This was never planed - kapitel 25
”Jag är snart tillbaka” mumlade hon fram innan hon vände sig mot hennes mamma och Kasper som både kollade med stora ögon på henne.
”Vi tar det här ner i köket” sa hon och gav dom båda en blick innan hon började skjuta ner för trappan med hennes mamma tätt efter henne.
Kasper stannade någon extra sekund för att stirra på mig innan han lika så började gå ner för trapporna som lede ner till bottenvåningen. Jag stod lite stelt kvar någon sekund innan jag gick tillbaka till Melindas rum och slängde mig ner i hennes säng med huvudet begravt i hennes kudde som luktade Melinda vilket fick mig att slappna av.
Jag vandrade ilsket fram och tillbaka i rummet i väntan på att Kasper skulle komma ner så att jag skulle kunna strypa skiten ur honom.
”Så vad är det du ville prata om?” frågade Kasper bakom mig när han kom in i rummet med ett stort leende på läpparna som att ingenting hade hänt och allt var helt normalt.
”Vad jag vill prata om? Är du dum i hela jävla huvudet eller? Nej vänta du behöver inte svara på det, jag vet redan svaret på den frågan och det är JA. Du är helt jävla dum i huvudet och jag vill ha dig och ditt fucking fulla tryne ute ur mitt hus inom tio minuter om du inte vill ge mig äran att få nöjet att sparka ut dig mig själv. För lite på mig, jag skulle gilla det jävligt mycket”
”Melinda?” sa mamma chokat och kollade storögt på mig.
”Vad?” väste jag fram ilsket och vände mig med ett ryck mot henne.
”Vakta språket unga dam” sa hon och jag skrattade till lite chokat.
”Okej så man får inte svära i det här huset. Men slänga falska anklagelser och slå folk är helt okej enligt dig?” skrek jag åt dom och jag kände hur tårar började stiga i mina ögon. Jag ville inte gråta. Jag var arg på dom och ville inte att dom skulle se mig gråta. Men sanningen var att deras handling även gjorde mig besviken och ledsen, vilket jag tyvärr inte kunde dölja.
”Melinda” fick Kasper fram med en suck och tog ett stog mot mig men stannade när jag satte upp en hand åt hans håll i en gest att jag inte ville ha honom något närmre.
”Tänk inte ens tanken Kasper. Jag vill varken ha dig eller mamma nära mig just nu. Ni säger att ni vill mitt bästa men om det verkligen stämde skulle vi inte stå i den här positionen just nu. Ni vill att jag ska vara lycklig och om ni inte redan såg det där uppe så var jag lycklig med Justin. Eller jag var åtminstone det tills ni kom för att skrika på honom och slå honom” fick jag farm fortfarande med tårar i ögonen och jag såg hur deras blickar mjuknade en aning.
”Melinda älskling jag är ledsen. Jag visste inte att Justin betydde så mycket för dig”
”Så klart du inte visste. Du lyssnar ju aldrig på något annat än ljudet från din egen röst”
”Melinda nu får du skärpa dig”
”Nej mamma jag är trött på att du alltid försöker styra över mitt liv. Du ska bestämma vad jag ska ha på mig, vilken skola jag ska gå på, vilka kompisar jag får ha så att jag inte blir ihop med någon som enligt dig är konstig och inte duger. Men gissa vad, du har försökt att para ihop mig med den killen som står för allt du hatar hela den här tiden. Kasper hatar skolan, han gillar att sporta, han gillar att festa och framför allt så älskar han att hålla på med graffiti. Och vill du veta en till sak, jag är exakt lika dan med en liten skillnad att jag gillar skolan. Så det verkar som att Kasper inte är dröm killen som du önskade för mig och att jag inte blev det perfekta dottern du hoppats på”
”Melinda jag kommer alltid att älska dig genom allt. Vi alla gör misstag och saker som folk runt omkring oss inte gillar eller sårar någon men det gör oss inte direkt till dåliga människor” sa hon och skulle precis lägga en hand på min axel men jag drog mig snabbt undan.
”Du säger alltid det och att man alltid ska ge folk en ärlig chans innan vi dömer dom. Men du gör den exakta motsatsen när det kommer till Justin. Du gör inget annat att än att skrika anklagelser åt honom. Förstår du att vilken annan kille skulle ha dragit efter att ni två hoppade på dom. Men Justin stannade, han stannade med mig trots all skit ni kastade i hans ansikte. Han sket i att ni behandlade honom som smuts och stannade med mig och jag måste säga att det är ganska skrattretande att Justin som jag känt i lite mer än två månader verkar förstå mig bättre än er två som jag har känt hela mitt liv” sa jag med ett litet skratt som egentligen saknade lycka.
”Så om ni ursäktar mig så ska jag gå upp till Justin som väntar på mig där uppe för jag kan inte kolla på er just nu” sa jag och skulle precis lämna rummet när mammas ljusa stämma fyllde rummet.
” Om du tror att Justin kommer att få spendera natten här är du galen unga dam det kan jag säga dig. Jag kanske kan lära mig att acceptera att Justin är en stor del av ditt liv men det kommer ta lång tid innan jag låter den där pojken ens komma i närheten av samma säng som du Melinda”
”Ojdå redan försent för vet du vad? För för din information så kom Justin hit redan igår och gissa vart han sov någonstans. Jo ingen mindre stans än här i våran älskade soffa i vardagsrummet med mig klängandes runt hans hals” sa jag med ett leende på läpparna då jag visste att det här skulle driva min mamma till vansinne.
”Säg att du skämtar med oss just nu och att du inte låg tillsammans med den där manshoran” spottade Kasper fram och jag vände mig snabbt om för att sen slå till honom hårt över hans högra kind.
”Säg ett ord till om honom och jag svär till gud att jag släpar dig ut ur det här huset jag själv” skrek jag åt honom och han kollade chokat på mig.
”Du kan inte vara seriös om du väljer Justin framför mig och din egen mamma. Du känner honom knappt”
”Jag känner honom bättre än någon av er två och han tvingar mig i alla fall inte att välja mellan dom människor som jag älskar. Så ja, just nu väljer jag honom framför er”
”Melinda du kan ju inte vara seriös. Du känner ju knappt den där pojken”
”Jag känner Justin bättre än ni tror. VI spenderade varje dag med varandra under ungefär två veckors tid. Så jag skulle vilja påstå att jag känner Justin ganska bra. Så om ni ursäktar mig så vill jag gärna gå upp till Justin som väntar på mig” sa jag samtidigt som jag började gå ut ur rummet men blev återigen stoppade av mamma som valde att återigen öppna munnen.
”Melinda gå inte bort från mig, vi har inte pratat klart än”
”Nej du har inte pratat klart men jag är mer än färdig med dig just nu, Jag kan knappt kolla på dig just nu och har inget mer att säga till er. Så om du inte vill ha en skrikande tonåring efter dig tipsar jag dig om att du håller dig borta från mig några dagar och väntar tills jag kommer till dig. Och du” sa jag och vände mig snabbt mot Kasper
”Jag förväntar mig att du är ute ur det här huset inom fem minuter och att din nyckel som leder hit ligger i nyckelskålen när du gått. Jag vill inte se ditt ansikte här omkring och det gäller även via sms och samtal. Jag behöver lite tid att tänka igenom allt som har hänt idag och sen så litar jag inte på dig runt Justin” sa jag och satte upp en hand mot honom när han öppnade munnen för att förmodligen protestera emot men jag vill inte höra hans tal just nu.
”Jag har sagt mitt och jag vill inte höra något från någon av er. Jag försöker fortfarande smälta det som hände där uppe men jag verkar inte kunna få in i min skalle att ni båda hatar honom så att ni till och med slår honom. Det är inte en mördare vi pratar om, det är min POJKVÄN” sa jag och ett litet leende spreds på mina läppar när jag sa det sista ”Ni behöver inte älska honom men respektera mig i alla fall tillräckligt mycket för att åtminstone acceptera honom och försöka lära känna honom. Ni säger att det är Justin som är för cut up i sitt eget liv men jag skulle snarare vilja säga att det är ni som är för upptagna med era egna perfekta liv för att kunna öppna ögonen tillräckligt länge för att se att Justin gör mig lycklig. Det är inte dåligt med små förändringar i livet. Ni kanske borde tänka på det nästa gång innan nu stöter bort och sårar dom jag älskar. Eller sårar mig” sa jag nu dämpat med en nästan plågade röst innan jag drog ut det första bästa saken jag kunde komma åt i frysen som jag skulle kunna sätta på Justins kind. Jag sprang upp för trappan och vidare bort till mitt rum och till min lättnad så var det ingen som försökte stoppa mig den här gången.
