In Every Girl There Is A Boy - handling

 

Mitt liv hade gått från alldeles perfekt till en mardröm på grund av ett litet beslut som jag inte ens fick vara med att bestämma.

Det fick mina två identiteter att krocka och jag blev hela tiden tvungen att välja mellan dom. Antingen kunde jag välja att vara Hiley Morns 17 år, dansare till Nicki Minaj eller den andra identitet som jag lånar av min skadade kusin och som jag är mest känd för. Simon Morns 18 år, dansare till ingen mindre än Justin Bieber som var min största idol. Som jag förmodligen skulle välja att dansa för om det så inte var att mitt riktiga jag Hiley har ett två års kontrakt med Nicki.

Så jag blev tvungen att försöka få det att funka. Vilket gick bra, i alla fall ända tills det där jäklar beslutet fatades och fick mina två identiteter att krocka.

 

 

Prolog

 

Att mitt liv var förvirrande och komplicerat nu var en stor underdrift. Mitt liv var just nu en riktigt mardröm samtidigt som det var en stor dröm som blev sann.

Det skulle ta en evighet för mig att förklara för någon vad som har hänt mig dom senaste månaderna. Jag vet knappt själv vad som har hänt, allt har gått så snabbt och det känns som att jag nästan aldrig är mig själv i allt det här. Mina liv har börjat ta allt för stora svängar åt olika håll och det börjar nu bli svårt att hålla kolla på dom båda. Jag hade trasslat in mig i något jag nu viste att jag aldrig skulle kunna ta mig ut ur utan att behöva sabba något eller skada någon. Jag borde ha berättat, jag borde bara ha sagt sanningen så fort jag fick ett ja från Justin eller åtminstone när turnén börjat och dom inte längre kunde sparka mig.

I alla fall så var mitt liv komplicerar och för att ni ska kunna förstå måste jag nog berätta från början. Eller i alla fall från den dagen som allt förändrades. Då en dom två stora besluten togs i mitt liv. Dagen innan jag fick ett dubbelliv.

 

Några månader tidigare

 

”Mamma snäll låt mig bara åka iväg en timme, det är allt jag behöver för att kunna göra min audition och komma hem. Kanske tre timmar då" bad jag för säkert tusende gången och mamma suckade frustrerat.

"Jag har redan sagt nej Hiley, plus du sa ju att han har auditions i fyra dagar så du kan gå imorgon istället. Sen så fatar jag inte ens varför du vill dansa för den här Bieber killen, du dansar ju för Nicki och jag vet att du älskar det”

”Jag vet det och ja jag älskar verkligen att dansa för Nicki men hon har ju ändå en paus från allt uppträdande nu så jag sitter ju bara hemma just nu. Sen så vet du att det har vart min dröm sen Justin blev känd att jag skulle få dansa för honom och det här är förmodligen min enda kanske”

”Vad bra för dig då, då kan du åka dit imorgon för just nu firar vi den pappa som fyller 50 år”

”Men mamma du förstår inte, det är sista dagen för tjejer att göra en audition”

”Det var ju två dagar till efter idag sa du ju”

”Ja det är två dagar till men dom två dagarna är till för killar att söka. Justin har gjort så att tjejer är där dom två första dagarna och killarna har dom sista dagarna”

”Ja med det var ju korkat” tyckte mamma och började gå bort mot köket.

“Mamma du fatar ju inte, om jag inte gör min audition idag så är min chans över. Jag kommer inte kunna dansa för Justin”

”Det kommer nya chanser ska du se gumman, du hittar något”

”Inget som det här mamma snälla” bad jag ännu en gång och nu vände sig mamma nästan ilsket mot mig.

”Nej Hiley för typ hundrade gången. Du stannar hemma idag för att fira din pappa som fyller 50 år och där med basta” brast hon ut innan hon stampande gick ut till köket för att hämta maten som stog i ugnen.

Jag mumladefrustrerat för mig själv och vände mig mot vardagsrummet där hela min släkt satt med blicken fäst på mig.

”Jag kommer strax tillbaka” sa jag och gav dom ett litet halv hjärtat leende innan jag sprang upp för trappan och in till mitt rum för att byta om till något mer passande än mina mjukisbyxor och t-shirt som jag vaknade i för bara någon minut sen. Jag tog snabbt av mig mina kläder för att sen dra på mig en svart vita klänningen som mammaköpt till mig för ett tag sen som jag än inte använt. Jag föredrog ett par shorts, jeans eller mjukis byxor. Det var så mycket skönare och bekvämare, sen så är det tussen gånger mer användbart när man ska göra saker.

 

Jag fluffad till mitt hår lite innan jag greppade tag om min mobil och skuttade ner till vardagsrummet där maten nu stog på bordet och skickades runt bland alla människor som satt runt det. Jag log stort mot pappa och räckte honom presenten som jag hade gömt i ena skåpet i hallen för att han inte skulle hitta den, för han hade en förmåga att rota igenom mitt rum då han var rädd att jag skulle bli som alla andra tonåringar i det här området och börja röka på.

Han log stort mot mig när han såg vad som var inuti och gav mig en snabb kram innan han fortsatte med sin mat och jag satte mig ner med en suck i den lediga fåtöljen.

 

*

 

”Jag kan inte fatta att din mamma inte låter dig åka, det här är din enda chans att få din dröm igenom” sa Emily via skype och kollade sorgset på mig.

”Jag vet Emily, det hjälper inte att du påminner mig om det var tredje minut heller”

”Åh sorry Hiley. Jag vet bara hur mycket du ville det här. Det finns ingen chans att du skulle kunna smitta iväg nu och för att åka ditt och göra en snabb audition?”

”Nej. Det tar två timmar att åka ditt och dom slutar för dagen om typ en halvtimme”

”Stackarns dig” sa Emily och jag nickade lite instämmande.  

”Livet kan verkligen vara orättvist ibland”

 

”Men kan du inte åka ditt imorgon då och köra din audition. Berätta sanningen för Justin och hoppas att han tar dig ändå. Han lär ju inte ha tagit beslutet om vilka tjejer han ska ha ännu. Eller hur”

”Nej men mamma ska iväg imorgon och tar då bilen så det finns ingen möjlighet att jag kan komma ditt. Så länge du inte vill skjutsa mig” sa jag förhoppningsfult och kollade bedjande på henne igenom den lilla kameran på min dator.

”Hm jag vet inte. Åka med dig till LA för en audition där jag kan se en massa snygga killar. Det verkar rätt jobbigt enligt mig. Bara sitta och kolla på medans du dansar tillsammans med en massa killar. Det är ju rena ramma mardrömmen” sa Emily med ett litet flin på läpparna.

”Så du menar att du kommer”

”Så klart. Jag skulle ha kört dig till Canada om det var där hans audition var” sa hon och jag slog upp i ett stort leende.

”Omg Emily tack så mycket. Har jag sagt hur mycket jag älskar dig”

”Ja, bara typ tussen gånger då jag har skjutsat dig till dina andra dans grejer”

”Jag kommer att gott göra dig. Jag får ta med dig ut på en shopingrunda helt på mig eller något”

”Haha det skulle jag vilja se. Du skulle inte ens ha råd med hälften av dom grejerna jag vill ha”

”Kanske inte, men jag kommer att gott göra dig. Nån gång”

”Det tror jag säkert. Du kanske kan ta mig på en shopingrunda sen när du blir Justins dansare och tjänar in din första miljon” sa Emily och jag skrattade.

”Emily, jag vet inte ens hur mycket hans dansare tjänar. Så förvänta dig inget”

”Åh kom igen. Justin är så mycket större än Nicki och kom ihåg hur mycket du tjänar med henne när ni är under turné. Du kommer att bli rik Hiley, sten rik” sa Emily och jag skrattade åt henne.

”Ta det lugnt nu, jag måste bli tagen först innan vi börjar prata om vad jag ska köpa när jag för mina pengar, för det är inte ens säkert att jag blir tagen. Det finns sjukt många bra dansare där ute som bara skulle dö för att dansa för Justin

”Jag vet, men han skulle också vara sjukt korkad om han inte valde dig”

”Ja och jag kommer att bli sjukt trött om jag måste fortsätta höra på allt ditt babbel om mitt kanske kommande jobb”

”Jaja jag fattar. Drottningen måste få sin skönhetssömn om hon ska kunna dansa bra imorgon” sa hon och jag himlade snabbt med ögonen innan jag möte hennes blick.

”Tack igen”

”Ingen orsak, när ska jag hämta dig förresten?”

”Eh, halv tio?” frågade jag en aning tvekande då jag viste att Emily inte var en särskild morgonmänniska.

”Visst, men du får köpa kaffe till mig på vägen om du vill att jag ska lyckas hålla mig vaken”

”Det gör jag mer än gärna”

”Haha bra. Men se till att sova ordentligt nu så att du kan dansa bra imorgon och jag älskar dig”

”Jag älskar dig också Ems” sa jag med ett leende lekandes på mina läppar och vi avslutade samtalet.

Jag stängde av datorn och ställde bort det på mitt skrivbord innan jag med en liten duns slängde mig i min säng med tussen tankar flyggandes runt i mina tankar.

Tänk om jag inte blev antagen som en av Justins dansare, vad skulle jag göra då och vad skulle jag göra om jag faktiskt blev antagen.

 

I alla fall så kunde jag inte tänka på det något mer, det skulle bara få mig stressade och jag skulle inte kunna dansa mitt bästa på hans audition då. Så varför kan jag inte lite kortfattat berätta om mig själv.

Mitt namn var Hiley Morns och jag var 17 år och min största passion var att dansa. Enligt mamma dansade jag nästan förre jag kunde gå så man kan väll säga att jag har dansat nästan hela mitt liv. Jag bor tillsammans med min familj i ett hus som låg ungefär två timmar ifrån LA, om man kör fort då alltså. Annars tog det väll två och en halv timme. I alla fall så bor jag här med min mamma, pappa och sen så bodde även min kusin och hans mamma i gäststugan på bakgården som inte bestod av mer än ett sovrum, kök och toalett.  Men dom behövde egentigen inte så mycket större. Hans mamma spenderade ändå nästan all tid här i huset medans min kusin Simon var sängliggandes och kunde knappt röra kroppen utan hjälp av någon. Han har knappt vart ute det här året, han ville inte. Han sa att vara ute påminde honom om olyckan han var med i. Han hade spelat fotboll med sina kompisar när en av hans kompisar tacklade honom och Simon hade landat på nacken som brutits och han hade blivit förlammade från nacken och ner. Jag var med honom så fort jag fick en stund över och berättade för honom vad som hänt den senaste tiden. Ibland brukade jag vissa videor på mig när jag dansade då han sa att han tyckte om det.

Emily som jag pratade med tidigare är min absolut bästa kompis i hela världen och jag gjorde nästan exakt allt med henne. Allt förutom dansa då hon sa att hon överlät det till oss folk som kunde dansa vilket alltid fick mig att skratta.

Min nästa bästa kompis var nog Nicki som jag dansat för i ett år nu och det blir minst ett år till på grund av ett kontrakt som jag skrev under. Hon hade hittat mig när jag deltog i en dans tävling nere i en av dom större centrumen i LA. Tyvärr så hade min ålder blivit ett litet hinder när det kom till att åka runt på turné med folk som är över 18 då dom gärna gick ut och festade och eftersom Nicki var rätt överbeskyddande över mig fick jag ofta sitta kvar i bussen med en massa godis och filmer.

Vilket jag var rätt trött på, jag kände mig fast och det var en av anledningarna till att jag vill söka som dansare till Justin. Visst så älskade jag verkligen att dansa för Nicki men jag var ung och jag behövde testa mig fram med olika saker. Sen så har det ju också vart min dröm sen nått år tillbaka att åtminsonde en gång få stå på samma scen som Justin.

 

Okej det här är den första novellen där Chachi kommer att spela huvudperson som ni kanske förstod med bilderna. Men i alla fall så heter den här som sagt I every girl there is a boy.

 

---

---

 

 

Memories Can Come And Go - handling

 

Tiffany var en gång i tiden en av Justins absolut bästa vänner som när dom var små hade planer på att styra världen tillsammans. Men allt det där förändrades när Justin blev känd och allt annat som en gång var viktigt glömdes bort. Justin fick ingen tid att komma tillbaka att träffa hennes så ofta och det blev istället att dom tappa kontakten helt, eller det är i alla fall vad Justin tror att anledningen är. Men helt plötsligt när Justin har en paus från sin karriär bestämmer sig Justins mamma att det är dags att hälsa på hennes gamla kompis som är ingen mindre än Tiffanys mamma. Gamla känslor som en gång funnits där eller kanske aldrig försvann bubblas återigen upp till ytan och även om dom inte pratat på länge är det henne som han vänder till sig när det plötsligt händer något i hans liv och snart leder allting till en olycka. En olycka som ser till att allting förändras på mindre än bara en sekund och kommer förändra världen totalt.

 

---

---

 

 

Prolog - våren 2012

 

Det var snart sommarlov och jag tror inte att jag har längtat så mycket efter något så mycket i hela mitt liv. Jag var trött på alla lärare och alla läxor som dom gav oss, på dom alldeles för långa korridorerna och speciellt alla bitchiga blickar som folk skickades efter mig när jag gick runt i skolan. I deras ögon var jag den patetiska flickan som levde på sitt rykte med att ha vart bästa kompis med Justin Bieber. Grejen var bara den att jag ville glömma bort den tiden. Jag vill glömma bort honom, dom känslor jag hade för honom men det var lite svårt när han var världens mest kända person som var exakt överallt vare sig det var i tidningen, på internet eller folk som hela tiden pratade om honom.

Jag vill komma över honom, jag ville inte vara den patetiska lilla flickan längre men jag hade svårt att gå vidare efter vad han gjorde. Han sårade mig och han sårade mig djupt.

 

Okej nu blev det dystert och väldigt tråkigt. Så låt mig berätta om mig som person istället.

Jag heter Tiffany Lingst och är 17 år men fyller 18 år nu i oktober. Jag gillar att både spela instrument och sjunga men gör det nu väldigt sällan och när folk inte är runt omkring då jag kopplade musik till Justin. Vi växte upp med det och vi vart minst lika intresserade i att bli stor och känd för att vi sen skulle kunna ta över världen. Vi skulle vinna alla priser som var möjliga och vi skulle ha vårt lilla egna hus som vi skulle ställa alla priserna vi vunnit i.

I alla fall, om jag skulle beskriva mig själv med tre ord skulle dom tre orden nog vara tillbakadragen, missförstod, trogen för jag var en person som gärna inte blandade sig med folk jag inte känner men om du väll är min kompis så gör jag allt för dig och du kan alltid lita på mig.

Jag går mitt näst sista år i skolan och efter det har jag planer på att ta ett ledigt år och bara resa runt i världen innan jag fortsätter med alla studier. Bara fara runt i Europa, Asien, Australien och kanske åka runt lite här Canada och USA också på dom ställena jag inte vart på. Som New York, Las Vegas och så mycket fler ställen som jag skulle dö för att se. Jag ville egentligen åka tillsammans med mina kompisar nu under sommaren men efter som jag inte hat fyllt 18 år än så låter mamma mig inte åka. Vilket är så typiskt min mamma. Hon är sten hård när det kommer till vissa saker men med andra saker brydde hon sig inte alls. Då var det pappa som fick ta hand om mig tillsammans med Peter som är min 22 åriga store bror som jag knappt ser så mycket av då han ofta stänger in sig på sitt rum men så fort jag kommer hem med en kille kommer hans beskyddande sida fram och han har nästan ett polisförhör med dom. Jag älskar verklige min bror men har nog skrämt iväg fler killar jag fått att stanna.

 

”Älskling skulle du kunna komma ner och ducka bordet inför middagen?” ropade mamma och jag suckade frustrerat. Varför kunde dom aldrig be Peter att göra något, han sitter ju faktiskt bara på sitt rum med sina tv spel medan jag faktiskt sitter med mina tussen olika läxor som måste in typ dagen efter.

”Visst mamma, jag ska bara avsluta ” ropade jag då jag visste att det inte var någon ide att bråka och fick ett kort okej tillbaka innan hon återgick till vad hon än höll på med.

Jag skrev en sista mening på min so uppsats innan jag stängde igen skärmen och slog igen alla böcker som begravde mig i min egen säng. Vi hade verkligen för mycket material, vi hade tre olika böcker och vår lärare har tappat bort typ två stycken så det räcker inte till en fjärde vilket leder till att hon kopierar upp sidorna istället och ger till oss.  Vilket även resulteras med att jag hat tussentals papper liggandes över hela sängen, mig och nattygsbordet som stod bredvid mig.

Jag ställde mig upp och satte upp håret i en slarvig bulle innan jag tassade ner till köket för att hämta talrikar och sånt som jag skulle kunna ducka upp i matrummet.

”Förresten jag hörde att Justin kommer hem imorgon” sa mamma glatt bakom mig och jag tvingade fram ett litet leende.

”Åh kul för honom, du kan han väll hälsa på hans kompisar som han gillade tillräckligt för att inte hugga dom i ryggen” sa kyligt och ställde ner den sista talriken innan jag vände blicken mot mamma som kollade chockat på mig.

”Tiffany du måste sluta tänka på vad som hände för så många år sen. Jag vet inte vad det var Justin gjort för att få dig att hata honom så mycket som du gör men någon gång måste du komma över det och gå vidare med ditt liv”

”Mamma jag hatar honom inte. Inte längre i alla fall, nu är jag mer besviken bara” sa jag och mamma suckade högt innan hon spände blicken i min.

”Vare sig vad det är så får du komma över det och i alla fall prata med honom när han kommer på lördag” sa mamma och jag kollade chockat på henne.

”Ska Justin komma hit på lördag?”

”Ja. Jag bjöd över han och Pattie för middag på lördag vilket jag tror kan bli roligt. Lite som för i tiden. Din pappa ska ta med Peter på något i helgen så det blir en mysig tjej helg för oss”

”Tillsammans med Justin som jag inte pratat med på typ undra år” påminde jag henne och hon nickade lite svar.

”Ja och det kanske är dags för er att prata med varandra igen”

”Mamma vi har båda växt upp och växt ifrån varandra. Vi är inte dom två små barnen som man inte kunde separera på längre”

”Kanske inte, men jag tror faktiskt inte att en sån bra vänskap försvinner så enkelt. Plus sen så kommer jag ihåg att det var en liten ung dam som bara för typ tre år sen hade världens största crash på ingen mindre än lilla Justin Bieber” retades mamma och jag suckade högt.

”Visst, men om det blir pinsamt och obekvämt äter jag uppe på mitt rum” sa jag och mamma skrattade.

”Det gör du inte. Du ska vara här nere med resten av oss och hjälpa mig med maten” sa mamma och jag suckade för säkert hundrade gången bara idag.

”Visst, som du vill ers majestät” sa jag och mamma skrattade lite innan hon himlade med ögonen och gick tillbaka till köket för att hjälpa pappa med maten.

 

Justins perspektiv

 

Det var skönt att få två veckor ledigt från min karriär, åka hem till Stratford igen. För hur mycket jag än älskade det kunde jag inte sluta önska ibland att jag kunde spola tillbaka tiden och ha ett vanligt liv. Men oftast så brukade jag slå bort tanken lika fort som den kom för jag älskade det jag höll på med. Jag älskade alla personer jag möt på vägen, jag älskade mina fans och framför allt så älskade jag att få jobba med min musik.

Men att tänka på Stratford och på alla som jag kände här gjorde mig även ledsen då det alltid var en person som kom upp i mina tankar. Tiffany, jag hade inte träffat henne på över tre år eller haft någon kontakt med henne över huvudtaget. Mitt första år innan jag fick mitt skivkontrakt hade det gått bra och vi pratade nästan varje dag men sen hände något och vi hade längre ingen kontakt. När jag pratar med Chaz och Ryan säger som också att dom tappat kontakten med henne en aning men att dom fortfarande var rätt bra kompisar. Att dom fortfarande var med varandra men att Tiffany ofta drog sig undan till några tjejkompisar då hon inte gillade att varje gång dom var i stan alltid blev påhoppade av mina fans. Jag vet inte vad som hände mellan oss och varför vi tappat kontakten men om det är nånting som jag gjorde skulle jag göra vad som helst för att göra det ogjort.

 

Jag saknar henne mer än allt annat och så fort någon nämnde eller frågade någonting om min barndom kom Tiffany upp i mina tankar. Kanske för att hon är nästan halva min barndom, hon var som min andra halva. Vi var oskiljaktig, vi var med varandra hela tiden redan från födsel då båda våra mammor vart kompisar sen långt tillbaka, dom var nästan lika oskiljaktiga som vi var.

 

Jag drogs ur mina tankar när mamma parkerade bilen utanför min mormor och morfars hus. Jag gick lite trött ur bilen men slog snabbt upp i ett stort leende när min blick hamnade på mormor och morfar som kom gåendes ner för uppfarten. Mormor drog snabbt in mig i en kram innan hon lät mig hälsa på morfar. Jag kramade om honom hårt innan jag gick tillbaka till bilen för att hämta mina väskor som låg i backluckan. Morfar hjälpt mig med en av mina väskor då jag inte riktigt fick med mig alla väskor.

”Så hur mår du? Det har vart en jobbig tid nu förstår jag, en massa jobb med turnén och albumet” sa Morfar och kollade på mig. Jag nickade lite svagt till svar, alldeles för trött för att svara.

”Du jobbar för mycket Justin, du måste ta en paus eller ledigt en dag i veckan. Minst, du behöver ta några dagar som du bara sitter inne, äta skräpmat, spela spel eller sova längre än fem timmar på nätterna. Det är inte bra för dig kiddo” sa Morfar oroligt och jag nickade lite instämande.

 ”Jag vet, det sliter på än. Men det är ju därför jag är här eller hur, ta det lugnt. Äta skräpmat” sa jag med ett litet leende på läpparna och Morfar skrattade.

”Bra, jag är orolig för dig”

”Du behöver inte oroa dig morfar, Scooter och dom andra kommer aldrig låta mig gå in i väggen”

”Jag vet, allt jag menar är bara att ända sedan du började dejta Selena har du inte riktigt samma person som innan. Du är mer tillbaka dragen och enligt dina fans är du inte lika glada att träffa dom som innan” sa han och jag suckade.

”Jag vet, jag har bara haft det lite jobbigt på sistone. Senast jag träffade Selena bråkade vi och nu vägrar hon att svara när jag ringer henne så vi har inte lyckats reda ut allt det här ännu. Just nu känns det även som att hon inte vill lösa allt det, som att hon vill ha mig ut ur hennes liv” sa jag dystert och morfar nickade lite smått innan han fortsatte prata, men visst att jag inte vill prata något mer om det. Så han undvek det och jag log lite tacksamt mot honom.

”Det löser sig ska du se. Gå upp och sov en stund så att du kan gå till Chaz och Ryan efter när dom har slutat skolan. Jag har för mig att dom slutar fyra på torsdagar”

”Åh vad bra, då hinner jag få ungefär tre timmars sömn innan jag ska möte dom”

”Gör det, du kan låta väskorna vara också så kan vi fixa det ikväll sen så att du får din sömn nu”

”Okej tack morfar” sa jag och gav honom en kram till innan jag gick upp till mitt rum och min alldeles för lilla säng som jag knappt fick plats i längre.

 

 

Så det här är den andra novellen som heter Memories can come and go och i den här novellen kommer Miley att spela huvud rollen.

 

---

---

 

Så det här är då dom två novellerna som ni får rösta i mellan och jag hoppas verkligen att alla röstar på den som ni tycker är bäst. Jag skulle även bli glad om ni kommenterade vad ni tycker om båda novellerna men sen skriver vilken ni tycler bäst om.

Hoppas verkligen att ni röstar och jag håller nog röstningen öppen till någon gång mellan tisdag onsdag men kommer förhoppningsvis hinna lägga upp ett kapitel av This was never planed.