”Haha det var snällt av dig men när det kommer till mamma och bjuda hem folk antar jag att vissa saker inte förändras. Hon vill fortfarande göra allting perfekt och helst om hon kan, helt själv”

”Det kommer jag ihåg. Din mamma är en riktig perfektionist”

”Åh så det kan du komma ihåg” sa jag och smällde till mig själv mentalt. Orden hade bara lämnat mina läppar innan jag hann tänka och Justin stelnade till framför mig.

”Åh bra sätt att sabba stämingen Tiffany” fräste jag smått till mig själv och gav Justin ett kort leende innan jag vände på klacken. Jag lämnade snabbt mina saker och slängde skräpet innan jag med snabba steg gick ut ur matsalen med Justins blickar brännande i nacken.

 

 

---

---

 

 

Jag gick med snabba steg ut på skolgården och satte mig ner på ena bänken som stod någon meter bort från skolan utgång. Jag lutade mina armbågar mot mina lår och vilade mitt huvud i mina händer. Kanske det är ett stort misstag att Justin och Pattie ska komma över på middag trots allt. Jag menar det är ju inte så att jag kan låtsas som att ingenting har hänt i mellan oss. Det är ju inte direkt som att vi kommer kunna sitta och prata med varandra som vi en gång i tiden kunde. Det kommer förmodligen bara bli en väldigt pinsam tystnad mellan oss två och det kommer bli väldigt awkward.

Jag är faktiskt förvånad att vi kunde prata så normalt med varandra som vi gjorde för någon minut sen, eller i alla fall fram tills jag blev tvungen att komma med min dumma kommentar. Jag hade ju faktiskt kommit på mig själv att le mot honom medan vi pratade.

Kanske mamma hade rätt. Kanske en sådan bra vänskap som vi hade inte bara går att slänga bort så där. Även fast det blev som det blev. För även om Justin sårade mig djupt tog det varenda cell i min kropp att övertyga mig att inte ringa honom. Jag ville ha honom nära mig igen men tanken om att han skulle såra mig igen var starkare.

Jag kunde inte gå igenom det igen, speciellt inte med Justin. Det skulle få mig att totalt bryta ihop mentalt.

 

Kanske jag bara borde be mamma ställa in hela middagen, låtsas var sjuk eller något så att dem inte kan komma hit vare sig mamma vill det eller inte. Grejen är väll bara att mamma skulle fixa det till någon annan gång istället. Den här middagen betyder jätte mycket för henne och att sabba den skulle göra mig till ”The bad guy” eller hur.

Kan det vara så illa då? Jag menar jag skulle väll kunna stå ut med Justin för en kväll för min mammas skull. Jag skulle ju kunna överlåta allt pratande till dem och endast prata när jag blir tilltalad. Det kan väll inte vara så svårt. Det är ju som att sitta på vilken lektion som helst. Bara sitta och lyssna. Verka intresserad och svara på frågor som läraren ställer. Eller i det här fallet mamma och Pattie.

Lätt som en plätt eller vad säger ni? Kanske inte då. Det är ju inte så att jag har känslor för lärarna när jag ignorerar dem som jag kommer ha för Justin när ignorera honom på våra familjers ”reunion middag”

 

Justins perspektiv

”Åh så det kan du komma ihåg” orden flög runt i mitt huvud konstant och det spelade ingen roll hur mycket jag försökte för jag kunde fortfarande inte få bort det där dåliga samvetet som jag får när jag tänker på vad hon sa.

Det var alltså inte bara att vi hade glidit isär som många tror utan det är något som jag har gjort som har fått oss att splittras. Och den tanken fick mig nästan att må illa. Hur kan jag ha gjort något så dåligt att jag förlorade Tiffany utan att jag ens vet vad jag har gjort mot henne. Vad har jag kunnat göra för att såra henne så djupt att hon till och med slängde ut mig trots allt vi har gått igenom.

”Justin” ropade Chaz för säkert hundrade gången och viftade med händerna framför mitt ansikte för att försöka få min uppmärksamhet.

”Justin vad är det med dig. Du har vart konstig enda sedan vi åt lunch”

”Det är inget jag lovar. Jag är bara trött, det är allt”

”Justin det här är inte inget bara. Justin jag har träffat dig när du är trött och du brukar inte vara så här. Det här konstiga beteende kom efter att du pratade med Tiffany. Vad pratade ni ens om?” frågade Chaz och jag vred lite obekvämt på mig.

”Vi pratade bara om i morgon. Jag frågade fall det är något som vi behöver ta med oss när vi kommer över”

”Och? Det förklarar inte varför du är så konstig Justin. Vad mer hände?”

”Jag vet inte. Vi pratade med varandra som att ingenting hade hänt mellan oss till jag sa att jag kom ihåg att hennes mamma var någon slags av perfektionist och då förändrades hennes beteende direkt.  Hon sa om jag ska citera ’Åh så det kan du komma ihåg’ innan hon försvann ut ur matsalen. Jag får bara en känsla när hon säger så att hela vårt uppbrott är mitt fel. Att det var jag som gjorde något för att såra henne och det värsta med det här är att jag inte kan komma på något som jag har gjort som kan få henne så sur på mig”

”Justin du kan inte veta helt säker fall det var du som orsakade det. Den kan lika gärna vara honom som har gjort något eller så är det bara så att ni har växt ifrån varandra”

”Nej jag tror inte det. Allt går liksom ihop nu. Jag åkte iväg några veckor och sen när jag kommer tillbaka är hon sur på mig. Jag måste ha sagt något eller gjort något medan jag var borta. Fråga är bara vad”

”Justin jag vet faktiskt inte. Allt jag vet är att både Ryan och jag önskar att ni två kan lösa det här. Vi är trötta på att hamna i mitten hela tiden”

”Tror du inte att jag är trött på det eller. Jag vill ha tillbaka min bästa kompis. Jag saknar henne mer än något annat och jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka henne. Så fort jag får en ledig stund eller någon frågor om min barndom börjar jag automatisk att tänka på henne. Hon är halva min barndom för fan”

”Så prata med henne, fråga henne vad det var som hände mellan er och försök att lösa problemet. Säg samma sak som du just sa till mig till henne. Be om förlåtelse om det var något du gjorde och säg att du vill ha tillbaka henne”

”Det är inte så lätt Chaz. Uppenbarligen så har det ju hänt något mellan oss och vi har inte pratat med varandra på evigheter så det lär inte bli så lätt att få tillbaka henne. Speciellt inte över en middag tillsammans med våra mammor”

”Så se till att få henne ensam och prata med henne. Det kanske inte löser sig nu direkt men det är i alla fall en början” sa Chaz och jag nickade lite svagt. Ville inte att det här samtalet skulle fortsätta något mer.

”Okej nu när det är avklarat låt oss prata om lite roligare grejer. Som att vår skolavslutning är om bara trå veckor nu eller att vi nu kan spela det nya spelet som pappa åkte iväg och fixade igår. Vad tycker du? Jag själv skulle nog föredra spelet men du får bestämma” sa Chaz och jag skrattade.

”Haha jag tror att vi både vet att jag inte vill prata om skolan”

”Bra då är det bestämt. Vi ska spela” sa Chaz och jag skrattade roat åt honom men han ignorerade mig bara och hoppade snabbt upp ur soffan för att sätta igång spelet.

”Vart är Ryan förresten?” frågade jag när jag kom på mig själv med att inte ha en aning om vart han var.

”Åh han är kvar i skolan. Han hamnade i bråk med en kille från vår motståndarlag. Dom har vart osams ett tag nu och jag skulle tro att det var något som Henrik sa för att få Ryan så sur. Skulle inte förvåna mig om det hade något med fotboll eller Ryans familj att göra. Det roliga är att Tiffany åkte dit också. Hon gjorde inte ens något. Hon försökte bara sära på dem två men Henrik råkade smälla till henne så att hon fick näsblod och lär förmodligen få en rejäl blåtira. Rektorn kom sen och såg henne med blod i ansiktet och drog slutsatsen att hon vart delaktig. Så hon måste hjälpa till att städa toaletter fram till klockan fem då hennes mamma måste komma och hämta henne”

”Hennes mamma kommer att döda henne när hon får reda på det”

”Skämtar du eller. Hon kommer säkert att få utegångsförbud under hela sommarlovet. Bli av med mobilen, tv och datorn. Hon kommer att bli en fånge i sitt eget rum” skrattade Chaz fram och jag skakade smått på huvudet.

”Kan hon inte bara berätta som det är då för lärarna och hennes mamma”

”Tror du inte att hon försökte. Men dem lyssnade inte på henne och det lär inte hennes mamma heller göra. Hon kommer att ta lärarnas ord före hennes”

”Stackaren. Hon kan inte ha det lätt alltså” sa jag och skrattade smått tillsammans med Chaz innan han räckte mig en spelkonsol.

”Nej det kan hon vekligen inte. Men blir rätt tacksam över sina egna föräldrar när man börjar jämföra med hennes” sa Chaz och jag nickade instämande.

 

Tiffanys perspektiv

”Åh jag borde inte ens vara här. Jag försökte bara att stoppa er två” brast jag ut när rektorn lämnat rummet för att gå iväg och hämta mer papper till mig då det papper jag hade nu redan var fyllt med blod och hjälpte inte särskilt mycket med att stoppa blodet som rann ner från min näsa.

”Åh sluta klaga Tiffany” spottade Henrik fram som att mitt namn var någon förbannelse eller ”Det var ingen som bad dig att spela hjälten och sära på oss” fortsatte han och jag borrade in min blick i hans.

”Och ingen bad att vara skolans största idiot heller men du valde det ändå. Så jag antar att vi båda är saker som folk inte önskar av oss” as jag och Ryan skrattade bredvid mig.

”Håll käften Butler eller vill du att jag ska fixa en blåtira på ditt vänstra öga också som kan matcha dit högra” fräste Henrik fram och Ryan stelnade till bredvid mig.

”Det är tur för dig att du inte har en näsa till som jag kan knäcka” kontrade Ryan snabbt med och jag skakade irriterat på huvudet. Jag borde inte ens vara är.

”Åh kan ni inte bara hålla käften båda två. Det hjälper oss inte direkt att komma hem något snabbare” nästan skrek jag då jag inget hellre vill just nu var att åka hem. Få skäll av mina föräldrar och sen gå och lägga mig.

Det var egentligen meningen att vi skulle städa toaletterna som man brukar göra när man har kvarsittning. Men efter som att skolsystern kollat till oss och sagt att vi inte är i rätt skick för att städa slapp vi det.

”Du är bara sur för att du inte kan åka hem och låsa in dig i ditt rum så att du kan sitta gråtandes över dina minnen med Bieber innan han dumpade dig” sa Henrik med ett litet skratt och jag kände hur hela jag fylldes av hat.

Det lilla lugn jag hade bara för någon sekund sen var nu borta och om rektorn inte hade kommit in i rummet hade jag nog slängt mig över honom och försökt slå in lite vätt i hans skalle. Jag var bara så trött på honom. Han ska alltid vara upp i allas privatliv hela tiden och alltid sprida rykten om allt och alla. Och så fort det kom till mig skulle han alltid dra några skämt om att jag inte är kompis med Justin länge. Det var som att han inte kunde komma på något annat skämt när det kommer till mig och tro mig när jag säger att det börjar bli väldigt jobbigt och tjatigt. Det blir löjligt, kom på något nytt istället för att dra samma skämt hela tiden.

