It's a bloody game - kapitel 32 part 1

 

” När jag får tag i den lilla jäveln som skött den där pilen i mitt ben, så kan den personen minst räkna med en plågsam och långsam död, där han kommer att be mig att skona honom Men gissa vad, det kommer inte hända. För det ligger inte i min natur att låta skitstövlar leva ” mumlade jag mest för mig själv men jag hörde hur John, Erik, William och Kim skrattade lågt. 

 



 

 

Jag satt och pilade lite på tröjans ärm då jag vägrade möte dom äcklade blickarna från sponsorerna, vakterna och speciellt spelledaren.

Jag ville egentligen inte vara här, jag vill inget hellre just nu än att sitta och deppa ensam i lägenheten med tanken på att jag kanske aldrig kommer att få träffa Ninja igen. Jag rös av tanken och jag försökte snabbt putta bort den hemska tanken.

Hon kommer att klara sig ut där ifrån, vare sig det är på ett eller ett annat sätt.

” Hej Bieber. Jag trodde jag sa åt sig att hålla ögonen på skärmen, vi vill ju inte att du ska missa något av det som kommer hända med din vackra lilla flickvän ”

” Prata inte om henne ditt svin ” snäste jag åt honom och dom andra skrattade.

” Du har förändrats Bieber, vet du de. När du kom hit så var du en sött liten snäll pojke och nu är du bara sur, spänd och otrevlig hela tiden. Vad hände? ”

” Du hände, allt det här hände ”

” Du menar väll att det var Ninja som hände. För att om du inte valt henne som din spelare hade du aldrig fått känslor för henne och hamnat i all den här skiten som du hamnat i ”

” Lämna Ninja utanför det här. Hon har inget att göra med mitt hat mot dig ”

” Visst, jag slutar prata om henne samtidigt som du börjar kolla på tv för snart kommer gladiatorerna att attackera era små spelare och jag kan lova att Ninja absolut inte är en av dom som kommer sätta en levande fot innanför dom här portarna igen ” sa han och om blickar kunde döda skulle han nu falla ihop livlös på golvet.

Spelledaren vände sig roat mot tv igen och jag kollade bort mot tv för att se hur Ninja haltade fram med Johns arm runt hennes midja som stöd. Jag stod emot instinkten att titta bort från tv och försöka glömma bort att Ninja var skadad, att om bara några minuter skulle gladiatorerna anfalla dom och att det var stor sannolikhet att Ninja inte skulle komma tillbaka. Att jag inte skulle få hålla om henne igen, känna hennes beröring, säga hur mycket jag älskade henne och kyssa hennes läppar som var som en drog för mig.

” Och nu börjar det roliga ” sa spelledaren och jag drogs ur mina tankar.

När jag kollade ordentligt igen såg jag att spelarna satt i en ring eller något och pratade medans gladiatorerna sakta men säkert kom närmre och närmre från alla håll och kanter.

Jag ville skrika åt Ninja att akta ryggen men visste att hon inte skulle höra mig så jag stog över. Jag bet mig lite diskret i insidan av min kind i ett försök att jag inte skulle få för mig att göra något dumt. För om jag kände mig själv just nu skulle jag väll skrika åt något till spelledaren som bara skulle göra honom ännu argare på mig och be sina gladiatorer att på skynda deras attack.

Någon av gladiatorerna var klumpig nog att trampa på en kvist eller något och gjorde ett högt knäckande ljud när det bröts på två delar.

Spelarnas huvuden flög snabbt upp och inom bara någon sekund stog dom upp med vapnen förbereda för strid.

” Jag hoppas du tog ett ordentligt farväl av Ninja, för det här lär bli det sista du ser av henne ”

” Det blir vi nog två om ” sa jag och lätt mer självsäker än jag kände mig och jag hörde hur dom andra skrattade roat åt mig.

” Jag antar att Bieber har lärt sig att vara positiv genom att vara en världskänd popstjärna, även fast allting pekar åt det negativa. Som att Ninja inom en timme kommer vara död ”

” Det är en annan sak jag också lärt mig sen jag blev känd ”

” Och vad kan det vara då min lilla vän ”

” Underskatta ingen ” sa jag och gav honom ett falsk leende som fick honom att kolla chokat på mig ett tag innan han vände sig mot tv igen.

Jag höjde min blick till tv och såg att både svärd, yxor, knivar, släggor och nävar var slängda både hit och ditt i ett försök att döda den andra. Jag hade svårt att utskilja Ninja i allt kaos då dom filmade uppifrån så att man skulle se allt och efter som Ninja var rätt mycket mindre än dom andra försvann hon liksom i mängden av dom andra.

Jag letade febrilt med blicken efter Ninja och efter ett tag hittade jag henne i utkanten  av allt tillsammans med ryggen hårt pressad mot Eriks och tre killar runt om dom. Eller jag trodde i alla fall att dom bara var killar men det var svårt att angöra när tjejerna var nästan exakt lika vältränade som killarna.

Jag såg att Ninja hade blivit ännu mer skadad under dom få minuterna jag hade kollat bort från henne och hon verkade ha svårt att försvara sig mot gladiatorerna. Och hon verkade inte vara den ända då gladiatorerna var mer en det dubbla antalet, eftersom spelledaren tyckte att det skulle vara kul att skicka in dom gamla gladiatorerna tillsammans med tio ny som inte ens var med från början. Så just nu var dom 30 gladiatorer mot 12 spelare. Eller 11 spelare nu när en av spelarna dog med tre spelare emot sig.

 

 

 

 

Vi hade säkert hållit på i tjugo minuter och jag visste inte hur mycket till jag skulle klara av.

Jag hade tagit en massa slag över hela kroppen, men dom värsta skadorna måst nog mitt huvud och mina ben stå för. Jag kunde knappt stå upp längre och mitt huvud bultade som aldrig förut, plus att jag såg väldigt suddigt. Vilket hade resulterats i att jag hade missat mitt mål flera gånger då jag just nu såg dubbelt av allt.

Det var två av oss som hade dött  enligt siffran i tacket men jag visste inte vilka det var som hade blivit dödade. Ville jag ens veta. Jag menar det kommer ju inte spelar så stor roll om jag dog.

För den ända chansen till att jag skulle vinna är om alla andra spelare dör förre mig, vilket inte var en så stor chans. Så det var nig lika bra att jag inte visste vilka det var som dött.

Jag gjorde ett sista försök till anfall innan någon hög mig i magen med en kniv eller något vasst. Jag tappade sakerna jag hade i händerna och föll direkt till marken när vapnet drogs ut ur mig.

Jag tröck med händerna hårt över såret i ett försök att stoppa blödningen och hörde hur gladiatorerna runt mig skrattade och hur Erik och John skrek av ilska.

 



 

Så nu lyckades jag äntligen få upp det här kapitlet, vi vet inte hur lång tid det tog för mig att skriva det här kaptilet. Jag har ändrat så mycket för att försöka få det bra och det här blev tillslut resultatet. 

Jag hoppas att ni gillar det och jag kan lova er del 2 om ni kommenterar bra mina älsklingar.

Allt är upp till er.

 

   


Kommentarer
Postat av: Liv

Awesome kapitel!!

2012-09-30 @ 18:19:30
Postat av: Nicolina

Snälla ett till nu.. ? :)

2012-09-30 @ 18:21:11
Postat av: Linn

mer, mer, mer, mer!!!!seriöst du kan inte sluta så! EMELIE JAG VET VART DU BOR!!!

2012-09-30 @ 18:30:08
URL: http://juustanordinarygiirl.blogg.se
Postat av: Evelina

Super bra! Mer mer mer snabbt!

2012-09-30 @ 20:20:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback