Mamma skulle döda mig jag frågade henne och om jag frågade någon av tjejerna skulle dom bara vilja veta vad testet visade och sen vilja berätta det för dom andra.

Med en hög suck drog jag upp luvan på min jacka och drog ner den så långt ner över mitt ansikte som möjligt. Håret försökte jag gömma så gott jag kunde och gick med blicken fäst i golvet medans jag gick.

Jag kom fram till rätt hylla och greppade tag om tre stycken. Man kunde väll inte vara för noga, tänkte jag innan jag lite osäkert gick bort till kassan där till min lycka stog en äldre dam som förmodligen inte skulle vara lika kvick att se att det var jag, om hon nu ens skulle bry sig om mig. Jag räckte henne mina pengar och hon räknade dom lite snabbt innan hon med en liten nickning la ner pengarna i kassaaparaten. Hon la ner testen i en påse innan hon räckte dom till mig och jag gav henne ett litet snabbt leende innan jag vände om och nästan sprang ut till min bil.

 

---

---

 

 

Jag satt nu i badrummet med hjärtat pumpades i 180 medans jag väntade på svaren från testen.

Jag hade använt alla tre. Man kunde väll inte var för försiktigt, eller? Jag kollade ner på klockan som visade att dom var klara nu. Jag reste mig lite osäkert från golvet där jag satt och gick med släpande steg bort till platsen där jag lagt dom.

Jag kollade på den första, positiv. Den andra positiv.  Dom alla var positiva.

Jag kände hur allting stannade runt omkring mig och än en gång gled jag ner till golvet med ryggen vilandes mot badrums dörren. Jag kände hur tårarna började bränna bakom mina ögonlock och inom kort började tårarna finna sin väg ner för mina kinder. Jag slöt snabbt ögonen i ett försök att sluta gråta men tårarna lyckades fortfarande rinna ner för mina kinder som redan nu var alldeles fuktiga efter allt gråtande. Jag lutade huvudet mot knäna och flätade in fingrarna i mitt hår för att sen dra lätt i ändorna.

Det här kunde inte hända, det kunde bara inte hända

Varför just mig av alla människor. Varför inte göra en tjej gravid som inte är tillsammans med en kändis eller varför inte en tjej som vill bli gravid gravid.

Jag menar, jag skulle aldrig kunna uppfostra barnet själv. För mina föräldrar skulle förmodligen aldrig hjälpa mig. Mer troligt är att dom skulle sparka mig och låta mig ta hand om sig själv.

Justin skulle heller inte kunna få ett barn nu. Det skulle ju sabba hans karriär totalt och vilket liv skulle vi kunna ge barnet. Jag går fortfarande i skolan och pluggar, Justin jobbar hela tiden med det ena eller de andra och har ett stressigt schema där han nästan aldrig får träffa sin familj och vänner.

Barnet skulle säkert bli bländat vart vi än gick på grund av alla blixtrar från paparazzons kameror som skulle vara upp i våra ansikten hela tiden.

Det skulle bli så här 'Hej, välkommen till världen. Nu ska vi blända dig' så fort vi skulle lämna sjukhuset. Tänkte jag suckade frustrerat.

 

Vad skulle jag göra? Jag måste ju berätta för Justin, men frågan var bara hur jag skulle berätta det, när jag skulle berätta och hur han skulle ta det. Skulle han lämna mig när jag berättade som det var? Säga att ett barn inte passade in i hans liv och lämna mig på grund av det?

Det kunde han väll inte göra? Eller självklart så kunde han väll lämna mig, men han skulle väll inte göra det. Han sa att han älskade mig, han sa att han aldrig skulle lämna mig. Han stod upp för mig på Ellen och ringer mig så fort han får en rast som är längre än två minuter lång.

Jag hörde hur någon öppnade dörren in till huset och sen hur mamma ropade att hon var hemma. Jag ropade ett litet snabbt hej tillbaka innan jag kollade ner på mina händer som just nu låg i mitt knä.

