This was never planed - kapitel 46

 
Om man tänker efter  kanske att flytta till Canada inte är en så dum ide, starta ett nytt liv eller fortsätta på det jag nu skapat med Justin. Komma bort från allt skit jag har här hemma. Jag skulle förmodligen bli lyckligare där. Men ändå, var jag redo att lämna allt jag hade hemma och åka till Canada. Ett helt annat land där jag skulle bo hos Justins mormor och morfar som jag fortfarande inte har träffat. Det är väll inget beslut jag kan göra så där, jag får väll sova på det och ge bestämma mig imorgon. Kanske lite kort tid att behöva bestämma sig på, men jag hade inget val. Jag kunde ju inte missa allt för mycket skola.
 



 

”Du kan ju alltid bli hemskolad. Jag kan hyra in en bra lärare till bussen så att du kan följa med mig överallt” sa Justin med ett stort leende läpparna som visade att han tyckte att han kommit på världens bästa ide och jag skakade smått på huvudet.

Vi satt på flygplanet på väg till Stratford. Jag hade skickat en ansökan igår till en skola och hade redan fått ett svar om att jag var mer än välkommen ditt då mina betyg var höga och dom tyckte att de skulle se lite bättre ut för dom att han en topp elev i deras sista års klass.

Men jag har fortfaranade inte bestämt mig än fall jag vill gå där eller inte. Jag menar, jag känner ju inte ens Justins morföräldrar och jag vill faktiskt ha träffat dom innan jag flyttar in dom. Om det är de jag väljer så att säga. Jag har ju faktiskt fortfarande inte bestämt mig vad jag ska göra än.

”Vi båda vet att jag inte skulle få någonting gjort om du är runt mig. Vi har ju bevisen på att när du är runtomkring mig gör jag allt annat än mina läxor”

”Åh kom igen, det kan ju inte räknas. Jag hade inte träffat dig på länge och jag ville ha dig nära. Jag behövde dig”

”Och kolla vart det lede oss” sa jag med ett litet skratt och Justin himlade snabbt med ögonen mot mig innan han flätade ihop sina fingrar med mina.

”Ja men det skulle ju inte bli samma sak om jag träffade dig hela tiden”

”Så du menar att du skulle tröttna på mig efter ett tag?” frågade jag och höjde lite på ögonbrynet mot honom.

”Nej alltså det är inte så jag menar. Tro det eller ej men jag menat nog mer att du skulle bli trött på mig efter ett tag. Det gör dom flesta som hänger med på mina turnér. Tillslut så blir det tråkigt att lyssna på nästan exakt samma intervju hela tiden, och kolla på ungefär exakt samma konsert nästan varje kväll. Det kan nog bli lite tjatigt. Inte för mig då efter som jag lever min dröm, men kanske alla ni andra som bara får sitta och kolla på hela tiden”

”Ja vad är det för skit, vi som sitter där bakom på dina konserter borde någon kväll få gå upp och göra något. Bara för skojs skull”

”Babe jag är seriös” sa Justin som antog att jag skämtade med mig. Vilket jag kan förstå då han bett mig flera gånger att följa med honom upp på scenen. Men det skulle inte bli samma sak att gå upp tillsammans med dom andra i crewet som inte är vana med det. Man slipper ju liksom då bli utstrålad eller vad det heter av Justin som skulle vara den ända personen i fokus. Så länge någon utav av oss inte helt plötsligt skulle springa upp på scen och smälla till honom. Inte så dum ide egentligen och man skulle nog få en del ögon på sig då. Och en del hat utav Justins fans.

”Jag också, men vi släpper det här nu och du får fortsätta med det du skulle säga för jag förstod inte riktigt vart du vill komma med det här”

”Jag menar bara att du kommer börja tröttna på allt som händer runt omkring mig så istället för att följa med mig över allt så kommer du att börja stanna hemma och gå klart din utbildning”

”Jag vet inte. Jag skulle verkligen gilla att ha dig runt omkring mig hela tiden men jag vet inte. Jag tror liksom att jag kommer behöva något i mitt liv som inte är handlar om dig och har Bieber stämplar över sig. Om du förstår vad jag menar” sa jag och kollade en aning tvekande upp på Justin som nu kollade lite sorgset ner på mig.

”Alltså Justin jag är ledsen. Jag älskar dig verkligen och det vet du. Men ditt liv kan ibland bli lite för” började men blev avbruten av Justin som pressade sina läppar snabbt mot mina för att få tyst på mig.

”Hej, du behöver inte bortförklara dig. Jag vet att mitt liv kan vara jobbigt ibland så jag förstår dig. Jag är bara ledsen att jag inte kommer kunna träffa dig när som helst jag vill. Speciellt nu också när du är gravid. Jag känner mig som världens sämsta pappa som väljer jobbet framför både dig och barnet” suckade han fram och kollade ner i sitt knä. Jag greppade tag om hans ansikte i mina händer och vinklade upp hans ansikte mot min så att jag kunde kolla in i hans lite sorgsna ögon och lutade min panna mot hans. Jag drog med tummarna lätt över hans kinder och han slappnade av en aning under min beröring.

”Vi har redan pratat om det här och jag har säkert sagt till dig tussen gånger att jag kommer klara mig bra utan dig. Jag kommer ha någon runtomkring mig som kan hjälpa mig med saker. Och dom personerna kommer förmodligen bli dina föräldrar och morföräldrar. Vi båda vet att du inte kan ta ledigt hur mycket som helst och om jag om gissar rätt så föredrar nog både du och jag att du är hos mig när barnet kommit. Har jag rätt?” frågade jag och han nickade lite till svar ”Bra, det kommer lösa sig på något sätt”

Jag pressade mina läppar lite försiktigt mot hans och skulle precis dra mig undan när Justin greppade tag i mitt ansikte och fördjupade kyssen. Han pressade in sin tunga i min mun och jag tvekade en aning innan jag besvarade den då vi just nu satt på ett flygplan med en massa folk runt omkring oss. Jag lät min ena hand hitta sin väg in i Justins hår där jag flätade in mina fingrar i hans hår en aning och lät den andra falla ner till hans bröst.

 

 

 

Vi satt nu i taxin på väg hem till mina morföräldrar och Melinda pillade lite nervöst på hennes jacka som låg i hennes knä då bilen nästan var lika varm som en bastu eller något åt det hållet.

”Melinda det kommer gå bra, dom kommer att älska dig” sa jag och drog med ena handen över hennes lår för att lugna henne en aning.

”Det är inte dina morföräldrar som jag oroa mig för. Jag har en förmåga att få äldre personer att älska mig” sa hon med ett litet skratt innan hon fortsatte att prata ”Det är dina syskon och kompisar jag oroar mig mest för”

”Du behöver inte oroa dig, dom kommer älska dig. Jag lovar dig” sa jag och kysste henne lite snabbt på kinden vilket fick ett litet bedårande fnitter att lämna hennes läppar.

”Hur kan du vara så säker. Jag menar, jag var jätte säker på att mina föräldrar skulle gilla dig och kolla vad som hände i slutet. Du blev slagen av både min pappa och kompis” sa hon och jag skrattade.

”Jag vet. Men både min pappa och morföräldrar har alltid tyckt att jag skulle bli tillsammans med en söt och smart tjej. Vilket du är.  Mina kompisar sa att dom bara har två krav på tjejer vi ska låta våra kompisar ska dejta. Tjejen ska både gillar sport och sitta och spela något skit spel framför tv någon dag. Eller det blir ju faktiskt tre krav, då tjejen även måste vara snygg. Vilket du är. Mina småsyskon har väll inte direkt några krav på en tjej som jag ska dejta och mina mamma älskar dig redan. Du har inget att oroa dig för. Du prickar alla punkter, du är ju liksom hela packetet så du har inget att oroa dig för. Du är perfekt” sa jag och hennes kinder tog en aning röd nyans.

”Åh så perfekt som alltid kommer gravid till dom du älskar första gången jag ska träffa dom”

”Haha Melinda det är lugnt, du oroar dig allt för mycket”

”Nej det gör jag inte. Tänk på det, din familj är kristna och rätt hårda på det. Dom tycker att man ska vänta med att ha sex tills efter man är gift och här kommer jag invandrandes. Min hälsning blir alltid något i stil med `Hej jag heter Melinda. Det är roligt att träffa dig. Hej visste du att jag är gravid med ditt barn/ barnbarn/ kompis´ eller vem det nu är jag hälsar på” sa Melinda och jag skrockade lågt.

”Babe du oroar dig allt för mycket. Försök att slappna av lite istället. Kanske ringa till din kompis Stefanie och förklara varför du inte kommer komma till skolan i framtiden och kanske borde du berätta för henne att du är gravid innan hon får reda på det genom medier” sa jag och hon suckade en aning, visste att jag hade rätt. Hon hoppade ur min famn och lutade sig mot fönstret på henens högra sida innan hon lyckade fiska upp mobilen som hon hade i fickan. Hon slog in numret och lyfte upp mobilen till örat för att bara efter två toner besvaras av en pipig röst som jag antog tillhörde till Stefanie.

 



 

Så inte speciellt långt eller spänande men det är ett kapitel. I nästa blir det lite mer händelse då hon både ska berätta för Stefnie vad som händer men hon ska äver träffa Justin pappa, syskon och morföräldrar för första gången i nästa kapitel som jag hoppas kunna få upp så fort som möjligt.

 

Men vad tycker ni om kapitelet? Jag själv tycker då lite synd om Justin som tycker att han är en dålig pappa och oroar sig för att inte kunna vara där för Melinda, han kan vara så gullig ibland. Önskar att jag också hade en sån sött pojkvän.

Men i alla fall nog om mig. Kommentera vad ni tycker om kapitlet och hur ni tror att alla kommer reagera när dom får reda på att hon är gravid.

Kommentera för mer!!! <3


Kommentarer
Postat av: Liv

WTF?! Pratade hon i telefon i flygplanet?

Svar: Haha nej. När det är Melindas sperspektiv sitter hon och Justin i planet på väg till Canada och sen när det är Justins perspektiv sitter dom i en taxi efter flygningen och det är då hon runger.
Just Twitter

2013-02-12 @ 07:46:43
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2013-02-12 @ 14:57:22
URL: http://bieberrstorys.blogg.se
Postat av: Fanny

Meeeeer :)

2013-02-14 @ 20:16:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback