This was never planed - kapitel 53

Previous
 

”Så om du litar på mig varför kan du inte bara sätta på dig den här. Jag vill ta dig någonstans men det blir ju ingen överraskning om du lyckas lista ut vart det är jag tar dig. För om jag känner dig rätt så kommer du lyckas lista ut vart vi är på väg så fort bi börjar närma oss, om inte ens innan det”

”Snälla” la jag till när hon öppnade munnen för att protestera.

”Visst men bara den här gången” sa hon och gav mig en menande blick innan hon kollade bort från mig så att jag lätt kunde knyta fast hennes scarf runt hennes ögon så att hon inte kunde se.
”Du kommer inte ångra dig jag lovar” sa jag och kysste hennes kind snabbt innan jag stängde igen bildörren på hennes sida och sprang runt till förarsidan.  

 



 

 

Melindas perspektiv

 

Vi åkte säkert i tjugo minuter innan Justin hade stannat där jag antar att vi skulle vara. Han knäppt upp säkerhetsbältet och jag skulle precis göra det samma men blev stoppad när han la en hand över min.

"Sitt kvar och tjuvkika inte. Jag ska bara hämta en sak så jag kommer strax tillbaka" sa han snabbt innan han hoppade ur bilen för att hämta gud vet vad det är han ska hämta. Jag satt där ett litet tag och jag kände hur nyfikenheten fick det bästa ur mig. Jag drog upp ögonbindel lite och såg till min förvåning att vi stod utanför en restaurang eller något liknande men jag kunde inte se Justin någonstans.

"Jag trodde jag sa åt dig att du inte fick titta" skrattade Justin fram när han hoppade in i bilen igen och jag kollade chockat på honom. Vart hade han kommit ifrån.

"Förlåt jag blev bara nyfiken och jag ville se vart vi var någonstans" sa jag och drog snabbt ner scarfen för ögonen igen vilket fick Justin att skratta roat åt mig.

”Ta det inte lugnt, jag ska inte straffa dig. Än” sa han och jag skulle precis ta av mig scarfen för att kunna smälla till honom men blev återigen stoppad av Justin som la sina händer över mina.

”Jag bara skämtar babe. Det gör ändå inget, det är inte här vi ska vara. Det var bara ett litet stopp på vägen dit vi ska. Så håll den där nere så kan vi åka. Vi har inte hela dagen på oss” sa Justin och jag kunde nästan höra leendet på hans läppar.

”Visst men kör nu. För om du inte börjar köra inom en minut kommer jag att titta vare sig du vill det eller inte” sa jag och snabbt där efter hörde jag hur bil startade och Justin körde ut på vägen.

 

Efter ytligare en kvart i bilen med mig tjatande om att jag ville ta av mig den här jävla ögonbindeln och Justins skrattande åt hur otålig jag var. Men jag kunde inte låta bli, jag har överraskningar och Justin vet det. Vilket gör det ännu värre då Justin tycker att det är skit kul att göra så med mig.

”Vi är framme. Men du får fortfarande inte ta bort ögonbindeln” sa Justin och jag suckade kort. Han öppnade snabbt upp dörren och hoppade ut innan han kom över till min sida för att hjälpa mig ut. För lita på mig när jag säger det här, det är svårare att göra saker utan att se. Man förlitar sig på sin syn mycket mer än man tror.

”Kan jag ta av mig den här snart?”

”Snart, vi ska bara gå en liten bit till innan du kan ta av den” sa han och la en arm runt min midja för att börja styra mig vart vi skulle någonstans.

”Okej nu kommer vi att gå upp för några trappor, jag säger till när trapporna slutar”

”Okej” sa jag en aning osäkert och han skrattade lite roat åt mig.

”Ta det lugnt, jag låter dig inte ramla eller gå in i något” viskade Justin i mitt öra och jag kände hur rysningar gick längst hela kroppen vilket fick ett stort flin spridas på hans läppar mot min nacke.

”Så det här är det sista trappsteget innan du kan börja gå normalt igen” sa han och precis som han sagt kunde jag börja gå normalt igen efter ännu ett trappsteg

”Så du kan ta av den nu” viskade han och la armarna om mig bakifrån.

Jag log lite smått innan jag försiktigt tog bort scarfen som låg över mina ögon och rynkade lite smått på pannan när jag såg vart vi var någonstans.

”En basebollplan?” frågade jag och Justin skrattade smått bakom mig innan han gick runt mig så att han nu stod framför mig.

 

”Kanske inte det mest romantiska stället att ha en dejt på men jag lovar dig, det blir bättre” sa han och greppade tag om min hand för att börja styra våra steg bort mot några platser där Justin slog sig ner. Han greppade tag om min mina höfter och lyfte upp mig i hans knä.

”Kommer du ihåg det här?” frågade Justin och jag kollade oförstående på honom och gav honom en blick att han skulle fortsätta.

”Det var här vi satt när vi gick på basebollmatchen där du spillde ut alla våra popcorn och hamnade i mitt knä för att sen hamna upp på skärmen där när det var kisscame” sa Justin och ett litet leende lekte på hans läppar och pekade upp mot skärmen där jag märkt att vi var med.

”Var det här?”

”Japp exakt den här platsen”

”Varför tog du mig hit, alltså inte för att jag har något emot det men jag bara undrar varför en basebollplan av alla möjliga platser” sa jag och nu var Justins läppar utdraget i ett stort leende.

”För att den här platsen betyder mycket för mig. Det var här jag först insåg hur mycket jag faktiskt gillade dig. Jag visste ju att jag hade känslor för dig men jag visste bara inte hur starka för än jag såg dig tillsammans med den där killen. Jag tror jag aldrig vart så avundsjuk i hela mitt liv. Jag ville bara ställa mig upp och slå till honom så hårt att han skulle glömma bort vem han var”

”Tro mig, jag önskade också att det var du istället för han. Jag övervägde tanken att kyssa dig först men insåg snabbt att det bara skulle skapa en massa problem och jag var rädd att du skulle putta bort mig. Att du skulle neka mig och det skulle bli en pinsam tystnad runt oss så fort vi blev ensamma”

”Tror du att vi kan göra om det?” frågade Justin och vinklade huvudet lite till höger innan han lutade sig närmre mig med händerna nu placerade på mina kinder för att dra mig emot sig.

”Förra gången vi var här ville jag kyssa dig så sjukt mycket men jag fick nöja mig med att kyssa dig på kinden. Men om du inte har något emot skulle jag gärna ta den där kyssen nu” sa han och jag slog upp i ett stort leende som snabbt sabbades när Justins läppar kom i kontakt med mina.

Den här kyssen var inte som någon annan av våra kyssar. Den här var mer försiktigt, kärleksfylld och på något sätt mer laddad än några av våra andra kyssar. Det kändes som att allt vi någonsin känt och tänkt fördes över i kyssen och jag kunde känna Justin glädje, sorg, stress.

”Så mycket bättre än förra gången jag var här” sa jag när vi dragit oss undan, nu en aning andfådda från vad som nyss pågått.

”Så klart, jag är Justin Bieber” sa han och jag himlade snabbt med ögonen mot honom.

”Är du hungrig?” frågade han och jag nickade lite till svar.

”Bra” sa han och pressade sina läppar snabbt mot mina innan han ställde sig upp och ställde ner mig precis framför mig.

”För jag har en liten picknik planerad för oss båda”

Han flätade ihop sin hand med min och började styra våra steg ner mot planen och det var inte förs än nu som jag insåg att han hade en picknikkorg i ena handen. Det förklarar ju varför vi stannade till vid den där resturangen som vi gjorde innan.

”Är du säker på att vi ens får vara här inne. Tänk om ägaren kommer och slänger ut oss”

”Han kommer inte slänga ut oss. Vem tror du det var som släppte in oss från början” sa han och skickade iväg ett stort flin mot mig innan han vände sig om mot planen igen som vi nu kommit ner till.

”Så min prinsessa vart vill du sitta och äta? Gräset eller båsen?”

”Gräset” sa jag och Justin drog snabbt ner mig i gräset framför honom.

”Bra val” sa han och pussade mig snabbt på kinden innan han började plocka fram vad det än var han hade i sin lilla korg.

 

Vi satt nu i ett av avbytarbåsen genomblöta och fulla av skratt. Vi hade vart mitt i ett samtal om vad vi ville bli när vi var stora, alltså om våra drömmar som vi hade som barn. När sprinklerna helt plötsligt gick igång för att vattna planen lite. Det blev ett sånt där nästan för gullig stund som man nästan vill spy på när man ser det på film eller i någon serie. Men tro mig när man är mitt i den är där stunden känns det nästan som att man vandrar runt på moln. Det finns inga bekymmer eller besvär som kan störa än. Dock så såg man ju inte lika bra ut efter som dom gör i filmer. Mitt hår är fast klistrat i ansiktet och min maskara är säkert helt ut kletat under ögonen. Skulle inte förvåna mig om jag såg ut som en panda just nu. Det är en av anledningarna till varför jag är avundsjuk på killar ibland. Dom behöver inte oroa sig för att sminket ska bli ut smetat och deras hår behöver dom typ bara dra en hand igenom och så står deras hår rätt igen. Ta Justin som exempel, han drog en hand genom håret två gånger och nu står det lika spikat och perfekt som vanligt.

”Alltså jag ska fan klippa mitt hår kort när jag kommer tillbaka” fick jag fram när jag äntligen lyckats sluta skratta och Justin vände sig snabbt mot mig.

”Varför det? Jag gillar ditt långa röda hår, det passar dig”

”Så du menar att jag inte skulle passa i kort hår?” frågade jag och höjde ett menande ögonbryn mot honom.

”Jo alltså du skulle säkert vara lika vacker i kort. Men jag vet inte, jag föredrar långt hår på tjejer. Man har liksom något att leka och pilla med” sa Justin och en lätt rodnad spreds på hans kinder.

”Oh ta det lugnt baby, jag ska inte klippa håret. Tycker bara att det skulle bara skönt med kort hår ibland”

”Varför det. Jag menar det är väll typ bara att borsta och tvätta det så är det bra”

”Haha nej. Men jag tycker bara att det skulle vara skönt i såna här situationer när håret blir blött och klibbar fast sig i ansiktet. Det är bara öööhh” sa jag och Justin skrattade roat år mig.

”Jag skulle nog vilja påstå att det är rätt så sexigt”

”Så det tycker du?”

”Mhm” sa han och började luta sig fram men jag stoppade honom genom att lägga upp mina händer på hans bröst.

”Justin snälla, jag ser ut som en panda”

”En väldigt sött panda” sa han innan han sammanlänkade våra läppar.

 

”Oh det var ett tag sen jag satt i ett sånt här bås senast” sa jag och suckade lyckligt åt minerna efter att vi ätit klart maten och just nu bara satt och njöt.

”Spelade du baseboll?” frågade Justin och kollade storögt på mig.

”Japp, ett litet tag. Innan det var det fotboll, handboll och sen efter det cheerleading”

”Du har vart cheerleader?”

”Japp, bäst i min grupp. Jag var minst så fick alltid göra dom olika tricksen och bli uppslängd”

”Du har möjligtvis inte kvar den dräkten?” sa Justin och kollade förhoppningsfullt på mig.

 

”Haha nej det har jag inte, men även om jag hade det så skulle den ändå inte ha passat. Det var typ fem år sen jag gick på cheerleading så ingen sexig liten cheerleader för dig inte”

”Synd” sa Justin och jag skrattade smått innan jag vände mig mot fullt mot honom. Jag la mina ben över hans och lutade mig vilande mot hans bröst.

”Körde du någon sport när du var liten?”

”Jag ja. Jag körde typ varenda sport som gick eller testade alla sporter i alla fall. Jag körde baseboll, fotboll, basket, hockey och några till”

”Så du kan åka skridskor bra då alltså” sa jag och kollade upp på Justin som nu kollade lite nyfiket ner på mig, undrade vart det här samtalet var på väg.

"Då får du lära mig sen när du kommer till Canada sen"

"Kan du inte åka skridskor?"

"Haha nej, tro mig jag är sämst. Den enda chansen till att jag kan stå på benen är om jag håller i sargen eller om någon håller mig" sa jag och Justin skratta roat åt mig.

"Du kan ju följa med till hockeyrinken när jag ska dit med killarna"

"Och skämma ut mig inför alla nej tack. Det har jag gjort nog så det räcker för resten av min livstid"

"Åh kom igen, så farligt kan det väll inte vara?”

”Åh jo, det är värre än du tror. Dom här humörsvängningarna är inte att leka med Justin. Dom är hemska”

”Det kan jag tänka mig” sa han och jag armbågade honom lätt i sidan.

”Vaddå det var du som sa det först”

”Ja och jag hade hoppats något svar tillbaka i form med nejdå så farligt är det, du överreagerar bara ska du se. Det är säkert inget eller något i den stilen. Inte hålla med mig”

”Förlåt mig babe” viskade han mot mitt hår men jag kunde höra på honom att han inte menade det, han tyckte att det var allt för kul med mina humörsvängningar så länge dom inte gick ut över honom.

”Det är lugnt. Vilken dag var det du kunde komma tillbaka hem sen, över julen alltså”

”Jag kommer hem den 21 babe, oroa dig inte, vi kommer ha en massa tid att slösa. Du kommer förmodligen tröttna på mig efter att ha spenderat så mycket tid med mig”

”Hörru jag stod ut med dig i två månader med dig sparkande på undersidan av min säng. Jag tror nog att jag kan orka med dig utan att tröttna på dig i någon vecka” sa jag och han log lite belåtet ner mot mig.

”Det är bra att veta” sa han och jag gosade upp mig mot honom. Ville spara den här stunden för alltid  och att kunna hålla kvar i den här stunden när saker börjar bli tufft. För det här är såna stunder som gör all press och stress värt det. Alla dom här mysiga och trevliga stunderna som jag kan spendera tillsammans med Justin och bara vara mig själv.

 



 

 

Så det här blev ett litet gulligt/smörigt kapitel eller vaf man ska säga och det är förmodligen än av dom svåraste kaptilerna att skriva, tro mig. Jag vet inte varför men jag är bara rädda att ni inte ska gilla när det blir så här gulligul men jag tyckte att dom behövde en gullig stund tillsammans. Eller vad tycker ni?

 

Kommentera för mer hjälper mig verkligen att bli mer motiverad att skriva och kapitlerna kommer upp mycket snabbare. Ju mer kommentarer ju mer och längre kapitel!!!!


Kommentarer
Postat av: Liv

Awesome kapiyel! Älskar denna storyn!

2013-03-11 @ 07:31:29
Postat av: Filippa

Super bra! meer mer mer :) Kram <3

2013-03-11 @ 09:09:27
Postat av: Linn

meeeeeeer! hahaha, vad söta de är!

2013-03-11 @ 09:34:03
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2013-03-11 @ 16:45:48
URL: http://bieberrstorys.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback