nu. Men när jag var på väg hit så gick jag förbi blomaffären och när jag såg den där blomman tänkte jag direkt på dig" sa jag och såg hur en rodnad spreds på hennes kinder.

 

  ”Jag har saknat dig” mumlade jag mot hennes axlar när jag återigen hade henne i mina armar. Vi satt just nu vid hennes piano med armarna runt varandra. Jag skulle ge henne min andra överraskning. Vilket var låten som jag skrev tillsammans med Usher. Vi hade suttit i flera dagar för att få den bra och jag hoppas att jag lyckats. Den beskrev lite vad jag kände med oss. Att jag ville vara mer än vänner. 

  Jag har länge velat bli mer än bara Tiffanys bästa kompis. Men jag var rädd att berätta vad jag kände, rädd att det skulle sabba våran relation om hon inte kände likadant. 

  ”Jag har saknat dig också. Men nu är jag nyfiken på låten som du pratade om” sa Tiffany exalterat och släppte taget om mig. Jag skakade huvudet lite roat åt henne men kände smått hur nervositeten började spridas inom mig igen. 

  ”Okej vänta”

  Jag andades kort och kollade bort på rosen som låg i slutet av pianot där Tiffany lagt den. Den var så vacker. Precis som Tiffany var. Inte för att hon trodde på det själv. Jag hade sagt det till henne men hon hade bara skakat på huvudet och trott att jag skämtade.

  Efter ha suttit och bara kollat på pianot ett tag lät jag mina fingrar börja dansa över tangenterna som tillhörde låten och efter ett tag började jag sjunga till. 

 

  När jag var klar med låten kollade jag äntligen upp på Tiffany som kollade med stora ögon på mig. Jag hade inte kunnat kolla på henne under hela låten, jag var rädd att för att se hennes uttryck.

  ”Justin den var, jag vet inte ens vad jag ska säga. Den var jätte vacker. Tjejen du har skrivit den till är väldigt lycklig” 

  ”Tack, Usher hjälpte mig med den så att jag skulle få fram den rätta känslan” sa jag och hon nickade lite kort innan hon kollade ner på sina händer. Jag skakade lite smått på huvudet och öppnade munnen för att säga ”För att få fram mina sanna känslor för dig Tiffany. Du är tjejen jag skrev den till. Tiffany jag älskar dig” men inget kom fram. Jag stängde snabbt munnen igen och skakade besviket på huvudet åt mig själv. Jag vågade inte säga det, rädslan att förlora henne var för stor.

 

  ”Jag kommer ihåg dagen jag gav dig den där” sa jag och pekade bort mot pianot där rosen låg.

  ”Jag också, det var den dagen du sjöng låten för mig. Den var dagen innan vi erkände för varandra att vi älskade varandra mer än vänner borta vid vårat ställe. Jag kan faktiskt fortfarande höra låten spelas i mitt huvud ibland”

  ”Låten som egentligen var skriven till dig” 

  ”Vad menar du?” frågade hon och vände sig frågandes mot mig. Jag log smått mot henne och la en arm runt henne midja för att kunna dra henne intill mig.

  ”Precis vad jag sa. Jag hade egentligen skrivit den låten till dig. Jag bad Usher att hjälpa mig att få till den på ett bra sätt, ett sätt som inte gjorde den så barnslig. Det var egentligen det sättet jag ville berätta för dig vad jag kände för att jag inte visste hur jag skulle säga det. Men jag bakade ut. Jag var för rädd att förlora dig. Så jag berättade det inte. Jag satt i flera dagar med den för att få den bra. Sen tvekade jag jätte mycket fall jag faktiskt skulle sjunga den eller inte. Och när jag väll gjorde det tog min rädsla över igen och det blev som det blev”

  ”Haha du är för sött vet du det”

  ”Haha jag vet” sa jag och ryckte lite oberört på axlarna vilket fick ett roat skratt att lämna henne läppar. 

  ”Kan du spela den för mig?”

  ”Vad menar du?”

  ”Kan du spela låten för mig? Låten som du hade skrivit för mig?” frågade hon och jag skakade sorgset på huvudet. Jag hade inte spelat på den låten enda sedan den dagen hon slutade svara när jag ringde och hälsade på henne. Den dagen som jag förlorade henne.

  ”Tyvärr jag kan inte. Jag kommer inte ihåg den för att vara ärlig. Jag vill inte minans den för att den påminde mig så mycket om dig och för ett tag sen så ville jag inget hellre än att glömma dig. För bara tanken utav dig fick mig att må illa. Tanken att jag hade sårat dig fick mig att vilja stänga av allt”

  ”Justin det var inte ditt fel, jag trodde att vi har kommit över det där nu”

  ”Det är klart att det är mitt fel. Jag borde ha berättat som det var med Jasmine från hela början. Då hade inget utav det här hänt”

  ”Men har du tänkt att det som hände kanske var för det bästa? Allt händer för en anledning och anledningen till det som hände mellan oss kanske var för att vi inte skulle ha hållit på den tiden. Vi var unga då Justin och det hade förmodligen inte fungerat mellan oss då. Vi skulle förmodligen inte vara tillsammans nu och om jag ska vara ärlig så är jag ganska glad att saker blev som det blev. Vi båda blev starkare utav vad som hände och även efter 3 år ifrån varandra så har känslorna inte svalnat. Vilket vi kanske borde ta som ett bevis att det här kan fungera. Att vi kommer hålla” sa hon och kollade mig djupt i ögonen. Jag kollade in i hennes och kunde nästan se min framtid. En framtid där jag skulle var tillsammans med Tiffany, gifta och kanske till och med skaffa barn. För hur mycket jag än försöker så kan jag inte sen en framtid utan henne i den. Hon är den rätta, det har hon alltid varit. 

  ”Jag kanske inte kan sjunga dig låten som jag sjöng för dig då. Men låt mig vissa mina känslor på ett annat istället” sa jag och hon kollade frågandes upp på mig.

  ”Jag har några få meningar som beskriver exakt vad jag känner för dig, för oss. Eller det kanske är mer citat än meningar”

  Jag bakade bak Tiffany och satte ner henne på stolen som hörde till pianot och satt mig ner på knä framför henne så att hon kunde kolla ner på mig. Eller det blev mer som att vi var i jämn höjd med tanke på att jag var längre än henne men spela roll. 

  (*=början och slutet av varje ”citat” som Justin säger)

  ”*So it’s not gonna be easy. It’s gonna be really hard. We’re gonna have to work at this every day, but I want to do that because I want you. I want all of you, forever, you and me, every day

  *My heart is, and always will be yours*

  *I’m scared of walking out of this room and never feeling the rest of my whole life the way I feel when I’m with you*

  *A simple 'I love you' coming from you, it means more than all the money in the world*

  *You don't marry someone you can live with – you marry the person who you cannot live without*” när den sista meningen lämnade min läppar kollade Tiffany chockat ner på mig. Hon hade tårar i ögonen och hennes händer skakade smått.

  ”Justin säg säger du det jag tror att du gör eller är det bara jag som inbillar mig?” frågade hon med skakig röst och jag skrattade smått. Jag skakade smått på huvudet innan jag kollade upp på henne, kollade in i hennes vackra ögon som jag aldrig skulle tröttna på.

  ”Om vi tänker på samma sak så ja. Jag frågar dig fall du vill gifta dig med mig”

  



 

Okej så det här slutet blev väldigt spontant och vet inte riktigt om jag är nöjd med det.... Jag hoppas att ni gillar det i alla fall och jag ber än en gång om ursäkt för lång väntan. Men jag hoppas att jag kommer kunna bättra mig nu. Allt drama och sånt som har varit är över nu och mina kompisar som jag vart med mest nu under sommaren åker utomlands. VIlket leder till att jag kommer ha mer tid att skriva, JIPPI!!!!

 

I alla fall kommentera mycket nu var ni tror ska hända, det betyder verkligen jätte mycket och ju mer kommentarer jag får desto mer motiverad blir jag att skriva mer. Och skriv gärna inte bara bra kapitel eller mer. Jag gillar dem kommentarerna också men jag vill veta vad det är ni tycker.

 


memories Can Come And Go - Kapitel 21

Tidigare kapitel:

 Så här var vi nu. Jag satt med ryggen vilandes mot Justins mage med hans armar lindade runt min midja medan vi åt av frukosten som Justin hade gjort. Eller jag åt och sen mattade jag Justin. 

 ”Justin vad menar du med att helvetet kommer bryta ut efter det här?” frågade jag efter att ha suttit och försökt lista ut vad han menat med det under ett långt tag nu.

 ”Jag menar att det från och med nu kommer bli om möjligt jobbigare för oss. När jag kommer ut med att jag fått tillbaka minnet så kommer en massa grejer hände. Folk kommer vilja intervju mig, veta vad som egentligen hände. Folk kommer att förvänta sig att jag kommer att komma tillbaka” 

 ”Ska du inte tillbaka då?” frågade jag chockat och kollade upp på honom för att se att han kollade en aning frågandes framför sig.

 ”Jag vet faktiskt inte.........”

 



 

 
 

 ”Jag vet faktiskt inte. Jag stannade uppe igår efter att du hade somnat och tänkte igenom allt och jag kan väll inte direkt säga att jag vill tillbaka ditt. Att vara här dem senaste veckorna har fått mig att inse vad jag faktiskt missat och vad jag kommer att missa. Jag menar jag  älskar verkligen mitt liv och vad jag gör. Det är en dröm som blev sann men jag har börja fundera fall det verkligen är värt att vara känd”

 ”Justin jag tror inte att det här är ett beslut som du ska ta på en dag. Du behöver inte ta några förhastade beslut just nu. Du har precis fått tillbaka minnet och du behöver säkert några dagar och smälta allt. Tänka igenom alla val möjligheter du har”

 ”Tiffany jag behöver inte tänka mer. Jag missar allt för mycket här hemma för att fortsätta mitt liv som artist. Jag har missat mina småsyskons halva uppväxt nästan. Jag har missat nästan alla era födelsedagar och mitt liv fick mig att förlora det”

 ”Justin om du fortsatte med ditt liv skulle du inte förlora mig igen. Jag är tillbaka och jag är här för att stanna okej. Inget kan få mig bort från dig igen. Okej?”

 ”Det spelar ingen roll Tiffany. Jag har suttit uppe hela natten och tänkt igenom allt det här. Förut tyckte jag att det var värt att vara borta för jag kunde träffa er ibland. Men nu när jag vart hemma tillsammans med min familj, vänner och dig speciellt så har jag faktiskt inset hur mycket jag har missat. Jag kommer inte ge upp musiken, det kommer jag aldrig att göra. Musiken är en alldeles för stor del utav mig men jag blir är minst lika glad utav att bara spela inför er. Jag behöver inte stora arenor för att känna mig bra”

 ”Justin det är bara skit snack och det vet både du och jag. Vi vet båda att du inte skulle bli lika glad av att bara spela inför oss som du är när du spelar inför fullsatta arenor. Justin du för folk att gråta, du hjälper dem med din musik. Du  får folk att ta sig igenom svåra tider. Folk kan koppla till din musik, du rör folk Justin. Varför skulle du vilja ge upp något sådant?  Varför skulle du någonsin ge upp något som ligger dig så kärt och betyder så mycket för dig?” frågade jag och ställde bort min dator innan jag vände mig om så att jag nu satt på knä framför honom. Hans kollade bort från mig och hans händer föll ner på sängen i mellan oss. Han såg borta ut, nästan som att han var vilse i sig själv.

 ”Justin” frågade jag nu försiktigt och hoppade lite närmre honom. Jag satte min hand på hans kind för att vrida upp hans ansikte så att han nu möte min blick. 

 "Tiffany jag vill verkligen inte tillbaka. Visst jag älskar verkligen det jag gör. Jag uppskattar verkligen det som jag fick, dem personer jag mött, dem platser jag sett. Men det är inte värt priset för vad jag förlorar här medan jag är borta. Jag har spenderat tre år utan dig Tiffany och jag tänker inte lämna dig nu" sa han och jag såg hur han fick tårar i ögonen "Tiffany du måste förstå mig, snälla säg att du förstår vart jag kommer ifrån"

 "Justin jag förstår dig men jag undrar bara om du skulle ångra dig. Jag skulle inte ha något emot att ha dig här vid mig. Men jag är rädd att du kommer att bli olycklig, att du kommer sakna ditt liv som du har nu"

 Justin nickade lite smått till svar och jag log lite smått mot honom. Han sträckte ut sina armar mot mig och jag förstod direkt vad han ville. Utan att tveka kröp jag upp mot honom och satte mig gränslande över hans lår. Hans armar hittade sin väg runt min midja och pressade mig upp mot sig.

 ”Visst jag skulle sakna att sjunga inför mina fans, att få träffa mina fans. Men det känns som att det finns för många nackdelar nu. Det är paparazzi, hatet och värst av allt så missar jag allt här. Jag är borta från allt som betyder något för mig. Det känns bara som att om jag väljer att stanna här så får jag allt jag saknat plus musiken. För jag kan fortfarande spela musik och skriva. Men om jag väljer musiken så får jag den men jag förlorar allt här hemma. Okej inte allt då men jag missar mycket. Och jag vet inte om jag är reda att ge upp mer än vad jag redan gjort” 

 ”Justin jag kommer att stå bakom dig och stötta dig vad som helst. För så länge du är lycklig så räcker det för mig. Men jag tycker att du ska tänka igenom det här lite. Inte bara ta det här beslutet under en kväll. Utan ta någon vecka på dig och tänka igenom allt. Kanske testa några veckor att vara här och kanske testa att vara känd igen någon vecka eller något” föreslog jag och kollade frågandes upp på Justin kom kollade på mig med en tvekande blick.

 ”Tänk i alla fall på det” sa jag och han nickade lite kort.

 Han borrade in sitt ansikte i mitt hår och drog mig ännu tätare intill sig. Jag lindade mina armar runt hans nacke och höll honom intill mig. Jag visste att Justin var nära att falla ihop just nu. Jag kunde se det i hans ögon, jag kunde märka det på hans kroppsspråk.

 

 "Få mig att glömma" mumlade Justin mot min axel efter ett tag och jag kollade frågandes ner på honom, hörde inte riktigt vad det var han sa. När jag inte svarade honom kollade han upp vädjande upp på mig "Snälla Tiffany få mig att glömma. Få mig att glömma bort alla problem" bad han igen och jag nickade lite smått innan jag pressade mina läppar mot hans. 

 Han började kyssa mig tillbaka och hans läppar var nästan desperata mot mina. Hans händer greppade hårt om mina höfter och jag stönade smått mot hans läppar. Jag lätt mina händer glida ner till änden av Justins  tröja och började dra upp den vilket tvingade Justin att dra sig undan från mig tillräckligt länge så att jag kunde dra av honom den. När tröjan väll var av lät jag mina händer glida över hans bröst där märkena från dem där plattorna som återupplivat honom var. Jag kunde aldrig lära mig namnet på dem men dem hade i alla fall lämnat märken där. Märken som för alltid skulle påminna oss om vad som hände. 

 Utan att tänka mer lutade jag mig fram och pressade mina läppar mot hans bröst. Täckte var enda liten centimeter av hans ärr med öppna mun kyssar och lät min tunga följa kanten av ena hans är. Jag kände hur Justin greppade tag om mina höfter och klämde åt dem hårt samtidigt som ett stön lämnade hans läppar när jag svingade mina höfter framåt vilket fick mig att pressas närmre Justins skrev. 

 Jag log belåtet för mig själv och började kyssa upp för hans bröst, längst hans nacke, längst hans käkben och precis vid hans mungipa innan jag satte mig upp. Han kollade besviket upp på mig och jag log bara belåtet ner mot honom innan jag hoppade av honom vilket fick att klagande stön att komma från Justins sida. 

 ”Ta det lugnt Justin, jag ska ta hand om dig”  sa jag och böjde mig snabbt ner för att kyssa honom innan jag satte mig upp igen. jag greppade tag om kanten på Justins mjukisbyxor och drog snabbt av honom den samtidigt som jag fäste min blick med hans. Han kollade med stora ögon på mig och jag kunde se hur han svalde hårt. Jag gav honom ett litet leende och greppade tag om min tröja för att sen snabbt dra av mig den så att jag nu bara satt i bh och trosor framför honom. Hans blick gled över min kropp och jag kunde nästan känna hur en rodnad spreds på mina kinder. Visst Justin har sett mig förut men jag blir alltid minst lika nervös när jag är med honom. Jag känner mig alltid osäker på mig själv, men kan ni skylla mig. Justin är perfekt och jag var bara jag. Justin kunde få vem som men han valde mig.

 Jag skakade av mig tanken och böjde mig än en gång ner för att börja kyssa han mage och upp mot hans bröst. Justins händer var återigen över hela min kropp och hans ögon lämnade aldrig mina under tiden jag gjorde min väg upp över hans bröst. Jag började kyssa hans nacke men Justin verkade ha fått nog då han greppade tag om mitt ansikte för att kunna dra upp mig i samma höjd som han. Han pressade sina läppar bestämt mot mina och inom kort började Justins tunga slåss om dominans med min. 

 Jag kände hur Justins händer släppte sitt grep om mitt ansikte och började göra sin väg ner till min rygg. Hans händer hittade min bh och med en enkel rörelse så var den lös och Justin drog snabbt ner banden från mina axlar. Jag reste mig lite upp för att han skulle kunna dra av mig den helt innan jag la mig ner över honom  igen. Justina händer flätades in i mitt hår och drog mig tillräckligt nära honom så att han sen kunde pressa sina läppar mot mina. 

 Jag kysste honom en sista gång innan jag än en gång satt mig upp. Hoppade bak så att jag nu satt i mellan hans ben. Han kollade mer stora ögon på mig och jag gav honom bara ett snabbt leende innan jag greppade tag om kanten på hans boxers och drog av honom dem. Jag drog av mig mina trosor också och skulle precis lägga mig mig ner över Justin när han flippade runt oss så att jag nu låg i sängen med Justin över mig. 

 Han placerade sig mellan mina ben och böjde sig ner så att hans ansikte kommer ner i samma höjd som mitt. 

 ”Jag älskar dig Tiffany”

 

 

 ”Jag älskar dig också” sa och sträckte på nacken för att kunna sammanlänka våra läppar. Men det varade inte så länge då Justin istället bet tag i min underläpp och drog ut det lite kort innan han pressade in sin tunga i min mun. Jag kände hur Justin placerade sig till rätta över mig och jag skakade snabbt på huvudet.

 ”Det är jag som ska ta hand om dig idag Bieber” sa jag och innan han hann tänka igenom vad jag nyss sagt flippade jag runt oss så att jag återigen låg över honom. Jag kysste honom snabbt innan jag satte mig gränslande över hans höfter och tog stöd med händerna på hans bröst. Jag sänkte mig sakta ner över honom och kände hur Justin trängde in i mig vilket fick ett lågt stön att komma från oss båda. Jag började röra höfterna i små cirklar ovanpå Justin och fäste min blick i hans. Han kollade mig djupt i ögonen och jag kände hur hans händer tog ett fast grep om mina höfter så att han kunde lyfta upp mig en aning. Han började möta mina stöttar och mitt huvud föll bakåt utav känslan som for igenom min kropp. 

 ”Så vacker, så himla vacker” mumlade Justin fram och satte sig upp så att jag nu satt i hans knä istället. Men jag klagade inte. På det här sättet kom jag närmre Justin och jag kunde både röra och kyssa honom lättar. Jag fortsatte att röra mina höfter i cirklar och Justin hjälpte mig en aning med hjälp av hans händer som var placerade på mina höfter. 

 Jag la mina händer vid hans nacke och lutade mig framåt så att jag kunde kyssa honom. Han besvarade snabbt kyssen och stönade snabbt mot mina läppar när jag började pressad mig hårdare ner mot honom.

 Allt var så himla perfekt och jag ville inte att det skulle ta slut. Att vara så här nära Justin, att då känna honom fick mig att känna mig hel. Det fick mig att känna som att jag äntligen hade hittat hem. Om det på något sätt låter vettigt. Men det kändes bara som att det var här jag hörde hemma, det var hos Justin jag skulle var. Jag älskade Justin mer än allt annat och jag vet inte vad jag skulle göra om Justin lämnade mig.

 ”Lämna mig inte” mumlade jag mot Justins läppar och han kollade chockat upp på mig. Jag hade inte menat att säga det högt men det bara slapp ur. Han kollade mig djupt i ögonen ett tag innan han skakade smått på huvudet.

 ”Jag kommer inte lämna mig inte Tiffany”

 ”Lämna mig inte” mumlade jag fram och jag kunde se hur det klickade i Justin när han förstod vad jag egentligen behövde höra.

 ”Tiffany jag älskar sig otroligt mycket att det gör ont i mig när jag är ifrån dig. Du är den vackraste person jag sett och jag älskar dig mer och mer för varje dag jag ser dig. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Jag levde utan dig i tre år men jag kunde aldrig sluta tänka på dig. Du var fortfarande på min hjärna och jag ångrar djupt den dagen jag sårade dig” efter att Justin var klar med sitt lilla tal hade jag tårar i ögonen och Justin log lite svagt upp mot mig.

 ”Du är för vacker för att gråta Tiffany” mumlade Justin mot mina läppar och kysste mig kort innan hann började kyssa bort tårarna som nu rann ner för mina kunder. 

 

Justins perspektiv

 Jag gick tillsammans med Tiffany hand i hand upp mot mot hus där jag visste att alla väntade på mig. Jag hade bett alla att möts oss här. Jag sa att jag hade något viktigt att säga och jag antar att dem flesta tror att mitt minne är tillbaka men jag vet inte. 

 Om jag ska vara ärlig så var jag rätt nervös inför det här. Jag visste inte hur jag skulle säga det. Hur jag skulle förklara för dem att mitt minne var tillbaka. Jag har försökt komma på ett bra litet tal eller något som jag kunde hålla men jag kommer verkligen inte på något. Det stod helt still och om Tiffany inte vart med mig hade jag helt klart brutit ihop.

 Att berätta för henne igår hade vart så lätt. Det var som att vi pratade om nästan vad som helst. Jag var inte nervös eller osäker på vad jag skulle säga, det bara kom. Hade det något med att jag inte hade haft tid att tänka igenom allt. Hon hade kommit så oväntat att jag aldrig hade kunnat ana det. Fast som jag hade trott när jag stack så var det hon som hittade mig. Jag hade satsat på att det var hon som skulle hitta mig men jag trodde inte att det skulle gå så fort. Hon känner mig verkligen bättre än någon annan även fast vi spenderat över tre år ifrån varandra. Hon kunde läsa mig som en öppen bok och det visade hon än en gång idag. 

 

 

 

Tidigare under dagen

 Jag försökte få tillbaka min anda efter att jag lagt mig ner bredvid henne och drog henne upp mot mig. Hon gossade in sitt ansikte vid min nacke och jag kunde känna hur hennes armar lindades runt min midja för att pressa sig ytligare upp mot mig. Min ena arm lindade jag runt hennes lilla figur medan jag med den andra ritade osynliga mönster på hennes  höft. 

 Jag kollade ner på hennes kropp och lät min blick glida över henne, från topp till tå innan jag kollade ner på hennes ansikte. Hon var så himla vacker och jag kan fortfarande inte förstår att hon var min igen. Jag ljög inte när jag sa att hon var den vackraste tjejen jag skådat, för helt ärligt så var hon det. I alla fall i mina ögon. Och det skulle aldrig förändras. Jag älskade inte bara Tiffany på grund av hennes vackra ansikte eller snygga kropp. Jag älskade henne minst lika mycket på grund av hennes personlighet. Hon var minst lika vacker på insidan som utsidan. Och det säger mycket.

 ”Jag älskar dig” mumlade Tiffany helt plötsligt mot mitt bröst och jag log stort. Jag drog henne närmre mig och mumlade ”Jag älskar dig mer” tillbaka innan jag slöt ögonen. Jag ville sova lite till, eller vila över huvud taget. Jag sov knappt en timme i natt och just nu kändes som ett bra tillfälle att ta en liten tupplur. Jag var utmattad och jag hade Tiffany bredvid mig. Inget kunde vara bättre just nu. 

 Precis när jag var på väg in i sömn rörde sig Tiffany framför mig och tog sig ur mitt grepp. Jag stönade klagande och kollade upp på henne för att se att hon satt sig upp. Hon började dra på sig sina underkläder och jag kollade frågandes på henne. 

 ”Tiffany vad håller du på med?” frågade jag och hon vände sig mot mig.

 ”Jag vill visa dig en sak”

 ”Kan inte det vänta, jag behöver verkligen jätte trött och behöver sova”

 ”Tro mig Justin, du kommer inte att ångra dig” sa hon med ett säkert leende och gav mig sn snabbt kyss på näsan innan hon ställde sig upp. Hon gick sen bort till sin garderob för att dra på sig en klänning som räckte henne ner till mitten av låren. Den satt tajt längst hennes kropp och jag fick svälja hårt och kontrollera mig själv för att inte slänga mig över henne igen. Varför var hon tvungen att sätta på sig en sådan där klänning nu. Hon måste ju förstå att det skulle driva mig till vansinne. Vilket kanske var mening.

 

Jag gick tillsammans med Tiffany ner till hennes källare där hon hade grejen som hon ville visa mig. Hon gick före mig med en hand på min mage och den andra över mins ögon. Vilket var ett litet problem för henne då hon både var mindre än mig och så gick ju hon på ett trappsteg under mig. 

 ”Kan jag kolla snart?” frågade jag otåligt och Tiffany skrattade roat åt mig innan hon mumlade ett snabbt ”snart”

 ”Okej så ett steg till innan du kan börja gå vanligt igen” 

 Mycket riktigt som hon hade sagt kunde jag börja gå normalt efter ännu ett steg och jag kunde ni börja gå vanligt igen. Jag lät henne leda mig bort mot dörren som lede in till källaren och hörde inom kort hur den öppnades. Hon lede oss in till rummet och vred på mig lite åt ena hållet innan vi stannade helt. Jag väntade otåligt på att hon skulle ta bort handen och vissa vid tusan det var som hon skulle visa mig vad det ni var hon vill visa mig.  

 ”Tiffany kan du inte bara visa mig vad det är som du vill visa mig” klagade jag än en gång och hon skrattade kort åt mig. Men till min förvåning tog hon bort handen och min blick fastnade på ett gammalt svart piano som stod borta i vänstra hörnet. Det var dammigt, slitet och jag tror att jag till och med kunde se lite spindelnät. Men det som jag verkligen fastnade för var den nu nästan svarta rosen som låg vid slutet av pianot. Men det var inte bara en vanlig ros, kanske för er som inte vet vad den står för. Men för mig betyder den mycket och står för en del av mitt liv där jag faktiskt var rakt igenom lycklig. Och jag hoppades att den här rosen fortfarande betydde mycket för Tiffany. Vilket det borde göra med tanke på att hon behållit den och låtit den ligga på exakt samma plats som jag hade lämnade den på.

 



 

Så äntligen är det uppe eller vad säger ni?? Jag vet att min uppdatering är sämst just nu och jag ber som hemsk mycket om ursäkt. Jag har haft en hel del problem privat och min kompis har vart rätt nere så jag har behövt hjälpa honom en del. Där av har jag inte kunnat skriva så mycket men jag ska försöka bättre mig.

 

Jag hoppas i alla fall att ni gillar kapitlet, jag har lagt ner jätte mycket tid på det här och efter som jag tagit så lång tid på mig la jag till det lilla stycket i slutet som ett litet förlåt. Det skulle egentligen ha kommit i nästa men tyckte att det var lite roligare att sluta så här. 

Vad tror ni att det är rosen står för? Kommentera mycket och skriv alla era ider. Det ger mig ider och insperation till att skriva och hjälper mig verkligen till att uppdatera mer. Så kommentera mycket så kommer kapitlet upp snabbare<3

 


Lite svar innan kapitel så här! VIKTIGT ATT LÄSA DET SISTA STYCKET

 
 SVAR: OMG VAD GULLIG DU ÄR<3 jag älskar verkligen att få såna här kommentarer, jag blir verkligen så himla glad. Det är såna kommentarer som den här som får mig att fortsätta att skriva. För jag har vart inne på att sluta skriva, eller i alla fall sluta skriva här på bloggen men det är läsare som henne som får mig att fortsätta. 
 Och jag vet inte riktigt vart jag får min insperation ifrån. Det är väldigt blandat. Jag tar saker från mitt eget liv, saker jag drömt eller sett. Det är väldigt blandat ;D
 
 
SVAR: Hejsan svejsan, haha i konstig jag vet men det är jag. Eh i alla fall tack så mycket för din kommentar. Jag älskar långa och gulliga kommentarer. Dem gör min dag när jag är nere.
 Och jag har inget emot att ni skriver era ider till vad ni tycker ska hända. Jag älskar att läsa era ider och vem vet? Kanske eran ide faktiskt kommer med någon gång ;)
 
SVAR: Haha det skulle var kul, var rätt kul att skriva om en tjej som sportar men vet inte riktigt vad den skulle handla om?? :/
 Har en massa ider till andra noveller efter den här novellen. Tror att jag räknade till13-14 olika ider till olika noveller om man bortser från den här. Så man kan ju säga att jag har en hel del ider till andra och vet inte riktigt om jag skulle hinna med att skriva en två till Game on. Är rätt tagad på att skriva dem andra och vet som sagt inte riktigt vad tvåan i sådana fall skulle handla om om jag skrev en.
 
 
SVAR: Eh jag vet faktiskt inte, jag satt och kollade på en film tror jag när en tjej tappat minne och tyckte att det skulle var lite kul att skriva om också. Är ju också kul att skriva något nytt, något som ingen annan skriver om ;)  
 Och mina favorit noveller? Hm, jag måste nog säga Danger och Danger's bak, B.R.O.N.X, Die for us från JBFF's hemsida sen från blogg.se är det nog bieb.blogg.se och juustanordinarygiirl.blogg.se Det är i alla fall dem jag läser just nu ;)
 Så läser ni dem inte redan så kan nu bara klicka på länkenför att komma in dit ;D
 
 



 
 Okej så jag ber om ursäkt att det inte kom något kapitel igår som lovat men jag trodde verkligen att jag skulle kunna få upp det. Kaptilet blir dock mycket längre än jag väntat mig så jag sitter och jobbar på det nu i hopp om att få upp det idag. Annars kommer det till 100% imorgon. DET LOVAR JAG. 
 Ni måste förlåta min dåliga uppdatering men jag har haft det väldigt jobbigt ett tag här nu och jag hjälper en kompis som går igenom en väldigt svår period just nu. Jag har satt mitt privatliv och mina kompisar framför skrivandet lite på sensate tiden och jag hoppas verkligen att ni förstår och kan förlåta mig. Det är som det är just nu och jag är ledsen för det. Jag ska försöka bättra mig men kan just nu inte lova er något.....