” Oj ta det lite lugnt, slappna av. Jag har bara en lite överaskning till dig ” sa han och jag fnös.

” Jag vill inte ha någon överaskining av dig ”

” Men lilla Justin, det här är inget du bara kan säga nej till ” sa han och jag kollade chokat på honom. Men det varade inte så länge då en av vakterna smällde till mig hårt över ansiktet och allting svartnade.   

 

---

---

 

Jag vaknade av att någon skrattade högt någonstans i närheten.

Jag öppnade ögonen men stängde dom snabbt igen då en spotlight lös mig rakt i ögonen. Jag öppnade ögonen lite försiktigt den här gången i ett försök att låta mina ögon vänja sig vid ljuset. Efter ett tag lyckades jag vänja mig med ljuset och kollade ner på min kropp som var alldeles öm och trött.

Jag satt fast kedjad i en stol dom stog i mitten av ett av långt rum där jag kunde se spelledaren och alla hans massa vakter runt sig i ena änden och en stor tv skärm på andra som jag mer eller mindre skulle kalla en bio skärm eller duk.

Jag försökte få bort händerna från kedjorna som höll dom på plats, men det ända som hände var att kedjorna började skramla och drog åt sig uppmärksamheten från personerna som satt i ena änden och dom alla vände blicken mot mig.

” Så, vår lilla pop stjärna här äntligen bestämt sig för att vakna lite och var lite sällskaplig ”

” Vad vill ni mig? ” snäste jag åt dom och dom skrattade.

” Det ät inte dig vi vill åt Justin, för allting handlar inte om dig vet du. Utan det här handlar om din söta lilla flickvän ” sa han och pekade bort mot skärmen som nu börjat vissa spelet.

” Våga inte ens lägga ett finger på henne ”

” Och varför inte, för att hon är din, för att du har känslor för henne. Lår mig då säga en sak som kommer förtydliga allting runt omkring här ” sa han och tryckte ihop mitt ansikte med din ena hand medans han med andra tog stöd mot mitt ben.

” Det funkar inte så Justin. Det är inte du som bestämmer här, utan det är jag, vare sig du gillar det eller inte. Sen så har jag ju bestämt mig för att Ninja ska dö och det är ingenting du kan göra åt det för att rädda henne ”

” Hon kommer komma tillbaka ” sa jag surt och drog mig ur hans grep.

” Och varför skulle hon göra det. För att hon lovade dig, för att du tycker det eller för att hennes känslor är så pass starka för dig att hon skulle göra allt för att komma tillbaka till dig. För om det är så du tänker så säger jag bara en sak till dig, öppna ögonen. Hon har inga känslor för dig. Hon är ett monster som inte har något hjärta ”

” Du vet ingen ting om henne ” fräste jag år honom och han skrattade.

” Ja du har rätt, jag vet ingen ting om någon av spelarna. Vill du veta varför, för att jag inte vill känna dom. För jag känner inte samma behov som du att umgås med dom där nollorna. Dom är ju ändå bara otrevliga och smutsiga ”

” Och vems fel är det. Det är ju den ända utväg dom har med tanke på vilken uppväxt du har gett dom ”

” Så allt det här är mitt fel enligt dig? ”

” Ja det är klart att det är ditt fel, vem annars skulle de varit ”

Åh tacks så mycket, det värmer verkligen att du tycker så om mig ”

” Ditt jävla kräk, jag önskar att det var du istället som var där inne på arenan och slogs för ditt lilla patetiska liv ” sa jag och spelledaren smällde till mig hårt över i ansiktet.

” Akta din tunga ” sa han surt innan han klampade ut ur rummet.

Jag kollade lite chokat efter honom innan jag vände mig mot ena vakten som kollade roat på mig med ett stort flin på läpparna.

” Vad flinar du åt då ” sa jag surt och han skrattade.

” Inget, det är bara det att du är den första som vågar stå upp imot honom ”

” Kanske det behövs fler, för då kanske vi inte hade behövt vara här ”

” Nej det kanske vi inte hade behövt, men om vi säger så här. Om det här spelet inte hade funnits hade du förmodligen aldrig träffat Ninja. Som om jag får säga det, verkar gilla dig väldigt mycket ” sa han och jag log tacksamt mot henne.

” Förresten vet du när den här perioden är slut? ”

” Jag har för mig att den här perioden var relativt kort, typ 3 eller 4 dagar. Så du och Ninja möts förmodligen snart igen ” sa han och jag tänkte precis tacka honom när spelledaren ropade på honom.

” Steven, vi pratar inte med våra fångar så länge vi inte vill göra dom sällskap. Uppfattat? ”

” Sa Sir ” sa han och ställde sig i givakt mot dörren som spelledaren stog i.

” Som straff för det du gjort måste du slå din lilla vän där borta med din lilla  batong som du har i bältet minst fyra gånger ”

” Men Sir ” började han men blev avbruten.

” Inga fler men, för annars är det du som får samma straff som lilla Justin där borta ”

” Okej Sir ” sa han och vände sig mot mig med ett nästan plågsamt ansiktsuttryck.

” Jag är ledsen för det här ” sa han och tog upp sin batong.

Han höjde handen över huvudet och jag bet snabbt ihop käkarna för att inte skrika när slagen väll kommer.

Han slog mig först hårt över benet, sen armen, magen och sen sist ansiktet och varje gång han slog mig lämnade plågsamma läten min mun.

För varje gång jag stönade klagande blev spelledarens leende större och roande glädjetjut lämnade hans patetiska mun.

” Det verkar som att Justin kommer att vara rejält blåslagen och blodig i slutet av den här perioden, så att Ninja kan se hut ynklig, liten, svag och patetisk du är ” sa spelledaren glatt och skrattade.

Han gav mig en sista blick där jag satt med blod forsandes från näsan och blåmärken över hela kroppen för att sen lämna rummet med ett belåtet leende.

Jag kände blod smaken i munnen och jag hade lite svårt att se med mitt högra öga då min högra kind svullnat upp ganska ordentligt. Jag försökte att använda ögat så lite som möjligt då det både blev suddigt och irriterande för ögonen att titta. Jag stängde till slut båda ögonen för att det var lättare så och jag slapp då även både synen av vakterna och spelledaren om han skulle komma tillbaka hit.

Jag försökte känna efter fall det var något i kroppen som var brutet men det verkade vara som arr det mesta bara var skador från slag.

Jag rörde lite på mig för att byta till en bekvämare ställning, men ångrade mig snabbt då det skrek i hela kroppen av den lätta rörelsen och små stön lämnade mina läppar.

Det kanske är dags att börja skärpa sig nu va Justin, tänkte jag till mig själv och suckade högt.

Du vill väll ändå inte att Ninja ska se dig så här, alldeles slagen och förstörd.

 

---

---