”Jag vet, jag har bara haft det lite jobbigt på sistone. Senast jag träffade Selena bråkade vi och nu vägrar hon att svara när jag ringer henne så vi har inte lyckats reda ut allt det här ännu. Just nu känns det även som att hon inte vill lösa allt det, som att hon vill ha mig ut ur hennes liv” sa jag dystert och morfar nickade lite smått innan han fortsatte prata, men visst att jag inte vill prata något mer om det. Så han undvek det och jag log lite tacksamt mot honom.

”Det löser sig ska du se. Gå upp och sov en stund så att du kan gå till Chaz och Ryan efter när dom har slutat skolan. Jag har för mig att dom slutar fyra på torsdagar”

”Åh vad bra, då hinner jag få ungefär tre timmars sömn innan jag ska möte dom”

”Gör det, du kan låta väskorna vara också så kan vi fixa det ikväll sen så att du får din sömn nu”

”Okej tack morfar” sa jag och gav honom en kram till innan jag gick upp till mitt rum och min alldeles för lilla säng som jag knappt fick plats i längre.

 

---

---

 

Justins perspektiv

Jag kände hur mobilen vibrerade bredvid mig och slog snabbt upp ögonen innan jag stängde av det så irriterande alarmet. Jag la tillbaka mobilen på nattygsbordet innan jag sträckte på mig vilket dock inte gick så särskilt bra då jag var för lång för den här sängen och jag slog i sängsnesgavel.

Jag ställde mig upp och drog av mig kläderna som bestod av ett par mjukis byxor och en vanlig t-shirt för att istället dra på mig ett par jeans som jag hängde långt ner på mina höfter tillsammans med en stor t-shirt som gick ner över min rumpa. Håret fixade jag lite snabbt innan jag gick ner till köket för att äta något innan jag skulle gå för att möta Chaz och Ryan.

När jag öppnade kylen såg jag att den låg en liten lapp över en av pizza kartongerna som det stod att dem var ute på en promenad men att det bara var att ta för mig av pizzorna som stod placerade på en hög i kylskåpet. Efter en snabb titt på vilka pizzor det fanns bestämde jag mig för att ta en Hawaii pizza som jag stoppade in i ugnen för att värma den lite innan jag kunde äta den.

Medan jag stod och väntade på att pizzan ska bli varm drog jag upp min mobil för att se att klockan var 15:03 vilket betydde att jag skulle överraska Chaz och Ryan om en timme ungefär.

 

Det var inte förs jag var halvvägs till skolan som en tanke slog mig helt plötsligt. Tänk om jag träffar Tiffany. Vad skulle jag göra då? Hon går ju i samma skola som dem så det är ju en rätt stor möjlighet att jag träffar henne. Så vad ska jag göra om det händer? Hälsa på henne? Börja prata med henne? Eller helt enkelt bara totalt ignorera henne?”

Okej stryk det sista som jag sa. Det skulle ju vara jävligt patetiskt om jag bara ignorerade henne efter som jag har känt henne sen jag typ föddes. Jag kan ju åtminstone säga hej till henne och se vad hon gör efter det.

Jag började närma mig skolan och klockan var nu 15:55 så dom hade fortfarande 5 minuters lektion innan dom skulle sluta och sen skulle det ta ytligare några minuter för dom att komma ut hit. Jag spanade ut över parkeringen i jakt efter Chaz eller Ryans bil och hittade Chaz bil borta vid slutet av parkeringen. Förmodligen då han vart sen till skolan som vanligt och det var bland dem sista platserna på den här parkeringen. Jag hoppade upp och satt mig på motorhuven med ryggen lutad på rutan på Chaz bil efter att ha gjort min väg över hit.

 

Efter ett tag efter att jag kollat igenom både twitter och instagram två eller tre gånger hörde jag hur tre röster närmade sig mig. Två av dem alldeles för välbekant för mina öron och den tredje kände jag igen men kunde inte koppla från vart. Jag slog upp blicken och mötes istället av Ryan och Chaz som kom gåendes mot mig med en tjej bredvid sig som jag först inte kände igen. Men efter att ha kollat lite mer ordentligt såg jag att det var Tiffany som gick bredvid dem. Hon ser exakt ut som hon gjorde senast jag såg henne. Lite äldre och om möjligt snyggare bara men annars kunde man direkt se att det var hon.

Jag märkte hur en märklig känsla spreds inom mig och fann mig snart att le som ett fån med blicken fäst på henne. Jag kände hur min blick gled ner över hennes kropp och om det vore möjligt hade min haka vart nere i marken just nu. På kroppen hade hon en grön t-shirt med ett litet knytte i mitten som hon matchade tillsammans med en mörk blå/svart midjekjol som räckte henne till ungefär halva låret. På fötterna hade hon satt på sig ett par gladiatortofflor och hennes hår föll som vanligt lätt lockigt ner för hennes bröst och rygg. Hennes hår var dock lite längre än senast jag såg henne men det var ju inget konstigt eftersom jag inte sett henne på väldigt länge.

Jag sökte hennes blick för att få se hennes vackra blå ögon som jag visste att hon hade men ingen av dem tre verkade ha märkt att jag var här då som hade blicken fäst på varande och skrattade åt något som Ryan hade sagt.

”Vad var det som var så roligt?” frågade jag när dem kom fram till bilen fortfarande skrattandes. Deras blickar flög chokat upp på mig men byttes snabbt ut mot leenden. I alla fall på Ryan och Chaz ansikten. Tiffany kollade fortfarande chokat på mig men möte äntligen min blick.

Hennes ögon var till och med vackrare än jag kommer ihåg, hela hon var det. Att man kunde förändras så mycket men fortfarande var sig så lik var hon ett levande bevis på. Hon var så vacker nu, till och med vackrare än alla dem där modellerna som jag träffade under Victoria Secret när jag sjöng där tidigare i år.

”Hej Justin, jag trodde inte att du skulle komma hem för än i kväll” sa Chaz och drog ner mig från bilen så att han sen kunde dra in mig i en hård kram innan han släppte mig för att jag skulle kunna hälsa på Ryan också.

”Det var planerat så från början men jag hann med ett tidigare plan så jag ville överraska er” sa jag som svar på Chaz fråga men min blick lämnade aldrig Tiffanys.

”Åh alltså jag klagar inte. Det är skönt att du är hemma Bieber, vi har saknat dig”

”Jag har saknat er också. Ska bli skönt med två veckors ledigt” sa jag och lyckades nu slita bort blicken från Tiffany som nu stod med blicken i marken för att kolla på Chaz och Ryan istället som stod framför mig.

”Så klart att det ska bli skönt. Det kan ju vara jobbigt att vara omringadav en massa snygga tjejer hela tiden” sa Ryan och boxade till mig lätt på armen.

”Väldigt. Men det ska bli skönt att bara sitta hemma och lata sig. Äta en massa skräpmat och spela en massa olika spel” sa jag och dom skrattade roat åt mig.

”Så vad väntar vi på. Varför åker vi inte bara hem till mig och kör en massa spel. Kanske köpa lite pizza på vägen. Tiffany vill du hänga med?” frågade Chaz och vi alla vände oss mot henne.

”Eh nej, jag har en massa läxor att göra. En annan gång kanske” sa hon och gav Chaz ett snabbt leende innan hon började gå bort från oss men blev stoppas av Chaz som greppade tag om hennes handled.

”Låt oss åtminstone köra dig hem”

”Alltså Chaz det behövs inte. Jag kan lika gärna gå hem, det tar inte så lång tid”

”Det tar fan över en halvtimme att gå hem till dig och det är om man går väldigt fort. Så sluta dumma dig och hoppa in i bilen” sa han och gav henne en menande blick när han såg att hon skulle motargumentera.

”Visst men inga omvägar, ni får köpa pizza efter att ni lämnat av mig”

”Visst som du vill” sa Chaz med ett leende och släppte greppet om Tiffanys arm för att sen hoppa in bakom ratten på sin bil.

”Jag sitter fram” paxade Ryan innan han sprang runt bilen och hoppade in i passagerarsättet.

Jag såg hur Tiffany kollade lite osäkert på mig innan hon lite smidigt slank in i sättet bakom Ryan. Jag följde hennes examplar och hoppade in i sättet bakom där Chaz satt.

När vi åkt ett tag och jag kommit på mig själv av stirra på Tiffany flera gånger bröt Chaz äntligen den obehagliga tystnaden som låg över oss och som man nästan kunde ta på så tjock som den var.

”Så Justin hur är det med Selena då? Senast jag pratade med dig var ni osams och hade inte pratat med varandra” sa Chaz och jag suckade. Av alla dem frågor som han kunde ställa ställde han den frågan som kunde göra stämningen här inne i bilen om möjligt stelare.

”Jag vet faktiskt inte, vi har fortfarande inte pratat med varandra” svarade jag ändå och kollade ner i mitt knä för att slippa deras blickar.

”Jag är ledsen mannen. Jag vet hur mycket du älskade henne” sa Ryan och Tiffany vred sig lite obekvämt i sättet bredvid mig med blicken fäst på sina händer. Men jag kunde se hur hon då och då försiktigt sneglade upp på mig.

”Men hur är det med er då? Någon tur med kärleken för någon av?” frågade jag och Chaz skrattade roat.

”Haha det kan man inte direkt säga. Jag har ingen, jag orkar inte ens bry mig om det just nu. Sporten tar fan upp hela mitt liv just nu. Ryan vill ha en tjej men det är ingen som är intresserad av honom vad vi vet. Och sen så har vi ju killmagneten som sitter där bakom som har alla killar dräglandes efter henne enda sedan hon kom tillbaka från förra sommarlovet” skrattade Chaz fram och Tiffany blängde surt på honom vilket fick Chaz att snabbt tystna och vi satt under tystnad resten av vägen hem till Tiffany.

 

”Hejdå och tack för skjutsen. Vi syns i morgon” sa Tiffany och gav killarna ett snabbt leende innan hon hoppas ut ur bilen. Jag följde henne med blicken upp till huset där jag spenderat säkert halva min barndom.

”Jag tror att någon har fallit för lilla Tiffany igen” skrattade Ryan fram och jag rycktes ur min lilla koma som jag hade råkat hamna i.

”Nej alltså, jag har vara inte träffat henne på jätte länge bara. Hon har förändrats en hel del sen jag såg henne sist”

”Ja det har hon. Och vi dömer dig inte om du gillar henne, hon ser bra ut”

”Det gör hon” erkände jag och kände hur jag mer och mer gled in i mina egna tankar som just nu handlade för det mesta om Tiffany.

Jag trodde att jag hade kommit över henne. Men att träffa henne idag rubbade den tanken totalt. Jag har inte kommit över henne än och kommer förmodligen aldrig att göra det. Hon är min första kärlek och kommer alltid att vara det.

 

Tiffanys perspektiv

Jag slängde hårt igen dörren och lutade mig emot den för att sen glida ner till golvet. Jag drog snabbt ner dragkedjan på mina skor innan jag kastade in dem i skolhyllan.

Justin hade bara vart tvungen att komma till våra skola. Jag hade bara vart tvungen att möta honom och Chaz hade självklart behövt övertyga mig om att jag skulle ta skjuts av dem. Jag borde bara ha gått hem även fast det går hundra gånger snabbate att åka bil.

Det hade vart ett stort misstag att sätta mig i bilen med Justin. Precis som att det var et stort misstag att lyssna på hans musik hela tiden och ha kvar alla gamla bilder på oss hängandes på väggen.

Jag kanske var den där patetiska tjejen trots allt. Jag menar, även fast det har gått över tre år har jag fortfarande inte kommit över honom. Det hade bevisats idag när jag träffade honom. Jag kunde inte få mig själv att sluta titta på honom,

Han har förändrats så mycket, man ser ju fortfarande att det är han men han har växt upp så jävla mycket. Visst så har jag ju sett bilder på honom i tidningar och sånt men jag antar att min hjärna inte vill ta in det bara. Det känns väll antagligen bara konstigt att träffa honom tre år senare efter att ha känt honom hela mitt liv.

 

Jag hörde hur nycklar klirrade utanför dörren men hann inte reagera och flytta på mig innan dörren flög upp med mig framför den så att jag flög in i väggen bakom.

”Jävla skit” stönade jag fram och lyckades klämma mig ut i mellan dörren och väggen. Jag slog min ena hand om min högra fot som tog den värsta smällen och kollade upp på pappa som kollade chockat ner på mig där jag satt.

”Tiffany vad gör du där nere, bakom dörren speciellt. Försöker du skrämma mig igen gumman?” undrade pappa roat och jag suckade.

”Nej jag kom precis hem ifrån skolan och hade precis tagit av mig mina skor när du kom och slängde upp dörren som jag vet inte vad?” sa jag och hoppade över att berätta om den delen där jag suttit vid dörren i säkert tio minuter och bara tänkt.

”Haha okej. Men hoppas att du lärde dig din läxa om att man inte ska sitta bakom en dörr när man vet att resten av familjen kommer snart”.

”Jag tänkte inte på det okej. Men kan du inte hjälpa mig upp någon gång idag?” sa jag och räckte upp en arm mot honom. Med ett litet skratt drog han smidigt upp mig på fötter innan han började knyta av sig sina skor.

”Hur var din dag förresten?” frågade pappa och började gå ut till köket med mig i släpp tåg.

”Det var väll bra antar jag. Skola är skola liksom” sa jag och han skrattade.

”Jag träffade Justin idag förresten” la jag till och pappa vände sig nu mer engagerat mot mig.

”Jaså, hur var det med honom då? Tycker att det är skönt att vara hemma antar jag”

”ja det gör han nog. Och han mår väll bra, jag pratade aldrig med honom”

”Varför inte?”

”För att jag inte pratat med honom på över tre år”

”Men då borde i ju ha jätte mycket att prata om eller hur?”

”Ja kanske om vi fortfarande var kompisar och faktiskt pratade med varandra”

”Så varför gör ni inte det då?”

”Du vet varför”

”Nej det gör jag inte. För varken du eller Justin vill berätta för oss varför ni helt plötsligt inte pratade med varandra. Ni var oskiljaktiga förut, bästa kompisar”

”Det var länge sen, vi växte ifrån varandra bara”

”Tiffany” började han men jag avbröt honom snabbt.

”Nej pappa, jag vill inte prata om det. Jag har läxor att göra så säg till mig när det är mat” sa jag och gav pappa ett snabbt leende innan jag greppade tag om min väska och gick upp på mitt rum.

 

---

---

 

Så första kapitel till Memories Can Come And Go är nu äntligen uppe och jag hoppas att ni gillar det. Dom träffades nu för första gånge eller för första gången på tre år.

Tänkte bara säga också så att det inte blir några förvirningar. Jag vet att VS var på hösten men jag flytade den till våren i den här novellen för att det ska passa in i historien.

 

I alla fall hoppas att ni gillar det och kommentera mycket för mer :D