 

Efter ännu ett par minuter med bara sittande och tänkande ställde jag mig upp och med lite släppande steg gick jag bort till spegeln. Mitt hår såg just nu ut som ett stort fågelbo och skulle förmodligen ta en evighet att få ut. Mina ögon var alldeles rödsprängda och fortfarande lite tårfyllda. Mina kinder var en aning klibbiga och mosiga efter tårarna som runnit ner för dom. Maskaran som jag haft satt inte längre på mina ögonfransar utan var nu istället ut smetat under mina ögon och kinder.

Med hjälp av en blöthandduk och tvål lyckades jag få bort maskaran som var under mina ögon innan jag satte upp mitt hår i en slarvig bulle innan jag möte min egen blick i spegeln. Allt jag kunde sa var ännu en tonårs tjej som fått sina drömmar som blivit krossade på grund av tonårs graviditet.

Jag menar tänk på det, jag kommer aldrig kunna fortsätta att plugga efter det här som jag hade tänkt sen långt tillbaka och fortfarande uppfostra ett barn.

 

Efter en sista blick i spegeln gick jag bort till mitt rum är jag satte mig på sängen med mobilen liggandes framför mig. Jag gjorde inget, jag satt bara och stirrade på den. Osäker om jag skulle ringa honom eller inte.

Jag menar hur skulle jag berätta det för honom. Det kanske var bättre om jag sa det direkt till honom istället för att säga över telefonen. Jag kunde ju inte se hans reaktion då och han kanske skulle tycka att det var bättre så. Att jag inte verkade vara så rädd, vilket jag dock var då men det var inget jag ville att han skulle veta. Det var inget jag själv ville vara.

Men jag blev tvungen att höra hans röst, jag behövde höra honom säga att han älskade mig. Försäkra mig om att han inte skulle lämna mig.

Jag slog in det allt för använda numret som tillhörde och fick vänta några toner innan Justin äntligen svarade i telefonen.

 

Jag satt mitt i en av mina intervjuer när jag kände hur mobilen vibrerade i bakfickan. Jag log lite ursäktande mot personen som intervjuade mig innan jag drog upp mobilen och slog upp i ett stort leende när jag såg att det var Melindas namn som lös på displayen.

"Hej babe" sa jag snabbt när jag svarat och när jag kollade upp på dom sim intervjuade mig log dom lite lurt mot mig men valde att ignorera det.

"Hej, vad gör du?" frågade hon och jag hörde på hennes röst att hon antingen hade gråtit eller höll på att gråta.

"Ja just nu sitter jag i en intervju. Du då?"

"Oh sorry. Kan jag ringa dig senare eller"

"Aa. Var det något viktigt eller?"

"Nej då, ville bara prata lite”

"Okej. Har det hänt något eller, du låter ledsen"

"Nej då, det var bara en jobbig dag bara. Behövde höra din röst, det får mig att glömma bort allt. För en stund i alla fall om man säger så”

”Det är skönt att höra din röst också men jag kanske borde åter gå till min intervju så är det okej om jag ringer dig sen efter?”

”Ja det går bra, det är ju inte direkt så att jag har någonstans att vara eller en miljon väntade på mig någonstans” sa hon och jag skrattade lite lågt.

”Nej, men du har mig väntande här borta tills du kommer med”

”Mm jag längtar. Jag har inte ens kunnat krama någon utan att önska att det var du”

”Då är vi två babe. Men vi hörs sen”

”Det gör vi, jag älskar dig”

”Jag älskar dig också” sa jag nu med ett stort leende på läpparna efter att ha fått prata med Melinda igen. Det har vart några jobbiga dagar nu senaste och jag har därför inte kunnat prata med henne så mycket på senaste tiden.

”Förlåt, det var Melinda. Vart var vi någonstans?”

”Det är lugnt. Eh vi pratade just om dina kläder på scenen. Crazy leather pants och sånt”

 

---

---