Memories Can Come And Go - Kapitel 11

Previos
"Mamma jag mår bra. Jag kommer vara tillbaka i skolan snart ska du se. Jag kommer inte att missa så mycket så att jag kommer allt för lång bakom alla andra. Du kan ju ta med skolböcker hit så kan jag plugga här på sjukhuset"

"Skola? Varför skulle du komma tillbaka till skolan och varför ska jag ta med dig dina skolböcker. Du har inga skolböcker, du går inte ens i skolan"

"Haha mamma det är inte ens roligt. Jag vet att du aldrig skulle låta mig skippa skolan för någonting. Alla 12 åringar måste ju gå i skolan"

"Vänta hur gammal sa du att du var?" frågade pappa och kollade bekymrat ner på mig.

"12, hur gammal skulle jag annars vara då?"

 



 

 

"Justin snälla säg att du skämtar med oss" bad min mamma och kollade hoppfullt på mig.

"Vad då skämta, varför skulle jag skämta om min ålder för. Det är ju inte så att jag kan lura er om hur gammal jag är. Ni alla vet ju att jag är tolv år"

"Justin du är 18 år och du har vart det i ungefär fyra månader nu" sa pappa och  ställde sig bredvid mamma.

"Haha nu var du rolig. 18 år, jag får ju inte ens köra bil än" 

"Justin du är 18 år, du har körkort. Det var du som körde själv när du krockade"

"Okej så ni säger att jag inte får skämta med er men ni får dra värsta historien om hur jag är 18 år och får köra som ni försöker övertyga mig om är sant"

"Justin det är sant, du måste" började mamma men blev avbruten när dörren intill rummet öppnades.

Jag vände mig mot dörren för att kolla vem det var och slog upp i ett stort leende när jag såg att det var Ryan som kom in i rummet. Men mitt leende försvann lika fort i samma stund som min blick fastnade på Tiffany som kom in i rummet efter Ryan tillsammans med Chaz. Han hade en arm runt hennes axlar och deras händer var ihop flätade vid hennes axel.

"Se, jag sa ju att vi inte skulle ha åkt hem till mig. Nu missade vi ju när han vaknade" sa Tiffany och gav Chaz en menande blick innan hon vände sig mot mig.

"Hej Justin. Hur mår du?" frågade hon men jag kunde inte svara henne. För det första så kunde jag inte komma över det faktum att Chaz stod och höll om henne. Dem kände ju knappt varandra. Dem brukar ju bara vara med varandra när de båda två ska vara med mig. Men nu stod han med armen runt henne, runt min tjej. Chaz vet att jag gillar henne och nu så går han bakom ryggen på mig. Sen så var det en till sak jag inte kunde komma över. Det faktum att även dem såg äldre ut. Mycket äldre ut. Tiffany var nu inte längre bara sött, hon var snygg. Till och med sexig om jag måste säga det. Hennes hår var längre och hennes leende var om möjligt vackrare. 

"Justin" sa Tiffany och släppte sitt grep om Chaz hand för att sen komma fram till mig "Du har väll inte tappat talförmågan va? Skulle bli väldigt jobbigt om du tappade rösten med tanke på din karriär och allt det där" sa hon med ett litet skratt och jag kollade nu oförstående upp på henne.

"Min karriär?" frågade jag och kollade upp på henne med stora ögon. Vad tusan var det hon pratade om? Eller den större frågan. Vad är det alla i det här rummet pratade om.

"Ja din karriär. Sjunga, dansa, flörtas med dina fans. Din" började hon men mamma avbröt henne.

"Det är ingen ide Tiffany. Han har tappat minnet och han tror att han är 12 år igen" sa hon och Tiffany vände sig chockat mot henne.

"Vänta, om han har tappat minnet från att han är 12 år kommer han inte ihåg sin karriär. Scooter eller något av det som hände efter" sa hon och kollade ner på sina händer innan hon kollade upp på min pappa innan hon fortsatte "Och då kommer han inte ihåg Jazzy och Jaxon heller" sa hon och jag såg hur något sorgligt fyllde min fars ögon innan han kollade ner på mig.

"Vänta här ett tag. Vilken karriär? Vem är Scooter? Och vilka är Jazzy och Jaxon?"

"Justin eh, jag vet inte hur jag ska börja. Det är ganska lång historia. Det har hänt ganska mycket sen du var 12 år"

"Tiffany vad pratar du om. Jag är 12 år, jag fyllde för bara någon månad sen. Det vet du, du var där när vi firade mig. Så varför börjar ni alla prata om att jag är 18 år. Varför försöker ni lura i mig något trick om att jag är känd? Varför står en av mina största idoler i mitt rum med två andra stora kändisar? Och snälla kan du förklara för mig Tiffany varför ni alla helt plötsligt ser så mycket äldre ut? Varför är du helt plötsligt tillsammans med Chaz och varför i hela världen ligger jag på sjukhus?" frågorna bara flög ut ur min mun men jag kunde inte stoppa dem. Allt var så förvirrande och jag ville bara ha mitt svar nu innan jag blev galen.

"Justin jag tror inte att det är så bra att börja försöka hjälpa dig att få tillbaka ditt minne just nu. Du har precis vaknat och om jag gissar rätt så går din kropp igenom en hemsk smärta just nu. Så varför lägger du dig inte ner och vilar lite. Dina vänner kan komma tillbaka imorgon och hjälpa dig att försöka komma ihåg det du har glömt" sa ena sjuksköterskan men jag skakade snabbt på huvudet. Vilket jag ångrade sen du en våg av smärta började dunka i mitt huvud men jag ignorerade det.

"Nej dem ska inte gång någonstans. Dem ska stanna här med mig och berätta vad tusan det är som händer här" sa jag och sjuksköterskan suckade högt.

"Visst som du vill, men säg till om du får mer ont så kommer vi med mer bedövning" sa hon innan hon tillsammans med den andra sköterskan lämnade rummet.

En tjock tystnad spred sig inne i rummet och jag lät min blick glida över alla som stod där inne. När jag kollat runt i rummet ett tag och ingen sagt något kollade jag upp på Tiffany som snabbt möte min blick.

"Så, ska någon av er förklara för mig vad det är som händer här innan jag blir galen" sa jag och mamma suckade smått. 

"Jag tror inte att vi alla ska vara här inne samtidigt. Det kanske förvirra dig mer. Så varför går inte några av oss ut så låtar vi någon sakta och försiktigt berätta för Justin vad det är som har hänt" sa mamma och dem flesta nickade instämmande.

"Justin är det någon som du själv vill ska stanna kvar här inne med dig" det var mamma som pratade igen och jag skakade smått på huvudet.

"Nej, så länge jag känner personen och kan lita på att den personen kommer berätta som det är så spelar det ingen roll" 

"Okej. Tiffany vill du stanna eller? Det var ju du som pratade med honom när det hände" sa mamma och kollade frågandes på Tiffany som stod och pillade med sin mobil som hon hade i händerna.

"Hon är ju även den som har vart här mest så hon borde väll få lite tid med honom. När han faktiskt är vaken" sa Usher och alla skrattade lite roat. Okej kanske inte alla då. Tiffany kollade bara irriterat på honom och Selena kollade med en nästan äcklad blick på Tiffany.

"Okej då är det bestämt. Tiffany stannar kvar" sa pappa och slog ihop händerna innan han kollade runt i rummet "Tiffany om du behöver oss så är vi borta i cafeterian och det är bara ringa om ni behöver något" 

"Okej. Är ni säker på att ni inte vill stanna. Han är eran son"

"Det är lugnt gumman. Jag behöver ändå få i mig lite mat känner jag. Jag håller på att svälta igen och skulle inte säga nej till en sallad just nu. Så stanna nu. Vi kan komma och prata med honom efter att vi har ätit. Men om du vill så kan någon av oss stanna"

"Det är lugnt Pattie. Gå och ni" sa Tiffany och log smått mot dem.

"Okej. Vi syns snart Justin. Älskar dig" sa mamma och kysste mig snabbt på pannan innan hon tillsammans med resten gick ut ur rummet.

 

Tiffanys perspektiv

Alla lämnade rummet och jag kollade nästan nervöst på min mobil som jag hade i händerna. Jag visste inte vad jag skulle säga och Justins blickar började brännas in i min sida.

"Så ska du berätta för mig vad det är som försiggår här eller ska du bara stå där och kolla på din mobil" sa Justin irriterat och jag ryckte smått till vid tonfallet i hans röst. 

"Här är man minsann trevlig märker jag"

"Förlåt jag menade inte att vara otrevlig mot dig. Jag vill bara få reda på vad det är som tusan händer. Alla börjar bubbla på om att jag är 18 år, att jag är känd och att jag har en karriär. Allt är bara så förvirrande"

"Du har inget att oroa dig för Justin. Vi kommer att hjälpa dig att få tillbaka minnet och vi kommer inte låta något hända dig. Jag lovar" sa jag och tog Justins hand i min.

"Jag vet"

 

När jag berättat vad jag hört under vårar samtal när han krockade skakade han misstroget på huvudet. Ville inte tro att det var sant. Han hade försökt avbryta mig flera gånger och sagt åt mig att sluta hitta på en massa lögner. Men jag hade fortsatt och berätta men Justin trodde mig fortfarande inte. Han frågade säkert varannan minut fall han var mer på punk'd eller något.

"Tiffany jag vet fortfarande inte. Jag menar, jag skulle väll börja komma ihåg något. Vad som helst av det du berättar. Det går liksom bara inte ihop i mitt huvud. Det ända som låter vettigt med det du säger är att det då skulle förklara varför ni alla ser så mycket äldre ut" sa han och ryckte smått med nacken. 

Han gjorde så någon gång till innan han kollade nästan bekymrat på mig. Han drog en hand igenom sitt hår innan han flippade med huvudet igen och jag kollade oförstående på honom.

"Justin vad håller du på med?" frågade jag med ett litet skratt då han såg lite rolig ut.

"Jag försöker få mitt hår att lägga sig men det vägrar lägga sig ner som jag vill" sa han och flippade med huvudet igen.

"Justin du har inte den frisyren längre. Ditt hår kommer inte att lägga sig så. Du har nu klippt det så att det är kortare på sidorna och uppspikat i mitten"

"Haha, både du och jag vet att jag aldrig skulle klippa bort min flipp" 

"Justin du måste sluta flippa med huvudet innan du får ännu mer ont i huvudet" sa jag och släppte mitt grepp om hans hand för att istället greppa tag om hans huvud så att han skulle sluta flippa med det. Om han skulle göra det några gånger till lovar jag er att hans huvud antingen skulle ramla av eller så skulle han förlora alla hjärnceller som han hade. Eller dom få han hade kvar.

Han sa inget nu, utan valde att bara kolla upp på mig. Jag kollade ner på honom och sa inget själv. Vi bara stod och kollade på varandra. Jag visste att jag borde säga något, att jag borde förklara för honom vad det är som han har glöm. Men jag kunde inte. Precis som alla andra gånger fastnade jag i hans vackra bruna ögon.

En lätt knackning på dörren fick mig ur min trans. Jag släppte mitt grepp om Justin och vi båda vände oss mot dörren. In i rummet kom en av läkarna som har hållit koll på Justin och kollade med stora ögon på mig. 

"Jag är ledsen om jag stör men jag måste bara kolla till Justin värden lite sen är jag ur vägen igen" sa han ursäktande och gav oss båda ett litet leende innan han gick bort till maskinerna som just nu höll Justin vid liv.

"Oh låt inte mig störa. Ni kan fortsätta prata om ni vill" sa läkaren men varken jag eller Justin sa något. Det kändes liksom lite konstigt att prata om lite privata saker inför en läkare som man inte känner. Men efter ett tag var han äntligen klar och sa snabbt hej då till oss innan han lämnade. Den pinsamma tystnaden som låg över oss lättade inte som jag hade hoppats efter att han hade gått utan den fortsatte bara att vara lika tjock.

"Okej. Så säg att du faktiskt pratar sanning och jag är 18 år. Varför kan jag inte komma ihåg något. Jag menar borde jag inte komma ihåg fall jag var ihop med Selena Gomez, var kompis med Usher och Chris Brown eller vore känd?"

"Jag vet inte Justin, jag vet verkligen inte. Men det är inget vi kan göra åt, vi får bara försöka se till att du börjar komma ihåg allt igen"

"Men vad händer om jag inte minns då? Vad händer om minerna aldrig kommer tillbaka?"

"Då löser vi det. Vi kommer att finnas här för dig vad som än händer. Jag lovar" sa jag och Justin nickade smått innan ett litet leende spreds på hans läppar.

"Förresten. Efter som att jag nu är känd. Vad är jag då känd för och hur blev jag känd?"

"Oh det vill du allt veta va?" sa jag nu lättade över att jag verkade få Justin med mig och att spänningen nu mellan oss börjat släppa.

"Ja, om jag ska kunna komma ihåg min karriär så måste jag ju komma ihåg hur den började. Eller har jag fel?"

"Du har förmodligen rätt. Varför börjar jag inte berätta hur allt började, det kommer ta allt för lång tid om jag ska berätta om hela din karriär nu. Så vi tar det i små steg okej?"

"Okej. Men bara en fråga. Om jag nu är 18 år, hur ser jag då ut? Jag menar alla ni ser ju mycket äldre ut och snyggare om jag får säga så" sa Justin och gav mig ett av hans typiska Justin leenden vilket fick en rodnad att spridas på mina kinder.

"Varför går jag inte och hämtar en spegel åt dig så att du kan se det för dig själv?" frågade jag och Justin nickade instämmande. 

Jag gav honom ett litet leende innan jag gick bort till toaletten för att hämta spegeln som satt där. Dem kunde väll ändå inte ha något emot om jag lånade den för en stund. Och å andra sidan, vad dem inte vet kan ju inte döda dem, eller hur?

 

 



 

FJFHJSDFHJSFH jag fick F****ING 20 kommentarer på det förra kapitlet, 20 kommentarer!!!!!!! Alltså ni vet inte hur glad jag blev när jag såg det. Jag började seriöst nästan att gråta av glädje. Era kommentarer betyder så mycket för mig och jag blir bara så himla glad när jag läser era kommentarer så snälla fortsätt att kommentera så här bra i fortsättningen. Det får mig verkligen mer motiverad att skriva och ju mer ni kommenterar och skriver era åsikter desto snabbare kommer kapitlerna komma upp.

 

Så det här kapitlet blev lite kortare än kapitel 10 men jag hoppas att ni gillar det ändå. Har jobbat hårt för att kunna få upp det nu i helgen och jag hoppas verkligen att ni gillar det. Är faktiskt väldigt kul att skriva alla dem här scenerna när han har tappat minnet. Har så mycket planerat till det och hoppas verkligen att jag får med allt. Sen om ni har något som ni skulle vilja ha med i novellen nu medan han har tappat minnet skriv då gärna era ideer i en kommentar. Det är alltid lika kul och läsa vad ni tycker.

 

Förresten kommentera gärna om hur ni tror att Justin ska reagera när han ser sig själv för första gången. Eller första och första kanske det inte är men ni förstår nog vad jag menar ;)

 

 


Kommentarer
Postat av: cawii

Omg.... Assåå snälla kan du inte försöka ladda upp nästa kapitel den här novelln e ba för bästa fortsätt så! :)

2013-05-12 @ 22:19:28
Postat av: anonym

Oh när kommer nästa längtar redan. Så spännade :)

2013-05-12 @ 22:21:41
Postat av: Linn

HAHAHHAHAHHAH! Justin är för rolig.. 12 år my ass. xD skrrrriiiiiivvvv kvinna, jag vill veta hur han reagerar när han ser sig själv i spegeln! kramis.

2013-05-12 @ 22:34:30
URL: http://juustanordinarygiirl.blogg.se
Postat av: Ebba

Shit Selena måste vara skit sur!

2013-05-12 @ 22:38:25
Postat av: Wilma

Haha fy vad roligt kapitel! Skratta mig igenom det! Riktigt Najs, längtar tills nästa kommer upp! Kram

2013-05-12 @ 22:41:26
URL: http://wilmanilsson.blogspot.com
Postat av: Emelie

Jätte bra ! :)
Mer !!

2013-05-12 @ 22:49:39
Postat av: Liv

Awesome kapitel!!

2013-05-13 @ 07:37:39
Postat av: sara

Han kommer säkert tycka att han är skit sexyyy. ;) men det är ju sant. Hihi höll på att dö av garv. Står i koridoren i skolan oh alla stirrar lute smått på mig varför jag står och tokler åt min telefon! Haha. så sätt igång och skriv madameeeee!.:) är galen och måste ha meeeeeeeeerrrrrrrrrrr. Det är typ som min drog! :s

2013-05-13 @ 10:16:41
Postat av: amanda

Hahaha omg, jag bara ÄLSKAR din novell..speciellt nu när han är tror att han är 12år. Hahha den var sjukt rolig! :,D fortsätt så och du ska veta att du är en fantastisk skrivare! längtar tills nästa kapitel och hoppas på att den inte dröjer allt för länge! <3

2013-05-13 @ 16:22:01
Postat av: Fanny

Roligt att vi kan stå till tjänst!!
Awesome kapitel!!!

2013-05-13 @ 17:13:38
Postat av: biebersfru

OMFB meeeeer, hoppas han får tillbaka minnet xoxo

2013-05-13 @ 18:43:49
URL: http://justinnovell.devote.se
Postat av: sara

:D

2013-05-13 @ 19:08:33
Postat av: Fanny

Jag fick hålla mig för skratt. Hahah. Jag tror att han kommer att bli chockad när han ser sig själv i spegeln :) Meeeeeeeer :D

2013-05-13 @ 21:10:35
Postat av: Tilde

Grymt bra ! :)

2013-05-13 @ 21:59:47
URL: http://fames.se/tildemattsson
Postat av: MBD

Sv: om länkbyte... Jag vet inte om du läst inlägget innan men jag har en gräns på hur många läsare din blogg måste ha om duska göra ett länkbyte. Men just nu spelar de ingen roll för jag gör i stunden inga länkbyten. Kommer KANSKE börja med det i framtiden eller något men just nu gör kag inte det. Ledsen :/
Hoppas du förstår! :)

Svar: Det är lugnt, jag förstår ;D
Just Twitter

2013-05-15 @ 07:02:37
URL: http://mybieberdrug.blogg.se
Postat av: Lina

Föör bra du är olagligt duktig:)

2013-05-16 @ 16:36:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback