Previous

"Det behövs inte, jag" jag blev avbruten mitt i meningen när jag hörde ett högt tutande.

Det nästa som jag hörde fick mitt blod att frysa till is och jag kände hur en kall kår gick igenom min kropp. Jag hörde hur bildäck slirade mot asfalten, höga tutande, Justins skrik innan en kolossal krock hördes. Var av glas sprack och jag hörde hur metall drogs längst asfalten innan allt blev tyst.

"Justin var har hänt?" frågade jag med skakig röst och lyfte upp min hand för att se att den skakade lätt. Jag ropade Justin namn igen men fick inget svar den här gången heller.

”Justin för i helvete om det här är ett av dina sjuka skämt kommer jag att bokstavligt talat döda dig med mina bara händer” sa jag men fick återigen inget svar tillbaka ”Snälla kan du svara så att jag vet att du är okej” sa jag nu med tårar i ögonen

 

 

---

 

---

 

 

Justins perspektiv

Det var tyst i telefonen ett tag och allt jag kunde höra var Tiffanys andning. Hon verkade tänka på de jag bett henne om och jag torkade snabbt bort tårarna som rann ner för mina kinder innan jag pressade mobilen mot örat igen.  Hon blev tvungen att säga ja, hon bara måste. Jag behövde prata med någon och jag kunde inte komma på någon annan som jag skulle kunna prata med utan att döma mig. Visst Chaz och Ryan skulle inte döma mig men dem är absolut inte lika bra att prata om relations problem med som Tiffany är. Eller åtminstone var förut. Om hon sa nej kommer jag att åka hem till henne istället och tvinga henne att följa med henne.

”Tiffany snälla” sa jag bedjande och hörde hur hon suckade kort.

"Jag kommer. Det kanske tar ett tag då mamma har gömt nycklarna till bilen efter det som hände i skolan igår så jag kanske kommer behöva gå dit"

"Jag kan hämta dig"

"Det behövs inte, jag" var det sista jag hörde henne säga innan jag hörde ett högt tutande från bilen framför mig. Jag såg hur lastbilen en liten bit längre fram började slira runt på vägen och hann inte styra undan innan lastbilens bakdel kom i kontakt med sidan av min bil. Jag skrek högt när jag märkte att bilen började välta och jag fick blunda snabbt för att inte få glaset som flög runt i ögonen. Jag tappade mobilen någonstans i bilen och kunde höra Tiffany ropa åt mig. Men jag kunde inte utge vad det var med allt skrapande och tjutande ljud som var runt mig. Om min bil gjorde en, två, tre eller fyra volter kunde jag inte avgöra. Allt jag visste var att jag just nu hängde upp och ner och kunde inte röra en enda del av min kropp. Min blick började svartna och jag kunde höra Tiffany ropa åt mig att svara henne så att hon visste att jag var okej. Vilket jag dock inte var men jag ville i alla fall svara henne. Men jag kunde inte få mig själv att svara henne, allt som kom ut var ett lågt stön men inget mer.

”Snälla kan du svara så att jag vet att du är okej” bad hon och jag kunde nu höra gråten i hennes röst. Jag försökte svara henne igen men inget kom ut. Det spelade ingen hur mycket jag försökte, men inget kom fram och tillslut så slocknade allt för mig.

 

Tiffanys perspektiv

Jag visste inte vad jag skulle göra, jag fick panik. Samtalet hade brutits för någon sekund sen och jag satt just nu och bara kollade ner på mobilen som jag hade i händerna. Jag bara kollade på den som att svaret på mina frågor bara magiskt skulle poppa upp på skärmen. Sen utan att egentligen tänka slog jag in numret till nödhjälp. Jag satt och pillade på kudden som jag hade i knät och efter några få signaler fyllde en väldigt pipig kvinnoröst linjen.
"911 hur kan jag hjälpa er?"
"Eh det har vart en bilkrasch men jag vet inte hur många som är inblandade"
"Okej vart befinner du dig?"
"Alltså jag är inte på olycksplatsen. Jag var i telefon med min kompis när han kraschade"
"Okej men vart är din kompis någonstans än?" frågade hon och jag svor lågt för mig själv. Jag viste inte vart Justin var någonstans, jag viste ju bara vart han var på väg.
"Eh jag vet faktiskt inte" svarade jag ärligt och hon suckade kort.
"Jag kan inte hjälpa dig om du inte kan berätta vart olyckan har hänt någonstans"
"Jag vet jag bara. Han var på väg till skogssjön. Så någonstans mellan skolan och skogssjön skulle jag tro"
"Jag är ledsen men jag kan inte hjälpa dig om du inte är mycket mer specifik om vart denna olycka hänt någonstans"
"Jag säger ju att jag inte vet vart han är någonstans"
"Men berätta allt som du vet då"
”Du vill veta vad jag vet, okej. Jag satt i telefon med en kompis som körde bil och pratade. Det nästa jag hör är hur en bil slirar runt på vägen, min kompis skrik, en hög krasch, glas som gick sönder och sen något skrapande ljud av metall mot asfalt eller något. Räcker det som information för er eller ska jag berätta hur länge jag satt och skrek att min kompis skulle svara mig så att jag skulle veta fall han mådde bra eller inte”

”Okej jag förstår, jag skickar ut en helikopter som får söka området så kommer vi tillbaka till dig angående kraschen senare”

”Bra” var allt jag sa innan jag stängde av samtalet.  Jag kollade mobilen för att se vad klockan var innan jag slog in Chaz numer och tryckte snabbt på ring.

”Det är Chaz” svarade han efter några signaler och med tanke på hans raspiga röst antar jag att han nyss vaknat. Med andra ord, jag hade väkt honom.

”Chaz du måste komma hit nu, ta med dig Ryan” sa jag hysteriskt och Chaz suckade kort.

”Tiffany vad är det som är så viktigt så här sent? Vad är klockan ens?”

”Klockan är snart ett”

”Ett. Tiffany är du galen eller? Du borde sova nu”

”Jag vet men jag kan inte. Det är Justin” sa jag och han suckade igen.

”Alltså Tiffany jag orkar inte höra något mer om ert lilla bråk, speciellt inte klockan ett på natten”

”Chaz det här handlar inte om det. Jag tror att Justin är skadad”

”Va?” frågade han nu mer engagerat och jag suckade kort.

 

Jag berättade för Chaz vad som hade hänt under samtalet och han var nu på väg över hit med Ryan. Larmcentralen hade också ringt tillbaka och sagt att dem hittat honom. Dom sa att om dem hade kommit lite senare hade det gått illa då han hängde upp och det hade kunnat ge permanenta skador. Ni vet inte hur stor lust jag hade att skrika ”vad var det jag” till henne jag pratade med för att inte ha lyssnat på mig från början. Men jag hade håligt mig och just nu stod jag vid min uppfart och väntade på att Chaz skulle komma och hämta upp mig. Vi skulle åka till sjukhuset och på vägen skulle vi även hämta upp Pattie som jag ringt precis efter jag fått samtalet av larmcentralen. Jag kanske borde ha ringt henne innan det men jag vill inte oroa henne i onödan, jag ville inte att hon skulle oroa sig för något som egentligen bara vart ett stort missförstånd.

Chaz bil kom inom synes och jag hoppade snabbt in i bilen efter att han stannat den på vår uppfart.
"Hur är det med dig? Har du fått reda på något mer om Justin än?"
"På din första fråga, jag mår skit. Till din andra fråga nej. Det sista jag fått reda på är att dem hitta honom och att dem just nu är på väg till sjukhuset, om han då inte redan är där"
"Jag förstår bara inte varför han var ute och körde så här sent. Han var ju hemma redan innan han stack ut"
"Han var på väg till vår plats" sa jag och kollade ner i mitt knä när jag såg hur deras blickar riktades mot mig.
"Till er plats? han har inte vart på det stället på över ett år. Varför skulle han åka dit och speciellt vid den här tiden på dygnet" sa Ryan förvirrat och jag skakade smått på huvudet.
"Han vill prata med mig, det hade hänt något med Selena med jag vet inte vad. Han sa att han behövde någon att prata med och bad mig att möta honom där"
"Han ville prata med dig" sa Chaz förvånat och kollade bort från vägen för att snabbt kolla på mig innan han kollade tillbaka på vägen.

”Ja han ville prata med mig. Är det så svårt att förstå eller?”

”Nej det är bara det att ni inte pratat med varandra på länge och ni har typ bråkat”

”Vi pratade ut det okej”

”Seriöst, ni är vänner igen. Ni menar att vi inte behöver välja mellan er hela tiden”

”Det beror lite på vad Justin väljer” sa jag och Chaz och Ryan hann inte säga något mer innan vi körde upp på Justins uppfart där Pattie stod.

Chaz stannade på uppfarten och Pattie hoppade snabbt in i bilen bredvid mig. Jag kollade på Pattie och såg att hon hade tårar i ögonen. Jag la en arm runt hennes axlar och drog in henne i en kram. Hennes armar hittade snabbt sin väg runt min midja och hon begravde ansiktet i mitt hår.

"Vad hände?" snyftade hon fram och jag skakade smått på huvudet.

”Jag vet inte riktigt Pattie. Allt jag vet är att han var med om en bilolycka och att han nu är på sjukhuset" sa jag och hon kramade om mig hårdare när jag nämnde sjukhuset.

"Pattie Justin kommer att klara sig ska du. Allting kommer att bli bra" försökte jag trösta henne med och drog en lugnande hand över hennes rygg. Försökte lugna henne men det var rätt svårt att trösta någon om man inte riktigt tror på det själv.

 

Ingens perspektiv

Dem klev snabbt ut ur bilen efter att Chaz parkerat bilen på sjukhusets parkering och gick med snabba steg bort till sjukhusets ingång. Väll inne möts dem av kaoset som man alltid fanns i alla sjukhuset. Folk som satt på stolarna som finns precis vid ingången och väntade på ett besked från läkaren som tar hand om deras nära och kära. Läkare som sprang både åt ena och andra hållet för att komma dit dem skulle. Läkare och skötare som rullar runt med den ena och andra boren där folk som var skadade låg på. Och sen den alltid så välkända lukten som finns på vartenda sjukhus världen över. Lukten av sprit och rengöringsmedel.

Dem alla kollade hysteriskt runt sig för att försöka hitta receptionen där som skulle kunna fråga om hur det går med Justin. Men utan att dem behövde göra något kom en manlig läkare fram till dem och kollade nästan beklagande på dem. Vilket fick en klump att sprida sig i Patties mage.

Hon hade förlorat sin enda son, var hennes första tanke och hon greppade tag om Tiffanys arm för att kunna hålla sig uppe.

”Ni är här för att träffa Mr. Bieber va?” frågade läkaren som tyckte sig känna igen dom som kompisar och familj till Justin.

”Ja. Hur är det med honom?” frågade Tiffany med skakig röst och kramade om Pattie som stod bredvid henne och hade ett nästan dödsgrep om henne arm.

”Jag har både goda och dåliga nyheter” sa läkaren och nu ställde sig även Chaz och Ryan närmre tjejerna som stod och väntade på läkarens svar.

”Dem dåliga nyheterna är att Justin har förlorat en massa blod och har fått en rejäl smäll mot huvudet vilket kan resulteras i en hjärnskakning eller kort minnesförlust men vi kan inte veta säkert. Dem bra nyheterna är att vi hann till honom i tid och har därför lyckats stoppa blödningarna så det borde inte vara någon fara” sa han och dem alla andades in en allt för behövligt andetag som dom alla håligt inne.

”Vart är han någonstans?” frågade Chaz vilket var en fråga dem alla hade funderat på.

”Han är just nu inne på operation och jag vet inte så mycket mer än det jag sagt till er. Så om ni ursäktar mig så måste jag tillbaka dit men jag kommer ut och informerar er om hur det gick så fort vi är klara” sa läkaren och alla nickade lite stumt till svar. Läkaren gav dem en sista blick innan han gick tillbaka mot operationssalen som han skulle till.

 

Efter två timmar eller så kom läkaren tillbaka ut och gick bort till där dem satt och väntade på att få ett svar. Deras blickar vändes snabbt upp mot läkaren som nu stod framför dem och väntade hoppfullt på vad han skulle säga. Dem hade suttit på det här sjukhuset i över två timmar nu och alla hade börjat tänka på det värsta. Dem vill inte erkänna det för varandra då dem inte ville skrämma den andra mer än de redan var. Men alla hade tänk tanken och det skrämde dem.

Tänk om Justin inte skulle klara sig, tänk om något händer under operationen som läkarna inte kan fixa. Tänk om Justin faktiskt skulle dö.

 

 

---

---

 

 

Lång väntan på det här kapitlet också och jag är ledsen. Men jag har verkligen inte haft tid att skriva på något kapitel. Jag har haft en massa läxor och NP den här veckan, jag har vart på Justins konsert, min fot är bruten och gör ont som F A N rätt  utsagt. Kan inte tänka på något annat så hoppas att ni förstår. Ska börja jobba på nästa redan nu men vet inte när det kommer upp.