Previous:

”Jag kommer förmodligen alltid att vara här Justin. Hur mycket jag än försöker glömma dig och vad vi hade går det bara inte. Så ta din tid, det här är inget du ska bestämma över en timme eller två.  Lyssna på vad ditt hjärta säger dig, jag vet att det låter väldigt töntigt också men jag tror att du måste det. Jag är här för att lyssna och stötta dig vare sig vad ditt beslut är. Jag har redan förlorat dig en gång och vill inte behöva göra det igen” sa jag och han log smått ner på mig.

”Jag borde förmodligen gå då, ringa Selena” sa Justin och jag nickade smått till svar.

Vi bara kollade på varandra ett tag och en väldigt pinsam tystnad spreds över oss. Till slut rörde Justin på sig och drog till min förvåning in mig i en kram.

”Jag ringer dig senare. Har du fortfarande samma nummer?” frågade han och jag nickade till svar.

Han släppte sitt grep om mig och gav mig ett litet svagt leende innan han gick ut ur mitt rum och lämnade mig ensam kvar. Med alla tusen tankar och känslor virvlandes runt inom mig.

 

 

---

 

---

 

 

Justins perspektiv

Jag satte mig i bilen som mamma tydligen lämnat kvar på deras uppfart när hon gick och drog en frustrerad hand igenom mitt hår innan jag lutade huvudet mot ratten. Jag kände hur min andning ökade och jag stängde snabbt ögonen för att försöka lugna mig.

Jag var en sådan stor idiot. Jag hade chansen att få tillbaka Tiffany igen men självklart skulle jag sabba det. Självklart blev jag tvungen att öppna min stora mun och säga att jag kanske fortfarande hade känslor för Selena. Visst jag kanske faktiskt hade det men mina känslor för henne var inte ens i närheten av dem känslor jag hade för Tiffany.

Allt jag kunde tänka på var hennes händer i mitt hår, hennes kropp mot min och hennes läppar pressade mot mina. Men Tiffany hade nog rätt, jag måste fortfarande reda ut vad det är vad som händer mellan mig och Selena och vare sig jag vill det eller inte så måste jag berätta för henne vad det var som hände idag. För även om vi bestämmer oss för att göra slut så är hon fortfarande min kompis och jag kommer alltid att bry mig om henne.

Med en hög suck och en sista blick upp på Tiffanys hus började jag köra hemåt. Och till min lycka var det ingen trafik och jag lyckades undvika att fastna i rödljus vilket resulterade att jag kom snabbt hem.

Jag hoppade ur bilen och låste den innan jag började styra mina steg uppför uppfarten. När jag kom in hörde jag inget ljud i huset och jag antog att alla låg och sov. Jag klev enkelt ur mina skor för att sen gå och sätta mig i soffan. Mobilen drog jag upp ur fickan och kollade på den ett tag innan jag slog in Selenas numer. Flera signaler gick fram utan att hon svarade och jag skulle precis lägga på samtalet när jag hörde Selenas röst fylla luren.

"Det var på tiden att du ringde Bieber. Jag har ringt dig säkert fem gånger"

"Förlåt jag var lite upptagen med annat, jag hade inte mobilen på mig:

"När har du någonsin inte din mobil på dig Justin. Du har alltid din mobil på dig, så spotta ut nu vad det är vad du gjort"

"Selena jag behöver inte berätta någonting för dig om jag inte vill. Om du inte behöver berätta om ditt liv behöver jag inte berätta om mitt" sa jag irriterat och hörde hur hon suckade irriterat.

"Justin kan du inte bara berätta vad det är du har gjort. Jag vet att du var med den där Tiffany tjejen idag" sa hon och jag stelnade smått till vid hennes namn.

"Justin vad gjorde du hos henne"

"Vi åt middag och pratade"

"Oh cut the bullshit Justin. Jag vet att du älskade henne förut och att ni inte pratat med varandra på flera år. Om du tror att jag ska tro att ni bara pratade och åt en vanlig middag utan drama är du dummare än vad jag trodde. Jag har hört dig prata om henne med Chaz och Ryan om hur fantastiskt hon är så spitt it out" sa hon och jag suckade högt.

"Jag kysste henne okej. Glad nu, jag kysste henne" nästan skrek jag i luren och Selena var tystnade kort innan en nästan lättad suck lämnade hennes läppar. Vilket fick mig förvirrad.

 

Tiffanys perspektiv

Jag satt i min säng med datorn i knät och kollade på Hang over 2 som alltid fick mig att skratta men tyvärr inte idag. Jag hade alldeles för mycket på min hjärna just nu och jag kunde inte fokusera mig på filmen. Allt handlade bara om Justin och vad som hänt mellan oss när han var här. Allting hade bara gått så fort. Först så bråkade vi, sen så kysstes vi, sen bråkade vi smått igen och sen så kysstes vi igen. Justin berättade om Selena och jag försökte trösta honom. Sen så sa jag åt honom att han behövde klura ut vad det var han kände för Selena och mig så att han sen kunde välja. Jag menar WHATA FUCK. Det här är sådant som bara händer i dåliga kärleksromaner. Inte i verkligheten, det vet ju alla.

Jag suckade frustrerat och pausade filmen snabbt innan jag kastade bort min dator till fotändan av sängen. Kudden som jag hade i knät begravde jag i ansiktet i och la mig ner på rygg med ett frustrerat skrik som dämpades av kudden.

Varför kunde livet aldrig vara enkelt för? Varför ska vi alltid behöva bli sårade gång på gång innan vi lär oss av våra misstag? Det är ingen chans att Justin skulle välja mig över Selena. Jag menar, har ni sett henne. Hon är jätte sött och vacker och dem har vart tillsammans i över ett år. Det är inget man bara slänger bort bara så där. Visst så sa Justin att han älskade mig också och kände mer när han var med mig. Men jag skulle nog tro att det beror på att han inte pratat med Selena på ett tag och är väldigt förvirrad.

Men jag menade det jag sa till honom, jag menade vart enda litet ord jag sa. För även om han en gång sårade mig så har han en gång i tiden vart den personen jag alltid kunde lita på, alltid förlita mig på och veta att han aldrig skulle svika mig. Han var min bästa kompis och kanske jag borde ha låtit honom förklarat vad det var som på gick mellan han och Jasmine. Men jag var för sårad då för att lyssna och jag ville inte höra någon lam ursäkt om varför det hände. Eller att han gillade henne mer än mig och där av valde han henne över mig. Allt hade bara känt så rätt när jag gjorde allt, okej inte rätt men det kändes som att det var så jag skulle reagera på det.

Så här är vi, tre år senare och i ungefär samma sits som då. Jag förälskad i Justin och väntade på att han skulle komma hem medan han stod mellan två val. Vilket av det ena beslutet skulle sluta med att jag skulle bli sårad igen.

Min mobil började ringa bredvid mig och när jag tog upp den kände jag inte igen numret som nu lyste upp min skärm.  Jag skakade smått på huvudet och satte mig upp innan jag godkände samtalet.

”Hej det är Tiffany” svarade jag men fick inget annat än snyftande till svar.

”Hallå?” frågade jag och kunde det tog ett tag innan jag fick ett svar.

"Tiffany" hörde jag någon snyfta fram och ett lyckades jag koppla att det var Justin som ringde.

"Justin? Vad har hänt?"

"Det är Selena. Hon, hon" började han men hann aldrig avsluta meningen innan han började snyfta igen. Jag själv stelnade dock till lite vid Selenas namn. Han hade valt henne, han hade valt henne och nu ringer han för att säga det till mig. Men varför grät han? Han borde väll ändå vara den glada och jag borde väll vara den som gråter.

"Justin vad hände med Selena?" frågade jag efter att han inte sagt något ner utan jag hörde bara ljud av bilar som åkte i bakgrunden från Justin håll. Vilket tydde på att han just nu höll på att köra.

"Justin vart är du någonstans?" frågade jag denna gång och började nu bli lite orolig.

"Jag är på väg till vår plats. Kan du möta mig där?"

"Justin klockan är halv ett på natten jag kan inte bara sticka ut hur som helst.

"Tiffany snälla. Jag håller på att få panik och jag vet inte vad jag ska göra. Jag behöver någon att prata med. Tiffany snälla, jag ber dig"

"Justin jag vet inte, jag"

"Tiffany när har jag någonsin bett dig om något?" avbröt han mig snabbt med och jag slöt snabbt ögonen av ett gammalt minne började spelas i mina tankar.

 

Jag satt tillsammans med Justin på vår lilla äng som vi alltid gjorde när Justin kom tillbaka från USA då det var vår enda chans att kunna vara ensamma utan att någon ska störa oss. Vi sa inget speciell utan vi satt bara där och tänkte på det som skulle hända. Justin skulle behöva åka tillbaka till USA igen för att spela in sin video till hans låt Baby. Han skulle göra lite annat också så han skulle vara borta minst en månad.

