Tiffanys perspektiv 

 Justin har bettet sig jätte konstigt ända sedan vi hade vårat samtal i morse. Han var liksom undvikande och kollade knappt på mig. Han pratade bara på tilltalan och gav oss bara snabba och korta svar. Han satt fast klistrad framför sin mobil och kollade på jag vet inte vad. Jag hade försökt att kolla men han hade bara vridit bort mobilen vilket gjorde mig ännu mer fundersam på vad det var som var felet. 

 Jag menar det är som att våra positioner är ombyta. För bara några timmar sen var det Justin som tvivlade på mig och nu var det jag som tvivlade på honom. 

 Chaz sade när jag pratade med honom för bara någon minut sen att han sett Justin kolla runt på internet. Och till våran förvåning hade han tydligen sökt runt om hans och Selenas relation. Vilket oroade mig.

 Hade han fått något minne av henne eller har börjat känna något för henne igen? Tankarna bara flög runt i mitt huvud och jag tror att jag kommer att bli galen. Det här kan inte vara nyttigt att gå runt och oroa sig så här. Men jag kunde inte sluta. Alla visste att jag var rädd att Justin skulle lämna mig för Selena om han fick tillbaka minnet och att han börjat bete sig så här konstigt hjälper inte riktigt till att få bort den känslan.

 Jag drog upp min dator som låg på golvet och log lite smått mot datorn där mitt klistermärke nu satt. Jag hade tänkt att kolla på film, det kanske skulle kunna få bort mina tankar lite på Justin.

 Efter att ha kollat runt lite på internet valde att jag sätta igång Camp Rock då jag alltid blev glad när jag såg den och så var det alltid kul när man kunde sjunga med. Och sen så kunde jag även nästan alla repliker till hela filmen så jag brukade sitta och säga dem tillsammans med karaktären. Konstig? kanske lite men vad ska man annars göra.

 Jag hann inte så långt in i filmen innan min mobil började ringa bredvid mig och jag drogs snabbt ut mina tankar. Jag pausade filmen snabbt innan jag sträckte mig efter min mobil. Jag kollade chockat på mobilen när jag såg att det var Pattie som ringde mig.  Jag hade förväntat mig att det skulle vara Justin, Chaz eller Ryan. 

 "Hej det är Tiffany" hälsade jag snabbt när jag svarat och lyft mobilen till örat. 

 "Hej Tiffany. Eh förlåt att jag ringer så sent, jag hoppas att jag inte väckte dig"

 "Nej det är lugnt. Jag satt bara och kollade på film. Men vad vill du?"

 "Eh jag undrar bara om Justin är hemma hoa sig"

 "Eh nej jag har inte sett Justin sen jag åkte hemifrån er"

 "Okej men du har möjligtvis ingen aning om vart han är någonstans?" frågade hon och jag kunde nästan höra paniken i hans röst vilket fick mig att bli en aning orolig. 

 "Eh nej han skulle bara ta det lugnt idag tror jag. Varför undrar du?"

 "Justin är borta" sa hon bara kort och jag rynkade smått på pannan. Vad menar hon med att han är borta?

 "Pattie vad menar du med att Justin är borta?" 

 "Jag menar just det. Jag kan inte hitta honom någonstans. Jag har hört med både Chaz och Ryan också men dem har heller ingen aning om vart han är någonstans"

 "Ta det lugnt Pattie. Han är säkert bara ute och går. Försöker rensa tankarna lite" försökte jag lugna henne med för jag har väldigt svårt att tänka mig att Justin bara skulle försvinna så här. Så länge han faktiskt fått tillbaka minnet och åkt i väg för att ta tillbaka Selena. Nej så kan det inte vara. Justin skulle ha pratat med mig innan i sådana fall. 

 "Jag trodde det också först. Men jag har vart vaken över en timme nu och han har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag har försökt ringa honom flera gånger men han svarar inte. Han svarar inte ens på mina sms. Tiffany han svarar alltid på sms”

 ”Pattie det är säkert inget. Han är säkert bara ute någonstans och försöker komma bort från allt. Och allt ringande kanske stör så han kanske stängde av telefonen. Han behöver säkert bara lite tid för sig själv”

 ”Du har säkert rätt. Men jag oroar mig fortfarande. Jag undrar bara vart tusan han kan ha tagit vägen. Han kunde ju åtminstone ha lämnat en lapp eller något om vart han skulle tagit vägen så att vi visst vart han var någonstans” sa Pattie och jag kunde höra oron i henne röst. Hon var rädd men jag trodde verkligen inte att hon hade något att oroa sig för. Visst han kunde vara var som helst men han var smart och han skulle inte göra något som skulle sätta honom själv i någon risk. Han letade säkert bara efter svar.

 Vänta lite, leta efter svar. Det är ju klart. Han har ju pratat om att åka till platsen där olyckan hände i flera dagar nu. Han hade velat åka dit ihop om att det skulle finnas något spår eller något som skulle få hans minne tillbaka. Eller i alla fall någon glimt av vad det är som hände den dagen.

 ”Pattie jag ringer dig senare. Jag tror jag vet vart Justin är någonstans” sa jag och la på samtalet innan hon ens hade en chans att svara. Kanske inte det schystaste från min sida då hon hade letat efter honom ett tag nu men jag ville göra mig säker att han faktiskt var där och ha en chans att prata med honom ostört. 

 Jag ställde mig upp och drog på mig Justins tjocktröja som hängde på min stol (som för eran information var alldeles för stor) Jag stoppade snabbt ner mobilen i fickan innan jag sträckte mig efter mina nycklar till bilen. Jag halv sprang ner ner för trappan och låste snabbt ytter dörren efter mig innan jag sprang bort till min bil. Efter att ha startat den och kollat i speglarna att det inte var någon bil runtomkring mig innan jag backade ut från uppfarten och började köra bort mot skogen där jag antog att Justin var. 

 När jag kört ett tag och började närma mig stället där Justin krockat kände jag hur en kal kår gick ner längst min ryggrad. Det var mörkt ute, dimmigt och det kom såna där konstiga, läskiga och lätena som kom från skogen. Dem där lätena som får en att rycka till när man kollar på skräckfilm. 

 Jag försökte att ignorera dem och fäste min blick på vägen framför mig. Och mycket riktigt när är jag kom fram så såg jag hur en gestalt satt någon meter från bilen med huvudet i händerna. Jag parkerade bilen en liten bit bort för att inte störa honom. Jag drog ut nyckeln och låste bilen lite snabbt innan jag började göra min väg bort mot Justin som fortfarande satt med blicken i marken.

 ”Justin” sa jag osäkert och hans huvud vreds snabbt upp mot mig. 

 Han såg förstörd ut . Hans ögon var rödsprängda, hans kinder var fuktiga och lite rosa. Hans hår stod åt alla håll och kanter och när jag kollade närmre kunde jag se hur hans ögon nästan kollade vilset upp på mig. Något var fel, jag kunde känna det på mig. Men frågan var bara vad.

 ”Justin är du okej?” frågade jag och sjönk ner på knä framför honom. Han skakade bara smått på huvudet och jag kollade medlidande på honom. Jag greppade tag om hans hand för att vissa att jag var här för honom och jag kunde se hur ett litet leende spreds på hans läppar. Men det försvann lika fort som det kom.

 ”Justin vad är det? Du vet att du kan prata med mig”

 ”Det är tillbaka”

 ”Vad menar du med att det är tillbaka? Vad är det som är tillbaka ens?”

 ”Mitt minne. Det är tillbaka. Jag mins allt”

 ”Du menar att du mins...”

 ”Min karriär, Scooter, Alfredo, Usher, Jazzy, Jaxon, Selena” sa han och jag kände hur jag stelnade till när han nämnde Selena. Så det är så här jag ska få reda på hans val alltså. Mitt ute i ingenstans. Men tydligen var Justin inte klar du han började prata ”Och jag kommer ihåg dig. Vårat bråk, mitt misstag och vårat samtal”

 ”Okej så varför gråter du?”

 ”För att jag kommer ihåg vad som hände den kvällen. Jag kommer ihåg mitt val”

Part 1 är uppe nu och jag ska försöka få upp part 2 imorogn men det beror helt påer och hur mycket ni kommenterar på det här kapitlet. Så kommentera mycket på det här kapitlet babes så kommer nästa upp snabbare ;)