När jag kom in i rummet låg Justin på rygg i min säng med mobilen i högsta hugg men satte sig snabbt upp när han hörde att jag kommit in.
”Jag ska seriöst döda dom nästa gång jag ser dom” mumlade jag fram mest för mig själv men det verkade som att Justin hört då han skrattade lite roat för sig själv.
”Var det inte meningen att du skulle lugna ner saker där nere? Det verkar mer som att du blivit mer irriterad sen du gick ner”
”Det är klart att jag är irriterad. Dom båda är dumma i huvudet och kan inte ens ta en liten paus i deras perfekta liv för att öppna upp ögon tillräckligt länge för att se att du inte är en dålig person och sluta lyssna på något annat än deras egna röster för att låta mig förklara hur mycket du betyder för dig”
”Det är klart att jag är irriterad. Dom båda är dumma i huvudet och kan inte ens ta en liten paus i deras perfekta liv för att öppna upp ögon tillräckligt länge för att se att du inte är en dålig person och sluta lyssna på något annat än deras egna röster för att låta mig förklara hur mycket du betyder för dig” mumlade hon ilsket fram men började smått mjukna lite när hon möte min blick.
Ett leende spreds på mina läppar och jag drog snabbt ner henne i min famn så att hon nu satt gränslande över mina lår medans jag satt lutade mot väggen bakom sängen. Jag la mina händer lite lätt på hennes höfter och drog henne en aning närmre mig.
”Jag skulle gärna vilja höra ditt lilla tal om hur mycket jag betyder för dig” sa jag med ett stort leende placerat på läpparna och Melinda himlade lite med ögonen åt mig.
”Det är klart att du skulle men jag har tyvärr inget tal så du får nöja dig med en glas att tryck mot kinden” sa hon och tryckte glassen mot min kind där Kasper slagit mig.
”Inte för att den lär hjälpa så mycket då din kind redan är rejält svullen och glassen är inte särskilt kal längre” sa hon och gav glassen en liten blick innan hon kastade bort den till änden av sängen.
”Det är lugnt babe. Det gör inte så ont längre”
”Ändå, du kommer att få ett fult blåmärke här” sa hon samtidigt som hon med fjäderlätta beröringar drog med fingertopparna över min svullna kind. Jag njöt av hennes beröring och stängde snabbt ögon i samband med att jag lutade huvudet bakåt så att det nu lutade mot väggen.
Hennes fingrar fortsatte att vandra ner för mitt käkben och ner mot min hals med fjäderlätta beröringar som fick stöttar att gå igenom hela min kropp. Hon pressade sina läppar ömt mot min kind för att sen placera lätt kyssar samma väg som hon dragit sina fingrar över min kind och ner över min hals. Min hud knottrade sig under hennes beröring samtidigt som ett stön lämnade mina läppar vilket fick Melinda att le belåtet mot min hals.
Jag öppnade ögonen för att kort där efter möta Melindas blick när hon placerat ytligare några kyssar vid min nacke och bokstavligt talat gjort mig galen. Hon visste inte vad hon gjorde emot mig.
”Gillar du det?” frågade Melinda och la händerna på mitt bröst där hon drog med händerna lite upp och ner.
Jag lutade mig närmre henne så att mina läppar sen nuddade vid hennes när jag pratade ”Om jag gör” viskade jag fram innan jag pressade mina läppar mot hennes. Hon besvarade kyssen men drog sig allt för fort undan enligt mig.
”Vi borde sova, jag är jätte trött” sa hon och jag nickade lite till svar. Hon gav mig ett litet leende och pussade mig snabbt på kinden innan hon reste sig upp för att gå bort till badrummet som till våran lycka bara var hennes på denna våning.
Blev tyvärr ett bild löst kapitel men jag är väldugt trött just nu och orkar inte ens läsa igenom kapitlet, får göra det imorgon och hoppas att det itne är allt för mycket fel.
I alla fall så var det här ett jobbigt kapitel att skriva. Jag visste ju vad som skulle hända och allt det där men jag hade lite problem att välja vad hon skulle säga till dom. Men tillslut blev det de här och hoppas att ni gillar det.
Jätte bra! <3
Awesome kapitel!!
ääääälskar dej och kapitlet