”Era föräldrar är här nu så ni är fria att gå” sa rektorn bara kort innan han gick iväg till gud vet vart. Inte för att jag brydde mig heller, jag ville bara komma hem. Jag ställde mig upp med huvudet lurande bakåt en aning och bytte ut det blodiga pappret jag hade till det nya som rektorn lämnat på bordet till mig innan han gått. Jag gick tillsammans med Ryan (som haltade en aning) ut till skolgården där våra föräldrar stod.

”Oh Ryan är du okej? Hjärtat hur mår du?” frågade Ryans mamma förfärat när hon fick syn på honom medan min mamma bara gav mig en besviken blick innan hon vände på klacken och började gå bort mot vår bil.

”Vi syns på måndag Ryan” sa och hörde hur han mumlade ett snabbt hejdå innan jag började följa efter mamma som nu var framme vid bilen.

Jag hade förväntat mig att hon skulle skrika på mig när jag satt mig i bilen men det enda hon sa till mig på hela vägen hem var att jag skulle vara noga med att det inte kom något blod i bilen. åÅ jag antar att hon skulle spara det tills vi kom hem och det inte var en massa personer runtomkring oss. Vilket var exakt vad hon gjorde då direkt efter att jag stängt igen dörren bröt helvetet ut.

”Så ska du själv berätta vad som hände och säga vad du gjorde fel eller ska jag göra det åt dig. För det gör jag mer än gärna”

”Mamma jag gjorde inte ens något. Jag försökte bara att stoppa dem och få dem sluta slåss när Henrik råkade slå till mig istället för Ryan. Eller jag tror åtminstone att det var ett misstag från hans sida. Man vet aldrig med honom”

”Tiffany sluta skylla ifrån dig på alla andra hela tiden. Varför kan du aldrig stå upp för det du gjort? Varför kan du aldrig växa upp för?”

”Mamma varför tror du inte mig när jag säger att jag inte var inblandad? Och vad fan menar du med att jag inte har växt upp? Jag har fått tagit hand om mig själv sen jag var säkert 10 år om inte mindre. Du och pappa är antingen på jobbet eller ute med kompisar. Min store bror sitter bara inne i sitt rum hela tiden och det är jag som får ta hand om honom. Så spara hela ’växa’ upp talet till honom istället”

”Oh vänd inte det här mot oss nu unga dam. Det är inte din storebror som kommer hem med en blödande näsa och en stor blåtira från skolan”

”Men jag gjorde ju inget” brast jag ilsket fram och slängde ut med min fria arm.

”Det är det aldrig. Men vet du vad, den här gången kommer du inte undan. Eftersom din pappa redan stuckit iväg med din bror kan jag inte bestämma ditt straff men fram till dess så har du utegångsförbud och middagen imorgon bli inställd”

”Åh stackarns mig. Det är ju inte bara det jag har bett dig att göra hela tiden” sa jag och slängde ut med armarna innan jag började gå upp för trappan för att komma till mitt rum men blev stoppad när jag kom halvvägs.

”Vet du vad. Middagen kommer att bli av imorgon och du kommer att vara där. Och det kommer vara du som städar och lagar maten till middagen. Det är ju inte mer än rätt efter ditt dåliga beteende idag”

”Visst jag kan laga maten men ni måste vara förbereda på att maten är förgiftad eller något så att jag slipper ditt irriterande arsle och kan få lite lugn och ro för en gångs skull” sa jag och gav henne ett litet flin innan jag vände om och gick in i mitt rum innan hon ena hade chansen att protesera.

 

---

---

 

Så nu är det uppe och för er som har missat det så har jag fixat en offiicial instagram sida till den här bloggen där jag kommer uppdatera om när nästa kapitel kommer och sånt. Så jag kommer inte att göra några andra inlägg här en kapitel. 

 

Och för er som inte har instagram på mobiel kan enkalt bara kolla på vad jag uppdaterar igenom internet istället. Ni går bara in på http://instagram.com/justtwitter så kan ni se vad jag uppdaterar. Funkar på både mobil och datorn ;D