”Justin” ”Tiffany” sa vi samtidigt och vi båda skrattade smått och jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder. Justin log lite roat åt mig och jag skakade smått på huvudet.

”Hur kommer det säg att du alltid rodnar när du är med mig nu för tiden?” frågade han men jag skakade bara smått på huvudet. Visste inte hur jag skulle förklara varför utan at behöva erkänna att jag faktiskt fallit för honom nu. Det skulle ju sabba vår vänskap helt och hållet.

”Tiffany du vet att du kan berätta allt för mig”

”Jag vet, jag bara. Jag vet faktiskt inte” sa jag nu och kollade upp på honom.

”Tiffany du kan säga som det är. Jag känner dig bättre än någon annan och jag kan se på dig att du ljuger just nu” sa han och jag suckade högt

”Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, det kan liksom sabba allt”

”Tiffany vad du än säger så kan du inte bli av med mig. Du kommer att få stå ut med mig ett tag till i alla fall” sa han med ett litet skratt och la en arm runt mina axlar för att kunna dra mig närmre sig ”Så prata, vad är det du inte berättar för mig” sa han och jag tog ett djupt andetag.

”Justin jag älskar”

”Tiffany jag älskar dig också men det är ju inget vi inte har sagt till varandra förut”

”Nej Justin du förstår inte. Jag har börjat älska dig som mer än en vän” sa jag och kollade skeptiskt upp på honom för att se hans reaktion. Han kollade bara chockat ner på mig utan att säga något och jag började direkt ångra att jag ens öppnade min dumma mun.

”Du älskar mig, som mer än en vän?” frågade Justin med ett litet leende på läpparna och jag skakade snabbt på huvudet.

”Jag visste att det var ett misstag att berätta det för dig” sa jag och ställde mig snabbt upp. Jag började gå bort mot stigen som skulle leda tillbaka till vägen men blev stoppad av en hand som greppade tag om min handled. Han ryckte tag i den lite vilket fick mig att vända om och ramla ner över honom där han satt. Han greppade tag om min midja med den ena handen och drog mig närmre sig samtidigt som han greppade tag om mitt ansikte med den andra handen. Han drog mitt ansikte ner mot sitt och snart så kände jag hur hans läppar pressades mot mina. Jag satt där chockad ett tag innan jag äntligen fick kontroll över min kropp igen och besvarade kyssen. Jag la mina armar runt hans nacke och flätade in mina händer i hans hår vilket han till min chock inte protesterade emot. Han brukar annars i vanliga fall aldrig låta någon röra hans hår. Han tryckte sina läppar hårdare mot mina lite kort innan han drog sig undan från mig och lutade sin panna mot min.

”Jag älskar dig också Tiffany. Som mer än vänner” sa han med ett litet flin på läpparna som jag kände igen allt för väll.

”Så vad händer nu?” frågade jag efter ett tag då vi kyssts lite till och Justin kollade frågandes upp på mig.

”Mellan oss alltså. Vad kommer hände mellan oss medan du är borta i USA och lever livet”

”Du väntar”

”Du beordrar mig att vänta på dig?” frågade jag och höjde lite roat på ögonbrynen.

”Nej jag ber dig att vänta på mig. Det är skillnad” sa han med ett litet leende innan han kysste mig igen.

 

"Tiffany snälla" sa Justin och avbröt mig mitt i tankarna. Jag hörde sorg och hjälplöshet i hans röst och suckade kort.

"Jag kommer. Det kanske tar ett tag då mamma har gömt nycklarna till bilen efter det som hände i skolan igår så jag kanske kommer behöva gå dit"

"Jag kan hämta dig"

"Det behövs inte, jag" jag blev avbruten mitt i meningen när jag hörde ett högt tutande.

Det nästa som jag hörde fick mitt blod att frysa till is och jag kände hur en kall kår gick igenom min kropp. Jag hörde hur bildäck slirade mot asfalten, höga tutande, Justins skrik innan en kolossal krock hördes. Var av glas sprack och jag hörde hur metall drogs längst asfalten innan allt blev tyst.

"Justin var har hänt?" frågade jag med skakig röst och lyfte upp min hand för att se att den skakade lätt. Jag ropade Justin namn igen men fick inget svar den här gången heller.

”Justin för i helvete om det här är ett av dina sjuka skämt kommer jag att bokstavligt talat döda dig med mina bara händer” sa jag men fick återigen inget svar tillbaka ”Snälla kan du svara så att jag vet att du är okej” sa jag nu med tårar i ögonen

 

 

---

 

---