Jag satte mig i båset och berätta lite snabbt för coachen och resten av laget som satt i bänken vad hon sagt till mig. Jag knöt av mig min skridsko för att se vad det var för fel och såg att skenan hade gått av på mitten . Jag kastade den hårt i marken och stönade klagande.
Ännu en sak att lägga till på min inköpslista till vad jag behöver ha med mig till Stratford.

Vi slängde in dom sista väskorna i last bilen och drog igen skjutdörrarna. Jag vände mig om och gick bort till killarna som stog och väntade bort vid bilen. Mark öppnade upp sin famn och jag gick snabbt in i hans famn. Han kramade om mig hårt och jag kände att tårar som började rinna längs mina kinder. Det var inte ofta jag grät men nu skulle jag inte träffa dom på jätte länge. Marks grepp om mina axlar lossade lite och han backade ett steg. Han kollade mig i ögonen och la sina händer på mina kinder och torkade bort mina tårar.
" Kom igen gråt inte " sa han och jag skakade på huvudet.
" Det är lätt för dig att säga, det är ju inte du som ska flyta "
" Nej men det är inte så att vi aldrig kommer träffas igen, vi kommer ju fortfarande vara kompisar och du kan alltid ringa om du behöver prata eller hälsa på här över helgen "
" Tack det värmer " sa jag och log tacksamt mot honom.
" Naila vi måste åka nu " ropade mamma och satte sig i bilen.
" Jag kommer " ropade jag tillbaka och vände mig mot killarna igen.
" Jag kommer sakna er "
" Vi kommer sakna dig med, jag menar vem ska börja bråka med motståndarlaget hela tiden " sa David och jag skrattade. Jag kramade om alla hårt innan jag hoppade in i bilen bredvid Natan. Jag torkade bort tårarna som rann ner längst mina kinder och kände hur Natan flätade ihop sina fingrar med mig. Jag kollade upp på honom och han log tröstande mot mig.
" Nu åker vi ungar " sa mamma glatt och startade bilen.
" Yeah " sa vi båda men mamma verkade inte ha märkt vår tonfall för hon fortsatte bara prata glatt om hur bra allt det här skulle bli, att vi skulle kunna börja om. Men saken är bara det att jag inte vill börja om på nytt. Jag ville leva det livet jag gjorde, kanske inte livet ut men åtminstone nåt år till. Tills jag gått ut skolan och kan välja själv om jag vill flytta till typ andra sidan Canada från där jag bodde.
Sju timmar skulle det ta för oss att komma bort till lilla stratford där vi genast skulle packa upp våra saker för att redan dagen efter börja på våran nya skola. Det kommer ju bli skit kul att vara den nya eleven som alla kommer tycka e intressant för några dagar för att sedan när dom inser att man inte är deras typ och mobba än.
Jag har bara varit den nya tjejen en gång och det var i trean då allt var mycket lättare. Då allt inte handlade om utseende och annat skit utan man blev kompis med dom som hade samma intressen. Vilket i mitt fall var killarna som jag inte hade något imot då jag alltid tyckt bättre om killar som kompisar. Tjejer ska alltid prata skit om varandra om den en lämnar rummet eller skratta åt killarnas skämt även fast dom inte var roliga för att dom vill bli ihop med dom. Vilket är patetiskt i mina ögon, men killarna gillar ju det så varsågod att ta för er.
” Naila hör du mig ” sa mamma och jag drogs ur mina tankar.
” Ja vad är det? ” frågade jag och kollade ut genom fönstret för att se om jag kände igen mig. Vilket jag gjorde eftersom vi inte åkt så långt. Vi åkte precis förbi skylten där det stog välkommen åter och jag vände mig mot mamma igen.
” Ska det inte bli lite roligt att träffa nya kompisar och kanske till och med skaffa några tjej kompisar medans du håller på ” sa mamma lite skämtsamt men jag visste att hon inte skämtade. Hon gillade inte iden av att jag var ensam med tolv killar som sprang runt utan tröja hela tiden.
” Det kanske jag kan men bara om hon inte är som alla andra konstiga ytliga tjejer som du mamma ” sa jag och log svagt mot henne. Hennes leende för svann och hon vände sig surt mot vägen igen. Jag kollade på Natan som kollade lite besviket på mig men jag bara skakad epå huvudet och vred blicken mot vägen igen. Mamma kan inte tro att hon kan behandla mig hur som helst och tro att jag ska vara så jäkla gullig och sött tillbaka. För det ända hon gjort med mig sen pappa dog är att försöka ändra på mig och mitt beteende. Hon ville att jag skulle bära mer smink, mer mode inriktade kläder och framför allt ta hand om mitt hår bättre. Vilket jag bara hade gjort rena motsatsen till. Jag hade börja använt ännu mer jeans som jag hade häng med tillsamman med en kort tröja som när jag sträckte på mig visade magen. Vilket mamma hade och skrikit åt mig. Men jag hade bara ignorerat det och gått bort från henne och hem till en av killarna eller bort till hockey hallen för att träna ännu lite mer. Men just nu kunde jag inte gå bort från henne så allt jag kunde göra var att ta upp mina hörlurar och mobil. Jag stoppade in snäckorna i öronen och försvann lite i min egen värld. Jag började sjunga med i låtarna och jag visste att jag sjöng falskt vilket skulle göra så att mamma blev irriterad och eftersom våran bilradio inte funkar får hon lyssna på min hemska sång.

*

Vi körde in på en mak för att tanka bilen lite och mamma hoppade ut. Mina hörlurar drogs ut och jag vände mig lite förvånat mot Natan som satt och kollade på mig med mina hörlurar i händerna. Jag stäckte fram mina händer mot han för att ta hörlurarna men han drog bara enkelt bort dom.
” Natan ge mig mina hörlurar ” sa jag och han bara skakade på huvudet.
” Nej inte förs än du säger förlåt till mamma ”
” Natan jag tänker inte säga förlåt till mamma förs än hon har bett om förlåtelse för att hon dom senaste dagarna försökt att ändra mig till något jag inte är bara för att hon skäms över mig och vill inte behöva göra det här i Stratford ”
” Du vet att mamma inte skäms över dig ”
” Åh se det gör hon inte, hon typ kallar mig hora för att hon tror att jag har legat med över halva hockey laget ” sa jag och borrade min blick i honom. Han suckade högt för han visste att jag pratade sanning. Mamma hade inte sagt det direkt till mig man kunde se på hennes blick hur hon kollade på mig. Speciellt när jag tar hem killarna till mig vilket jag slutade med när jag insåg vad blickarna betydde. Vilket mamma självklart tolkade på fel sätt. Men jag orkar inte bry mig. Mamma hade aldrig vart där för mig utan det har vart pappa och Natan jag för vända mig till och nu är pappa död så det är bara Natan kvar.
Han räckte mig mina hörlurar och jag stoppade dom snabbt i öronen igen.
Mamma hoppade in i bilen igen och började köra vidare till Stratford. När vi kört ett tag stannade vi vid ett rödlyse och jag såg en grupp ungdomar en bit bort. Dom skrattade högt och putade lite på varandra. Jag följde dom med blicken tills bilen började köra igen och jag lät mig själv glida in i sömn då jag inte skulle orka med hela den här bilresan utan att bråka med mamma igen.

*

Jag vaknade upp av att bildörren som jag lutat mig mot försvann och jag ramlade halft ur bilen. Jag satte mig ordentligt och kollade upp på Natan som log roat mot mig. Jag smällde till honom löst på armen vilket bara fick mig att skratta ännu mer. Jag knäppte loss mig och tog tag i min väska där jag hade alla mina viktigaste saker som jag inte tänkte några främmande gubbar slänga runt med. Jag kollade upp på det vita huset som jag kände igen från alla bilder som mamma visat oss och jag måste ju erkänna ett det är ett fint hus och det ser till och med hemtrevligt ut. Jag följde efter Natan och mamma som började gå till baksidan av huset så vi inte kunde komma in genom fram dörren där dom redan höll på att lasta in alla våra saker. Vi kom bak till vår tomt bakom huset och ett litet leende spreds på mina läppar när jag såg vad som fanns på tomten.



Jag gick med snabba steg fram till den och drog min hand igenom den ljumna vattnet.
” Så vilket rum vill ni ha? ” frågade mamma och jag vände mig mot henne.
” Jag vill ha det största som har utsikt hitåt ” sa jag och pekade på det stora sovrummet som mamma planerat att ha till sig själv först. Men varför skulle hon få det bästa rummet när det är hon som sabbar för oss.
” Jag hade tänkt ta det men jag antar att jag kan ta det på bottenvåningen så att ni kan få övervåningen för et själva ” sa mamma och jag log stort mot henne.
” Tack mamma nu kommer jag ju kunna få plats med alla mina killar utan problem också ” sa jag och började gå bort mot bakdörren som ledde in till vardagsrummet. Mammas mun formade sig till ett stort o och jag log för mig själv. Jag öppnade dörren och började följa efter några flytt gubbar som höll i en låda där det stog mitt namn på. När jag kom in i rummet som skulle bli mitt var det ända jag såg just nu en stor säng och massa lådor. Jag gick fram till en låda och öppnade den för det var väll att bara börja göra sig hemmastadd så fort som möjligt.