”Jag såg inte dig klaga för bara någon sekund sen” viskade jag med en sån sexig röst jag kunde åkomma och Justin kollade storögt efter mig när jag började gå ut ur rummet med ett stort flin på läpparna.

Med inte ens liten tanke på att jag var gravid, just nu hade jag förträngt det och vill inte tänka på det. Jag vill i alla fall ha några bra stunder med honom innan jag bestämde mig för vad jag skulle göra. Han var ju rätt tydlig i intervjun att han absolut inte kunde ha ett barn nu då det skulle sabba hans liv och hur skulle jag då kunna berätta det för honom. Hur skulle jag kunna vara den som berättar för honom att han kommer bli pappa och att hans liv som han lever typ är över. Jag skulle bli om möjligt mer hatad av Justins beliebers och skulle förmodligen få ta hand om det själv då jag inte såg så mycket annan utväg än att Justin skulle lämna mig efter att ha fått reda på sanningen.

 

---

---

 

Melinda hade bettet sig konstigt ända sedan hon hade kommit hit, vilket var en vecka sen. Dom andra märker inget men det kanske inte var så konstigt. Dom känner henne inte lika bra som jag gör. Jag kunde märka att det var något som tyngde henne, något stort som hon inte berättar för mig. Vilket började få mig rätt irriterad. Vad var det hon inte ville berätta för mig. Har hatet blivit värre, vill hon göra slut med mig eller har hon vart otrogen med någon annan. Den där jäkla Kasper killen kanske.

Jag rös av tanken av Melinda tillsammans med Kasper. Jag måste få reda på vad det är som det är med henne, innan jag blir helt galen.

Det värsta nu också är att hon mår dåligt hela tiden. Eller det är i alla fall det hon säger. Hon kan knappt äta något utan att behöva springa iväg till badrummet och spy. Tanken att hon vill gå ner har slagit mig men det låter inte rimligt för mig det heller. Hon är den vackraste personen jag någonsin sett. Jag älskade henne mer än något annat men kanske så var pressen på henne för mycket. Hon kanske inte klarar av den längre och det är därför hon beter sig konstigt hela tiden.

Hon är liksom frånvarande hela tiden och undviker min blick när jag försöker fånga upp hennes. Jag har hört henne syfta inne i badrummet när hon duschar och när hon tror att ingen hör henne. Det gör ont i att höra henne gråta och speciellt eftersom hon inte verkar lita på mig tillräckligt mycket för att berätta på mig eller så är det helt enkelt något som hon inte vill att jag ska veta. Något som hon tror kommer få mig att ändra mina känslor för henne. Men det hon inte vet är att inget kan få mig att göra slut med henne. Jag har bara vart ihop med henne i lite mer än fyra månader men jag har aldrig känt så här för någon i hela mitt liv, hon hade mig redan från första stund jag såg henne. Det var som kärlek vid första ögonkastet eller vad det är man säger.

 

”Justin kan du skicka röran?” frågade Alfredo och jag rycktes ur min egna lilla värld.

”Eh visste” sa jag och kollade mig runt efter röran som jag lyckades lokalisera efter ett tag och räckte den över till Alfredo som tacksamt tog emot den med ett litet leende.

Jag sneglade på Melinda som satt bredvid mig med ett nästan äcklat uttryck innan hon tog en tugga av fisken som mamma hade lagat. Jag fortsatte att äta av min mat men med blicken vilandes på Melindas profil medans jag åt.

”Ursäkta mig” bad Melinda helt plötsligt med en hand för munnen innan hon sprang bort till badrummet. Vi alla kollade chockat efter henne och jag skakade smått på huvudet. Jag kunde inte ta det här längre. Jag måste få veta sanningen.

”Jag går och kollade hur det är med henne” sa jag och skulle precis hoppa upp ur soffan när mamma stoppade mig genom att lägga en hand på min axel.

”Jag tar det, jag tror jag vet vad det är som är fel med henne” ”Tjej problem” la mamma till när hon såg min frågande blick och jag bakade genast undan. Om det var något tjejproblem som störde Melinda var det förmodligen bättre att mamma hjälpte henne.

 

När vi suttit ett tag hörde jag hur Melinda återigen började gråta ifrån badrummet och små låga viskningar från mamma som försökte trösta henne.

”Och det kommer du inte om du berättar som det är för honom. Jag känner honom och jag lovar dig att han inte kommer att lämna dig för det här. Chockade helt klart men han älskar dig och kommer inte släppa dig så lätt gumman. Men du måste se till att det kommer från dig och inte från någon skvallertidning som lyckats snappa upp det här efter att ha följt efter dig” hörde jag mamma säga och nu var det droppen. Det var inget litet tjej problem som mamma hade trott, det var något hon hade gjort och som Melinda trodde skulle få mig att lämna henne.

Jag ställde mig snabbt upp innan jag med snabbt steg klampade bort till badrummet och slängde upp dörren som stod på glänt.

”Okej jag har fått nog nu. Jag har gått runt en hel vecka och respekterat att du inte berättar för mig vad det är som är problemet. Jag har hjälpt dig när du har behövt kräkas och jag har stått vid din sida. Men jag orkar inte med det längre. Jag har teorier som flyger runt i mitt huvud om vad det är som händer och det gör mig galen. Om du har vart otrogen mot mig eller gillar någon annan säg det direkt till mig istället för att hålla det för dig själv. Det är inte bra för någon av oss” sa jag och ångrade smått att jag skrek åt Melinda när jag möte hennes rödsprängda ögon som var fyllda med tårar som föll ner för hennes lätt rosiga kinder.

 

Jag hängde utmattat över toaletten med den alltid lika äckliga smacken i min mun och tårarna rinnandes ner för mina kinder. Jag visste inte hur länge till jag skulle kunna hålla det borta från Justin. Han börjar tro at jag är något slags freak eller något och dom andra i hans crew också. Det kanske inte är så konstigt heller, jag kan inte ens få i mig en måltid utan att behöva spy upp det.

 

”Vet Justin om det?” frågade Pattie bakom mig och jag behövde inte ens fråga vad hon pratade om för att förstå att hon visste att jag var gravid, eller åtminston misstänkte det.

”Nej” sa jag och skakade smått på huvudet.

”Vet dina föräldrar om det?”

”Nej, du är den första som vet det” erkände jag och kände Patties medlidande blick i nacken.

”Varför, vad är du rädd för?”

”Att Justin ska lämna mig, att mina föräldrar ska sparka ut mig. Alla blickar efter mig när folk får reda på det. Hatet som kommer komma” sa jag med tårarna rinnandes likt floder längt mina kinder och Pattie hukade sig ner bredvid mig och drog en tröstande hand över min rygg.

”Lilla hjärtat, du vet väll att du kan berätta allt för Justin och mig för den delen också om det kommer till något som du inte vill prata med Justin om. Jag vet att du inte har det så lätt med dina föräldrar men vi finns här för dig. Vi är som en stor och lycklig familj allihopa här.

”Tack” sa jag och drog åt mig handduken som låg bredvid mig för att snabbt torka mig runt munnen innan jag ställde mig upp. Jag gick med lite vinglande steg bort till handfatet där jag spolade munnen säkert tio gånger innan jag greppade tag om min tandborste. Efter att han borstat tänderna tre gånger för att vara helt säker på att den äckliga smaken var borta innan jag satt mig ner på toalett locket med knäna upptryckta mot mitt bröst och blicken i marken bredvid mig till Pattie återigen började prata.

”Vilken vecka är du inne i?” frågade hon och jag höjde blicken för att möta hennes.

”Jag är 6 veckan nu”

”Åh det värsta veckan typ. Jag var precis som du när jag var gravid med Justin. Jag kunde inte äta något utan att behöva spy upp det. Justins pappa blev galen på mig efter ett tag” sa hon och jag skrattade svagt.

”Du tänker berätta det för honom va? Det är ju inte direkt så att du kan gå nio månader utan att bli påkommen. Justin kommer märka att du börjar gå upp i vikt, att din mage och bröst börjar växa. Han är inte korkad”

”Jag vet, men jag är bara rädd att Justin ska lämna mig om jag berättar för honom. Så att jag borde gå så långt jag kan och bara vara med honom lite innan han kommer på mig”

”Varför tror du att han kommer att lämna dig?”

”För det han sa på sin intervju för en vecka sen. Han sa att han inte är redo för ett barn och att det bara skulle komma i vägen för hans liv. Jag vill inte vara den som sabbar hans liv”

”Och det kommer du inte om du berättar som det är för honom. Jag känner honom och jag lovar dig att han inte kommer att lämna dig för det här. Chockade helt klart men han älskar dig och kommer inte släppa dig så lätt gumman. Men du måste se till att det kommer från dig och inte från något skvallertidning som lyckats snappa upp det här efter att ha följt efter dig” sa Pattie och jag nickade instämmande men när jag skulle svara henne blev jag avbruten av Justin som kom instormande med en nästan ilsken blick som snabbt hittade min och mjuknade en aning under min.

”Okej jag har fått nog nu. Jag har gått runt en hel vecka och respekterat att du inte berättar för mig vad det är som är problemet. Jag har hjälpt dig när du har behövt spy och jag har stått vid din sida. Men jag orkar inte med det längre. Jag har teorier som flyger runt i mitt huvud om vad det är som händer och det gör mig galen. Om du har vart otrogen mot mig eller gillar någon annan säg det direkt till mig istället för att hålla det för dig själv. Det är inte bra för någon av oss” nästan skrek han åt mig och tårarna blev om möjligt ännu värre.

”Justin jag” började jag men Justin avbröt mig snabbt.

”Och snälla kom inte med en dålig förklaring om att du bara mår lite dåligt. Jag känner dig bättre än någon annan och jag kan se att det är något fel. Så snälla berätta det för mig, jag lovar att vi kan lösa det på något sätt” sa Justin och hukade sig framför mig. Han satte händerna på varsin sida av mitt ansikte och lyfta min huvud så att jag möte han blick igen. Som nu urstålade inget annat än rädsla och nyfikenhet.

”Snälla prata med mig, du kan lite på mig” viskade han nu fram och jag nickade lite smått instämmande. Jag gav Pattie en liten blick att hon skulle lämna oss ifred och hon gav mig snabbt ett litet svagt leende innan hon klappade Justin på axeln och gick ut.

”Melinda snälla säg något, jag börjar få panik här”

”Justin jag är ledsen, jag borde ha berättat det här för dig för länge sen men jag har inte vågat” sa jag med tårarna rinnandes längst mina kinder.

”Berätta vad?” frågade Justin och jag slöt snabbt ögonen innan jag möte hans blick igen och gav honom det svaret jag vart så rädd att ge honom tidigare.

”Justin jag är gravid” 

 

---

---

 

OMG HON SA DET!!! Ah hur kommer Justin reagera då? Kommentera för mer.

 

Måste bara säga också att jag lästa igenom alla era kommentarer nyligen och jag blev nästan tårögd när jag såg hur många som kommenterat. Jag var lite osäker på om jag skulle lägga upp ett kapitel till ikväll men kände mig nästan tviúngen att ge er ett efter att ni kommenterat så bra. SÅ SNÄLLA FORTSÄTT ATT KOMMENTERA OCH KAPITLENA KOMMER UPP SNABBARE!!!

Blev dock också lite orolig att ni inte kommer gilla nästa kapitel när jag läste hur era kommentarer, men jag hoppas verkligen inte att ni blir besvikna och att ni gillar min ide på hur Justin kommer reagera.