”Visst visst, men kan vi börja fixa maten snart. Jag har inte ätit på länge och jag håller på att svälta”

”Noop. Vi ska fixa maten och du och Stella kan ta en rundtur eller något runt huset. Sätta er framför tv och kommer på något eller spela något spel. Vad vet jag, bara ni håller er borta från köket” sa jag och kysste henne snabbt innan jag gick bort till Niall och Zayn som redan börjat med maten.

”Okej jag klagar inte. Killarna i köket medans tjejerna sitter framför tv och kollar på tv. Jag gillar den här framtida världen vi lever i. Kommer jag att stå på scen snart också istället för dig?”

”Glöm och dröm baby. Scenen är min” sa jag och hon himlade smått med ögonen innan hon tillsammans med Stella gick in i vardagsrummet med en varsin dricka i handen.

”Så om sex månader, Juni den 28. Ett enkelt bröllop på stranden med inga fans eller paparazzi runtomkring. Bara vi, våra kompisar och familjer på Hawaii. Har jag fått det rätt ” sa jag och Zayn nickade instämmande. Jag skrattade lite roat åt vårat samtal innan jag vände mig mot Justin som nu satt och kollade ner i sin mat.

”Japp, vi behöver bara fixa ringarna och vi är klara att köra” skrattade Zayn fram och vi alla skrattade smått. Eller i alla fall alla utom Justin som nu ursäktade sig från mat bordet och gick ut genom dörren i köket som lede ut till hans veranda där han satte sig på trappan.

”Jag går och kollar hur det är med honom” sa jag och gav dom alla ett litet leende innan jag la ifrån mig servetten jag haft i knät. Jag gick ut på verandan och slog mig ner bredvid Justin på trappan.

”Justin är du okej?” frågade jag och hans huvud vreds snabbt mot mig och jag antog att han vart allt för inne i sina tankar för att ens ha märkt att jag kommit.

”Jag frågade om du var okej?” frågade jag igen när Justin inte svarade på min fråga utan bara kollade frågandes på mig.

”Oh, det är väll bra. Jag antar att allt skämtande om att du och Zayn skulle gifta er bara blev för mycket för mig”

"Justin du har inget att oroa dig för. Jag älskar dig och det vet du. Vi bara skämtade lite, det var du som startade det om du kommer ihåg" sa jag och puttade honom lite lätt med axeln.

"Jag vet och jag vet att jag inte behöver oroa mig om att du ska lämna mig. Men det stoppar mig fortfarande från att bli svartsjuk" sa han med en liten suck och vände blicken ut mot trädgården.

"Justin" sa jag men han fortsatte bara att kolla ut över bakgården "Justin" sa jag igen men han ignorerade mig än en gång.

Jag suckade lite innan jag ställde mig upp och greppade tag om hans handleder. Jag lyfte bort dom från hans knä och han blick vreds upp mot mig när jag satte mig ner gränslandet över hans lår.

"Det är rätt gulligt att du blir avundsjuk när jag pratar med andra killar" sa jag med ett litet leende på läpparna och släppte mitt grepp om hans vrister för att istället lägga mina armar runt hans hals. Justin himlade snabbt med ögonen åt mig och hans händer placerade han på mina höfter.

"Det är det säkert men jag vill inte vara svartsjuk. Jag borde inte behöva vara svartsjuk, det är ju jag som har dig. Mig jag kan inte sluta, hur mycket jag än försöker. Jag borde inte bli svartsjuk så fort du är med en annan kille. Jag menar det borde ju inte vara så. Och tro inte att jag inte litar på dig för det gör jag. Jag antar att jag bara är rädd för att du ska falla för en annan kille som kan vara med dig hela tiden. Att dina känslor för mig ska svalna då jag inte kan vara med dig så mycket" sa Justin sorgset och jag skakade smått på huvudet innan jag lutade min panna mot hans.

"Justin hur många gånger ska jag behöva försöka övertyga dig att jag är här för att stanna, jag kommer inte lämna dig. Justin jag älskar dig mer än allt annat och det kommer inte att ändras"

"Jag vet det och jag vill tro på det men det finns alltid en liten svag rädsla som hela tiden säger att du kommer lämna mig för någon annan när det börjar bli jobbigt"

"Justin det har redan vart jobbigt, jag har redan fått så mycket hat att många tjejer skulle flippa och sticka men jag stannade. Jag stog ut med allt det för att jag älskar dig och allt hat var värt det för att i slutändan så fick jag dig" sa jag och placerade händerna på hans för att sen kunna tråka bort tårarna som nu rann ner för han kinder.

"Lämna mig aldrig" mumlade han mot mina läppar efter att ha kysst mig försiktigt.

"Aldrig" sa jag och hann knappt uppfatta vad som hände sen innan Justin läppar vart hårt pressade mot mina. Jag besvarade kyssen med minst lika mycket kraft och drog honom närmre mig.

”Jag…älskar…dig” mumlade han mot mina läppar mellan kyssarna.

”Jag älskar dig också” sa jag vilket Justin tog till sin fördel och stack in sin tunga i min mun.

Vi satt där ett tag och kyssarna som pågick mellan oss sa mer än vi någonsin skulle kunna säga med ord. Dom säger att en bild kan säga mer än 1000 ord men tro mig, en kyss som denna var 1000 gånger med laddad. Jag lutade mitt huvud lite åt höger får att få bättre vinkel men drog mig undan lite försiktigt när jag hörde hur dörren ut till terrasen öppnades.

”Eh förlåt om jag stör men jag tänkte bara säga till att vi tänkte börja efterrätt nu. Så vi undrar bara om ni vill äta med oss eller om ni äter senare?” frågade Niall och jag kollade frågandes på Justin.

”Vi kommer strax” sa Justin bara kort och jag såg Niall nickade lite till svar innan han gick tillbaka in i huset.

”Kom så går vi” sa Justin men jag såg på honom att han inte riktigt var bekvämt med det hela.

”Är du säker? Vi kan stanna kvar här en liten stund till om du vill”

”Nejdå. Så länge det inte blir något mer bröllops snack så går det bra för mig” sa han och jag skrattade smått.

”Visst” sa jag och kysste honom snabbt innan jag hoppade upp ur hans knä. Jag räckte fram handen mot Justin för att hjälpa honom upp men han ignorerade den och la en arm runt mina axlar sen istället efter att ha ställt sig upp.

 

Lördagen 8 december

Jag stod nu i en av dom många affärerna som fanns här i L.A. Jag stod och testade min säkert 100 klänning eller något och rynkade än en gång på näsan.   Missförstå mig inte, klänningarna var jätte fina. Dom flesta i alla fall. Men problemet var bara det att alla dom klänningar jag testat på var tajta över magen vilket var det jag absolut inte ville ha just nu. Visst min mage har inte blivit så jätte stor än och dom flesta skulle säkert inte ens tänka på det men det var bara det att jag inte ville riskera det.  Dessutom så finns det ju massa andra finna klänningar som inte behöver sitta slimmad längst kroppen.

”Den här satt ingen bra den heller” ropade jag ut till Stella som satt utanför omklädningsrummet och väntade på att jag skulle bli klar. Hon hade redan hittat sin klänning. Än väldigt enkel kort lilla klänning som slutade ungefär vid mitten av hennes lår, satt tajt längst henne lilla figur passade perfekt till dom skorna som hon hittat på en affär lite längre ner på gatan.

”Låt mig se” ropade hon och jag gick ur omklädningsrummet och bort till ena hörnet där det var ännu lite fler speglar och en liten bänk vid ena väggen så att folk som väntade på kunder kunde sitta.

”Den där var ju jätte sött, varför kan du inte ta den. Man ser ju inte bebismagen så mycket i den”

”Nej men man ser den fortfarande och jag tänker inte riskera något”

”Kom igen Melinda, ingen lär säkert ens tänka något. Dom kanske bara tror att du ätit lite för mycket till middag, gått upp i vikt eller något” sa Stella och jag skakade smått på huvudet.

”För det är ju ännu bättre om dom tror. För du tror inte att det skulle bli en massa skriverier om det också. Justin Biebers flickvän börjar bli tjock” sa jag och Stella himlade smått med ögonen åt mig.

”Jaja gå och testa den långa röda klänningen istället” sa Stella och viftade med händerna bort mot omklädningsrummet i en gest att jag skulle skynda mig bort dit.

Jag drog av mig den nuvarande klänningen som jag hade på mig och drog på mig den röda klänningen som Stella sagt åt mig att sätta på mig. Den satt bra på. Nej stryk det, den sitter skit bra. En rätt enkel lång röd klänning med en liten öppen rygg, men inget överdrivet eller extremt. Det enda som dock oroade mig var det lilla släppet eller vad man ska säga som händer efter klänningen. Tänk om jag skulle råka trampa på det eller något.

”Melinda få se klänningen då?” ropade Stella än en gång och jag gav mig själv en sista titt i spegeln innan jag gick ut till Stella som snabbt slog upp i ett stort leende när hennes blick föll på mig.

”Omg, du måste ta den. Om du inte tar den kommer jag att ringa Justin och låta honom fixa det”

”Stella ta det lugnt. Jag tror faktiskt att jag ska ta den. Passar bra tillsammans med mina svarta klackar också, inte för att man kommer att kunna se dom så på grund av det här lilla släppet” sa jag och greppade tag i lite tyg så att jag kunde lyfta upp släppet lite.

”Du tror inte att det här kommer bli ett problem va?” sa jag och pekade på släppet med in fria hand.

”Nejdå, den är jätte fin. Justin kommer säkert gå i taket när han ser dig, hans byxor lär i alla fall bli en aning för tajta när han har lagt sina ögon på dig” sa hon roat och jag kollade med stora ögon på henne. Jag greppade tag om en kudde som låg i ena fåtäljen som stod här och kastade den i hennes ansikte vilket bara fick henne att skratta.

”vadå då jag säger ju bara sanningen. Vi båda vet ju det ändå, vare sig du vill erkänna det eller inte. Justin kan verkligen inte ta ögonen ifrån dig. Och jag menar inte det som en dålig sak, mer som en intressant sak. Jag menar många par tröttnar lite på varandra efter den här nykära perioden som man har i början. Men ni är typ fortfarande kvar i det stadiet fyra månader senare”

”Det kan ju ha något med att vi inte träffas så ofta och därför när vi väll ser varandra så släpps alla dom känslorna vi haft under den tiden ifrån varandra fram. Vilket gör att våra möten blir väldigt känslofyllda” sa jag och Stella kollade upp på mig med stora ögon.

”Oh jag vill också hitta en kille. Jag vill också ha det här gulliga och allmänt underbara stunderna med en kille jag älskar och en kille som älskar mig tillbaka lika mycket. Jag vill ha det som du och Justin har”

”Inte för att låta självsäker eller något men kärlek som min och Justin är svår att hitta. Det kommer inte fram för bara en liten crush man hittar på gatan eller inne på en fest”

”Jag vet men jag vet inte hur jag ska hitta ’den rätta’ bara så där. Jag vet inte ens vad jag ska leta efter”

”Så sluta leta då, kärlek kommer inte bara komma för att du vill det. När det väll kommer så kommer du känna det. Det kanske låter lite töntigt och allt det där men när du hittar den rätta så kommer det bara klicka för dig. Du kommer märka när du hittar honom. Vem vet, den killen kanske finns närmre än du tror” sa jag och gav henne en lite road blick som hon snabbt förstod sig på och kastade tillbaka kudden åt mitt håll men jag lyckades fånga den innan den träffade mig i ansiktet.

”Oh kan du inte bara släppa det. Det var bara en olycksgrej, en engångs grej bara”

”Haha visst som du vill” sa jag och satte upp händerna i en gest att jag gav mig.

”Men jag går och byter tillbaka till mina egna kläder så kan vi betala för det här sen ” sa jag och hon log stort mot mig vilket jag snabbt besvarade med ett eget innan jag gick tillbaka till omklädningsrummet.

 

Justins perspektiv

 

Jag stod nere och väntade på att Melinda och Stella skulle bli klara. Vi hade planerat att åka nu så att vi skulle komma i tid även fast trafiken skulle vara jobbig. Men tydligen så hade dom fastnat i trafiken på vägen hem och eftersom Stella var väldigt seg kunde vi inte åka än.

"Asså Stella du måste skynda dig nu. Vi ska åka" hörde jag Melinda ropa irriterat och jag skrattade smått. Hennes humörsvängningar var verkligen ingenting att leka med så man ville inte hamna på hennes dåliga sida.

"Ja jag kommer om någon minut bara. Gå ner till Justin så länge eller något och lugna ner dig lite" ropade Stella och jag hörde hur Melinda suckade frustrerat.

"Sega människa" mumlade hon för sig själv och jag skrattade smått.

Jag hörde hur hennes klackar klickade mot golvet innan hon började göra sin väg ner för trappan där jag stod och väntade.

Det kändes nästan son att jag var med i någon slags Disney princess film. Jag är prinsen som stod nedanför trappan och väntade på prinsessan som i det här fallet var Melinda skulle komma ner för trappan.

Det första jag såg var hennes röda klänning och jag mitt leende blev ännu större. Jag lät min blick glida upp från hennes fötter och upp till hennes kropp som om du frågar mig passar hennes kropp perfekt. Tillslut nådde jag hennes ansikte som pryddes av hennes vackra leende och svartmålade ögon som nu mötte mina.

"Hej" sa hon nu nästan generat och vred sig lite osäkert på sig under min intensiva blick.

"Du är så vacker, så himla vacker" sa jag och lät min blick glida än en gång över hennes kropp vilket fick en lätt rodnad att spridas på hennes kinder. Hon var för sött.

"Du ser inte så dum ut du heller" sa hon fortfarande rodnande och jag skrattade smått.

Jag älskade den effekten jag hade på henne och det bästa med det är att hon reagerar precis likadant runt mig som hon gjorde när vi träffades för första gången. Och det borde väll betyda något, att hon inte tröttnar på mig. Jag la en arm runt hennes midja och drog henne mot mig och hennes händer hamnade på mina axlar.

”Aa aa aa, sabba inte hennes sminkning nu bara för att du inte kan kontrollera dina hormoner när du ser henne” ropade Stella från toppen av trappan och Melinda himlade snabbt med ögonen. Innan hon hann stoppa mig igen pressade jag mina läppar snabbt mot Melindas och hon skrattade smått efter att vi dragit undan och hört hur Stella mumlade något för sig själv.

”Om det inte var för att jag älskade dig och din musik, hade jag dödat dig vid det här laget Bieber för att nästan ha sabbat mitt mästerverk”

”Så sminka henne inte nästa gång då. Hon är lika vacker utan, om inte vackrare” sa jag och rodnaden som ännu inte lagt sig på Melindas kinder blev genast värre.

”Haha babe kommer du alltid att rodna när jag ger dig en komplimang?”

”Förmodligen” sa hon och jag skrattade smått. Jag lutade mig fram och kysste henne än en gång, den här gången lite längre.

”Okej kan vi gå nu innan du sabbar hela hennes sminkning. Det var väll ändå du som hade så himla bråttom” sa Stella och jag drog mig lite motvilligt bort från Melinda som log stort upp mot mig.

”Är du klar att gå?” frågade jag Melinda och hon nickade snabbt till svar innan vi tillsammans gick ut till bilen som stod utanför och väntade på att köra iväg oss till awardet.

 

Melindas perspektiv

Vi hade stått på mattan nu och det var ett under att ingen av oss blivit bländade. Visst Justin har levt med det här i över tre år och jag har faktiskt börjat vänja mig med det. Blixtarna var ändå som värst på kvällarna när det var mörkt och just nu var det fortfarande ganska just och rätt upplyst. Stella hade dock inte en lika rolig tur på rödamattan. Hon blinkade konstant och försökte vänja ögonen med alla blixtarna vilket inte verkade funka för henne. Jag förstår henne, jag kommer fortfarande ihåg min första gång på rödamattan. Det var under sommarlovet och jag kom ihåg att Selena fick hjälpa mig att gå åt det hållet vi skulle åt så jag inte kunde se vart jag skulle någonstans. Det var också sen gången som jag träffade Taylor och Kellan.  

Jag krockade ihop min arm med Justins och lät honom börja lede mig lite längre bort på matta men fick snabbt stanna när jag kände hur min klänning på något sätt drog mig bakåt. Jag skakade smått på huvudet och fortsatte gå. Jag måste ju bara ha fanitiserat ihop det. Jag ångrade mig snabbt i steget när jag hörde hur min klänning sprack i bak och kände hur den kalla luften nu träffade min nu nakna rygg och svank. Jag vände mig snabbt om för att se vad som hänt och såg att Stella kollade panikslaget på mig med ena foten nersatt på släppet till min klänning.

”Melinda vad är det?” frågade Justin undrade varför jag helt plötsligt stannat till. När han inte fick något svar från mig vände han sig mot Stella som fortfarande stod förstenad med foten på min klänning. Han följde min blick ner till Stellas fot och kollade sen upp på mig. Hans blick fastnade på min klänning som nu var sönder och han rynkade lite gulligt på pannan. Ungefär lika dant som han brukar göra när han tar bilder på sig själv.

”Omg Melinda jag är så ledsen. Din klänning liksom flöt ihop med mattan så jag såg den inte. Det var absolut inte mening och jag är så så ledsen” sa Stella när hon äntligen lyckats hitta tillbaka till verkligheten vilket fick även mig att rycka tillbaka till det som hände.

”Stella det är lugnt, det var en olycka. Plus min klänning är inte så förstörd” försökte jag lugna henne med då vi nu absolut inte behövde ha någon som flippade ur. Vi lär väll vara på varenda liten tidning ändå. Rubrikerna kommer lyda något i still med ’Justin Bieber flickväns nacken chock’

Okej visst det var ju inte direkt så att klänningen gick sönder så pass mycket att man såg min rumpa men paparazzi har ju en förmåga att alltid förstora eller twista det som hänt för att få en bättre story.

”Vadå inte trasig. Melinda hela din baksida av klänningen är sönder rivenoch du hade gått någon enstaka meter till hade klänningen förmodligen gått sönder ännu mer och din rumpa skulle vara huvudämnet på varenda tidning och talkshow som finns” sa hon surt. Inte till oss alltså men mest för sig själv och hon rös till av tanken.

”Går den att fixa på något sätt så att den inte faller av. För jag känner att den kommer att ramla av vilken sekund som helst om det inte går eller om jag inte stödjer upp den med hjälp av en hand placerad uppe vid mina bröst. Vilket jag gärna undviker” sa jag och i samma sekund som orden lämnat mina läppar vara Stella framme vid min sida och började Stella började kolla min klänning.

Jag tog mig tiden och kollade runt mig för att se att kändisar kollade på mig med medlidande/sorgsen/chockerad ögon på oss. Medans paparazzons bara skrattade och tog mer bilder på mig än någonsin.

”Melinda jag är ledsen men det är inget jag kan göra. Så länge du inte har en säkerhets nål så är det inget jag kan göra” sa Stella uppgivet och jag suckade. Åh fantastiskt kunde min dag bli bättre tänkte jag och suckade än en gång.

Jag kollade runtomkring mig för att leta efter en lösning på mitt problem men hittade inget. Varför skulle jag göra det här ens? Jag står mitt på rödamattan och jag känner att min klänning kommer att falla ner vilken sekund som helst.

Jag kände hur något lades över mina axlar och vände mig mot Justin som nu stod i bara skjorta. Jag kollade frågandes på honom och skulle precis fråga vart hans kavaj tagit vägen när jag insåg att det var den som låg över mina axlar.

”Så nu slipper du oroa dig” sa Justin med ett litet leende och hjälpte mig att rulla upp ärmarna lite när jag väll satt på mig den ordentligt. Han knäppte den och kysste mig snabbt på kinden innan han lindade en arm runt min midja och började leda oss bort där reportrarna stod istället. När vi kom bort ditt ropade folk på Justin att komma åt alla möjliga håll. Justin valde tillslut en tjej som stod nästan vid slutet, ungefär vid dörren man skulle in i när man skulle komma in till själva awardet.

”Hej” sa hon glatt och Justin hälsade snabbt vänligt tillbaka.

”Så ni ser ju förtjusande ut, väldigt gulliga tillsammans måste jag säga. Men folk hade nog förväntat sig att det var Justin som skulle bära kavajen av er två” sa hon med ett litet skratt och jag himlade snabbt med ögonen innan jag svarade henne.

”Jo alltså det var ju han som hade den först men min kompis råkade trampa på min klänning så att den sprack. Så jag fick låna Justins kavaj för att täcka över det”

”Oh jag som trodde det var för att dölja den lilla bebismagen som döljer sig där inne” sa hon och jag kände hur allting stannade runtomkring mig. Jag kunde inte säga något på flera sekunder, jag kunde bara tänka på vad som skulle hända efter att resten av världen skulle få reda på det.

Vad skulle Justins fans säga, eller rättare sagt vad skulle dom göra. Om dom hade svårt att acceptera att Justin var tillsammans med någon hur skulle dom då reagera när dom fick reda på att deras idols tjej är gravid med hans barn. Att han skulle bli pappa.

Och visst så skulle vi väll kunna neka det nu men det skulle verka väldigt konstigt och det kanske var lika bra att få ut det medans dom ändå frågade. Jag menar, det kommer ju komma ut för eller senare. Så det kanske är bättre att dom får reda på det nu. Så att deras hat kanske kan hinna försvinna innan barnet kommer.

Men trots alla mina tankar om att det kanske var bättre var det ända svaret jag kunde få fram ”Va?”

 

Justins perspektiv

 

”Oh jag som trodde det var för att dölja den lilla bebismagen som döljer sig där inne” sa hon och jag  kände hur Melinda snabbt stelnade till bredvid mig samtidigt som mina ögon växte till dom dubbla.

Inte ett enda ljud kom från vara sig mig och Melinda och jag antog att det kanske gjorde hela saken rätt uppenbar men jag kunde inte få för mig att öppna min mun för att säga något.

”Va?” lyckades Melinda få fram efter någon sekund som egentligen kändes som flera timmar enligt mig.

”Ja, du tror väll inte att jag skulle missa något så stort som nyheten om att Justin Bieber nya flickvän var gravid med hans barn. Trodde du?” sa hon och ett nästan hånfullt leende spreds på hennes läppar när hon märkte våra reaktioner ”Jag tar det där svaret som ett ja, att ryktena är sanna. Justin Bieber ska bli pappa”

”Vart har du hört dom ryktena ifrån?” frågade jag när jag äntligen hittade tillbaka till min talförmåga.

”Åh det var ett fans som gick runt i samma affär som din lilla flickvän var i med hennes kompis. Hon tänkte tydligen gå upp till er när hon hörde att dom två pratade om att Melinda absolut inte ville ha en tajt klänning på grund av att hennes bebis mage skulle synas då” sa hon och Melinda drog snabbt bort blicken från henne.

”Justin kan vi snälla bara gå” bad Melinda lågt så att jag bara skulle höra henne och jag nickade lite svagt till svar till henne innan jag vände mig mot reportern.

”Vi måste tyvärr gå in nu och ta våra platser” sa jag och innan hon hann protestera vände jag mig snabbt om med en arm runt Melindas midja. Jag såg hur hennes ögon började vattnas och pressade henne tätt intill min sida.  

”Det kommer att gå bra Melinda” sa jag och kysste henne på pannan.

”Men Justin” började hon men jag avbröt henne genom att snabbt pressa mina läppar mot hennes.

”Tänk inte på det nu, vi fixar det sen när vi kommer hem igen. Slappna bara av nu och fokusera på något annat. Okej?” frågade jag och hon nickade svagt till svar innan ett litet leende spreds på hennes läppar. Jag torkade bort en tår som lyckats falla ner för hennes kind och kysste hennes kind kort där efter.

Jag var också orolig, tro mig men jag kunde inte bryta ihop när jag hade Melinda bredvid mig. Hon behövde mitt stöd mer än någonsin nu och jag skulle stå vid hennes sida vad som än händer och jag hoppas att hon vet.

 

 

---

---

 

Så det här blev ett väldigt långt kaptie och jah hoppas att ni gillar det.

Det blev väldigt mycket känslor i det här kaptilet och Justin grät lite där i början. av kapitlet. Melindas klänning gick även sönde på röda mattan och nyheten om att hon är med barn är nu ute. Kan det bli värre för någon av dom just nu?

 

Förlåt att det kommer så sent men när jag läste igenom det så la jag till delen där Justin börjar bli känslosam och började gråta. Tyckte att det passade bra med ett lite mer seriöst samtal mellan dom. 

Men vad tror ni? Kommer alla beliebers ta det bra eller kommer dom total flippa när dom får nyheten?

 

Kommentera för mer och snälla det behöver inte vara långt. Bara en snabb liten kommentar om vad du tycker. Det hjälper verkligen mig att skriva mina kapitel snabbrare och ju fler som kommenterar ju fortare kommer kapitlena komma!! ;)