”För att Melinda har förlorat sina föräldrar, inte precis. Du vet jag börjar faktiskt fundera fall Melinda kanske till och med har det bättre utan er. Ni är egotrippade skitstövlar som bara tänker på er själva. Ni är dumma i huvudet och” var allt jag han säga innan jag föll till golvet med en duns. Smärtan bultande från kinden och ögat där han slagit mig och skakade ilsket på huvudet innan jag reste mig upp. Jag ville smälla till honom, smälla till honom så hårt att han kanske får inte lite vätt i det den där tomma skalen men jag visste att det inte skulle göra någon nytta och jag visste att Melinda skulle bli ledsen. För även om hennes föräldrar sparkade ut henne så älskade hon dom, dom var ju fan hennes föräldrar.

”Vet ni vad? Ni kommer ångra er. Ni kommer stå här imorgon efter vi har åkt och undra vad fan ni har gjort. Men gissa vad? Melinda kommer inte komma tillbaka, hon förtjänar mer än er. Mycket mer” och med dom orden lämnade jag dom kvar medans jag med staplande steg gick tillbaka till Melindas rum.

 

---

---

 

Efter jag spenderat säkert tre timmar med att packa ner alla Melindas kläder i dom resväskor som jag hittade i deras skafferi. Jag hade säkert fått packat om femtio gånger för att lyckas få ner alla hennes kläder i väskorna på ett bra sätt. Jag hade dock blivit tvungen att sitta på alla väskorna för att kunna få igen dom, så det skulle inte förvåna mig om dom helt plötsligt bara sprack och alla kläder flög ut. Men mer än hennes kläder vågade jag inte packa. Jag visste inte vad det var som hon ville ha med sig och vad hon ville lämna kvar.

Jag satt i hennes datorstol och kollade bort mot Melinda som fortfaranade låg och sov nerbäddad i sängen. Jag ville krypa ner med henne, hålla henen tätt intill mig. Men jag vågade inte. Jag var rädd att jag skulle väcka henne och jag ville att hon skulle få sova ut så mycket som möjligt. Hon var sliten, vare sig hon ville erkänna det eller inte. Jag kunde se på henne att hon fått alldeles för lite sömn dom senaste dagarna och det tog på henne.

Jag kollade ner på min klocka och såg till min förfäran att det var dags att väcka Melinda om hon skulle hinna packa hennes grejer innan hennes föräldrar kom hem. Jag ville inte ens tänka på vad hennes pappa skulle göra om han kom hem från jobbet och vi fortfaranade var här. Skulle han slå mig igen. Jag skakade av mig tanken och föll istället ner på knä bredvid sängen framför Melinda som låg vänd mot mig, ihop krypen till en liten boll. Jag pressade mina läppar försiktigt mot hennes och skakade lite lätt om hennes axlar för att väcka och ett litet klagande stön lämnade hennes läppar innan hon vred lite på sig.

”Melinda du behöver komma upp och börja packa dina saker. Jag har packat alla dina kläder men mer har jag inte gjort. Jag visste inte vad det var som du vill ta med dig och vad du vill lämna” sa jag lågt då jag visste hur jobbigt det kunde vara att folk pratade högt när man precis har vaknat.

”Justin jag vill inte, jag vill inte åka. Mina föräldrar borde inte sparka ut mig så här. Dom borde hjälpa mig igenom det här. Varför älskar dom inte mig?” frågade Melinda och öppnade sina ögon en aning innan dom snabbt stängdes igen när allt ljus kom i kontakt med hennes ögon.

”Jag vet inte Melinda. Men försök att strunt i dom. Dom är inte värda det, du är värd så mycket mer” sa jag och ett litet leende spreds på hennes läppar.

”Jag älskar dig Melinda” sa jag och smekte hennes kind lätt med utsidan av min hand.

”Jag älskar dig också” sa hon innan hon äntligen öppnade ögonen för att möta min blick men hennes blick ändrades snabbt när hennes blick föll på mitt ansikte "Justin vad har hänt med ditt öga?"

"Det är inget"

"Justin det där är inte inget. Var det min pappa som slog dig?" frågade hon och borrade in sin blick i min. Jag visste att jag inte skulle kunna ljuga för henne, hon skulle se rakt igenom mig. Jag ville inte ljuga för henne heller. Grejen var också att det inte var så många i det här huset som skulle slå mig heller.

Jag suckade lite innan nickade lite till svar "Ja" sa jag bara och slog ner blicken på mina händer som låg i knät, ville inte möta hennes blick.

"Justin kolla på mig" bad Melinda och när jag inte gjorde som hon bad mig lyfte hin enkelt upp mitt ansikte mot sitt med hjälp av en hand som var placerad under min haka.

"Justin snälla berätta vad som hända. Varför slog han dig, det låter inte rimligt att han helt plötslig bara kom upp hit för att slå dig"

"Efter att du somnade så kom dina föräldrar hem och jag kunde inte bara sitta här uppe och kolla på medans dina föräldrar bara kastade ut dig så jag gick ner för att prata med dom. Eller jag mer eller mindre skrek på dom att dom var dumma i huvudet för att slänga ut dig. Jag sa att dom skulle ångra sig och att det kanske var bättre om du stack här ifrån då du förtjänade bättre än dom och då slog han mig” Melinda skakade lite smått på huvudet när jag var klar innan hon lutade sin panna mot min och möte min blick. Hon drog med fjäderlätta fingrar över min svullna kind och jag stängde snabbt ögonen när henens svala fingrar möte min varma nästan bultande kind som höll på att ta kol på mig. Njöt av hennes beröring.

”Tack för att du försökte men jag tror nog att det är bäst att vi båda inser att mina föräldrar är dumma i huvudet och att dom är inget att ha.  Jag uppskatar verkligen att du gjorde det, även fast det var rätt korkat av dig” sa hon och jag skrattade svagt innan hon fortsatte ”Men jag behöver dom inte längre. Jag har fått en ny familj som faktiskt älskar mig med världens bästa pojkvän som till och med i dom mest hopplösa fallen försöker göra det bästa för mig”

”Jag kommer alltid göra det som är bäst för dig. Du är allt för mig nu” sa jag och en lätt rodnad spreds på Melindas kinder vilket jag tyckte var urgulligt. Det spelade ingen roll att vi vart tillsammans i över fyra månader, jag hade fortfarande samma påverkan på henne. Inte för att jag klagade då, jag älskade att veta att hon fortafarande var påverkad av mig. Vare sig det var av min beröring eller mina ord.

 

*

 

Efter totalt sju timmars resande med både bil och flyg kom vi äntligen fram till den parkeringen som mina turné bussar nu stop parkerade. Vi började gå över den stora parkeringen bort till bussarna tillsammans med alla tussen olika väskorna som innehöll allt som Melinda velat spara. Man kan tycka att fem stora resväskor är ganska mycket men när man tänker efter i det här sammanhanget så var det ganska lite. Det var hela Melindas liv nerpackade i dom där väskorna, i alla fall det som var tillräckligt litet för att få ner i en reseväska.

Melinda gick och släpade på en väska medans jag och busschauffören som var snäll nog att erbjuda sig att hjälpa till gick med två väskor. Vi lyckade ta oss bort till bussen som jag sov i och jag räckte över pengarna som jag var skyldig chauffören plus en hel del till för att ha hjälpt till med väskorna.

”Behåll växeln” sa jag när jag såg att han började dra upp en massa sedlar och han log tacksamt mot mig. Jag gav honom bara ett kort leende innan jag gick bort till bagageutrymmet och slängde in alla utan en väska som innehöll lite av Melindas kläder. Jag gick tillvaka till Melinda igen som stod vid dörren som lede in till själva bussen och såg ut att tveka lite.

Hon hade försökt att sova under hela resan då hon fortarande var alldeles sliten men hur mycket hon än försökte gick det inte. Jag gav henne ett litet leende och flätade ihop mina fingrar med hennes innan jag öppnade upp dörren och gick tillsammans med Melinda in med henens väska skjutande framför mig.

”Oh Justin är du redan hemma, vi trodde att du skulle stanna hos Melinda en natt till eftersom ni nu inte kommer träffas” började Kenny roat men avbröt sig själv mitt i meningen när hans tillsammans med dom andras blickar föll på Melinda som gick lite snett bakom mig.

”Hej Melinda, vad gör du här? Jag trodde att du hade skola nästan vecka” sa mamma och kollade frågande på oss. Jag skakade bara lite smått på huvudet och gav dom en blick som `jag-berättar-för-er-senar´ innan jag drog med mig Melinda in till mitt rum. Jag släppte mitt grep om Melindas hand för att sen pressa in hennes väska under sängen.

När jag kollade upp igen hade Melinda fått av sig allt utan min tröja som hon lånade av mig och satt sig ner på sängkanten.

”Vill du att jag ska berätta för dom eller vill du att vi väntar till imorgon?” frågade jag och hukade mig framför henne vilket fick hennes blick att möta min.

”Du kan berätta, jag tror inte att jag kan prata om det utan att börja gråta just nu. Jag menar vem kan egentligen älska mig om inte ens mina föräldrar älskar mig”

”Melinda sluta med det där. Jag älskar dig, mitt crew älskar dig, dina kompisar älskar dig. Du har en massa personer runtomkring dig som älskar dig för den du är. När ska du inse set?” frågade jag och höjde ögonbrynen lite frågandes mot henne.

Hon svarade inte på min fråga, verkade inte veta vad hon skulle säga. Men hon behövde inte svara, jag visste att det här skulle ta lång tid för henne att komma över. Det skulle det nog göra för vem som blev utsparkad av sina föräldrar.

”Försök att sova lite. Jag ska berätta för dom lite vad som har hänt och sen så kommer jag. Okej?” sa jag och hon nickade till svar. Jag pressade mina läppar mot hennes innan jag gav henne ett litet leende och gick ut ur rummet.

 

Jag gick bort till vardagsrummet/köket där alla satt och pratade lite men tystande snabbt när dom fick syn på mig. Jag gav dom ett halv hjärtat leende innan jag slog mig ner i den lediga platsen bredvid mamma som nu kollade med stora ögon på mig när hennes blick fastnade på blåmärket som täckte nästan hela min högra kind och en del runt mitt högra öga.

”Justin vad hände medans ni var borta och vem är det som har slagit dig?” frågade hon förfärat och jag skakade smått på huvudet, kunde inte fatta dom orden som lämnade min mun. Jag hade hela tiden innan vi kom hit hoppats på att det här bara var en dröm och att jag skulle vakna upp i en värld där Melindas föräldrar tog det jätte bra.

”Hennes föräldrar sparkade ut henne. Dom fick henen att välja mellan mig och dom. Hon valde mig och dom spakade ut henne. Som att hon inte var något, som att hon bara var en påse skräp eller något. Jag kunde höra upp till andra våningen hur dom skrek på henne. Jag kunde inte höra exakt vad dom sa men efter ett tag så gick dom ut ur huset och när jag kom ner hittade jag Melinda gråtande i soffan. Hon berättade allt som dom hade sagt. Dom sa att hon var oönskad, att hon bara var i vägen för deras drömmar, att dom skriver ut henne från henens skolan som tydligen har en jätte lång vänte lista så hon lär inte kunna komma in i den skolan igen, hon fick reda på att dom hade adopterat bort hennes bror som hon inte visste om när hon var mindre än 1 år och dom sa att dom ville ha henne och hennes saker ute ur huset innan dom kom tillbaka från jobbet dagen efter” sa jag, orkade inte bry mig om det var sammanhängande eller något. Dom fattade nog ändå.

”Vänta dom bara kastade ut henne, bara så där?” frågade Scooter frågandes, verkade inte kunna få in det i huvudet. Jag förstår honom, det är inte något man kunde ta in på bara någon minut.

”Och varför kommer det sig att du kommer hem med blåtira i ansiktet?”

”Efter att Melinda somnat kom hennes föräldrar tillbaka och jag var så sura på dom så jag sprang ner till dom och skrek på dom. Hennes pappa blev sur och han slog mig” sa jag kort och mamma kollade chockat på mig.

”Han bara slog dig? Och vad gjorde du då?”

”Ja han slog mig, men jag gjorde inget tillbaka. Han var inte värd det, dom var inte värda det” sa jag och dom nickade lite instämmande.

 

 

---

---

 

 

Så ej igenom läst så hoppas verkligen att det inte är för mycket fel. Är sent nu och ska upp tidigt imorgon för skolan så hinner därför inte läsa igenom det här kapitlet.

 

Måste bara säga förlåt också för att uppdateringen är lite sämre just nu men jag har mycket både i skolan och hemma. Jag har knappt någon tid att skriva och när jag väll har det är det inte så länge och jag är väldigt trött. Jag hoppas att det blir bättre snart men fram tills dess hoppas jag att ni kan ha lite tålamod med mig.

 

Vad tror ni Melinda kommer göra nu då? och vad tror ni Melindas kompisar kommer reagera när hon berättar för dom att hon är gravid? Kommentera för mer!!