Tidigare kapitel:

 Så här var vi nu. Jag satt med ryggen vilandes mot Justins mage med hans armar lindade runt min midja medan vi åt av frukosten som Justin hade gjort. Eller jag åt och sen mattade jag Justin. 

 ”Justin vad menar du med att helvetet kommer bryta ut efter det här?” frågade jag efter att ha suttit och försökt lista ut vad han menat med det under ett långt tag nu.

 ”Jag menar att det från och med nu kommer bli om möjligt jobbigare för oss. När jag kommer ut med att jag fått tillbaka minnet så kommer en massa grejer hände. Folk kommer vilja intervju mig, veta vad som egentligen hände. Folk kommer att förvänta sig att jag kommer att komma tillbaka” 

 ”Ska du inte tillbaka då?” frågade jag chockat och kollade upp på honom för att se att han kollade en aning frågandes framför sig.

 ”Jag vet faktiskt inte.........”

 

---

---

 

 ”Jag vet faktiskt inte. Jag stannade uppe igår efter att du hade somnat och tänkte igenom allt och jag kan väll inte direkt säga att jag vill tillbaka ditt. Att vara här dem senaste veckorna har fått mig att inse vad jag faktiskt missat och vad jag kommer att missa. Jag menar jag  älskar verkligen mitt liv och vad jag gör. Det är en dröm som blev sann men jag har börja fundera fall det verkligen är värt att vara känd”

 ”Justin jag tror inte att det här är ett beslut som du ska ta på en dag. Du behöver inte ta några förhastade beslut just nu. Du har precis fått tillbaka minnet och du behöver säkert några dagar och smälta allt. Tänka igenom alla val möjligheter du har”

 ”Tiffany jag behöver inte tänka mer. Jag missar allt för mycket här hemma för att fortsätta mitt liv som artist. Jag har missat mina småsyskons halva uppväxt nästan. Jag har missat nästan alla era födelsedagar och mitt liv fick mig att förlora det”

 ”Justin om du fortsatte med ditt liv skulle du inte förlora mig igen. Jag är tillbaka och jag är här för att stanna okej. Inget kan få mig bort från dig igen. Okej?”

 ”Det spelar ingen roll Tiffany. Jag har suttit uppe hela natten och tänkt igenom allt det här. Förut tyckte jag att det var värt att vara borta för jag kunde träffa er ibland. Men nu när jag vart hemma tillsammans med min familj, vänner och dig speciellt så har jag faktiskt inset hur mycket jag har missat. Jag kommer inte ge upp musiken, det kommer jag aldrig att göra. Musiken är en alldeles för stor del utav mig men jag blir är minst lika glad utav att bara spela inför er. Jag behöver inte stora arenor för att känna mig bra”

 ”Justin det är bara skit snack och det vet både du och jag. Vi vet båda att du inte skulle bli lika glad av att bara spela inför oss som du är när du spelar inför fullsatta arenor. Justin du för folk att gråta, du hjälper dem med din musik. Du  får folk att ta sig igenom svåra tider. Folk kan koppla till din musik, du rör folk Justin. Varför skulle du vilja ge upp något sådant?  Varför skulle du någonsin ge upp något som ligger dig så kärt och betyder så mycket för dig?” frågade jag och ställde bort min dator innan jag vände mig om så att jag nu satt på knä framför honom. Hans kollade bort från mig och hans händer föll ner på sängen i mellan oss. Han såg borta ut, nästan som att han var vilse i sig själv.

 ”Justin” frågade jag nu försiktigt och hoppade lite närmre honom. Jag satte min hand på hans kind för att vrida upp hans ansikte så att han nu möte min blick. 

 "Tiffany jag vill verkligen inte tillbaka. Visst jag älskar verkligen det jag gör. Jag uppskattar verkligen det som jag fick, dem personer jag mött, dem platser jag sett. Men det är inte värt priset för vad jag förlorar här medan jag är borta. Jag har spenderat tre år utan dig Tiffany och jag tänker inte lämna dig nu" sa han och jag såg hur han fick tårar i ögonen "Tiffany du måste förstå mig, snälla säg att du förstår vart jag kommer ifrån"

 "Justin jag förstår dig men jag undrar bara om du skulle ångra dig. Jag skulle inte ha något emot att ha dig här vid mig. Men jag är rädd att du kommer att bli olycklig, att du kommer sakna ditt liv som du har nu"

 Justin nickade lite smått till svar och jag log lite smått mot honom. Han sträckte ut sina armar mot mig och jag förstod direkt vad han ville. Utan att tveka kröp jag upp mot honom och satte mig gränslande över hans lår. Hans armar hittade sin väg runt min midja och pressade mig upp mot sig.

 ”Visst jag skulle sakna att sjunga inför mina fans, att få träffa mina fans. Men det känns som att det finns för många nackdelar nu. Det är paparazzi, hatet och värst av allt så missar jag allt här. Jag är borta från allt som betyder något för mig. Det känns bara som att om jag väljer att stanna här så får jag allt jag saknat plus musiken. För jag kan fortfarande spela musik och skriva. Men om jag väljer musiken så får jag den men jag förlorar allt här hemma. Okej inte allt då men jag missar mycket. Och jag vet inte om jag är reda att ge upp mer än vad jag redan gjort” 

 ”Justin jag kommer att stå bakom dig och stötta dig vad som helst. För så länge du är lycklig så räcker det för mig. Men jag tycker att du ska tänka igenom det här lite. Inte bara ta det här beslutet under en kväll. Utan ta någon vecka på dig och tänka igenom allt. Kanske testa några veckor att vara här och kanske testa att vara känd igen någon vecka eller något” föreslog jag och kollade frågandes upp på Justin kom kollade på mig med en tvekande blick.

 ”Tänk i alla fall på det” sa jag och han nickade lite kort.

 Han borrade in sitt ansikte i mitt hår och drog mig ännu tätare intill sig. Jag lindade mina armar runt hans nacke och höll honom intill mig. Jag visste att Justin var nära att falla ihop just nu. Jag kunde se det i hans ögon, jag kunde märka det på hans kroppsspråk.

 

 "Få mig att glömma" mumlade Justin mot min axel efter ett tag och jag kollade frågandes ner på honom, hörde inte riktigt vad det var han sa. När jag inte svarade honom kollade han upp vädjande upp på mig "Snälla Tiffany få mig att glömma. Få mig att glömma bort alla problem" bad han igen och jag nickade lite smått innan jag pressade mina läppar mot hans. 

 Han började kyssa mig tillbaka och hans läppar var nästan desperata mot mina. Hans händer greppade hårt om mina höfter och jag stönade smått mot hans läppar. Jag lätt mina händer glida ner till änden av Justins  tröja och började dra upp den vilket tvingade Justin att dra sig undan från mig tillräckligt länge så att jag kunde dra av honom den. När tröjan väll var av lät jag mina händer glida över hans bröst där märkena från dem där plattorna som återupplivat honom var. Jag kunde aldrig lära mig namnet på dem men dem hade i alla fall lämnat märken där. Märken som för alltid skulle påminna oss om vad som hände. 

 Utan att tänka mer lutade jag mig fram och pressade mina läppar mot hans bröst. Täckte var enda liten centimeter av hans ärr med öppna mun kyssar och lät min tunga följa kanten av ena hans är. Jag kände hur Justin greppade tag om mina höfter och klämde åt dem hårt samtidigt som ett stön lämnade hans läppar när jag svingade mina höfter framåt vilket fick mig att pressas närmre Justins skrev. 

 Jag log belåtet för mig själv och började kyssa upp för hans bröst, längst hans nacke, längst hans käkben och precis vid hans mungipa innan jag satte mig upp. Han kollade besviket upp på mig och jag log bara belåtet ner mot honom innan jag hoppade av honom vilket fick att klagande stön att komma från Justins sida. 

 ”Ta det lugnt Justin, jag ska ta hand om dig”  sa jag och böjde mig snabbt ner för att kyssa honom innan jag satte mig upp igen. jag greppade tag om kanten på Justins mjukisbyxor och drog snabbt av honom den samtidigt som jag fäste min blick med hans. Han kollade med stora ögon på mig och jag kunde se hur han svalde hårt. Jag gav honom ett litet leende och greppade tag om min tröja för att sen snabbt dra av mig den så att jag nu bara satt i bh och trosor framför honom. Hans blick gled över min kropp och jag kunde nästan känna hur en rodnad spreds på mina kinder. Visst Justin har sett mig förut men jag blir alltid minst lika nervös när jag är med honom. Jag känner mig alltid osäker på mig själv, men kan ni skylla mig. Justin är perfekt och jag var bara jag. Justin kunde få vem som men han valde mig.

 Jag skakade av mig tanken och böjde mig än en gång ner för att börja kyssa han mage och upp mot hans bröst. Justins händer var återigen över hela min kropp och hans ögon lämnade aldrig mina under tiden jag gjorde min väg upp över hans bröst. Jag började kyssa hans nacke men Justin verkade ha fått nog då han greppade tag om mitt ansikte för att kunna dra upp mig i samma höjd som han. Han pressade sina läppar bestämt mot mina och inom kort började Justins tunga slåss om dominans med min. 

 Jag kände hur Justins händer släppte sitt grep om mitt ansikte och började göra sin väg ner till min rygg. Hans händer hittade min bh och med en enkel rörelse så var den lös och Justin drog snabbt ner banden från mina axlar. Jag reste mig lite upp för att han skulle kunna dra av mig den helt innan jag la mig ner över honom  igen. Justina händer flätades in i mitt hår och drog mig tillräckligt nära honom så att han sen kunde pressa sina läppar mot mina. 

 Jag kysste honom en sista gång innan jag än en gång satt mig upp. Hoppade bak så att jag nu satt i mellan hans ben. Han kollade mer stora ögon på mig och jag gav honom bara ett snabbt leende innan jag greppade tag om kanten på hans boxers och drog av honom dem. Jag drog av mig mina trosor också och skulle precis lägga mig mig ner över Justin när han flippade runt oss så att jag nu låg i sängen med Justin över mig. 

 Han placerade sig mellan mina ben och böjde sig ner så att hans ansikte kommer ner i samma höjd som mitt. 

 ”Jag älskar dig Tiffany”

 

 ”Jag älskar dig också” sa och sträckte på nacken för att kunna sammanlänka våra läppar. Men det varade inte så länge då Justin istället bet tag i min underläpp och drog ut det lite kort innan han pressade in sin tunga i min mun. Jag kände hur Justin placerade sig till rätta över mig och jag skakade snabbt på huvudet.

 ”Det är jag som ska ta hand om dig idag Bieber” sa jag och innan han hann tänka igenom vad jag nyss sagt flippade jag runt oss så att jag återigen låg över honom. Jag kysste honom snabbt innan jag satte mig gränslande över hans höfter och tog stöd med händerna på hans bröst. Jag sänkte mig sakta ner över honom och kände hur Justin trängde in i mig vilket fick ett lågt stön att komma från oss båda. Jag började röra höfterna i små cirklar ovanpå Justin och fäste min blick i hans. Han kollade mig djupt i ögonen och jag kände hur hans händer tog ett fast grep om mina höfter så att han kunde lyfta upp mig en aning. Han började möta mina stöttar och mitt huvud föll bakåt utav känslan som for igenom min kropp. 

 ”Så vacker, så himla vacker” mumlade Justin fram och satte sig upp så att jag nu satt i hans knä istället. Men jag klagade inte. På det här sättet kom jag närmre Justin och jag kunde både röra och kyssa honom lättar. Jag fortsatte att röra mina höfter i cirklar och Justin hjälpte mig en aning med hjälp av hans händer som var placerade på mina höfter. 

 Jag la mina händer vid hans nacke och lutade mig framåt så att jag kunde kyssa honom. Han besvarade snabbt kyssen och stönade snabbt mot mina läppar när jag började pressad mig hårdare ner mot honom.

 Allt var så himla perfekt och jag ville inte att det skulle ta slut. Att vara så här nära Justin, att då känna honom fick mig att känna mig hel. Det fick mig att känna som att jag äntligen hade hittat hem. Om det på något sätt låter vettigt. Men det kändes bara som att det var här jag hörde hemma, det var hos Justin jag skulle var. Jag älskade Justin mer än allt annat och jag vet inte vad jag skulle göra om Justin lämnade mig.

 ”Lämna mig inte” mumlade jag mot Justins läppar och han kollade chockat upp på mig. Jag hade inte menat att säga det högt men det bara slapp ur. Han kollade mig djupt i ögonen ett tag innan han skakade smått på huvudet.

 ”Jag kommer inte lämna mig inte Tiffany”

 ”Lämna mig inte” mumlade jag fram och jag kunde se hur det klickade i Justin när han förstod vad jag egentligen behövde höra.

 ”Tiffany jag älskar sig otroligt mycket att det gör ont i mig när jag är ifrån dig. Du är den vackraste person jag sett och jag älskar dig mer och mer för varje dag jag ser dig. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Jag levde utan dig i tre år men jag kunde aldrig sluta tänka på dig. Du var fortfarande på min hjärna och jag ångrar djupt den dagen jag sårade dig” efter att Justin var klar med sitt lilla tal hade jag tårar i ögonen och Justin log lite svagt upp mot mig.

 ”Du är för vacker för att gråta Tiffany” mumlade Justin mot mina läppar och kysste mig kort innan hann började kyssa bort tårarna som nu rann ner för mina kunder. 

 

Justins perspektiv

 Jag gick tillsammans med Tiffany hand i hand upp mot mot hus där jag visste att alla väntade på mig. Jag hade bett alla att möts oss här. Jag sa att jag hade något viktigt att säga och jag antar att dem flesta tror att mitt minne är tillbaka men jag vet inte. 

 Om jag ska vara ärlig så var jag rätt nervös inför det här. Jag visste inte hur jag skulle säga det. Hur jag skulle förklara för dem att mitt minne var tillbaka. Jag har försökt komma på ett bra litet tal eller något som jag kunde hålla men jag kommer verkligen inte på något. Det stod helt still och om Tiffany inte vart med mig hade jag helt klart brutit ihop.

 Att berätta för henne igår hade vart så lätt. Det var som att vi pratade om nästan vad som helst. Jag var inte nervös eller osäker på vad jag skulle säga, det bara kom. Hade det något med att jag inte hade haft tid att tänka igenom allt. Hon hade kommit så oväntat att jag aldrig hade kunnat ana det. Fast som jag hade trott när jag stack så var det hon som hittade mig. Jag hade satsat på att det var hon som skulle hitta mig men jag trodde inte att det skulle gå så fort. Hon känner mig verkligen bättre än någon annan även fast vi spenderat över tre år ifrån varandra. Hon kunde läsa mig som en öppen bok och det visade hon än en gång idag. 

 

 

Tidigare under dagen

 Jag försökte få tillbaka min anda efter att jag lagt mig ner bredvid henne och drog henne upp mot mig. Hon gossade in sitt ansikte vid min nacke och jag kunde känna hur hennes armar lindades runt min midja för att pressa sig ytligare upp mot mig. Min ena arm lindade jag runt hennes lilla figur medan jag med den andra ritade osynliga mönster på hennes  höft. 

 Jag kollade ner på hennes kropp och lät min blick glida över henne, från topp till tå innan jag kollade ner på hennes ansikte. Hon var så himla vacker och jag kan fortfarande inte förstår att hon var min igen. Jag ljög inte när jag sa att hon var den vackraste tjejen jag skådat, för helt ärligt så var hon det. I alla fall i mina ögon. Och det skulle aldrig förändras. Jag älskade inte bara Tiffany på grund av hennes vackra ansikte eller snygga kropp. Jag älskade henne minst lika mycket på grund av hennes personlighet. Hon var minst lika vacker på insidan som utsidan. Och det säger mycket.

 ”Jag älskar dig” mumlade Tiffany helt plötsligt mot mitt bröst och jag log stort. Jag drog henne närmre mig och mumlade ”Jag älskar dig mer” tillbaka innan jag slöt ögonen. Jag ville sova lite till, eller vila över huvud taget. Jag sov knappt en timme i natt och just nu kändes som ett bra tillfälle att ta en liten tupplur. Jag var utmattad och jag hade Tiffany bredvid mig. Inget kunde vara bättre just nu. 

 Precis när jag var på väg in i sömn rörde sig Tiffany framför mig och tog sig ur mitt grepp. Jag stönade klagande och kollade upp på henne för att se att hon satt sig upp. Hon började dra på sig sina underkläder och jag kollade frågandes på henne. 

 ”Tiffany vad håller du på med?” frågade jag och hon vände sig mot mig.

 ”Jag vill visa dig en sak”

 ”Kan inte det vänta, jag behöver verkligen jätte trött och behöver sova”

 ”Tro mig Justin, du kommer inte att ångra dig” sa hon med ett säkert leende och gav mig sn snabbt kyss på näsan innan hon ställde sig upp. Hon gick sen bort till sin garderob för att dra på sig en klänning som räckte henne ner till mitten av låren. Den satt tajt längst hennes kropp och jag fick svälja hårt och kontrollera mig själv för att inte slänga mig över henne igen. Varför var hon tvungen att sätta på sig en sådan där klänning nu. Hon måste ju förstå att det skulle driva mig till vansinne. Vilket kanske var mening.

 

Jag gick tillsammans med Tiffany ner till hennes källare där hon hade grejen som hon ville visa mig. Hon gick före mig med en hand på min mage och den andra över mins ögon. Vilket var ett litet problem för henne då hon både var mindre än mig och så gick ju hon på ett trappsteg under mig. 

 ”Kan jag kolla snart?” frågade jag otåligt och Tiffany skrattade roat åt mig innan hon mumlade ett snabbt ”snart”

 ”Okej så ett steg till innan du kan börja gå vanligt igen” 

 Mycket riktigt som hon hade sagt kunde jag börja gå normalt efter ännu ett steg och jag kunde ni börja gå vanligt igen. Jag lät henne leda mig bort mot dörren som lede in till källaren och hörde inom kort hur den öppnades. Hon lede oss in till rummet och vred på mig lite åt ena hållet innan vi stannade helt. Jag väntade otåligt på att hon skulle ta bort handen och vissa vid tusan det var som hon skulle visa mig vad det ni var hon vill visa mig.  

 ”Tiffany kan du inte bara visa mig vad det är som du vill visa mig” klagade jag än en gång och hon skrattade kort åt mig. Men till min förvåning tog hon bort handen och min blick fastnade på ett gammalt svart piano som stod borta i vänstra hörnet. Det var dammigt, slitet och jag tror att jag till och med kunde se lite spindelnät. Men det som jag verkligen fastnade för var den nu nästan svarta rosen som låg vid slutet av pianot. Men det var inte bara en vanlig ros, kanske för er som inte vet vad den står för. Men för mig betyder den mycket och står för en del av mitt liv där jag faktiskt var rakt igenom lycklig. Och jag hoppades att den här rosen fortfarande betydde mycket för Tiffany. Vilket det borde göra med tanke på att hon behållit den och låtit den ligga på exakt samma plats som jag hade lämnade den på.

 

---

---

 

Så äntligen är det uppe eller vad säger ni?? Jag vet att min uppdatering är sämst just nu och jag ber som hemsk mycket om ursäkt. Jag har haft en hel del problem privat och min kompis har vart rätt nere så jag har behövt hjälpa honom en del. Där av har jag inte kunnat skriva så mycket men jag ska försöka bättre mig.

 

Jag hoppas i alla fall att ni gillar kapitlet, jag har lagt ner jätte mycket tid på det här och efter som jag tagit så lång tid på mig la jag till det lilla stycket i slutet som ett litet förlåt. Det skulle egentligen ha kommit i nästa men tyckte att det var lite roligare att sluta så här. 

Vad tror ni att det är rosen står för? Kommentera mycket och skriv alla era ider. Det ger mig ider och insperation till att skriva och hjälper mig verkligen till att uppdatera mer. Så kommentera mycket så kommer kapitlet upp snabbare<3