Visste så är väll alla lite nervösa inför att berätta för sina föräldrar men jag fick ju nästan magsår av att bara tänka tanken att berätta för dom.  Jag visste att dom inte skulle ta det bra, jag visste att dom förmodligen skulle skrika på mig att jag har sabbat mitt liv. Och jag antar att det är de jag är rädd för. För även om mina föräldrar behandlar mig som skit ibland älskar jag dom fortfarande och dom kommer alltid att vara mina föräldrar så är jag rädd att jag ska förlora dom. Att dom inte längre kommer vilja ha något med mig att göra. Då det här inte passar in i mina föräldrars lilla plan om hur mitt liv ska bli perfekt. Vilket som skulle kunna se att mitt liv var just nu om dom bara kunde öppna ögonen lite och se att Justin gör mig lycklig.

Det är en hemsk tanke och känsla att ha. Att man kanske kommer förlora sina föräldrar. Jag får väll bara hoppas att jag har fel om dom och dom älskar mig trotts allt.

 

---

---

 

Vi satt i taxin på väg hem till Melinda och hon satt nästan och skakade av nervositet bredvid mig.

Hennes händer fingerade nervöst på tjock tröjan som hon hade liggandes i knät.

"Hej Melinda lugna dig, det kommer gå bra. Jag lovar"

"Hur kan du lova det, du vet hur mina föräldrar är. Dom kommer aldrig att tillåta det här"

"Jag vet det" sa jag och hon vände sig chockat mot mig.

"Varför sa du så där, hur ska det hjälpa mig att lugna ner mig?"

"För att jag inte tänker ljuga för dig. Dom kommer bli sura men jag vill att du ska veta att det ändå kommer att lösa sig. För vad som än händer när vi berättar så finns jag här för dig, mitt crew finns där för dig. Dom alla älskar dig. Jag älskar dig" sa jag och hon log lite smått upp mot mig.

"Tack, jag behövde det" sa hon och hoppade närmre mig där jag satt.

"Det är lugnt babe, jag finns här för dig"

Hon log tacksamt upp mot mig men det varade inte länge innan hennes blick fastnade på något annat bakom mig och hennes blick förändrades snabbt till nervös och rädd igen.

Jag vände mig om för att se vad det var hon kollade på och min blick landade på hennes hus som vi nu tydligen kommit fram till. Jag vände mig mot hennes igen och gav hennes hand som låg i min och kramade om den lite stöttande innan jag hoppade ur bilen. Jag tog ut väskorna ur bilen och räckte pengarna till chauffören innan jag gick upp till Melinda som stod och tvekade vid dörren.

Jag kramade hennes fria hand i min och hon tog ett djupt andetag innan hon vred om nyckeln och öppnade upp dörren. Huset låg i mörker och när Melinda ropade hej fick hon inget svar och jag antar att vi var helt ensamma som jag trott.

 

Jag hörde hur en nyckel vreds runt i och sen hur ytterdörren öppnades. Jag stelnade snabbt till men slappnade sen av en aning när Justin drog mig tätare intill sig. Jag lutade mitt huvud mot hans och flätade ihop min hand på mina fingrar med hans.

"Det kommer gå bra" viskade Justin så att bara jag skulle hör honom innan han pussade mig lite snabbt på kinden.

"Melinda vad gör du hemma och varför är Justin med dig. Jag trodde inte att du skulle komma hem för än om två dagar" frågade mamma när hon kom in i rummet med pappa tätt bakom sig.

"Jo det var planerat så men det kom upp en sak som jag behöver berätta för er" sa jag och såg hur dom kollade frågandes på mig.

”Snälla sitt ner” sa jag och pekade bort på soffan mitt emot oss.

"Det här verkar alvarligt" skämtade pappa men gjorde som jag bad honom. Jag kollade bara uttrycks löst på dom när dom satte sig ner men drogs tillbaka till verkligheten när Justin lätt skakade om mig.

"Eh jag vet inte hur jag ska berätta det här"

"Oh kom igen det kan väll inte vara så svårt. Det är väll inte så att du har fått ett F i skolan, har gift dig eller gravid" skrattade mamma och jag kollade ner på mina händer i knät.

"Mamma jag är gravid" mumlade jag fram, osäker om dom hörde men med tanke på deras reaktion hörde dom mer än väll.

"Du är vad?" frågade pappa och deras blickar brände nästan håll på min hud.

"Jag är gravid” upprepade jag den här gången högre och pappas blick vändes snabbt till Justin "Ut"

"Ut ur mitt hus" skrek pappa och ställde sig upp ur soffan samtidigt som han pekade bort mot ytterdörren.

"Pappa nej"

"Jo, jag sa ju att den där pojken inte var något annat än trubbel och jag vill ha honom ute ur mitt hus nu"

"Pappa han har inte gjort något fel" skrek jag nu tillbaka med tårar som försökte tränga fram.

"Jag bryr mig inte om det är hans fel eller inte. Ditt liv har bara rasat ihop mer och mer ända sen han kom in i ditt liv"

"Det är inte sant och det vet du. Pappa snälla gör inte det här, jag älskar honom" klagade jag och tårarna började nu rinna ner för mina kinder.

"Du är bara 18 år Melinda, du vet inte vad kärlek är än. Du kommer hitta någon annan person som är bättre för dig än Justin. Som kan ge dig ett normalt liv"

"Jag vill inte ha ett annat liv"

"Och jag bryr mig. Han ska ut och det är nu" skrek pappa ilsket och Justin ställde sig upp.

"Nej Justin snälla gå inte. Jag behöver dig" vädjade jag efter honom och ställde mig i vägen för honom så att han inte kunde gå.

”Melinda jag tror att det är bättre om jag går, min närvaro gör dina föräldrar bara ännu argare”

”Snälla Justin stanna bara”

”Melinda jag kommer finnas för dig sen när ni pratat klart men just nu tror jag bara att min närvaro bara kommer förvärra saker”

”Okej” sa jag och ställde mig på tå så att jag kom upp i ungefär samma höjd som honom när jag la mina armar runt honom ”Mitt fönster till rummet är fortfarande öppet” viskade jag lite snabbt så att bara han skulle höra det innan jag ställde mig ner igen. Justin nickade lite kort till svar innan han gav mina föräldrar en sista blick och gick ut ur rummet.

Jag kände hur ilskan började bubbla upp inom mig. Jag visste att dom skulle ta det dåligt men att dom sparkade ut Justin ur huset för något som inte var hans fel ar bara för mycket.

Jag skulle precis skrika på dom när pappa öppnade munnen och började diskutera något med mamma.

"Tror du var har pengar så det räcker?" frågade pappa och jag kollade oförstående.

"Vi kanske får ta lite av semester pengarna för att ha råd men det kommer inte bli ett problem."

"Vad kommer inte att bli ett problem?"

"Att göra en abort" sa pappa och jag kollade chockat på honom. När hade jag någonsin sagt något om abort och om jag hade velat göra en abort hade jag väll ändå fixat det så fort jag fick reda på det.

"Pappa jag ska inte göra en abort"

"Åh jo du ska göra en abort" sa mamma bestämt och borrade in sin blick i min.

"Det är inget du in bestämma. Jag vill behålla barnet och Justin tycker likadant"

"Jag kan inte bry mig mindre vad den där pojken tycker om allt det här. Det är hans fel att du sitter i den hör sitsen just nu"

"Om jag har fel så är halva felet mitt pappa"

"Kom inte och försöka att vara smart med mig unga dam"

"Jag förstår bara inte vad problemet är. Barnet kommer i sommar så jag hinner gå klart skolan innan det kommer och kan stanan hemma med barnet ett år för att fortsätta plugga ett år senare"

"Och hoppa över din utbildning. Fuck no. Hur har du tänkt att du ska kunna betala för barnet då om du inte har en bra utbildning och jobb?"

"Om det är pengar ni oroar er för så kommer det inte bli ett problem. Justin" började jag men manna avbröt mig snabbt.

"Vi vill inte ha hans pengar. Vi behöver inte hans pengar heller"

"Vad är erat problem, varför blir ni så sura. Det ä ju ändå mitt liv"

"Ja men om vi hade velat ha ett till barn springandes här omkring hade vi ju inte adopterat bort din bror utan att du vetat det eller hur" skrek mamma och jag kollade chockat på henne.

”Va?” frågade jag bara stumt och kollade med stora ögon på dom. Hade hon verkligen sagt det jag trodde att hon hade gjort.

 

---

---

 

Så nu är det uppe och jag kan lova er att dramat nu bara börjat. Det kommer hända så mycket mer i nästa som jag redan börjat på och om ni kommenterar jätte bra och min fantasi bara flödar kanske ni kan få ett till kapitel efter min träning.

Men för det så måste ni kommentera!!!!!